Väderspåarna fick rätt. Fast idag var åskan mer avlägsen och regnskuren inte lika ihållande. Och Mia blev inte alls lika blöt. 🙂
Månad: juli 2014
20.7 – Tur och otur
Syrenerna har fått mjöd, jag har fått fiskmiddag och blivit arg. Dagens dukning i bersån blev inställd.
Mjöd till syrenerna
För ett par dar sen hittade jag en påbörjad mjödflaska i verandaskafferiet. Den köpte jag givetvis till 1 maj så den borde ha varit urdrucken för länge sen, men det var den alltså inte. Nu skulle den inte vara kvar längre bestämde jag.
Innan jag hällde ut innehållet provdrack jag ett tredjedels glas. Det smakade inte gott nu heller, så jag gav det till syrenerna i stället. Undrar vad dom tyckte om det? 😀
Fiskmiddag
Igår eftermiddag kom kocken med huvudingredienserna till dagens måltid som överenskommet. Fiskmiddagen skulle bestå av stekta flundrafiléer med bearnaisesås, en ny kombination för min del så det såg jag fram mot.
Rätten smakade alldeles utmärkt! Såsen passade bra till och som pricken över i garnerades filéerna med räkor så det blev en filé Oscar på fisk i stället för kalv. Roligt med kockar som kockar efter eget huvud.
Arg
Idag började behovet av att elda i ”krematoriet” göra sig påmint. Tidvis kunde jag känna en obehaglig odör från spisen. Först eldade jag papper i sotluckan som vanligt för att kolla draget. Det verkade ju lovande så jag tände i spisen. Men då blev det tvärstopp, röken vällde in och brandvarnaren gick i gång. Järnspikar. 😦
Första tanken var skorstenshatten. Så klart var det därför det rök in! Grr. Varför gick jag med på att skaffa en sån? Eller så kanske jag hade ett getingbo i skorstenen jag också som Nemos matte berättat om?
Så småningom kvävdes elden och röken avtog. Efter en stund beslöt jag elda i sotluckan på nytt, skam den som ger sig. Det varma vädret kanske hade förorsakat ett ”stopp”?
Den här gången blev det klart bättre fyr så jag vågade tända i spisen igen. Äntligen brann det som det skulle! Skorstenshatten får alltså vara kvar trots allt.
Inställd bersådukning
Grisen/Tvillingen hade aviserat sin ankomst till ”sen eftermiddag” idag. När tvätten var upphängd tyckte jag att jag hade gott om tid att lägga mig och läsa i hammocken. Termometern visade 27 grader så värmen låg klart över min arbetstemperatur.
Jag hann bara läsa några sidor innan de första mullren hördes. Åskmolnen syntes i öster så jag hoppades dom skulle hålla sig där, men sån tur hade jag inte.
När vinden ökade och mullren närmade sig fann jag det bäst att ta ner tvätten. Snart skulle det börja regna. Dom första dropparna föll redan då jag plockade ner sista plagget. Men var höll Mia hus?
Jag lockade på henne ett par gånger utan resultat. När åskan började dra vidare och regnet hade pågått en stund kom hon äntligen, alldeles blöt i pälsen och beklagade sig ljudligt. Det övergick genast i belåtet spinnande när jag torkade av henne och hon fick beröm för att hon kom hem.
Temperaturen föll till 18,4 grader efter regnet och allt var blött. Att duka i bersån var alltså inte att tänka på den här gången.
Så snart åskan hade upphört kom Grisen/Tvillingen. Hon hade SMSat att hon väntade tills den slutade. Det meddelandet hade jag missat, men räknat ut ändå. Det är självskrivet att man om möjligt är hemma när det åskar.
Dukning under tak gick ju bra det också och hindrade oss ingalunda från att ventilera både gammalt och nytt. 🙂
18.7 – Uteliv
Bikinivädret fortsätter, gårdagen försvann, sensommarblommorna har slagit ut, jag har räddat ett liv (igen), smörjt kråset och tappat upp ”hembränt”.
Fortsatt bikiniväder
Redan tjugo över sju i morse stod termometern på 17,7°, men dagen blev ändå inte lika varm som igår. Men fullt tillräckligt för lättast möjliga klädsel.
Att bo i ett semesterparadis året om är sannerligen inte alla förunnat. Mia och jag är verkligen privilegierade!
