Vardagsplock

Ny huvudkategori 2.7.2014

av

9.11 – Lite gnäll följt av leenden

Felfrekvensen har ökat igen, jag har motionerat och administrerat, träffat en bekant och Silverpilen ler förnöjt.

luftvarmepumpenÖkad felfrekvens
Felfrekvensen har ökat igen. Under helgen som var greps luftvärmepumpen av dödsryckningar. Den har en längre tid kvidit av smärta så jag blev inte värst överraskad.

Redan för flera veckor sen ringde jag leverantören och bad honom komma och ta en titt, men han har inte hörts av. Eftersom han inte gick att nå på telefon i måndags ringde jag Strandells i stället, dom säljer samma fabrikat.

Första beskedet jag fick var att dom kunde åtgärda pumpen ”inom två veckor”. Bättre än inget, men nöjd var jag inte. Nån timme senare ringde herr Strandell och meddelade att på fredag förmiddag (11.9) skulle dom komma. Ett nytt litet mirakel. 🙂

Sen var det kameran, en av mina kärare ägodelar. Den ”hängde sig” helt plötsligt då jag skulle tanka över bilder till datorn. Den gick inte ens att stänga av. Fullständigt obegripligt?!

Men jag är ju inte tappad bakom en vagn så jag löste problemet genom att ta ut batteriet och vips var den sig själv igen. Fast jag fattar inte hur det kom sig att den betedde sig som den gjorde?

vinterliktMotionerat och administrerat
Udden har nu full vinter om man ser till snömängden. Förhoppningen om att vi skulle få plusgrader igen grusades av ymniga snöfall så det var bara att plocka fram snö­skott­nings­atti­ral­jer­na igår.

”Vägmästaren” hade redan röjt vägen och sett till att jag kunde ta ut svängarna när skulle ta mig ut från parkeringen men alla mina stigar på tomten behövde förstås skottas. Efter två timmars arbete var jag nöjd och Silverpilen hade fått kupé‑ och motorvärmarsladdar.

Resten av dagen gick åt till diverse administration för både väglagets och hem­bygds­före­ningens räkning så jag kände mig riktigt belåten när jag väl gjorde kväll. Troligen fick jag för mycket frisk luft för jag somnade framför teven redan innan 22-nyheterna var slut.

Träffat en bekant
Idag hade jag tid på macken efter lunch för att få dom nya vinterdäcken monterade. En dryg timme skulle det ta så jag knallade raka spåret till Holmbergs för att få nåt ätbart, magen skrek av hunger.

Vid ett av borden fick jag syn på en f d kursdeltagare som jag inte har sett på länge så jag frågade om jag fick göra henne sällskap. Det fick jag sa hon, men talade om att hon inte blir långvarig för hon har en tid att passa.

Vi hann ventilera en hel del ändå tyckte jag. Bland annat hade hon sett på FB att jag har blivit med karl. Ett mer eller mindre onödigt bihang med andra ord. Så sa hon nu inte, men det lät nästan så.

Hon menade säkert inte alls så, men ibland har jag en förmåga att tolka saker på mitt eget, underliga sätt. Det kan Husse förresten intyga. 😀

dubbdackSilverpilen ler förnöjt
Visserligen har jag så gott som nya sommardäck, men det kändes ändå lite lurigt att ta sig till Dalsbruk i vinterföret. Jag höll för säkerhets skull max 60 och kröp i alla branta kurvor för att slippa incidenter. Lyckligtvis fick jag inga möten så jag kunde köra som ”in­fö­dingar­na”, dvs mitt på vägen.

Till min stora förvåning tog åktiden bara några minuter längre än vanligt så jag var på plats i god tid. Macken höll som vanligt den utlovade väntetiden och när jag kom fram till macken såg jag på långt håll att Silverpilen sträckte på sig och log förnöjt. Första gången den har däck med ”fartränder” på. 🙂

Det gjorde den hela vägen hem också. I synnerhet då vi passerade en stor skåpbil som stod tvärs över ena körfältet med ett bakhjul i diket. Tur att det inte gick värre än så.

av

7.11 – Från modem till eldprov

Jag har nytt modem, bastat, firat Svenska dagen och fått diagnos. ”Hunden” har blivit befordrad och genomgått ett eldprov.

Nytt modem
Nån timme innan Ordinarie Husse anlände i fredags slutade modemet fungera igen (se inlägg 3.11). Men då var ju ett nytt på ingång så jag överlevde utan biverkningar. Vis av den nya erfarenheten beslöt jag an­vända dom nya kablarna den här gången.

