Månad: december 2014

av

16.12 – Möten, lådparad och ljusglädje

Jag har haft ett konstruktivt möte, tebesök, kan bevisa solljus, har smörjt kråset och försöker jaga bort mörkret.

Daphnia-logoKonstruktivt möte
Igår åkte Silverpilen i väg med mig till Daphnias ordförande strax efter lunch. Jag hade en del verifikat att lämna till bokföringen och så behövde vi spika en del detaljer inför stormötet i februari.

Det var ett effektivt och konstruktivt möte. Vi planerade tidsåtgång för föreläsarna, datum för annon­sering och inbjudan samt vad deltagarna ska bjudas på vid ankomst. Vi fördelade också fortsatta ar­bets­upp­­gifter mellan oss och befriade därmed än en gång övriga styrelseledamöter från arbete.

Tebesök
På kvällskvisten SMSade den unge gentlemannen och undrade om jag var mottaglig för besök? ”Javisst!” fick han som svar och dök upp en stund senare.

Över te och skorpa diskuterade vi film- och skådisfavoriter. Vi kom fram till att vi i många fall har samma smak. Visst är det lite fascinerande att en 18-åring och en 62-åring kan ha samma smak? Det beror naturligtvis på att han är ”gammalmodig” jämfört med sina jämnåriga, vilket följaktligen måste innebära att jag har ungdomlig smak för min ålder eller hur? 😉

BuddhaSolbevis
Om jag kan se skuggan av min kvinnliga Buddha innebär det bevisligen att solen skiner. Idag var en sån dag med ovanligt ljus både ute och inne. Ute tog vindbyarna visserligen andan ur en och ändrade frisyren men det kändes helt klart lättare att leva så länge solen orkade hålla sig uppe.

Smörjt kråset
Klockan 13.00 idag serverades julbord i Labbnäs. Jag hade bokat plats till min före detta granne och mig och hämtade henne i god tid innan.

Förrätterna smakade som vanlig bäst tyckte jag, men jag försmådde ingalunda varken kallskuret, varmrätt eller dessert. Det fanns hela fyra lådor att smaka på: Rödbets-, kålrots-, morots- och potatislåda. Jag är ingen ”jullådefantast”, men beslöt ändå ta ett skedblad av varje. Kålrotslådan vann överlägset, de andra tyckte jag var för söta. Speciellt rödbetslådan som jag nog aldrig har ätit tidigare.

Det fanns hur som helst ingenting som smakade illa. Sällskapet, atmosfären, den servicevänliga och glada personalen bidrog till att göra måltiden till en njutning. Och solen som lyste klart över Dragsfjärden satte pricken över i:et.

LjusslingaUpplysning
Sen en dryg timme tillbaka är trappan mer upplyst än vanligt. För att jaga bort mörkret kompletterade jag belysningen med ett antal lysande snöflingor som jag hittade bland Clas Ohlsons klubb­er­bju­dan­den. Jag tillhör nämligen Club Clas numera och får därmed klubbrabatt på vissa varor.

Trappan blev avsevärt ljusare och ”juligare” efter kompletteringen. Min upphängning blev en aning råddig och osymmetrisk men det struntade jag i när fingrarna började värka. Nästa år kanske det blir en snyggare variant.

Stormhatt

Stormhatt

Att stormhatt är en vacker blomma vet väl dom flesta, men det här rör sig om en ätbar stormhatt. 🙂 Det var min styvmor Englas benämning på rätten då jag stod bredvid henne under tillredningen och frågade vad den hette. Jag är ganska säker på att hon hittade på namnet just då och att hon själv hade hittat på receptet.

Till en stormhatt för 3-4 personer behövs 400-500 g brynt malet kött (gärna gris+nöt), 2 dl ris, lika mycket stekt lök som kött och 1 (eller 2) påsar djupfrysta grönsaker med ärter, majs, paprika-blandning. Kryddning efter smak och tycke, men i min stormhatt ingår salt, vitlökspeppar, gurkmeja och rejält med färsk, pressad vitlök. Att vitlöken inte ska stekas eller hettas upp hänger i hop med att den då förlorar sina hälsofrämjande egenskaper.

