Vardagsplock

Ny huvudkategori 2.7.2014

av

26.10 – Livsnödvändigt och vitlöksmedwurst

Jag har skapat en återställningsenhet, haft motgång och oroar mig för lösa lappar. Mia gillar prome­nader och vitlöksmedwurst.

W10 2Skapat en återställningsenhet
Under tiden tvättmaskinen jobbade igår, skapade jag en systemåterställningsenhet. Om/när Windows inte startar kan jag starta från en extern enhet. I en låda ligger också ett USB-minne med möjlighet att ominstallera hela Windows 10.

Fast om det går som det brukar, blir det nåt annat fel i stället. Just nu brottas jag t ex med att Windows Explorer (Utforskaren) inte fungerar som den ska. Ett problem som hänger kvar sen Windows 7 och som jag inte kommer till rätta med. Kanske läge att konsultera proffsen inser jag.

Haft motgång
Idag hade jag lovat installera en skrivare. Efter sju sorger och åtta bedrövelser lyckades det vid tredje försöket. I stället för en halv timme gick det åt nästan dubbla tiden. Mitt eget fel var det också.

Om jag genast hade följt rådet att koppla bort antivirusprogrammet hade allt säkert gått bra vid första försöket, men det lät så huvudlöst att vara tvungen till det. Ingen skrivarinstallation har nånsin krävt det tidigare. Så nu har jag lärt mig det. :-/

Oroar mig för lösa lappar
När jag ser och hör hur datoranvändare hanterar sina lösenod blir jag verkligen orolig. Regel nummer ett är att skriva ner dom på nåt annat än lösa lappar. Och i synnerhet inte utan datum!

PapperAtt inte använda samma lösenord på flera ställen borde vara lika självklart som att byta dom, helst var tredje månad, eller åtminstone två gånger per år.

De flesta har svårt att minnas sina lösenord, i synnerhet när dom blir många, vilket flera leverantörer har tagit fasta på och erbjuder gratisprogram för ändamålet. T ex KeePass, LastPass (som jag själv använder) och aWallet (för Android). Då räcker det att komma ihåg ett enda lösenord.

Det eliminerar ingalunda att man också har lösenorden nerskrivna nånstans. I fall nåt händer med lösenordshanteraren eller en inloggning krävs utanför webben gäller den egna anteckningen.

Åtminstone LastPass hjälper till med att generera unika lösenord så slipper man tänka själv. Ju längre, desto bättre, men minst åtta tecken inklusive siffror, gemener, versaler, siffror och specialtecken (utom dom som är reserverade för systemet förstås). Nationella tecken godkänns också på en del användarkonton. Det går självfallet att använda en hel mening om man så vill.

Jag har för länge sen berättat om Telias säkerhetschef i Östersund som jag hade på en kurs på 90-talet. Han föreslog t ex M1afVb (på den tiden räckte sex tecken) som stod för Min första fru var bäst. Födelse­datum, egennamn och infor­ma­tion som är förknippad med ens person eller närmaste omgivning ska givetvis aldrig användas!

Mia på promenadMia gillar promenader och vitlöksmedwurst
Vid 17-snåret igår hade regnet upphört så Mia och jag tog en skymningspromenad till vår västra sommar­grannes brygga. Mia var törstig och passade på att ta sig några slurkar sjövatten innan vi vände hemåt igen.

På vägen dit skrämde vi en mård­hund och på hemvägen träffade vi en groda, i övrigt varken såg eller hörde vi nåt annat levande än naturen omkring oss. En skön liten tur.

Hemma vankades Snellmans vitlöksmedwurst som både Mia och matte gillar skarpt. Mias intag be­gränsas dock till några tuggor eftersom korven förutom vitlök innehåller rätt mycket salt. Ingetdera är ju nyttigt för henne tyvärr, trots att hon gillar bådadera.

 

av

24.10 – Mest datorrelaterat

Jag har nytt batteri, har kopierat, skickat snigelpost, installerat typsnitt, fått en överraskning och ”supportat”.

UPSNytt batteri
Igår tog jag UPSen under armen och åkte i väg vid lunchtid. Först för att hämta en dator och mat, därefter ett paket och så vidare till Zas Data för att få batteriet utbytt.

Bytet gick på två röda. Laddningen krävde däremot ett antal timmar, så först i morse tog jag UPSen i bruk igen. Än så länge har jag inte testat om den funkar, men det förutsätter jag. I kväll ska jag säkerställa saken när jag stängt datorn.

