av

22.7 – Mest med vattenanknytning

Jag har tagit mig upp, fuskputsat, klippt, simmat, hittat vita näckrosor och vakat.

Tagit mig upp
I söndags fick jag för mig att jag skulle rensa vattenrännan på taket. Jag har en obehaglig känsla av att det är flera år sen sist. Det lyckades bara delvis.

Brandstegen som finns på husets östra sida är ju bra för att ta sig upp, men eftersom den står helt rakt är jag tvungen att hålla i mig med en hand för att känna mig säker när jag står uppe på den, vilket innebär att jag är enhänt när jag ska tömma rännan.

StegeJag har visserligen ett verktyg för just det här ändamålet men det gick inge’ bra att använda, geggan i rännan var alltför tung för att flytta på med bara en handkraft. Jag fick alltså nöja mig med dom ställen som låg inom en armslängd.

Jag får göra ett nytt försök i höst med min långa stege när vattentunnan inte längre står i vägen.

Fuskputsat
I måndags tyckte jag helt plötsligt att utsikten genom sov­rums­fönst­ret var gråare än den borde vara. Dess värre märktes ingen större skillnad efter att jag hade putsat ut- och invändigt? Jag kanske borde ha putsat mellan fönstren också men det hade jag ingen lust med. 🙂

Klippt
Igår hade vi strålande sommarväder på Udden mest hela dagen. Termometern lyckades kravla sig upp till hela 20° och vinden var alldeles ”lagom” för gräsklippning och –trimning. Det kändes också lagom att sluta arbetsdagen efter det. Gräsmattan ner mot sjön får bli en annan dag.

Simmat
Klockan närmade sig 18 och molnen hade redan skymt solen, men jag var fast besluten att ta en simtur som avslutning. Vattentemperaturen var i stort sett oförändrad men lustigt nog kändes vattnet ändå varmare än förra gången. Första simturen är alltid kallast.

Vita näckrosor
Näckrosor är visserligen ett tydligt tecken på övergödning men jag gillar dom ändå. I synnerhet dom vita.

Vit näckrosNär jag rodde ut till mätpunkten i måndags såg jag nåt vitt längst in i viken. Först trodde jag det var fåglar, men eftersom dom aldrig flyttade på sig gissade jag på vita näckrosor. På hemvägen tog jag en sväng för att kolla och konstaterade att jag hade gissat rätt.

Stället var helt nytt och ligger en bra bit från platsen jag har hittat dom på tidigare så jag kan undra över hur dom hittat hit? Mig veterligen sprider dom sig enbart via rotskott, men jag kan förstå ha fel.

Ja, det hade jag om man kan lita på Wikipedia den här gången: ”Fröspridningen sker genom att frukten, som är ett stort, mångrummigt bär, på hösten sönderfaller i flera delar, som ruttnar sönder eller upplöses, så att fröna blir fria. Kring varje frö sitter ett mjukt, slemmigt hölje, som genom inneslutna gaser håller fröet flytande, såsom med en simblåsa. Fröna kan därför driva omkring på vattenytan länge. När fröhöljet till slut sönderfaller sjunker de till bottnen.” Så nu vet vi det.

Vakat
Nån gång efter tre var det väckning i natt. Regnet öste ner och Mia var rädd som vanligt. Efter diverse misslyckade försök att lugna henne och få henne att somna om, steg jag upp och höll henne sällskap i köket tills störtskurarna var över en dryg halvtimme senare.

22 mm hittade jag i regnmätaren i morse. Dessutom hittade jag allt jag hade glömt ta in igår kväll – lien, dojorna och badhandduken. 😀

Kvarglömt

av

20.7 – Fläcktest – Sponsrat inlägg

VanishI morse råkade det sig att en fågel hade lämnat ett färskt visitkort på den virkade duken som låg kvar på trappbordet sen i fredags. Eftersom det är blåbärstider var visitkortet givetvis blått. (Bild 1) En verklig utmaning för Vanish Gold Oxi Action.

