Vardagsplock

Ny huvudkategori 2.7.2014

av

25.12 – En högst ovanlig jul

Dagarna före jul var sällsynt hektiska och årets julfirande har varit klart annorlunda.

Sällsynt hektiskt
Dom senaste åren har dagarna före jul varit mer eller mindre som alla andra dagar i och med att jag firat julen tillsammans med Mia. I år blev det ruschigt värre.

skinkorTill skillnad från föregående år, bestämde jag mig för att plocka fram julpyntet i början på veckan och pla­ce­rade successivt ut tomtar här och där – trots att det blev märken i dammet. På onsdag eftermiddag fick vi sätta oss vid dukat kaffebord hos Grisen/Tvillingen och i torsdags skulle skinkorna avhämtas i Bjärnå.

Det tänkta 2-månaders jubilerandet byttes ut mot hosta och snuva. Husse insisterade på att dela med sig av sin förkylning så champagnen får vänta till en annan gång.

På fredagen fick jag för mig att jag nog skulle julstäda trots allt och skinkan skulle kokas. Spadet från rull­syltan som kokades dagen innan kunde därmed återanvändas. Och plötsligt var det julafton.

Annorlunda julfirande
Strax före fyra på julafton anslöt jag mig till sällskapet i Tallmo, där Husse redan befann sig. Eftersom jag hade fått träffa dom flesta redan innan, kände jag mig inte helt bort­kommen.

Ganska exakt klockan fem satte sig nio personer vid det färdigdukade julbordet i ”salen”. Sortimentet kunde  vilken restaurang som helst ha varit avundsjuk på, jisses vilket urval! Av utrymmesskäl fick ”ung­do­marna” sitta i köket, så totalt bestod matgästerna av 14 personer. 13 fler än jag är van vid. Ja, och så fyra hundar förstås.

Julbord "under arbete"

Julbord ”under arbete”

Att smaka på alla rätter var fullständigt otänkbart. Jag höll mig därför till fiskrätterna, men lyckades också klämma ner en halv skiva rullsylta och dito rökt skinka.

Kaffe/te, med tilltugg förstås, serverades så snart den kopiösa mängden disk var överstökad. För att framstå i god dager åtog jag mig att torka en del, sen satte jag mig på soffan bredvid Husse och umgicks med hans syster och svåger tills det var dags att åka hem till Mia.

Idag firades ett barnbarns födelsedag på för­mid­dagen, vilket betydde tårta förstås. Den hade Husse ”ställt till”. Han har oanade resurser vår Husse. 🙂

Efter en paus på några timmar som jag utnyttjade till att diska(!), var det dags igen. En repris på går­dagens sortiment stod uppdukat fem minuter i fem. Kockarna och kall­skän­korna höll tiden idag också.

Och efter det en ny diskomgång givetvis. Den här gången torkade jag allt som behövde torkas. På så sätt fick jag chansen att bli närmare bekant med Husses systerdotter som åtog sig uppdraget idag också.

Som avslut på middagen vanka­des fruktkräm med vispgrädde som la sig som bomull kring dom allt mer tilltagande kärlekshandtagen.

Efter desserten tackade vi för oss och avvek för att mata och släppa ut Mia som varit instängd i fyra timmar. Det behövdes förresten också eld i spisen och kakelugnen. Den friska vinden hade gjort sitt bästa för att kyla ut Udden trots plusgraderna.

Nu hostar och nyser vi således på Udden igen och hoppas att vi inte smittat ner dom övriga julfirarna!

av

19.12 – Diverse angelägenheter

Årets julklapp är mottagen, jag har varit ute på hal is, besökt grannkommunen och pratat med morbror. Mia har fått julkort.

