Vardagsplock

Ny huvudkategori 2.7.2014

av

5.10 – Små och stora händelser

Jag har hanterat lammkött, halat vimpeln, fått ett diplomatiskt besked, undrar över en sak och har fått min önskan uppfylld.

LammköttHanterat lammkött
Igår bestämde jag mig för att ta till ”nöd­pro­vian­ten”. Jag tog fram en burk lammkött som har legat i skafferiet ett bra tag. När jag öppnade burken slog det mig att det är sällan jag öppnar konservburkar nuförtiden, mest för att jag sällan köper konserverad mat, det här var ett undantag.

Jag förutsatte att burkinnehållet skulle värmas, men när jag lirkade ner det i en kastrull insåg jag att det säkert inte var tänkt så. Min illusion om en mustig lammgryta krossades. Fast det stod ju faktiskt lammkött på burken och inte lammgryta!

För säkerhets skull smakade jag på en bit och kom fram till att den hop­pressade köttklumpen skulle skivas och ätas kall. Så bra, då blev det mindre disk.

Jag kan inte påstå att det var nån delikatess precis, men med svägerskans egenodlade potatis och kokt broccoli till gick det ner utan problem. Nästa gång lär det nog bli nån annan sorts nödproviant. Tillåter mig citera Gunilla Dahlgren: ”Det sägs att män gillar lammkött. Själv älskar jag vilt.”

Halat vimpeln
Vid höstdagjämningen hade jag tänkt ta ner vimpeln för säsongen för att undvika onödigt slitage. I år inföll höstdagjämningen ovan­ligt sent… Först igår kom jag på att jag skulle hala den.

KIT-logoDiplomatiskt besked
I morse fick jag ett diplomatiskt formulerat besked från en herre på Kimito Telefon: ”Det har varit störningar under söndagen med mail-trafiken.”

Störningar?! Mejlservern var stendöd i nästan 12 timmar!! Vid lunchtid igår la den av och först kl 9.40 i morse fungerade den igen. För en ”mejloman” som jag betyder det svåra abstinensbesvär redan efter nån timme… Och klassiskt att felet uppstår just på en söndag då det inte finns bemanning. Tur att det finns alternativa mejllösningar att tillgå.

Undrar över en sak
Varför finns det inte gravad lax eller regnbågsforell att köpa annat än till jul i den här delen av värl­den? Länge trodde jag att ”gravsaltad” var samma sak, men si det är det ju inte!

Gravad laxPå många för­packningar lockar man med ordet gravad, men när man väl smakar så visar det sig vara saltad fisk. Då är frågan vad gravad egentligen betyder i Finland?

Uppfylld önskan
Liksom säkert många andra, har jag följt rekryteringsprocessen för en ny kom­mun­di­rek­tör med stort intresse och engagemang. I mitt tycke är ”svarta hästar” enbart av ondo även om de är fullt lagliga, förutsatt att de presenteras före kommunfullmäktigemötet.

Men det är förstås personen som är viktigast, inte processen. I eftermiddags var Mia och jag (nästan) som klistrade vid datorskärmen för att se och höra kom­mun­full­mäk­tige­mö­tet via webben. Både svenska Yle och KEXTV sände mötet live.

Mia tog det dock mer avslappnat. Hon låg i korgstolen och sov ända tills det var dags för det av­gö­rande valet. Det är förresten en himla tur att det inte krävs kvalificerad majoritet för då hade vi åkt på att betala för en ny rekryteringsomgång!

Jag fick min önskan uppfylld till slut. Damen som rekryteringsgruppen hade vaskat fram fick jobbet med en rösts majoritet. Hennes kvalifikationer var i mitt tycke klart bättre än den andra kandidatens. Jag citerar (igen): ”Rätt man på rätt plats är oftast en kvinna.” Förhoppningsvis uppfyller hon för­vänt­ningarna!

Anneli Pahta

av

3.10 – Förklaringar, ursäkter och lärdomar

Jag har undervisat, skickat avier, lärt mig nytt, testat nya filtret, haft dåligt samvete och fått en ny bloggläsare.

Elak lärareUndervisat
Den långvariga besökaren som Mia klagade över i sitt inlägg den 1.10 infann sig på onsdag förmiddag för att få repetition och kun­skaps­på­fyll­ning. Sex timmar senare var både han och jag mogna att avsluta passet. Mia också tydligen.