Så hur gick det då? Jo, först prövade jag med att följa an­vis­ningar­na för fläckborttagning. Max fem minuter skulle geggan ligga på fläcken och vid behov kunde man gnugga därefter. Fläcken hade visserligen bleknat ett antal nyanser, men syntes fortfarande tydligt efter den proceduren. (Bild 2)

Nästa steg var att lägga på lite mer medel och lägga duken i tvättmaskinen. Efter tvätt syntes fläcken fortfarande något, men hade bleknat markant.

Av allt att döma tog solen bort det sista av den, för när duken hade torkat kunde jag inte längre hitta nån fläck! Klart bättre resultat än väntat, även om fläcken råkade vara alldeles färsk. 🙂

Fläcktest 1

Ett linne som också behövde tvättas hade en flera år gammal fläck som faktiskt också ljusnade betydligt.

Men nu var det ju gräsfläckar jag hade åtagit mig att pröva ta bort… På mina arbetsshorts hade jag en liten gräsfläck som jag kletade in medel på innan jag la dom i tvättmaskinen och doserade mitt ordinarie tvätt­medel som vanligt.

Efter tvätt och torkning hade fläcken mist sin gröna färg och bleknat, men var ingalunda borta. (Tygfärgen på bilderna varierar på grund av olika ljusförhållanden. Eller så hade fläck­bort­tag­nings­med­let blekt dom?)

Fläcktest 2

Därmed anser jag ha uppfyllt mitt åtagande om att testa medlet. Riktigt så effektivt som i teve­re­kla­men tycker jag ju inte att det är, men det är väl ingen överraskning?

Jag skänker gärna den andra burken jag fick i sponsring ifall det är nån som vill överta den? 🙂

av

18.7 – Från hjärta till saltsill

Jag har nytt hjärta, tur med vädret, har stängt in Mia, ställt in utedukningen och minns rätt.

Nytt hjärta
I samband med en del andra ärenden tittade jag in hos Cozy Villa igår. Jag behövde inget, men var på shoppinghumör och nyfiken på det aktuella sortimentet.

SommarhjärtaHur det nu kom sig, slutade det med att jag behövde ett nytt hjärta. Trots att jag redan är ägare till sex stycken(!) inklusive det jag har i kroppen. Men hjärtan kan man heller aldrig få för många av.

Tanken är förstås att man ska använda metalltråden som stomme för en krans, men jag tycker den är fin som den är och valde en annan utsmyckning av återanvänt material. Uddens sommarhjärta. 🙂

Tur med vädret
Tack vare den lilla utflykten och åskskurarna blev arbets­da­gen kortare än vanligt igår. Jag tvivlar dessutom på att mina in­satser ens märks, men jag kan förstås visa upp innehållet i skräptunnan som bevis. Det mesta är grönt, vilket tyder på att jag rev ogräs. Jo, och så klippte jag bort min lilla prästkragsrabatt. Kragarna började skifta i brunt så dom gladde ingen längre.

En annan fördel med det kyliga och regniga vädret är förstås att jag inte behöver slita på sommar­kläderna. Dom hänger kvar uppe på vinden. Jag har inte ens brytt mig om att byta ut innehållet på hyllorna i sovrumsgarderoben utan plockar fram sommartoppar ur förvaringslådorna under sängen efter behov. Ytterligare en fördel är att fästingarna ogillar blötan.

Mia instängd
Då det andra hällregnet ”anföll” igår var Mia ute nånstans. Jag väntade mig att hon skulle komma rusande och beklaga sig som hon brukar men det gjorde hon inte. Jag kom fram till att hon kanske har lärt sig att söka skydd utomhus.

När hon inte syntes till ens efter att regnet hade upphört började jag ana oråd. Kunde jag möjligen ha stängt in henne? Det fanns i så fall två möjligheter – boden eller förrådet under huset.

