Månad: augusti 2014

Frustrerande

Signaljustering

Tur att det finns snubbar som skubbar också på söndagar! Igår hade TV-teknikern jobb åt mitt håll och undrade om jag var hemma? Jag hade nyss kommit hem och hade inga planer på några fler ut­flykter så jag sa att han var välkommen. Han var ombedd att åtgärda signalstyrkan på en del TV-kanaler om möjligt.

I stället för en ny signalförstärkare monterade han ett filter som ska dämpa 4G-signalen. Tydligen är det så ont om frekvenser att 4G-telefonin måste läggas nära TV-signalen blev jag upplyst om. Orsaken till pixelering och dålig signalstyrka i min TV-antenn beror alltså på att 4G-signalen ligger så nära och tidvis blir starkare än TV-signalen.

Allt fungerade finfint när han åkte igår, men när jag testade idag på eftermiddagen hade jag samma problem igen. Jag SMSade givetvis och frågade om det finns nåt mer att göra eller om jag måste flytta? Än så länge har jag inte fått nåt svar så jag har inte börjat packa. 😀

av

16.8 – Tur, kärlek, gurkor och närhetsbehov

Jag har haft tur med vädret, blivit uppringd och lagt gurkorna i blöt. Mia har stort när­hets­be­hov.

Översättning 2Tur med vädret
Direkt efter frukosten tog jag i tu med över­sätt­ningen som jag lovade i ett svagt ögonblick. Hur jag kunde tro att mina kunskaper i engelska skulle räcka till föreningsstadgar är en gåta? Ibland är det si och så med självinsikten tydligen.

Lyckligtvis fick jag hjälp av http://sv.glosbe.com/, en suverän sajt för översättningar till och från en mängd språk och som också har synonymer och exempel på hur ordet används. Så bra är min engelska att jag tack vare synonymerna kunde plocka ut det ord jag behövde. Tror jag i alla fall? Det är möjligt att det finns riktiga grodor i översättningen, men den ska bara användas internt så kvalitén bör räcka till.

Vädret var på min sida. Molnen klumpade i hop sig efter nån timme och vid lunchtid började det regna. Det passade mig utmärkt! Att sitta inne när det är finväder bär mig emot.

Efter översättningen gjorde jag en skiss till presentkort som ska användas i LMF och en presentation som jag skickade till torsdagens värdar. Bilderna jag tog på dom i Kasnäs såg ut som karikatyrer så jag spädde på med pratbubblor som passade till deras ansiktsuttryck. En bra porträttfotograf lär jag aldrig bli.

Felringning?
”Privat nummer” ringde och störde mig kvart i tio. En herre vid namn Laaksonen undrade om jag hade kvar Opel Kadetten jag hade åkt mycket med i Norge? Jag blev helt ställd.

SarpsborgI mitten av 80-talet ägde jag mycket riktigt en Opel Kadett som jag åkte nästan dagligen med till Norge under en period. Jag var nämligen upp över öronen förälskad i en sandblästrare som var på jobb i Sarpsborg, ca 180 km från Göteborg där jag bodde då.

Jag har glömt vad kärleken hette, men Laaksonen tror jag inte det var, även om han var finländare. Dessutom är det inte särskilt troligt att han har letat rätt på mitt telefon­num­mer i Finland eller ens kommer i håg vad jag heter. Alltså hasplade jag äntligen ur mig att han nog hade ringt fel. Han bad genast om ursäkt och la på.

Men tänk om det faktiskt var min dåvarande förälskelse…? Som kallade mig sin lilla sparvunge(!), bedyrade mig sin stora kärlek och ville att jag skulle följa honom till Moskva där han hade nästa upp­drag?

Om jag hade varit det minsta fiffig skulle jag ha frågat vad han hette i förnamn, för det minns jag fortfarande, men det var jag alltså inte. Och eftersom han hade dolt telefonnummer kan jag heller inte ringa upp och fråga. Nä, det var säkert en felringning bestämmer jag mig för. 🙂

Gurkorna i blöt
Dom 27 gurkorna jag fick igår är nu renskrubbade i regnvatten och nerlagda i saltlake. Där ska dom ligga i ca tre dygn står det i tant Agdas recept. Bäst att lägga in en påminnelse om det, annars blir det saltgurka i stället.