Skickat avier
Pappershögarna hon nämnde bestod av avier, ark med adressetiketter och kuvert för väg­­av­gif­ten som enligt senaste styrelsebeslut skulle postas den 1.10. Och orsaken till att jag knuffade undan henne var för att hon envisades med att lägga sig antingen på kuverten eller etikettarken. Det var alltså inte av elakhet eller ovilja att ha henne nära.

Nån ursäkt för att stänga in henne så många timmar har jag däremot inte. Dörren till boden var öppen bara en ytterst kort stund och tyvärr såg jag aldrig att hon gick in där. Stackars Mia. 😦

Lärt mig nytt
På tal om kuvert. Jag har nu lärt mig att fönsterkuvert i E65-storlek är omöjliga att uppbringa i den här delen av ön. Vi har ju ingen pappershandel och i matbutikerna finns bara C4, C5 och C6. Det innebar att jag antingen var tvungen att åka 50 km t/r eller skriva ut adressetiketter och klistra på befintliga C5-kuvert. Jag valde det senare.

Igår fick jag lära mig lite nyttigare saker. Vid 10-tiden dök min ”sparringpartner” upp. För att inte skrämma honom hade jag torkat bort blodspåren från mattan i verandan en kvart innan för att utplåna bevisen på Mias senaste måltid.

OneDriveVi hade kommit överens om att testa delning och rättighetsalternativ i OneDrive. Dels att för att kunna drilla kurs­del­tagarna nästa gång och dels för att han behövde etablera en mappstruktur som kan an­vändas i föreningen där han är sty­rel­se­leda­mot.

Den viktigaste lärdomen var onekligen att redi­ge­rings­rättig­he­terna ger möjlighet till obegränsad hantering. I värsta fall kan en användare radera allt delat innehåll så det gäller att ägaren har säkerhetskopior i fall inne­hållet också raderas från papperskorgen!

Testat nya filtret
Efter att han hade lämnat Udden vid två-snåret blev jag inspirerad att testa nya luftfiltret till gräs­klip­paren. Sagt och gjort. Självfallet fungerade det som avsett, gräsklipparen spann som den brukar och klippte glatt sönder både nerfallna äpplen och kvistar.

Som den borna optimist jag är, hade jag inbillat mig att gräset inte behövde klippas mer i år, men oj vad fel jag hade. Tack vare sol, hyfsad värme och fukt blomstrar ogräset fortfarande. Men nu var det väl ändå sista gången?

Som en parentes kan nämnas att Mia gärna höll mig sällskap medan jag rengjorde gräsklipparen utanför boden. Dörren stod öppen, men hon visade ingen som helst min av att vilja gå in där. Hon kom na­tur­ligt­vis väl ihåg sin långa fångenskap nyss.

Mia i äppelträdDåligt samvete
I morse fick hon en extra utdelning godis tack vare mitt dåliga samvete. Som omväxling hade jag stängt ut henne. Min enda ursäkt är att jag inte är fullt funktionsduglig halv sju på mor­go­nen.

I mitt yrvakna tillstånd glömde jag dra bort den gamla skärbrädan som används som lucka framför hennes ingång nattetid och så stängde jag ytterdörren eftersom jag tyckte det kändes kallt. Först efter ett par timmar började jag undra varför hon inte kom in. ”Nåja, äntligen” sa hon klart och tydligt när jag öppnade dörren, men hon lät inte arg.

Ny bloggläsare
Igår kväll blev jag jätteglad. Så här skrev vår kursledare på distanskursen (se inlägg 27.9) i ett svars­mejl: ”Du är en duktig fotograf och bra bloggare, har varit in och läst lite på din blogg! Vilka bra bloggar du skapar. Du verkar vara väldigt kreativ och jag är tacksam att ha en sån kreativ människa med i kursen.”

Jag hade nämligen ställt frågan om han nu tänkte slänga ut mig från kursen efter att ha fått veta att jag inte har en systemkamera. Min nya kamera är nämligen av s k bridge-typ har jag lärt mig, dvs mittemellan kompakt­- och systemmodell. Men det tänker han alltså inte. Och på köpet har jag fått en ny bloggläsare. Du är hjärtligt välkommen! 🙂

av

1.10 – Mia har ordet

Mia har bett att få författa det här inlägget. Matte har tolkat och antecknat.