Jodå, mycket riktigt, hon dök genast upp när jag öppnade dörren till förrådet. Hon sa en massa saker hela vägen in så jag antog att hon beklagade sig. Med all rätt förstås! Som tur är det lätt att återfå hennes välvilja med lite kattgodis.

RegnmolnStällt in utedukningen
Solen värmde gott och temperaturen kändes behaglig i morse så vid lunchtid torkade jag bordet i ber­sån och la på en duk inför kommande besök.

Knappt hade jag gjort det förrän molnen började torna upp sig. När jag gick ut en stund senare för att för säker­hets skull rädda duken föll redan de första dropparna. Ingen servering i bersån idag med andra ord. Men det gick lika bra att sitta vid köksbordet. Där blåste det inte heller. 😀

Efter ett par timmar kändes det som om en brasa i köksspisen skulle sitta fint så jag tände upp medan vi fortsatte vårt samtal om liv, död och universum.

Minns rätt
Ett annat samtalsämne jag tog initiativ till var sill. Jag frågade mitt sällskap om inte den hela saltsillen smakade bättre förr eller om det var mitt smakminne som svek? Jag fick genast medhåll. Vi mindes bestämt att den isländska saltsillen man köpte i lösvikt för 50 år sen smakade mycket bättre.

SillDen saltsill man hittar i matbutiken numera är skinn- och benfria filéer som ger en unken eftersmak tycker jag. Högst antagligen beroende på att den genomgår så många processer och får så många tillsatser att den goda smaken går förlorad kom vi fram till.

Vid närmare granskning av innehållsdeklarationen efteråt framgår att tillsatserna inte är särskilt många trots allt. Intressant att notera att sillen kallas lättsaltad men samtidigt beskrivs som kraftigt saltad. Hur man nu ska tolka det? Nästa gång får det bli matjesfiléer i stället.

av

16.7 – Mindre vanlig torsdag

Jag har använt dom grå, njutit av sommarvärme, blivit snål och träffat mårdhundar. Mia blottar gapet.

Använt dom grå
Dagen började med en kort översättning. Skönt att få använda dom grå mellan varven.

DjurplanktonTexten handlade om ”loppcirkusen” som Daphnia anordnar den 23.7 i Kärra café kl 14-17. Öns plank­tonexpert och algvetare undersöker våra medhavda vattenprover från sjön för att identifiera djurplankton. Ruskigt spännande att se dom små liven simma omkring… Hennes mikroskop är nämligen kopplat till en dator så vi kan se dom på bildskärmen.

Njutit av sommardagen
I morse kändes luften varmare än vanligt, solen behagade visa sig och termometern visade 17,4° klockan 8.50. Äntligen riktig sommarvärme!

Värmen och solskenet höll i sig ända fram till sen eftermiddag. En del moln passerade för all del och åskan mullrade avlägset men utom­hus­vis­tel­sen var klart behaglig. Faktiskt så pass att jag tyckte det var lite för varmt för gräsklippning.

Jag ångrade mina tankar genast! Det var ju ingen som tvingade mig att vara i gång med gräs­klip­paren. Det var förresten bara ”entrén” som behövde åtgärdas så det gick på nolltid.

Blivit snål
Violerna jag köpte i slutet av maj började se rätt bedagade ut så jag fick för mig att jag skulle köpa nya blommor till amplarna vid trappan. Men jag drabbades av snålhet. Snart är det slut på sommaren så in­köpet ströks från listan. Jag kom på ett alldeles gratis alternativ.

Jordrevan som övervintrade och fick plats i en balkonglåda har vuxit till sig tillräckligt för att dela på tyckte jag och skred till verket. Stackars planta. Den blev verkligen hanterad med hårdhandskarna.

Träffat mårdhundar
Fram på kvällskvisten var det dags att tömma skräptunnan med växtrester. Strax innan jag kom fram till kom­post­högen mötte min blick sex par mörkbruna ögon som förvånat tittade upp. Tre unga mård­hundar ”betade” nedanför komposthögen.

