Jag har undervisat, skickat avier, lärt mig nytt, testat nya filtret, haft dåligt samvete och fått en ny bloggläsare.

Undervisat
Den långvariga besökaren som Mia klagade över i sitt inlägg den 1.10 infann sig på onsdag förmiddag för att få repetition och kun­skaps­på­fyll­ning. Sex timmar senare var både han och jag mogna att avsluta passet. Mia också tydligen.

Skickat avier
Pappershögarna hon nämnde bestod av avier, ark med adressetiketter och kuvert för väg­­av­gif­ten som enligt senaste styrelsebeslut skulle postas den 1.10. Och orsaken till att jag knuffade undan henne var för att hon envisades med att lägga sig antingen på kuverten eller etikettarken. Det var alltså inte av elakhet eller ovilja att ha henne nära.

Nån ursäkt för att stänga in henne så många timmar har jag däremot inte. Dörren till boden var öppen bara en ytterst kort stund och tyvärr såg jag aldrig att hon gick in där. Stackars Mia. 😦

Lärt mig nytt
På tal om kuvert. Jag har nu lärt mig att fönsterkuvert i E65-storlek är omöjliga att uppbringa i den här delen av ön. Vi har ju ingen pappershandel och i matbutikerna finns bara C4, C5 och C6. Det innebar att jag antingen var tvungen att åka 50 km t/r eller skriva ut adressetiketter och klistra på befintliga C5-kuvert. Jag valde det senare.

Igår fick jag lära mig lite nyttigare saker. Vid 10-tiden dök min ”sparringpartner” upp. För att inte skrämma honom hade jag torkat bort blodspåren från mattan i verandan en kvart innan för att utplåna bevisen på Mias senaste måltid.

Vi hade kommit överens om att testa delning och rättighetsalternativ i OneDrive. Dels att för att kunna drilla kurs­del­tagarna nästa gång och dels för att han behövde etablera en mappstruktur som kan an­vändas i föreningen där han är sty­rel­se­leda­mot.

Den viktigaste lärdomen var onekligen att redi­ge­rings­rättig­he­terna ger möjlighet till obegränsad hantering. I värsta fall kan en användare radera allt delat innehåll så det gäller att ägaren har säkerhetskopior i fall inne­hållet också raderas från papperskorgen!

Testat nya filtret
Efter att han hade lämnat Udden vid två-snåret blev jag inspirerad att testa nya luftfiltret till gräs­klip­paren. Sagt och gjort. Självfallet fungerade det som avsett, gräsklipparen spann som den brukar och klippte glatt sönder både nerfallna äpplen och kvistar.

Som den borna optimist jag är, hade jag inbillat mig att gräset inte behövde klippas mer i år, men oj vad fel jag hade. Tack vare sol, hyfsad värme och fukt blomstrar ogräset fortfarande. Men nu var det väl ändå sista gången?

Som en parentes kan nämnas att Mia gärna höll mig sällskap medan jag rengjorde gräsklipparen utanför boden. Dörren stod öppen, men hon visade ingen som helst min av att vilja gå in där. Hon kom na­tur­ligt­vis väl ihåg sin långa fångenskap nyss.

Dåligt samvete
I morse fick hon en extra utdelning godis tack vare mitt dåliga samvete. Som omväxling hade jag stängt ut henne. Min enda ursäkt är att jag inte är fullt funktionsduglig halv sju på mor­go­nen.

I mitt yrvakna tillstånd glömde jag dra bort den gamla skärbrädan som används som lucka framför hennes ingång nattetid och så stängde jag ytterdörren eftersom jag tyckte det kändes kallt. Först efter ett par timmar började jag undra varför hon inte kom in. ”Nåja, äntligen” sa hon klart och tydligt när jag öppnade dörren, men hon lät inte arg.

Ny bloggläsare
Igår kväll blev jag jätteglad. Så här skrev vår kursledare på distanskursen (se inlägg 27.9) i ett svars­mejl: ”Du är en duktig fotograf och bra bloggare, har varit in och läst lite på din blogg! Vilka bra bloggar du skapar. Du verkar vara väldigt kreativ och jag är tacksam att ha en sån kreativ människa med i kursen.”

Jag hade nämligen ställt frågan om han nu tänkte slänga ut mig från kursen efter att ha fått veta att jag inte har en systemkamera. Min nya kamera är nämligen av s k bridge-typ har jag lärt mig, dvs mittemellan kompakt­- och systemmodell. Men det tänker han alltså inte. Och på köpet har jag fått en ny bloggläsare. Du är hjärtligt välkommen! 🙂