Vardagsplock

Ny huvudkategori 2.7.2014

av

23.1 – Från jul till jubileum

Julen är över, viktiga ärenden avklarade och livet förlängt, isen inspekterad och jubiléet firat. Mia är en godismarodör.

amaryllisJulen är över
För exakt en vecka sen städade jag bort julen. Nu åter­står bara den ljuvliga amaryllisen som jag fick av f d grannen och den är det verkligen ingen brådska med att städa bort. Den andra stängeln har nyligen öppnat sin knopp och slagit ut nya blodröda blommor.

Viktiga ärenden avklarade
Förra veckan präglades av ett antal viktiga uppdrag och ärenden. Efter avslutat möte med kommu­nens kultur‑ och fritidschef i onsdags, styrde vi kosan mot guld­sme­den och som avslut på dagen snickrade vi till föreningens budget för 2017.

Torsdagen gick åt till mötesförberedelser och nuvarande styrelsens sista möte för att planera års­mö­tet. På fredagen komponerade vi en bidragsansökan innan kvällens förlustelser tog vid.

revyLivet förlängt
Att skratta så tårarna rinner händer alltför sällan. Fredagskvällens nöje och livsförlängning bestod i att se Skrattkamarön, revyn som Kimito ungdomsförening satt upp. Några av sketcherna var hejdlöst roliga, men alla töjde på smilbanden. Se den om du har möjlighet!

Isen inspekterad
Hela lördagen gick åt till föreningsadministration, men efter en god söndagslunch i Tallmo och ett kort möte i valkommittén sken solen fortfarande, så jag föreslog en sparktur på isen när vi kom hem. Det visade sig att sparkföret inte var det bästa – vi tog till apost­la­häs­tar­na i stället.

Första anhalten utgjordes av en liten rundtur på Flottholmsudden. Där kunde vi bland annat beundra  gamla älghorn övervuxna av lysande grön mossa, ett av mina favoritbildmotiv.

husse-pa-isenSen gick vi vidare i maklig takt mot Långholmen. Där hade Husse inte satt sin fot dom senaste 60 åren sa han, så vi gick i land för att uppliva gamla minnen. Därefter gick vi över till holmens andra sida och fortsatte sen långsamt hemåt. En skön liten tur i aftonsolens sken.

Jubiléet firat
Igår hade vi jubileum igen. Det hade gått tre månader sen vi ”officiellt” blev ett par. Förra jubiléet hann vi inte fira på nåt speciellt sätt, då stod julen för dörren och vi tänkte mest på julmat. 😀

Det tog vi igen med råge den här gången… Fast halva flaskan skumpa återstår så om korken håller tätt kan vi avnjuta den på nytt om en månad.

Godismarodör
Till jul köpte Husse några askar Geisha-konfekt. Alla gick inte åt, så nu frossar vi i dom som återstår. Det har inte gått Mia spårlöst förbi.

Härom dagen pillade hon ut ett par ur asken, men puttade sen ner hela asken på golvet. Möjligen i protest mot att dom åtråvärda bitarna var inslagna i papper och kändes oåtkomliga? 😀

mia-godismarodor

 

av

16.1 – Borta mer än vanligt

Jag har blivit överraskad, behandlad, haft tebesök, glaserat syltlök och besökt Åbo(!).

overraskadÖverraskad
I torsdags kväll var jag sysselsatt med att lägga undan julpynt i vardagsrummet till högljudda toner av musik. Jag tyckte jag hörde ett frasande ljud från köket men tänkte inte mer på det.

En kort stund senare knackade nån mig på axeln. Jag hoppade högt av pur förskräckelse och när jag vände mig om stod Husse framför mig med ett brett leende på läpparna.

Det var knappt jag trodde mina ögon. Då han åkte förra sön­dagen räknade han med att återkomma först i slutet av veckan, men nu stod han ju här, livs levande. Så glatt överraskad och varm i hjärtat har jag inte blivit på oändligt länge!

Behandlad
I fredags hade jag tid hos min ”jäsenkorjaaja” som enligt Institutet för språk och folkminnen översätts till svenska med muskel- och ledbehandlare eller muskel- och ledkorrigerare. Så nu vet vi det.

