Vardagsplock

Ny huvudkategori 2.7.2014

av

25.4 – Att prova en matta

Dagens inlägg hämtas ur ”Uddmors råd & rön”.

Om man är funtad som jag krävs det en hel del för att prova en matta. Följande verktyg och tillbehör behövs förutom en ren matta (som jag hittade på vinden under jakten på dammsugaren):

  • Tvättfat med hett vatten
  • Två ”mirakeltrasor”, en för glas och en för annat
  • Dammsugare
  • Fönsternyckel
  • Piasavakvast

Så här går man till väga:

  1. Torka av bordet som mattan ska läggas under och fäll ner klaffarna (mitt köksbord har två)
  2. Ställ tvättfatet på bordet och blöt trasorna
  3. Lås upp, öppna och dammsuga runt fönstret närmast bordsänden
  4. Putsa fönsterrutona på ut- och insida med glastrasan
  5. Putsa fönsterbleck och -karmar med universaltrasan
  6. Sopa bort döda insekter från husväggen närmast fönstret
  7. Stäng och lås fönsterrutorna
  8. Dammsuga ”nedfallet” under fönstret på insidan
  9. Lägg ut mattan under bordet
  10. Justera mattan i längd- och sidled efter smak och tycke
  11. Fäll upp bordsklaffarna

Viktigt att tänka på:
Undvik att drämma sopkvastskaftet i fönsterrutan för att undvika oväntade kostnader. Att göra det två gånger tyder klart på ”svårt att fatta”-förmåga.

Tips:
Om man vill skapa lite mer vårkänsla kan man byta till ljusa stolsdynor och bordstabletter.

Resultat:
Tja, så här blev det, se nedan. Det var ju tråkigt att det saknas en halv meter på bredden, men det får duga. Att låta mattan ligga kvar på vinden och i värsta fall bli angripen av möss är ingen bättre lösning. 🙂

Köksmatta

av

24.4 – Upplösningen på mysteriet

Mysteriet med den borttappade dammsugaren (se gårdagens inlägg) fick sin upplösning i efter­middags.

AA 1Igår kväll letade jag rätt på instruktionsbok och garanti. Jag köpte dammsugaren den 28.12.2004 hade jag noterat. Inte alls 2001 eller 2002 som jag trodde igår. Det betyder att den har varit i användning i två och ett halvt år trots att den är 11 år gammal.

Innan jag kunde fortsätta leta var jag tvungen att åka i väg på ett par ärenden, men vid 14-snåret var jag tillbaka och ”på hugget”. Bakom julsakerna kunde den möjligen hålla till. Men nej, så enkelt var det tyvärr inte. Men nu är det ordning på dom också.

Det kan knappast finnas nån annan som är lika duktig på att spara tomkartonger som jag? Alla ”maskin­kartonger” kan jag ännu förstå, men mitt sortiment sträcker sig från storlek 5 x 5 cm upp till det tiodubbla. Många kartonger blir det. I och med mitt rotande passade jag på att decimera antalet högst påtagligt. Inget ont som inte har nåt gott med sig. 🙂

Nu återstod bara ett möjligt utrymme… Det som jag var säker på att inte kunde innehålla nån damm­sugare. Gott om resväskor har jag också, jag som aldrig reser nånstans. Bakom en av dom såg jag en brun låda längst bak. Kunde det möjligen…?

När jag väl hade baxat undan alla hinder och dragit fram lådan, öppnade jag och tittade. Jajamen, där låg den ju. Alltså inte alls i nån blå sopsäck utan i flyttkartong nr 63. Mitt minne är verkligen inte tillförlitligt.

I lådan låg alla tillbehör, slangen hängde över en balk och dammsugarpåsar visste jag att jag hade köpt för länge sen. Jag torkade bort spindelväv och damm, satte i en ny påse och dammade av filtret. Dags för provkörning.

Dammsugare 3Den startade snällt, men ljudnivån kräver nästan hörselskydd. Om den förra lät illa innan den dog, låter den här som ett rea­plan. Allting känns ”plastigt” och munstycksmonteringen är av det allra enklaste slaget. Annat var det med min gamla, kära Hoover.

