Vardagsplock

Ny huvudkategori 2.7.2014

av

6.4 – Mig fattas inget, men …

… på Udden fattas en del. Det doftar gott i garderoben, jag har fått välgörande behandling, skrattat gott och tagit av rattmuffen.

På Udden fattas en del
Mest av allt fattas förvaringsutrymmen. I dom flesta hushåll finns det till exempel ett städskåp. Det har vi inte på Udden.

Dammsugaren får dela plats med kläder och skor i gar­de­ro­ben, sopborste och ‑skyffel hittar man i badrummet, dammtrasor och andra städprylar finns i ett skåp under diskbänken. Om man inte tillhör den ”ordinarie besättningen” i huset behöver man alltså en guide.

Väldoft i garderoben
Idag beslöt jag plocka undan en del vinterplagg och ‑prylar. Det fick till följd att flaskan med doftolja som stod på en hylla i garderoben drösade i golvet.

Eftersom det är trångt om saligheten, innebar det att dammsugaren och till­hörande borste också blev bestänkta med väldoften, förutom golvet förstås. Fast det är ju ingen nackdel att dammsugaren sprider väldoft när den används.

Ljuvliga dofter strömmar också från spisen i köket, för där ligger hushållspappret jag använde för att torka golvet. 😀

Välgörande behandling
Den som är stamgäst på bloggen vet att jag är stor anhängare av Kalevalainen jäsenkorjaus eller Kalevala ledkorrigering som den officiellt heter på svenska. I tisdags hade jag tid hos vår ”korrigerare” här på ön.

Trots två timmars behandling återstår en del att rätta till fick jag veta, så om tre veckor har jag en ny tid. Det är straffet för att jag har haft en längre paus. :-/

Skrattat gott
I torsdags kväll bänkade vi oss i Furulund för att se och höra Åbo Svenska Teaters pjäs Främlingen.

Trots att pjäsen skrevs redan på 1980-talet kändes handlingen aktuell. Alla skådespelare var övertygande, men han som spelade främlingen fick oss att skratta så tårarna rann. Hans mimik och agerande var obetalbara.

Pjäsen hade också en allvarlig underton – som främling/invandrare möts man ofta av misstänk­samhet och rasism. I pjäsen visade det sig så småningom att inte ens prästen var trogen det kristna grund­bud­skapet när allt kom omkring.

Tagit av rattmuffen
Igår fick Silverpilen sin årliga översyn och byte till sommardäck. Därmed var det också dags att koppla ur kupévärmaren och ta av rattmuffen. Nån mer vinter tror vi inte på!

av

31.3 – Lugna veckan

Med undantag av ett födelsedagskalas, årsmöte, datorsupport och dans, respektive konsert, har veckan varit lugn. Jag retar mig på ”även” och tycker synd om vårblommorna.

Födelsedagskalas
Att gratulera nån via SMS innebär att risken, alt chansen för en inbjudan till firande är stor. I tisdags hände det igen.

Vi (som inte är nödbedda) tackade ja och anslöt oss till ett oväntat stort sällskap där vi pre­sen­te­ra­des som ”nya”. Husse protesterade genom att säga att vi nu inte är så värst nya längre. 😀

Värdinnan hade i vanlig ordning sett till att vi fick smörja kråset med både salt och sött. Och som vanligt lät jag mig frestas, också av jordgubbstårtan. Om det också gällde Husse har jag ingen koll på, för han satt i ”herr­av­delningen”.

Årsmöte
På torsdag kväll höll DUF (Dragsfjärds Ungdomsförening) sitt vårmöte i Furulund. I egenskap av medlem deltog jag, även om jag har hört Husse agera mötesordförande tidigare.

Datorsupport
På onsdagen löste jag ett inloggningsproblem på distans och i förrgår på plats några andra problem i ett kalkylprogram. Bra sätt att hålla hjärnan i gång.

Dans respektive konsert
Igår tillbringade Husse och jag största delen av tiden på var sitt ställe. Jag stannade hemma medan Husse uppvaktade två släktingar i Pargas på dagen och efter en gemensam middag var det dags att skiljas åt igen.