Jag ryade åt dom, vilket fick dom att lufsa i väg. Då upptäckte jag en fjärde som stod med ryggen till och oberört grävde i marken. ”Men det är ju för j—t!” hojtade jag. Då först tog den till sjappen. Så ”skygga” är dom alltså. :-/

Mia blottar gapet
En dag råkade jag ha kameran till hands när Mia gäspade stort. Håll med om att hon ser farlig ut. 🙂

Mia gäspar

av

15.7 – Allt mellan gift och sprit

Jag har röjt, besprutat, simmat, sågat, hört nödrop, är trendig och har bjudit mig på dessertdrink.

LupinerRöjt
Både igår och idag har jag delvis tillbringat tiden med att klippa bort lupinernas frökapslar för att min­ska spridningen. Det är ju inte speciellt rolig syssel­sätt­ning så det får bli i omgångar. Efter nån timme brukar jag hitta på nåt roligare.

Besprutat
Rosenstritarna har i vanlig ordning invaderat den odlade syrenen. Men äntligen har jag hittat ett effektivt medel: Neudorffs Spruzit. Det tog kål på dom.

Jag fick ett klart miljövänligare tips från den unge gentlemannen, numera färdigutbildad träd­gårds­mästare. Han föreslog att jag skulle bespruta busken med kallt vatten. Det är ju värt att pröva. Mitt dricksvatten är ca +4° så det bör vara kallt nog.

Simmat
Hör och häpna – igår vågade jag mig i sjön. Drygt 20° visade vattentermometern, men du milde skapare vad oskönt det var! Men efteråt kändes det skönt förstås.

Sågat
Idag hade träoljan torkat i bersån. Det bevisades av ett halvdussin spindlar och några myror som obehindrat kutade fram och tillbaka på tiljorna i morse.

NytrimmatDärmed bestämde jag mig för att inviga kvistsågen. Det lyckades på tredje försöket. Första gången hann jag bara tänka på att ta fram den så kom det några regndroppar. Andra gången hann jag öppna boddörren innan jag kände blöta droppar på ryggen. Fast det var väderkontoret som be­hagade skäm­ta, nåt ihållande regn blev det inte.

Tanken var att korta ner syrenerna i bersån som nu har vuxit till sig efter min vilda framfart för två år sen. Tja, det gick ju bra, även om sågen snarare tuggade av kvistarna i stället för att klippa av dom. Fast det är kanske därför det heter såg och inte sax. 😉

Ojämnt blev det också, men nåt annat hade jag inte väntat mig. Mitt synmått är inte det bästa. Det slutliga finliret gjorde jag med sekatören.

Nödrop
Under tiden jag städade upp efter mig hörde jag tydliga nödrop från fågelungar uppe i viken. Först trodde jag dom höll till ute på sjön, men sen kom jag fram till att de panikslagna ljuden hördes från vassruggen.

Troligen små andungar som var i nöd, för jag uppfattade också mammans läte. Garanterat en mård­hund som var i farten. 😦

Trendig
Det händer minsann inte så ofta att jag hänger med aktuella trender, men för en gångs skull är jag trendig om jag får tro Ny Teknik. Eller rättare sagt är min osmarta telefon det. Nu är det nämligen modernt med telefoner som man bara kan ringa med. Fast då krävs förstås ändå en nydesignad sådan. Suck och stön vilket konsumtionssamhälle vi lever i.

Irish CoffeeDessertdrink
Efter den uppvärmda middagen krävdes kaffe tyckte jag. Men vad skulle jag ha till kaffet? Glassen är tillfälligt slut och den frysta Dajm-tårtan tänkte jag inte börja på…? Sen kom jag på en idealisk lösning!

Irish Coffee skulle det bli, jag hade ju lite vispad grädde kvar sen jordgubbarna. För några dar sen hittade jag en slatt whisky i verandaskafferiet så jag hade allt som behövdes. I stället för farinsocker tog jag råsocker. Voilá!