Det här är alltså ingen kvalitetsdammsugare. Men den är lätt att hantera och suger som den ska, så den får duga tills den klappar i hop. Jag är helt övertygad om att den inte kommer att hålla i nästan 30 år som den förra. Kanske inte jag heller förresten? 🙂

av

23.4 – Från barfotapremiär till borttappad dammsugare

Jag fick svar på efterlysningen, har haft barfotapremiär, gottat mig åt go’vädret, är klar med två skattedeklarationer och har tappat bort en dammsugare.

Svar på efterlysningen
Två personer hjälpte mig med namnet på den lilla örten i inlägget 21.4, tack igen! Nagelört (Erophila verna) heter den och tillhör släktet Drabor, som det finns en uppsjö av om man konsulterar Den nordiska floran.

Barfotapremiär
I tisdags kunde jag inte bärga mig, jag ville veta hur det kändes att gå barfota ute… Termometern visade 12,8° och solen lyste. Det blev dock en kort promenad. Mossan var varm och skön, men gräset och marken kalla. Konstigt vore det annars förresten. Men den korta stunden var ändå njutbar. 🙂

NunneörtGo’väder
För att ta vara på det fina vädret höll jag till ute och fortsatte vårstädningen. Fläckvis är det nu riktigt snyggt på Udden. Mia höll mig sällskap men tyckte att jag hellre skulle leka med henne än göra nåt nyttigt.

Mellan varven inventerade jag vårblommor. Vitsipporna har slagit ut och nunne­örten som jag ”stal” och plan­te­ra­de i fjol våras blommar den också. Hos sommargrannen såg jag att svalörten och dom gula vitsipporna lyste gult. Så här års finns det nåt nytt att upptäcka varje dag.

Två skattedeklarationer klara
Då återstår bara en skattedeklaration, den som tar mest tid och som är krångligast, dvs firmans, men mammas och min privata är klara. Mammas förhandsifyllda uppgifter såg ut att stämma, men på min saknades en tjänstepension. Korrigeringen gick väldigt enkelt att göra på skatte­myndig­he­tens sajt, så nu är den rättad och inlämnad.

Tappat bort en dammsugare
Idag fick jag för mig att jag skulle städa lite noggrannare än vanligt. Dammsugaren har stått i var­dags­rum­met i närmare en månad snart och väntat på att andan skulle falla på.

Mattorna i köket skulle ut och dammas av beslöt jag. Stormilen underlättade jobbet, jag behövde nästan bara hålla i dom så dammade dom sig själva.

Dammsugare 2När jag dammsög köksgolvet började dammsugaren låta underligt. Lite som en fiskekutter på hög­varv. Jag hann bli klar i köket och badrummet innan jag stängde av för att ta en matpaus. Efter det var den stendöd. Just så. ”Är det inte det ena så är det det andra” sa förriga flickan.

Den gamla trotjänaren har ett ansenligt antal år på nacken, närmare 30, så jag var inte förvånad. Då gällde det att ta fram en nyare upplaga. Den köpte jag gissningsvis 2001 eller 2002 och hade med mig i flytten.

Men var i fridens namn fanns den? Slangen hade jag koll på, men inte på dammsugaren. Nånstans på vinden lämpligen. Tack vare letandet fick jag ordning på mattlagret och sparade tomkartonger, men nån dammsugare hittade jag då inte. 😦

Jag har heller inget minne av att jag har sett den tidigare när jag har ordnat grejer, men möjligen kan jag ha förträngt det eftersom jag inte behövde den just då? Om jag minns rätt stoppade jag ner den i en blå sopsäck då jag packade, men alla jag hittade var tomma eller hade annat innehåll.

I morgon får jag fortsätta leta. Och om jag inte hittar den finns det ju faktiskt nya att köpa.

av

19.4 – Folktomt, salta revben och vatten

Det har varit folktomt både på Udden och i vallokalen, salta revben ska jag akta mig för.

Folktomt på Udden
Till skillnad från de senaste dagarna har det varit folktomt på Udden idag. I förrgår och igår hade jag både dam- och herrbesök i varierande åldrar, allt mellan 14 och 67.