Husse åkte i väg till Furulund, där DUF anordnade dans med Barbados och en halv timme senare åkte jag till Kimito för att lyssna på Ilya Kruglovs pianokonsert. Till saken hör att jag inte är road av varken dans eller dansbandsmusik, annars hade jag säkert gjort Husse sällskap.

Jag är för all del inte kompetent att bedöma kvaliteten på klassisk musik, men i mina öron lät Ilya synnerligen skicklig. Eftersom han har blivit prisbelönad i pianotävlingar förutsätter jag att jag inte är ensam om att tycka så.

Musikvalet var också njutbart. Första delen av konserten bestod av Chopins musik och den senare av Rachmaninovs och Tjajkovskijs. Alla tre tillhör favoriterna. Dock var Tjajkovskis Årstiderna en ny bekantskap för min del.

Retar mig på ”även”
Men vad är det för fel på ”också” i skriven text? Den frågan har jag ställt mig en längre tid. Ordvalet ter sig uppstyltat och som ”byråkratsnack”.

”Det är en bokstav kortare” påpekade Husse när jag strök under alla även jag råkade hitta i en platsannons, men det är ett dåligt argument. Dess värre förekommer ordet också(!) i en mängd andra textsammanhang.

Om man i övrigt håller sig till ett ledigt och lättläst språk, sticker ordet ut på ett negativt sätt. Det gäller för övrigt också orden ”detta”, ”denna” och ”samt” tycker språkpolisen på Udden (som verkligen inte är felfri hon heller!).

Synd om vårblommorna
Idag var det synd om vårblommorna. Under ett par timmar vräkte det ner blötsnö som nästan begravde dom. Det tål dom lyckligtvis, men jag tyckte synd om dom ändå. 😥

av

25.3 – Mat och annat gott

Vi har dinerat hos grannar, fått jordgubbstårta och skrattat gott. Husse har bjudit på hotellfrukost och glömt smörgåsarna. Första krokusen har slagit ut.

Dinerat hos grannar
Förra måndagen var vi bjudna till herr och fru grannen på middag, på tisdagen till ”Lingongrannen”. Matlagningsledigt två dagar i rad med andra ord. 🙂

Måndagens middag bestod av ugnslax och hassel­backs­potatis med diverse gröna tillbehör, på tisdagen fick vi karelsk gryta med kokt potatis och grönsallad till. Båda måltiderna smakade utmärkt och säll­skapet var som vanligt både pratsamt och trivsamt.

Jordgubbstårta
På onsdagen fyllde Husses moster år och bjöd som vanligt på ett dignande kaffebord, både salt och sött. Som pricken över i tronade en maffig gräddtårta med jordgubbar.

Varje gång jag ser en jordgubbstårta påminner det mig om en sommar för länge sen. Fostermor och jag var på besök i byn och blev bjudna på jordgubbstårta. Det var sommarens första, så jag utbrast förtjust ”Oj, så gott, jordgubbstårta är min favorit”.

Det borde jag inte ha sagt. På varje visit efter det blev vi bjudna på jordgubbstårta. Jag tror jag åt mig igenom ett halvdussin innan alla visiter var avklarade. Vid det laget hade jag fått mer än nog. Men det var som sagt länge sen, i onsdags åt jag med god aptit.

Skrattat gott
Torsdagens program utgjordes av Mark Levengood som roade oss i Villa Lande under en dryg timme. Det blev många hjärtliga skratt, men också en del tänkvärt.

Mark är en fenomenal entertainer och hanterar sin publik synnerligen proffsigt tycker jag ända sen jag hörde och såg honom i Östersund för länge sen. Definitivt en lands­man att vara stolt över.

Hotellfrukost
Söndag morgon vaknade jag till ett fräsande ljud från köket. Snart spred sig också doften av stekt bacon. Husse gjorde äggröra med bacon till frukost.

