Vardagsplock

Ny huvudkategori 2.7.2014

av

22.11 – Tungt och lättsmält

November är en tung månad, Udden har haft tebesök, fått snöblandat regn och sol. Mia och jag har varit på visit.

BankbokTung månad
Det är inte bara vädret och mörkret som är tungt i november, det är också väldigt tungt för bank­saldot. Av nån anledning är det en mängd utgifter som förfaller just den här månaden?

Om det beror på dålig planering från min sida eller för att leverantörerna har bråttom att få intäkter i slutet på året låter jag vara osagt. Möjligen en kombination.

Tebesök
Som tur lystes vår tunga tillvaro upp av tebesök igår eftermiddag. ”Stora Fården” med tillhörande chaufför gladde oss ett par timmar.

Samtalsämnena för dagen var för all del ganska tunga, rentav morbida påpekade jag. Vi pratade om människors ondska och oförlåtliga gärningar, respektive rättmätiga straff. Det var bara en sak vi inte var överens om – dödsstraff.

Dels för att jag tycker att döden är ett för lindrigt straff för vissa brott, men paradoxalt nog också för att jag i enlighet med buddhisterna anser att vi inte har rätt att beröva liv. Fast den uppfattningen har jag tyd­ligen inte tänkt över riktigt… Jag är varken abortmotståndare eller drar mig för vare sig mord på småkryp eller s k barmhärtighetsmord som bekant. Det där får jag nog fundera på ett tag till. :-/

Första snönSnöblandat regn och sol
Hur kan man avgöra om regnet är snöblandat eller snön är regnblandad? Antagligen finns det nån meteorologisk definition som jag är lyckligt ovetande om. Det kanske är snöblandat regn på hösten och regnblandad snö på våren?

Hur som helst lämnade gårdagens nederbörd vita spår. Fast i morse var det inte mycket kvar av dom så det rörde sig tydligen om ett skrämskott från väderkontoret tills vidare.

Idag fick vi se solen igen ett tag och vinden hade mojnat så jag kunde inte klaga. Det har däremot dom stackars 40.000 hushållen som är/var utan el anledning att göra. Hoppas det inte blir/blev långvarigt.

På visit med Mia
Efter lunch idag beslöt jag ta en soppromenad och kombinera den med en kort visit hos herr och fru grannen. Det kändes som om det var ett bra tag sen sist.

Mia syntes inte till när jag gick, så jag ropade ”hej då, kommer snart” som vanligt. Och så tillade jag ”jag går med soporna” precis som om hon förstod det.

Hon hade minsann full koll på mig. Eller så vet hon faktiskt vad ”soporna” innebär? Jag hann bara gå ett tiotal meter längs skogsstigen innan hon sprang ifatt mig och glatt talade om att hon gärna följer med.

SvanarJag hade ju inte tänkt stanna särskilt länge, men som efterrätt till den nyttiga smoothien lockade fru grannen med Irish coffee. Den frestelsen föll jag för och blev därför sittande längre än jag hade tänkt mig.

Dessutom var utsikten från köksbordet hänförande. Jag räknade till sex svanar som gled omkring på sjön tillsammans med andra sjöfåglar. Vi borde kanske döpa om Dragsfjärden till Svansjön i stället?  😀

Mia höll mest till ute. Hon tyckte tydligen att det var dags att gå hem redan tidigare, men hon satt snällt kvar på förstukvisten och väntade tills jag äntligen var på väg.

Vi tog genvägen förbi sommar­grannens hus som vanligt. Att jag stannade och fotograferade några gånger på vägen bekom henne inte, hon satt tålmodigt och väntade tills jag gick vidare. Tänk att en sån trofast och till­given kisse har jag turen att dela hus med. 🙂

Mia väntar tålmodigt

av

20.11 – Lätt och drygt

Jag har fått pensionärsrabatt, försökt prata svenska, fått en mastodontuppdatering och inventerat. Mia har glömt sin fångenskap.