Mia i famn 2Närhetsbehov
Efter morgonens jakt på en präktig skogsmus tog Mia ledigt. Under tiden det regnade låg hon ute och sov i min stol på trappan men med ojämna mellanrum har hon kommit in och pratat med mig eller velat bli kelad med.

När jag höll till ute efter att det slutat regna höll hon sig mestadels inom synhåll och när jag i min tur satte mig i stolen på trappan ville hon ha en ny kelomgång eller sova i min famn. Hon har uppen­bar­ligen stort närhetsbehov. Det är förstås ömsesidigt. Om hon är borta mer än ett par, tre timmar saknar jag henne. 🙂

av

15.8 – Dagen som gick

Vi har haft sovmorgon, jag har läst en tråkig nyhet, klättrat på fasaden, blivit ”begåvad” med gurkor och fullgjort min skyldighet som hamnkapten.

Mia soverSovmorgon
Sen den dallrande hettan avtog är Mia aktiv på dagarna igen och har därför återgått till att sova en hel natt. Hon var visserligen upp vid fyrasnåret och knaprade i sig lite torrfoder men kom tillbaka och la sig efter det. Ända till tio över sju sov vi i morse. Faktiskt var det jag som vaknade först.

Skönt att sovordningen är återställd. Vi blev inte ens störda av regn eller åska så vi kunde sova ostört båda två.

Tråkig nyhet
I morse rann tårarna då jag läste på FB att Nemo inte finns längre. Han drabbades av problem med levern och gick inte att rädda. Så fruktansvärt sorgligt för matte, husse och hunden Siri. Nemo och Siri var bästa vänner. 😥

Klättrat på fasaden
Av alla knäppa idéer jag fått, ligger dagens påhitt högt upp på listan. Jag har länge sett med onda ögon på dropplisten ovanför sovrumsfönstret. Med åren har den blivit allt grönare och smutsigare så idag beslöt jag rengöra den.

StegeMin långa stege fanns nära till hands efter att sotaren använt den så jag reste den och tog med mig en borste och en hink med vatten. Jag är verkligen inte förtjust i höjder eller att klättra på stegar. Inte ens den här låga höjden tyckte jag var behaglig men nu hade jag ju bestämt mig.

Riktigt fint blev det. Ack hur länge… Vind och nederbörd lär snart omintetgöra min ansträngning.

Gurkpresent
Medan jag stod uppe på stegen och skurade hajade jag till av en kvinnoröst som sa hej. Jag drog ljudligt efter andan och vände mig om. Nere på marken stod en av mina grannar från slutet av vägen jag bor på.

Hon bad om ursäkt för att hon skrämde mig och förklarade att årets gurkskörd hade slagit alla rekord. Nu ville hon gärna dela med sig eftersom hon och hennes man redan hade lagt in fyra ämbar med gurkor. Jag kunde ju inte gärna tacka nej även om jag mycket väl mindes att förra årets in­lägg­nings­pyssel hade varit rätt avskräckande.

Å andra sidan blev inläggningen jättegod, så jag ska inte beklaga mig. Fram med tant Agdas recept igen och minska något på ättiksmängden så har jag ättiksgurkor för minst ett år framåt. Jättesnällt av henne att tänka på mig. 🙂

Fullgjord skyldighet
Som ”hamnkapten” har man vissa skyldigheter. Till exempel att se till att hamngästens båt inte sjunker på grund av regnvattnet. Under veckan har Udden fått totalt 44 mm regn, så risken fanns.

BåtarInnan jag tog min simtur som avslut på arbetsdagen tömde jag båda båtarna. Om mängden är mindre brukar jag inte engagera mig i sommargrannen psykologens båt, men nu var båda båtarna nästan halv­fulla med vatten och i värsta fall kommer det snart mer så jag kände plikten kalla.

Sen tog jag min lilla simtur och njöt av att få löga mig i min favoritsjö. Vattnet är fortfarande 22 grader varmt och känns lika skönt som ett par grader tidigare. 🙂

av

14.8 – Åska och bra affärer

Åskvädren har avlöst varandra, jag har införskaffat ett muskelstärkande redskap, blivit bjuden på lunch och gjort upp en affär.

Åskväder på löpande band
Natten till igår signalerade Mia åska kl 3.30. En timme senare hade den nått Udden och återkom ett antal gånger tills den äntligen upphörde 8.30. Den som har ett husdjur som är rädd för åska vet precis vad natten och morgonen innebar. Stackars Mia och stackars matte.

