av

Det enda som är sant…

Jag har modifierat ett av mina favoritordspråk: ”Det enda som är sant, är att ingenting är sant.” Det hänger i hop med att jag nu är inne på min andra ”illusionsbok”.

I samband med att jag sökte Illusionen om Gud hos Adlibris, dök titeln Illusionen om vetenskapen också upp. Den lät minst lika intressant, så den köpte jag också.

Boken är skriven av Peter Stenumgaard, teknologie doktor, som till vardags arbetar som forskningschef och adjungerad professor står det i författarpresentationen. Då borde han ju veta vad han skriver om kan man tycka.

Illusionen om vetenskapenÄn så länge är jag bara halvvägs, men kan redan nu konstatera att innehållet bekräftar flera av mina förutfattade meningar. Att boken överlappar och kompletterar Illusionen om Gud var en positiv över­raskning.

Så här långt har jag kommit fram till att jag passar in under etiketten rationalist. Den avgörande meningen löd: ”Man menade att människan inte behövde något annat än en tro på ett högsta väsen, en tro på själens odödlighet och en slags lag om goda gärningar.” Där har ni min ”religion” i ett nötskal. Några bevis behöver jag inte, i det av­seen­det kan jag räknas som agnostiker.

Men tillbaka till illusionerna… Herr Stenumgaard är i gott sällskap. Flera författare går dessutom ett eller flera steg längre och anklagar vetenskapen för att vara vår tids nya religion. Bland de mest kritiska jag har läst är Susan B. Martinez och Mary Midgely.

Det ligger självfallet i vår mänsliga natur att drivas av vetgirighet, men dilemmat uppstår när vi tolkar resultaten eller drar slutsatser av våra utforskningar. Så länge det är en människa inblandad, existerar inga objektiva fakta hävdar jag.

Den som är det minsta bekant med kvantfysik håller givetvis med mig. Oavsett hur vi bär oss åt, på­verkar vi (omedvetet) utfallet av våra experiment och studier. Resultatet blir alltså en subjektiv sanning. Därav följer att det finns mängder av forskningsresultat som är diametralt motsatta varan­dra.

Min slutsats är därför att ingenting är sant ur objektiv synvinkel. Var och en av oss har sin egen sanning som jag redan konstaterade i ett inlägg 17.2.2011.

Förklaringen till varför det är så kanske ligger i teorin som presenteras i boken Fältet av Lynne McTaggart som jag har skrivit om i ett tidigare inlägg (3.1.2012). I mina öron låter den teorin övertygande, men det är kanske ytterligare en illusion? 😀

av

17.8 – Av eller på

Jag brukar påstå att jag antingen är av eller på. I söndags var jag i av-läge, i måndags på, i tisdags av och idag halvt på.

Av-läge, söndag
Mia hade mage att väcka mig tio över fem i söndags, så jag steg upp, släppte ut henne och åt frukost. Efter det vidtog datorpyssel. Utforskaren betedde sig knepigt så jag gjorde en sys­tem­åter­ställ­ning – som tyvärr inte hjälpte ett dugg. En SFC (System File Check) rättade däremot till problemet.

HanddukarDet enda nyttiga jag uträttade i övrigt var att städa ”handduksskåpet”. Ett halvdussin badhanddukar och småhanddukar lades i en påse som jag lämnade in till klädinsamlingen igår. Nu har jag bättre plats och bättre ordning ett tag.

Efter en del hushållsgöromål och lite mat tillbringade jag resten av dagen i Richard Dawkins sällskap, eller hans bok rättare sagt: Illusionen om Gud.

Vi är helt överens om att religioner av alla de slag bör avskaffas, men till skillnad från den här inbitne darwinisten är jag ändå ingen fullblodsateist eftersom jag tror på en del s k övermänskliga fenomen. Intressant nog räknar han inte t ex buddhismen som religion, utan som livsfilosofi. Det hedrar honom.

På-läge, måndag
Väckt av Mia 04:30 i måndags. Då var hon rätt billig kan jag säga. :-/ Men det var bara att bita i hop och masa sig upp ur sängvärmen. Men bara ett par timmar, sen gick vi båda och la oss igen och steg upp igen halv elva.

Fönster‑ och annan putsning (se inlägg 15.8) förbrukade resten av dagen så det var definitivt en på-dag.

SjögräsAv-läge, tisdag
Igår var en av-dag igen. Klockan 9:30 hade jag en ”dejt” med kommunens miljöinspektör som jag hade bett göra en inspektion av växtligheten i sjön och efter lunch hämtade jag mat hos Kerstin.

