11.4 – Lurigt


Jag har tur i kärlek, har gått på skidor och författat en skrivelse.

Tur i kärlek
I förrgår kom ”Lingongrannen” på besök i ett ärende. Jag övertalade honom att sitta ner en stund men fick inte bjuda på nåt. Så då fick han ett glas juice.

Trist med gäster som är nödbedda. Undrar om dom är oroliga för att vara till besvär? Eller tycker dom kanske att jag inte har nåt som är värt att bjuda på?

Under samtalets gång blev det tal om ”kortspelarmaffian” som i regel träffas varje vecka. Det gav mig infallet att föreslå en ”marjas”. Himla dumt förslag – jag förlorade. Men faktiskt med bara en enda fjuttig poäng. Det måste ju betyda att jag har tur i kärlek om det gamla talesättet stämmer? 🙂

LandmärkeGått på skidor
Igår beslöt jag mig för en skidtur i eftermiddagssolen. Enligt väderprognosen ska det bli varmare med mulet och regn så småningom så det är tveksamt om det blir några fler turer.

I brist på andra mål skidade jag rakt mot ”Vidbusken” men vände när jag kom till fiskekrokarna som var utlagda. En ny tur uppe i viken bakom vassen lockade mer.

Jag passerade grannen på udden mittemot och tog mig in mot land. Här fanns det mest långa, gängliga trädstammar så det var ganska lätt att ta sig fram. Jag höll styrbord och kom så småningom till nåt slags landmärke som jag aldrig har sett tidigare. Möjligen nåt som kartritarna har ställt dit?

Det blev allt svårare att ta sig fram. Dvärgträd, buskage och vass gjorde sitt bästa för att stoppa mig. Ett tag blev jag allvarligt fundersam över hur jag skulle kunna ta mig ut tillbaka på isen men ”vägen visar sig efter hand som man går” har jag sett nånstans.

På skidorAlldeles riktigt, jag hittade lucka efter lucka i vegetationen även om jag var tvungen att trixa lite för att få med mig skidorna. Av allt att döma innehåller mitt liv för få utmaningar så jag måste skapa dom på det här sättet i stället filosoferade jag medan torra vasstrån och kvistar snärtade mig i ansiktet.

Sista biten bestod av en tät vassrugge. Här gällde det definitivt att gå i stället för att skida. Tack vare stål­kanterna på skidorna fick jag övertaget och kunde bana mig fram till växtfritt område. Sen tog jag sikte på hembryggan och ställde slutligen skidorna på tork mot ”pumphuset”. En rolig tur trots alla hinder. 🙂

Skrivelse
Idag fick jag fakturan på slamtömningen. Rätt, men ändå fel beskriver den bäst. Om man var miss­nöjd kunde man klaga hos Avfallsservicenämnden stod i det bifogade infobladet.

Jag blev inte så himla upprörd trots allt beroende på att herr grannen hade förvarnat mig om hur fel det kan bli så jag satte mig lugnt och sansat vid datorn och författade ett brev som går med morgon­dagens post. Rätt ska vara rätt.