Årets julklapp mottagen
Förra torsdagen fick jag meddelande om att årets julklapp finns på kontot. Skatteverket i Östersund tyckte att jag har varit snäll i år också. Snällare än vanligt av beloppet att döma, så det var en glad överraskning. 🙂

På hal is
I fredags hade jag anledning att prova om isen höll. Husse meddelade att vi var välkomna på efter­middagskaffe hos ”Lingongrannen” och föreslog en sparktur.

sparken-2Jag är modig i flera avseenden, men vistelse på is tillhör definitivt undantagen! Jag tittade förskräckt på honom och ifrågasatte klokheten i förslaget. Han lugnade mig genast med att Lingongrannen och hans bror hade färdats på den och mätt upp istjockleken till 16 cm så det var ingen som helst fara försäkrade han.

För att lugna mina franska nerver försåg jag mig med isdubbar innan jag försiktigt steg ut på isen i stranden där sparken redan väntade. Eftersom sparken är försedd med ”lastkorg” blev jag skjutsad på medarna – det är bestämt första gången i mitt liv.

Sparkföret var perfekt, ett tunt lager rimfrost täckte största ytan. Värre var det när vi skulle hem. Dels var det mörkt och dels hade vädret hade slagit om till plusgrader, vilket innebar kraftig dimma och ett tunt lager vatten på isen.

Ingendera av oss hade nåt fäste, så att bli skjutsad var det inte längre tal om. Det gällde i stället att hjäl­pas åt att få sparken att överhuvudtaget röra sig framåt och i rätt riktning. Men hem kom vi så småningom – både torra och oskadda.

Besökt grannkommunen
På dagens agenda stod ett besök i grannkommunen. Det innebar förstås att jag var tvungen att lämna ön. Resan gick till Bjärnå, som numera tillhör Salo stad.

Jag hade tid hos min rara ”jäsenkorjaaja”, hon som ser till att min kropp är i balans och fungerar som den ska. Anledningen att lämna ön var alltså välmotiverad.

Pratat med morbror
Ett av årets julkort gick till min morbror och moster i Helsingfors. Idag ringde morbror och tackade för kortet. I hans generation är man uppfostrad att göra så.

Han talade om att moster är intagen på ett åldrings‑/vårdhem sen drygt ett halvår och att han har problem med sina fötter. Inte så konstigt om man fyllt 91.

mias-julkortEnsamheten känns ändå värst lät han mig förstå – morbror och moster har varit gifta i 68 år(!). Att efter så lång tid bo ensam måste verkligen kännas tomt. Men det är förstås ett öde han delar med många andra gamlingar.

Mia har fått julkort
Idag fick Mia julkort från Simon via mejl. Min avlägsna släkting kallad ”kusinen” hade fått i uppdrag att skicka det. Texten lydde: ”Simon ville sända ett eget julkort till Mia och självklart hjälper matte till…” Gulligt tyckte både Mia och jag. 🙂

av

12.12 – Från julkort till avsked

Jag har skrivit julkort, haft tebesök och privatchaufför, provsmakat en ny rätt, tagit en soppromenad och är gräsänka igen.

julkortSkrivit julkort
I fredags tog jag mig i kragen och skrev jul­kor­ten som ska gå med snigelposten. Alla inrikeskort åkte efter det ner i den röda påsen som posten vill ha dom i och limmades igen. Då kom jag på att dom var ofrankerade. :-/

Lyckligtvis finns det nya påsar i butiken, så idag blev korten frankerade och postade. En liten bunt ligger kvar eftersom jag delar ut dom direkt i mottagarnas brevlådor. Res­te­ran­de julhälsningar skickas via mejl.

Tebesök
Som vi hade kommit överens om, dök Vik Husse upp efter lunch i lördags. Han har äntligen förstått att det räcker att ha med sig en bullpåse i stället för två. Det tackar vi för.

Efter inledande hälsningskram gick han fram till Mia som låg i korgstolen vid spisen, strök henne över huv’et och sa ”God morgon älskling”. Han hade läst sig till att den häls­nings­fra­sen är vanlig numera och tyckte att Mia skulle ha samma favörer som matte. Det ledde till ett av mina ljudliga skratt.

