Hemvändare

Ersätter kategorin Finländare igen

av

18.4 – Dött och livat

Jag har besiktat ett offer och haft en ”dejt”. På Udden fladdrar tapeterna (nästan).

Offerbesiktning
Idag kom (favorit)postbudet och knackade på. Hon hade med sig posten men inget jag skulle kvittera, vilket var min första tanke. Hon hade ett helt annat ärende.

Strax nedanför ”min” backe låg ett dött djur talade hon om och undrade om jag hade sett det? Hon visste inte vilket slags djur det var fråga om. Jag gissade på en hare, men det var det inte sa hon. ”Kom får du se” tilla hon.

MårdhundJag grabbade kameran, steg i stövlarna och följde med henne ut (i mor­gon­rocken förstås). Vid det laget var jag ganska säker på att jag visste vilket djurslag det var frågan om.

När jag såg kroppen fick jag bekräftelse. En mård­hund hade mött sitt öde. Från ena bakbenet stack en benpipa ut och den halvöppna munnen var färgad av torkat blod.

Käftavtrycket i pälsen över ryggen avslöjade förövaren. Här hade lon (högst antagligen) varit framme. Kroppen var inte stel, så attacken hade troligen skett i morse. Lustigt att jag inte hörde några ljud? Men mårdhunden kanske blev överraskad och hann aldrig skrika till.

Då var det en mårdhund mindre. Men snart föds årets kull på minst ett dussintal nya valpar så det är ingen risk att dom tar slut. Lon får gärna fortsätta städa för min del. Huvudsaken att den låter bli Mia!

På ”dejt”
Eftersom jag hade en del ärenden att uträtta i Kimito idag, beslöt en tidig sommarfågel (min f d klasskompis från huvudstaden) och jag att träffas över en kopp kaffe på kaféet i Villa Lande där biblioteket nyligen har flyttat in.

RegnKaféet har fått en bättre placering tycker jag, resten såg jag inte så mycket av. En timme rann snabbt i väg medan vi ventilerade allt från tidningsprenumerationer och turism till rengöring av hängrännor och generationsskiften.

Fladdrande tapeter
Efter lunch började det regna och blåsten har tilltagit under dan. På hemvägen från Kimito kände jag vindilen i ratten och på Udden nådde dom stormstyrka kändes det som.

Stormbyarna får det att knäppa i huset och i vardagsrummet fladdrar tapeterna nästan. Tur att det är flera plusgrader trots regnet. Den sista snön går en säker död till mötes.

av

17.4 – Säkra vårtecken och ny titel

Snödropparna tar sig, tjälen har släppt under golvet, ytterdörren går snart att stänga och memman är slut. Jag har fått ny titel och är osäker på temperaturen. Mia har bråda dagar.

Snödroppar 2

PÅ TRE DAR HAR ISEN TINAT RUNT SNÖDROPPARNA

Slut på tjälen
I både kök och vardagsrum bågnar korkmattan på ett ställe. Det måste väl betyda att tjälen har släppt under golvet? En fullt logisk slutsats med tanke på hur buckliga vägytorna är för närvarande. 😀

Normal stängning
Under senare delen av vintern är jag tvungen att stänga ytterdörren med våld. Dörren tar i tröskeln. För ett par år sen försökte jag åtgärda problemet men det resulterade bara i rökutveckling. Jag använde förstås fel verktyg för fel ändamål.

Sen dess har jag gett upp. Just nu kräver den mindre våld och fram i maj går det att stänga den helt normalt igen så jag bryr mig inte. Troligen rör sig marken under cementtrappan efter hand som temperaturen ändrar så det är inte så mycket att göra åt om jag inte gör om hela konstruktionen och det har jag ingen som helst tanke på.

Slut på memman
Till påsk köpte jag förstås en riva memma, men åt andra desserter eftersom mamma inte gillar memma. Det är visserligen gott med memma, men inget jag vill ha varje dag så den har blivit långlivad. Men nu är det bara en portion kvar, sen är den äntligen slut.