Nya datorproblem uppstod på eftermiddagen… Datorn hängde sig när jag skulle skriva ett mejl så jag nödgades utföra en Office-reparation. Och när jag väl var klar med den vid halv tre blev det elavbrott till råga på allt elände.

Då blev jag sur. Med boken Byn vid havet i näven intog jag ryggläge i stället. Boken var väldigt intressant så jag läste ut den innan jag somnade och när jag vaknade hade vi el igen. Fiffig lösning eller hur?

Halvt på-läge, onsdag
Idag hade jag lovat dyka upp hos Trollkarlen vid lunchtid för datorsupport. En programlicens behövde förnyas och han behövde repetition av en del handhavanden.

När programlicensen var förnyad tog vi kaffepaus, sen vidtog repetitionen. Vi hann också med att ta en titt på en bärbar dator som fanns i loppisboden innan jag skyndade tillbaka hem för att servera mat till Mia. Vid hemkomsten fick jag höra att jag hade varit borta längre än vanligt, men efter en muta och fylld matskål var jag förlåten. 😀

En stund efter det dök f d ”bonuspappan” upp. Han undrade om jag kände till vem som bott i sommar­grannen psykologens hus efter att mina fosterföräldrar hade sålt det i slutet av 1920- eller början på 1930-talet. Tyvärr var det inget jag kunde svara på, men vi fick ändå en liten pratstund.

Udden-tavla 1944Jag fick däremot svar på min fråga. Jag ville veta om mitt hus fanns innan bonuspappans farfar och farmor flyttade in eller om det var dom som byggde det? Han bekräftade att huset fanns innan och visste också vem som hade bott här då.

Byggnadsåret är alltså fortfarande okänt, jag får nöja mig med slutet av 1800-talet. Tänk om alla gamla hus kunde delge oss sin livshistoria!

(På bilden ses Udden målad 1944 av en faster till sommargrannen psykologens far.)

 

av

13.8 – Verkställning och en fråga

Jag har fått svar på en fråga, jagat en pippi, kapat, trimmat, haft tebesök och är nyfiken.

DvärgstritSvar på en fråga
För ett par dar sen ställde jag frågan vilken sorts strit som ger sig på syrener, i synnerhet den ungerska, i gruppen Naturväktarna på FB. En kunnig dam upplyste mig om att det är Dvärgstrit och la in en länk (på finska) som gav intressant information.

Dvärgstriten (Igutettix oculatus) (se också inlägg 30.8.2012 där du ser larvernas framfart) är en invasiv art som från Moskva spritt sig till S:t Petersburg-trakten och därifrån invandrat till vårt land (vad allt har vi inte fått österifrån!). Den upptäcktes första gången i Finland 1999. Numera är den utbredd i hela södra Finland och att bli av med den helt är tydligen omöjligt. 😦

Jagat en pippi
Gårdagen började ovanligt livat. Mia kom in med en liten pippi som hon släppte på golvet. Fågelungen var vid full vigör och flög genast runt i köket tills den hittade ett lämpligt ställe att landa på strax under taket.

FågeljaktEftersom Mia inte kunde komma åt den, gjorde jag några tappra försök, men jag är ju inte lika snabb som hon så det misslyckades så klart. Till slut råkade fågeln tappa greppet om sitt landningsställe och rasade ner mellan kyskåpet och väggen där jag förvarar strykbrädan.

Den fick sitta kvar ett tag för att ta igen sig tyckte jag, men kom sen på att enda sättet att rädda den var att låta Mia ta den igen och sno den från henne. Sagt och gjort. Planen lyckades och den unga talg­mesen(?) flög lättad sin väg när jag släppte den. 1-0 till matte den här gången.

Kapat och trimmat
Efter lunch igår tog jag i tu med ”slutavverkningen” av syrenerna nedanför vardagsrummet som pla­nerat. Vädret var helt på min sida: 16-18°, frisk vind och sol. Det kunde gott ha varit kallare eller mindre sol – svetten rann innan jag var färdig.

För fyra år sen kapade jag dom tydligen senast till ungefär samma höjd. Fördelen med att inte ta ner dom helt är att det blir grönt fortare, men nackdelen är förstås att det blir fler kvistar att kapa. Ett par stammar var jag tvungen att såga av, grentången rådde inte på dom längre.

UtsiktTänk om jag den här gången skulle vara så smart att jag håller efter tillväxten varje år hinner dom bli så höga att dom stör utsikten? Återstår att se hur det går med den föresatsen?