FolktomtDet passade mig bra. På så sätt kunde jag i lugn och ro komponera presentationen som jag ska hålla den 6.5. Det enda ”störande ele­men­tet” var Mia som kutade ut och in, men dom avbrotten stod jag förstås gärna ut med. 🙂

Folktomt i vallokalen
Framåt 16-snåret var jag klar med stommen till presentationen och klädde äntligen på mig. Det var dags att åka i väg och rösta.

Utanför vallokalen stötte jag på tre personer, men inne i vallokalen fanns bara valfunktionärerna. Undrar förresten varför dom måste vara så många? Men det kanske behövs om/när det är rusning.

Eftersom jag inte tillhörde dom 40 % som inte har bestämt sig, var proceduren snabbt överstökad. Och inte behövde jag identifiera mig heller. Det får jag väl ta som en komplimang?

Salta revben
Innan magen signalerade påfyllning hann jag bära in ved och vatten, rigga upp stolpen för tvättlinan, tömma gamla syltburkar och plocka blommor. För att överleva tills maten var klar slängde jag i mig en smörgås.

RevbenIdag vankades det ugnsstekta tjocka rev­bens­spjäll eller grillsida som det heter i det här landet. När jag köpte dom i torsdags fanns det inga färska, bara såna som låg i saltlake, men det tyckte jag skulle gå bra. Då kunde jag ju spara in på saltet. 😉

Doften av vitlök och sesamolja spred sig i huset och den färska fänkålen puttrade på spisen medan jag finputsade presentationen och fixade animeringen. Det kändes nästan lite lyxigt att få äta egen­händigt tillredd söndagsmiddag.

Efter att ha smakat på köttet frågade jag mig oroligt hur länge det hade legat i saltlake och hur färskt det var innan det hamnade där? Och hur hög salthalten var? Yttersta köttlagret smakade inte direkt skämt men definitivt gammalt trots min generösa kryddning.

Det här var garanterat första och sista gången jag köpte salta revben. Och vid nästa besök på inköps­stället ska jag givetvis påtala den bristande kvalitén.

Vatten
I dagens mejlskörd låg ett meddelande från SumOfUs, en organisation som bekämpar profit­hungriga storföretag. Förra gången gällde det Lidl som ser till att hålla säljarna av räkor i ett järngrepp, men idag gällde det ett av mina favorithatobjekt, Nestlé:
”… According to NASA’s new report, California only has enough water to get it through the next year. People are under strict water-saving measures; farmers are struggling to keep their crops alive.

VattenYet, Nestlé is bottling water from at least ten natural springs throughout California, including from some of the most drought-stricken areas of the state, and selling it for profit. In places like Sacramento, it’s paying less than $0.14 per gallon. This is bananas.”

Mängden vatten som köps billigt och säljs dyrt enligt SumOfUs: ”Nestlé’s Sacramento water plant is sucking water at a rate of 50 million gallons of water each year from the city’s water reserves…” I liter innebär det drygt 189 miljoner (189 270 589) per år! Frågan är vem det är som säljer vattnet till Nestlé och varför?

Jag har tidigare, möjligen här på bloggen, citerat ett uttalande av Nestlés VD (eller sty­rel­se­ord­fö­rande?) där han på fullaste allvar påtalar att alla sötvattentillgångar bör privatiseras. Vad kan man säga om sånt? Milt sagt kvalificerat vansinne och omättliga makt- och penningbegär. 😦

av

18.4 – Från klädhög till staket

Jag minns idag för åtta år sen, har kommit ihåg återvinningen, redigerat ett slutligt utkast och fått hjälp med stegandet.

Idag för åtta år sen
På kvällen den 18.4.2007 samlades fyra glada damer till ett ”garderobsparty” på Fältjägargränd i Östersund. Flytten började närma sig och mina bästa kompisar (och kolleger) ville gärna hjälpa mig undvika ta med kläder som dom tyckte var missklädsamma.

Garderobsparty

Under tiden jag lagade mat härjade dom i mina garderober. Jag kunde höra deras utrop och delvis mördande kommentarer där jag stod i köket. Jag förstod att det inte skulle bli mycket kvar att packa ner när dom var klara. Dock hade ägarinnan alltid sista ordet hade vi bestämt när det första partyt gick av stapeln. Det här var det tredje i ordningen.