Nu ska du få höra vilken matte jag har!
Min matte är nog bra på många sätt, men tyvärr både ser och hör hon illa har jag märkt. Idag till exempel stängde hon in mig hela dagen och visste inte ens var jag höll till! Sånt är ju svårt att tole­rera för en fri själ som jag.

Mia biterAlla dom andra gångerna har hon saknat mig efter nån timme men idag försvann hon med den där stora silverfärgade saken som brummar och luktar illa baktill och kom hem först sent på efter­mid­dagen. Jag räknade ut att jag var instängd i nästan fem timmar!

Du förstår ju vad det förde med sig… Jag hann bli både hungrig och törstig och kunde inte alls ha koll på reviret. Och alla mina försök att ta mig ut misslyckades.

När jag äntligen hörde brummandet och ljudet av henne igen trodde jag förstås att hon skulle släppa ut mig. Men icke. Inte ens fast hon var in i vedlidret som ligger vägg i vägg med boden där jag satt. Hon bara slog igen dörren och gick därifrån.

Efter en stund hade hon dessutom mage att locka på mig! Att jag sa ”jag är här” hörde hon inte. En låång stund senare kom hon ut och lockade igen. Då ropade jag ”jag vill uuuut” men tror ni hon kunde avgöra var ljudet kom i från? Nä, just det, hon gick åt helt fel håll.

Jag insåg att enda chansen var att ropa igen och då hörde hon mig faktiskt tror jag för hon närmade sig uthuset och undrade om jag var instängd nånstans? Vilken fråga! Jag hade lust att vråla ”JAAA, vad tror du?” men beslöt att låta nåd går före rätt den här gången. Huvudsaken att hon släppte ut mig fortast möjligt.

Sen öppnade hon fel dörr hörde jag, men jag sa ingenting. Nu måste hon väl ändå fatta var jag fanns? Och faktiskt, nu hajade hon. När hon öppnade dörren och såg mig bad hon ödmjukt om för­låtelse, men jag svarade inte. Lite kunde hon gott få plågas.

Ni förstår vad skönt att få springa på fuktigt gräs och andas frisk luft igen! I boden är det rätt så dammigt nämligen, för att inte tala om hur tråkigt det är. Nu gällde det att få henne att begripa att jag var vrålhungrig. Jag sprang genast in till köksdörren och bad henne skynda på.

Alltid när jag har varit duktig eller när matte har dåligt samvete får jag godis. Alltså fick jag några godisbitar medan jag väntade på maten. Den satt fint må du tro.

Mia vill vara näraGårdagen var förresten inte så munter den heller förresten. Matte brydde sig inte alls om mig fast jag försökte få henne intresserad flera gånger. Hon slängde bara några godisbitar åt mig och sa att jag hade mat i skålen. Sen fortsatte hon prata med vår besökare som jag för all del gillar, men han satt ju kvar så himla länge så jag blev less.

När han så småningom försvann såg jag min chans. Matte stökade med en massa papper på köks­bordet så jag hoppade upp och la mig så nära henne som möjligt för att äntligen få lite ömhet och kärlek.

Det blev nu inte mycket bevänt med det. Hon bara skuffade undan mig och sa nej hur jag än bar mig åt. Till slut lyckades jag pricka in en plats utan att bli åthutad och blev faktiskt pussad och kramad. Jag hade ju tänkt mig att hon skulle ta mig i famn och att vi skulle umgås ett tag, men icke sa Nicke. Då bad jag att få gå ut, här var det ju ingen idé att vistas.

Men däremellan vill hon minsann gosa med mig! Du skulle ha sett och hört henne  igår kväll när hon gick runt med ficklampan och ropade på mig. Då dög jag helt plötsligt. Det var bara det att jag var strängt upptagen med en jakt.

Jag började tycka synd om henne till slut, så jag greppade skogsmusen och gick henne till mötes. Och oj, vad poppis jag var! Efter det lugnade hon sig och gick in så jag kunde avsluta jakten i godan ro. Då jag var klar kändes det som om det började bli läggdags så jag gick också in och så små­ning­om la jag mig på min plats i sängen bredvid matte.

Sist och slutligen är hon nog ganska bra ändå min matte, så jag har redan förlåtit henne alla fadäser. Man är ju inte långsint menar jag. 😉 Tack för ordet.

Mia jobbar 2

av

27.9 – Liv och leverne

Jag har räddat ett liv, gjort min läxa, oroat mig igen och bevistat ett födelsedagskalas.