LadyNy titel
Igår blev jag erbjuden nybakta kex med chokladchips. Trots att kaffebrödskvoten var fylld efter måndagen, hade jag inte hjärta att tacka nej så jag hälsade bagaren väl­kom­men. För att fördriva tiden när det är dåligt väder brukar han baka och kocka talade han om.

Innan han gick sa han adjö på sitt moders­mål och försåg mig med en ny titel: ”Lady By The Lake”. Det låter väl fint? Första gången nån har kallat mig lady. Man kanske förtjänar den titeln när man levt tillräckligt många år?

Varierande temperatur
Strax före 12-slaget idag kollade jag yttertemperaturen på alla termometrar. Det ska jag inte göra fler gånger. Jag blev fullständigt förvirrad.

Kök: +4, sovrum: +5,2, ute på trappan: +8,5. Observera att ingen termometer låg i solen. MI rap­por­terade ca +4 och enligt vackertvader.se hade vi +3. Det enda jag är helt säker på är att det inte var badväder för isen ligger kvar. :-/

Sorkdecimering
Mia har bråda tider, sorkarna går åt på löpande band. Nästan så jag börjar tycka synd om dom små ulltottarna. Dom gör ju faktiskt ingen annan skada än att gräva gångar i jorden och äta växtrötter. Och blomlökar förstås. Men det går visst att förhindra om man planterar ”riktig” lök vid sidan om har jag läst.

Sork

av

15.4 – Nytta och nöje

Udden har fått regn, uddmor har översatt och smörjt kråset.

VårregnVårregn
Idag nådde ett rejält vårregn Udden. Det förra var bara en föraning. Idag krävdes paraply och vattentäta skodon. Snart är hela tomten snöfri.

Grannen på udden mittemot har inom familjen slagit vad om när isen har gått ”så långt ögat når” och ville att jag skulle våga mig på en gissning. Jag slog till med den 2.5 klockan 14.43. Fast jag glömde fråga om jag var med i vadslagningen? 😀

Översättning
Via FB frågade Dahpnias ordförande idag om jag hade fått en text som skulle översättas och läggas ut på Daphnias FB-sida? Jag svarade att jag inte sett till nån text och bad att få den på nytt.

Den kom nästan omgående, komplett med fyra bilder. Dalsbruks finska skola hade den 15.3 haft en lyckad pimpelfiskedag på isen. Fångsten blev klen, bara två abborrar, men fiskedagen hade fått en del av barnen att göra nya försök helgen efter. Det ska bö(r)jas i tid.

Kakfrossa
Det finns som bekant många sorters frossa. Räkfrossa, feberfrossa, fyllefrossa, etc. I förrgår frossade jag i färsk, nykokt grön sparris med hollandaisesås och palvad skinka, idag har jag frossat i bakverk.

TårtaBland många andra deltog jag i eftermiddags i uppvaktningen av byns ”nybakade” 85-åring. Han såg lika oförskämt pigg och nyter ut som vanligt. Faktiskt lite extra nyter över att ha huset fullt av gäster. Det var ju det enda han önskade sig i födelsedagspresent.

Kakfaten dignade förstås av hembakta godsaker som hans händiga döttrar hade fixat, så jag hade inte alls svårt att tacka ja till tårtbitarna. Dom satt fint efter smör­gås­in­led­ningen och följdes slutligen av en liten smaskig kokoskaka innan jag avslutade frosseriet. Därmed är kvoten av tårtor och kakor fylld för ett bra tag framåt. 😀

av

13.4 – Oväntat

Kursplanen är klar, jag har haft storkok och våren har nått Udden. Jag har fått en oväntad present och många hjärtliga skratt.

Kursplan.pngKursplanen klar
Sent igår eftermiddag skickade jag i väg mitt förslag till kursplan för nästa läsårs datorkurser hos Vuxen­in­stitutet. Lite oväntat tre hela dagar före utsatt tid.