Kopierat
När jag kom hem startade jag den hämtade datorn, pluggade in en extern hårddisk och kopierade alla filer till hårddisken. På måndag återlämnas datorn och hårddisken ansluts till en nyare dator.

Skickat snigelpost
Det händer minsann inte så ofta numera att jag skickar fakturor med snigelposten. Tack och lov för mejl och pdf-filer! Igår var var jag tvungen att göra ett undantag, jag hade bara fått en postadress.

AgiloInstallerat typsnitt
På sajten Softmaker finns det mycket smått och gott att fynda. Via ett mejlutskick härom dagen blev jag inbjuden att ta del av två kostnadsfria höstpresenter. Den ena har jag redan glömt vad det var, men den andra tackade jag gärna ja till: Elegant Handwriting Fonts.

Jag valde ut tre typsnitt som tilltalade mig, men det visade sig att jag fick hela den digra kollektionen på 30 stycken installerade via deras Fontmanager-program. Eftersom jag har gott om plats på hård­disken gick det ju bra. I fortsättningen skrivs alla mina mejl i Agilo, 12 p.

Överraskning
Med posten igår kom en vadderad påse med handskriven adress. Av handstilen gissade jag mig till att avsändaren kunde vara Råttan/Väduren men det visade sig vara fel. Avsändaren var i stället min ”kusin”.

Påsen innehöll två böcker som ”payback” för sånt jag har skickat till henne tidigare, så just nu är ställ­ningen 0-0 – ingendera står i tacksamhetsskuld. 😀

Supportat
”De e mycke nu…” Igår kväll ringde ägaren till den döda datorn. Han hade fått tillbaka den i ny­upp­väckt skick från Zas Data men alla genvägar saknades givetvis, liksom en del program, så jag lovade dyka upp idag efter ett.

Kvart i två var jag på plats beroende på Mia. Jag var redan ute på trappan när hon plötsligt dök upp och höll på att avlida av hunger sa hon. Självfallet går hennes behov alltid i första hand.

Support 2Två timmar senare var allt fixat som jag kunde klara av. Dess värre meddelade Power Manager att filen resource.dll saknades så det var tji att starta kontrollpanelen. Webbkameran gick heller inte i gång, men min teori är att det hänger ihop med resource-filen.

Zas Data fick därför ett mejl med felmeddelandet så jag hoppas dom skickar en länk eller filen som behövs snarast möjligt. När jag kom hem kollade jag på nätet och kom fram till att det behövs en patch för Windows 7 till just den här datormodellen, men det är ju Zas som borde ha fixat den så jag lägger mig inte i.

Nu ska jag faktiskt ta ledigt ända till måndag morgon!

av

22.10 – Komplicerat, mer eller mindre

UPSen har lagt av, jag har undervisat, skickar brev till Banjul och förfasar mig.

UPSUPSen har lagt av
I morse hände det igen – elförsörjningen fick hicka och datorn dog. Och nu fattade jag äntligen att UPSen (= Uninterrupted Power Supply) har lagt av. Bara för att försäkra mig drog jag ur kontakten. I normala fall ska strömmen räcka i fem minuter, nu räckte den bara i ca en sekund.

Jag började genast undersöka prisbilden för en ny, men kom snart på att det kanske går att byta batteriet? Jag ringde genast Zas Data och fick positivt besked. Batterierna är i regel standard för alla modeller av UPSer så då hoppas jag kunna byta det i morgon.

Undervisat
En timme efter att skyddslingens syster hade fått sina bilder skannade kom min kund. Idag skulle vi ta i tu med kolumner i Word, vilket givetvis krävde tab-stoppar.

Jag har märkt att inte ens erfarna an­vändare har nån vidare koll på det, trots att det går att göra mycket enkelt. Fast då måste man ju veta hur man gör. 😉

Då vi var klara med det han ville ha gjort, fick han kaffe och så pratade vi växtlighet och skogsskötsel en liten stund innan han gav sig av. En synnerligen lättsam arbetsdag!

SniderierBrev till Banjul
Vid September Open-tillfället i Dalsbruk lät jag mig lockas av en mullig och gullig flod­häst i snidat trä. Försäljaren berättade att han härstammade från Gambia, men bodde i Åbo. Jag frågade om jag fick ta en bild på honom och de vackra sniderierna han sålde och lovade skicka bilden till honom om den blev lyckad.

Jag fick hans adress till Gambia, eftersom han skulle åka hem och hälsa på ungefär den här tiden så idag skrev jag ut bilden och postar den i morgon. Det är nog första gången jag skickar brev till Banjul tror jag bestämt.