För att inta drinken stilenligt plockade jag fram en av mina ärvda Irish Coffee-muggar och hällde upp. Det var minsann inte igår jag drack det! Jättegott kan jag intyga.

av

Årets första

När jag hämtade posten idag blev jag glatt överraskad – årets första ros har slagit ut, helt enligt tidtabellen.

Ros

Och så har årets första jordgubbar avnjutits med en rejäl klick vispgrädde. Av nån konstig anledning fick jag för mig att mina jordgubbar inte skulle vara mogna än, men där hade jag fullständigt fel. Söta är dom också trots att det varit klent med sol. 🙂

Jordgubbar

av

12.7 – Muta och tantvarning

Jag har låtit mig mutas, blivit bjuden på hembakt, eldat och latat mig.

Låtit mig mutas
Den 3 juli fick jag mejl från en dam på ett företag i Sverige: ”… Jag upptäckte din blogg när jag surfat runt och sökt efter olika lämpliga bloggar, och jag hittade din när jag letade efter bloggar som har skrivit om ”fläckar”. Nu verkar det ju som du skriver om gröna fläckar i snön, och blå fläckar i himeln. Men eftersom du spenderar så mycket tid utomhus gissar jag att du får många gräs­fläckar och annat på dina kläder.”

LogoMejlet fortsatte: ”… Just nu håller vi på att leta sam­ar­bets­part­ners som kan hjälpa oss att komma ut och skriva en sponsrad artikel till deras varu­märke Vanish. Om du tycker detta låter intressant, så hör gärna av dig så berättar jag mer om upplägget.”

Så klart var jag tillräckligt nyfiken för att be om närmare information. Det visade sig att sponsringen bestod i två förpackningar av fläckborttagningsmedlet, nån annan sponsring var det inte fråga om.

Jag talade om för damen att jag betalar en årsavgift för att mina läsare ska slippa se reklam, så en sponsrad artikel stred ju mot mina prin­ci­per, men slutligen beslöt jag ändå göra ett undantag. Som bekant har jag bara en princip – att inte ha några principer. 😉

För några dar sen fick jag ett paket i posten med två förpackningar diskmaskinsmedel och en liten lapp med meddelandet ”Lycka till med fläckarna”. Jag stod som ett levande frågetecken. Vem hade nu missuppfattat överenskommelsen?

Det var inte jag den här gången fick jag bekräftat. Jag kunde behålla diskmedlet och skulle få två nya förpackningar av rätt sort. Eftersom jag inte har nån diskmaskin, har jag delat ut det till ”bättre behö­vande”. Så ta det här som en förvarning om ett kommande inlägg om fläck­bort­tag­ning.

MainiemiBjuden på hembakt
Igår hade jag avtalat om besök hos ”Dra­kar­na i norr” för att gratulera i efterskott. Då gällde det ju att klä sig lite finare än vanligt. Jag kunde ju inte gärna dyka upp i flanellpyjamas!

Det fick bli nya sommarkjolen. Jag kom fram till att det är mer än 10 år sen jag senast var klädd i kjol. Sommartid använder jag klänning och kortbyxor, aldrig kjol. Då kan man ju undra varför jag köpte en sommar­kjol i våras? Enkelt, den var blommig och i färger jag gillar. Jag tycks ha fått pippi på blom­migt. Ytterligare en tantvarning?

Den ena Draken var utflugen så det var bara min syssling och jag som satte oss vid kaffe­bor­det. Hem­bakt knäckebröd och dito kanelbullar satt fint medan vi ventilerade både små och stora händelser från förr och nu.

Eldat
I fredags hämtade jag in ved och tände i köksspisen, igår kväll blev det en repris. Det kändes som om fukten och kylan hade trängt sig in i huset. Makalöst att behöva elda mitt i sommaren, men vi fick an­tagligen för stor värmetilldelning i fjol.