Resten av vårt samtal var inte lika muntert. Vi uppehöll oss en bra stund vid dödsfall och be­grav­ningsritualer. Väderanlayserna gav heller inte upphov till några glädjeutbrott, men jag tycker ändå att vi hade en gemytlig eftermiddag. 🙂

bilarPrivatchaufför
Igår hade jag privilegiet att ha privatchaufför. Husse tyckte det var onödigt att värma två bilar och åtog sig att skjutsa mig till dom två ställen som jag hade ärende. (Jag börjar misstänka att han inte törs åka med mig i Silverpilen?)

Första stället var julmarknaden i Dalsbruk. Där fanns mina förköpsexemplar av Västanfjärdsboken att hämta hade jag fått löfte om av byarådets rara sekreterare.

Nästa anhalt var före detta grannen som behövde lite assistans med datorn. ”Ring när du är klar så hämtar jag dig” sa Husse. Ca en halv timme senare ringde jag och så kom han susande. Sån service är jag heller inte van vid!

Provsmakat en ny rätt
Att man kan göra gravlax av morot var för mig full­ständigt obekant tills jag blev erbjuden att smaka på det i Tallmo, dit färden gick efter av­hämt­ningen. Husses systerdotter hade tillrett den.

Eftersom en av ingredienserna är ”rök på burk”, smakade den mer rökt än gravad var vi alla överens om, men smaken var faktiskt inte alls så tokig. Fast jag kommer nog att hålla mig till ”äkta vara” i fortsättningen. Gravad fisk är en av mina favoriter.

Sopstigen 2Soppromenad
Privatchauffören var i tjänst idag också – vi hade några ärenden att uträtta i kyrkbyn. Därefter var det dags för eftermiddagsfika (mina landsmän avskyr ordet fika!) följt av en soppromenad.

Vi kunde faktiskt ha tagit bil till soptunnan också kom vi fram till, men ansåg att vi behövde en nypa frisk luft mellan varven. Så dags hade temperaturen stigit till bara ett fåtal minusgrader så det kändes skönt att få sträcka på benen och inandas lite syre.

Gräsänka igen
Sen en dryg timme är jag gräsänka igen. Det kändes vemodigt att se baklyktorna försvinna längs by­vägen konstaterade jag… Jag har av allt att döma börjat vänja mig vid och trivas med att vara två. Men på onsdag ses vi igen, så det blir en kort frånvaro. 🙂

av

9.12 – Lyxtillvaro och problemlösning

Jag bor nästan som på hotell, vi har letat efter pudersocker och löst sängproblem. Mia har funnit sig.

hotellNästan som på hotell
Morgnarna på Udden har blivit alltmer hotellika på sistone. Eld i köksspisen, vatten, ved och morgon­tidningen inburen samt ”God morgon älskling” som första tilltal. Sån’t är jag minsann inte bortskämd med!

Faktiskt kan jag inte påminna mig om att jag nånsin blivit kallad älskling på morgonkvisten? I regel har ingen vågat tilltala mig före frukost… Men Husse är en modig man. Fast i går morse möttes jag av  ”Å, fröken F har stigit upp” och ett brett leende i stället. Det är inte illa det heller. 🙂

Letat efter pudersocker
På Husses egenhändigt bakade julstjärnor ska det vara pudersocker. Eftersom jul­stjär­nor­na befann sig på Udden just då, frågade han om jag hade pudersocker. Det var jag väldigt osäker på, så jag företog genast en inventering av översta hyllan i skafferiet.

Oj, vad mycket livsmedel jag hittade som jag hade glömt att jag hade! Flera av dom kraftigt föråld­rade givetvis. I en påse mannagryn från 2012 låg en död insekt så jag tömde ut innehållet på kom­posthögen. Därifrån försvann det på ett par dar, så det var säkert många som blev mätta.

Till slut hittade jag en burk längst in ett hörn som var försedd med målartejp och texten Pudersocker. Perfekt! Som bonus blev det både bättre plats och bättre ordning på hyllan.

Att det senare visade sig att Husse hade två förpackningar pudersocker i sitt skåp i Tallmo (där jul­stjärnorna skulle bjudas besökarna) är ju en helt annan femma. Så om du är i behov av puder­socker är det bara att höra av sig. 😀

sovrumLöst sängproblem
I måndags löste vi sängproblem. I Uddens lilla sovrum tronar en dubbel­säng som har varit placerad med ena långsidan mot en fönstervägg, vilket har inneburit att det alltid är knöligt att bädda och komma åt att putsa fönstret.