Högen med kläder som damerna ville att jag skulle avstå ifrån var imponerande, det var inte mycket som återstod i garderoberna. Enligt regelverket var det också fritt fram att överta ägandet av dom plagg man gillade, förutsatt att den ursprungliga ägaren var villig att avstå från plaggen.

Det var en jätterolig kväll med många glada skratt. Ett minne jag kan gotta mig åt än tack vare bilderna från kvällen.

Hur det gick med klädhögen? Tja, bortsett från några plagg från 80-talet packade jag nog ner det mesta trots allt. Och många av dom plaggen lever än. Utom två tröjor som jag knappt använt sen jag köpte dom… Lyckligtvis övertogs dom idag av en ung dam som tyckte att hon ville använda dom. Skönt att slippa se dom i fortsättningen.

Återvinningen
I förrgår kom jag äntligen ihåg återvinningsprylarna… I måndags lastade jag papper, kartong och glas som skulle till återvinningen när jag ändå åkte förbi på väg till Kimito. Självfallet glömde jag svänga in, så nu har kassarna fått en åktur på ca 60 km. Men det mådde dom ju inte dåligt av. 😀

Redigeringar
Vid lunchtid idag skickade jag i väg en sista(?) utgåva av medlemsutskicken. Det blev nämligen två efter alla ändringsvändor. Det känns som om jag har redigerat dom femtielva gånger. Varje gång jag har verkställt ett önskemål har jag fått nya.

Att göra om samma sak flera gånger är verkligen inte min melodi! Om korrekturläsaren hade för­må­gan att tänka till innan – eller åtminstone komma på alla ändringsönskemål samtidigt – hade jag sluppit en massa jobb i onödan. 😦

StaketHjälp med stegandet
Eftersom jag har underlängd i förhållande till min vikt och därmed korta ben – jag har blivit kallad svamphuggare vid ett tillfälle – behövde jag hjälp av ett par längre ben. Dom kom idag på efter­mid­dagen.

”Staketkonstruktören” jag anlitar har nämligen alldeles lagom långa ben för att stega upp läng­den på staketet jag har designat. Ritningen var klar redan i fjol höst, men vi kom överens om att byggandet blir av först i år.

Nio meter långt blir staketet och det behövs fem stolpar kom vi fram till, så nu vet jag hur mycket virke som går åt. Det ska bli rysligt spännade att se det i färdigt skick!

av

15.4 – Nytt och ålderstiget

Jag har skickat ett utkast, fått leverans och varit yngst. Mia har bråda tider.

Utkast
Igår fixade jag utkast till Daphnias årsmöteskallelse och skickade till styrelsen för godkännande. Ord­föranden hade omgående vissa synpunkter, men uppmanade övriga ledamöter att också tycka till så jag avvaktar ett tag med redigering och översättning.

Leverans
Som avtalat dök kylskåpsleveransen upp strax efter tio i förmiddags. Det nya kylskåpet kän­des lättare än det gamla, men det kanske var av pur lättnad över att slippa det gamla?

InstruktionI måndags frågade jag försäljaren vad som ingick i priset? ”Lite paff och styrox och en kopp kaffe” fick jag till svar. Bortsett från kaffet fick jag just det. Men hyggligt nog behövde jag inte ta reda på em­bal­laget.

Jag hade redan fyllt skåpet innan jag tog en titt i instruktionen. Aj då, jag borde ha monterat en medföljande ”bakre distanshållare” och torkat det invändigt innan jag tog det i bruk läste jag. Till min stora för­våning såg jag att kylskåpet också inrymmer en ugn?!

I stället för freon innehåller kylaggregatet kolväten. Det låter inte värst hälsosamt, men är för­hopp­nings­vis skonsammare mot ozonlagret än freon. Jag tänker för all del varken släppa ut eller fylla på några kolväten. Åtminstone inte medvetet.