Uppehållet höll i sig till ca 17.50, sen var det dags igen fram till 21.30 och natten till idag blev tyvärr väldigt lik den föregående. Åska och hällregn från 4.15. Vid sextiden kom Mia in tillbaka och hade ro nog att lägga sig och somna bredvid mig tills vi gick upp 8.40.

Förklaringen till alla åskväder är enligt uppgift det varma havsvattnet. Hoppas det kallnar snart, det här är inte alls roligt. 😦

Ny gräsklippareMuskelstärkande redskap
Igår blev jag tvärförälskad i Dino 47B… En svart­lacke­rad skapelse som är alldeles utmärkt att träna arm­musklerna med. Benmusklerna också för den delen.

Jag har en längre tid saknat en liten, lätt och smidig gräsklippare. Inget ont om den stora, men speciellt smidig när man ska runda buskar och växter är den inte. När jag fick syn på Dino igår i Aha-butiken i Dalsbruk, smälte mitt hjärta direkt. Dessutom var prislappen helt i min smak. Det krävdes två starka karlar att baxa in den i Silverpilen, men bara en stark kvinna för att baxa ut den. 🙂

Illustrationen för hur man skulle montera handtaget var inte värst pedagogisk tycker jag, men jag fick till det som tänkt tror jag. Killen i butiken påpekade att jag skulle fylla på 4 dl olja som i praktiken visade sig bli 6 dl. Det ska jag minsann tala om för honom vid tillfälle.

Efter påfyllning av bränsle ville jag förstås provträna. På dom få platserna på tomten där det fort­fa­ran­de fanns grönt gräs hade det hunnit bli rätt långt så dom fick bli testobjekt.

Dino skötte sig utmärkt. Dock tyckte jag att motorn gick lite ojämnt och ”suckade” emellanåt men det kanske bara var ny­bör­jar­besvär? Alternativt taskig tändning eller bränsleförsörjning? Gräset blev i alla fall klippt och Dino fick klart godkänt.

Den var oändligt mycket lättare att hantera i svängarna och är dessutom smalare än ”gamlingen” så jag kommer åt på trånga ställen. Ett bra köp trots att det var spontant.

Bjuden på lunch
Dagens höjdpunkt bestod i en liten utflykt till Kasnäs tillsammans med f d klasskompisen och hans sambo för att äta lunch. Av nån konstig anledning ville dom inte klämma in sig i Silverpilen fast den är nystädad så jag parkerade den vid ”stora korsningen” och hoppade in i en ”Black Arrow” i stället.

Det märktes att säsongen är över – inga köer och glest med gäster vid borden men det störde ju inte oss det minsta. Enda felet med maten var att jag inte fick betala den. Sambon insisterade på att stå för måltiden trots att jag hotade med: ”Då vill jag åka hem!”. Repliken kom omgående: ”Du har ingen chaufför”. 😀

Stort tack än en gång för skjuts, mat och trevligt sällskap!

ClipUppgjord affär
För några dar sen fick jag frågan om var jag köpt clipsen jag hade givit Råttan/Väduren i födelsedags­present för nåt år sen? Han ville gärna köpa fler.

Dels hade jag glömt att jag gav dom och dels vari­från jag köpt dom. Däremot kunde jag tala om att jag kunde avstå 24 stycken eftersom jag fort­fa­ran­de hade kvar av dom.

När jag beställde dom läste jag slarvigt och trodde dom var förpackade styckevis så jag beställde därför så många jag trodde mig behöva, vilket resulterade i att jag fick fyra gånger så många efter­som det låg fyra i varje förpackning. Men nu kunde jag alltså bli av med dom överflödiga.

Sent i eftermiddags gjorde vi upp affären. Via tillverkaren fick jag en länk till Clas Ohlson och kunde därmed hitta priset. Jag försökte mig på att debitera 5,50/clip men se det gick han inte alls med på min ”kund”.

Tvärtom ansåg han att dom var gamla så han ville pruta. Men eftersom förpackningarna bevisligen var obrutna gick jag inte på den finten. Jag uppfattade prutförsöket mer som ett skämt och på­pe­ka­de att han slapp betala frakten så priset var de facto ett klipp.

Därmed avslutades affären och avrundades med ett par muggar te under samtal om ditt och datt. Ett trevligt avslut på dagen. 🙂

av

12.8 – Bland flora och fauna

Det är tidsödande att vara vetgirig, jag har planterat i sjön, kapat buskar och pratat med en groda.