Gammal tantPensionärsrabatt
I måndags hämtade jag min rena köksmatta från tvätteriet i Dalsbruk. När jag skulle betala halade jag upp Egnahemsföreningens medlemskort för att få den avtalade rabatten, men då undrade den unga damen bakom disken om jag inte var pensionär? Det svarade jag förstås jakande på. ”Jamen då får du pensionärsrabatten i stället, den är större” sa den kundvänliga damen. Hur ofta händer sånt? 🙂

Försökt prata svenska
Den 5.10 bytte jag till billigast möjliga tele­fon­abonne­mang hos Tele Finland, men dom har tydligen kommit på att dom tjänar för lite på det. Den 17.11 fick jag meddelande om att den abonne­mangs­typen snart upphör och ombads kontakta kundtjänsten.

Igår ringde jag och försökte prata svenska, men fick (givetvis) höra att jag inte blev förstådd. Men, kund­tjänsten skulle be en svensktalande kollega ringa upp. Än så länge har ingen ringt, så frågan är om dom måste anställa nån först? Lustigt nog lyckas dom fakturera på svenska. :-/

Mastodontuppdatering
Idag fick jag tydligen en ny utgåva av Windows 10 Professional. Uppdateringen började vid halv tolv-snåret och var inte klar förrän 16.27. Men den lyckades i alla fall. Det värsta som finns är när den har snurrat till 98 % och sen hänger sig.

UppdateringEfter sista omstarten syntes ”Hej!” på skärmen och strax därefter ”Vi har uppdaterat din dator”, följt av ”Det finns en hel del nya spännande funktioner”. Det sista meddelandet löd: ”Alla dina filer finns kvar där du lämnade dem”. Det lät ju bra.

Av dom nya funktionerna har jag redan avinstallerat ett par som jag aldrig nånsin kommer att an­vända, bl a Microsoft Solitaire Collection som tydligen är anslutet till Xbox och som jag inte heller kommer att använda. Tyvärr går den appen inte att avinstallera lika enkelt som dom andra, så den får ligga kvar eftersom jag inte heller kan lokalisera den i Aktivera/avaktivera Windows-funktioner.

Inventerat
Idag har jag inventerat julkorten. Det gick snabbt. Tre stycken har jag kvar sen i fjol. Och för att veta hur många jag behöver köpa tog jag en titt på årets julkortslista. Efter lite ommöbleringar i den, räknade Excel snällt ut att jag behöver 21 st. Resten får julmejl eller julönskningar via FB.

I år varken ger eller tar jag emot några julklappar har jag bestämt. I stället köper jag gröt till en by och filtar till en familj via Röda Korset. Det känns mycket mer väsentligt med tanke på hur det ser ut i världen.

BodenMia har glömt sin fångenskap
Igår hade jag ärende till boden. Så snart jag öppnade dörren sprang Mia in som hon brukar och under­sökte alla skrymslen i vanlig ordning.

Nu har hon glömt att man kan bli instängd där. Men det verkade ändå som om hon kände sig lite otrygg. Hon tog ögonkontakt med jämna mellanrum och kollade noga att jag inte stängde dörren innan hon var klar med in­spek­tio­nen. Hoppas innerligt att jag inte gör bort mig så kapitalt flera gånger! :-/

av

18.11 – Ofattbart och fattbart

Jag läser om Tjernobyl, planerar för våren och har skapat en mini­plantering.

TjernobylTjernobyl
Eftersom jag inte tidigare har läst nåt av årets nobelpristagare i litteratur, Svetlana Aleksijevitj, beslöt jag köpa ”Bön för Tjernobyl – krönika över framtiden” och har börjat läsa den. Det är nästan så jag ångrar mig.

Alla de hon har intervjuat har självklart bara gräsliga minnen att dela med sig av, det ena värre än det andra. Om jag inte visste att katastrofen verkligen har inträffat skulle jag kanske kunna betrakta inne­hållet som en kombination av skräck och science fiction, men nu går det inte.

Alla vidrigheter tränger sig på och får mig att rysa av obehag och sorgen och vreden som ge­nom­sy­rar vittnesmålen gör mig ledsen och arg. Det är den ohyggligaste bok jag nånsin har läst!

Men jag ska ändå läsa den till slut har jag bestämt. Om inte för annat så för att påminna mig om hur oändligt tacksam jag har skäl att vara som inte har behövt uppleva Tjernobyls fasor. Än så länge, bäst att tillägga, framtiden vet jag ju inget om.