Jämfört med mina vanliga två smörgåsar var det här en lyxmåltid som jag i regel bara har ätit på hotell. Han har som tidigare nämnts, många strängar på sin lyra våran Husse. 🙂

Glömt smörgåsarna
Vid lunchtid meddelade Filosofen att han lämnade byn. Det betydde att han skulle vara på Udden ca 20 minuter senare. Husse tyckte att vi skulle bjuda på varma smörgåsar som omväxling.

Nu satt han satt i vardagsrummet och läste i godan ro. Han hade ju redan bevisat sina kocktalanger den dagen så jag sa inget om att det drog ihop sig till för­be­redelser utan hade i tysthet gjort i ordning smörgåsarna som nu var klara att sätt in i ugnen.

När jag serverade dom utbrast han: ”Oj då, dom hade jag glömt att vi skulle ha.” Kommentaren framkallade breda leenden hos mig och Filosofen.

Utslagen krokus
Mina gula krokusar brukar slå ut sist av alla, men i år hade dom tydligen bestämt sig för att vara föregångare. När jag gick ut för att hämta posten såg jag att dom första redan slagit ut.

Vårens första blommor, oavsett om de är vilda eller odlade, framkallar alltid glädje. Dom bevisar att våren verkligen är i antågande. 🙂

av

16.3 – Kunduppdrag, datorberoende och kultur

Jag har fått en ny kund, är datorberoende och har blivit kulturell. Mia gillar vedkorgen.

Ny kund
I torsdags fick Din Konsult en ny kund som behövde hjälp med att skapa en webbsajt. Sånt befattar jag mig inte med på grund av bristande kunskaper, så mitt råd var att välja en av fyra leverantörer som tillhandahöll allt som behövdes.

Ett av förslagen föll i god jord. För ca 100 € per år får kunden tillgång till webbserver, eget domän­namn och färdiga sidmallar. Det enda han själv behöver göra är att välja layout, färgsättning och skapa innehåll förstås.

Det tyckte kunden var en bra lösning, så vi registrerade sajtens namn och övriga uppgifter som krävdes. Lätt som en plätt. 🙂

Datorberoende
Härom dagen kom jag på att jag har använt datorer som arbetsverktyg sen 1975. Det betyder 44 år, ungefär ett halvt liv. Inte att undra på att jag är datorberoende!

I början på 70-talet var verktygen ord‑ och textbehandlingsutrustningar. De första hade enbart intern‑ och externminnen för att senare följas av modeller med bildskärm och mus.

Jag minns att jag inte fattade vad jag skulle med musen till i början. Det fanns ju funktionstangenter för markör­förflyttningen? Bildskärmen underlättade förstås hanteringen även om jag visste exakt hur texten såg ut i internminnet.

Då PCn kom till Sverige 1981 hade jag redan hunnit arbeta en del med s k mikrodatorer, så över­gången till PC var inte så stor. Dock var programvaran inte mycket att hurra för i början, men ut­vecklingen gick fort som bekant.

Redan då förutspådde jag att PCn skulle bli en ”all-round-maskin”, dvs man skulle kunna använda den till ”allt”. Jag fick rätt. Numera finns det få arbetsuppgifter som inte kan lösas eller underlättas med datorns hjälp.

Och själv är jag givetvis en hängiven användare. Nästan allt jag behöver veta eller göra finns i datorn.

Blivit kulturell
Jag har blivit kulturell på senare tid. Tidigare har jag alltid påstått att jag är kulturanalfabet, men man kan ju ändra sig vetja. Fast i vissa kretsar skulle mitt nymornade intresse knappast godkännas som ”finkultur” misstänker jag.

Teaterbesöket i Fallåker i början på februari följs härnäst av Mark Levengood den 21.3, pianokonsert den 30.3, teater den 4.4 och Babben Larsson den 11.4. Ganska späckat framöver med andra ord.

På vår ö är kulturutbudet både digert och mångsidigt som man kan se i öns händelsekalender. Utöver evenemangen som annonseras där anordnas också många andra, så det torde finnas något för alla och envar oavsett smak och intresse.

