av

Klockrena favoriter

Av alla klockor – oavsett om dom är analoga, digitala eller virtuella – föredrar jag ängsklockan. Den ser ut som en sirlig liten blålila älva där den vajar för vinden. I år har jag fått förmånen att ha en alldeles invid trappan.

Ängsklocka

På god andra plats kommer toppklockan. Mest för sin intensiva färgprakt och för de många små­klockorna som kröner den. Dessutom gillar jag den för att den står sig länge i vas.

Det innebär ingalunda att jag tycker illa om andra sorters blåklockor, men om jag ska rangordna blir det här topplistan. 🙂

Toppklocka

av

7.7 – Möjligt och omöjligt

Jag har ett suveränt verktyg, har städat, skurat och rengjort, irriterar mig på ett företag och är såå lycklig.

FästingborttagareSuveränt verktyg
När Mia och jag var hos veterinären i slutet av juni upptäckte hon en fästing på Mia och använde ett suveränt litet verktyg. Fästing­pin­cetten har jag testat och dömt ut. Jag har hittills tyckt att det fun­ge­rar bra med naglarna, men jag är ju inte sämre än att jag kan ändra mig.

Då jag frågade efter verktyget på apoteket hade dom samma version som veterinären hade i en förpackning med två olika storlekar. Den mindre bort­ta­ga­ren passar perfekt på ”färska” fästingar, den andra har jag inte behövt pröva. Möjligen är stor­lekarna anpassade till hund, respektive katt och inte fästing­stor­lek? Hur som helst rekommenderar jag borttagaren varmt!

Städat, skurat och rengjort
Igår fick jag ett städanfall. Dammsugaren fick tjänstgöra inomhus ett par timmar och rotborsten kom till användning utomhus. Nu eller aldrig skulle bersån rengöras innan jag oljar den.

Virket antog en klart ljusare nyans tack vare BioComb altantvätt, ett biologiskt nedbrytbart rengöringsmedel som jag hittade hos Agri-Market. När jag spolade rent med vatten efter skurandet såg jag direkt var jag hade fuskat.

BersånFör att kunna spola vatten krävdes förstås vattenslang. Den var knallgul då jag köpte den, men har efter flera somrar utomhus ändrat till en påtagligt mer dämpad nyans av allt ”nedfall”. Så då ren­gjorde jag den också. Beräkna ca 5 cl Cif/Vim till 25 meter slang beroende på smutslagrets tjocklek. 😉

Vattentunnan var nästa rengöringspunkt. I kanterna och på botten syntes klargröna algsträngar(?) vid det här laget. Inte alls konstigt med tanke på att den har varit i användning i ca tre månader utan rengöring, bara blivit påfylld med regnvatten.

Irriterande
Tänk att en del företag kan vara så införbenat omöjliga. Finlands värdepapperscentral/Euroclear är helt i klass med Swedbank har jag nyligen erfarit.

Upptakten till allt krångel var att jag ville ändra kontonummer för inbetalning av aktie­ut­del­ningen. Mamma hade nämligen några Elisa-aktier som förvaltas av Euroclear och nu ville jag avsluta hennes bank­konto. Om jag hade låtit bli hade företaget antagligen inte reagerat, men NU upptäckte dom att hon inte längre finns trots att jag bad banken meddela dom direkt efter mammas död.

ÄmbetsbetygI första brevet ville dom ha bo­upp­teck­nings­instru­ment och testamente, vilket dom fick. I nästa begäran efterlystes ”oavbruten släktutredning över arvlåtare (ämbetsbetyg över arvlåtaren från 15 års ålder till dödsögonblicket inkl avlidna arvingar) och ämbetsbetyg för delägarna i dödsboet”. Personbevis heter ämbetsbetyg i Finland har jag lärt mig.

”… från 15 års ålder till dödsögonblicket”, vad sägs om den släktutredningen? Då rann sinnet på mig. Jag kastade mig på telefonen och ringde numret som stod i brevet. Där fick jag (naturligtvis!) inget svar, men fick välja att bli kopplad till växeln för att kunna fråga efter damen som var avsändare till brevet.