Badat bastu
I lördags badade jag bastu i Tallmo. Jag försökte komma på när jag gjorde det senast och kom fram till att det måste vara mer än 20 år sen.

Jag saknar nämligen ”bastugenen” till skillnad från mina landsmän, men tackade ja för att se om jag möjligen uppskattade bastandet mer nuförtiden. Det gjorde jag nu inte, så för min del kan det gott få gå 20 år igen till nästa gång.

svenska-dagenFirat
Igår kväll var det så dags för firandet av Svenska dagen i församlingshemmet. Två av sty­rel­se­leda­möterna var redan på plats när vi och ordföranden dök upp vid sex-snåret för att hjälpa till med för­be­re­del­ser­na.

I egenskap av värdar höll vi mest till i köket, men sången nådde oss förstås dit. När Torbjörn Kevin, ÅUs före detta chefredaktör, höll sitt festtal beslöt jag ta en paus för att lyssna på honom.

Det var ett bra tal tyckte jag. Han började med våra identiteter och slutade med hem­bygds­fö­re­nin­garnas roll, som i hans tycke är viktig.

Fått diagnos
I morse fick jag en diagnos. Jag lider av sömnapné konstaterade Husse som hade legat vaken och lyssnat till mina snarkningar och andningsuppehåll. Det kan ju vara en för­kla­ring till att jag ofta inte känner mig utsövd när jag vaknar.

Enligt Vårdguiden finns det hjälp att få: ”…De flesta blir bättre av en så kallad CPAP-apparat, som via en näsmask blåser in en lätt luftström när man andas in under sömnen och som vidgar luftvägarna. För andra hjälper det att använda en speciell tandställning på natten.” Kan vara värt att pröva.

”Hunden” har blivit befordrad och genomgått ett eldprov
Enligt en del av mina vänner på FB är Hunden ingen tilltalande benämning på en så viktig person som vår Ordinarie Husse. Jag instämmer gärna och har därför befordrat honom till Husse i fortsättningen. Hoppas alla är nöjda med det nu då? I annat fall har jag många fler alternativ att bjuda på. 🙂

skogsmus-2Eldprovet genomgick han med den äran i går kväll innan vi la oss. Föregående natt hade Mia tydligen fått korn på ett byte som tagit sig in i huset, men på morgonen var allt lugnt och stilla så vi tänkte inte mer på det. Ända tills hon lyckades skrämma fram det inom synhåll vill säga.

Därmed var kvällens ”underhållning” räddad. När vi gick och la oss tog hon också paus i arbetet. Den fiffiga skogsmusen hade nämligen hittat ett utmärkt tillhåll under köksspisen och var oåtkomlig trots mödo­sam­ma insatser från mattes sida.

Husse tyckte vid ett tillfälle att jag skulle pytsa i väg den ut i verandan, men det var ju lättare sagt än gjort. Alltså la vi oss i godan ro.

På morgonsidan började musen tydligen flytta på sig, så nu bestämde Mia att den skulle fångas. Och mycket riktigt, när vi klev upp i morse låg den döda musen väl synlig på golvet i köket. När jag hade tänt upp i spisen kremerades den omgående utan några större ceremonier.

Vi gratulerar därför Husse som genomled eldprovet med glans. Så mycket värre än så här kan hans nya liv på Udden knappast bli – hoppas jag innerligt! 😀

av

3.11 – Snö, film och mirakel

Det är vitt på Udden, jag har hittat en intressant författare och löst ett tekniskt problem.

Vitt på Udden
Igår var det vitt på Udden då jag drog upp rullgardinen. Så nu hade dom rätt igen på MI. Tillvaron blev genast ljusare.

vittUdden såg ut som ett vykort. För att förgylla utsikten ytterligare, hade vi besök av ett antal svanar i viken. Dom såg ut som jättesnöflingor när dom vände upp sina vita ändor för att komma åt maten.

Enligt prognosen ska minusgraderna hålla i sig en vecka framåt så vi får en vit Allhelgona-helg som omväxling. Sen blir det varmare igen. Om inte förr, så när jag har fått på mina nya vinterdäck som jag beställde idag.

Intressant författare
Igår kväll beslöt jag titta på en film om författaren Violette Leducs liv. Jag har aldrig läst hennes böcker, men det ska jag definitivt göra så småningom, förutsatt att dom finns på nåt språk jag behärskar. En fascinerande kvinna med ett lika fascinerande liv.