Stormhatten smakar förstås bäst varm, men den går också att äta kall. Bon appétit!

av

14.12 – Närmare jul…

Jag har orsakat kassaöverskott, kopierat och klistrat, arkiverat, har en fullbokad vecka och är nästan klar med julstöket.

Pengar 3Orsakat kassaöverskott
Igår ringde jag K-butiken i Kärra för att höra om dom möjligen hade 100 € för mycket i kassan i fre­dags? I min kassa saknades nämligen det beloppet.

Det är ju himla praktiskt att kunna ta ut pengar i butiken, men då gäller det att komma i håg att man ska få pengarna innan man går därifrån… Jag reagerade inte alls på att jag blev utan trots att jag hade bett om ett uttag. :-/ Det hänger väl i hop med att man sällan/aldrig får pengar när man handlar, annat än möjligen växelmynt.

Chefen svarade, men hade inte hunnit kolla gårdagens kassa än. Medan jag väntade i telefonen gjorde hon en glutt i redovisningen och bekräftade att dom hade exakt 100 € för mycket i fre­da­gens kassa. Så bra. Jag hade visserligen kvittot kvar, men jag kunde ju ändå inte bevisa att jag inte hade fått pengarna.

Kopierat och klistrat
Eftermiddagen gick åt till att kontrolläsa en översatt text, kopiera och klistra in. LMFs sekreterare vill att webb­sajten för Lion Mountain Finland ska vara komplett till årsskiftet så nu skrivs det så pennorna glöder.

Det är ju inte särskilt betungande att kopiera befintlig text och klistra in den i webbverktyget kan tyckas, men igår blev jag jädrigt irriterad. Det låg tydligen nån gammal (osynlig) formatering i dokumenten jag fick, vilket resulterade i jättestor, fetstilt text på en del stycken när jag klistrade in texten.

Hur jag än bar mig åt blev den inte som den skulle förrän jag formaterade om originaltexten, kopie­rade och klistrade in på nytt. Grrr. Att göra samma jobb flera gånger är ett fruktansvärt slöseri med tid och energi.

ArkiveringArkiverat
Idag har jag arkiverat tre månaders räkningar och kvitton. Jisses vad papper och pärmar det blir! Numera får jag i stort sett inga fakturor i pappersform, men skriver ut dom i stället efter betalning så det blir lika mycket papper ändå. Skillnaden är bara att det är jag som betalar pap­pers­kost­na­den i stället för be­tal­nings­mot­tagaren.

Jag har fått lära mig att tre års arkiveringstid gäller för privatpersoner, men jag är inte alls säker på att det också gäller här i landet? I Finlex hittar jag inget om det, bara det som avser juridiska per­soner. Banken arkiverar betal­nin­gar­na i 18 månader vet jag, så det kanske räcker med den tiden? Frågan är vad skatteverket tycker, där har jag inte heller hittat några uppgifter?

Fullbokad vecka
Fram till idag hade jag en obokad vardag kvar nästa vecka, men så blev jag bjuden på julkaffe och då passade onsdagen för oss båda. Fullbokad betyder att jag har en tid att passa varje dag och på annan ort än Udden. 😀

SkyltNästan klar med julstöket
Jag är klar med julbaket för jag bakar inte, julgardiner har jag aldrig ägt och julstädning blir det bara om jag känner för det. Jag tvivlar på att jag ens bryr mig om att hämta lådan med julsaker och pynta. Efter bara ett par veckor ska ju allt packas ner igen.

Dessutom fick jag ett julpaket i veckan där innehållet bland annat bestod av en kylskåpsmagnet med en text som jag verkligen uppskattar (se bilden). Man ska vara rädd om änglarnas tofflor.

I fjol gjorde jag en ansträngning i förhoppning om att mamma skulle orka vara med oss en liten stund på julafton, men så blev det nu inte. I år är det bara Mia och jag, så det får bli som det blir. Det blir det förresten alltid. 🙂

av

11.12 – Nuet och återblickar

Julkorten är postade, Udden har intressant väder, jag har hittat en gammal goding och förflyttats tio år bakåt.