Dessutom konstaterade vi att man stör den som sover i sängen intill om man behöver gå upp nattetid. Det beslöt vi ändra på.

Efter diverse baxande och omflyttande av prylar fick vi till en smal gång så nu är alla problem lösta. Fast av nån konstig anledning är den ena sängen ändå tom rätt ofta. 😉

Besök
Vi har haft en del besök under veckan. På Udden har vi sett skyddslingen och gjort vårt bästa för att underhålla El-Tigerns fru. I Tallmo avåts julstjärnorna tillsammans med Husses goda vänner i tors­dags. Med pudersocker givetvis!

Våra besök har begränsat sig till Holmbergs café och julbordet i Labbnäs. I båda fallen var avsikten att fylla magen, vilket lyckades med gott resultat.

mias-sovplatsMia har funnit sig
Ännu för några dar sen tillbringade Mia nätterna i en fåtölj i vardagsrummet. Antingen av hänsyn eller för att hon var sur över att Husse har lagt beslag på ”hennes” säng?

Det stadiet är nu passerat. Hon har helt funnit sig i att Husse är en del av vår tillvaro och låter nådigt honom servera frukost och godbitar i fall matte inte syns till.

Hon har också gjort sitt bästa för att övertyga honom om att man bör få nåt gott från köksbordet när man sitter och tittar på honom med bedjande ögon. Men si den strategin har matte redan varnat för, så Husse låter sig inte bevekas. 😀

av

1.12 – Önskar, gjort och läst

Jag vet vad jag önskar i julklapp, har köpt julkort, fått ett korrektur, skickat kursförslag, utbytt tjänster och läser en intressant bok.

Julklappsönskan
Jag envisas än så länge med att nöja mig med köksvärmen i badrummet, dörren står därför på vid gavel dygnet runt. Men det finns ett aber – toasitsen känns ändå svinkall att sitta på.

toasitsJag kunde förstås gå ut på dasset för där har jag en frigolitsits, men då är omgivningen kall i stället. Alltså önskar jag mig en likadan sits till innetoan. Dess värre tvivlar jag starkt på att såna som passar existerar? Alla jag har hittat hittills är avsedda för utedass. 😦

Köpt julkort
Husse meddelade tidigare i veckan att han höll på att skriva julkort. Det gjorde mig så stressad så jag tog fram julkortslistan och köpte mina julkort igår, vilket aldrig har hänt tidigare vad jag kan minnas. Enligt summeringen i Excel behövdes 25 st, resten får mejl med egenhändigt designad bild.

Nu ligger högen på skrivbordet och väntar på att förses med adressater. I bästa fall hinner dom fram till jul om jag känner mig själv rätt.

Korrektur
I dagens mejlskörd ingick ett korrektur på föreningens trycksak. Det visade sig att beställningen jag skickade per post inte kom fram (till Pargas) förrän efter en vecka!

Som tur hade jag aviserat den via mejl, annars hade vi fått vänta ett tag till på korrekturet förstår jag. Det där med inrikes brevbefordran på 1-2 dar får man alltså ta med en stor nypa salt numera.

kursforslagKursförslag
Kursplaneraren på Vuxeninstitutet efterlyste förslag på kurser för våren 2017 i slutet av förra veckan och ville ha dom ”till på onsdag om det går”. Det innebar att jag tillbringade hela eftermiddagen i tisdags med att snickra till ett och skicka det.

Bortsett från att tisdagar var ”fullproppade i Kimito” godtogs förslaget sen jag ändrat till onsdagar. Sen återstår att se hur stort deltagarintresset blir? Om det blir som i höst lär jag komma väldigt lindrigt undan.

Utbytt tjänster
Den 1.11 fick jag ny armatur vid spisen. Igår kväll la lysröret av. Men det var ju inga problem eftersom det fanns fler likadana att få hos Trollkarlen. Vi kom överens om att jag skulle hämta ett nytt idag efter besöket hos föreningens kassör.