Varit yngst
Det händer alltmer sällan att jag är yngst i sällskapet, men det fick jag njuta av i cirka en halv timme i eftermiddags när jag uppvaktade byns 87-åring. Sen anlände dess värre hans yngsta dotter som är hela tretton år yngre än jag. Men det är smällar man får ta. Jag fick övergå till att njuta av go’sakerna på kaffebordet i stället.

Bråda tider
Sorkar, näbbmöss och ödlor avverkas på löpande band – Mia har bråda tider. Men det är förstås som det ska va’ om man är utekatt. 🙂

Mia jagar 3

av

13.4 – Väl förrättade ärenden

Jag har identifierat mig, är ägare till nytt kylskåp, en busksåg och 200 l mull.

ID-kortIdentifierat mig
I slutet av förra veckan ringde en dam från banken och talade om att jag i egenskap av kassör för väglaget behövde komma in till banken för att identifiera mig. Behovet påkallades av en ny lag som trätt i kraft nyligen. Det var dagens första ärende i Kimito och snabbt avklarat när de två damerna före mig väl var klara med sina.

Damen bakom disken såg väldigt bekant ut och visste vad jag hette så jag var tvungen att fråga hur hon kunde veta det? ”Jag bor i samma by” svarade hon och förklarade vems dotter hon var. Då gick det upp en talgdank. Hade jag mött henne i byn hade jag antagligen vetat vem hon var, men det här var ”fel” miljö, jag hade ingen aning om att hon jobbar på bank.

Nytt kylskåp
Nästa ärende gällde inköp av nytt kylskåp. Jag hade ringt Wuorios på förmiddagen för att försäkra mig om att dom hade Rosenlews kylskåp med höjd 85 cm och bredd 54 cm. Resten var inte så noga.

Anledningen till att jag är beroende av vissa mått hänger i hop med att kylskåpet ska stå ovanpå frys­skåpet och då gäller det främst att bredden stämmer. Och eftersom frysen råkar vara Rosenlew, tyckte jag det skulle vara snyggt med enhetlig design.

Energiklass, inredning och annat var alltså av mindre intresse. Fast jag glömde fråga om kylskåpet är självavfrostande? Men det bör väl alla moderna kylskåp vara då t o m det gamla var det?

Fördelen med att köpa nytt är att jag slipper städa det gamla. Faktiskt såg det ganska grisigt ut när jag hade tömt det. Fram till på onsdag förmiddag får verandan fungera kylskåp så jag hoppas vi slipper värme­bölja till dess!

Busksåg och mull
Sen var det ett par andra grejer på inköpslistan och mull. I fjol klarade jag mig med befintligt lager, men nu hade jag bara 1/3 säck kvar så jag behövde påfyllning.

Medan jag stod i valet och kvalet mellan 5 st 45 liters säckar för 16,90 eller 5 st 40 liters för en tia gled en bil upp bakom mig. Mullen är nämligen travad intill parkeringen.

BusksågUr bilen steg en man som också var mull­speku­lant så jag redogjorde för alternativen. Det var ganska onödigt eftersom det räckte att läsa innantill på en tydlig lapp, men man vill ju under­lätta för sina medmänniskor. 😀

I dom senaste utskicken från S-kedjan fick jag syn på busksågar. Fru grannen på udden mittemot talade sig varm i fjol sommar för en dylik tingest, så med tanke på alla mina buskar (och grannens inkräktande häck!) kom jag fram till att det vore en fiffig investering.

Visserligen går det bra med kvisttång och/eller häcksax, men förstås oerhört mycket snabbare med en elsåg. ”Svisch bara” beskrev hon arbetet som. Det lät lovande, men i fall jag inte upplever det så, nöjde jag mig med en billigare modell som klarar kvistar upp till 18 mm.

Kassan nästa och lastning. Antalet kollin gjorde att jag bestämde mig för att lasta i två om­gångar. Jag hade inte ens hunnit stuva klart innan en av dom glada tjejerna på trädgårdssidan kom gående med resterande prylar. ”Och så skulle du ha mull” sa hon, ”jag kan hjälpa dig att lasta”.