Jag talade om vem ärendet gällde och frågade om hon behagar skämta. Hennes modersmål var inte svenska så den spydigheten gick henne förbi. Hon ville veta vad ärendet gällde? Jag påpekade syrligt att alla instanser, såväl offentliga som privata, har godkänt den släktutredning som gjordes i samband med bouppteckningen och undrade varför den inte duger åt Euroclear?

Jag fick ett lakoniskt svar: ”Skicka den då så får vi se om den duger”. Det var det värsta jag har hört! Värdepapperscentralen sätter sig uppenbarligen över alla myndigheter. Bank­tjänste­man­nen varnade mig för all del redan i fjolvåras om att företaget är extrembyråkratiskt, men så illa trodde jag ändå inte att det var. 😦 Varför kunde hon inte be att få alla dokument i första brevet?

Såå lycklig
Då är det ju tur att det finns glädjeämnen. Just nu är jag såå lycklig över att borstnejlikan har slagit ut. På Multasormis rea i fjolhöstas köpte jag en liten planta som har stått grön hela vintern och nu har den börjat blomma.

Kameran gör färgen tyvärr inte rättvisa, nyansen är mörkare och intensivare än på bild. Helt fantastiskt ljuvlig färg! 🙂

Borstnejlika

av

5.7 – Sommar på riktigt

Det är bikiniväder, jag ställer mig frågande, har sett mängder med folk, vårdat växter och latat mig. Mia föredrar skugga.

TermometerBikiniväder
Redan klockan åtta igår morse varslade termometern om en varm dag. Den stod på 19° och som mest på 26°. Äntligen riktig sommarvärme!

Idag blev det svalare då vinden svängde till nordväst, men fullt tillräckligt varmt för bikini. Jag nöjde mig dock med shorts och linne.

Ställer mig frågande
Igår blev jag förbluffad och orolig. Hur i all sin dar är det möjligt att jag hittar en bevingad insekt och en spindel i kylskåpet??

På eftermiddagen fick jag syn på en hästmyra(!) som kröp omkring på mina kläder i sov­rum­met och vid läggdags upptäckte jag en till på var­dags­rums­golvet. Tänker dom flytta in och äta upp huset eller var det tillfälliga besök frågar jag mig oroligt? 😦

På tal om insekter vet jag nu vad det blir av en samling pyttesmå ”gröna kulor” som jag hittar allt som oftast. I regel utomhus men dom här som jag studerade satt på insektsskyddet vid ytterdörren. Det blir svarta skalbaggar. Vilken art vet jag inte, men dom äter i alla fall inte trävirke är jag ganska säker på.

Skalbaggar

Sett mängder med folk
Det är två år sen jag senast såg lika många människor och segelbåtsmaster som igår efter­middag. Grisen/Tvillingen hämtade mig nämligen för en ”repa” på Baltic Jazz och där var det gott om båda­dera, vilket arrangörerna givetvis är tacksamma för.

MasterMusiken intresserar mig inte, men det är roligt att träffa bekanta och titta på all försäljning. Jag beundrar verkligen alla dom som har lust och energi att packa ner, åka ibland långa sträckor och packa upp alla sina grejer för ett par dar. Fast igår kom jag hem tomhänt, bortsett från karikatyren jag köpte av en (mycket) ung, lokal konstnär. Honom ville jag gärna understöda.

Växtvård
Förmiddagen idag gick åt till växt- och blomvård. Före detta grannen har lärt mig att plocka bort blom­ställningarna från rhododendron då den blommat ut så blommar den rikligare. Under årens lopp har jag konstaterat att hon visste vad hon pratade om. Min rhododendron brukar vara helt översållad av blommor, så också i år.

Ett par sommarblommor fick vatten och/eller ny jord och andra ny placering innan det var dags för veckans roddtur för att mäta siktdjupet klockan två.

Latat mig
Resten av eftermiddagen har jag inte gjort många knop utom att städa skafferiet i verandan. Det blev ryggläge i hammocken med The Grand Design i stället.