NateTidsödande
I söndags satt jag minst i en timme och bläddrade i Småkryp, Våra vanligaste växter och Nordens flora för att hitta allt jag ville veta. Och när jag väl har hittat vilken växt eller insekt det är frågan om glömmer jag det lika fort. 😀

Min kompis i vattentunnan var i alla fall en virvel­bagge, det som jag har påstått är hornsärv är hår­slinga (jag hittade också hornsärv i sjön) och den fantastiskt vackra vatten­växten som jag har ”tappat på flaska” torde vara nära släkt med ålnate. Bladkanten på ålnaten ska vara fint tandad, men dom här bladen är då inte det, så det rör sig allltså om en annan sort.

Mitt bläddrande gav också namnet på en växt som jag hittade i strandkanten under min lilla ex­kur­sion. Fackelblomster heter den. Lite förvirrande är att det finns en annan blomma som har samma sorts växtplats men den heter strandfackla. Alltså kommer jag förmodligen att blanda ihop dom.

FackelblomsterPlanterat i sjön
Att plantera i vatten är inte det enklaste. Jag fick för mig att fackelblomstret skulle kunna trivas under alen i min strand och tog med mig ett par exemplar med rot. Får se hur det lyckas?

Kapat buskar
Det var dags att hyfsa till syrenerna på baksidan av bersån tyckte jag igår, alltså skred jag till verket. När jag var klar hade jag fyra högar att städa undan men då sinade entusiasmen som vanligt. Jag åt och la mig i hammocken i stället.

Det blev ingen lång siesta. Jag vaknade abrupt av att regnet slog mot taket på hammocken. Ha, så bra, då blev jag arbetsbefriad!

Den sista regnskuren kom kvart över fyra i morse. Regnsmattret mot taket gjorde att Mia prompt skulle ut så hon fick sin vilja igenom, men den här gången gick jag tillbaka och la mig ett par timmar till.

Dagens projekt var alltså att bära bort kvisthögarna. Så vad gjorde jag? Jo, jag decimerade borst­spirean i stället. Den växer i ena änden av bersån och har blivit synnerligen gles, så jag bestämde att den skulle jämnas med marken.

På så sätt fick jag två nya högar förutom dom fyra tidigare, men faktiskt städade jag bort allihop och sopade berget efter mig. Sen behövde jag ett svalkande dopp (i 24 gradigt vatten) och tog ledigt resten av eftermiddagen.

GrodaPratat med en groda
Jag är såå glad över varje groda jag får syn på. Utom dom som hoppar omkring på diskbänken för­stås. När grodorna försvinner betyder det att vattenkvaliteten är dålig. Dom är tydligen extra känsliga.

Då kan man ju undra varför dom föredrar att hålla till runt huset? Bland vintergrönan verkar dom trivas extra bra. Fast dagens stiliga groda låg för all del i gräset framför vattentunnan. Det var snudd på att jag trampade på den innan jag upptäckte den.

”Vad gör du här?” frågade jag men fick inget svar. Grodan låg kvar trots att jag gick runt den flera gånger. Det fick mig att tro att den var skadad (förlåt mig Mia) men när jag petade på den hoppade den vigulant i väg en bit.

Mia syntes lyckligtvis inte till annars hade den stackaren garanterat blivit jaktbyte. För att rädda den motade jag i väg den till vintergrönan, därifrån den troligen kommit. Då och då hör jag kväkanden därifrån. 🙂

av

10.8 – På land och till sjöss

Dom tidiga morgnarna fortsätter, jag har tillhandahållit datorstöd, fångat en groda, grillat en vatten­sork, kan sitta rak på dasset, jagat en rymling och tappat årorna samt inspekterat avföring.

Klocka 2Tidiga morgnar
Igår klev vi upp 4.45. Dimman låg tät över sjön, det var alldeles tyst, fullkomligt vindstilla och kyligare än på länge, bara 15,2°. I morse steg vi upp en kvart tidigare, fortsättningsvis tack vare/på grund av Mia. Men nu börjar jag vänja mig. Enda nackdelen är att jag somnar framför TVn redan innan jag sett slutet av 22-ny­he­ter­na.

Datorstöd
Efter lunch igår kom min ryska bekant med sin nya dator. Gratislicensen på antivirusprogrammet går snart ut så hon ville aktivera sin befintliga F-Securelicens.