HarrisburgDet som hände i Harrisburg 1979 var också oroande och skräckfyllt, men ändå så avlägset att jag inte begrep vidden av det hela. Det som hände i Tjernobyl var dessutom av en annan magnitud än en härdsmälta vad jag förstår.

Mitt motstånd mot kärnkraft har varit kompakt ända sen folkomröstningen i Sverige 1980 och kommer att så förbli. Jag förstår ju att energiproduktionen i sig är miljövänlig, men kon­se­kven­serna av en olycka är ofattbara.

Garanterat säkra kärnkraftverk existerar inte. Det kan ingen nånsin övertyga mig om! Inte ens i Japan som bekant. Dessutom oroar jag mig för det uttjänta kärnbränslet som deponeras på ”säker plats”.

Planering för våren
För ett par månader sen skickade jag förslag till infotillfälle och kurs i Windows 10. Idag bad kurssek­re­teraren mig skissa på upplägg och innehåll inför vårterminen.

Det ska bli riktigt roligt att få bita i ett nytt ämne. Min sista kurs för höstterminen som skulle ha börjat i morgon är inställd på grund av för få deltagare, så det blev extra tidigt jullov i år.

Miniplantering
Jag är stormförtjust i naturens egna ”miniplanteringar” vilket kanske har framgått av en del bildmotiv. ”Miniväxthuset” från i våras (se inlägg 7.4.2015) har jag fortsatt hålla liv i och idag har det utökats med en miniplantering som än så länge står ute i verandan för att vänja sig vid temperaturväxlingen.

Jag fick nämligen för mig att ett fat med grön mossa skulle vara fint att ha över vintern. Om mossan inne i den lilla flaskan klarar sig, borde en större mängd också göra det resonerade jag. Några små torra kvistar och lite vintergröna fick bli dekoration. Återstår att se hur det experimentet lyckas.

Miniplantering

av

16.11 – Huskut artut*

Mia och jag har grattat vår byäldsta och haft långväga besök.

HöstglödGrattat vår byäldsta
Efter lunch i lördags tog jag på mig ytterkläder och stövlar, greppade paraplyet och fö­del­se­dags­blom­man. Just då höll det upp, men molnen hotade med mera regn.

Mia var genast redo att slå följe. I år var vi en dag för tidiga med gratulationerna beroende på att söndagen var reserverad för långväga besök. 91 år fyllde hon, vår byäldsta.

Jag hade räknat ut att mattiden var passerad men det visade sig att jag dök upp mitt i bestyren. Sovmorgon, en långsam frukost och butiksbesök hade skapat förseningar i tidtabellen förklarade yngsta dottern som var hemma och hälsade på över helgen.

Men jag var välkommen ändå och maten räckte nog till mig också tyckte de båda damerna. Jag för­säk­rade att jag var nyäten och nöjde mig med att hålla sällskap vid bordet. Mia föredrog att stanna utomhus.

Efter avslutat matintag dukades kaffebordet och så satt vi och pratade om ditt och datt tills skym­nin­gen började tränga sig på. Det fick mig att tacka för oss och bege oss hemåt. Mia hade nämligen infunnit sig så småningom och gått och lagt sig på övervåningen.

Långväga besök
Min jämtländska f d svägerska och svåger (bosatta i Uppsala) har besökt Udden en gång tidigare, men sen dess har det flutit mycket vatten under broarna, året var 2002. Senast sågs vi för ett tiotal år sen så det kändes både roligt och lite spännande när svågern ringde och aviserade besöket. Tänk om vi inte hade nåt att prata om?

Jag hade inte behövt oroa mig. Det uppstod inga som helst tysta pauser under den nästan 12 timmar långa vistelsen. Tvärtom pratade vi nästan i mun på varandra. Om oss själva, om våra döda anhöriga, om parets vuxna döttrar, om våra gemensamma bekanta och en mängd annat.

HusbilGårdagen avslutades med kaffe efter maten i ”södra salongen” som sig bör och framåt 23-snåret be­slöt paret dra sig tillbaka till sitt nattkvarter som stod parkerat vid tomtgränsen. Jag var välkommen till husbilen på frukost klockan åtta kom vi överens om.