Mia föredrar skugga

Mia i skugga

av

3.7 – Nöjen och katastrofer

Jag har träffat en gammal bekant, fångat fåglar, fått diagnos, reparerat hattifnattarna och haft tebesök.

HavsutsiktTräffat en gammal bekant
En av anledningarna till att jag invigde dom blommiga shortsen igår (se inlägg 2.7) var att jag var bjuden på eftermiddagskaffe med havsutsikt i den norra delen av ön. ”Halvvägs till Helsingfors” vet jag att jag har beskrivit platsen tidigare, men de facto behövde jag inte lämna ön. Fast det var bra nära – huset ligger bara en liten bit före Strömma bro.

Utöver värdparet, min f d klasskompis och hans sambo, deltog en dam som jag inte har träffat sen slutet av 60-talet, 1967 eller 1969 trodde vi. Minst 46 år sen med andra ord. Men hon var fortfarande precis lika söt och rar som då. En jättetrevlig eftermiddag!

Fångat fåglar
Vilken himla tur att jag kom på att jag skulle lägga vattentermometern i sjön igår kväll! Och att Mia inte följde med till stranden. I katsan som jag hade lämnat på bryggan befann sig två säde­särlor! Mitt dumma nöt – jag hade lämnat ingångsluckan öppen. Fruktansvärt tanklöst.

Efter lite trixande kunde jag befria dom. Båda två var pigga, men den ena hade skadat sig ovanför näbben, högst antagligen i försöken att ta sig ut. Dom flög genast in under bryggan så jag kan bara hoppas att eventuella väntande ungar inte hade hunnit svälta ihjäl. 😦

Fått diagnos
I förmiddags fick jag en diagnos. Jag lider av en bokstavskombination som är helt unik i Finland. 😀 Skämt å sido, den här gången gällde det Silverpilen.

Silverpilen 3Igår när jag var på väg nerför backen till kaffekalaset tvärdog motorn. När jag startade på nytt lyste en ”spännande” indikatorlampa på instrumentpanelen. Enligt handboken signalerade den fel på motor­elektroniken, men jag tog mig hem utan större incidenter tack vare att reservsystemet aktiverats automatiskt. ”Limp(ing) mode” (haltande läge) fick jag idag veta att det heter på bilspråk.

Den första ”diagnosen” utfördes av en av sommar­gran­nens hundar. Samma Iitu som jag har jagat från tomten tidigare. Hon kom ångande uppför backen tillsammans med två damer och två andra jyckar då jag var på väg att åka till Dalsbruk för att få min ”dom”.

I och med att två av bildörrarna stod öppna, tyckte hon tydligen att hon borde undersöka innan­dömet. Först baksätet medan matte mesigt nekade för döva öron, därefter fortsatte hon med fram­sätena, fortfarande utan att bry sig om vad matte sa.

Matte bad om ursäkt två gånger, men jag sa inget för säkerhets skull. I annat fall hade det blivit nåt väldigt oförskämt misstänker jag. Folk som inte har pli på sina hundar ger jag inte mycket för.

Felkod P0335 meddelade dagnostikdatorn på St1-macken, dvs fel på givaren till vevaxeln. Chefen beskrev felet för mig mycket bildligt. Silverpilen vet f n inte var motorn finns. Jag såg genast framför mig en bilmotor som svängde runt i tomma luften. 😀

Men tack och lov är det ingen dyr eller lång procedur att byta givaren, så fram till torsdag ska jag låta bli att belasta reservsystemet.

HattifnattarReparerat hattifnattar
För många år sen fick jag en jätterolig värme­ljus­hållare av mamma, men tyvärr har solen och kylan orsakat att limmet har släppt (den står i verandafönstret) så flera av dom små ”hattifnattarna” inte längre hölls upprätt. Idag reparerade jag dom. Fast det blev tre över, så dom fick en ny plats att stå på.

Tebesök
I eftermiddags fick jag tebesök och Mia fick en stor ask torkad fisk. Båda var mycket uppskattade. Skönt att sitta i skuggan på trappan och prata bort ett par timmar i trevligt sällskap. 🙂

av

1.7 – Från hamnhyra till bidrag

Jag har fått hamnhyra, stegat upp gräsmattan, tagit till reserven, gjort mig skyldig till tortyr och lämnat ett bidrag.