Husse gjorde mig gärna sällskap sa han och satte sig bakom ratten till ”stora kärran” när det var dags att åka. Jag hade således både sällskap och privatchaufför och fick dessutom åka ståndsmässigt.

Behandlingen var klar på ca en timme den här gången. Sen åkte vi hem igen försedda med diverse rökta produkter från Perniön saunapalvi som vi hann ta en tur till före behandlingen.

På hemvägen vek vi in till f d bonuspappan för att han skulle få en bit palvad (rökt) skinka. På grund av sjukhusvistelsen hade han inte fått det i julas talade han om vid vårt förra besök så nu skulle han få smörja kråset tyckte vi.

tekoppTebesök
I lördags hade Udden sedvanligt tebesök medan Husse värmde bastun i Tallmo. Samtalsämnena för dagen varierade stort som dom ofta brukar. Däremot saknades kanske djupet i viss mån, men sånt sätter vi oss över ibland.

När vi hade avslutat veckans palaver liftade jag med stora Fården till Tallmo, så det blev repris både på sällskap, privatchaufför och ståndsmässig åkning.

Glaserat syltlök
Efter bastun var det tänkt att vi skulle äta middag med glaserad syltlök som tillbehör. Anledningen var att vi blev serverade det på nyårsafton och blev förtjusta.

Det kommer jag aldrig att försöka mig på igen! Att hitta ett recept var ju inte svårt, men att få till rätten visade sig vara en knäckfråga – bokstavligen. När anrättningen ser­ve­ra­des stelnade den nämligen snabbt till en stenhård massa och om man lyckades få loss en syltlök smakade den vidbränt. Usch, vilken katastrof!

abo-slottBesökt Åbo
Ja, du läste helt rätt – igår lämnade jag faktiskt ön några timmar. En av Husses yngre släktingar firade sin konfirmation med kaffebjudning i Åbo.

Turen gick via Reso för att uträtta ett ärende och tack vare modern teknik tog vi oss därefter till rätt adress i rikets före detta huvudstad. Huset var redan välfyllt då vi anlände och kaffebordet stod dukat så det var bara att hugga in på alla go’saker.

Många ansikten var nya för mig, men flera hade jag träffat redan i julas så jag kände mig inte helt vilse i pannkakan. Att Husse dessutom höll sig tätt intill kändes tryggt.

Hur som helst innebar den långa resan att vi idag var så utmattade att vi huvud­sakligen tillbringade dagen till sängs. 😉

av

11.1 – Nästan makalöst

Det är luftigt på Udden, jag har hål i väggen, har rekonstruerat, mixtrat och blivit lyckönskad.

Luftigt
Vi har det väldans luftigt på Udden för närvarande. Fördelen är förstås att jag inte behöver vädra och att det drar ut i köksspisen trots att draget är stängt.

hal-i-vaggenHål i väggen
Härom kvällen upptäckte jag en svart blaffa på väggen ovanför kylskåpet och försökte skrapa loss den med en lång linjal. Det gick inge’ bra. Det visade sig att blaffan är ett hål i den målade väggpappen!

Det förklarar ju varför vi så tydligt hörde ett skrapande ljud tidigare en kväll. Mina ”husdjur” på över­våningen har tydligen nu så trångt att dom har beslutat expandera. Snart ser jag väl en nos sticka ut för att rekognosera. :-/

Rekonstruerat
I stället för att göra nåt nyttigt igår, skrev jag historik över Husses och min bekantskap. Historiken sträckte sig från mitten av mars 2016 till årets slut och avslutades med en kärleksförklaring.

När Husse hade läst den undrade han oroligt i vilket forum jag eventuellt tänkte publicera den? Jag försäkrade att den bara ska läsas av oss två. Fast med tanke på att jag skickade den via mejl, kan den förstås fångas upp på vägen eller läsas av mejlförmedlaren.

Det känns otroligt att ett sammanträffande för nio månader sen har lett till vårt nuvarande för­hållande… Och att mitt medlemskap i Dragsfjärds hembygdsförening skulle innebära ett kärleksför­hål­lande hade jag förstås ingen aning om. Tänk vad mycket man kan få för medlemsavgiften!