Dess värre såg jag aldrig slutet på filmen. Jag slocknade där jag satt med Mia i famnen och vaknade harmset först när den var slut. Jag hade gärna velat se hur det gick för henne till sist. Lyckligtvis finns den på Yle Areena.

Löst ett tekniskt problem
Innan vi kröp till kojs tog jag en sista titt på datorn kl 23:50 och kunde konstatera att jag inte hade någon internetanslutning. Jag räknade stenhårt med att det var ett tillfälligt problem som skulle lösa sig under natten.

Sån tur hade jag nu inte. Vid halv tio-snåret, när jag hade tänkt bänka mig vid datorn med frukosten, saknades anslutningen fortfarande. Jag startade om både modem och dator men det hjälpte inte mer än högst tillfälligt. Felsökningen gav som svar att ingen giltig IP-adress kan hittas.

modemDå kastade jag mig förstås på telefonen och ringde Kimito Telefon med en felanmälan. Dom skulle undersöka och återkomma. Det nöjde jag mig inte med, utan ringde den rara teknikern på ZasData och frågade om det kunde vara fel på nätverkskortet? Det trodde han inte, i så fall hade jag fått andra symtom.

Han instruerade mig om hur man gör en modem-reset och gav mig IP-numret till modemet för att pinga det. Om ping­nin­gen upphörde innebar det att jag hade fel på modemet. Efter en liten stund resulterade pingningen i ett avbrott.

Alltså behövde jag ett nytt modem och beställde ett som Ordinarie Husse hämtar i morgon efter­middag när han passerar Kimito lovade han. För att lindra abstinensen ägnade jag mig åt ”analog” sysselsättning hela dan och fick faktiskt en hel del uträttat.

Vid sex-snåret fick jag plötsligt för mig att jag skulle byta kablage. När jag köpte modemet för sex år sen behöll jag dom gamla kablarna från det förra modemet, men i förpackningen (som jag har sparat) låg kablarna kvar som följde med det nya.

Och kan ni tänka er – ett mirakel skedde. Det blev liv i modemet igen!! Jubel och klang. Men det nya modemet vill jag ha i vilket fall. Med sex år på nacken börjar det gamla nog bli trött. Dessutom är det nya modemet bättre skyddat från hackning fick jag veta.

I morgon ska jag mejla teknikern och tala om hur jag löste problemet. Han kommer förmodligen att skratta gott åt min spariver. 🙂

av

31.10 – Udden-Tallmo t/r och deltidssingel

Jag har haft veckobesök, intagit middag på annan ort, fått lära mig ett och annat och är deltidssingel igen.

fangelseVeckobesök
Vik Husse gjorde sitt sedvanliga besök på lördagen, komplett med tilltuggspåse. Dagens dis­kus­sions­äm­nen – förutom väder och vind – rörde sig bland annat om kriminella, incest-offer, sociopater och psykopater.

Hur och varför det ämnet dök upp har jag ingen aning om? Det kanske berodde på att sommartiden var till ända inom kort?

Middag på annan ort
Senare på eftermiddagen dök Ordinarie Husse upp som avtalat så samtalsämnena bytte karaktär.

Efter en sen frukost och nya samtalsämnen, intogs söndagsmiddagen på annan ort, vi åkte till Tallmo, Husses andra hem. Jag hade pratat mig varm för dill­stuvad potatis, vilket gjorde att jag fick äran att laga till den.

Till den serverades gravad regnbågsforell som jag också haft äran att förse med kryddor. Både fisk och ­stuv­nin­g fick godkänt så förhoppningsvis är Husse nu övertygad om att jag är bättre än mitt (egenskapade) rykte som kock. Fast jag vidhåller att texten på kyl­skåps­mag­ne­ten fortfarande håller streck: ”Jag kysser bättre än jag lagar mat.” 😀

Efter middagen åkte vi tillbaka till Udden för att hålla Mia sällskap. Husse har redan skämt bort henne med leverpastej så vi blev varmt välkomnade.

dammtussarFått lära mig ett och annat
Vår Husse är av samma kaliber som jag. Det innebär att det ofta finns två sätt att göra saker och ting på: Fel sätt och mitt sätt. Men lyckligtvis accepterar och respekterar vi båda två den andras ”rätta” sätt.