Gårdagen försvann
Gårdagen började med telefonsupport vid 10-snåret och följdes av fru grannens snabbesök för att beundra sevärdheten (se inlägg 16.7). På FB har jag för övrigt aviserat gratis inträde för dom första 100 besökarna. 😀
Efter två anlände LMFs ordförande som avtalat och fick börja med ett dopp i sjön, sen vankades kaffe i bersån. En guidad roddtur upp i viken och runt Hästholmen hann vi också med, förutom diverse intressanta livsfilosofiska och föreningsspecifika diskussioner.
Sensommarblommorna har slagit ut
När duntravet, gulmåran och rödklinten har slagit ut vet man att klockan snart är slagen för den här sommaren. Men det är ju så det ska vara på den här delen av jordklotet. Fast lika vemodigt varje år.
Livräddningsaktion
Idag var det dags igen – Mia kom in med en fågelunge. Jag tog loss fågeln ur hennes mun, talade om för den att den måste akta sig för Mia, fotograferade den och lyfte upp den på trapptaket ifall den behövde ta igen sig. Men den var pigg nog att genast flyga sin kos. Ett tjirp hördes som tack för hjälpen.
Sen var Mia sur ett tag. Hon la sig på trappan och ville inte alls bli kelad med. Tyvärr kommer hon nog aldrig att lära sig att jag snor hennes fågelbyten om jag har en chans så hon låter bli att jaga dom. 😦
Smörjt kråset
Innan jag bytte om till gå-bort-fin klädsel slängde jag i mig lite uppvärmd kålsoppa (den där med korv i). För att få lite sting på den pressade jag ner en vitlöksklyfta. Det gjorde susen!
Idag hade nämligen ”vägmästaren” födelsedag och jag hade redan kollat att han firade hemma den här gången så att jag inte klädde upp mig i onödan. Strax före kaffetid gav jag mig av. För att Mia inte skulle följa med var jag som vanligt tvungen att ta bilen.
Kaffet och go’sakerna serverades i salen, men alla föredrog att sitta ute i det fina vädret. Det var ju bra att jag hade ätit innan, annars hade jag kanske gått loss på jordgubbstårtan en tredje gång. Och så fanns det morotskaka, en av mina stora favoriter. Tur att det inte är födelsedagskalas så ofta. 🙂
Hembränt
När jag kom hem bytte jag raskt om till vardagskläder och satte i gång med pyssel utomhus. Bland annat tappade jag upp ”hembränt” i en dunk.
Färgen är mycket mörkare än tidigare konstaterade jag. Den påminner närmast om svagdricka och doften skiljer sig från i fjol, vilket antagligen beror på att nedbrytningsprocessen är snabbare numera tack vare det nya medlet. Det handlar alltså om ”kompostvätska” som jag använder till växtgödning. Vad trodde du? 😀
16.7 – Från svindlande affärer till bojkott
Jag har idkat byteshandel, Udden har en ny sevärdhet, jag har ätit laxsoppa och serverat jordgubbar med glass som bojkottas i fortsättningen.
Byteshandel
Igår kväll försiggick stora affärer på Udden. Det började med att Nemos matte efterlyste en kardbock på FB. När hon hade förklarat vad det var för nåt (jag hade bara hört benämningen skrubbänk) kunde jag meddela att jag har en sån stående i boden och att hon var välkommen att ta en titt på den. ”Jag kommer nu!” svarade hon omgående.
Hon var genast villig att bli ny ägare till kardbocken och fick sen syn på en del andra gamla verktyg och tillbehör som används i garnproduktion. Dom tog hon också gärna hand om. Det fick mig att bjuda ut dom två spinnrockar som också fanns. Den ena har tillhört f d grannen och den andra har använts på Udden.
Hon blev förtjust när hon såg att båda var i användbart skick och övertog dom gärna. ”Det blir dyrt det här” konstaterade hon. Jag hjälpte henne lasta i grejerna men vi kom fram till att den ena spinnrocken måste hon göra en extra tur för.
Jag erbjöd henne te när hon kom efter den en kort stund senare (vi bor på bara några hundra meters avstånd från varandra), vilket hon tackade ja till. Tack vare den nybakade kladdkakan hon hade med sig, kunde jag bjuda på tilltugg till teet. 🙂
Efter att vi hade suttit och pratat ett par timmar tyckte hon det var dags att dra sig hemåt. Hon skulle upp tidigt nästa morgon. Innan hon gick ville hon ”göra upp” och undrade om det var nåt jag behövde?