Så i fall du vill chansa på att träffa din tillkommande, kan jag redan nu tipsa om att vi har årsmöte den 16.2 kl 18:00 i Kärra café och att vi välkomnar nya medlemmar. 😀

TV-antennMixtrat
Igår kväll blev jag riktigt sur. Jag hade tänkt se tevenyheterna men hade ingen bild på någon av kanalerna. Att Digita har möblerat om frekvenserna visste jag förstås om och har därför gjort flera kanalsökningar för att slippa varningstexten längst upp i rutan. Men utan resultat. Igår var ommöbleringen verkställd och därmed slut i rutan för min del.

Jag mejlade genast till killen från Comtech som jag anlitade senast. Han lovade återkomma idag, vilket han också gjorde. Heder åt leverantörer som håller vad dom lovar!

Klockan elva i förmiddags var han på plats, mätte upp signalerna, gjorde en kanalsökning och packade därefter i hop verktygsväskan och gick. Det var alltså inget fel på mot­tag­ningen.

Va?! Jag som kollade senast igår kväll och då hittades 0 tjänster!! Nu fanns helt plötsligt alla 28 som tidigare. Förklara det om ni kan?

Den enda möjliga och tänkbara förklaringen är att kabeln mellan ”mottagningsdosan” och antennen glappade eller hade glidit ur. Hur det i så fall kunde komma sig har jag ingen aning om, den har jag på heder och samvete inte pillat på!

Vid det här laget borde jag ju ha lärt mig att all felsökning börjar med att kolla kablaget! Grrr.

Lyckönskad
Idag har jag blivit lyckönskad av tre personer. Först av ”mat-Kerstin”, sen av en bekant som jag stötte på i butiken och därefter via mejl av vår ledare i Lustläsar-gruppen. Alla var jätteglada över att jag haft lyckan att hitta en Husse.

Att glädas över andras lycka är inte alla förunnat, så det värmde gott att höra. 🙂

av

9.1 – Julrester och vardagsinledning

Vi har hälsat på bonuspappan, bastat och ätit lutfisk. Idag sovmorgon, tvättdag, förenings­ärenden och födelsedagsplanering. Mia är en kelgris.

Hälsat på bonuspappan
I fredags hälsade vi på hos bonuspappan. Han har varit krasslig, men såg piggare ut och skojade som han brukade, så vi hoppas han snart blir helt återställd.

bastuBastat
I lördags vågade jag mig faktiskt på ett bastubad. Förhoppningsvis svettades jag ut alla orenheter och det sista av förkylningen. Men speciellt skönt är det då inte. Om jag inte haft sällskap skulle jag garan­te­rat ha avstått.

Lutfisk
På Udden är det jul ett tag till. Därför passade det utmärkt att äta julfisk i lördags. Också en av mina favoriträtter. Som tur är Husse av samma åsikt.

Sovmorgon
Klockan hann nästan bli elva innan jag och Mia äntligen masade oss upp idag. Det kändes inte ett dugg roligt att stiga upp då Husse inte var på plats. Han lämnade oss igår efter­middag för åtaganden på annat håll några dar framöver.

Tvättdag och föreningsärenden
Trots min håglöshet blev tvätten omhändertagen och ett par föreningsärenden åtgärdade. Protokollet från mötet fick jag till och skickade till styrelsen tillsammans med ett nytt korrektur på trycksaken som är under beställning, men så mycket mer än så har jag inte uträttat.

Födelsedagsplanering
Snart fyller Trollkarlen jämnt så det gällde att fråga hur och var han tänkte fira. ”Öppet hus hemma” fick jag som svar. Fast tidigast kl 8:30 var man välkommen påpekade han. 😀

Mia är en kelgris
Vädret har blivit betydligt mildare men Mia tilltalas ändå inte av några längre utevistelser. Med jämna mellanrum är hon kelsjuk och parkerar sig omgående i en famn när hon får chansen. I fall hon inte får den uppmärksamhet hon vill ha, går hon och lägger sig.

mia-i-famn

av

5.1 – Tillfredsställande

Bildskärmen är sänkt, styrelsen har haft sitt första möte, vi eldar för fulla muggar och har gjort ett mycket vältajmat besök. Mia är innekatt.

bildskarmBildskärmen sänkt
Min syn har uppenbarligen förändrats med åren. När jag ställde bildskärmen på skrivbordet för snart 10 år sen behövde den en tjock telefonkatalog för att komma upp på rätt höjd. Katalogen försvann för ett par år sen men nu kändes höjden fel igen.

