Det är aldrig för sent – eller för tidigt – med lutfisk! 🙂
5.1 – Tillfredsställande
Bildskärmen är sänkt, styrelsen har haft sitt första möte, vi eldar för fulla muggar och har gjort ett mycket vältajmat besök. Mia är innekatt.
Bildskärmen sänkt
Min syn har uppenbarligen förändrats med åren. När jag ställde bildskärmen på skrivbordet för snart 10 år sen behövde den en tjock telefonkatalog för att komma upp på rätt höjd. Katalogen försvann för ett par år sen men nu kändes höjden fel igen.
I tisdags hjälpte Husse mig att sänka den. Tack vare att skärmen står på en separat bordsskiva som är höj‑ och sänkbar lät det sig göras. Dock krävde det helst fyra händer eftersom man behövde lossa två skruvar i vardera änden av skivan. Skönt att slippa vinkla nacken bakåt för att se vad som står överst. Tack igen Husse!
Årets första styrelsemöte
Igår eftermiddag hölls hembygdsföreningens första styrelsemöte för i år på Udden. På så sätt slipper vi höja värmen i Dragegården bara för några timmars vistelse och sparar lite på elkostnaden.
Det blev som vanligt ett gemytligt tillfälle med inledande kaffe och flera goda skratt innan vi började beta av agendan för dagen.
Eldar för fulla muggar
Veden minskar i snabb takt, i synnerhet sen vi fick en ”köldbölja” närmare 20 minusgrader. Husse meddelade nyss att lövträdsveden ”längst bak” i lidret var förbrukad. Men det finns mycket kvar än i den sydvästra hörnan.
Kakelugnen sväljer en hög björkved varje kväll, så dom travarna minskar också. Fast det är ju det ved är till för eller hur?
Mycket vältajmat besök
Idag var det dax för proviantering i öns södra centrum. Vi hade redan på förhand bestämt att göra ett oväntat nerslag hos Husses goda vänner som bor i närheten av butiken. Som den gentleman vår Husse är, införskaffades därför också en blombukett utöver det som stod på inköpslistan.
Och kan ni tänka er – värdparet var inte bara hemma, utan hade alldeles nyss slagit sig ner vid matbordet! Vi blev omgående inbjudna att dela måltiden.
Jag var ganska så säker på att vi hade prickat in mattiden och tyckte det var lite pinsamt när jag såg att jag hade rätt. Men så klart tackade ingen av oss nej. I synnerhet inte jag som var hungrig redan på ditvägen. 😀
Efter kaffe med tilltugg och en stunds ytterligare pratstund tackade vi för oss och lämnade det trevliga paret. Hur paret ska lyckas kunna pricka in vår mattid är däremot en gåta med tanke på våra varierande mattider? Men som bekant finns ju alltid kaffe/te och skorpor att tillgå.
Vi (eller Husse?) tycks ha en inbyggd radar för kaffe‑ och mattider hos vänner och bekanta har jag insett. T ex vid flera besök hos föreningens kassör har det visat sig vara kaffetid varje gång. Också det en sympatisk egenskap han har. 🙂
Mia är innekatt
Kylan och det tunna snölagret har gjort Mia till innekatt. Behoven uträttas därmed på innetoan och utevistelserna begränsar sig till enstaka minuter. Resten av tiden fördriver hon med att äta och sova. Gärna i Husses famn.
Upp och ner-dag
Idag har det varit en upp och ner-dag. 😀
2.1 – Avslut och inledning
God fortsättning! 2016 avslutades grandiost, 2017 har inletts rätt så stillsamt.
Grandiost avslut
Dagen före nyårsafton var ännu stillsam. Husses bror och svägerska gjorde oss sällskap till eftermiddagskaffet, men nästa dag var ruschigare och avslutades i stor stil.
Efter en snabbdusch i Tallmo på lördagen började förberedelserna inför kvällens firande för min del. Nåt jag roas av mycket mer än själva festligheterna. Husse förberedde sig på sitt håll, men tog säkerligen inte närmelsevis lika lång tid på sig misstänker jag.
Kl 15:30 – Eld i kakelugnen och ner med rullgardinerna för att skydda Mia från skenet av fyrverkerierna
Kl 16:00 – Fixa frisyren och kränga på finstrumpbyxorna (som gott kunde ha varit en storlek större!)