I utbyte mot ett begagnat och ett nytt lysrör, assisterade jag Trollkarlen med bild­över­fö­ring från kamera och telefon till dator. Meningen var att han skulle överföra bilderna själv och bara be om hjälp när den behövdes, men för att vinna tid ”kapade” jag datorn och gjorde jobbet själv.

Ibland är tålamodet extremt kort. Idag var en sån dag. :-/

intressant-bokIntressant bok
Förra veckan hade Husse med sig två böcker som han trodde kunde intressera mig. Dels en biografi över Mannerheim och dels en bok av Mihail Hodorkovski. Mannerheim stod jag över, men Hodorkovski verkade intressant.

Det är andra boken jag läser på finska (finns inte på svenska vad jag kan se) så det går långsamt, men innehållet kompenserar språk­hindret väl. Boken beskriver de människor han mött under sin långa tid i fängelser och tvångsläger.

Varje personmöte avslutas med en betraktelse över den obarmhärtiga hantering de blir utsatta för på grund av det omänskliga och korrumperade system som råder i landet. Absolut läsvärd om man be­här­skar finska någorlunda.

av

28.11 – Mestadels behagligt

Lillajul och första advent är avverkade, jag är bortskämd, eldar och störs av ”nattshower”.

Lillajul och första advent
I år hade jag full koll på lillajul. Hembygdsföreningen firade den nämligen i Dragegården med glögg och julklappskorg kl 14-16. För den som undrar när lillajul infaller, kan meddelas att det alltid är lördagen före första advent.

julgubbenHusse hade det ärofyllda uppdraget att agera julgubbe och var dagen till ära ”utsmyckad”. Hans händiga dotter hade knåpat i hop en lämplig dräkt, fullbordad av en tomteluva som stod sig fint till hans skägg.

Veckans tebesök blev av ovanstående anledning flyttad till första advent och fick den här gången ett avvikande pro­gram. Vik Husse anlände i vanlig tid, men efter en timme förflyttade vi oss enligt över­enskommelse till Husses matbord för att smörja kråset med nyrökt regnbågsforell och potatismos. Jättegott!

Som dessert gick vi loss på medhavda bullpåsar och pratade bort en timme till på Udden i skenet av det första adventsljuset. Sen var det dags att säga hej då för den här gången. En trivsam och mycket behaglig dag med två personer som står mig nära. 🙂

Bortskämd
Det känns oerhört lyxigt att få hjälp med ved och vatten, bli bjuden på mat och däremellan få njuta av meningsfulla dis­kussioner. Fast det viktigaste och absolut värdefullaste är förstås att bli accepterad som den jag är.

Med tanke på att jag har levt största delen av mitt liv som singel, känner jag mig privilegierad och bortskämd. Men jag vänjer mig säkert och hoppas innerligt jag inte gör misstaget att ta saker och ting för givet! Det vore ödesdigert.

eldEldar
Efter hand som yttertemperaturen har sjunkit, har vedförbrukningen ökat. Än så länge räcker dagliga bra­sor och ett element för att hålla värmen.

Fast när Husse är borta blir det två. Utan hans kropps­värme blir det kallt i sovrummet har jag märkt. Ytterligare en god egenskap han har. 😉

Störd av ”nattshower”
Kallare ute betyder att Uddens fyrfotade ”husdjur” har utökats. Med hur många har jag ingen aning om. Och vill heller inte veta! :-/

Deras favorittillhåll är olyckligtvis på mellantaket och i sovrumsväggarna vilket innebär ofta åter­kom­mande ”nattshower” som stör sömnen. Mia följer förhoppningsfullt ljuden av dom springande tassarna med blicken. Hon önskar förstås inget hellre än att dom ska dimpa ner på täcket så hon får sig ett mellanmål.

skogsmus-3Sällskapet verkar också bestå av (minst) en fiende till inkräktarna… Vid ett par tillfällen har ljudet av dom springande tassarna upp­hört helt abrupt eller ändrats till nåt som närmast kan beskrivas som klor som släpas på underlaget.