Julkorten postade
Igår kastade sig Silverpilen modigt ut i stormvindarna och tog mig tryggt och säkert fram och åter till posten. Om två dagar ska julkorten postas men jag tyckte det var lika så bra att posta dom redan nu så länge jag kom ihåg det.

Att skriva God Jul på alla kort hade jag däremot inte kommit ihåg! Som tur kollade den rara unga damen som tog emot dom och påpekade min miss på två av korten. Illa Uddmor, väldigt illa. :-/

Mia på verandabordetIntressant väder
Takplåtarna sitter kvar och både den stora eken och granen vajar mäktigt fortfarande. Idag hade stormen bedarrat men vindarna har varit fortsatt friska och vädret minst sagt omväxlande. Hagel, åska(!), sol och regn om vartannat under dagen.

Mia tycker vädret är dö’trist. Jag tror att hon på sin höjd har vistats ute på tomten samman­lagt en halv timme på hela dagen. Däremellan har hon varit inne eller suttit och kurat ute på trappan, alternativt på bordet i verandan.

Gammal goding
Just nu har Sokos’ nätbutik rabatt på dofter. Det tillfället ville jag inte missa så jag gick in på sajten och tog en titt. Döm om min förvåning när jag hittade Yves Saint Laurents Rive Gauche (Vänstra stranden i direkt­över­sättning), en parfym som jag använde på 80-talet. Tänk att den fortfarande finns kvar? Det kanske är nåt gammalt lager dom säljer? 😀

Att jag blev förtjust i just den doften är Bonnie Warners förtjänst. Hon var vår kursledare i Data Logic Limiteds databasprogram med det fantastiskt fantastifulla namnet Records Management. Kursen gick av stapeln under tio dagar 1981 strax utanför Köpenhamn.

Bonnie doftade ljuvligt tyckte jag så jag frågade vilken parfym hon använde. När jag fick reda på namnet inhandlade jag en likadan i taxfree på hemvägen i tron att den skulle dofta lika gott på mig. Det gjorde den faktiskt. Och doftar lika gott än, om än något sötare än jag mindes.

Doften påminner lite grann om Vitalis, den fettfria krämen som jag och ”låtsaskusinen” fick på kinderna av reserv­mam­man när det var som allra kallast och vi skulle knalla i väg till skolan på 60-talet. Krämen finns förresten fortfarande att köpa så det är fler än jag som gillar den.

Tio år bakåt
KompetensplaneringIdag skrev jag ut skyddslingens exa­mens­ar­bete och kände mig genast förflyttad tillbaka till 2003-2004 då jag höll på med ett dåvarande EU-projekt kallat Växtkraft, Mål 3 som innefattade kompe­tens­ut­veckling på små och medelstora företag. Hans arbete påminde till viss del om de analyser och ut­veck­lingsplaner jag gjorde.

Jag blev så inspirerad så jag försökte hitta mitt intervjuformulär som låg till grund för analysen, men tyvärr har jag det inte kvar. Däremot hittade jag en genomförd analys för ett av företagen som var min kund. Samma företag som designar Guldgalans webbsajt förresten och som jag skrev om den 15.10.2014.

Efter 20 år som kunskapsförmedlare och några år som utbildningsmäklare inom arbets­mark­nads­ut­bild­ning tyckte jag det skulle vara intressant att hjälpa företag med deras kompetensutveckling. Jag frå­gade därför min chef om jag kunde få jobba med Mål 3 så länge perioden pågick och det gick hon med på. Jätteroligt jobb, även om byråkratin var hårresande. 🙂

av

9.12 – Sinnesfrid

Jag har botat ångesten, fått ett tecken från ovan, planerar för nästa år och minns den här dagen i fjol.

Ångesten botad
Igår eftermiddags åkte jag hem till en av mina kursdeltagare. Skälet var att vi pratades vid kvällen före och kom fram till att problemet inte gick att lösa på distans. Och problemet var helt och hållet mitt fel. 😦

Windows 8-1När vi sågs den 3.12 tipsade jag henne om OneDrive och hjälpte henne lägga upp ett Microsoft-konto. Så långt allt väl, men sen valde jag i hastigheten att ansluta hennes dator till kontot utan att tänka mig för. En ny funktion i Windows 8.x som jag alltså inte behärskar.