Kl 16:20 – Glitter i ansikte och dekolletage (hittade ett urgammalt glitterstift) plus ett tunt lager mascara (som jag normalt inte använder längre).
I den förstorande spegeln jag var tvungen att använda för att få mascaran på rätt ställe upptäckte jag att mitt högra öga var mindre än det vänstra!?! Förhoppningsvis var det en synvilla.
Kl 16:30 – Skinksmörgås vid diskbänken. Mat skulle det bli tidigast om ett par timmar räknade jag med.
Kl 16:40 – Dags att ta på nya finklänningen (i Ilse Jacobsens design), färgmatchande skor (när var det modernt med taxklack?) och välja smycken. Jag hade plockat fram fyra ”kollektioner” som kunde tänkas passa, men den i strass förkastade jag omgående. Den jag först hade tänkt mig (i hematit) visade sig passa bäst.
Kl 17:29 – Stänga av datorn och hjälpa Mia ner från överskåpet i köket. Hon märkte att nåt var på gång och gjorde sitt bästa för att jag skulle ägna henne uppmärksamhet i stället.
Kl 17:40 – Måla läpparna, dutta på parfym och kissa. Äntligen redo att låsa in Mia, ta på ytterkläder och ge sig av.
Märkte du vad jag glömde…? Helt rätt, jag glömde stänga spjället!
Festplatsen låg inte alls långt från Udden så jag var där på tio minuter. Utanför huset stod Husse och väntade så vi kunde göra entré tillsammans som de övriga paren.
Ett glas med skummande innehåll inledde festligheterna, sen ombads vi sätta oss till det vackert dukade bordet med tygservietter vikta i form av fransk lilja. Timmarna därefter serverades förrätt, varmrätt, dessert och slutligen kaffe med tårta. Tyvärr var allting jättegott så magen stod i fyra hörn redan före kaffet, vilket betydde att jag för en gångs skull nöjde mig med en bit tårta.
Ca 20 i tolv gav jag mig av hem för att Mia skulle få komma ut en sväng och ha sällskap under de intensivaste fyrverkerierna, men var tillbaka inom en timme för att fortsätta umgänget. En dryg timme senare tackade så gästerna för en trevlig kväll och skjutsades åt olika håll. Husse agerade också chaufför.
Stillsam inledning
Nattvaket satte sina spår, så gårdagen var till största delen stillsam, men idag kom f d grannen på eftermiddagskaffe. Med sig hade hon julblomman som en förkylning hindrade henne från att överlämna tidigare. Roligt att se henne och att hon är på benen igen.
Efter besöket avåts fiskmiddag som omväxling till alla skink‑ och kötträtter och nu sitter vi i var sitt rum och degar på olika sätt. Husse framför teve-nyheterna och jag vid datorn. Skönt att allt firande är över för ett tag kan jag tycka. 🙂
29.12 – Rester
Skink- och förkylningsrester återstår, jag har påmint, inventerat och blivit bjuden på middag.
Skink- och förkylningsrester
Annandag jul blev det äntligen läge att steka den lilla julskinkan som skulle ätas varm. En för Husse okänd delikatess som gick ner utan protester. Och jag njöt i fulla drag… Nystekt julskinka har jag inte ätit på flera år. Det innebär att det nu finns både palvade (rökta) och stekta skinkrester i kylskåpet, bara att välja.
Förkylningarna har långsamt avtagit efter att Husse fick min hosta och jag fick hans snuva. För min del var förkylningskulmen olyckligtvis förlagd till samma tidpunkt som annandagens besök. Husses syster och svåger gjorde oss sällskap till eftermiddagste och -kaffe.
Min sällskaplighet inskränkte sig till ett ständigt snörvlande och nysande, så gästernas första intryck av Udden kan inte ha varit särskilt positivt. Förhoppningsvis slapp dom åtminstone att bli smittade.
På tisdag eftermiddag ordinerade jag mig vila, men idag har jag faktiskt tagit mig utanför tomten och inandats mer frisk luft än på flera dar. Snart är dom sista förkylningsresterna också avverkade, även om jag inte känner mig på topp precis.