När jag hade städat upp efter mig, vilket tog en god stund, övergick jag till att trimma snö­bärs­bus­karna utanför sovrumsfönstret som också störde utsikten. Det var fort gjort och eftersom det fort­farande återstod en del av arbetsdagen fortsatte jag med att klippa ner borstspirean som nu har blommat ut i det närmaste.

Tebesök
Gårdagens vackra väder var bokstavligen bortblåst i morse. Stormvindar och regn hade vi fått i stället. Det var inte tal om att duka i bersån den här gången. Inte ens flugorna ville vistas utomhus!

Men veckans tebesök avlöpte lika smidigt i köket. Det överskuggande samtalsämnet för dagen var djur och natur – ett stort och gemensamt intresse. Stämmer det t ex att grävlingar luktar?

Enligt en sommargranne stinker hela huset på grund av att en grävling haft sitt gryte under huset. Att så är fallet bekräftas av bl a sajten gravling.se.

Den som är lika nyfiken som jag kan lyssna till grävlingens läten tack vare forskarna i Oxford som har spelat in 16 ljud (långt ner på sidan). :-). Inget av dom jag kan påstå att jag känner igen, men kanske ändå har hört utan att veta vem det tillhör?

Nyfiken
På tal om nyfiken… Är det nån som kan upplysa om vad det är som flöt omkring i stranden för ett par dar sen? Nåt som förekommer i sötvatten, men vad?

Fråga

av

11.8 – Tur/otur med vädret

Jag har haft besök, överlämnat hö, upplevt sjögång, kapat syrener och blivit arbetsbefriad.

KöketBesök
På tisdag eftermiddag kom så föreningens kassör som avtalat (se inlägg 8.8). ”Så fint du har det, vilket härligt ställe!” tyckte hon, så jag kunde andas ut. 😉 Tyvärr blåste det väldans friska vindar så vi var hänvisade till köket, men det gick ju bra det också.

Överlämnat hö
Vid fem-snåret ringde en man som var beredd att hämta höet som vi satte på stör i söndags. Via öns bytesbörs på FB hade jag varit i kontakt med hans fru som talade om att hon gärna övertog höet till familjens kanin(er?). Där hade vi tur.

En timme senare träffades vi på Dragegården, där han ”skyfflade” över höet i sin släpvagn och åkte i väg. Den felkonstruerade höstören (se inlägg 8.8) fick därmed komma hem till Udden igen.

Upplevt sjögång
Igår var det dags för siktdjupsmätning igen. Den sydvästliga vinden var nästan lika hård som på tisdagen, men det hindrade mig inte. Snarare såg jag det som en utmaning.

SjögångNär jag hade passerat Hästholmen upp­lev­de jag riktig sjögång för första gången på länge på vår fina sjö. Båten rullade i vågorna och vågkammarna kröntes av skum. Det gällde att ta i med årorna ordentligt annars kom jag ingen vart alls.

Tydligen trasslade ankaret bara in sig i ”sjögräs” för vips som det var hade jag drivit nästan i land under mätningen. Det gjorde förstås att secchi-skivan också drev, så jag kan inte garantera att mät­resultatet blev 100 % rätt men det fick duga under omständigheterna. (Att fotografera i den hårda vinden var också en utmaning! Motiven försvann snabbt.)

Sen stretade jag hemåt igen. På grund av sidovinden höll jag upp mot vinden (som jag har blivit lärd) och tog ny kurs först strax före bryggan. Trots bristande rutin en riktigt snygg landning om jag får säga det själv. 🙂

Kapat syrener
Eftermiddagen tillbringades bland syrenerna vid södra husgaveln. Nu skulle dom ner så jag kan se stigen till stranden åtminstone.

Jag höll på en god stund innan jag gick in för att kolla om utsikten hade ändrats. Det hade den nu inte gjort nämnvärt. Det förtog arbetslusten. Jag åt och la mig att vila middag i stället.

Idag hade jag tänkt fortsätta efter att ha uträttat en del ärenden, men kan ni tänka er att just precis när jag kom fram till syrenerna började det regna! Skuren var visserligen över på några minuter, men att trängas med våta blad är ju ingen höjdare så jag ansåg mig arbetsbefriad. Men i morgon kanske jobbet blir klart?

av

8.8 – Omprioriteringar

Det har varit bersåväder, jag har städat i stället för, satt hö på stör och klippt gräs i stället för.

MorgonsolBersåväder
I lördags väckte Mia mig 05:15. I stället för att gå tillbaka och lägga mig som jag brukar när jag släppt ut henne tidigt, beslöt jag plåga min kropp med att stiga upp.

