11.7 – Mer och mindre matnyttigt


Silverpilen har varit på utflykt, jag har fått ett läckert erbjudande, sett svanfamiljen och har en gäst i vattentunnan.

På utfärdSilverpilen på utflykt
Med tanke på hur Silverpilens parkering ser ut, kan man av rubriken få för sig att jag glömt att lägga i växeln och att bilen rullat nerför backen… Så illa är det inte. Åtminstone inte den här gången, bäst att tillägga.

Faktiskt satt jag vid ratten både vid avfärd och hemkomst igår. Utflykten gick till norra ändan av ön där f d klasskompisen och hans sambo håller till sommar­tid. Nästan lika fin utsikt som på Udden har dom och lika nära till stranden. Fast med den skillnaden att dom ser ut över havet i stället för sjön.

Det kändes högtidligt att bli välkomnad med champagne. I och med att Silverpilen ville hem till kvällen inskränkte sig intaget till ett smakprov, men den festliga stämningen var ju inte beroende av mängden. Kaffe och blåbärspaj med glass satt också fint.

Så gick den eftermiddagen i som vanligt trevligt sällskap och med många samtalsämnen.

Läckert erbjudande
Vik Husse hedrade oss med en tevisit idag. Med sig hade han två pinfärska munkar som vi åt som förrätt innan vi kastade oss över jordgubbar med glass. Varken magert eller särskilt nyttigt men o så gott.Vädret medgav dukning i bersån så vi fick för all del också i oss D-vitamin och frisk luft.

Innan besöket avslutades kom han med ett särdeles utmärkt erbjudande. Uppslag till idén hade han fått i butiken när han fick syn på flundrafiléer. Vad skulle jag säga om stekt fiskfilé med bearnaise? Tillredningen skulle ske på Udden under tiden potatisen kokade.

SvanmatJag har aldrig ätit stekt fisk med bearnaise tidigare, så det erbjudandet tackade jag givetvis ja till utan att tveka det minsta. Konstigare saker har man ju ätit och en egen kock är minsann inte fy skam. 🙂

Svanfamiljens matställe Både igår och idag råkade jag titta ner mot sjön när svanfamiljen hade mattid. Gäddnaten en bit utanför min brygga gör inte bara nytta som vattenrenare och syresättare, den fungerar också bra som svanföda har jag konstaterat. I synnerhet ungarna tycktes gilla den.

Allting har sin plats och sitt ändamål i naturen även om vi inte vill eller kan förstå det alla gånger.

Gäst i vattentunnan Härom dagen upptäckte jag att jag har en ”inneboende” i vattentunnan.  En väldigt blyg och försynt liten krabat som dök på direkten när min hand närmade sig. Står jag kvar tillräckligt länge kommer den upp och hämtar syre, sen försvinner den blixtsnabbt ner i djupet igen.

Jag gissar att det är en dykare av nåt slag. Säker kan jag förstås inte vara eftersom den vägrar visa sig annat än när den behöver andas. Jag kunde förstås fånga in den, men troligen skulle jag inte bli så mycket klokare av att titta närmare på den så jag låter bli. Den får bo där så länge den vill för min del. 🙂