Kvällskaffet gjorde att det var svårt att få sömn, så för säkerhets skull ställde jag telefonen på väck­ning kvart i åtta. Det var ju tur, annars hade jag nog missat frukosten.

Under och efter frukosten fortsatte vi förstås att prata och kom fram till att vi kunde ha fortsatt ett tag till, men det var dags att ge sig av. Med varma kramar tog vi avsked och paret kunde gott tänka sig att göra om besöket tyckte dom. ”För du åker ju ingenstans har vi förstått” sa svägerskan med ett brett leende.

Jätteroligt att höra hur alla gamla bekanta har det nuförtiden och vad som har hänt sen jag lämnade Jämtland. Det besöket lever jag länge på. 🙂

 

* husku: mycket, väldigt, jätte-. artut: trevligt, roligt

av

13.11 – Gammalt, nytt och nygammalt

Jag har varierat fisksoppan, pensionerat en present, fått efterlängtad leverans och varit på studie­be­sök. Mia har haft ledig dag.

Varierat fisksoppan
För att få lite omväxling till den välsignade fisksoppan, tillredde jag soppa på ”skogskött” igår. Foster­mor har berättat att fru grannens farfars far använde den benämningen för svamp. Helt adekvat kan jag tycka.

Men idag blev det fisksoppa igen. Snart är den äntligen slut.

Rosa nallePensionerat en present
I samband med dagens städning i sovrummet kom jag fram till att min stora, rosa nalle i fort­sätt­nin­gen kan få samla damm hos nån annan. Lite vemodigt kändes det allt. Nalle och jag har hållit ihop i 26 år – sommaren 1989 fick jag den i present av min blivande fästman.

Fast jag är ingalunda utan nallar för det. I 50-årspresent fick jag en mjuk och go’ liten brun nalle av Tigern/Lejonet och senare har hon förärat mig en till. Längst upp på hörnhyllan i sovrummet sitter en annan brun nalle som jag fick av min f d sambo när jag flyttade så jag klarar mig gott. 🙂

BokEfterlängtad leverans
Ända sen jag såg att författaren till Shantaram, Gregory David Roberts (se inlägg 20.2 och 1.3.2013), skrev på en ny bok har jag väntat på att den skulle bli klar. Det blev den i år och sen dess har jag haft den häftade engelska utgåvan på bevakning hos Adlibris.

Idag hämtade jag bokpaketet med The Mountain Shadow. Och utbrast högljutt ”oj!” när jag såg hur tjock den var, hela 871 sidors läsning har jag att gotta mig åt framöver.

Studiebesök
Idag hade nya värdparet på Hostel Panget, (f d Dragsfjärds pensionat), kaffebjudning hela dan. Eftersom det var längesen jag senast besökte stället tyckte jag det kunde vara intressant att se hur det ser ut nuförtiden.

PangetUtsidan var sig lik, men inomhus kändes det nytt och fräscht. Den vänliga värdinnan utstrålade energi och engagemang så jag hoppas det blir en lyckad satsning. Enligt hennes önskemål plitade jag ner ett antal affärs­idéer och lämnade dom i tisplådan tillsammans med flera andra.

Förutom några f d kursdeltagare från Hitis och andra bekanta, stötte jag ihop med en bekant ättling till den ursprungliga fastig­hetsägaren. Hennes farmor och farfar byggde pensionatet 1930 berättade hon och mindes vilket sjå det var att putsa alla fönstren i det stora huset. Som brukligt på den tiden var fönst­ren spröjsade så det tog sin tid.

Mia har haft ledig dag
På grund av rådande väderförhållanen hade Mia ledig dag igår. Innan jag hann fram med en ren gungstolsmatta hade hon redan parkerat sig i korgstolen. Hon såg ut att ha det så skönt så jag inte ville störa henne.

Mia i korgstolen

av

11.11 – Från amalgam till böneflaggor

Igår var besök i ”stora” centrum av nöden, idag har jag frivilligt nöjt mig med det mindre och hängt upp mina böneflaggor.

Besök i stora centrum
Igår hade jag fått tid hos ”käftis” klockan 12 och infann mig i god tid. Jag hann bläddra igenom en hel National Geographic från 2010 och studera en gammal sjökarta på väggen innan det blev min tur.