Jag kunde bara komma på ett ankare till båten så den inte driver i väg när jag ska mäta siktdjupet. Ett sånt trodde hon sig ha, men frågade om jag inte behöver ett släpvagnslass med ved också? Jo, det kunde jag ju förstås tänka mig.
Hon talade om att hon ska tömma ladan på en annan fastighet i norra delen av ön och frågade om jag kanske ville ha några höstörar? Jodå, ett par kunde jag nog tänka mig, mina börjar bli utslitna. ”Om du tar tre, kan du knyta ihop dom upptill och hänga en lykta i mitten” föreslog hon. Det tyckte jag lät som en utmärkt idé och tackade ja igen. Med den byteshandeln var vi båda nöjda.
Jag börjar nästan tro att det är jag som vann på affären, men om hon är nöjd så är jag nöjd. Roligt att idka byteshandel. 🙂
Ny sevärdhet
Sen klockan 10.50 idag har Udden en ny sevärdhet. Plåtslagaren trotsade regnet och levererade allt jag hade beställt i anslutning till nya skorstenen. På 20 minuter fick den gamla skorstenen hatt, den nya plåtbeklädnad och hatt plus ett snöstopp ovanför. Den ligger nämligen långt ner på taket så sotaren rekommenderade ett sånt. Suveränt!
Den nya skorstenen är förmodligen det värdefullaste på hela stället har jag dristat mig till att påstå. 😀 Fram på höstkanten ska det bli ”officiell” skorstensinvigning har jag tänkt mig.
Loppis och laxsoppa
Idag var det loppis i Labbnäs och laxsoppa med rabarberpaj som dessert enligt tradition. Den vill jag inte missa, maten alltså, så jag infann mig vid tolvsnåret. Det var massor med folk och bilar, men Silverpilen går ju att klämma in nästan var som helst så det var inga problem.
Jag handlade för en hel euro och köpte (nit)lotter för en femma innan jag betalade maten och gick in till matbordet. Soppan var lika god som vanligt, rabarberpajen likaså. Trevligt sällskap hade jag också – jag satte mig vid samma bord som f d bonuspappan och skyddslingen.
Jordgubbar med glass
Skyddslingen hade varit på besök förra veckan talade han om, men då var jag inte hemma så vi kom överens om att han skulle komma idag i stället. Några timmar senare dök han upp.
Förmiddagens regnväder hade övergått i sol och svag vind, så vi bänkade oss i bersån förstås. Jag hade lovat bjuda på (egenodlade) jordgubbar med glass och till det fick man kaffe.
Vi var överens om att Pingviini-glassen var gräddig och god. Fast hade jag vetat att den var tillverkad i Finland på uppdrag av Nestlé hade jag aldrig köpt den! ”På min tid” var det en Valio-produkt.
Tillverkarens namn framgick av undersidan på förpackningen som vi läste först efter att glassen var uppäten. Nestlé ägs nämligen av Monsanto*), företaget som bland annat är kända för genmanipulerade grödor och växtgifterna Roundup respektive Agent Orange. Nästa gång får det bli ett annat fabrikat!
Före detta grannen slapp den ”giftiga” glassen. Hon anslöt först när den var slut och ville varken ha kaffe eller glass men gjorde oss sällskap tills solen började skymmas av trädtopparna. Ytterligare en trivsam samvaro i den numera lummiga bersån. Kanske därför det känns som fredag idag. 🙂
*) baserat på eventuellt felaktig/misstolkad information 😦
På utsatt tid
I år beskar jag rosorna extra hårt. Sen blev det en kall och ostadig juni, följd av torka och intensiv hetta. Ändå har dom första ljuvliga blommorna slagit ut på utsatt tid. (Om du flyttar muspekaren till bilden får den rätt kontrast.)
Om fyra dagar är det nämligen den dagen då moster brukade göra en liten bukett och överräcka till dåvarande grannen som hade födelsedag. När varken moster eller grannen längre fanns, gick buketten i stället till sommargrannen psykologens mamma som fyllde år samma dag. Men hon finns inte heller längre sen många år tillbaka, så jag har inte på länge vetat vem jag ska ge buketten den dagen?