Rödhake

Hösten 2012 hade jag tyvärr inte samma tur.

Räddat ett liv
Till skillnad från den förra räddningen lyckades jag med gårdagens. Mia hade fångat en ung rödhake, en av mina favoritfåglar, som hon kom in med i verandan.

När hon för ett ögonblick släppte taget om den, flög den upp i ­fönstret där jag så försiktigt som möj­ligt fångade den så jag kunde gå ut på trappan och släppa den. Det kändes gott att se den flyga sin kos. Mia var förstås mindre glad, men insåg att hon inte hade en chans att fånga den på nytt.

Gjort min läxa
Igår såg och lyssnade jag på det andra avsnittet av distanskursen som handlade om bländare och slutartid. Kursen heter ”Lär känna din digisystemkamera” och anordnas av Jakobstads Arbis. Den kursen tyckte jag att jag behövde för att bli närmare bekant med min nya kamera och för att få lite praktiska tips och råd.

Veckans uppgift var att testa olika bländar- och slutarvärden och mejla bilderna till kursledaren. S-läget (slutarläget) kommer jag bara att behöva om jag ska fotografera en fladdrande insekt inser jag, men A-läget (bländarläget) kommer säkert till användning oftare.

Oroat mig igen
Idag var det dags igen. ”Fjantmatte” blev orolig då timmarna gick och ingen kisse syntes till trots högljutt lockande. Hon har kanske gjort slut på lämpliga byten på hemfronten och behöver göra längre turer?

Hon gick ut kvart i åtta och var inte tillbaka förrän strax före tolv. Vid det laget hade jag som vanligt hunnit måla upp diverse skräckscenarier i mitt inre, så glädjen var desto större då jag hörde ring­klockan.

Bevistat födelsedagskalas
Strax före kaffetid idag tog jag på mig rock och stövlar för att knalla över till grannen. Herr grannen junior firade sin 15-års dag i efterskott och fru grannen hade aviserat att jag var välkommen på efter­middags­kaffe. I vår by betyder det ca 15.00.

För en gångs skull kom jag lagom, varken först eller sist. Mia följde givetvis med, men fick snällt accep­tera att stanna ute. Katterna Mimmi och Musse tillhörde nämligen gästerna och skulle garanterat inte ha uppskattat hennes närvaro. Hon hade vissa synpunkter på det där med att stanna ute, men jag slog dövörat till.

KonfirmationskorsEfter hand blev det trångt runt det dignande kaffebordet, men gästerna spridde villigt ut sig till an­grän­sande rum. Som så ofta innebar det att flertalet herrar höll till för sig medan damerna satt kvar i köket och ventilerade både smått och stort.

På hemvägen gick jag och funderade på vad jag hade haft för mig när jag var 15, men kunde inte komma på nåt annat än kon­fir­ma­tio­nen. Det stämde, 9.12.1967 står det på baksidan av det vackra keltiska korset jag fick i present av mormor. Dagböckerna var ingen hjälp, under åren 1966-1972 hade jag tydligen skrivpaus, vilket möjligen kan tyda på att jag hade roligare saker för mig?

Hur som helst känns det konstigt att det i min bekantskapskrets finns personer som är nästan 50 år yngre eller mer. Och värre blir det efter hand som åren går. 😀

av

25.9 – Matnyttigt, onyttigt och annat

Jag har fått fisk, blivit med kaffebröd, renskrivit protokoll och uppskattar en värmekälla. Mia har haft vilodag.

Fått fisk
Nej, jag har inte fiskat, men det har Oxen/Tvillingen. Igår vid lunchtid knackade han på och frågade om jag vill ha gös? I bunken hade han benfria filéer som han ville dela med sig av den generösa människan.

Mia råkade vara på plats och tackade högljutt ja innan jag hann göra det. Doften av färsk fisk gjorde henne eld och lågor. Jag sa också ja förstås och tog tacksamt emot erbjudandet. Idag vankades det alltså nyfångad, stekt gös på Udden, mums.

KaffebrödBlivit med kaffebröd
Efter gårdagskvällens styrelsemöte fann jag mig vara ägare till en mängd smaskigt, hembakt kaffe­bröd. Hur det nu kom sig hade två mötesdeltagare med sig dopp till kaffet och jag bidrog med resterna av Kerstins äppel­kaka.