Mia gillar vedkorgen
Med tanke på Mias förtjusning i vedkorgen borde vi kanske skaffa en egen korg till henne? Så snart vedlagret har minskat så mycket att hon får plats lägger hon sig i den. En tom korg är förstås ändå bättre. 🙂

 

av

12.3 – Blommor, jobb och nöje

Jag har fått blommor, ett positivt omdöme, supportat och ansökt om bidrag. I morgon är det träff med Lustläsarna.

Blommor
I fredags var det ju Internationella kvinnodagen. Jag brukar inte fira den, men det gjorde Husse i år. När han kom hem hade han med sig en bukett tulpaner dagen till ära.

Det finns tulpaner nästan året om numera, men för mig är det en ”vårföraningsblomma” som signa­lerar att snö och kyla snart är ett minne blott. 🙂

Positivt omdöme
På söndagen återlämnade jag bokmanuset efter avslutad korrekturläsning som avtalat. ”Oj!” sa författaren när hon såg alla korrigeringar.

Jag talade om att dom 76 sidorna hade tagit mig 12 timmar att korrekturläsa. ”Du har verkligen varit grundlig!” uttryckte sig författaren uppskattande. Skönt att hon tyckte det. Hon kunde lika gärna ha blivit sur och tyckt att jag var onödigt petnoga.

Supportat
Igår efter lunch kom en kund med sin dator under armen som överenskommet. Redan 2011 hjälpte jag honom digitalisera sin produktkatalog och nu hade det ändå hänt nåt med ett par av sidorna trots att jag hade fixat till dom via mejl.

När kunden öppnade filen såg sidorna nämligen ändå inte ut som dom skulle. Troligen för att jag hade redigerat i ett annat program. Men problemen löstes och han åkte från Udden glad och nöjd.

Ansökt om bidrag
Idag har jag tillbringat det mesta av dagen vid datorn. ”Som vanligt då” skulle Husse säga. 😀

Dels gick tiden åt till en del föreningsadministration och dels till två bidragsansökningar. För en gångs skull var jag ute i god tid, ansökningstiden upphör den 31.3.

Träff med Lustläsarna
Dom två senaste träffarna i Lustläsargruppen har jag missat i och med att Kodklubben pågick, men i morgon ska jag delta igen. Faktiskt har jag hunnit läsa en bok och börjat på en annan så jag har nåt att redovisa den här gången.

av

7.3 – Here we go again

Vi har röjt vass, blåsippsbacken är borta, vi har haft ”ostbesök” och årsmöte, Silverpilen är besiktad och ett nytt uppdrag är påbörjat.

Röjt vass
Förra fredagen var vädret och isläget gynnsamt för vassröjning. Åtminstone trodde vi så, men det visade sig att det ideliga töandet och ”frysandet” hade skapat gropar i isen runt vasstråna.

Det innebar att våra snöverktyg inte lyckades kapa vasstråna lika effektivt som vanligt trots tappra försök, så när vi hade röjt en fläck gav vi upp. Bättre lycka en annan gång.

Blåsippsbacken borta
På väg in tillbaka tog jag mig en tur till min blåsippsbacke i förhoppning om att åtminstone få syn på några blad. Men icke sa Nicke. Trädavverkningen för ett par år sen och fjolsommarens torka verkar definitivt ha tagit kål på alla plantor.

Hur det såg ut i fjol våras minns jag inte, men troligen var det lika illa redan då. Det är fullt förståe­ligt. Tidigare hade dom lagom sol och skugga under de höga rönnarna, men nu är skuggan borta så dom har fått för mycket sol. Det är i alla fall min teori.

Ostbesök
Lördagen tillbringades med kollegerna i Skrivlör­dags­gruppen och på söndagen hade vi ”ostbesök”. Vik Husse/Filosofen hade ”hört av Mia” att prästosten som Husse gillar var slut och kom med en ny bit. Ja, och så kaffebröd förstås. Det missar han aldrig. Tack igen!

Årsmöte
På måndag eftermiddag hölls hembygdsföreningens årsmöte i Kärrabuktens byaråds lokal som vanligt. Än så länge ligger Dragegården nämligen i vinteride.

Mötet lockade tyvärr bara ett fåtal medlemmar jämfört med i fjol, men det är inget att göra åt. En anledning var förstås att mötet hölls dagtid.