14.7 – Oroligt och roligt
Udden har haft åska, loppisgrejerna är på plats, utkastet till medlemsbrev klart och en blixtvisit förgyllde eftermiddagen.
Åska
Precis när man fick reda på vem som ville mörda huvudpersonen i filmen, hördes åskmullret närma sig och Mia blev orolig så jag stängde av TVn och kopplade loss alla kontakter. Enlig väderkillen skulle åskvädret nå oss först i morse, men väderkontoret hade andra planer.
När jag tittade ut genom köksfönstret såg jag hotande mörka moln torna upp sig i söder och snabbt röra sig i nordvästlig riktning. Ich. Jag avskyr åska. Mia också som bekant.
I nästan en timme travade jag mellan köket och trappan, Mia skulle ju ut till varje pris, men hon ville gärna ha sällskap. Jag också.
Så småningom drog åskan vidare och störtregnet upphörde så vi kunde gå in igen. Enstaka muller hördes fortfarande när vi la oss, vilket innebar att jag fick hämta Mia vid dörren, men till slut blev det tyst och hon somnade bredvid mig. Klockan slog tolv. Äntligen kunde vi få sova.
Loppisgrejerna på plats
I förmiddags stoppade jag ner dom sista loppisgrejerna i kartongen. Fyra andra kolli var klara sen tidigare, nu gällde det bara att frakta dom till Labbnäs. ”Mottagningskommittén” hade redan gått för dagen, men den rara föreståndarinnan öppnade gärna och tog emot prylarna.
Utkast till medlemsbrev
Eftersom jag passerade vägskälet till Daphnias ordförande, hade vi kommit överens om att jag tittar in för att vi tillsammans skulle plita ner ett medlemsbrev. Just nu händer inte så mycket i föreningen, men vi kom fram till att det kan vara på sin plats att informera om vad som ska hända i slutet av sommaren.
Blixtvisit
Vi var redan klara med utkastet och satt ute i solen och pratade om annat då telefonen ringde. Frun på udden mittemot frågade var jag befann mig? Min avlägsna släkting (Grisen/Tvillingen) var på besök över dagen och ville gärna heja på mig också. Så klart ville jag träffa henne! ”Jag är hemma inom tio minuter” svarade jag och bröt genast upp.
En kort stund efter att jag hade parkerat och gett Mia mat kom sällskapet. Dom skulle bara stanna en kort stund, sen skulle dom åka till Dalsbruk för att delta i hemvändardagen.
Det blev verkligen en blixtvisit. Jag hann inte ens dricka ur mitt vinglas innan dom var redo att åka, men himla roligt att ändå få se henne. 🙂
13.7 – Weekend-nöjen
Jag har utverkat ett tillstånd, svettats i onödan, räddat liv, haft telefonsupport och försökt mäta siktdjupet.
Utverkat tillstånd
Vedleveransen närmar sig så småningom så jag tyckte det var bäst att varsko sommargrannen och utverka tillstånd att få tippa vedlasset där jag tycker det är mest praktiskt. Platsen är den samma som 2011 eftersom den ligger så nära vedlidret som möjligt.
Jodå, det gick bra tyckte två av tre delägare så då är det majoritetsbeslut. De facto är platsen inte ens på varken min eller deras tomt, men dom kunde ju ha synpunkter ändå eftersom vedhögen kommer att ligga så nära deras garageport.
Svettats i onödan
Jag begriper inte vad som flög i mig igår eftermiddag? Jag fick för mig att jag skulle klippa gräset på slänten ner mot sjön. För det första behövdes det inte alls ännu och för det andra kommer gräsmattan att bli brun eftersom det är så torrt. Inge’ smart alls.
Antagligen hade jag behov av att göra nåt konkret som gav synligt resultat? Men egentligen svettades jag alltså i onödan.
Livräddning
Under tiden jag klippte gräs låg Mia ingalunda på latsidan. Då jag kom in i köket skvallrade dun och fjädrar om vad som försiggått.
När jag en stund senare gick in i sovrummet blev jag minst sagt överraskad. På fönsterbrädan sitter en fågelunge som tittar på mig med stora ögon. Nu blev det min tur att få tag i den, men bara för att kunna återge den friheten.