Mesta tiden gick åt till att vara social. Fyra timmar närmare bestämt. Vädret medgav bersåservering så vi kunde sitta ute och ha det lagom varmt under parasollet.

Fångat en groda
Visserligen är luftfuktigheten hög, men att det skulle medföra grodor inomhus trodde jag inte. Det har för all del hänt tidigare, men aldrig nånsin har jag hittat dom uppe på diskbänken!!

Jag trodde inte mina ögon när jag fick syn på den lilla grodan som hoppade omkring bland kärlen igår kväll. Till slut lyckades jag fånga den och placera den i lite mer grodnära miljö. Mia var fullt upptagen med att hålla koll på Kasper, så jag slapp vara orolig för att hon skulle ge sig på den.

Hur den hade hamnat på diskbänken kan jag för mitt liv inte begripa? Min diskbänk kanske är så låg så den lyckades hoppa upp om den förirrat sig in? Mia tror jag är oskyldig den här gången, hon skulle nog ha hållit ett öga på den om den var ett jaktbyte. Verkligen mysko.

vattensorkGrillat vattensork
Gårdagens sista byte blev en maffig vatten­sork. Den här gången var den saligen avlivad innan den ”pre­sen­te­rades” för matte, vilket hon var tacksam för. 🙂

För att ”göra två flugor på smällen” beslöt jag grilla den (för att inte mata mårdhundarna) tillsammans med annat brännbart i morse. Det pyste fortfarande om den när det andra hade brunnit ner, men den var nog så förkolnad att jag inte be­hö­ver oroa mig för lukt eller larver.

Dasset rakt
Ända sen i våras har dasset lutat betänkligt och därmed också toabyttan. Min kropp går ju faktiskt att luta åt alla håll än så länge, men när jag såg att ventilationsröret hade blivit ovalt beslöt jag kontakta ”dassmakaren”.

I förmiddags SMSade han och undrade om det passade att han kom idag? ”Självfallet” fick han som svar. Ju förr desto bättre.

Det är en snabb, effektiv och behändig ung man. 🙂 Det krävdes en del trixande för att rätta till vink­larna, men efter en timme var både jag och han nöjd med resultatet så vi övergick till kaffe och glass i bersån innan han hastade i väg till nästa uppdrag, vilodagen till trots.

Och om det händer nåt under vintern var jag välkommen att höra av mig igen. Tänk om alla leve­ran­törer var lika tjänstvilliga! Jag kan varmt rekommendera Janne på ”Kemiön mökkipojat”!

Jakt på en rymling och tappat årorna
När min ”handy man” hade åkt, ringde jag upp Lingongrannen eftersom jag hade missat hans samtal igår kväll. Han hade hört att jag saknade flötet som märkte ut platsen för siktdjupsmätningen och visste berätta att det låg uppe vid Släts. Kors! Det var en minsann en bra bit från Långholmsudden!

Sen undrade han om jag hade sett det senaste i sjön? ”Nä, vadå” undrade jag? Jo, på holmen intill Hästholmen låg en massa avföring. Kunde det vara skarvträck undrade han? Jag lovade ta en titt i samband med dagens siktdjupsmätning och bad att få återkomma.

KartaVid 13-snåret rodde jag i väg. Bara några tiotal meter från bryggan tappade jag ena åran. På grund av motvinden tog jag i så att tappen åkte upp ur årtullen. 😦 Som tur hade jag med mig båtshaken så jag fick tag i åran innan båten drev i väg.

Jag började med siktdjupet. Bara 2,5 m idag, mest beroende på vinden/vågorna och molnen som just då täckte solen. Efter mätningen fortsatte jag i motvind halvvägs till Dalsbruk (se kartan och pilen) innan jag fick syn på ”rymlingen”.

När jag väl hade lyckats baxa upp stenen som skulle hålla flötet på plats (trodde jag i min enfald) lät jag båten driva längs strandkanten för att spana på lämpliga bildmotiv. När jag hittade ett ”tvärnitade” jag förstås. Och tappade ena åran igen! Förb—e j—a s—t-konstruktion sa jag högt.