Det enda tänkbara djuret är en vessla kom Husse och jag fram till. Men det kanske finns andra små rovdjur som håller till i trånga utrymmen och kalasar på möss?

Det må nu vara vilket som helst, jag uppskattar ”renhållningen” storligen. Förutsatt att jag inte inbillar mig eller har hört fel?

av

25.11 – Ute‑ och innepyssel

Jag är beredd på vinter, har skickat en beställning och blivit blöt i baken. Mia kan konsten att chilla.

sparBeredd på vinter
Igår plockade jag undan det sista som återstod efter sommaren. Bland annat ett par förfrusna blom­mor och vatten‑, respektive skräptunnan. Kylan och snön vi fick i början på november var en föraning om vinter, men nästa gång lär det bli allvar förstår jag.

Det ska bli spännande att se hur mitt experiment utfaller. Jag har beslutat att inte investera i en ny värmepump, så frågan är hur långt vedeldning och ett par element räcker? I värsta fall får jag väl skruva på fler och sabba min el­för­bruk­nings­sta­tis­tik.

Detaljerad beställning
Idag gick en detaljerad beställning i väg med posten. Hembygdsföreningen behöver för­nya en tryck­sak och uppdraget föll på min lott. Det svåraste var onekligen pappersvalet. Inget tillfrågat tryckeri hade den kvalitet vi var ute efter, så det fick bli en kompromiss.

Man kunde ju tro att Finland som är ett ”pappersland” hade mer att bjuda på, men så är tydligen inte fallet, vilket förvånade mig. Mindre mängder i små storlekar finns att få i olika varianter, men inte det papper som levereras till trycke­rier­na har jag förstått.

I tillägg till den bifogade layouten och texten, specificerades typsnitt, storlek och stil för säkerhets skull. Då kanske resultater blir som tänkt och vi kan godkänna första korrekturet.

Silverpilen 2Blöt i baken
På eftermiddagen behövde jag uträtta en del ärenden vilket krävde en bilresa. När jag låste upp Silverpilen upptäckte jag att sidorutan stod på glänt på förarsidan men trots det ymniga regnet härom natten verkade inget särskilt vått.

Då jag hade åkt några kilomenter insåg jag faktum. Jag kände att jag var alldeles blöt i baken. Sitsen hade förstås sugit upp vattnet.

Den lilla fukt som syntes på golvmattan hade lurat mig kapitalt. Som tur hade jag en jacka som gick ner över ändan så ingen behövde tro att jag kissat på mig. 😀

Mia kan konsten att chilla
Så länge det var snö och kallt ute, så gott som vägrade Mia att vistas utomhus annat än för att uträtta sina behov. Det hände för all del också flera gånger att hon nyttjade sin innetoa. Däremellan sov eller chillade hon på sina favoritställen. Den konsten kan hon, som alla katter. 🙂

mia-chillar

av

23.11 – Under över alla under!

Jag kan se alla teve-kanaler igen och min spådom ser ut att förverkligas.

Alla kanaler
Helt fantastiskt! Efter Digitas senaste frekvensändring(ar) kan jag äntligen titta på dom tre teve-kanaler som har varit så pixelerade att dom inte gått att se på lääänge. Tack för det!

Mindre fantastisk är deras information till svenskspråkiga kunder. En stackars sida med text, alla andra är på finska. Men det förvånar mig inte, för närvarande verkar trenden vara att vi ska glömma vårt modersmål. 😦

Spådom
I mitten av 90-talet fick jag brev från Regeringskansliet (första och enda gången!) där jag kallades till en utfrågning om framtida bredbandsteknik. Vi var rätt många som samlades (mest män), men så gott som alla var överens om att svartfiber var framtidens melodi. Utom jag.

satellitRedan då kretsade ett antal satelliter runt jorden, så jag tänkte mig att bredband via satellit borde vara en smart fram­tids­lösning. ”Gubbarna” i salen skakade antingen på huvudet eller ifrågasatte möjligheten med diverse olika argument.