Jag blev nästan stum. Det hade jag då inte väntat mig! Jättesnällt av henne. Jag kan tänka mig att hon tyckte att jag inte var rätt klädd för uppdraget, vilket onekligen stämde. Fina vårkappan vore helt klart dumt att smutsa ner. Så nu vet jag hur jag ska klä mig vid nästa inköpstillfälle. 😉

PS. Jag valde 5 säckar à 40 l bara för att dom är lättare att hantera. DS.

av

12.4 – Utflykt i det förflutna

Vädret har varit gynnsamt för återblickar.

Återblickar
I förmiddags greps jag av städlust i arkivet tack vare det regniga vädret. Det började med att jag ville veta vilket år jag köpte frysen, vilket i sin tur innebar att jag samtidigt tog mig till att sortera instruk­tioner och handböcker i kronologisk ordning. Frysens inköpsår var 2010 visade det sig, så snart slutar väl den också fungera. 😦

PappaPappa som modell
Efter den sorteringen tog jag av bara farten i tu med en tredje tidskriftssamlare som bland annat innehåller delar av ”mitt forna liv” i vårt västra grannland. Där fanns mycket spännande och intres­sant. Bland annat en kopia på Finnairs reklam från 1964.

Orsaken till att jag har sparat den kopian är för att pappa figurerar på den. På 60-talet jobbade han nämligen som modell hos främst klädkedjor om jag har förstått det rätt. Enda mannekängen i min släkt är jag ganska säker på. 🙂

Kursdokumenation och kärleksbrev
Förutom kursdokumentation från kurserna i Pedagogik som jag gick i Stockholm 1996 och 1997, diverse roliga texter, inbjudan till klassträff för Lönkan, ett certifikat från Greenpeace, bostads­mäklarens bilder på lägenheten i Östersund och en bunt med arbetsansökningar hittade jag också mejlutskrifter från en dialog med en ”tillfällig förbindelse” 2005.

Den korrespondensen väckte givetvis behagliga minnen. 🙂 Ibland är det en fördel att spara på saker.

Arbetsansökningar
I bunten med arbetsansökningar från 1992 till 2006 kunde jag konstatera att jag sökte två jobb året innan jag flyttade hem. Det ena i Östersund  och det andra i Pargas.

Orsaken var att företaget jag var anställd hos hade blivit uppköpt och den nya ägaren såg ingen anledning att ha ett dotterbolag som sysslade med fordonsteknisk utbildning, vilket innebar att jag och mina kolleger blev uppsagda våren 2006.

ProjektledareBeskedet från arbetsansökan i Östersund är undertecknat den 1.3.2006 av Camilla Olsson, närings­livschef i Östersunds kommun. Hon tackar för visat intresse och meddelar att tjänsten som projekt­ledare för VTC (Vehicle Technical Centre) är tillsatt.

Jobbet i Pargas gällde också en projektledarbefattning, fast med IT-inriktning. Region Åboland sökte en person för att leda projektet e-kunskap Åboland. Projektets målsättning var att ”bidra till eko­no­misk tillväxt och utveckling av näringsliv och arbete genom att samordna IT-lösningar på bästa och mest kostnadseffektiva sättet för hela Åboland.”

Den 25.9 var jag kallad till anställningsintervju, men nåt slutligt besked har jag inte noterat trots att det var aviserat till den 10.10. Bara att jag ringt en handläggare den 13.10 och fått besked om att beslutet var uppskjutet tills vidare.

Hur som helst fick jag inte det jobbet heller. Och lika bra var ju det eftersom Region Åboland upp­hörde existera i samband med att Kimitoöns kommuner slogs i hop.

Epilog
Och här sitter jag nu på Udden sen 20.5.2007. Mitt livs bästa val. 🙂 Eftersom jag hade förhandlat mig till arbetsbefrielse under uppsägningstiden och hade ett års uppsägning blev det en lång sommar­vistelse på Udden 2006.

Jag minns att jag satt ute på trappan och filosoferade en dag efter frukosten. Det slog mig att om jag ändå skulle börja med nåt nytt kunde det lika gärna vara hemma på ön. Vissa av mina idéer visade sig ogenomförbara, men en del av dom har jag förverkligat under åren.