Det kändes konstigt att planera för våren 2014 redan nu, men önskemålet var att hela läsåret skulle ingå. Och det är förstås vettigt när man trycker kurskatalogen för samma period.

Ett tag hade jag bokat in två kursdagar per vecka men kände till slut stor olust och strök en. Om allt går som planerat är jag ju heltidspensionär från och med i höst och då blir det full rulle har jag för­stått.

Nästan alla pensionärer jag känner har välfyllda almanackor och en massa aktiviteter för sig så det gäller att lämna luft i planeringen ifall jag mot förmodan skulle bli lika aktiv. Risken är för all del för­svinnande liten, men man vet ju aldrig? 😀

BroccoliStorkok
Häromdagen blev jag inspirerad att laga broccoligratäng och inhandlade huvud­in­gredien­sen i tors­dags. Igår kokade jag upp broccolin men längre än så har jag inte kommit.

Eftersom jag ändå hade köks­tjänst, passade jag på att samtidigt tillreda en fläskstek, dvs krydda och slänga in den ugnen, men på grund av akut hunger hade jag inte tid att vänta, utan värmde Kerstins ärtsoppa i stället.

Idag har det heller inte blivit nån gratäng av olika skäl. Men i morgon kanske?

Vår på Udden
Det är inte särdeles ofta jag är glad över dimgrått väder och regnstänk på fönstren men idag var jag faktiskt det. Nu är våren här! Plusgraderna nattetid och regnet tär på snötäcket som jag gärna ser försvinna vid det här laget.

Oväntad present
Idag var jag tvungen att åka till blombutiken inför måndagens uppvaktning eftersom butiken är stängd på måndagar. Som vanligt stod jag och pratade med ägarinnan medan hon med van hand fixade till buketten.

Vi hann ventilera en hel del innan den var inslagen – hon är (nästan) lika lättpratad som jag. Innan hon överräckte blompaketet sträckte hon fram en liten röd ljuslykta. Eftersom jag gillar rött (hade jag avslöjat) tyckte hon att jag skulle ha den. Va?! Jag blev alldeles stum i en hundradedels sekund innan jag kom mig för att krama om henne och tacka för att hon var så gullig.

Vad sägs om den kundservicen?

SkrattarMånga hjärtliga skratt
Nästa anhalt var en för mig okänd gatuadress. Igår ringde jag till en f d bybo som bor där för att höra om hon ville vara med i uppvaktningen på måndag och det ville hon, så jag lovade komma och hämta ”bidraget” idag när jag ändå var i närheten.

Vi satte vi oss vid köksbordet och pratade om både gammalt och nytt, dystert och roligt. Mest roligt. Den gamla damen har en alldeles utsökt humor.

Det besöket gör jag gärna om. Jag log hela vägen hem. I stället för att jag muntrade upp henne fick hon mig att brista ut i många hjärtliga skratt. Jag kan bara önska och hoppas att jag får behålla ett lika gott humör tills jag når samma aktningsvärda ålder.

av

11.4 – Lurigt

Jag har tur i kärlek, har gått på skidor och författat en skrivelse.

Tur i kärlek
I förrgår kom ”Lingongrannen” på besök i ett ärende. Jag övertalade honom att sitta ner en stund men fick inte bjuda på nåt. Så då fick han ett glas juice.

Trist med gäster som är nödbedda. Undrar om dom är oroliga för att vara till besvär? Eller tycker dom kanske att jag inte har nåt som är värt att bjuda på?

Under samtalets gång blev det tal om ”kortspelarmaffian” som i regel träffas varje vecka. Det gav mig infallet att föreslå en ”marjas”. Himla dumt förslag – jag förlorade. Men faktiskt med bara en enda fjuttig poäng. Det måste ju betyda att jag har tur i kärlek om det gamla talesättet stämmer? 🙂

LandmärkeGått på skidor
Igår beslöt jag mig för en skidtur i eftermiddagssolen. Enligt väderprognosen ska det bli varmare med mulet och regn så småningom så det är tveksamt om det blir några fler turer.