Båtshaken fick tjänstgöra på nytt. Vinden var tillräckligt stark för att driva båten ett bra stycke från åran. Alltså får jag inte ta i allt vad tygen håller och inte heller tvärbromsa i fortsättningen. 😦

Bisamråtte-bajsInspekterat avföring
Det blev många bildmotiv och en del växt­pro­ver innan jag gav mig av mot Hästholmens grannholme. Av beskrivningen jag fått, rörde det sig om ”massor med skit”. Jag förväntade mig således att halva holmen skulle vara täckt av fågelspillning, men såg ingen alls förrän jag rundade holmen och kom till ”baksidan”.

Massor var kanske att ta i, men det fanns onekligen en hel del avföring. Dock inte från några skarvar utan från vår vän bisamråttan kunde jag snabbt konstatera. Såna där korvar hade jag ofta på bryggan för ett par somrar sen då den bodde i min strand. Men nu hade den alltså bytt bostad.

Strax intill bergsklacken såg jag ingången och musselskal på sjöbottnen som talade sitt tydliga språk. ”Jasså, är det här du bor nuförtiden” sa jag men fick inget svar. Det var nog ingen hemma just då.

I morgon ska jag ringa Lingongrannen och lämna det lugnande beskedet. 🙂

av

8.8 – Oväntat

Silverpilen är nystädad, Udden har drabbats lindrigt och jag har upplevt ovanliga väckningar.

Mia kontrollerarSilverpilen nystädad
Igår förmiddags kände jag mig för ovanlighetens skull inspirerad att städa Silverpilen, hettan till trots. Det behövdes verkligen – i fjol blev den aldrig städad. Mia kontrollerade i vanlig ordning att jag hade hade gjort jobbet ordentligt.

Utanpå är den lika smutsig som tidigare, men det ska också avhjälpas så småningom. Värsta dammet blev i alla fall avsköljt tack vare väderkontoret.

Lindrigt drabbad
På eftermiddagen igår hördes avlägset åskmuller och mörka moln började torna upp sig så jag övergav tanken på siesta i hammocken och förberedde mig på åskväder.

Vid halv fem dånade det både i väster och öster. Åskan i väster bestämde sig för att snika förbi Udden på sin väg norrut. Jag hann bara räkna till två mellan blixt och dunder när den var som närmast och himlen öppnade sig. 18 mm regn på en timme händer ju inte så ofta. Temperaturen sjönk givetvis också. Från dryga 28 till 18,6, men det kändes bara skönt.

SkyfallNär det regnade som värst drog sig Mia längre in på trappan, tittade på mig och sa nåt om ”vilket jäkla busväder” i gäll ton. Jag kunde bara hålla med. Regnet rann i floder ner mot trappan så den blev delvis översvämmad och båda vattentunnorna fylldes på nolltid.

Vi klarade oss ändå lindrigt vad jag har förstått av kommentarerna och bilderna på FB. Inga kullfallna träd och inget åsknedslag. Det tackar vi varmt för.

Ovanliga väckningar
Mia har dom senaste dagarna försökt få mig att släppa ut henne redan strax efter fyra på morgnarna. Troligen beror det på att hon på grund av hettan är passiv på dagarna och därför känner sig utvilad redan efter några timmar. Det vill nu inte matte så efter en del kontroverser brukar hon slutligen finna sig i att sova en timme till.

I natt var hon i farten vid två-tiden. Musen hon hade med sig i går kväll hade gömt sig bakom frysen, men nu hade den vågat sig fram och givetvis fått finna sig i att bli jagad igen. Jag hörde att Mia lockade på mig, men jag vände andra örat till och somnade.

Då gjorde hon slag i saken. Jag skulle absolut vara med på ett hörn jag också tyckte hon tydligen. Hon hoppade upp i sängen så jag makade på mig i tron att hon tänkte lägga sig, men kände plötsligt nåt som rörde sig nere vid vaderna.

SkogsmusJag försökte kasta av mig täcket och hann uppfatta att jag nu delade säng med musen. Mia satt lugnt vid sidan om och tittade intresserat på. I min iver att slippa sängkamraten snodde jag bara in den i täcket så jag rusade upp och skakade täcket för att bli av med den. Den landade lyckligtvis på golvet, vilket gav henne chansen att fortsätta jakten.

Så småningom blev det lugnt och tyst och jag somnade i förhoppning om att Mia kanske skulle ta sovmorgon efter nattens jakt. Icke då, hon var på alerten vid fyra-tiden igen, men blev tvingad att sova en timme till, sen släppte jag ut henne och ställde innerdörren på glänt så jag slapp gå upp när hon ville in.