Men det är förstås historia i och med att jag blev pensionär på heltid 2013. Mitt nästbästa val. 🙂

av

11.4 – Bland fågelkvitter och humlesurr

Jag har ändrat uppfattning, pysslat om rosorna, fått oväntad gödsel, ”rebootat” kylskåpet och assisterat Mia.

Ändrat uppfattning
Jag är ju inte sämre än att jag kan ändra mig när det gäller. Idag gällde det. Hittills har jag nämligen ansett att lövblås är en fjantig manick, nåt som stadsbor tar till för att dom inte orkar kratta, men nu har jag ändrat mig.

LövblåsFörutsatt att det torra gräset inte är för långt och att löven är torra funkar den ypperligt. Med stor framgång blåste jag i väg det mesta över till rågrannen. Jag hade dessutom tur med vind­riktningen, dom virvlade villigt i väg nästan ända till vägkanten närmast skogen.

Tanken slog mig att jag också kanske kunde använda den inomhus så jag slapp dammtorka, men insåg sen att det var en dålig idé. 😀 Däremot kom jag på att den går bra att putsa fälgarna med i brist på tryckluftsaggregat. Det ska jag minsann testa vid tillfälle!

Pysslat om rosorna
Idag var vädret extra sympatiskt – strålande sol och tvåsiffriga plusgrader. Tranplogen som flög över Udden trumpetade ljudligt vårens ankomst och måsarna skränade ute på sjön, småfåglarna kvittrade och humlorna surrade. Den bästa årstiden har börjat!

Nu var det hög tid att ta i tu med ”rosenrabatten”, dvs dom tre återstående klängrosorna vid tomt­gränsen. Jag var helt säker på att dom ännu inte hade börjat röra på sig, men där hade jag helt fel. Små röda utskott syntes redan på alla grenar så jag tog det väldigt försiktigt med sekatören. Min närgångenhet bestraffades som vanligt med diverse rivsår, men nu skulle löv och torrt gräs bort runt buskarna innan jag gödslade. Det var här lövblåsen fick göra en insats.

Oväntad gödsel
Jag hann gödsla klart och förflytta mig till vinbärsbuskarna innan jag hörde röster uppifrån skogen. Mia hörde dom också och flyttade sig närmare mig för säkerhets skull. Inom kort dök två tjejer på var sin häst upp på skogsstigen. Dom hejade artigt när dom passerade.

GödselPå väg nerför backen hörde jag den ena tjejen säga nåt så jag tittade upp. Hästen tyckte det var lämpligt att lämna av ett gödsellass på vägen men det tyckte tydligen inte ryttarinnan. Hyggligt nog klev hon av och sparkade undan ”lämningarna” så man slipper gå eller köra i dom.

Här hade jag nu pinfärsk hästgödsel i stället för dom hästgödselpellets som jag nyss spridit ut runt rosorna… Nästan så jag fick för mig att högre makter behagade skämta med mig.

”Rebootat” kylskåpet
En ”reboot” eller omstart gör man när datorn har ”hängt sig”, dvs slutat fungera. Tydligen funkar det också på kylskåp?!

I morse var smöret lika löst som om det stått framme över natten men jag skyllde kallt(!) på att Valio hade blandat i för mycket olja i just den här burken. Inte förrän vid lunchtid kom jag på att det var alldeles för varmt i kylskåpet.

Just så, alla elavbrotten hade förstås tagit kål på det resonerade jag men rattade ändå på termostaten till nolläge och så tillbaka till läget jag brukar ha. Döm om min förvåning när jag hörde att kom­pressorn satt i gång! Fast det kunde ju förstås ändå vara fel på kylningen insåg jag.

Lite kyligare har det blivit efter hand, men +14 innebär att det är kallare ute i verandan. Inte alls konstigt att kompressorn har gett upp förresten, den har nog mer än 20 år på nacken.

Assisterat Mia
En stund innan jag gjorde kväll hade Mia fångat en stor skogsmus, men den luringen kutade in under pumphuset som står en bit ovanför marken. Jag var säker på att den redan hade rymt, men Mia hade förstås full koll och envisades med att försöka komma åt den bakom kruknarcisserna som jag har planterat i en balkonglåda och ställt vid väggen.