Orsaken till besöket var att mina tänder håller på att förvittra. Det var kanske något överdrivet förres­ten, det rörde sig om två. Enligt tandläkaren rör amalgamet på sig när det eroderar, vilket i mitt fall innebar att det hade lossnat bitar från tandväggarna runt lagningen. Men det fixade den vänliga tand­doktorn lätt som en plätt.

MålarbokNästa besökspunkt var banken, det var dags att avsluta mammas konto. Därefter en kort promenad till FPA för att få en stämpel på ett levnadsintyg och så till Pappers­boden. Där blev jag längre än planerat. Dels för att jag ville ta en titt på konstutställningen och dels för att jag hittade en jätterolig bok: Målarbok för vuxna. Klart roligare än korsord.

På inköpslistan stod bland annat oljekritor, men efter att ha konsulterat delägarinnan blev det vatten­fasta färg­pennor i stället. En bra rekommendation har jag redan konstaterat. Det övriga på listan fanns också, så jag gick glad och nöjd därifrån.

Sista anhalten var S-Market. Bland det första jag fick syn på var en konstig frukt. Pitahaya stod det på en etikett. En sån har jag aldrig sett tidigare tror jag, än mindre smakat på. För att få reda på mer om den, bläddrade jag i informationspärmen som står lägligt intill fruktdisken. Den bara måste jag smaka på bestämde jag.

DrakfruktAtt den också kallas drakfrukt har jag läst mig till idag. Det förklarar naturligtvis varför jag drogs till den – så klart en Drake äter drakfrukt! 😀 Fast än så länge har jag inte smakat på den, bara avbildat den.

Besök i lilla centrum
Idag klockan 14 hade jag bokat tid hos Dalsbruks biltvätt. Det är ett år sen Silverpilen senast fick ett bad så det behövdes verkligen. På sina ställen hade algerna redan invaderat den.

Medan jag väntade tog jag en promenad till Ekocenter. Det öppnade redan i våras, men det här var mitt första besök. Det fiffiga konceptet påminner om Z-Rondellen i Östersund som fick ta hand om en stor del av det jag inte tog med mig i flytten.  Gammalt blir nästan som nytt när dom händiga hän­der­na har fått göra sitt.

Efter avslutad biltvätt gjorde jag några uppköp innan jag slutligen landade hos Trollkarlen för att få kaffe och en pratstund innan jag åkte hemåt i den skinande rena Silverpilen.

Böneflaggor
Med gårdagens post fick jag böneflaggorna jag hade beställt och efter hemkomsten hängde jag upp dom vid trappan. Mia var som vanligt behjälplig. 🙂

Inte så mycket av religiösa skäl – även om jag anser att buddhismen står mig närmast – utan mest för att visa min solidaritet med ett ockuperat land som vi ytterst sällan hör talas om, nämligen Tibet.

BöneflaggorDet finns förstås flera länder och områden som lider under Kinas förtryck, men av nån an­led­ning klappar mitt hjärta speciellt varmt för Tibet. Kanske för att jag har läst så mycket om landet och dess folk och följer med vad som händer via ett par sidor på FB.

Inte för att flaggorna gör nån som helst skillnad, men det känns ändå bra på nåt sätt. Om jag bara kunde, skulle jag ovillkorligen beordra kineserna att ge sig av ögonaböj och låta ett fredligt folk ha sin kultur i fred.

av

9.11 – Nöje och nytta

Jag har frossat, meckat, firat jubileum och fått en ny funktion.

Frossat
Igår kl 14 var det då dags att kasta sig över Fars dags-buffén i Labbnäs i trevligt sällskap. Ett eget litet bord fick vi, fint dukat med vit linneduk och levande blomma i vasen. Det vankas inte så ofta på Udden minsann.

Fars dagstårtaJag tappade nästan räkningen på alla slags sillinläggningar. Minst ett halvdussin tror jag. Dessutom förstås en massa andra, både kalla och varma läckerheter som smälte i munnen. Mums filibabba!