Därav följer att jag fått lära mig ett och annat de senaste dagarna. Till exempel torkar man inte damm med våt trasa för då krullar dammet bara ihop sig. Tydligen har jag en teknik som kompenserar den våta trasan eftersom det gick bra. 😀

Jag har också fått höra att jag är generös med svordomar och att jag ofta använder vissa ut­fyll­nads­ord. Bådadera är frånstötande tycker jag också så jag ska försöka skärpa mig.

Deltidssingel
Då den sena lunchen var uppäten idag var det dags att ta farväl igen och återgå till livet som del­tids­singel. Det blev väldans tomt och tyst så jag sysselsatte mig utomhus i stället.

sjoutsiktMedan jag planerade vad jag skulle ta itu med först, avnjöt jag en mugg kaffe på pallen vid ”pump­huset” och gottade mig åt efter­mid­dags­solen. Underhållningen utgjordes av tre svanar långt ute på sjön som uppen­barligen hade sin rengöringsdag av plaskandet att döma.

Målet var att kratta löv i syrenbuskarna så scillan slipper stångas med våta, halv­för­mult­nade löv i vår. Men som vanligt gjorde jag en massa annat först.

Jag tog ner tvättlinan och ställde in stolpen i vedlidret, stjälpte ut vattnet ur stora tunnan, flyttade sommarblommor till ”blom­kyrko­gården”, bar in mitt s k planteringsbord till boden, tog ut trapptrallen och ställde in allt som fanns på planteringsbordet i ”alustan”, dvs förvaringsutrymmet under huset. Sen började jag kratta.

Utevistelsen avslutades med att Mia kom hem från en byrunda misstänker jag eftersom hon var borta i drygt fyra timmar. Hon meddelade omgående att hon var vrålhungrig så vi gick in.

Just nu har hon kurat i hop sig i min famn trots att det är både trångt och obekvämt. En fyrbent heltidssambo är verkligen en värde­full till­gång. 🙂

av

29.10 – Det tar sig sa pyromanen

Jag har överlevt en ”uppvisning”, praktiserat som sambo, verkställt åtaganden och bytt status.

Överlevt en ”uppvisning”
Efter förra lördagens tebesök blev jag erbjuden att följa med och upp­vakta en dam som hade namnsdag. Nu var det inte vilken dam som helst utan Hundens (= del­tids­sambons) moster.

Det lät ju trevligt så jag var redan på vippen att tacka ja, men blev minst sagt betänksam då Hunden av­slöja­de att ett annat ändamål med besöket var att ”visa upp” mig. Jisses! Efter att ha tagit reda på hur stor ”publiken” skulle bli tog jag mod till mig och tackade ja trots allt.

Om det berodde på en tillfällighet eller på att de andra gästerna hade fått en förvarning om mitt del­tagande vet jag inte, men det visade sig (lyckligtvis) att de uppvaktande begränsades till den närmaste fa­miljen. Det blev med andra ord en mjukstart, vilket jag var tacksam för.

rosor-2Praktiserat som sambo
Söndag-måndag fortsatte min sambopraktik. Efter 16 år som ensamboende (bortsett från Mia) kändes det ytterst ovant… Men faktiskt inte ett dugg obehagligt. 😀 Mest tack vare Hundens goda förmåga till anpassning och hänsyn.

De facto var utfallet så positivt att jag på tisdag förmiddag gjorde ett officiellt uttalande på FB i form av en s k livshändelse som fick rubriken Deltidssambo. Mina nära vänner gratulerade och önskade lycka till i en strid ström och andra gillade den stora händelsen.

Verkställda åtaganden och statusbyte
På tisdagen återgick jag till deltidsstatus igen. Hunden var upptagen på annat håll så jag fick möjlighet att stilla mitt dåliga samvete. Dels väntade ett protokoll och en över­sätt­ning, dels hade jag ett kund­upp­drag på kvällen.

På onsdagen fullföljde jag resten av mina åtaganden och kunde andas ut. På kvällen var det dags att praktisera som sambo igen. Det hade jag absolut inget emot. Och nu kunde jag ju njuta med gott samvete.

Torsdag-fredag fortsatte i samma anda. Vid det här laget kände jag mig redan varm i kläderna. Det här gick ju strålande! Definitivt något jag kunde tänka mig att vänja mig vid.