I brist på andra mål skidade jag rakt mot ”Vidbusken” men vände när jag kom till fiskekrokarna som var utlagda. En ny tur uppe i viken bakom vassen lockade mer.

Jag passerade grannen på udden mittemot och tog mig in mot land. Här fanns det mest långa, gängliga trädstammar så det var ganska lätt att ta sig fram. Jag höll styrbord och kom så småningom till nåt slags landmärke som jag aldrig har sett tidigare. Möjligen nåt som kartritarna har ställt dit?

Det blev allt svårare att ta sig fram. Dvärgträd, buskage och vass gjorde sitt bästa för att stoppa mig. Ett tag blev jag allvarligt fundersam över hur jag skulle kunna ta mig ut tillbaka på isen men ”vägen visar sig efter hand som man går” har jag sett nånstans.

På skidorAlldeles riktigt, jag hittade lucka efter lucka i vegetationen även om jag var tvungen att trixa lite för att få med mig skidorna. Av allt att döma innehåller mitt liv för få utmaningar så jag måste skapa dom på det här sättet i stället filosoferade jag medan torra vasstrån och kvistar snärtade mig i ansiktet.

Sista biten bestod av en tät vassrugge. Här gällde det definitivt att gå i stället för att skida. Tack vare stål­kanterna på skidorna fick jag övertaget och kunde bana mig fram till växtfritt område. Sen tog jag sikte på hembryggan och ställde slutligen skidorna på tork mot ”pumphuset”. En rolig tur trots alla hinder. 🙂

Skrivelse
Idag fick jag fakturan på slamtömningen. Rätt, men ändå fel beskriver den bäst. Om man var miss­nöjd kunde man klaga hos Avfallsservicenämnden stod i det bifogade infobladet.

Jag blev inte så himla upprörd trots allt beroende på att herr grannen hade förvarnat mig om hur fel det kan bli så jag satte mig lugnt och sansat vid datorn och författade ett brev som går med morgon­dagens post. Rätt ska vara rätt.

av

9.4 – Fruktbart

Jag har medverkat vid konstbefruktning, drabbats av E10 och köplust, haft oväntat herrbesök och diskuterat kultur.

YmpningKonstbefruktning
Mellan ”snöskurarna” i söndags gick händige släktingen och jag ut i snålblåsten. Han hade lovat ympa mitt vildäppelträd. Sånt kan han nämligen också.

Min insats inskränkte sig till att hålla i verktyg och hjälpmedel. Om jag hade för­sökt mig på att snitta kvistytorna hade det nog inte blivit mycket bevänt med tanke på mitt ögon­mått och handlag med kniven.

Om ett par månader får vi se om ”operationen” lyckades. I bästa fall kan jag skörda Raike och Samoa nästa år kanske?

E10
Felkoden E10 är ju standard på min tvättmaskin så jag reagerade inte nämnvärt då den dök upp igår igen, utan tryckte Start som vanligt. Att koden återkommer fem gånger inom tio minuter har däremot aldrig hänt tidigare så jag var beredd att ringa reparatören. Ända tills jag fick syn på vattenkranens läge… Den stod på Off. Fruktansvärt klantigt.

Att jag har missat att ställa om kranen var också nytt. Men det är ju av misstagen man lär sig sägs det.

MultasormiKöplust
Igår fick jag S-kedjans trädgårdskatalog med posten. Farligt, farligt. Den har redan sju hundöron för sånt som jag gärna/absolut vill köpa.

Som tur är har jag kvar två presentkort sen i fjol som fortfarande gäller. Om alla inköpen blir av åter­står att se. Ibland finns inte varan och ibland hinner jag ändra mig innan jag står i kassan.

Oväntat herrbesök
Halv nio i morse vaknade jag av att nån ryckte i ytter­dörren. Jag gluttade ut under rullgardinen och såg en mörkblå van stå parkerad snett bakom Silverpilen. Därmed var jag övertygad om att jag visste vem som stod utanför.