Påmint
Tre dagar försenade gick de sista betalningspåminnelserna i väg idag. Det är ytterst sällan väglaget behöver påminna om vägavgiften, men i och med en ändring i vår administration blev en del nya vägandelsägare debiterade den här gången så jag kan tänka mig att en del undringar uppstod.
Inventerat
Det börjar dra i hop sig till nyårsafton och firande av den samma. Det fick mig att företa en inventering av mitt förråd av strumpbyxor för att kolla vilka som passar bäst till nya festblåsan.
I och med att jag ytterst sällan klär mig i klänning annat än sommartid, har jag inte behövt strumpbyxor tidigare. Men nu gällde det alltså att hitta rätt färg och kvalitet.
Förrådet var större än jag mindes… Vardagsstrumpbyxor i brunt, grått, blått och svart, en påse märkt Finstrumpbyxor, en annan märkt Feststrumpbyxor och en tredje märkt Tights. Jisses vilket sortiment!
Efter noggrann genomgång hittade jag ett par som jag tror blir bra. Fast det kan mycket väl hända att jag ändrar mig när jag väl drar på mig klänningen.
Bjuden på middag
I eftermiddags bjöd Husse på middag i Tallmo bestående av en soppa som julfirarna hade lämnat kvar. Den räckte precis till två personer så dagens middagsbestyr var synnerligen enkelt överstökade.
Dessutom slapp jag disken. Husse tog välvilligt hand om den medan jag bryggde kaffe. Kaffet blev en nära-döden-upplevelse för att låna Husses uttryck. Mängden kaffe i förhållande till vattnet blev liksom lite fel. Men det gick ju för all del att spä ut den bittra brygden och mildra den med lite socker. 😀
Alternativ julmat?
Svamp torde vara ett bra alternativ som julmat, oavsett vilka preferenser man har? Fast kanske inte just den här sorten för all del. 😀
25.12 – En högst ovanlig jul
Dagarna före jul var sällsynt hektiska och årets julfirande har varit klart annorlunda.
Sällsynt hektiskt
Dom senaste åren har dagarna före jul varit mer eller mindre som alla andra dagar i och med att jag firat julen tillsammans med Mia. I år blev det ruschigt värre.
Till skillnad från föregående år, bestämde jag mig för att plocka fram julpyntet i början på veckan och placerade successivt ut tomtar här och där – trots att det blev märken i dammet. På onsdag eftermiddag fick vi sätta oss vid dukat kaffebord hos Grisen/Tvillingen och i torsdags skulle skinkorna avhämtas i Bjärnå.
Det tänkta 2-månaders jubilerandet byttes ut mot hosta och snuva. Husse insisterade på att dela med sig av sin förkylning så champagnen får vänta till en annan gång.
På fredagen fick jag för mig att jag nog skulle julstäda trots allt och skinkan skulle kokas. Spadet från rullsyltan som kokades dagen innan kunde därmed återanvändas. Och plötsligt var det julafton.
Annorlunda julfirande
Strax före fyra på julafton anslöt jag mig till sällskapet i Tallmo, där Husse redan befann sig. Eftersom jag hade fått träffa dom flesta redan innan, kände jag mig inte helt bortkommen.
Ganska exakt klockan fem satte sig nio personer vid det färdigdukade julbordet i ”salen”. Sortimentet kunde vilken restaurang som helst ha varit avundsjuk på, jisses vilket urval! Av utrymmesskäl fick ”ungdomarna” sitta i köket, så totalt bestod matgästerna av 14 personer. 13 fler än jag är van vid. Ja, och så fyra hundar förstås.
Julbord ”under arbete”
Att smaka på alla rätter var fullständigt otänkbart. Jag höll mig därför till fiskrätterna, men lyckades också klämma ner en halv skiva rullsylta och dito rökt skinka.
Kaffe/te, med tilltugg förstås, serverades så snart den kopiösa mängden disk var överstökad. För att framstå i god dager åtog jag mig att torka en del, sen satte jag mig på soffan bredvid Husse och umgicks med hans syster och svåger tills det var dags att åka hem till Mia.