SkruvarHamnhyra
I söndags kom sommargrannen psykologen in och beskyllde mig för att ha öst hennes båt. Jag er­kände genast. I handen höll hon en plastask med rostfria skruvar och undrade om det var dom jag ville ha? Nytt erkännande: ”Jag har redan tagit dom.”

I samband med att hon fick sin trappa till bastun blev det mesta av 90 mm skruvarna över så jag föreslog att jag kunde köpa dom om hon inte behövde dom. Men jag talade alltså inte om att jag redan hade lagt rabarber på dom i förvissing om att hon säkert skulle avstå från dom. 15 € var jag villigt att betala.

När vi hade rett ut saken och jag gick för att hämta plånboken började hon protestera. Hon ville abso­lut inte ha nån ersättning, det kunde jag betrakta som hamnhyra. Definitivt första gången jag har fått betalning i skruvar. 🙂

Stegat upp gräsmattan
I måndags var det dags att stega upp gräsmattan igen. Som sällskap hade jag dels lilla och dels stora gräsklipparen. Dess värre har jag kommit i ofas när det gäller klippningen. Jag brukar ju dela upp den på två omgångar, men av nån anledning har jag kommit av mig med det, så det tog sina modiga timmar.

Det märktes att kniven var nyvässt på den stora. Igår SMSade jag till herr grannen junior och talade om att han kan räkna mig som stamkund i fortsättningen.

TorkställningTagit till reserven
Igår fick jag ta till reserven, tvättlinan räckte inte till. Nån gång i fjol (se inlägg 2.4.2014) fick jag syn på en hop­fällbar torkställning i Klingels katalog och slog genast till. Igår invigde jag den således och kunde konstatera att det är ett utomordentligt bra köp!

Skyldig till tortyr
Det värsta jag vet är oskyldiga varelser som lider… Det spelar ingen roll på hur många ben dom går eller om dom inte alls går som i det här fallet.

På grund av mitt teflonminne hade jag glömt att jag slängde i katsan utanför bryggänden för ett par dar sen. Igår kom jag plötsligt i håg den och gick genast ner till stranden för att ta rätt på den.

Det första jag fick syn på var en maffig, men likstel gädda. Den hade förstås lockats av att se mat simma omkring där inne. Den hade sällskap av en hög småabborrar, sarv och mört som till skillnad från gäddan fortfarande sprattlade livligt.

Stackars gädda. 😦 Mitt fiske var avsett att minska på småfiskarna, inte rovfisken, och framför allt inte att plåga den till döds!

Lämnat ett bidrag
Idag var det laxsoppa och loppis-dag i Labbnäs. Jag var ovanligt tvehågsen den här gången. Skulle jag åka eller inte? Till slut bestämde jag att jag var hungrig och svängde in på Labbnäsvägen. Laxsoppan är jättegod och rabarberpajen är minsann inte fy skam den heller!

Labbnäs-loppisMatkvittot hade nr 198 så besökarna var minst lika många som vanligt. Vid ett av borden såg jag före detta grannen och El-Tigerns fru så jag frågade om jag fick göra dom sällskap. Det fick jag.

Efter maten köpte jag tre (nit)lotter och tog en snabbrunda i loppisstallet, men eftersom jag inte hade mer kontanter behövde jag inte köpa nåt. Jag såg förresten inget som frestade mig heller, men det kändes bra att ändå ha lämnat ett litet bidrag till en av våra lokala aktörer.

av

Aldrig för många?

Örhängen och ringar kan man väl aldrig få för många av? Åtminstone inte om man är funtad som jag. 😀

Idag tittade jag in till Rosala Handelsbod på nya adressen och fick syn på Design Mervis alster. För många, många år sen såg jag dom första gafflarna och skedarna som var omgjorda till smycken i en affär i Stockholm och blev stormförtjust, men köpte inget. Numera finns det många som har anammat idén.

Idag slog jag till och investerade i två skedrester. Visst är dom läckra?