Fast jag har upptäckt att jag redan har sänkt servicenivån… Vid vår första gemensamma frukost kokade jag Hundens morgongröt, nästa gång ställde jag bara fram kastrull och tallrik. I morse ”lät” jag Hunden fixa sin gröt alldeles själv. Undrar om han har noterat nedtrappningen? 😀

av

24.10 – Ordinarie Husse

Mia och matte har fått en Ordinarie Husse!

Ordinarie Husse
Som alla vet, är det verkligen inte lätt att hitta en Ordinarie Husse. I all synnerhet inte i min mogna ålder och med min kräsna smak. Det är bara utsökt kvalitet som gäller.

Faktiskt gav jag upp långt innan Mia flyttade in. Men då och då drömde både Mia och jag ändå om att hitta en.

mia-vadjarMias krav var rätt anspråkslösa jämfört med mina. Det räckte om hon fick respekt, kärlek och ömhet mellan mat­tiderna. Men som sagt, dom växer inte på träd, så vi var glada och nöjda över att Vik Husse ville rå om oss med jämna mellanrum.

Så, plötsligt en vacker dag i våras fanns han där, mitt framför näsan på mig! Jag skyndade mig förstås att diskutera hans lämplighet med Mia. Hon litade helt på mig sa hon. Om jag godkände honom var han OK för hennes del också.

Då gällde det nu att inte skrämma i väg honom, utan göra sitt bästa för att framstå i så positiv dager som möjligt. Många män tål inte Drakar i alltför stora portioner så det gällde att ta det lugnt och för­siktigt.

Det lyckades inge’ vidare. Ibland blev jag så entusiastisk att jag avslöjade mer än jag hade tänkt. Men till all lycka tålde han det. Mia hejade på och blev allt nyfiknare. ”När får jag träffa honom då?” tyckte hon.

Så småningom tog jag mod till mig och föreslog en söndagsmiddag i början av november. Det kan ju vara lite chockartat att komma till Udden med tanke på mina antipatier mot hushållsarbete och annat ”kvinnogöra” men till dess hade jag gott om tid att göra Udden presentabel räknade jag ut.

Sen hände nåt fullkomligt oväntat. Av vår digra och täta mejlkorrespondens framgick så småningom att vi borde diskutera om vi skulle bli ett par!! Det var ju tur att jag satt ner när jag läste mejlet, men jag höll ändå på att trilla av stolen.

Det verkade bestämt som om han kunde tänka sig rollen som Ordinarie Husse. Dessutom långt före den planerade middagen som han tackat ja till.

Efter långa och hårda förhandlingar om vilka krav det ställs på en Ordinarie Husse, nådde vi till slut en överens­kommelse som vi alla var nöjda med. Mia förhöll sig neutral, hon litade helt på att jag skulle företräda hennes intressen.

hundenEftersom vår nya husse fullbordade sin prövo­tid med glans, så återstod bara att lösa de praktiska de­taljerna. Därmed vidtog nya förhandlingar.

Resultatet blev att vi införde ett nytt begrepp: deltidssambo. På så sätt skulle den ackumulerade sömn­bristen inte behöva bli förödande och Mia fick möjlighet att ha matte för sig själv några dar per vecka.

Den första deltidssambo-fasen är nu av­ver­kad. Betyget blev utmärkt väl godkänt, även om Mia uppenbarligen hade vissa tvivel tidvis.

Men hon kom snart över dom och instämde i att vi nog hade gjort ett riktigt kap. Alla hussar skulle minsann inte lika smidigt klara av det tunga ansvaret som ställs på en Ordinarie Husse.

En ödets ironi är att vår nya husse råkar vara en Hund. Men bara enligt det kinesiska horo­sko­pet förklarade jag för Mia som blev alldeles panikslagen när hon hörde det.

Vi har därför kommit överens om att han kommer att benämnas Hunden i fortsatta inlägg. Förutsatt att han ännu efter särbo-fasen vill fortsätta i sin nya roll förstås?!

av

19.10 – Från teknik till liten värld

Jag minns uppringda modem, har fått fiber-info, ändrat uppfattning och knappt trott mina öron.

Uppringda modem
Minns ni tiden med uppringt modem? Då gällde det att veta om man skulle ställa in modemet på synkron eller asynkron överföring och det krävde ofta ett telefonsamtal till mottagaren först för att allt skulle bli rätt. Vissa saker har onekligen blivit bättre med åren. 🙂

fiberkabelFiber-info
Igår kväll deltog jag i Kimito telefons fiber-info i Dalsbruk. Det var deprimerande. Troligen klipps de sista kopparledningarna år 2020, vilket betyder att den som har fast telefon eller ADSL-modem (som jag) måste överväga andra alternativ. Helst fiber förstås om KIT får som dom vill.