Som de gottegrisar vi är, lät vi oss väl smaka av alla sorter, men det blev ändå en hel del kvar som ingendera gick med på att ta med sig hem tillbaka. Så om du har tänkt hälsa på närmaste dagarna vet du att du slipper skorporna. 😉

Renskrivit protokoll
För ovanlighetens skull var jag påklädd redan efter tio och började dagen med att renskriva proto­kollet från igår för att inte glömma detaljerna i diskussionerna. Tack vare ett fåtal mötespunkter var anteckningarna ganska korta, så det gick snabbt.

Uppskattar en värmekälla
Den senaste stormen hjälpte mig att ta ner tvättlinan, ena änden hade lossnat från spiken den hängde på. Det var ju bra, jag hade ändå tänkt ta ner den eftersom luften nu är så fuktig att torkning utom­hus är ineffektivt.

Mia har vilodagTorkning inomhus betyder en extra värmekälla. Torktumlaren blåser ut skön varmluft i köket om jag lämnar dörren till badrummet öppen. Även om det inte är så kallt än, känns värmetillskottet väl­kom­met.

Mia har haft vilodag
Mia har tagit det lugnt idag. Antingen i stolen ute på trappan eller inomhus. Fast just nu är hon ute på sin sedvanliga kvällsjakt. 🙂

av

23.9 – Jord‑ och molnnära

Jag har delskördat, lagat blåbärsgröt, stängt in Mia, letat efter bottiner, regnvakat och diskuterat delning.

Gult plommonDelskördat
Nytt rekord: Skörden av gula plommon blev hela sju stycken! Sex av dom smaskade jag i mig på direkten, det sjunde hängde så högt uppe så jag inte nådde det. Samtliga fanns på nya trädet, på det gamla hittade jag inga.

En stor del krikon (bondplommon) är också mogna. Lika söta och goda dom, men när det gäller den skörden har jag hård konkurrens av mårdhundarna ser jag av det nertrampade gräset. Nån har talat om att dom kan klättra, men det ställer jag mig lite tvekande till. Frågan är i så fall hur högt? Nåväl, jag kommer ju ändå inte att äta upp alla, så dom får gärna vara med och dela fast jag inte vill ha dom i knutarna.

Blåbärsgröt
På tal om bär. Av den halvliter blåbär jag plockade gjorde jag först en del till soppa, men av resten blev det tyvärr gröt. Så går det när man har i för mycket avredning. Men smaken är det förstås inge’ fel på.

Stängt in Mia
I måndags var vädret ypperligt för utepyssel. Bland annat fick magnolian skyddsnät och flera buskar höstgödsel. Eftersom jag också behövde grässaxen med långa handtag hade jag ärende till förrådet under huset (”alustan”) där den förvaras. Jag lämnade dörren öppen i och med att saxen skulle tillbaka på samma ställe.

Mia instängdMia passade genast på att gå in och inspektera, men kom ut igen efter en stund och kollade vad jag höll på med. När jag var klar med saxen ställde jag in den igen och stängde dörren efter att ha ropat på Mia för säkerhets skull, men hon syntes inte till så jag var säker på att hon inte var där.

När hennes mattid hade passerat utan att hon dök upp greps jag av onda aningar. Först kollade jag boden, men där var hon inte. Då fanns det bara ett alternativ. Och mycket riktigt, så snart jag öppnade dörren till förrådet kom hon genast fram. Hon hade alltså gått in tillbaka utan att jag märkte det och struntade i att jag lockade på henne innan jag stängde dörren.

Om det ska ses som ett bevis på förtroende eller på nåt annat vet jag inte? Jag vill förstås gärna tolka det så att hon litar helt på att jag inte glömmer bort henne.

Letat efter bottiner
Igår fick jag för mig att det vore bra med bottiner (pampuscher). Såna minns jag att fostermor alltid använde när hon skulle ha finskor på och det var blött ute.

Tji fick jag. Dom finns mest på muséer nuförtiden eller säljs begagnade på nätet, dock inte i min storlek tyvärr. Nån nyförsäljning lyckades jag inte hitta. Det hänger förstås ihop med att det är svårt, eller snarare kanske omöjligt, att tillverka en modell som passar alla slags klackar.

Regnvak
Ca 03.20 i morse var det dags för regnvakande igen. Mia hörde att det regnade och skulle prompt ut som vanligt. Efter ett par hämtningar vid dörren och ett par försök att rymma från sängen, somnade vi äntligen om nån gång efter fyra med lampan tänd och liggande tätt intill varandra. Tur man kan ta igen den förlorade sömnen i stort sett när som helst.