Sen dess har vi fått satellittelefoner och antalet satelliter för olika ända­mål har ökat påtagligt. Och nu är det kanske läge för min spådom att slå in? Elon Musk vill bygga bredband i rymden. Tydligen var min idé inte så tokig trots allt?

Hur han har tänkt finansiera projektet återstår att se. Just nu anklagas han för för­sking­ring, men med tanke på alla hans andra idéer som har blivit, eller ser ut att bli, verklighet fixar han säkert det här också. Min välsignelse har han definitivt! 🙂

av

18.11 – Annorlunda och ovanligt

Onsdagen började lite annorlunda, gårdagen gick i mötestecken och idag har vi varit på besök. Vikten minskar och vi praktiserar ”pillow talk”.

Annorlunda onsdagsinledning
Vid åtta-tiden på onsdag morgon vaknade jag av hulkande ljud från köket. Mia kräktes. Givetvis på en matta som effektivt sög upp vätskan. I resterna låg två döda piskmaskar – ett resultat av pågående avmask­ningskur. Urk. Ingen behaglig start på dagen.

musMen det var inte nog med det. När jag stoppade ner foten i ena stöveln för att gå ut och hämta posten var det nåt som tog emot. Jag fattade genast varför Mia hade visat sånt intresse för dom och låg på lur intill. Självklart var det en mus som tagit sig in i huset och hade hittat ett perfekt gömställe.

Att få ut den ur stöveln visade sig vara svårare än jag hade tänkt mig. Tack vare ullfodret gick det bra att klamra sig fast, oavsett hur mycket jag skakade stöveln. För att slippa jakt inomhus höll jag till ute på trappan.

En behandskad hand ledde inte heller till önskat resultat, jag kunde inte komma tillräckligt långt in på grund att det höga skaftet. Här krävdes ett verktyg så jag tog fram en tång från min verk­tygs­back. Tanken var att knipa till och dra ut musen.

Men hur det nu var, hade jag ändå inte hjärta att göra så. Jag använde den i stället i hopfällt skick för att göra tillvaron tillräckligt obehaglig för att musen ”frivilligt” skulle söka sig bort. Och till slut fann den för gott att göra det.

Jag hann inte ens uppfatta att den ramlade ut, men Mia hade full koll. Och då såg jag också svans­tippen som snabbt försvann in i vintergrönan. Lustigt nog lät Mia den komma undan.

moteStyrelsemöte
Igår eftermiddag hade hembygdsföreningen styrelsemöte. För ovanlighetens skull hölls mötet hemma hos vice ordföranden och inleddes med en projektpresentation.

Som vanligt pratade vi om ovidkommande ämnen mellan varven och skrattade en hel del. För en som strikt vill hålla sig till vedertagen mötesteknik skulle mötet ha varit en mardröm, men lyckligtvis har vi ingen sån i styrelsen.

På besök
I eftermiddags beslöt Husse och jag att göra ett besök hos f d ”bonuspappan”. Han kände väl till Husses pappa så det blev en hel del prat om gångna tider och gemensamma bekanta.

Eftersom jag inte hade värst mycket att bidra med nöjde jag mig med att vila stäm­ban­den. Nån pin­sam tystnad uppstod ändå inte. Både Husse och bonuspappan är lättpratade.

Viktminskning och ”pillow talk”
Tänk att Husses inträde i vår tillvaro har viktminskande inverkan… Ett synnerligen angenämt sätt att banta och som jag kan rekommendera varmt! Hade jag känt till det skulle jag ha praktiserat det för länge sen! 😉

kuddarLäggdags och uppstigning innebär numera att det går åt timvis till ”pillow talk”. Enligt wikipedias definitioner är det inte riktigt korrekt benämning på våra samtal och diskussioner men dom genomförs definitivt i liggande ställning med huv’ena på kudden.

Ämnesområdena varierar storligen. I morse diskuterade vi t ex traditioner och hur vi förhåller oss till dom. Igår ventilerade vi hur man går till väga och vad man behöver veta för att lära känna en person.

Vi utbyter alltså inga hemligheter eller ägnar oss åt konspirationer. Åtminstone inte än så länge.