Silverpilen besiktad
På tisdag förmiddag sågs Silverpilen lämna Udden, tätt följd av Husses Honda. Båda bilar fortsatte norrut med besiktningskontoret i Kimito som mål.

Husse förklarade att han följde med så jag skulle slippa ta bussen hem. Va! Har ni hört nåt så oförskämt? Han fick minsann åka hem också i ensamt majestät. Silverpilen befanns vara vid god vigör, precis som jag antog. 🙂

Nytt uppdrag påbörjat
På vägen hem stack jag mig in hos damen som har anlitat mig som korrekturläsare för att få manu­skriptet. Hon bjöd på kaffe, så vi satt och skvallrade över kopparna en stund innan jag åkte hemåt.

Hon räknade med att granskningen skulle ta ”en eftermiddag” sa hon. Efter 3,5 timmars läsning har jag hunnit till sidan 16 av 76, så det lär bli betydligt mer än en eftermiddag. Och på söndag ska jag vara klar!

Idag hade jag annat program som var inbokat sen tidigare, så den här dagen blev inget gjort. Jag tror bestämt jag blir tvungen att begära mer tid. I annat fall måste jag sänka ambitionsnivån, vilket inte alls känns bra. Resten av veckan är hur som helst intecknad.

av

26.2 – Från trånga jeans till vårtecken

En del byxor är av ondo, Kodklubben är avslutad, vi har hämtat ett kontoutdrag, tagit en ny ispromenad och Udden har fått en modernitet. Mia har levererat ett vårtecken.

Byxor av ondo
Härom dagen tog jag fram ett par svarta jeans som jag inte haft på ett tag. Men milda makter så dom satt åt! Det är fel på kvalitén. Dom är inte sydda av stretchtyg.

Mina andra byxor töjer lyckligtvis tillräckligt för att en liten viktökning inte ska märkas, men dom här avslöjar obarmhärtigt att jag har satt i mig för mycket på senare tid. I synnerhet godsaker. 😦 Men dom får hänga kvar i garderoben, så lätt ger jag mig inte!

Kodklubben avslutad
Förra onsdagen var sista träffen i Kodklubben. Kvällens program bestod av ett företagsbesök för att ungdomarna skulle få träffa en yrkesprogrammare och se vad allt en sån kan åstadkomma.

Jag hade valt företaget Startle som jag tyckte bäst motsvarade vår intressesfär. Mest tittade vi på färdiga tillämpningar, bl a fick vi se ett VR-program (Virtual Reality) i funktion.

Kontoutdrag hämtat
Föreningens mångåriga kassör ställer tyvärr inte upp för omval längre. För att avlasta henne fram till årsmötet har jag lovat sköta årets bokföring tills vi får en ny kassör, men än så länge har hon hand om föreningens bankkonto och betalar våra räkningar.

Det betyder att hon också får kontoutdragen, så på torsdagen hade vi kommit överens om att hämta januari månads kontoutdrag. Besöket innebar också social samvaro och eftermiddagskaffe med som vanligt en massa god­saker.

Ingen risk för att jag kommer i jeansen än på ett tag med andra ord. ”Enklaste sättet att hantera en frestelse är att ge efter för den” har nån sagt.

Ny ispromenad
På fredagen tog vi en ny ispromenad i strålande sol. Den här gången var vi utrustade för halka, men ett tunt snölager hade lagt sig sen sist så det hade gått bra utan ”spikskor”.

Isen såg ut som om nån hade strött ut bomullstussar på den. På en del ställen hade blåsten inte lyckats få i väg all snö så det hade bildats små snöhögar.

Modernitet på Udden
Med mig i flytten från Östersund hade jag ett knivblock i trä som har fått ligga ovanpå mikron trots att det var skrymmande. Att ha det stående på diskbänken lät sig inte göras med tanke på det snåla utrymmet.

Härom dagen såg Husse en bättre lösning i ett reklamblad. Ett magnetfäste på väggen. Det innebar att ett annat knivställ som hängde på väggen fick flytta på sig, men efter den rockaden fick magnet­listen plats. Perfekt!