Mia var utom syn- och hörhåll så jag slapp lyckligtvis hennes ”hjälp”. Den lilla pippin var pigg nog att försöka flyga sin kos, men hamnade till slut bakom en byrå. Det innebar vissa svårigheter att komma åt den, men till slut kunde jag kupa handen runt den lilla kroppen och låta den få luft under vingarna. Det kändes bra. 🙂
Telefonsupport
Ibland blir jag storligen förundrad över hur människor resonerar… I stället för att lämna in datorn på service åker man till storstan, köper en ny, väntar i fem timmar och betalar för att få den installerad med de program man vill ha. Ändå saknas vissa visade det sig när jag blev uppringd.
Jag räknade raskt ut att för den totala kostnaden hade man fått service på den befintliga datorn i nästan 10 timmar! Fast var och en gör förstås efter eget huvud. Men begriper det gör jag inte.
Misslyckad siktdjupsmätning
Idag var det snudd på storm på sjön och tidvis vita gäss på vågorna. Att ro ut till mätplatsen krävde verkligen att jag tog i för att komma nån vart, jag hade motvind på ditvägen.
Mätningen fick bli en uppskattning. Eftersom båten drev i den hårda vinden – jag saknar ankare – gick det inte att få linan till ”sikttallriken” rak. Idag hade jag bestämt behövt en assistent, men Mia kan ju inte ro och avskyr dessutom båtfärder sen hon fick sitt ofrivilliga dopp så det fick bli ett uppskattat mätvärde.
11.7 – Mer och mindre matnyttigt
Silverpilen har varit på utflykt, jag har fått ett läckert erbjudande, sett svanfamiljen och har en gäst i vattentunnan.
Silverpilen på utflykt
Med tanke på hur Silverpilens parkering ser ut, kan man av rubriken få för sig att jag glömt att lägga i växeln och att bilen rullat nerför backen… Så illa är det inte. Åtminstone inte den här gången, bäst att tillägga.
Faktiskt satt jag vid ratten både vid avfärd och hemkomst igår. Utflykten gick till norra ändan av ön där f d klasskompisen och hans sambo håller till sommartid. Nästan lika fin utsikt som på Udden har dom och lika nära till stranden. Fast med den skillnaden att dom ser ut över havet i stället för sjön.
Det kändes högtidligt att bli välkomnad med champagne. I och med att Silverpilen ville hem till kvällen inskränkte sig intaget till ett smakprov, men den festliga stämningen var ju inte beroende av mängden. Kaffe och blåbärspaj med glass satt också fint.
Så gick den eftermiddagen i som vanligt trevligt sällskap och med många samtalsämnen.
Läckert erbjudande
Vik Husse hedrade oss med en tevisit idag. Med sig hade han två pinfärska munkar som vi åt som förrätt innan vi kastade oss över jordgubbar med glass. Varken magert eller särskilt nyttigt men o så gott.Vädret medgav dukning i bersån så vi fick för all del också i oss D-vitamin och frisk luft.
Innan besöket avslutades kom han med ett särdeles utmärkt erbjudande. Uppslag till idén hade han fått i butiken när han fick syn på flundrafiléer. Vad skulle jag säga om stekt fiskfilé med bearnaise? Tillredningen skulle ske på Udden under tiden potatisen kokade.
Jag har aldrig ätit stekt fisk med bearnaise tidigare, så det erbjudandet tackade jag givetvis ja till utan att tveka det minsta. Konstigare saker har man ju ätit och en egen kock är minsann inte fy skam. 🙂
Svanfamiljens matställe Både igår och idag råkade jag titta ner mot sjön när svanfamiljen hade mattid. Gäddnaten en bit utanför min brygga gör inte bara nytta som vattenrenare och syresättare, den fungerar också bra som svanföda har jag konstaterat. I synnerhet ungarna tycktes gilla den.
Allting har sin plats och sitt ändamål i naturen även om vi inte vill eller kan förstå det alla gånger.
Gäst i vattentunnan Härom dagen upptäckte jag att jag har en ”inneboende” i vattentunnan. En väldigt blyg och försynt liten krabat som dök på direkten när min hand närmade sig. Står jag kvar tillräckligt länge kommer den upp och hämtar syre, sen försvinner den blixtsnabbt ner i djupet igen.