Jag förstår mycket väl fördelarna med fiberanslutning, men ser inga behov för egen del, åtminstone inte just nu. Fast 2020 är jag kanske i det skicket att jag behöver senior­ser­vice på distans? Dessutom är det inte helt gratis om man säger så.

Enda alternativet är mobilt bredband. Nackdelen med det är att ju bättre prestanda, desto kortare räck­vidd har signalen. Suck. Tur att vi får lite betänketid. Då kanske det dyker upp andra intressanta lösningar under tiden?

bob-dylanÄndrat uppfattning
På eftermiddagen idag var det träff i Lustläsar-gruppen. Vi inledde med en kort dis­kus­sion om årets nobelpristagare i litteratur (se gårdagens inlägg). Som avslutning på den läste en av deltagarna upp två av Bob Dylans sångtexter.

Då ändrade jag uppfattning. Det fanns både tanke och djup i texterna, så jag ber om ursäkt: Mr Dylan, I truly regret my prejudiced opinion”.

Knappt trott mina öron
När det var min tur att dela med mig av böcker jag läst sen senast ingick Isabel Fonsecas bok, Begrav mig stående, som jag nämnde i inlägget 23.9. Efter det uppstod diskussion om romerna och deras livsvillkor.

En annan kvinna och jag delade med oss av våra erfarenheter av romer och då råkade jag nämna en person vid namn. ”Va?!” utbrast en av damerna i gruppen. ”Var det HAN, honom känner jag ju! Vi gick utbildning samtidigt i Borgå”. Helt makalöst vad världen är liten ibland!

Det fick mig att leta efter personen i fråga på FB, men alla med rätt namn var för unga för att stäm­ma, så jag gav upp. Troligen är det hans yngre släktingar, men jag ville inte lägga näsan i blöt den här gången.

av

18.10 – Ny vecka, nya bekymmer

Jag är inte överens med Nobelkommittén, har stött på ett nytt begrepp, haft ”fröbesök”, hittat ostronsås och väntat på Mia.

sv-akademienInte överens med Nobelkommittén
Nobelpriset i litteratur gick som bekant till Bob Dylan. Det torde vara första gången vi kan sjunga pris­tagarens alster.

Jag har inget emot BD, men är inte överens med Nobelkommittén om valet. För mig är litteratur och författare nåt man läser, företrädesvis i en bok. Men om sångtexter ska belönas i fortsättningen kan vi kanske förvänta oss att Abba eller en eurovisionsschlager får priset här näst? :-/

Nytt begrepp
Trots att jag har haft en hel del med tryckerier och pappersleverantörer att göra i mina dagar har jag aldrig tidigare stött på begreppet martinerat papper? Jag förstår vad som menas – papper med ytstruktur – men ordet är som sagt helt obekant.

Möjligen används det bara i Finland? Jag kan förstås ha en lucka i min allmänbildning men är i så fall i gott sällskap. SAOL känner inte heller till ordet.

”Fröbesök”
Strax innan jag var klar med månadens disk, dök ”den unge gentlemannen” upp. Den här gången var han till min stora förvåning fullastad med kartonger i varierande storlek.

fronDet visade sig att kartongerna kom från hans arbetsplats och innehöll frön som annars hade åkt på tippen och dom ville han att jag skulle ta för mig av. En veritabel julafton! Och hjärtevärmande att han tänkte på mig. 🙂

Om jag ska så alla frön jag valde ut får jag göra om hela tomten till blomland inser jag, så det blir nog till att dela med sig. Det lär inte stöta på några problem. Jag har många i be­kant­skaps­kret­sen som gillar blomfrön.

Ostronsås
Ibland gör man oväntade fynd. I förrgår fick jag syn på en flaska ostronsås i kylskåpet. Jag smakade inte på den utan förutsatte att den inte var så fräsch längre eftersom det stod bäst före 2005 på flaskan. 😀

Väntat på Mia
I morse släppte jag ut Mia tio över åtta och gick tillbaka i kojen. Jag hade nämligen en sömnskuld från söndag natt på grund av kvällskaffe efter söndagsmiddagen jag blev bjuden på.