PS. Tack vare/på grund av det här inlägget ”missade” jag Tongåvan i kväll. 😀 DS.

av

14.11 – Från nya rutiner till tråkigt besked

Jag har lyssnat på radio, haft besök, bekantat mig, träffat skyddslingen och fått ett tråkigt besked.

radioLyssnat på radio
Som bekant(?) lyssnar jag i vanliga fall på radio bara när jag kör bil. Jag har ställt in radion på en station som mest spelar ”skval­musik” och den spellistan kan jag nästan utantill vid det här laget. På Udden föredrar jag tystnad.

Men nu har det blivit annan ordning. På fredagkvällar vill Husse lyssna på Tongåvan. När jag senast hörde det programmet hette det En gåva i toner men det är väl snart 100 år sen. Innehållet är dock fortfarande det samma.

Besök
Strax efter lunch i lördags anlände Vik Husse, i vanlig ordning välförsedd med kaffebröd. Förlåt, tebröd. Kaffe dricker han aldrig.

Självfallet diskuterade vi bland mycket annat det amerikanska presidentvalet. Vi var rörande eniga om den nya presi­dentens kompetensnivå och väljarnas, eller snarare elektorernas, intelligensnivå. Den kvinnliga kandidaten fick ju de facto flest röster om än med knapp marginal.

Vad valet leder till påminner mig om ett citat av min avlidna vän Apan/Tvillingen: ”Den som äter lever får se”. Flera upprop är redan i gång på nätet för att påtala missnöjet noterar jag, bland annat ett hos avaaz.org.

familjBekantat mig
Bland de nyinförda rutinerna ingår ju också lördagsbastu i Tallmo numera. Fast den här gången nöjde jag mig med att duscha. När vi nyskrubbade kom tillbaka in i köket kändes en aptitretande doft. Husses dotter som var på besök med två av sina döttrar gräddade pannkaka.

Då den var klar bänkade vi oss runt köksbordet och lät oss väl smaka. Därmed fick jag tillfälle att be­kanta mig närmare med både dotter och barnbarn. Helt plötsligt håller familjekretsen på att utökas mar­kant. 🙂

Träffat skyddslingen
Skyddslingen hade aviserat besök på Udden så vi kom överens om att söndagen var lämplig dag eftersom lördagen var (nästan) fullbokad för min del. Och ingen hade gratulerat honom på Fars dag försäkrade han när jag frågade vid ankomsten. 😀

Innan Husse gjorde oss sällskap vid kaffebordet hann jag få reda på det senaste från hans jobbfront och lite annat som var nytt för mig. Ett trevligt och välkommet besök som alltid.

Ett tråkigt besked
Jämfört med de chockartade besked som de omkomna personernas anhöriga fick förra helgen har jag verkligen ingen anledning att klaga! Här handlar det om ett dött ting, men det var ändå ett oväntat och tråkigt besked.

reparatorVärmepumpsreparatören som först skulle komma i fredags förmiddag och enligt senare besked idag mellan 11 och 12 dök upp 16:30. Han ringde för all del vid två-tiden och talade om att han blir för­senad så jag var förvarnad den här gången.

Jag hade inte väntat mig en vacker ung man men det var inte ett dugg tråkigt. Däremot hade han ett tråkigt besked efter att ha tagit sig en titt på luftvärmpumpen. Han konstaterade att gasen som be­hövs för att pumpen ska alstra värme läckte ut nånstans.

Lagren behövde för all del också bytas, men gasläckaget är så gott som omöjligt att åtgärda talade han om, eftersom det finns en mängd rör i den yttre enheten. Att söka och täta läckan blir prismässigt orimligt och eventuellt inte heller hållbart om man lyckas reparera den. Usch, vad deppig jag blev. 😦

Alternativen är alltså en ny luftvärmepump, ökad eluppvärmning (när min förnämliga kakelugn inte räcker till) eller att bomma igen vardagsrummet vintertid. Inget av alternativen är särskilt tilltalande så jag får ta mig en allvarlig funderare.