Det innebar att hon enbart befann sig ”i molnet” och inte kunde komma åt vare sig skrivbordet, genvägarna eller sina filer! Självfallet ska det gå att växla mellan det lokala datorkontot och molnkontot men jag hade ingen aning om hur, så jag försökte hjälpa henne att återgå till det lokala kontot.

Jag konsulterade studiematerialet Windows 8 Fördjupning, men det visade sig att man inte längre gör så i Windows 8.1. Där började ångesten. Jag trodde ändå jag skulle kunna få till det om jag fick pilla på hennes dator, så vi beslöt att jag skulle komma hem till henne.

Hon var redo att starta kaffekokaren, men jag ville jobba först. ”Koppla från” hittade jag under hennes profilbild för användarkontot och valde det. Lätt som en plätt kan man tycka, men det var det inte alls, för det hände inte ett smack förrän jag hade kallstartat datorn. Men sen så var ångesten botad och jag fick både kaffe och en trevlig pratstund.

Jag gjorde ytterligare en liten insats efter kaffet och vi repeterade en del från kursdagen så två timmar försvann i ett huj. Skönt att jag kunde rätta till min tabbe. 🙂

BläckTecken från ovan?
Innan jag åkte i väg igår hade jag fått ett önske­mål om språk- och översättningskontroll från skydds­lingen. Och bråttom var det. Han skulle lämna in examensarbetet till tryck på kvällen, så jag gjorde en snabb omprioritering på min lista vid hemkomsten.

Att kontrolläsa på skärmen funkar inte för mig, jag behöver ha ett papper att läsa på så jag skrev ut texten och letade rätt på en ny rödpenna. Jag märkte att den ”blödde” men upptäckte inte att hatten innehöll massor med bläck, så vips hade jag en stor röd blaffa i handen. Månntro ett tecken från ovan att jag ska sluta med rödpenna? 😀

Planering för nästa år
Mycket av min tid går just nu åt till planering av ett rådslag som Daphnia står värd för i början på februari 2015. Det gäller att boka lokal, föreläsare, göra inbjudningslista, programpunkter, etc, etc. Det kan tyckas att vi är ute i god tid, men snart är det jul och januari brukar försvinna lika snabbt som december så det känns lagom att tänka till redan nu.

9.12.2013
Den här dagen i fjol åkte jag till Helsingfors för att hälsa på mamma på sjukhuset och hjälpa henne med en del pappersexercis. Det känns kolossalt avlägset fast det bara är ett år sen.

Den vådliga färden skrev jag om på bloggen den 10.12.2013 och tänker därför inte orda mer om den. Jag är av många skäl oändligt glad och tacksam för att jag slipper en repris.

av

7.12 – Pengar, vin, mat och språk

Jag får snart lön, har serverat avslaget vin, blivit bjuden på middag och åtagit mig att vara språktränare.

Pengar 2 (jpg)Snart lön
Gårdagens regnväder passade mig utmärkt. På så sätt fick jag i väg en faktura och kurs­dag­boken in­klu­sive reseräkning. För att säkert få lön fyllde jag också i en löneblankett, även om arbetstiden fram­går av kursdagboken.

Hur mycket jag får i lön har jag däremot ingen aning om? Jag vet inte ens hur stor/liten tim­er­sätt­nin­gen är, men det ger sig så småningom. Om jag tycker jag får för dålig lön lär det ändå inte löna sig att klaga. 😀

Avslaget vin
Igår eftermiddag kom skyddslingen på besök. Med sig hade han en flaska jag hade beställt. Faktiskt inte drickbart, utan chilisås. Uppdraget han hade fått var att inhandla sötsur sås med vitlök i en asiatisk affär ”nånstans i kvarteren runt busstationen” enligt beskrivningen jag hade fått. Det visade sig vara ett omöjligt uppdrag. Det blev chilisås med vitlök från en Mellanöstern-butik i stället. Den går säkert lika bra.