Idag firades ett barnbarns födelsedag på förmiddagen, vilket betydde tårta förstås. Den hade Husse ”ställt till”. Han har oanade resurser vår Husse. 🙂
Efter en paus på några timmar som jag utnyttjade till att diska(!), var det dags igen. En repris på gårdagens sortiment stod uppdukat fem minuter i fem. Kockarna och kallskänkorna höll tiden idag också.
Och efter det en ny diskomgång givetvis. Den här gången torkade jag allt som behövde torkas. På så sätt fick jag chansen att bli närmare bekant med Husses systerdotter som åtog sig uppdraget idag också.
Som avslut på middagen vankades fruktkräm med vispgrädde som la sig som bomull kring dom allt mer tilltagande kärlekshandtagen.
Efter desserten tackade vi för oss och avvek för att mata och släppa ut Mia som varit instängd i fyra timmar. Det behövdes förresten också eld i spisen och kakelugnen. Den friska vinden hade gjort sitt bästa för att kyla ut Udden trots plusgraderna.
Nu hostar och nyser vi således på Udden igen och hoppas att vi inte smittat ner dom övriga julfirarna!
God Jul!
Årets gran
Årets julgran på Udden går i silver. 😉
19.12 – Diverse angelägenheter
Årets julklapp är mottagen, jag har varit ute på hal is, besökt grannkommunen och pratat med morbror. Mia har fått julkort.
Årets julklapp mottagen
Förra torsdagen fick jag meddelande om att årets julklapp finns på kontot. Skatteverket i Östersund tyckte att jag har varit snäll i år också. Snällare än vanligt av beloppet att döma, så det var en glad överraskning. 🙂
På hal is
I fredags hade jag anledning att prova om isen höll. Husse meddelade att vi var välkomna på eftermiddagskaffe hos ”Lingongrannen” och föreslog en sparktur.
Jag är modig i flera avseenden, men vistelse på is tillhör definitivt undantagen! Jag tittade förskräckt på honom och ifrågasatte klokheten i förslaget. Han lugnade mig genast med att Lingongrannen och hans bror hade färdats på den och mätt upp istjockleken till 16 cm så det var ingen som helst fara försäkrade han.
För att lugna mina franska nerver försåg jag mig med isdubbar innan jag försiktigt steg ut på isen i stranden där sparken redan väntade. Eftersom sparken är försedd med ”lastkorg” blev jag skjutsad på medarna – det är bestämt första gången i mitt liv.
Sparkföret var perfekt, ett tunt lager rimfrost täckte största ytan. Värre var det när vi skulle hem. Dels var det mörkt och dels hade vädret hade slagit om till plusgrader, vilket innebar kraftig dimma och ett tunt lager vatten på isen.
Ingendera av oss hade nåt fäste, så att bli skjutsad var det inte längre tal om. Det gällde i stället att hjälpas åt att få sparken att överhuvudtaget röra sig framåt och i rätt riktning. Men hem kom vi så småningom – både torra och oskadda.
Besökt grannkommunen
På dagens agenda stod ett besök i grannkommunen. Det innebar förstås att jag var tvungen att lämna ön. Resan gick till Bjärnå, som numera tillhör Salo stad.
Jag hade tid hos min rara ”jäsenkorjaaja”, hon som ser till att min kropp är i balans och fungerar som den ska. Anledningen att lämna ön var alltså välmotiverad.
Pratat med morbror
Ett av årets julkort gick till min morbror och moster i Helsingfors. Idag ringde morbror och tackade för kortet. I hans generation är man uppfostrad att göra så.
Han talade om att moster är intagen på ett åldrings‑/vårdhem sen drygt ett halvår och att han har problem med sina fötter. Inte så konstigt om man fyllt 91.
Ensamheten känns ändå värst lät han mig förstå – morbror och moster har varit gifta i 68 år(!). Att efter så lång tid bo ensam måste verkligen kännas tomt. Men det är förstås ett öde han delar med många andra gamlingar.
Mia har fått julkort
Idag fick Mia julkort från Simon via mejl. Min avlägsna släkting kallad ”kusinen” hade fått i uppdrag att skicka det. Texten lydde: ”Simon ville sända ett eget julkort till Mia och självklart hjälper matte till…” Gulligt tyckte både Mia och jag. 🙂
Uddmors betraktelser 