I tisdags hjälpte Husse mig att sänka den. Tack vare att skärmen står på en separat bordsskiva som är höj‑ och sänkbar lät det sig göras. Dock krävde det helst fyra händer eftersom man behövde lossa två skruvar i vardera änden av skivan. Skönt att slippa vinkla nacken bakåt för att se vad som står överst. Tack igen Husse!

Årets första styrelsemöte
Igår eftermiddag hölls hembygdsföreningens första styrelsemöte för i år på Udden. På så sätt slipper vi höja värmen i Dragegården bara för några timmars vistelse och sparar lite på elkostnaden.

Det blev som vanligt ett gemytligt tillfälle med inledande kaffe och flera goda skratt innan vi började beta av agendan för dagen.

eldEldar för fulla muggar
Veden minskar i snabb takt, i synnerhet sen vi fick en ”köldbölja” närmare 20 minusgrader. Husse meddelade nyss att lövträdsveden ”längst bak” i lidret var för­bru­kad. Men det finns mycket kvar än i den sydvästra hörnan.

Kakelugnen sväljer en hög björkved varje kväll, så dom travarna minskar också. Fast det är ju det ved är till för eller hur?

Mycket vältajmat besök
Idag var det dax för proviantering i öns södra centrum. Vi hade redan på förhand bestämt att göra ett oväntat nerslag hos Husses goda vänner som bor i närheten av butiken. Som den gentleman vår Husse är, införskaffades därför också en blombukett utöver det som stod på inköpslistan.

Och kan ni tänka er – värdparet var inte bara hemma, utan hade alldeles nyss slagit sig ner vid mat­bordet! Vi blev omgående inbjudna att dela måltiden.

Jag var ganska så säker på att vi hade prickat in mattiden och tyckte det var lite pinsamt när jag såg att jag hade rätt. Men så klart tackade ingen av oss nej. I synnerhet inte jag som var hungrig redan på ditvägen. 😀

Efter kaffe med tilltugg och en stunds ytterligare pratstund tackade vi för oss och lämnade det trevliga paret. Hur paret ska lyckas kunna pricka in vår mattid är däremot en gåta med tanke på våra varie­rande mattider? Men som bekant finns ju alltid kaffe/te och skorpor att tillgå.

Vi (eller Husse?) tycks ha en inbyggd radar för kaffe‑ och mattider hos vänner och bekanta har jag insett. T ex vid flera besök hos föreningens kassör har det visat sig vara kaffetid varje gång. Också det en sympatisk egenskap han har. 🙂

Mia är innekatt
Kylan och det tunna snölagret har gjort Mia till innekatt. Behoven uträttas därmed på innetoan och utevistelserna begränsar sig till enstaka minuter. Resten av tiden fördriver hon med att äta och sova. Gärna i Husses famn.

mia-o-husse

av

2.1 – Avslut och inledning

God fortsättning! 2016 avslutades grandiost, 2017 har inletts rätt så stillsamt.

Grandiost avslut
Dagen före nyårsafton var ännu stillsam. Husses bror och svägerska gjorde oss sällskap till efter­mid­dags­kaffet, men nästa dag var ruschigare och avslutades i stor stil.

Efter en snabbdusch i Tallmo på lördagen började förberedelserna inför kvällens firande för min del. Nåt jag roas av mycket mer än själva festligheterna. Husse förberedde sig på sitt håll, men tog säkerligen inte närmelsevis lika lång tid på sig misstänker jag.