Eftersom han redan hade druckit kaffe och vi båda var bjudna på middag lite senare fick han nöja sig med ”bubbelvatten” utan bubbel. Att tro att kolsyran i ett mousserande vin som man öppnat för tre månader(!) sen skulle hålla sig när flaskan var igenkorkad var ju väl optimistiskt insåg jag, men efter att ha provsmakat bedömde jag att innehållet var fullt drickbart fortfarande. Visste man inte om att det hade varit mousserande skulle man inte ha märkt nåt. Skyddslingen var hänsynsfull nog att instämma så vi kunde skåla själv­ständig­hets­dagen till ära.

Middag 2Bjuden på middag
Igår förmiddags ringde fru grannen och bjöd in till mid­dag. Hon visste inte riktigt vad det skulle bli för mat men jag var välkommen som jag var (dvs ingen festklädsel tolkade jag det som) och fick absolut inte ha med mig nåt.

Jag tackade givetvis ja utan tvekan. Än så länge har jag inte blivit bjuden på nåt oätbart. Paltbröd var jag helt säker på att slippa. 😉

I och med att jag hade tillgång till ett par extra händer tvingade jag skyddslingen att bära dom tyngsta soppåsarna så vi tog den längre vägen förbi sop­tunnan. Värdparet välkomnade oss i hallen och efter några minuter blev vi ombedda att sätta oss till bords.

Fisk med pasta, sallad och bladspenat fick vi kasta oss över. Jättegott! Lustigt att mat som nån annan har tillrett alltid smakar godare än ens egen? Som dessert serverades plättar med sylt och grädde. Det hade skyddslingen uttryckligen beställt. Bra val tycker jag. 🙂

Språktränare
Efter lunch idag knallade jag över till grannen igen. Igår glömde jag nämligen ta med mig boken ”Ett universum ur ingenting” (Lawrence M Krauss) som jag hade lovat låna ut till herr junior.

Jag blev uppmanad att ”sess ner”, ett uttryck som härstammade från ”fammo” (eller mommo?) upplyste fru grannen. Innan jag steg upp igen hade herr grannen värvat mig som juniors coach i finska. Bra förslag, då kan vi lära varandra tyckte jag.

I morgon har junior prov i finska så juniors pappa bestämde att drillningen skulle börja redan idag. Klockan fyra närmare bestämt. Några minuter efter fyra knackade junior på och nu har vi böjt ett antal verb med alla personliga pronomina, både i presens och imperfekt under en timme. Hoppas det går bra för honom i morgon!

Tills vi ses nästa gång behöver jag ta reda på om verbet kukkia verkligen blir likadant i imperfekt som i presens? Blir Jag blommar (Minä kukin) verkligen Minä kukin också i imperfekt? Att använda per­sonligt pronomen till just det verbet är förstås lite konstruerat, men rent grammatikaliskt är det ju möjligt. Nån som kan/vill hjälpa mig med det?

av

5.12 – Inte alls otrevligt

Jag har fått första julkortet, sett solen, prövat en ny maträtt, varit jättesnäll och fått mig ett gott skratt.

Första julkortet
Igår fick jag mitt första julkort. Ett gammaldags, analogt julkort levererat med snigelposten. Ända långt bort från Hammarkullen (utanför Göteborg).

Med tanke på att jag lämnade Hammarkullen 1989 förväntar jag mig inte några julkort därifrån, men det här kom från en f d sambo som jag har knutit ny kontakt med på FB. Min postadress har han tydligen kvar sen gammalt. Kul med nygamla kontakter. 🙂

SolskenSett solen
Igår såg jag SOLEN! Under november har den enligt mina noteringar visat sig bara den 16 och 19 så det blir inte värst många soltimmar. Tyvärr hade jag arbete som tvingade mig att hålla till inomhus, men jag hann i alla fall hälsa på den.

Prövat en ny maträtt
Senast jag stod i beråd att köpa en Thai Cube fick jag syn på en ny sort: Spicy Basil Chicken with  Rice Noodles. Alla Thai Cubes är välkryddade, men den här var tydligen lite hetare än vanligt så den beslöt jag testa.