Jag kastade mig ur sängen, drog på mig morgonrocken och gick ut för att öppna. På trappan stod en leende, okänd ung man i sotarmundering i stället för personen jag förväntade mig.

Han undrade om han hade kommit rätt? Visst var det här han skulle sota? ”Inget jag känner till men gärna för mig” svarade jag. Han förklarade att han hade ryckt i dörren tidigare för nån vecka sen och lagt en lapp i postlådan, hade jag inte fått den? ”Nej, den har jag inte sett till” sa jag bestämt och pekade ut min postlåda.

Det förklarade saken. Han hade lagt lappen i en av postlådorna vid huvudvägen. ”Undrar vem som då har fått den?” sa han med ett ännu bredare leende. ”Jag väckte dig visst?” fortsatte han. Det kunde jag ju inte förneka men tröstade honom med att jag kan ta igen sömnen när som helst.

Eftersom jag inte var beredd på sotning fick han själv plocka bort alla grejer som stod i vägen, breda ut tidningar och täppa till spjället på kaminen. Annars hör det ju till kunden att göra det.

SotareNär han var klar konstaterade han att sotningen var påkallad, han hade hittat en hel del som behövde avlägsnas. Jag kom­men­te­rade med att det inte var så underligt, senaste sotningen gjordes 2010.

Alldeles ofrivilligt prutade jag på taxan. Jag missuppfattade beloppet (han pratade enbart finska) och gav honom växel på summan jag hörde, vilket innebar att han fick 60 cent för lite. Men han pro­tes­te­rade inte så jag får reglera det nästa gång eftersom jag varken har hans namn eller telefonnummer. Han hjälper den ordinarie sotaren förklarade han.

Den killen var min själ en fullständig motsats till sur och grinig! Han var skojfrisk, glad och positiv även om han gjorde ett något förvirrat intryck. Men sin förvirring tog han också med en klack­spark i stället för att oja sig. Härligt att träffa såna människor. 🙂

Kulturdiskussion
En annan positiv själ dök upp efter lunch. Min ”elev” i svenska refererade kapitel två. Fördelen med att spela in referaten är att hon får chansen att höra och rätta sig själv innan jag korrigerar henne.

Vi hade också en fruktbar diskussion om på vilka sätt man präglas av sin kultur och i vilken om­fatt­ning. Språket öppnar visser­ligen många dörrar, men är inte nödvändigtvis någon garanti för att man anammar den nya kulturen eller blir fullt accepterad kom vi fram till.

av

6.4 – Njutbart – mer eller mindre

Jag ser resultat, är mossigare än vanligt, njuter i fulla drag och har fått ett hedersuppdrag. Mia är en solkatt.

Resultat
Om man inte vet hur stranden såg ut innan, är det svårt att se nån skillnad efter ”avverkningen” men förhoppningsvis är det inte fullt lika lummigt som i fjol sommar. Jag får ta en ny bild i juli i år och jämföra.

Vinter-sommar

Mossigare än vanligt
Igår stympade jag vildäppelträdet. Att kalla det beskärning skulle inget proffs gå med på. Om det klarar min hårdhänta behandling återstår att se.

Eftersom jag aldrig tycks lära mig att jag behöver huvudbonad då jag utför arbete ovanför ögonhöjd hade jag mossa och skräp i både hår och öron. Glasögonen skyddade lyckligtvis ögonen. Trots hals­duk och jacka gjorde jag ett antal ”fynd” också innanför kläderna.

Nästa gång blir det keps på. Eller kanske solhatt. Den har bredare brätten.

Idag städade jag bort kvistarna. För att få med mig så stora lass som möjligt hämtade jag skott­kärran. Den var lite otymplig att hantera i snön, men det gick. Efter finputsning med kratta (marken är bar runt äppelträdet) syntes det knappt vad jag hade haft för mig. Duktig flicka.