Kaffe efter maten hör liksom till, så jag tackade ja trots att jag var medveten om kon­se­kven­ser­na. Klockan hann bli halv tre innan jag släckte lampan och somnade. Men nu ville jag ta igen den för­lo­ra­de sömnen.

mia-ute11:30 vaknade jag och klev upp. Ingen Mia syntes eller hördes. Möjligen hade jag inte hört hennes begäran om att få komma in så hon hade gjort en ny tur i sitt distrikt? Ibland glömmer hon ringa på klockan och sitter bara utanför dörren och jamar och det hör jag inte till sovrummet.

Som alla mina bloggläsare vet vid det här laget är jag världens fjantigaste matte. Jag blir genast orolig om hon är borta mer än tre timmar.

Klockan slog både tolv och ett utan att hon dök upp. Lyckligtvis hade jag saker att uträtta så jag slapp höra mina tankar.

Strax före halv två kom hon äntligen och hejade som vanligt. Jag blev förstås jublande glad och över­öste henne med kramar och pussar och frågade var hon hade varit så länge? Gissa vad hon svarade? ”Jag är vrålhungrig, var är maten?” 😀

av

14.10 – Fullspäckat

Jag väntar på lampa, har supportat, utbildat, blivit headhuntad, fixat vägavgifter, ”kursat”, åkt 100 km för en kabel och väntat i onödan.

spislampaVäntar på lampa
I måndags förmiddag tog Trollkarlen sig en titt på min lampa ovanför spisen och kom fram till att kondensatorn hade sagt upp bekantskapen. Det var inte alls så konstigt. Lampan är begagnad, av äldre modell och har varit i tjänst på Udden redan i fem år.

Han trodde att han i sin loppis hade en annan av lysrörsmodell som jag kunde få i stället. Det tackade jag förstås ja till. Jag har inget krav på ny lampa bara den fungerar och passar in under kryddhyllan. Så nu väntar jag med spänning på min ”nya” lampa. 🙂

Supportat
På eftermiddagen väntade en kund på felsökning och åtgärd. Webbläsaren betedde sig underligt och gick till helt andra adresser än dom han ville komma till. Förmodligen var webbläsaren kapad, men eftersom varken kunden eller jag har några snitsiga verktyg för att åtgärda det, fick vi nöja oss med byte av webbläsare.

Utbildat
På tisdagen la jag sista handen vid presentationen jag behövde inför kvällens kund­ut­bild­ning. En av mina favoritkunder ville ha hjälp med marknadsföringstips och ‑metoder. Jätteroligt med nåt annat än datorutbildning, även om fler av verktygen förstås är datorbaserade.

headhunterHeadhuntad
I onsdags på förmiddagen ringde en bekant dam som är engagerad i lokalpolitiken. Hon tyckte absolut att jag borde ställa upp i vårens kommu­nal­val och hade flera argument.

Vi slutade samtalet med att jag bad henne återkomma i slutet av månaden. Till dess ska jag ha tänkt färdigt har jag tänkt. 😀

Vägavgifter
På onsdagen snodde jag faktiskt två och en halv timme av den dyrbara arbetstiden för privata ända­mål innan jag kastade mig över vägavgifterna. Men sen var det dags. Helst skulle dom postas idag (fredag).

På grund av beslut på senaste årsmötet måste databasen göras om och avgifterna justeras. Det inne­bar också ett nytt kopplingsdokument och lite fixande och trixande med utskrift av avierna för att inte slösa papper i onödan.

mia-leker-kurragommaDet gick inte speciellt bra. Bland annat var be­lop­pet plötsligt utskrivet med fem deci­ma­ler på en av avierna?!?

Och när jag jämförde vägenhetsförteckningens totalavgift med den i databasen hade jag en diff på drygt 117 €. Utskrifterna funkade inte heller som tänkt.

Inte min dag således. Ju fler motgångar, desto grinigare blev jag. Mia gjorde sitt bästa för att få mig på gott humör igen – hon tyckte vi skulle leka kurragömma, så det gjorde vi ett tag och det hjälpte faktiskt. 🙂

”Kursat”
Att jag kände mig stressad av vägavgifterna hängde i hop med att torsdagen var vikt för kurs­för­be­re­del­ser och efterföljande kurs på kvällen. Lyckligtvis hade mina motgångar upphört så allt gick som planerat. Och tack vare den hjälpsamma kursdeltagaren kunde jag använda hans dator igen för vis­ning på projektorn. Där fick han en stjärna till i himlen.