 Örhängen

av

28.6 – Sopor och annat  

Soptunnan är påfylld, en myra har hämnats, protokollet är godkänt, jag har bjudit på matrester och ”cementkaka”.

SophusSoptunnan påfylld
Jag brukar samla på mig högst fyra-fem soppåsar innan jag går med dom till soptunnan, men i fredags hade jag överträffat mig själv. Mitt ”rosa under” till skottkärra behövdes för transporten av alla kollin.

Soptunnan var redan välfylld, så när jag hade lämpat av alla påsar gick locket inte längre att stänga. Men det gör kanske inget, tunnan står ju i ett eget litet hus tack vare herr grannens snickarglädje.

Myrans hämnd
Då jag ställde in skottkärran i boden igen kände jag nåt som ilsket nöp mig på insidan av låret. Av med shortsen och inspektion på stört. En svartmyra hade tagit ett stadigt grepp om huden och ville inte ge sig förrän jag förintade den. Troligen en hämnd för att honung­ser­ve­rin­gen har upphört i bad­rummet. 😉

Protokollet godkänt
Igår handhälsade jag tre gånger på väglagets ordförande. Dels före årsmötet och dels när han kom till Udden för att kontrolläsa och skriva under protokollet.

HandslagNär årsmötet var överstökat hade solen gått i moln så jag beslöt att skriva protokollet på direkten för att få ledig söndag. Det torde vara personbästa när det gäller snabb protokolleverans. Klockan sex SMSade jag till ordföranden att protokollet var klart och en halv timme senare dök han upp.

Efter ett par justeringar skrev han under och tog med sig protokollet till den ena justeraren. Sen tog vi varandra i hand för tredje gången och jag önskade honom och hans fru en trevlig havsvistelse.

Uppvärmda rester och ”cementkaka”
På förmiddagen idag fick jag en ypperlig idé. Dels kändes det som om det var länge sen jag träffade före detta grannen senast och dels fanns det gott om kålgryta kvar. Alltså ringde jag och erbjöd henne uppvärmda rester.

Hon hade inget annat program inbokat och tackade ja. ”Vilken tid ska jag komma?” undrade hon. Jag talade om att det i så fall kunde bli efter siktdjupsmätningen, dvs vid tre-snåret. Det är flera timmar efter hennes ordinarie mattid har jag för mig, men hon protesterade inte, snäll som hon är.

Då hon kom fick hon välja om hon ville äta ute i bersån eller i köket. Solen sken från klarblå, molnfri himmel så valet föll på bersån.

Birgit i bersånEfter maten satt vi kvar och pratade en stund innan jag serverade kaffe och resten av ”cementkakan” som jag gjorde i torsdags. I fredags fick Vik Husse fick också av den och konstaterade att det krävdes kniv och gaffel för att hantera den. Stämjärn hade kanske också varit på sin plats.

Enligt receptet ska persikopajen serveras ljummen, vilket förstås innebär att den är lättare att han­te­ra, men nu serverades den kylskåpskall, vilket alltså hade vissa följder. Men både Vik Husse, dagens gäst och jag lyckades få i oss den. Men nästa gång ska jag täcka över den medan den ännu är varm så att den förhoppningsvis mjuknar, alternativt värma den före servering.

Risken är förstås att kommande gäster tackar nej till paj i fortsättningen… 😀

(Bilden publicerad med personens tillåtelse)

av

Bra att ha-besök

Idag hade jag ett sånt där ”bra att ha karl”-besök igen. Vid ett tidigare tillfälle kommenterade Vik Husse det genommurkna virket på ena trappräcket och erbjöd sig vänligt nog att åtgärda saken. Det gjorde han idag med den äran.

Det murkna virket ersattes med ingenting och mittstolpen ansåg Uddmor överflödig. Det är värt att notera att vänstra hörnet på den nya tvärbalken är snyggt avfasad för att jag inte ska slå hål i huv’et ifall jag somnar i stolen som ska stå intill. Hjärtligt tack än en gång! 🙂

Så här såg det ut innan…
Före… och så här ser det ut nu:
EfterSå småningom ska dom nya delarna förstås få samma gröna färg som innan.