VårhimmelNjutbart
Idag hade Udden sin 31a soldag sen den 1 mars. Det måtte vara rekord? Dagstemperaturen har dess­utom legat på 3-4 plusgrader dom senaste dagarna och vinden har varit svag, vilket betyder att dagarna är extra njutbara.

Förutom solvärmen och den vackra, knallblå himlen njuter jag av småfåglarnas konserter allt medan snötäcket krymper. Våren på Udden är oslagbar. 🙂

Hedersuppdrag
Igår eftermiddag knackade Oxen/Tvillingen på i ett ärende. Han undrade om jag ville åta mig att ko­ordi­nera insam­lingen till byns blivande 85-åring. Det hedersuppdraget åtog jag mig förstås gärna.

För att få tips på vad jubilaren har på önskelistan mejlade jag till hans döttrar. Alla tre svarade samma sak: ”Inget annat än gäster.” Av Draken/Tvillingens svar framgick också tidpunkt. Det är vanlig tid för efter­­middagskaffe som gäller, så nu vet vi vad vi har för oss vid kaffetid den 15.4.

Solkatt
Taket på ”pumphuset” är extra populärt just nu. Där kan man njuta av solvärmen och ha full koll på allt som händer runtomkring. Mia har blivit en solkatt.

Mia myser

av

4.4 – Mera sol och vår

Jag ber om ursäkt, har ställt in sparkåkningen för säsongen, vill ha bättre ordning och har grävt ur ett dike. Mia har flyttat ut.

Sv AkademienBer om ursäkt
Om man är läskunnig klarar man sig långt här i världen brukar jag hävda och om man läser fakta innan man påstår nåt är det ändå bättre.

I gårdagens inlägg (rubriken Språkmissbruk) påstod jag att närbutik inte existerar på svenska. Helt fel! Det gör det visst det om man slår upp det i den senaste utgåvan av SAOL eller i nätversionen. Däremot har jag rätt i fråga om dom övriga när-orden.

Journalisten på ÅU hänvisade till Språkrådets avdelning Mediespråk och får där stöd för ”närproducerad” så nu terro­ri­serar jag en dam där i stället genom att fråga varför dom inte följer SAOL. Hon ville ha ett konkret exempel som hon nyss har fått.

Slutsparkat
Det lär inte bli sparkföre på isen på några månader framöver så sparken fick finna sig i att flytta in i sommar­förvar. Men skidorna står kvar i stranden än så länge. Senast igår såg jag en skidåkare glida förbi och skidföret på isen är utmärkt.

Bättre ordning önskas
Jag har inte mycket till övers för administrationen hos Kimitoöns församling. I slutet av förra året sa jag upp skötseln av en gravplats och återsände blanketten med tillstånd från de anhöriga. Trots det fick jag en ny faktura härom dagen.

Dragsfjärds kyrka

Idag ringde jag kontaktpersonen på fakturan och frågade varför jag fick en ny faktura trots upp­säg­ningen? Damen som svarade hade inget bra svar att komma med. ”På min lista är den inte struken” sa hon. Jaha? Ändå var det samma människa jag pratade med när jag sa upp den, men det kan hon förstås ha glömt.

Hon skyllde på sommarvikarier och trodde att upp­säg­ningen möjligen hade gått till nån annan instans för hon hade ingen uppgift om den. Jag påpekade att jag inte heller har fått nån bekräftelse, vilket hon kommenterade med ”Vi brukar inte göra så.” Nehe. Varför inte då kan jag undra?

”Jamen då stryker jag den på min lista” sa hon och tillade: ”om du vill ha en bekräftelse kan jag skicka en.” Jag svarade ja tack och har mycket riktigt fått den via mejl under dagen.

Återigen en gång är det kunden/konsumenten som måste kontrollera och bevaka sitt ärende. Om jag hade glömt min uppsägning skulle församlingen alltså fortsätta fakturera varje år. Vad är det för ordning?