MolnverktygDiskuterat delning
På gårdagens kurs kom vi äntligen så långt att vi praktiskt kunde börja dela dokument med varandra. Amos hade tillfrisknat efter en omstart.

I eftermiddags fick jag en fråga från en av deltagarna som jag inte kunde svara på direkt. Men när jag väl var på plats vid datorn igen efter asvlutat supportuppdrag och i färd med att dela ett nytt dokument kom jag på svaret: Filer i RTF-format (Rich Text Format) laddas ner automatiskt i stället för att man får en inbjudan att gå till sin OneDrive.

Det hänger givetvis ihop med att Word Online inte kan öppna dokumentet, även om ”stora” Word mycket väl kan både öppna och spara RTF-filer. Man lär så länge man har elever konstaterade kurs­deltagaren när jag ringde och talade om svaret på hans fråga.

Vi fortsatte samtalet en lång stund om delningsalternativ och hanteringssätt. För mig är många de­tal­jer också nya, eftersom jag bara har använt delning i enstaka fall och synkronisering enbart för egen del. För föreningar/företag gäller en helt annan nivå vilket ställer mycket större krav på ad­mi­ni­stra­tö­ren.

av

20.9 – Arla morgnar, nätverk och båtbestyr

Det har varit tidig väckning, jag har blivit tillkallad och tillkallat hjälp.

Tidiga väckningar
I torsdags väckte Mia mig tjugo över sex, troligen hade regnet väckt henne. Hur som helst skulle hon ut. En knapp timme senare var hon tillbaka med sitt första byte.

VackarklockaI fredags blev det väckning ungefär samma tid. Den här gången räckte det inte med störtregn, ett kraftigt åskväder drog dessutom över Udden. Mörker i kombination med regn och åska gjorde förstås Mia skräck­sla­gen. Hon gallskrek och ville absolut ha sällskap ute på trappan där hon kröp ihop under bordet. Lyckligtvis var ovädret förbi på en halv timme.

Igår tyckte hon det var dags att gå ut halv fyra. På grund av gårdagens regn sov hon mer än vanligt och var antagligen extra pigg. Varje gång hon hoppade upp och tog tag i handtaget på inner­dörren gick jag och hämtade henne tillbaka till sängen. Där låg hon tills jag nästan hade somnat om.

Sen hoppade hon ner, satte sig vid dörren och jamade. När det inte gav resultat, hoppade hon upp och försökte öppna dörren. Det här upprepades fyra eller fem gånger, jag tappade räkningen till slut. Efter en dryg halv timmes kamp gav hon äntligen upp och somnade om till halv sju. 1-0 till matte.

Tillkallad
I fredags eftermiddag hade jag avtalat om besök hos Daphnias ordförande. Dels för att återlämna Secchi-skivan och remsorna för pH-mätningen, dels för att hjälpa henne med en grej på datorn.

iPhoneEtt par timmar innan ringde hon och undrade om jag samtidigt kunde titta in till hennes granne som också behövde hjälp? Det kunde jag förstås. Det var en enkel grej som jag kunde fixa på två minuter fick jag förklarat för mig.

Jojo på ett snöre, det fixade jag nu inte alls. Idén var att använda smarttelefonen som modem i stället för att dela grannens anslutning. Inställningen på telefonen gjorde ägaren själv utan problem och inmatningen av lösenordet i datorns Wifi-inställning gick också bra. Sen sket det sig.

Först hittade datorn ingen telefon, sen fel telefon, möjligen grannens. Ett telefonsamtal till dator­ägarens son hjälpte heller inte. Då gav jag upp och påtalade att jag inte är nån tekniker och i all synnerhet ingen nätverkstekniker.

Datorägaren tackade mig ändå för att jag gjorde ett försök och ville ersätta mig för min tid. Det fick hon nu inte, jag hade ju inte gjort nåt påpekade jag. Att få klappa hennes söta kisse räckte gott och väl.

Dragit upp båten
Lördagen försvann med diverse småplock och trevligt kvällsbesök. Idag har jag dragit upp båten i makalöst fint väder.

BåtassistentTydligen är jag starkare än jag trodde. Vid första draget kom båten så lätt att jag drattade på ändan och fick foten i kläm. Men innan jag fick den tillräckligt långt upp för vinterförvaret krävdes förstås några fler dragövningar.