Kl 15:30 – Eld i kakelugnen och ner med rullgardinerna för att skydda Mia från skenet av fyr­verke­rierna
Kl 16:00 – Fixa frisyren och kränga på finstrumpbyxorna (som gott kunde ha varit en storlek större!)
Kl 16:20 – Glitter i ansikte och dekolletage (hittade ett urgammalt glitterstift) plus ett tunt lager mas­cara (som jag normalt inte använder längre).
skorI den förstorande spegeln jag var tvungen att använda för att få mascaran på rätt ställe upptäckte jag att mitt högra öga var mindre än det vänstra!?! Förhoppningsvis var det en synvilla.
Kl 16:30 – Skinksmörgås vid diskbänken. Mat skulle det bli tidigast om ett par timmar räknade jag med.
Kl 16:40 – Dags att ta på nya finklänningen (i Ilse Jacobsens design), färgmatchande skor (när var det modernt med taxklack?) och välja smycken. Jag hade plockat fram fyra ”kollektioner” som kunde tänkas passa, men den i strass förkastade jag omgående. Den jag först hade tänkt mig (i hematit) visade sig passa bäst.
Kl 17:29 – Stänga av datorn och hjälpa Mia ner från överskåpet i köket. Hon märkte att nåt var på gång och gjorde sitt bästa för att jag skulle ägna henne uppmärksamhet i stället.
Kl 17:40 – Måla läpparna, dutta på parfym och kissa. Äntligen redo att låsa in Mia, ta på ytterkläder och ge sig av.

Märkte du vad jag glömde…? Helt rätt, jag glömde stänga spjället!

Festplatsen låg inte alls långt från Udden så jag var där på tio minuter. Utanför huset stod Husse och väntade så vi kunde göra entré tillsammans som de övriga paren.

Ett glas med skummande innehåll inledde festligheterna, sen ombads vi sätta oss till det vackert dukade bordet med tygservietter vikta i form av fransk lilja. Timmarna därefter serverades förrätt, varmrätt, dessert och slutligen kaffe med tårta. Tyvärr var allting jättegott så magen stod i fyra hörn redan före kaffet, vilket betydde att jag för en gångs skull nöjde mig med en bit tårta.

Ca 20 i tolv gav jag mig av hem för att Mia skulle få komma ut en sväng och ha sällskap under de intensivaste fyrverkerierna, men var tillbaka inom en timme för att fortsätta umgänget. En dryg timme senare tackade så gästerna för en trevlig kväll och skjutsades åt olika håll. Husse agerade också chaufför.

FiskmiddagStillsam inledning
Nattvaket satte sina spår, så gårdagen var till största delen stillsam, men idag kom f d grannen på eftermiddagskaffe. Med sig hade hon julblomman som en förkylning hindrade henne från att över­lämna tidigare. Roligt att se henne och att hon är på benen igen.

Efter besöket avåts fiskmiddag som omväxling till alla skink­‑ och kötträtter och nu sitter vi i var sitt rum och degar på olika sätt. Husse framför teve-nyheterna och jag vid datorn. Skönt att allt firande är över för ett tag kan jag tycka. 🙂

av

29.12 – Rester

Skink- och förkylningsrester återstår, jag har påmint, inventerat och blivit bjuden på middag.

Skink- och förkylningsrester
Annandag jul blev det äntligen läge att steka den lilla julskinkan som skulle ätas varm. En för Husse okänd delikatess som gick ner utan protester. Och jag njöt i fulla drag… Nystekt julskinka har jag inte ätit på flera år. Det innebär att det nu finns både palvade (rökta) och stekta skinkrester i kylskåpet, bara att välja.

forkyldFörkylningarna har långsamt avtagit efter att Husse fick min hosta och jag fick hans snuva. För min del var förkylningskulmen olyckligtvis förlagd till samma tidpunkt som annandagens besök. Husses syster och svåger gjorde oss sällskap till eftermiddagste och -kaffe.

Min sällskaplighet inskränkte sig till ett ständigt snörvlande och nysande, så gästernas första intryck av Udden kan inte ha varit särskilt positivt. Förhoppningsvis slapp dom åtminstone att bli smittade.

På tisdag eftermiddag ordinerade jag mig vila, men idag har jag faktiskt tagit mig utanför tomten och inandats mer frisk luft än på flera dar. Snart är dom sista förkylningsresterna också avverkade, även om jag inte känner mig på topp precis.