Förfasar mig I
Vi har nyss passerat mitten på oktober men redan nu dräller det av kataloger och broschyrer med allt för julen. Usch, vad trött jag blir.

Jag förstår för all del att beställningarna tar tid att hantera men det borde väl ändå räcka med att skicka ut information om julsortimentet i början eller mitten av november? Innan det har hunnit bli jul står den redan en upp till halsen känns det som.

Förfasar mig II
Medan jag stod vid diskbänken och tuggade i mig finskt griskött, Ginströms potatis, Laaksonens morötter och grannens gurka slog det mig att jag ju faktiskt inte vet hur den finska grisen har det före slakten?

GrisuppfödningHärom kvällen såg jag en dokumentär om miljögifter som finns lagrade i vår kropp eller som vi får i oss via det vi äter. I inslaget nämndes t ex fisk som innehöll PCB. Det varnas också för allsköns växt­gifter på frukt och grönsaker, i synnerhet alla produkter som är importerade.

Redan för 20 år sen bojkottade jag (billigt) danskt griskött efter ha sett hur grisarna behandlas där, höns­upp­föd­nin­gen ger mig kalla kårar och fisken innehåller alltså miljögifter förutom kvicksilver.

Industriellt framställd färdigmat är orsak till ett flertal sjukdomar påstås det, nötkött belastar miljön och är skadligt för hälsan det också enligt en del undersökningar. Varningarna duggar allt tätare för varje år upplever jag, allergier och överkänslighet ökar stadigt.

Hur i all världen har det kunnat bli så illa på så kort tid? 😦

av

21.10 – I arbetstagen

Jag har formaterat en hårddisk, rensat i bokhyllan, hållit sista kurstillfället, är imponerad och eldar i köksspisen. Mia har haft anledning att klaga igen.

Formaterat en hårddisk
För länge sen bestämde jag mig för att använda en av mina äldsta externa hårddiskar som ”recovery disk” för att kunna återställa Windows vid behov. Sen dess har jag ångrat tilltaget och bränt DVD-skivor i stället.

HårddiskEftersom utrymmet började bli begränsat, ville jag ta bort Windows-filerna, men si det gick inte alls. Inte ens min administratörsrättighet räckte till, det krävdes en ”trusted ….” av nåt slag.

Tyvärr hittade jag ingenstans där jag kunde ändra behörigheterna i Windows 10, så jag beslöt helt resolut att flytta över det som skulle vara kvar till en annan disk och omformatera den gamla. Sen gällde det förstås att flytta tillbaka alla filer. Bara bildarkivet krävde drygt tre timmar, men jag kunde ju lyckligtvis göra annat under tiden.

Rensat i bokhyllan
Bokhyllorna på ”kontoret” krävde en radikal insats har jag insett ganska länge, men inte tagit mig i kragen. Igår gjorde jag det äntligen.

Om jag trodde att jag skulle få en massa plats över, trodde jag helt fel. Det syns knappt att jag har slängt stora högar med gamla papper och plockat bort ett tjugotal fackböcker i allt från ekonomi till mark­nads­föring och försäljning. Suck. Men ordningen blev möjligen något bättre.

Sista kurstillfället
Igår eftermiddag hade vi sista kurstillfället för ”IT- och nätbaserade verktyg för styrelsens ad­mini­stra­tion”. Av gruppen på åtta personer deltog bara tre. Antalet har minskat successivt efter hand, så jag undrar om jag har skrämt bort dom?

ChokladFördelen med den lilla gruppen var att slutövningen blev klart enklare att hantera, men det kändes ändå tråkigt att så få kunde/ville delta. Jag kände mig trots allt uppskattad tack vare chokladasken som överräcktes av ”ålderskvinnan” i gruppen. 🙂

Imponerad
Igår råkade jag få syn på antalet följare jag har på bloggen och blev djupt imponerad. Hela 232 personer följer den noterade jag. Ett varmt och innerligt tack för att ni vill ta del av mina skriverier!

Eldar i köksspisen
Det kalasfina höstvädret har idag övergått i regn och kraftigare vindar. Ett par brasor i köksspisen sitter därför fint och sprider skön värme.

Det kanske var väderombytet som fick talgoxen att flyga in i verandan i morse? Lyckligtvis hittade den ut igen när jag hade öppnat ytterdörren. Mia var som tur utom syn- och hörhåll, annars hade jag genast misstänkt att hon hade nåt med saken att göra.

Mia väntar..Mia har haft anledning att klaga igen
Eftersom jag hade lovat transportera den ”döda” datorn till proffsen i Kimito i samband med kursresan till Västanfjärd blev frånvaron längre än vanligt igår. När jag kom hem mötte Mia mig vid parkeringen och verkade gladare än vanligt över att se mig.