Vårdike
Antingen lider jag av nån upplevelsebrist sen barndomen eller så har jag ett aktivt barnasinne? Att göra eller rensa små diken för regn- eller smältvatten tycker jag är roligt.

Diket mellan skogsstigen och grusvägen var fullt av gamla löv sen i höstas noterade jag igår. Idag rensade jag bort dom och gjorde ett par tilläggskanaler för att få bort vattnet från vägkanten.

Jag lyckades också lyfta bort träspången trots att den fortfarande var fastfrusen i marken och konsta­terade att det behövs en del sol och värme för att tina isen som bildar ett stopp i diket. Om det här ljuvliga vädret fortsätter är det nog fritt fram om ett par dar.

Mia har flyttat ut
Dom snöfria fläckarna och solvärmen lockar Mia att vistas ute mer än inne. I vintras var det tvärtom. Vår betyder också spår efter blöta och/eller smutsiga tassar, men det är ju sånt som hör till.

Mia i äppelträdet

av

3.4 – Återgång

Det är vardag igen, jag retar mig på språkmissbruk, har tystat dörren, hittat favoritmejseln, gått bärsärkargång och upplevt vårtecken.

Äntligen vardag
Skönt, det är äntligen vardag igen. Av påsken återstår bara matrester förutom dukarna och påsk­ri­set. Igår vinkade jag av mamma som accepterade att ta med sig en smula rester, men menyn är ändå given ett par dar framåt.

Jag tycker att helger är dö’tråkiga nuförtiden. Troligen för att jag inte längre jobbar. Annat var det då, ingen helg kunde bli för lång.

ÅU

Språkmissbruk
Idag reste jag ragg igen. På första sidan i ÅU hittade jag ordet ”närproducerad” i en ingress. Det ordet existerar inte, varken på finlands­svenska eller rikssvenska. Lika lite som ”näradress” eller ”närbutik” som jag har grymtat om tidigare.

Det är ju bedrövligt att en svensk­språkig dagstidning inte vet bättre än att trycka sån rappakalja. 😦 Att man förstår betydelsen är ingen ursäkt. Det har jag för övrigt meddelat artikelskri­benten trots att han troligen inte var skyldig till fadäsen. I sin artikel använde han helt korrekt ”lokalt producerad” rakt igenom, vilket hedrar honom.

Gnisselfritt
Mamma tyckte att jag borde smörja gångjärnen till köksdörren som har gnisslat högljutt en längre tid, så det har jag gjort idag. Lite sy­maskins­olja gjorde susen.

Återfunnen
Sen före jul har min favoritmejsel varit på villovägar. Idag hittade jag den äntligen. Den låg så klart där jag hade lämnat den, men det var inte det lättaste att komma på. Tredje stället jag letade på gav utdelning.

Jag har givetvis många fler mejslar, men den här är extra praktisk för att den har två storlekar av  vardera vanlig mejsel och stjärndito. Måste vara en kvinna som har uppfunnit den. 😀

Senast använde jag den när jag riggade upp ljusslingan ovanför trappan före jul och la den givetvis på närmsta tänkbara ställe, dvs på en hylla i uppgången till vindstrappan. Trots att jag har hämtat och ställt in prylar där ett antal gånger sen dess har blicken aldrig lyckats falla på mejseln. Men idag var jag fokuserad på att se den.

BjörkenBärsärkargång
Olvon, sälg och alar hatar mig garanterat efter dagens bärsärkargång. Ambitionen var att kapa topparna på olvon­buskarna nere i stranden för att få bättre utsikt över sjön men det ena ledde som vanligt till det andra och det tredje.

Sommargrannens hängbjörk skymmer också utsikten men den kan jag ju inte gärna ge mig på. Däre­mot verkar mina onda tankar ha gett resultat, den ser bedrövlig ut och är förmodligen rutten på­pe­kade vägmästaren redan förra sommaren. Här avbildad 10.5.2011.

