27.8 – Service Pack, chorizo och invigning

Jag har nått min inkompetensnivå, avnjutit chorizo och skickat invigningsinbjudan.

DatorUppnådd inkompetensnivå
I förrgår ringde en av mina före detta kurs­del­ta­ga­re. Hon tyckte datorn hade blivit ”seg” och ville ha den uppstädad. Igår efter lunch besökte jag henne.

Datorn är tre år gammal och av allt att döma inte tömd på skräp- eller tempfiler sen dess, så städ­ningen tog sin rundliga tid. Väntetiden tillbringades med samtal och kaffe med kladdkaka till. Här på ön är världen liten så jag visste att den hurtiga damen är mormor till herr och fru grannens svärson, vilket innebar att vi snabbt kom på många fler gemensamma bekanta.

Efter att ha städat disken, plockat bort överflödiga genvägar, etc, återstod en väntande uppdatering av hennes operativsystem. Service Pack 1 var klar att installera förutom 37 frivilliga uppdateringar. Allt utom SP1 gick bra. Jag var tvungen att avbryta och se om jag kunde hitta nån lösning och i så fall återkomma.

På Microsofts sajt hittade jag ett verktyg för ändamålet och postade länken till min mejladress, med­de­lade henne och lovade dyka upp idag på eftermiddagen för att se om det kunde lösa problemet.

Nerladdningen av verktyget och ¾ av installationen gick bra, sen var det slut på det roliga. Nu var det kaffetid tyckte mormor så jag lät datorn stå och tugga medan vi drack kaffe och pratade om ditt och datt.

Då kaffepausen var avverkad stod installationsprocessen kvar på samma ställe som före kaffet så jag insåg att den också hade misslyckats. Vi kom överens om att ett kompetent barnbarn skulle vidtalas för att om möjligt lösa problemet – jag hade nu nått min inkompetensnivå. När jag kom hem avi­se­ra­de jag barnbarnet om läget och håller en tumme för att han ska lyckas. Alternativet är förstås att installera om operativsystemet med allt vad det innebär.

MallorcaAvnjutit chorizo
Jag stod mig många timmar på kaffet och kladdkakan, men så småningom signalerade magen om påfyllning. Jag beslöt öppna paketet med West Charks chorizo. Jag hade i stort sett inga förväntningar. Förra gången jag provade inhemsk chorizo slängde jag det mesta, den smakade inte alls som jag tänkt mig.

Mina smaklökar minns nämligen hur chorizo egentligen ska smaka. 1972 (tror jag det var) följde jag med pappa och min rara styvmor till Mallorca och minns alldeles tydligt hur god den var när vi skar tjocka skivor av den ute på hotell­bal­kongen efter en dag på stranden. Till korven åt vi rå lök (stor och mild), färska bifftomater och sköljde ner det hela med ett gott rödvin. Härliga minnen… 🙂

När jag hade öppnat förpackningen provsmakade jag en bit av korven och blev mycket glatt över­ras­kad. Den var ju jättegod! Och precis så kryddig som den ska vara. West Chark har uppenbarligen ett bra recept. Enligt beskrivningen på deras sajt kan den grillas eller användas i soppa. Jag vill tillägga att den mycket väl också kan ätas naturell eller stekas i panna som jag gjorde. Re­kom­men­de­ras varmt!

InbjudanInvigningsinbjudan
I måndags skickade jag inbjudan till den officiella skorstensinvigningen i början av september. Den som vill provelda och/eller kolla draget är välkommen att ta med sig en vedklabb. Konstruktören och plåt­sla­ga­ren har givetvis också fått var sin inbjudan – det är ju deras förtjänst att vi har nåt att fira!

Allt sen jag slutade med det återkommande ”Helena-kaffet” har jag försökt hitta lämpliga tillfällen till mindre sammankomster. Vi har bland annat firat min nya vattenpump, dassinvigning och min pensionering. Ett år högg jag till med ett mansnamn från almanackan så vilken ursäkt som helst duger när jag är på det humöret. 🙂

Då hoppas jag givetvis att invigningsdagen är extra kall och ruggig så vi kan sitta och njuta av värmen inne i vardagsrummet. Enligt långtidsprognosen ska det bli delvis sol och ca 15 grader så det verkar ju inte värst ruggigt, men det är ju ett tag till den stora dagen så mycket hinner ändras innan dess.