Mia har levererat ett vårtecken
Igår hade Mia hittat ett vårtecken som hon gärna ville visa. Hon hade fångat årets första ödla.

Det torde vara rekord, så här tidigt kan jag inte minnas att hon har hittat nån tidigare.

 

av

19.2 – Lugnare dagar

Ispromenad och kaffe på byn, hemläxa, årsmöteskallelser och inlagd sill har utgjort de senaste dagarnas sysselsättning. Mia uppskattar snöfritt.

Ispromenad och kaffe på byn
Innan det var dags att ge sig av till det planerade besöket hos f d bonuspappan i söndags tog vi en ispromenad på sjön. Fram till Hästholmen var det ställvis gräsligt halt, men längre bort gick det bra utan att halka.

Vädret var alldeles förträffligt. Ett par plusgrader, strålande solsken och tolerabel vindstyrka. Vi var inte dom enda som nyttjade väderförhållandena. Två fiskare och en skidåkare syntes också.

Efter en kort mellanlandning hemma, lastade vi soppåsarna i bilen, sa hej då till Mia och åkte längs ”sopstigen” upp till soptunnan som vi delar med herr och fru grannen.

När vi kom fram till f d bonuspappan  visade det sig att herr och fru grannen plus junior var där. Dom hade nyss återvänt från en vecka i varmare klimat.

Medan vi drack kaffe och te och försåg oss från brödfaten avhandlades diverse samtalsämnen fram tills att det började dra ihop sig till mattid för vår del. Vi tackade därför för oss och lovade hälsa på igen.

Hemläxa
Igår tog jag i tu med hemläxan till nästa Skrivlördag. Den här gången var temat tystnad. Det fick mig att minnas ett kundbesök från tiden då jag bodde i Göteborg och mötet med en inköpschef på Volvo.

Lärdomen jag fick vid det besöket har jag haft nytta av många gånger. Tystnad kan vara nog så talande och användas som maktmedel vid behov.

Årsmöteskallelser
Hembygdsföreningens årsmöte närmar sig. Till de av våra medlemmar som har uppgett en mejladress skickade jag idag möteskallelser. Enligt stadgarna räcker det med annons i en lokal tidning, men förhoppningsvis är det fler medlemmar som läser sin mejl än Annonsbladet.

Inlagd sill
Jag har länge längtat efter stekt sill med löksås och köpte för ett bra tag sen en s k lättsaltad sill. När jag tog fram den idag för att vattna ur den upptäckte jag att det var en hel sill, inte filéer som jag hade tänkt mig.

Så då fick jag tänka om. Det fick bli inlagd sill i stället. Det är ju inte fy skam det heller.

Mia uppskattar snöfritt
Efter den senaste tidens töande har allt fler snöfria fläckar uppenbarat sig. Det uppskattar Mia. 🙂 I söndags föredrog hon att vänta på oss på bar mark i stället för att följa med ut på isen.

 

av

15.2 – Från kamelia till fisksoppa

Jag har träffat en kamelia, vi har ätit middag utan sovel och lyssnat på föredrag. Jag har fått ett elakt stick och kokat fisksoppa.

Träffat en kamelia
Senaste söndag besökte jag väglagets verk­sam­hets­gran­skare för att överlämna bokslutet. Det innebar så klart också kaffe med dopp och lite småprat.

Efter kaffet frågade värdinnan om jag ville se hennes blommande kamelia. Det ville jag gärna, en sån tror jag att jag aldrig sett tidigare? Oj, vilken skönhet! En del har onekligen grönare fingrar än andra.

Middag utan sovel
Söndagsmiddagen blev ovanligt torftig. Den marinerade kycklingen som skulle stekas i ugnen i 1,5 t visade sig vara halvrå då vi började förse oss! Vi fick nöja oss med tillbehören. 😦

Om vi dristar oss till att köpa en likadan en annan gång ska jag se till att klyva den innan jag sätter in den ugnen.

