Ibland är det svårt att skiljas, jag har spanat in uppstickare, skickat dagordning och redigerat en rapport.
Svårt att skiljas
Jag antar att jag inte är ensam om att ha svårt att skiljas från nötta favoritplagg? Mina allra käraste vardagsbyxor som väl snart har 20 år på nacken borde ha pensionerats för ett bra tag sen, men jag hejdar mig varje gång jag är på väg att slänga dom i soporna.
Att lämna in dom till klädinsamlingen kommer inte på fråga, det är dom alldeles för slitna för, även om dom inte är direkt trasiga. Största anledningen till att jag inte längre använder dom är att dom har blivit obkevämt trånga i midjan, men jag inbillar mig att det ska gå att åtgärda på nåt sätt? Utan att banta givetvis!
En lösning är förstås att inte knäppa igen dom, utan använda ett (kraftigt) gummiband för att snöra ihop dom med. Grejen är att dom i övrigt är alldeles passliga så det grämer mig kolossalt att dom inte känns bekväma. Åtminstone ett par år till skulle jag gärna använda dom.
Uppstickare
Det vimlar av små gröna ”uppstickare” på tomten, allt från liljor och narcisser till scilla och tulpaner. Att tulpanerna har vågat sig upp känns ovanligt tidigt, men faktiskt var dom lika tidiga i fjol. Den 22 mars hade jag tagit bild på dom då. Hoppas dom klarar köldnätterna i år också.
Skickat dagordningen
Igår eftermiddags hade jag besök av väglagets ordförande. Vi inledde med kaffe och kom av nån anledning in i en diskussion om religiositet och troende. Den tog av förståeliga skäl en god stund i anspråk innan vi avhandlade aktuella ärenden.
När ordföranden hade gått skickade jag genast möteskallelse till styrelsen via SMS och dagordningen via mejl. Våra styrelseledamöter föredrar nämligen SMS som kommunikationsmedel, men alla har tillgång till mejl så om dom vill veta vad vi ska behandla på mötet blir dom så illa tvungna att läsa sin mejl. Ibland är jag besvärligare än vanligt. 🙂
Redigerat en rapport
Idag blev morgontoaletten ovanligt sen. Klockan var kvart i tre när jag borstade tänderna. Fördröjningen berodde på ett akut uppdrag som jag fick vid halv elva-snåret.
Alla mina företagskunder har för det mesta bråttom – med ett undantag. En kund har alltid ”akut panik-bråttom”. Men för det mesta kan jag stå till tjänst på momangen, så också idag. Det var bara det att uppdraget tog längre tid än beräknat.
En 20-sidig rapport som innehåller tabeller, grafik, bilder, spaltindelningar och automatisk innehållsförteckning är verkligen inget man får lära sig på grundkursen. Men min kund är van datoranvändare och har rutin på rapportskrivning så för det mesta lyckas hon ”på nåt sätt” säger hon själv.
Inte så aktuell längre, därav damm och spindelväv. 🙂
Dagens problem gällde felaktiga rubriknivånumreringar i den automatiska innehållsförteckningen. Inget ovanligt problem, jag har haft flera uppdrag av samma art. Men eftersom hon också ville att jag skulle kolla layouten i övrigt tog det sin runda tid. Det visade sig bl a att förklaringstexterna i diagrammen som importerats från kalkyldelen var självständiga objekt och inte la sig där dom skulle.
En annan anledning till tidsåtgången var att jag är rätt ringrostig på Writer (Open Office) eftersom jag aldrig använder det själv och flera av inställningarna avviker från Word. Men slutresultatet blev tydligen bra av tack-mejlet att döma. 🙂
Vi kom också överens om tidpunkt för ett utbildningstillfälle i slutet av nästa månad för att eliminera fortsatta problem. Ett klokt beslut tycker jag. Att försöka lösa problem utan gedigen kunskap tar i regel mycket längre tid än att lära sig undvika dom. Men det inser man oftast först efter ett tag. Och fullärd blir man som bekant aldrig, oavsett ämne!
PS. Har ni märkt gott folk att det ljust ännu 18.30? Visst är det ljuvligt! DS.
Uddmors betraktelser 