Idag åt jag den. Jag smakade lite försiktigt på såsen innan jag värmde maten och instämde helt i ”spicy”, men tyckte ändå den var god. När jag hade ätit halva portionen bröt svettpärlorna ut men det avskräckte mig ingalunda. Riktigt gott som omväxling till den (i mitt tycke) moderata kryddning jag använder.

Jättesnäll
Så här års är jag som vanligt i full färd med att shoppa julklappar. Och som vanligt blir det mest till mig själv. Men det är inte bara jag som tycker jag har varit snäll. Skatteverket tycker också det noterade jag idag när jag kollade bankkontot.

Mamma var också snäll i fjol tyckte myndigheten, men till skillnad från mig vet jag att hon betalade in extra skatt för att slippa restskatt så hon var snäll på lite annat vis. Och eftersom hon inte kan njuta av pengar längre kan jag shoppa för dom också, tack för det mamma. 🙂

SkrattarEtt gott skratt
Idag hade jag ärendedag bland annat till Dalsbruk. På inköpslistan stod förutom rödvin också batterier av typ CR123A. En av mina ficklampor ska lustigt nog ha kamerabatterier. Dom finns inte i mat­bu­ti­ker­na har jag kommit fram till, så jag kilade in till Stigs Kontor & Foto för där vet jag att dom finns.

När jag hade handlat klart önskade jag Stig trevlig självständighetsdag. Hans kommentar fick mig att skratta gott. Han påpekade att det inte längre är självständigheten vi firar, utan minnet av den sen vi gick med i EU. Jag höll helhjärtat med honom. 😀

av

3.12 – Positivt

Jag har fått julkort, gillar ylletvätt, har blivit räddad och haft min sista arbetsdag.

JulkortJulkort
Igår fick jag julkort. Tio stycken närmare bestämt. Jag nappade nämligen på Ifolors erbjudande om julkort med egen bild till stöd för Röda Korset. Dom blev precis så bra som jag förväntade mig så det känns roligt.

Att erbjudandet inte fanns på deras svenskspråkiga sida påtalade jag genast när jag upptäckte det. Svaret jag fick var att det här är nytt för i år och att om det blir populärt dyker det upp också på den svenska sidan. Jaha, det var ju också en ursäkt. Då får man hoppas det blir en succé.

Gillar ylletvätt
Den som konstruerade ylletvättsprogrammet till tvättmaskinen är värd en eloge! Att tvätta (hel)­ylle­tröjor för hand är jättetradigt. Nu är det ingen konst längre, tack för det vem du än är! Mina tröjor är nästan som nya igen. Och torkningen gick alldeles utmärkt som framgick av gårdagens inlägg. 🙂

TandläkareRäddad
I söndags åt jag som vanligt en skorpa till kvällsteet. Plötsligt kände jag nåt vasst mot tungan och insåg att en bit av en fyllning hade följt med ner i magen.

Min favorittandläkare har stängt på måndagar, så jag ringde igår och hade turen att få komma redan idag halv tolv. Utmärkt service även om det var enda tiden han hade innan han skulle resa bort. Han kunde lika gärna ha sagt att jag fick komma efter jul.

Efter tjugo minuter hade han fixat en ny fyllning så nu slipper jag skavsår på tungan, åtminstone av det skälet.

Sista arbetsdagen för i år
Först igår förmiddag fick jag klart för mig att jag hade arbetsdag idag. Och om inte det hade blivit en avbokning hade jag fortfarande inte vetat om det… Kurssekreteraren hade nämligen glömt att med­dela mig. Sånt händer och fötter, slutet gott allting gott.

Tack vare avbokningen fick min andra rara deltagare lite mer tid än stipulerat och innan vi skildes överräckte hon en ”självständighetspresent”. Vi var rörande eniga om att vi har all anledning att vara tacksamma för att vi får fira självständighetsdagen.

Tack vare henne och min ryska bekant har jag nu fått lite bättre kläm på Windows 8.1, men jag kan inte påstå att jag är vän med den än. Men det finns ju bra studiematerial tack och lov. Vilket påminner mig om att jag ska beställa ett sånt till henne. 🙂