Jag har träffat en gammal bekant, fångat fåglar, fått diagnos, reparerat hattifnattarna och haft tebesök.
Träffat en gammal bekant
En av anledningarna till att jag invigde dom blommiga shortsen igår (se inlägg 2.7) var att jag var bjuden på eftermiddagskaffe med havsutsikt i den norra delen av ön. ”Halvvägs till Helsingfors” vet jag att jag har beskrivit platsen tidigare, men de facto behövde jag inte lämna ön. Fast det var bra nära – huset ligger bara en liten bit före Strömma bro.
Utöver värdparet, min f d klasskompis och hans sambo, deltog en dam som jag inte har träffat sen slutet av 60-talet, 1967 eller 1969 trodde vi. Minst 46 år sen med andra ord. Men hon var fortfarande precis lika söt och rar som då. En jättetrevlig eftermiddag!
Fångat fåglar
Vilken himla tur att jag kom på att jag skulle lägga vattentermometern i sjön igår kväll! Och att Mia inte följde med till stranden. I katsan som jag hade lämnat på bryggan befann sig två sädesärlor! Mitt dumma nöt – jag hade lämnat ingångsluckan öppen. Fruktansvärt tanklöst.
Efter lite trixande kunde jag befria dom. Båda två var pigga, men den ena hade skadat sig ovanför näbben, högst antagligen i försöken att ta sig ut. Dom flög genast in under bryggan så jag kan bara hoppas att eventuella väntande ungar inte hade hunnit svälta ihjäl. 😦
Fått diagnos
I förmiddags fick jag en diagnos. Jag lider av en bokstavskombination som är helt unik i Finland. 😀 Skämt å sido, den här gången gällde det Silverpilen.
Igår när jag var på väg nerför backen till kaffekalaset tvärdog motorn. När jag startade på nytt lyste en ”spännande” indikatorlampa på instrumentpanelen. Enligt handboken signalerade den fel på motorelektroniken, men jag tog mig hem utan större incidenter tack vare att reservsystemet aktiverats automatiskt. ”Limp(ing) mode” (haltande läge) fick jag idag veta att det heter på bilspråk.
Den första ”diagnosen” utfördes av en av sommargrannens hundar. Samma Iitu som jag har jagat från tomten tidigare. Hon kom ångande uppför backen tillsammans med två damer och två andra jyckar då jag var på väg att åka till Dalsbruk för att få min ”dom”.
I och med att två av bildörrarna stod öppna, tyckte hon tydligen att hon borde undersöka innandömet. Först baksätet medan matte mesigt nekade för döva öron, därefter fortsatte hon med framsätena, fortfarande utan att bry sig om vad matte sa.
Matte bad om ursäkt två gånger, men jag sa inget för säkerhets skull. I annat fall hade det blivit nåt väldigt oförskämt misstänker jag. Folk som inte har pli på sina hundar ger jag inte mycket för.
Felkod P0335 meddelade dagnostikdatorn på St1-macken, dvs fel på givaren till vevaxeln. Chefen beskrev felet för mig mycket bildligt. Silverpilen vet f n inte var motorn finns. Jag såg genast framför mig en bilmotor som svängde runt i tomma luften. 😀
Men tack och lov är det ingen dyr eller lång procedur att byta givaren, så fram till torsdag ska jag låta bli att belasta reservsystemet.
Reparerat hattifnattar
För många år sen fick jag en jätterolig värmeljushållare av mamma, men tyvärr har solen och kylan orsakat att limmet har släppt (den står i verandafönstret) så flera av dom små ”hattifnattarna” inte längre hölls upprätt. Idag reparerade jag dom. Fast det blev tre över, så dom fick en ny plats att stå på.
Tebesök
I eftermiddags fick jag tebesök och Mia fick en stor ask torkad fisk. Båda var mycket uppskattade. Skönt att sitta i skuggan på trappan och prata bort ett par timmar i trevligt sällskap. 🙂
Uddmors betraktelser 