Påmint
Tre dagar försenade gick de sista betalningspåminnelserna i väg idag. Det är ytterst sällan väglaget behöver påminna om vägavgiften, men i och med en ändring i vår admini­stra­tion blev en del nya vägandelsägare debiterade den här gången så jag kan tänka mig att en del undringar uppstod.

Inventerat
Det börjar dra i hop sig till nyårsafton och firande av den samma. Det fick mig att företa en in­ven­tering av mitt förråd av strumpbyxor för att kolla vilka som passar bäst till nya festblåsan.

I och med att jag ytterst sällan klär mig i klänning annat än sommartid, har jag inte behövt strump­byxor tidigare. Men nu gällde det alltså att hitta rätt färg och kvalitet.

strumpbyxorFörrådet var större än jag mindes… Vardagsstrumpbyxor i brunt, grått, blått och svart, en påse märkt Finstrumpbyxor, en annan märkt Feststrumpbyxor och en tredje märkt Tights. Jisses vilket sortiment!

Efter noggrann genomgång hittade jag ett par som jag tror blir bra. Fast det kan mycket väl hända att jag ändrar mig när jag väl drar på mig klänningen.

Bjuden på middag
I eftermiddags bjöd Husse på middag i Tallmo bestående av en soppa som julfirarna hade lämnat kvar. Den räckte precis till två personer så dagens middagsbestyr var synnerligen enkelt överstökade.

Dessutom slapp jag disken. Husse tog välvilligt hand om den medan jag bryggde kaffe. Kaffet blev en nära-döden-upplevelse för att låna Husses uttryck. Mängden kaffe i förhållande till vattnet blev liksom lite fel. Men det gick ju för all del att spä ut den bittra brygden och mildra den med lite socker. 😀

av

25.12 – En högst ovanlig jul

Dagarna före jul var sällsynt hektiska och årets julfirande har varit klart annorlunda.

Sällsynt hektiskt
Dom senaste åren har dagarna före jul varit mer eller mindre som alla andra dagar i och med att jag firat julen tillsammans med Mia. I år blev det ruschigt värre.

skinkorTill skillnad från föregående år, bestämde jag mig för att plocka fram julpyntet i början på veckan och pla­ce­rade successivt ut tomtar här och där – trots att det blev märken i dammet. På onsdag eftermiddag fick vi sätta oss vid dukat kaffebord hos Grisen/Tvillingen och i torsdags skulle skinkorna avhämtas i Bjärnå.

Det tänkta 2-månaders jubilerandet byttes ut mot hosta och snuva. Husse insisterade på att dela med sig av sin förkylning så champagnen får vänta till en annan gång.

På fredagen fick jag för mig att jag nog skulle julstäda trots allt och skinkan skulle kokas. Spadet från rull­syltan som kokades dagen innan kunde därmed återanvändas. Och plötsligt var det julafton.

Annorlunda julfirande
Strax före fyra på julafton anslöt jag mig till sällskapet i Tallmo, där Husse redan befann sig. Eftersom jag hade fått träffa dom flesta redan innan, kände jag mig inte helt bort­kommen.

Ganska exakt klockan fem satte sig nio personer vid det färdigdukade julbordet i ”salen”. Sortimentet kunde  vilken restaurang som helst ha varit avundsjuk på, jisses vilket urval! Av utrymmesskäl fick ”ung­do­marna” sitta i köket, så totalt bestod matgästerna av 14 personer. 13 fler än jag är van vid. Ja, och så fyra hundar förstås.

Julbord "under arbete"

Julbord ”under arbete”

Att smaka på alla rätter var fullständigt otänkbart. Jag höll mig därför till fiskrätterna, men lyckades också klämma ner en halv skiva rullsylta och dito rökt skinka.

Kaffe/te, med tilltugg förstås, serverades så snart den kopiösa mängden disk var överstökad. För att framstå i god dager åtog jag mig att torka en del, sen satte jag mig på soffan bredvid Husse och umgicks med hans syster och svåger tills det var dags att åka hem till Mia.