Då var det dags att vända den. Nu hade krafterna av allt att döma sinat. Den stora mängden kon­dens­vatten gjorde för all del sitt till. Efter ett par misslyckade försök resignerade jag, ringde fru grannen och bad att få låna en stark man.

En liten stund senare dök junior upp och så hjälptes vi åt att vända och palla upp den. Heder och tack till ynglingen! Skönt att ha det gjort, nu behöver jag inte bry min hjärna över det längre. 🙂

av

16.9 – Ibland går det ont

Gräsklipparen har mått dåligt, Utforskaren slutat fungera, ”Amos” var inte tillgängligt och jag har glömt att äta middag. Men jag är nyfrissad och äter nybakt äppelkaka.

GräsklippareGräsklipparen krasslig
I söndags tog jag fram stora gräsklipparen och kom på att jag kanske borde kolla luftfiltret. Det borde jag aldrig ha gjort – efter det gick motorn ojämnt och spottade ut stora avgasmoln titt som tätt. Jag led med sjuklingen och beslöt att inte plåga den mer än nöd­vän­digt under tiden som jag försökte komma fram till en diagnos.

Först misstänkte jag bränslet, men jag har ju använt samma sort från samma dunk tidigare i sommar, så jag uteslöt det. Olja fanns och tändstiftet berodde det inte på eftersom klipparen gick i gång på första ”draget”. Bäst att fråga nån som visste. Jag ringde Trollkarlen.

På måndag kom han och tog sig en titt. Luftfiltret utan tvekan. Då han startade klipparen utan filter gick den som vanligt. Ett nytt filter behövdes alltså, vilket han lovade fixa.

För att få rätt sort tog han med sig det gamla och fram till dess fungerar överdelen på en strumpyxa som filter. Ett tips jag fick av min halvbror för många år sen och som jag praktiserat tidigare på en gräsklippare.

Utforskaren lagt av
I måndags slutade Utforskaren fungera på min Zenbook. Ett svårt handikapp när man har behov av mapp- och filhantering. Den var krasslig redan innan jag bytte upp mig till Windows 10, men jag hoppades i det längsta att uppgraderingen skulle eliminera felet. Men sån tur hade jag inte, tvärtom, nu dog den helt.

Efter att ha googlat en stund hittade jag två sajter med lösningsförslag och testade några av dom, men felet kvarstod. Dock fungerade den varje gång en liten stund efter att jag hade ändrat alternativ för Utforskaren i Kontrollpanelen. Det fick duga tills jag var klar med kursen.

WifiAmos otillgängligt
Kommunens öppna trådlösa nätverk heter Amos. Tack vare accesspunkten i Västanfjärd förutsatte jag att vi kunde genomföra första kurstillfället som handlade om OneDrive. En gul varningstriangel och meddelandet ”Begränsad tillgång” visades vid försöken till anslutning. Det fungerade sporadiskt, men inte för att kunna genomföra några praktiska övningar. 😦

Det blev mer demonstration än utbildning. Mitt mobila bredband fungerade ju så jag kunde visa verk­tyg och tillvägagångssätt, men för att lära sig behöver man givetvis hantera funktionerna på sin egen dator. Kvart i åtta föreslog jag att vi skulle packa ihop, det var ingen idé att fortsätta. Jag felanmälde direkt när jag kom hem och hoppas det lyckas bättre nästa vecka.

Glömda middagar
Både i förrgår och igår glömde jag äta middag. Varje gång jag var hungrig tog jag en smörgås och be­stämde att jag äter ”sen”.

Igår hade jag haft gott om tid att äta innan jag gav mig av till kursen, men hur det nu var glömde jag bort det. När jag kom hem var jag inte hungrig för på kursen fick vi kaffe med tilltugg.

ÄppelkakaNyfrissad och äppelkaka
Idag var det sex veckor sen jag fick håret klippt senast, så jag var rätt lurvig i kalufsen. Före klipp­ningen hämtade jag mat hos Kerstin och föll för frestelsen att också inhandla en nybakt äppel­kaka. Frissan fick skära åt sig en bit till eftermiddagskaffet som kompensation för att jag var några minuter sen.

När jag kom hem tog jag en smörgås(!) och ett par bitar äppelkaka med vaniljsås så det kanske inte blir nån middag idag heller? Men jag är i alla fall jättefin i håret. 🙂