Förhoppningsvis inser grannen ganska snart att den behöver tas ner, annars faller den så småningom rätt över hans båt och ner i sjön. Och då är det ju inte så lätt att handskas med den minsann, den är säkert bortåt 20 meter hög.

BlåsippsknopparVårtecken
Mina snödroppar står tyvärr så skuggigt så dom är alltid sena, men det finns ju många andra vår­tecken. Idag hörde jag alldeles tydligt vingslagen från en svan och en fluga surrade förbi. Korpparet som kraxande flög över mig verkar ha fått vårkänslor och en liten ljusgrön knopp från en scilla sticker upp vid bondrosorna.

På FB läste jag att någon hade hittat tussilago och i dagens tidning fanns det bilder på blommande blåsippor men dit är det ännu långt, åtminstone här på Udden. Annat var det i fjol, då hittade jag blåsippsknoppar den 2 april.

av

31.3 – Beskärning och vinterskick

Jag har köpt nya assietter, fått halvprofessionell hjälp och försöker återställa vintern. Mia har inspekterat.

Nya assietter
Igår tog mamma och jag en tur till Dalsbruk för att ta en titt på påskmarknaden och besöka ett par av butikerna som höll öppet. Tack vare den utflykten är jag numera lycklig ägare till ett halvdussin mön­strade glas­assietter som jag har varit spekulant på ett tag. 40 procents rabatt hos Wahlstens passade plånboken alldeles utmärkt.

I Rosala Handelsbod fanns det o så många goda och nyttiga saker på hyllorna. Ett par påsar med ätbart och en lavendeltvål fick följa med hem.

Efter butiksbesöken fortsatte vi till marknaden. Hos Ceracon valde jag ut ett vackert keramikägg men behövde inte betala det. Mamma ville ge det i påskpresent så det fick hon förstås. 🙂

Några fler inköp gjorde varken mamma eller jag. Vi avstod också från serveringen, även om lamm­soppa lät gott.

BeskärningHalvproffsig hjälp
I höstas pratade jag med ”den unge gentlemannen” om mina äppelträd och beskärning. Han utbildar sig nämligen till trädgårdsmästare. Bästa tiden för beskärning är i mars eller innan snön smält upp­lyste han mig om och erbjöd sig hjälpa till när det var dags.

I torsdags SMSade han och undrade om det passade att han beskar äppelträden under helgen då han är hemma på påsklov. Oj! Jag hade totalt glömt hans löfte och blev glatt överraskad.

Idag var det dags. Dom två äppelträden som finns kvar utom vildäppelträdet är säkert inte beskurna dom senaste 20 åren eller mer, så det gällde att ta det varligt.

Vi fokuserade på trädet med röd kanel. Tyvärr är det så högt att det inte går att nå de översta grenarna utan sky-lift eller teleskoparm men det blev en hel del ”avfall” ändå.

Dom andra äppelträden ska jag ”putsa” själv har jag tänkt. I värsta fall dör dom på kuppen, men det må vara hänt.

VinterskickVinteråterställning
Min smältvattenkanal har svämmat över för flera dar sen. Det innebär att smältvattnet har tagit sig en bit in på trappan och att det är glashalt vid entrén.

Idag har jag återställt vinterskicket. Ett rejält lager snö täcker isen och kommer att frysa till i natt. Och om och när fukten börjar synas i morgon öser jag på mer snö. Förr eller senare ska ju isen smälta men så länge det är minusgrader på nätterna får snön fungera som broms och halkskydd.

Den 30 mars 2012 syntes krokusknoppar och det var mestadels bart på Udden. I år är det tvärtom – mest snö med enstaka bara fläckar. Våren är lika sen som 2009 och 2010.

Mia på inspektion
Efter beskärningen återstod en hel del städjobb. När Mia såg att jag höll till vid äppelträdet kom hon faktiskt pulsande i snön och beslöt inspektera. Min städning brydde hon sig inte om, men väl dofterna på trädgrenarna.

Mia inspekterar 2