6.8 – Intressant

Blompensionatet har stängt för säsongen, jag har fått intressant post, utökat mina kunskaper och träffat en danskavaljer.

BlompensionatBlompensionatet stängt
Igår hämtade byns invandrare sina krukväxter. Dom har tillbringat sin semester på Udden medan ”husse” var på besök i sitt hemland.

På min fråga om han hade haft en trevlig vistelse fick jag svaret: ”It’s been a hassle” och så fick jag en utförlig redogörelse av allt som inte hade varit bra. Allt från temperatur och släktingar till mat och landsmän i allmänhet. Nu skulle han inte åka förrän om två år hade han bestämt. Trist när man upplever det så.

Intressant post
I gårdagens post låg en brun påse och ett vitt konvolut förutom Illustrerad vetenskap. I den bruna påsen fanns min pH-mätare för jord och i konvolutet låg boken ”100 frågor om alger” som jag be­ställde från Finlands miljöcentral.

Jag tog genast i tu med pH-mätningen. Eftersom tomten till stor del är täckt av mossa har jag fått för mig att jorden är sur, men det var inte alls så illa som jag trodde. Åtminstone inte jorden i det s k kökslandet – pH-mätaren visade drygt 6.

Av nyfikenhet mätte jag också kompostjorden. Den fick en 7a, vilket var ungefär vad jag hade för­vän­tat mig, men båda värden anses alltså neutrala. Så bra, då trivs dom flesta växter på Udden.

Utökade kunskaper
På eftermiddagen kastade jag mig ivrigt över algboken som algexperten tipsade om i söndags. Den var faktiskt väldigt intressant och lagom uttömmande trots att den skrevs redan 1999. Tyvärr är den fortfarande aktuell.

När jag hade läst den dök fråga nummer 101 upp, dvs varför stiger algerna till ytan tidvis (s k algblomning)? Hittills har jag trott att dom gör det för att dom är döende/har dött, men så är det inte upplyste algexperten: ”Det finns gasbubblor i blågrönalger. När dom fyller gasbubblorna, kan dom flytta på sig lite i vattnet, en fördel (mera tillgång till mat) jämfört med många andra alger. Vanligtvis kan dom gå upp och ner, men när det finns mycket solsken och cellerna jobbar febrilt, kan det hända, att dom bara pumpar mera gas i bubblorna och det går inte att reglera mera. Och då flyter dom.” Så nu vet jag det också. Dom får alltså värmeslag.

DansMöte med en danskavaljer
Med tanke på mitt intresse för dans och min dansförmåga är det ett under att det finns några dans­kavaljerer i mitt liv överhuvudtaget. 😀 Men i tonåren var det ju ett bra sätt att bli bekant med det motsatta könet.

Idag träffade jag en av dom få i butiken – min danskavaljer från 1971. Han var på besök i fosterlandet några dar och tackade ja till eftermiddagskaffe i bersån.

Det blev en lång och trevlig pratstund. Han är en sån där härlig människa som man kan fortsätta prata med där man slutade senast, oavsett hur länge sen det var. Det var förresten drygt ett par år sen sist, så vi hade minsann en hel del att ventilera.

Ibland undrar jag hur mitt liv hade sett ut om jag hade svarat ja på hans frieri för ett otal år sen? Men det är ju onödigt att grubbla över eftersom jag gjorde ett annat val vid den tidpunkten. Hur som helst är jag glad och tacksam över att fortfarande ha honom kvar som en av mina närmaste vänner.

6.10 – Avlivad/Livad?

Jag är inte vid liv, har blivit bjuden på gräddtårta och kramat en danskvaljer. Det blir friska fläktar på Udden och utlovad bild publiceras.

Avliden?
På eftermiddagen åkte jag i väg till FPA-kontoret i Kimito för att få mitt levnadsintyg men åkte hem utan. Jag misstänker därför all­var­ligt att jag inte längre är vid liv. Om inte ens en statlig myndig­het kan intyga annat är det enda förklaringen.

Skämt å sido, orsaken till det uteblivna intyget var att den charmerande och välbekante mannen bakom disken inte kunde hitta blanketten jag hade skickat. Hans kvinnliga kollega hade tydligen stuvat undan den på nåt hemligt ställe. (Dom gör så när det är fråga om väldigt viktiga personer. ;))

Kollegan var på kurs och gick inte att nå per telefon, så jag fick återvända söderut med oförrättat ärende. Den servila tjänstemannen lovade att intyget skulle skickas per post i stället. Nu hade han ju sett mig vid liv och kunde intyga det till sin kollega. Han skrattade gott när jag frågade om hans kollega anser honom vara tillförlitlig.

Att mannen verkade bekant berodde på hans tidigare arbetsplats. Jag hade honom som min kontakt­person på Arbetsförmedlingen när jag nyligen hade flyttat hem. Skönt att bildminnet fortfarande fun­ge­rar om än lite hackigt – jag var tvungen att fråga honom varför han såg bekant ut.

Gräddtårta
Innan jag åkte tillbaka hem återstod två besök. Det första hos den rara damen som fyllde år i lördags. En annan rar dam fanns redan på plats när jag kom och inom kort satte vi oss runt kaffebordet.

Eftersom jag tidigare har avslöjat att jag ogillar prinsesstårta, stod en gräddtårta bland övriga kaffe­tilltugg. Den var speciellt framtagen för min skull förklarade värdinnan.

När jag hade ätit en bit propsade hon på att jag skulle ta en bit till när hon nu en gång hade skaffat den för min skull. Ojojoj. Då kan man ju inte gärna tacka nej eller hur? En både lurig och rar dam.

Möte med danskavaljer
I förmiddags ringde Tigern/Vågen och föreslog ett sammanträffande. Det var väääldigt länge sen sist så jag sa förstås ja och bokade om kundbesöket till måndagen. Goda vänner går alltid före kunder i min värld.

Efter gräddtårtan åkte jag därför till ny adress och fick krama om min danskavaljer från 1971. Han har koll på sånt. Pratstunden blev inte så lång, det närmade sig Mias mattid, men det kändes gott att få ”jutta” (snackas vid) en stund och höra vad som hänt sen sist.

Friska fläktar
Enligt väderprognosen gäller det att hålla i hatten om man ska vistas utomhus det närmaste dygnet. 15 m/s räcker gott till för det.

För att slippa höra dom hopfällda plaststolarna slå i trappan (igen) har jag ställt dom i lä. Nåt annat som kan blåsa bort eller rubbas av storm bör inte finnas. Båten är förhoppningsvis väl förtöjd och ligger dess­utom i lä bakom bryggan så jag slipper oroa mig för den.

Utlovad bild*)

 

*) Bilden är avsedd för två manliga kommentatorer