100 km för en kabel
Idag, äntligen, kunde jag åka i väg och hämta kabeln för HDMI-mikro till HDMI (se inlägg 4.10). Det känns surt att ha behövt åka 100 km (Kimito t/r två gånger) för att få till det, men det är smällar man får ta.

kabelJag passade givetvis på att uträtta andra ärenden samtidigt. Först till försäkringsbolaget för att få villkoren för hembygdsföreningens försäkringar, sen till Pappersboden för att köpa fler kuvert och porto till vägavgiftsbreven.

Väntat i onödan
Eftersom en del avier återstod att kuvertera och hela bunten skulle förses med frimärken gick jag in på Mac Daniel’s och beställde dagens lunch. Då kunde jag med gott samvete bre ut mig på ett bord medan jag väntade på maten.

Under tiden jag klistrade frimärken kom jag på att jag väntade alldeles i onödan… Här serveras ju lunchen som buffé. Tydligen var det länge sen mitt förra besök. 😀

av

8.10 – Sant och osant

Jag har haft besök, inte hyrt bil, skrivit insändare och gjort bort mig igen. Mia njuter av höstsolen.

Besök
Vid lunchtid i onsdags fick jag ett SMS med frågan hur min agenda såg ut för dagen? Jag svarade som det var, att jag förberedde övningar till kursen men att jag nog kunde behöva en kort paus.

carnevalkexEn halv timme senare dök ”den unge gentlemannen” upp och fick ett par muggar te med skorpor till. Ja, och så Carneval-kex som han hade med sig till min födelsedag. Dom har jag inte ätit på 50 år och visste inte ens att dom fortfarande fanns!

Innan han lämnade oss gick vi runt och beundrade hans nyinköpta bil. En riktig pärla till det priset tyckte jag. Han delade förstås min uppfattning. 🙂 Tack igen för besöket!

Inte hyrt bil
Häromdagen fick jag bensinfakturan för september men blev minst sagt konfunderad när jag såg att jag blivit debiterad för biluthyrning!? Dels har jag inte hyrt bil och dels är jag ganska säker på att St1 i Dalsbruk inte hyr ut bilar, men jag kan förstås ha fel.

Hur som helst har jag inte hyrt nån bil i det här landet. Inte någonsin vad jag kan minnas? Det låga beloppet på 40,32 € stämde inte heller. Jag ringde genast kundtjänsten som lovade ta reda på hur och av vad debiteringen kom sig. Jag har ju inte lånat ut mitt kort eller tappat det så det kan inte vara orsaken.

Skrivit insändare
Carina Holms Ledare i ÅU 5.10 med rubriken Kampen mot rören fick mig att slänga i väg ett mejl till henne och tacka för en utmärkt artikel. Carina hade nämligen tagit upp frågan om (tvångs)anslutning till kommunalt vatten och avlopp, respektive Kimitoöns Vattens skuld på ca 10 miljoner €.

auJag skrev också en kommentar och fick ett svarsmejl där hon skrev att om jag ville skriva en insändare så tog dom gärna in den. Först var jag tveksam men efter att ha grunnat ett tag, infann sig inspirationen i torsdags.

Antar den dyker upp i tisdagens tidning eftersom den inte var publicerad idag. På FB har den fått flera gillningar och kommentarer som går i samma stil som min insändare så jag är inte ensam om att tycka som jag gör.

Gjort bort mig igen
Efter gårdagens möte i hembygdsföreningen var jag inbjuden på middag. Värden var bekant, men matstället och kockandet var nytt.

Att ”några potatisar” i praktiken blir en tre-rätters middag var en överraskning. Det hade jag absolut inte väntat mig. Och eftersom jag hade satt i mig kaffe och en dubbel portion äppelpaj (vad tänkte jag på!?) i anslutning till mötet kan jag inte påstå att det kurrade i magen precis.

Till råga på allt gjorde jag bort mig ytterligare. Kocken undrade hur jag förhöll mig till kryddor och fick svaret: ”Det kan nästan aldrig bli för mycket.” Om jag hade varit lite fiffig hade jag uttryckt mig för­sik­ti­gare. Den här kocken tog mig på orden, vilket innebar att jag fick snudd på andnöd när jag smakade på varm­rätten. Man lär så länge man lever. 😀

Mia njuter av höstsolen
Precis som matte, njuter Mia av höstsolen. Fast dom senaste dagarna helst inomhus, vindarna har känts isande kalla så utevistelserna har blivit få och korta.

mia-pa-taket