Som kronan på verket fanns ett digert urval läckerheter till kaffet/teet, varav Fars dags-tårtan var den ståtligaste. Ojojoj, så mätta och belåtna vi var när vi lämnade stället efter dryga två timmar.

Meckat
Idag fick dammsugaren tjänstgöra. Fast det gick inge’ bra i början… Jag gnodde nästan hål på mattan utan att lyckas få bort allt som låg på den, suget var bedrövligt dåligt. Kunde dammsugarpåsen möj­ligen vara full?

VerktygJodå, det var den, men ett byte hade ingen inverkan på sugförmågan. Alltså var det stopp i röret eller i slangen. Igen.

Både mejsel, flaskborste och tång kom till an­vänd­ning innan maskinen äntligen gluf­sa­de i sig vad det nu var den här gången. Sen gick städningen som en dans och det känns lättare att andas igen.

Firat jubileum
En dag för sent har jag firat jubileum. I jakt på nåt annat råkade jag få syn på ”En utvandrares vedermödor” i MoF Diverse-pärmen idag och kon­sta­te­rade att det redan har hunnit gå åtta år sen dess.

Den 8 mars 2007 skrev jag mitt första blogginlägg. Då bodde jag fortfarande på Fältjägargränd i Östersund. Blogg­por­talen jag registrerade mig på är numera nerlagd, men jag har sparat och skrivit ut alla inlägg fram till flytten den 19 maj.

Första bloggenJag kunde inte låta bli att läsa igenom dom 28 sidorna för att se vad jag hade skrivit om flytt­be­styren och allsköns admini­stra­tion som krävdes innan jag äntligen kunde låsa dörren för gott. Det framgick klart att jag verkligen var uppe i varv och kände hur stressnivån steg ju närmare flyttdagen kom. Skönt att aldrig mer behöva uppleva det. 🙂

Hittat en ny funktion
I samband med nån av dom senaste upp­da­te­rin­garna för Office 2010 har en ny funktion dykt upp i Outlook: Ignorera. I stället för att ange oönskade mejl som skräppost och därefter tömma mappen för skräppost, kan jag i stället ignorera.

Det funkar så att det markerade mejlet tas bort direkt och eventuella kommande mejl från samma avsändare förhindras. En suverän funktion tycker jag!

Senaste tiden har jag nämligen fått en massa reklammejl från olika företag i Australien, förmodligen på grund av att jag tidigare i år shoppade på en australiensisk sajt som säljer sina produkter på etsy.com. Men nu är det slut med den reklamen.

av

7.11 – Fått till det

Jag är nybliven elefantägare, har forskat i slam, haft datorstrul, blivit biten, testat och kockat.

ElefanterElefantägare
I torsdags hade jag ”ärendedag” – 9 ställen stod på listan. Det blev sist och slutligen bara sju för jag hade så klart glömt att ta med mig det jag skulle till två av ställena.

Första anhalten blev hos elefantsäljaren. Efter lite rundsnack hade jag med mig fem små por­slins­ele­fanter i en liten påse när jag gick ut.

Jag behöver verkligen inga fler dammsamlare, men dom här var så söta så jag gjorde ett undantag när jag hittade dom på Bytesbörsen på FB.

Forskat i slam
I veckans Annonsblad fångade en av artikelrubrikerna genast mitt intresse: ”Kimitoöns Vatten höjer avgifterna”. Att avgifterna höjs var ju inte oväntat, men en formulering angående slamhanteringen tedde sig mycket märklig tyckte jag.

Enligt vattenverkets vd ”… steg slamhanteringskostnaderna kännbart i oktober när slammet enligt miljö­tillståndet måste köras till effektivare behandling.” Ett par frågor uppstod genast i mitt huvud. Har slamhanteringen hittills varit olaglig? Tog man aldrig reda på vilka krav som ställdes innan man ansökte om tillstånd?

Svaren kanske finns i protokollet från vattendirektionens senaste möte? Jag har inte lusläst det än så länge, men om inte, kommer vd att få ett mejl med begäran om förklaring ifall jag inte får klarhet av Bygg- och miljönämndens ordförande eller via ÅUs lokalreporter innan dess.