Lyssnat på föredrag
På måndag kväll hade vi en föreningsaktivitet i form av ett föredrag kallat Sjöfarten på Kimitoön med Juha Ruusuvuori som föredragshållare. Vi hade inga större förhoppningar på antalet åhörare, men blev glatt överraskade – 19 personer dök upp.

Att ön har gamla sjöfartsanor var i sig ingen nyhet. Det är fullt logiskt om man bor vid havet. Mer imponerande var antalet skeppsvarv som har funnits här under segelfartygens tid.

Elakt stick
När jag la in ved i köksspisen på tisdagen kände jag något vasst, men trodde först det var en träflisa. Ögonblicket efter föll en sömndrucken geting på golvet.

Att få ett getingstick så här års är minst sagt oväntat. Tydligen sov den sin vintersömn bland veden och blev arg över att bli störd. Fullt förståeligt, men den kunde ha låtit bli att sticka. Först idag börjar klådan ge med sig.

Kokat fisksoppa
Jag har kvalificerat mig som en riktig husmor har jag förstått av kommentarerna på FB. I ett inlägg skrev jag nämligen att jag kokade fiskbuljong och det gör man bara om man är riktigt huslig. Det trodde ni inte om mig eller hur? 😀

Igår blev buljongen stomme till en fisksoppa. Inte alls oäven om jag får säga det själv.

av

8.2 – Axplock

Verksamhetsgranskaren är nöjd, vi har firat med middag, snön har rasat, i fototävlingen går det bra, ett möte är avklarat och anmälan är skickad.

Verksamhetsgranskaren är nöjd
I måndags lämnade jag in föreningens material till verksamhetsgranskaren. Redan på onsdagen ringde hon och talade om att hon var klar, så på vägen till kvällens kurs hämtade vi pärmen. Hon hade inget att anmärka och beviljar därför styrelsen ansvarsfrihet i år också.

Firat med middag
På tisdag eftermiddag hämtade vi den nyblivna 80-åringen och Husses moster och morbror för avfärd till Kasnäs för att fira med en à la carte-middag.

Väglaget var ganska bedrövligt. En isig körbana och regn är ingen lyckad kombination. Inte så konstigt att vi var de enda gästerna i restaurangen.

Maten smakade bra, även om jag blev lite besviken på förrätten. På menyn stod det Fisktallrik vilket fick mig att tro att jag skulle få en förrättstallrik med fiskrätter. Visserligen fick jag en tallrik, men mitt på den fanns bara en ynkligt liten form med innehåll. I övrigt var både smak och utseende på maten godkänd och mätta blev vi.

Snön har rasat
Sen jag flyttade hem tillbaka har jag bara klarat mig något enstaka år från snöras från trapptaket. Igår var det dags igen. Husse och jag hjälptes åt att röja, så jobbet var fort gjort.

Idag fick vi ett nytt snöras, snön på uthustaket dråsade ner. Plåtarna som täcker veden vid väggen fick sig en rejäl kyss och en del av snön hamnade förstås på en del av veden. Det gav Husse sysselsättning en god stund. :-/

Fototävlingen
Då bara några timmar återstår av fototävlingen Kattporträtt har jag nått nivån All Star och hittills fått 2050 röster, varav 751 föll på bilden längst ner. Det är alltså fler än jag som tycker att Mia är ”foto­ge­nique”. 🙂

Med tanke på antalet tävlande är det ingen risk för topplacering, men det hade jag heller inte för­väntat mig. Titeln All Star är helt OK.

Möte
Årets första styrelsemöte i väglaget är avklarat. Det hölls som vanligt på Udden. Förutom bokslut och andra ärenden, tog styrelsen del av den nya lagen gällande enskilda vägar som trädde i kraft den 1.1.2019.

Anmälan skickad
Den här eftermiddagen har gått åt till väglagsadministration. Materialet till verksamhetsgranskarna är klart och alla uppdrag jag fick på gårdagens möte är avklarade.

Enligt lagen om enskilda vägar ska vägarna anmälas till Digiroad numera. Idag fick dom vår anmälan, dock utan en kopia som efterlystes, så får se vad dom tycker om det?