Det fick sin förklaring då jag låste upp ytterdörren… Jag hade igen en gång glömt att ta bort luckan från hennes ingång när jag släppte ut henne på morgonen. Hon hade alltså varit utestängd i fyra timmar.

Det går naturligtvis ingen nöd på henne. Hon klarar sig utmärkt och har flera ställen där hon kan söka skydd om hon vill. Men givetvis fick jag ”ågren” – nu hade matte gjort bort sig IGEN. Fast det är säkert bättre att vara utestängd än innestängd tröstade jag mig med. :-/

av

18.10 – Gott och väl

Det var finväder på namnsdagen och nästsista äpplet är uppätet. Jag har inventerat, fått beröm och befunnit mig på svindlande höjder.

MomiFinväder på namnsdagen
Igår hade Saga namnsdag. Så hette min mormor som jag gillade men tyvärr träffade alldeles för sällan. Hon och hennes man (min styvmorfar) bodde nämligen i England.

Om mormor hade levt – hon dog 1991, 86 år gammal – och sett det vackra höstvädret på sin namns­dag hade hon säkert varit nöjd. Efter att morgonens dimma hade lättat fick vi en solig dag med en för­sik­tig vind som fick alla torra löv att prassla.

Nästsista äpplet uppätet
Igår eftermiddag tömde jag bal­kong­lådorna och blom­ur­nan vid bersån efter att ägaren till den stä­da­de datorn hade avhämtat den. Som avslutning företog jag en fotorunda på tomten i det fina vädret.

På kaneläppelträdet hängde två äpplen fortfarande kvar, det ena tillräckligt lågt för att jag skulle nå det. Alldeles perfekt var det. Läckert rött, inga maskhål, saftigt och sött. Jättegott!

Inventerat
I morse fick jag för mig att jag skulle ta reda på hur många bilder jag har samlat på mig. I mappen som heter ”Mina bilder 2003‑‑” fanns det totalt 38.456 bilder! Jisses. Idag har ytterligare en handfull till­kommit.

Fått beröm
I samband med kursövning 4 (ISO-värdet) hade jag skickat in åtta foton till kursledaren. Förutom omdöme för varje enskilt foto fick jag en avslutande kommentar som gladde mig storligen: ”Tack än en gång för dina bilder, de är en njutning att se!”

Alla var minsann inte berömvärda! Jag hade utan tvekan förkastat hälften, men jag ville gärna ut­forska hur kameran hanterar olika ISO-värden.

TakrännaPå svindlande höjder
Just precis idag kände jag för att tömma tak­rän­norna. Eller åtminstone göra ett försök. Herr grannen junior var förvarnad om att jag kanske behövde assistans, men jag nämnde också att jag ville pröva själv först.

Påpekas bör att allt som är två meter ovanför markytan är svindlande höjder för min del. Jag är heller inte ett dugg förtjust i att klättra på stegar. Men jag beslöt ändå anta utmaningarna.

Det var nu inte så hemskt när allt kom omkring. Jag aktade mig noga för att titta ner och krafsade efter bästa förmåga bort geggan som dels låg i rännan ovanför verandan och dels ovanför trappan.

Jag höll som bäst på med det sista ovanför trappan då jag hörde fru grannens röst: ”Aja, baja.” Hon påpekade att sonen bara väntade på att få besked om när han skulle hjälpa till, men vid det här laget var jag så kaxig att jag sa att han får ledigt nåt år till.

På hög höjdPå FB har jag sett ett citat som faller mig i smaken: ”Med en bra karl reder man sig själv”, men just den här gången gick det utan. 🙂

Att se tomten lite från ovan var inte alls dumt så jag klättrade ner för att hämta kameran och upp igen. Fast jag erkänner villigt att jag knäppte bilderna med en hand och höll mig krampaktigt fast med den andra.

av

16.10 – Beklagligt

Talgoxarna har beklagat sig, Udden är datortät och Mia dräller på byn.

Talgoxarna har beklagat sig
När jag hämtade tidningen i morse hörde jag ett ovanligt intensivt fågelkvitter i närheten av par­ke­ringen. Minst en handfull talgoxar fladdrade runt i träden och verkade väldigt upprörda.

FågelEfter en kort stund förstod jag varför. Dom hade upptäckt en inkräktare på reviret. Den satt helt oberörd på kabeln närmast elstolpen. På långt håll såg det ut som en liten uggla, men när jag såg bilden i datorn blev jag osäker.