Carbonite 2Datorstrul
I torsdags följde jag uppmaningen jag fick i Carbonites nyhetsbrev där det meddelades att jag inte hade den senaste klientversionen. Det borde jag aldrig ha gjort. Efter det meddelade Carbonite ”Waiting for registration to complete…” resten av dagen.

Samma meddelande visades hela dagen igår och idag, ända tills jag avinstallerade och om­in­stal­le­rade för tredje gången. Vad pjutt man blir på sånt. I ärlighetens namn ska medges att jag först igår gjorde den ändring som krävdes i inställningarna för brandväggen, men bara den åtgärden hjälpte alltså inte. Men nu så funkar allt finfint igen. 🙂

Blivit biten
I brist på roligare sysselsättning löste jag korsordet i pensionärstidningen igår. Det måste vara mer än 10 år sen jag löste korsord senast, men nu blev jag biten igen. ÅUs lördagskryss väntar härnäst.

Testat
Idag laddade jag ner Tor, webbläsaren som Edward Snowden förordar och som låter oss surfa anonymt. Kommunikationen går via en mängd andra datorer, vilket gör det omöjligt att spåra trafiken. Bl a FB stöder den så jag använde den där att börja med. Trafiken gick via tre länder på tre olika kontinenter kunde jag konstatera, men lustigt nog är läsaren ändå minst lika snabb som de andra webbläsarna jag använder.

Jag har för all del inget att dölja, men tyckte det kunde vara roligt att vara helt anonym för en gångs skull. Jag håller mig för all del ändå alltid till incognito-läget oavsett webbläsare. Dels för att minska på skräpposten och dels för att om möjligt undvika intrång och skadliga program. Fast det enda riktigt säkra är förstås att låta bli internet helt och hållet.

Fisksoppa 2Kockat
Idag lyckades jag övertala mig själv att göra nåt med (den vacuumpackade) fisken jag köpte i tors­dags. Inspirerad av kocken som bjöd på fisksoppa förra veckan beslöt jag också tillreda en. Soppa passade bra en mulen och regnig dag som denna.

Eftersom fisken var hel, beslöt jag filea den. Om proffsen hade sett hur jag bar mig åt, skulle dom ha kräkts. Men det blev ju två (konstiga) filéer till slut. Ena filén åkte in i frysen för att gravas senare och på resten kokade jag basen till fisksoppan.

Den utökades så småningom med en påse djupfrysta sopprötter med potatis, rikligt med fisk och dill plus grädde. Inte alls så pjåkigt. 🙂 Fast nästa gång ska jag nog ersätta dom djupfrysta in­gre­dien­ser­na med färska.

av

4.11 – Tacksamt

Jag har gjort avstämning, hittat hösttröjorna, anmält mig till fortsättningskurs och krattat löv. Mia har hittat en ny väntplats.

Avstämning
Den 29.10 hade samtliga vägandelsägare betalat sin vägavgift. Förfallodagen var visserligen den 15.10, men den förseningen måste man kanske räkna med? Annars upplever jag att man i Finland har klart bättre betalningsmoral än i Sverige (för åtta år sen).

Nu gällde det att stämma av debiterat totalbelopp mot kontoutdragets summa för inbetalningar. Diffen på 40,50 € kom jag snart på. En andelsägare betalade sin avgift redan den 31.7. I övrigt stämde beloppen överens. 🙂

PlastbackHittat hösttröjorna
För några veckor sen letade jag efter en av mina hösttröjor men hittade den inte i klädskåpet så jag antog att den hade gått till klädinsamlingen. I måndags saknade jag en annan tröja som jag säkert visste att jag har kvar, men den stod heller inte att finna. Mysko tyckte jag.

Operation lådkontroll vidtog. Som bekant förvarar jag kläder i plastbackar under sängen. Det har två stora fördelar förutom utnyttjandet av tomt utrymme: Dammet lägger sig på locken i stället för på golvet och backarna fungerar som isolering mot golvkylan vintertid.

I backen längst bort med grönt lock hittade jag dom saknade tröjorna. Jag hade givetvis glömt för länge sen att jag bytte innehåll i den backen när det nu var? Tidigare låg det gardiner i den och därför har jag förstås inte brytt mig om att titta i den tidigare. Det är som sagt livsfarligt att flytta på grejer för min del numera.