Jag hade med andra ord gott om tid att duka i bersån tills Vik Husse skulle anlända vid lunchtid. Hur jag fördrev tiden minns jag inte riktigt längre, men av fotodatum och ‑klock­slag vet jag att jag gjorde en fotorunda på tomten. Det var i alla fall nätt och jämnt att jag hann duka innan det var dags.

Bersåvädret varierade från strålande sol till mörka moln, men vi slapp åtminstone regn och behövde absolut inte frysa.

VerandaskåpetStädat i stället för..
Jag hade inga som helst planer på att städa skåp i söndags. Det var viktigare att ta vara på det vackra vädret och se till att kapa syrenerna nedanför ”södra salongen”. Snart ser jag inte ut längre.

Så vad gör jag? Jo, innan jag ens fått på mig kläderna började jag plocka ut innehållet från skåpet i verandan. Märkligt hur snabbt det går att prioritera om. Städningen behövdes för all del, så det är skönt att den är gjord, men syrenerna var alltså fortsatt okapade.

Satt hö på stör
Jaha, säger en vän av ordning, städningen kunde väl inte ta hela dagen i anspråk? Nej, det förstås. Klockan tre var jag klar och klädde äntligen på mig.

En timme senare ringde hembygdsföreningens vice ordförande. Han hade kollat hur det stod till med vårt hö vid Dragegården och tyckte det var lagom torrt att sätta på stör. En halv timme senare infann jag mig med järnspett, höstör och ‑gaffel.

Hö på störInnan jag gav mig av skruvade jag fast en tvärslå som fattades på den enda höstören som Udden kunde uppbringa. När vice ordf fick syn på den utbrast han: ”Men tvärslån sitter ju i fel ända!”. Just så. Jag har tydligen bara sett höfyllda eller upp‑ och nervända störar tidigare. :-/

Problemlösare som jag är, tyckte jag att det var enklast att vända stören upp och ner. I brist på alter­nativ, godkändes förslaget. Den blev lite vinglig när vi fyllt den med hö, men idag stod den i alla fall upprätt fortfarande såg jag då jag körde förbi.

Och så var det det där med högaffeln. ”Brukar du sätta hö på stör med grep?” undrade vice ordf. Usch, vad pinsamt. I hastigheten hade jag tagit med mig en grep. Jag råkar ha tre olika modeller i olika ålder. Men det gick det också med lite god vilja.

Det visade sig senare att mitt synminne var rätt, jag äger visst en högaffel, men dess värre har skaftet brustit så den hade inte gjort så stor nytta. Men till nästa höäng ska den vara fixad!

Efter det var arbetsdagen slut. Eller arbetslusten rättare sagt, så jag gjorde kväll.

Klippt gräs i stället för…
Första prioritet för dagen var ett butiksbesök, men sen skulle jag minsann ta i tu med syrenerna! Fast när jag kom hem slog det mig att jag nog borde klippa gräset i stället.

Nyklippt 3Idag kom jag överens med hembygdsföreningens kassör att hon skulle komma på besök i morgon eftermiddag i ett föreningsärende. Hon har aldrig varit på Udden tidigare så jag kände att hon borde få ett hyfsat första intryck.

I regel tar jag inte hänsyn till mina besökare – om det inte duger får dom väl gå hem igen – men när man kommer första gången ska det se någorlunda ut tycker jag. I all synnerhet efter att jag sett hur prydliga hennes gräsmattor och blomland är! Så jag struntade i syrenerna igen och klippte gräset i stället.

Inomhus ser det ut som vanligt. Jag räknar stenhårt med att det goda intrycket ska bestå efter an­blicken utomhus och hålla i sig under titten inomhus. 😀

av

Att leva mitt i naturen

Mitt natur­­‑ och människointresse har alltid varit stort. Fast med åren har människointresset svalnat betydligt har jag upptäckt. ”Det är med vänner som med skor – de gamla är bekvämast” har någon före mig insett. Jag instämmer helhjärtat.

StrandenFöljden är att naturintresset tar över mer och mer. Och då är det en klar fördel att leva och bo mitt i naturen, även om det innebär nästan längst bort i byn. Udden omges av vatten och ”lummig grönska” om jag uttrycker det lite poetiskt.

Mindre poetisk blir jag då det är pollensäsong, eller som nu, björkfröperiod. Tvi för björkfrön som lägger sig som en matta överallt, fastnar under fötterna och följer med in i huset. Än så länge har dom inte grott inomhus men det är väl bara en tidsfråga med tanke på min städfrekvens. 😀

Just nu har ormbunkarna dessutom börjat skicka ut sina sporer, så allting på trappan är täckt av ett snusbrunt lager. Ja, och så är det förstås min omåttliga popularitet hos bitande och blodsugande insekter, mårdhundar som tränger sig på och fläskängrar i skafferiet… Listan kan göras ganska lång.