Jag gissar att det är en dykare av nåt slag. Säker kan jag förstås inte vara eftersom den vägrar visa sig annat än när den behöver andas. Jag kunde förstås fånga in den, men troligen skulle jag inte bli så mycket klokare av att titta närmare på den så jag låter bli. Den får bo där så länge den vill för min del. 🙂
9.7 – Delikatesser, skor och sopsäckar
Jag har köpt go’saker, är charmerande och har hämtat två vita sopsäckar.
Sushi
Idag var det mathämtningsdag, men eftersom jag var klar för avfärd redan efter tolv och hade lovat hämta maten halv två, beslöt jag åka till Dalsbruk och handla först. Men vad skulle jag ha på fötterna som passade till sommarklänningen och som kändes svalt i 27-gradig värme? Jag konstaterade att jag inte har några vita, luftiga sommarskor och tog det nästbästa alternativet i stället.
Jag hade inte alls tänkt gå till torget, men när jag nu ändå var där och kommersen fortfarande var i gång, bestämde jag mig för att ta en runda. Det första som väckte mitt intresse var den japanska damen som säljer hemlagad sushi.
En FB-vän har tidigare skrivit om hennes försäljning så till hennes lilla bord styrde jag stegen omedelbums. Japansk mat är det bästa jag vet! Dessutom gör den söta lilla damen all mat själv (och håller kurs i matlagning) så jag visste att den var färsk, vilket givetvis är en förutsättning.
Ost med vitlökssmak
Vid ett annat stånd hittade jag estnisk ost som två ungdomar sålde. Om jag inte hade fått syn på ”vitlökssmak” hade jag antagligen gått förbi, men nu stannade jag och köpte en sån. Se betyg längst ner.
Charmerande
Innan jag avslutade rundan passerade jag en liten farbror (troligen i min ålder) som sålde skor. Så bra, där kunde jag kanske få mig ett par vita och luftiga dojor. Ett par i sandalmodell fångade min blick, men dom fanns inte i min storlek så han rekommenderade ett par andra, men dom var nästan likadana som dom jag hade på mig så jag avböjde.
Han förklarade att han hade ont om vita skor för att dom har gått åt bättre än väntat, men då hade jag redan fått syn på ett par. Nja, tyckte han, det var ju ”tantmodell”. Jag påpekade att jag är tant, men var benägen att hålla med honom. 
Sen fick jag syn på ett par som föll mig på läppen. Farbrorn påpekade att dom är extra bekväma eftersom det inte är några sömmar på sidorna. Att det var tantvarning på dom också sa han inget om. 😀
Helt rätt. Dom var lätta, luftiga och jättesköna att ha på och fanns i min storlek. Ett par såna fick det bli. Och så prutade han en femma på priset utan att jag ens begärde det.
”Ett nöje att göra affärer med en sån charmerande dam” sa han (på finska) när han överräckte skorna och hade fått betalt. Mitt ego sträckte på sig och njöt förstås. Där fick han definitivt en återkommande kund den go’a farbrorn.
Vita sopsäckar
Klockan började närma sig halv två så det var dags att åka till Kerstin. Men först skulle jag in på Dalsbruks tvätt. Till det facila priset av tolv euro fick jag två vita sopsäckar innehållande mitt nytvättade täcke och ett tiotal manglade dukar. Det priset kan man verkligen inte klaga på! Och är man medlem i Egnahemsföreningen får man dessutom en liten rabatt.
Dukarna var tvättade när jag hörde mig för om dom åtar sig att enbart mangla och fick positivt besked. Den antika mangeln som har funnits på Udden har nämligen fått ny ägare för länge, länge sen. Han har så rätt, min f d bonuspappa, när han säger: ”Allt man behöver finns på ön”.
———-
Ostbetyg: Den estniska, rökta osten med vitlökssmak smakar utmärkt, även om jag gärna hade känt lite mer av vitlöken. Hur som helst passade den bra som dessert efter sushin med minigurka till. Bra köp! 🙂
Svalkbehov
Klockan är 18.35 och det är fortfarande 24° på Udden. Jag trodde jag skulle få ett svalkande dopp i sjön, men vattnet är också 24° varmt.
”Simkostymen” från 1992 tjänstgör fortfarande. Det året blev den invigd i Blå lagunen på Island, annars skulle jag omöjligen kunna komma ihåg hur gammal den är. 🙂
Uddmors betraktelser 