Latat mig
Idag har jag inte uträttat ett skapande grand, enbart latat mig och tagit det här med vilodag fullkomligt bokstavligt. Bara laddat upp bilder, vattnat blommor, läst, ätit och sovit middag. Riktigt skönt. 🙂

av

10.7 – Skönt och mindre skönt

Jag gillar flanell, har haft tidig väckning, blivit hemsökt, fått ny givare, besökt en vernissage, ätit smultron och nystekta plättar.

PyjamasFlanell
Julen 2013 fick jag en härlig flanellpyjamas i julklapp av Råttan/Väduren. I förrgår tyckte jag det var lämpligt att inviga den. Inte som sovplagg utan som hemma­dress. Bomullsflanell är en stor favorit när det gäller tyg­ma­te­rial, så den klappen blev jag jätteglad över även om jag inte sover i pyjamas.

Det kan ju verka helknäppt, men med tanke på den här s k sommarvärmen (f n 12,8°) kommer flanell synnerligen väl till pass! Det är snudd på att jag behöver elda i köksspisen.

Tidiga väckningar
Igår morse väckte Mia mig kl 4.08 och tyckte absolut att det var dags att börja dagen. Jag kan gott förstå att hon var ”färdigsoven” då, för hon sov så gott som hela föregående dag på grund av det regniga vädret.

Men vi var ju inte riktigt överens om tidpunkten. I ytterligare en halv timme fick jag sova, sen blev hon olidlig så jag steg upp och släppte ut henne. Ett par timmar senare kom hon in tillbaka och la sig på mitt täcke (jag hade lämnat innerdörren på glänt) och så sov vi tre timmar till. Skönt.

I morse var det väckning kl 4.40, men då beroende på en störtskur som skrämde henne. Stackars liten, hon är så rädd så hon skakar i hela kroppen. Den rädslan tycks aldrig gå över. 😦 Lyckligtvis var regnet ganska kortvarigt, så efter att ha lugnat henne fick jag henne att somna om.

Hemsökt
Igår blev jag ytterst förvånad när jag skulle borsta tänderna. På duschkarskanten(!) kröp en fästing. Varken Mia eller jag hade vistats i badrummet under natten så jag fattar inte var den kom ifrån? Fast med tanke på alla småkryp jag ser och ett par borttappade näbbmöss som Mia är skyldig till, borde jag vara härdad.

Ny givare
Efter lunch igår fick Silverpilens vevaxel ny givare. Varningslampan som i mina ögon signalerade DYRT FEL! är släckt och reparationen blev inte närmelsevis så dyr som jag befarade.

Utställning CeraconVernissage
Klockan 14 igår öppnade konst- och hant­verks­ut­ställ­ningen Manufactura hos Ceracon. Grisen/Tvillingen hade tipsat mig om tillfället och vi kom överens om att ses där. En läcker keramikvas ur Ceracons produktion och en keramiktavla av en annan konstnär föll mig i smaken och fick följa med hem.

Av Yoshimasa Yamada fick jag information om hans möbler i ask. På utställningen har han en pall och ett litet bord som jag uppfattade som barnmöbler och oj vad fina dom var! Trä är minst lika sympatiskt som flanell.

SmultronSmultronställe
Tänk att ha förmånen att bo så man kan plocka smultron fem meter från trappan… När jag hämtade tidningen i morse passade jag på att smaka på ett. Det var ganska syrligt kan jag säga, men det är ju solens fel, eller rättare sagt bristen på den.

Nystekta plättar
Idag hade jag en vådlig röta! Jag besökte fru grannen i ett litet ärende och fick frågan om jag ville ha plättar? Det hade junior nämligen beställt. Sånt kan man (= jag) ju inte säga nej till!

Nystekta med rabarbersylt och vispad grädde till satt dom som bomull kring hjärtat. Och bilringarna svällde antagligen, men det var det värt. Tack igen snälla fru grannen! 🙂