Till slut lyfte jag bort blomlådan, träbiten den stod på och vips sprang musen iväg och gömde sig bland bergenian i stället. Hur kunde jag nånsin tro att hon inte visste var den höll till? Bilden är tagen från ett något senare jaktmoment.

Mia jagar 2

av

9.4 – Fortsatt högsäsong

Jag har åstadkommit nya högar, gjort ett fynd i badrummet, blivit av med en viktig fil, haft dator­support, brottats med avbrott och varmkört nya kameran.

Nya högar
I måndags och tisdags var vädret synnerligen sympatiskt. Tomtstädningen fortsatte därför ner mot stranden. Nya stora högar tillkom i rask takt.

Skottkärran väntar på att få frakta den sista högen till sin sista vila. Återstår att se när jag blir inspirerad att göra det? När jag gick förbi den idag insåg jag att jag redan hade glömt den. 🙂

BokskorpionFynd i badrummet
Så här års är djurlivet i badrummet ännu ganska stillsamt. Det är i regel bara spindlarna som är flitiga. Därför blev jag oerhört överraskad i tisdags då jag upptäckte en bokskorpion på väggen ovanför tvättstället!

Det är bestämt första gången jag sett en sån livs levande. För det mesta brukar jag bara stöta på mumifierade exemplar i gamla böcker.

Vi blev snabbt bekanta, fast jag tvivlar på att förtjusningen var ömsesidig. När jag fångade den pytte­lilla krabaten, gjorde den diverse snabba manövrar både framåt och bakåt. Dom långa klorna verkade väldigt opraktiska, men säkerligen är dom till stor nytta i jagandet. Fascinerande litet kryp.

Viktig fil borta
Igår slet jag mitt hår i förtvivlan… Det visade sig att den fastnålade filen för årets hushållsutgifter låg i en mapp som jag hade raderat. Dessutom permanent, eftersom Windows meddelade att ett av fil­nam­nen var för långt för papperskorgen och därför frågade om jag ville radera permanent.

Att just den mappen inte låg med i backupen eller synkroniserades på OneDrive gjorde det hela katastrofalt. Skälet är att jag vid installationen av Publisher 2013 gjorde en (tanklös) inställning som påverkade OneDrive, vilket skapade en ny mapp och således lämnade den tidigare utan synkning. Suck. Tur att det hände nu och inte i december!

Win 8-1Datorsupport
Igår kväll kom en hjälpbehövande herre med sin nya dator med Windows 8.1 för att så långt möjligt få den anpassad till samma utseende och innehåll som den förra med Windows 7. Efter nästan fyra timmar var han nöjd och belåten. Jag också. Det gick bättre än förväntat. 🙂

Det enda som återstod var skrivarinstallationen, men den fixade jag på plats idag efter lite trixande. Originaldrivrutinen var inte anpassad till Windows 8.1, men det fanns lyckligtvis en programsnutt att ladda ner och installera.

Brottats med avbrott
Igår blåste det rejält, 18 m/s i byarna enligt MI. En mängd okända löv gjorde plötsligt intrång på min städade tomt och hammocken kantrade och blåste i väg en god bit.

Dessutom brottades vi med elavbrott. Dom längre på en halv timme var ingen fara med, då var det mycket värre med dom återkommande korta avbrotten. Till slut gick säkringen i UPSen.

Och var hade jag lagt säkringarna? Efter en halv timmes mödosamt letande i diverse lådor kom jag till slut på rätt. Vid det här laget borde jag ju ha lärt mig att jag ALDRIG ska byta förvaringsplats. 😦

FotorundaVarmkört nya kameran
Idag hade vinden lugnat sig betydligt och jag insåg att det var en klar fördel att jag ännu inte hade städat bort nerfallna kvistar från eken – antalet hade nästan fördubblats. Men dom fick ligga kvar idag också. Jag gjorde hellre en fotorunda i environgerna.

Första motivstället var ”min” blåsippsslänt, sen pallrade jag mig över till sommargrannens ägor som jag brukar den här årstiden. Där fick jag syn på en välkänd figur – min fyrbenta sambo var också på jakt på samma marker.