Anmäld till fortsättningskurs
I förmiddags tog jag en titt i dokumentationen för sista kursavsnittet och beslöt på sittande stjärt att anmäla mig till fortsättningskursen i Lär känna din digisystemkamera den 9.2.2016. Det är aldrig tungt att bära på kunskap och man kan alltid bli bättre på det man gör (om man vill).

Den dagen jag inte längre är vetgirig och slutar utvecklas är det lika bra att stänga locket över mig brukar jag påstå.

NykrattatKrattat löv
Vid det här laget har de flesta träd och buskar på Udden fällt mestadelen av sina löv. Tack vare dom svaga eller obefintliga vindarna har dom inte yrt omkring så i år är det inga drivor. Men självfallet kändes det ändå påkallat att snygga till framför ”paradingången”. Nån annan har jag inte. 😀

Vädret kan jag då inte klaga på! Lika fint idag som igår om än inte fullt lika varmt. Fast efter nån timme åkte jackan av ändå tills solen försvann bakom trädtopparna.

Jag håller med sommargrannen psykologen. I samband med sin snabbvisit i måndags konstaterade hon att krattning är en form av meditation. Om man är fullt fokuserad på det man har för händer slipper man höra sina tankar.

Mia har hittat ny väntplats
Ibland ställer jag mathämtningskorgen på skostället vid dörren tills jag har annat ärende ut i ve­ran­dan. Det tycker Mia är en utmärkt väntplats tills jag öppnar dörren och släpper ut henne. 🙂

Mia i matkorgen

av

1.11 – Oktoberavslut och novemberinledning

Helgdagen tillbringades i trevligt sällskap, jag har samätit, bytt till höstfärg, samprasslat och plockat årets sista blombukett.

MintkrokantHelgdagen
Igår förärade Vik Husse oss ett besök. Med sig hade han torkad fisk till Mia och mintchoklad till matte. Han vet minsann hur han ska hålla sig väl med oss. 😉

Om det berodde på att det var Alla helgons dag eller nåt annat vet jag inte, men en stor del av sam­talet rörde sig om avlidna personer som vi har haft nån slags relation till. Vi hann också prata om levande personer som vi har eller har haft en relation till. En medmänsklig diskussion kan man kanske säga?

Samätit
Det blev supé som avslutning på dagen. Före den slank några centiliter Gammeldansk ner medan potatisen kokade.

Lagom tills jag hade öst upp en portion mat på tallriken ville Mia bli insläppt. Hon hade med sig egen middag. Så medan jag tuggade i mig min mat hörde jag ljudet av krasande ben som knäcktes i hennes. Tur man inte är kräsmagad. 😀

Bytt till höstfärg
November började med kopiering  av oktober-bilderna och viktiga dokument till två externa diskar. Efter det startade jag tvättmaskinen innan jag tog i tu med färgbytet.

Det är nämligen viktigt att bordstabletter och stolsdynor stämmer i färg. Och eftersom det nu är höst, ska färgen harmoniera med årstiden. Vinröda tabletter kräver alltså vinröda dynor.

LönnlövSamprasslat
När snabblunchen var avslutad förflyttade jag mig utomhus. Dom återstående sommarresterna skulle ovillkorligen städas bort. Men först ville jag kratta bort löven från stigen till komposthögen.

Då prasslet från mina löv tystnade hörde jag ändå lövprassel. Sommargrannen var också ute och prasslade. Om det rörde sig om vänsterprassel eller högerprassel var däremot svårt att avgöra.

Vi var för övrigt inte dom enda som hade utomhusarbete. Från udden mittemot hördes en motorsåg. Och när den hade tystnat kunde jag se och höra herr och fru domherre som tog för sig av fröna från den odlade syrenbusken.

Kort därefter hördes lövprassel igen. En ekorre tog sig fram bland löven för att komma fram till min stora gran.

All den här verksamheten gick Mia helt förbi. Hon höll siesta på sin plats i sängen.

Årets sista blombukett
Sommargrannen hade åkt för länge sen och det började nästan skymma innan jag var klar med mitt utepyssel. Som avslutning plockade jag en liten bukett höstastrar – enda ögonfägnaden som finns kvar på tomten så här års.

Höstaster