Idag firades ett barnbarns födelsedag på för­mid­dagen, vilket betydde tårta förstås. Den hade Husse ”ställt till”. Han har oanade resurser vår Husse. 🙂

Efter en paus på några timmar som jag utnyttjade till att diska(!), var det dags igen. En repris på går­dagens sortiment stod uppdukat fem minuter i fem. Kockarna och kall­skän­korna höll tiden idag också.

Och efter det en ny diskomgång givetvis. Den här gången torkade jag allt som behövde torkas. På så sätt fick jag chansen att bli närmare bekant med Husses systerdotter som åtog sig uppdraget idag också.

Som avslut på middagen vanka­des fruktkräm med vispgrädde som la sig som bomull kring dom allt mer tilltagande kärlekshandtagen.

Efter desserten tackade vi för oss och avvek för att mata och släppa ut Mia som varit instängd i fyra timmar. Det behövdes förresten också eld i spisen och kakelugnen. Den friska vinden hade gjort sitt bästa för att kyla ut Udden trots plusgraderna.

Nu hostar och nyser vi således på Udden igen och hoppas att vi inte smittat ner dom övriga julfirarna!

av

19.12 – Diverse angelägenheter

Årets julklapp är mottagen, jag har varit ute på hal is, besökt grannkommunen och pratat med morbror. Mia har fått julkort.

Årets julklapp mottagen
Förra torsdagen fick jag meddelande om att årets julklapp finns på kontot. Skatteverket i Östersund tyckte att jag har varit snäll i år också. Snällare än vanligt av beloppet att döma, så det var en glad överraskning. 🙂

På hal is
I fredags hade jag anledning att prova om isen höll. Husse meddelade att vi var välkomna på efter­middagskaffe hos ”Lingongrannen” och föreslog en sparktur.

sparken-2Jag är modig i flera avseenden, men vistelse på is tillhör definitivt undantagen! Jag tittade förskräckt på honom och ifrågasatte klokheten i förslaget. Han lugnade mig genast med att Lingongrannen och hans bror hade färdats på den och mätt upp istjockleken till 16 cm så det var ingen som helst fara försäkrade han.

För att lugna mina franska nerver försåg jag mig med isdubbar innan jag försiktigt steg ut på isen i stranden där sparken redan väntade. Eftersom sparken är försedd med ”lastkorg” blev jag skjutsad på medarna – det är bestämt första gången i mitt liv.

Sparkföret var perfekt, ett tunt lager rimfrost täckte största ytan. Värre var det när vi skulle hem. Dels var det mörkt och dels hade vädret hade slagit om till plusgrader, vilket innebar kraftig dimma och ett tunt lager vatten på isen.

Ingendera av oss hade nåt fäste, så att bli skjutsad var det inte längre tal om. Det gällde i stället att hjäl­pas åt att få sparken att överhuvudtaget röra sig framåt och i rätt riktning. Men hem kom vi så småningom – både torra och oskadda.

Besökt grannkommunen
På dagens agenda stod ett besök i grannkommunen. Det innebar förstås att jag var tvungen att lämna ön. Resan gick till Bjärnå, som numera tillhör Salo stad.

Jag hade tid hos min rara ”jäsenkorjaaja”, hon som ser till att min kropp är i balans och fungerar som den ska. Anledningen att lämna ön var alltså välmotiverad.

Pratat med morbror
Ett av årets julkort gick till min morbror och moster i Helsingfors. Idag ringde morbror och tackade för kortet. I hans generation är man uppfostrad att göra så.

Han talade om att moster är intagen på ett åldrings‑/vårdhem sen drygt ett halvår och att han har problem med sina fötter. Inte så konstigt om man fyllt 91.

mias-julkortEnsamheten känns ändå värst lät han mig förstå – morbror och moster har varit gifta i 68 år(!). Att efter så lång tid bo ensam måste verkligen kännas tomt. Men det är förstås ett öde han delar med många andra gamlingar.

Mia har fått julkort
Idag fick Mia julkort från Simon via mejl. Min avlägsna släkting kallad ”kusinen” hade fått i uppdrag att skicka det. Texten lydde: ”Simon ville sända ett eget julkort till Mia och självklart hjälper matte till…” Gulligt tyckte både Mia och jag. 🙂