Vid sex-tiden hörde jag hennes hejande läte och pipet av ett nytt jaktbyte. Jag förutsatte att jakten skulle försiggå i köket som vanligt, men Mia hade en annan idé. Med musen i munnen försökte hon hoppa upp på sängen, men den här gången var jag på hugget och avvärjde försöken.

Det gick förstås inte att somna om eftersom jakten nu fortsatte i sovrummet. Musen tog sin tillflykt bakom en byrå så jag beslöt assistera genom att pilla fram den med tumstocken. Ett utmärkt verktyg i såna här situationer.

Tilltaget lyckades och snart nog hade Mia fångat den och kalasat på halva. Då somnade jag om och tydligen Mia också eftersom hon låg bredvid mig när jag vaknade vid halv tio. Så började den här dagen på Udden. 🙂

av

6.8 – Intressant

Blompensionatet har stängt för säsongen, jag har fått intressant post, utökat mina kunskaper och träffat en danskavaljer.

BlompensionatBlompensionatet stängt
Igår hämtade byns invandrare sina krukväxter. Dom har tillbringat sin semester på Udden medan ”husse” var på besök i sitt hemland.

På min fråga om han hade haft en trevlig vistelse fick jag svaret: ”It’s been a hassle” och så fick jag en utförlig redogörelse av allt som inte hade varit bra. Allt från temperatur och släktingar till mat och landsmän i allmänhet. Nu skulle han inte åka förrän om två år hade han bestämt. Trist när man upplever det så.

Intressant post
I gårdagens post låg en brun påse och ett vitt konvolut förutom Illustrerad vetenskap. I den bruna påsen fanns min pH-mätare för jord och i konvolutet låg boken ”100 frågor om alger” som jag be­ställde från Finlands miljöcentral.

Jag tog genast i tu med pH-mätningen. Eftersom tomten till stor del är täckt av mossa har jag fått för mig att jorden är sur, men det var inte alls så illa som jag trodde. Åtminstone inte jorden i det s k kökslandet – pH-mätaren visade drygt 6.

Av nyfikenhet mätte jag också kompostjorden. Den fick en 7a, vilket var ungefär vad jag hade för­vän­tat mig, men båda värden anses alltså neutrala. Så bra, då trivs dom flesta växter på Udden.

Utökade kunskaper
På eftermiddagen kastade jag mig ivrigt över algboken som algexperten tipsade om i söndags. Den var faktiskt väldigt intressant och lagom uttömmande trots att den skrevs redan 1999. Tyvärr är den fortfarande aktuell.

När jag hade läst den dök fråga nummer 101 upp, dvs varför stiger algerna till ytan tidvis (s k algblomning)? Hittills har jag trott att dom gör det för att dom är döende/har dött, men så är det inte upplyste algexperten: ”Det finns gasbubblor i blågrönalger. När dom fyller gasbubblorna, kan dom flytta på sig lite i vattnet, en fördel (mera tillgång till mat) jämfört med många andra alger. Vanligtvis kan dom gå upp och ner, men när det finns mycket solsken och cellerna jobbar febrilt, kan det hända, att dom bara pumpar mera gas i bubblorna och det går inte att reglera mera. Och då flyter dom.” Så nu vet jag det också. Dom får alltså värmeslag.

DansMöte med en danskavaljer
Med tanke på mitt intresse för dans och min dansförmåga är det ett under att det finns några dans­kavaljerer i mitt liv överhuvudtaget. 😀 Men i tonåren var det ju ett bra sätt att bli bekant med det motsatta könet.

Idag träffade jag en av dom få i butiken – min danskavaljer från 1971. Han var på besök i fosterlandet några dar och tackade ja till eftermiddagskaffe i bersån.

Det blev en lång och trevlig pratstund. Han är en sån där härlig människa som man kan fortsätta prata med där man slutade senast, oavsett hur länge sen det var. Det var förresten drygt ett par år sen sist, så vi hade minsann en hel del att ventilera.

Ibland undrar jag hur mitt liv hade sett ut om jag hade svarat ja på hans frieri för ett otal år sen? Men det är ju onödigt att grubbla över eftersom jag gjorde ett annat val vid den tidpunkten. Hur som helst är jag glad och tacksam över att fortfarande ha honom kvar som en av mina närmaste vänner.