Och allt det här borde jag känna till och vara van vid eftersom jag är uppvuxen här, men det har jag givetvis glömt för länge sen eller aldrig noterat. Som barn märkte jag inga avigsidor, jag bara var.

Listan över glädjeämnen och positiva naturupplevelser överträffar ändå allt jag nyss beklagat mig över. Att följa med när vårblommorna slår ut, se flyttfåglar och fjärilar dyka upp, uppleva den första skira grönskan och känna solen börja värma är värt alla små olägenheter.

Ända fram till nu blir det bara bättre och bättre, men snart blir kvällarna mörka och naturen börjar förbereda sig för sin årliga vila. Årstidernas växling är utan tvivel en del av tjusningen med att bo mitt i naturen.

Våren och sommaren är mina favoritårstider just för att naturen är som finast då, men vackra höst­dagar har också sin charm, liksom vinterdagar med snökristaller som glittrar i sol.

KrabbspindelNästan varje dag lär jag mig nåt nytt. Ofta är det en insekt eller en blomma som fångar mitt intresse och som jag inte vetat namnet på tidigare.

Igår såg jag t ex en krabbspindel i för­svars­ställ­ning eller möjligen i attackläge, idag har jag njutit av att se flera olika arters sländor flyga omkring i jakt på byte och haft nöjet att stoppa ner näsan i en väldoftande flox.

Ingen dag är den andra lik. I naturen finns det alltid nya saker att upptäcka, förundras över och gläd­jas åt. 🙂

av

5.8 – Njutbart

Jag är imponerad, har ätit kräftor och varit på tiggarstråt. Mia stretchar.

Imponerad
För några dar sen hade jag ärende till herr grannen. När jag var på väg att gå blev jag tipsad om att ta en titt ”halvvägs upp i backen”.

VägvisareJag blev stående där rätt länge. Snyggare vägskyltar tror jag inte att jag nånsin har sett! Herr grannen är inte bara händig, han har också ett välutvecklat estetiskt sinne och är dessutom begåvad med humor.

Jag log brett när jag läste skyltarna. Ingen risk för att man ska tappa bort sig på dom här ägorna! 😀

Det var förresten inte bara vägvisarna som var snygga, stolpen var ett konstverk i sig – åttkantig med en fint bearbetad finish. En del människor har många strängar på sin lyra, vi andra får nöja oss med att beundra resultaten.

Ätit kräftor
Gårdagen inleddes med busväder, men lagom till kräftskivan hade det regnat färdigt och solen visade sig. Värdparet bestod av Råttan/Väduren och hennes man som tillbringar ett par veckor i sin fin­länd­ska ”datja”.

Det är första gången jag har ätit kräftor vid eftermiddagskaffetid, men vad är det som säger att man inte kan göra det? Det gick alldeles utmärkt och smakade absolut lika bra som kvällstid!

På tiggarstråt
I tant Agdas recept på inlagd gurka står det att man ska fylla botten på burken med dill­kronor. Alla andra ingredienser hade jag, men inte just dillkronor.

På förmiddagen idag ringde jag till ”mommo” för att tigga till mig dillkronor. Jag visste att hon har gott om dom sen mitt senaste besök och i butiken hade dom inga i onsdags.

ZinniaVi kom överens om att jag skulle dyka upp efter besöket hos frissan så skulle hon bjuda på efter­middagskaffe. Det tackade jag gärna ja till.

Till kaffet bjöd hon på nybakta semlor (småfrallor) och en jättegod bärpaj med vispad grädde till. Hembakat är alltid bäst!

Efter påtår och en stunds trevligt småprat förflyttade vi oss till hennes odlingar. Det man ser först är ett blom­hav i en mängd olika sorter och kulörer. Man kunde gott tro att hon har blomförsäljning som yrke men hon odlar dom för sitt eget nöjes skull och för att glädja andra talade hon om. Bättre moti­ve­ring än så är väl svårt att hitta!

Förutom en präktig bukett dillkronor fick jag med mig två härliga blombuketter, den ena med rosa malva som ”huvudingrediens” och den andra med zinnia. Båda lika vackra förstås. Några fula blommor känner jag inte till förresten – alla är vackra på sitt sätt.

Mia stretchar
Precis som alla andra katter stretchar Mia när hon har sovit. På just den här bilden kunde man gott tro att hon har nåt annat för sig, men jag går i god för att hon bara sträckte på sig innan hon hoppade ner. 😀

Mia stretchar