Mina ornitologiska kun­skaper är synnerligen rudi­men­tä­ra så jag vore tacksam om nån kunde tala om vilken fågel det är frågan om? En ung sparvhök kanske? (Klicka på bilden för att se den i större storlek.)

Udden är datortät
Från och med i eftermiddags ”bor” det fyra datorer på Udden, varav två är mina egna. De andra har jag bara till låns.

Igår eftermiddags ringde en datorägare och var förtvivlad. Windows gick inte att starta, så på hemväg från uppköpen hämtade jag den dödssjuka datorn för eventuell åtgärd.

Tyvärr fick jag nöja mig med att diagnosticera krämporna, bota dom kunde jag inte. Inte ens efter ett sista försök i morse. På tisdag åker den till en specialist för radikalare ingrepp.

Idag efter lunch hämtade jag en pigg och väl funktionerande dator som ska tömmas och därefter kom­pletteras med annan programvara. Dessutom 109 uppdateringar(!). Jag har således inga som helst problem att få tiden att gå. 🙂

Mia dräller på byn
I samband med gårdagens uppköp träffade jag Oxen/Tvillingen. Han talade om att han sett Mia på sina ägor. Jag ifrågasatte iakttagelsen, men han var rätt säker på att det var hon eftersom hon inte sprang sin väg när han pratade med henne.

Han hade helt rätt. När jag närmade mig hans vägskäl på hemvägen mötte jag en bekant svartvit dam som kom trippande på vägen. Hon kastade sig genast ner i diket, men då jag hade stannat och hon hörde min röst kom hon fram och hälsade.

Mia på vägDet lät ungefär som ”oj vad roligt att du kom, visst är det här ett spännande ställe?”. Resolut tog jag henne i famn, satte henne i bilen och talade om att nu skulle vi minsann åka hem. Det var förstås inte alls populärt, men när hon väl upptäckte att vi var hemma verkade hon nöjd och glad.

Idag försvann hon vid 11-snåret och syntes inte till då jag åkte för att hämta datorn som ska tömmas. Jag ställde fram mat på bordet i ve­ran­dan och öppnade vindsdörren som vanligt, men när jag kom hem vid halv fyra kunde jag konstatera att maten var orörd.

Halv fem dök hon upp. Dom färska blåbärsfläckarna på pälsen och en liten fjäder avslöjade vad hon pysslat med strax innan. Troligen hade hon tagit sig en ny tur på byn och passat på att få sig en fågelstek på vägen hem.

Frågan är hur långt hon tänker bege sig? Väglagsordföranden påstod sig ju också ha sett henne på sin tomt och den ligger längre bort än Oxen/Tvillingens så snart går hon väl runt till alla hus i byn. Det är verkligen inget jag gillar, men om hon ska få vara utekatt är det inte mycket jag kan göra åt saken. :-/

av

14.10 – Hågkomster, obehag och lördagskänsla

Min ”souvenir” är sliten, jag har blivit snopen, fattat ett beslut, haft obehagligt sällskap, ägnat mig åt  intellektuellt och fysiskt arbete och har lördagskänsla.

MorgonrockSliten souvenir
För ett par dar sen upptäckte jag att min ”souvenir” från Chinatown i New York börjar bli sliten. Det är förstås inte så konstigt, jag köpte den på en tjänsteresa 1988, alltså för 27 år sen!

Souveniren består av en morgonrock i svart siden med en broderad drake på ryggen. Den var som gjord för mig, Drake som jag är, kände jag när jag fick syn på den i affären men nu börjar den som sagt bli lite luggsliten.

Morgonrocken och en del andra souvenirer påminner mig om min dåvarande arbetsgivare, Lexicon Väst AB, mina kolleger där och resan vi gjorde tillsammans med våra övriga kolleger i Sverige. Det är för övrigt enda gången jag har satt min fot i USA.

Snopen
Smärre spänningsbortfall och elavbrott har jag vant mig vid, men i måndags blev jag snopen. Vid 9-snåret drabbades vi av en våldsam spik som till och med fick UPS:en att dö och därmed alla prylar som är anslutna till den. 😦 Lyckligtvis uppstod inga skador på vare sig modem, hårddiskar eller dator, men jag avstår gärna från såna repriser!

Fattat ett beslut
I morse fattade jag ett radikalt beslut.  Från och med i år avstår jag från allt vad julklappar heter. Jag ger inga och vill heller inte ha några, punkt slut. Mycket hellre skänker jag en slant till välgörande ända­mål.

Obehagligt sällskap
Igår kväll hade jag en synnerligen obehaglig följeslagare med mig på vägen hem från kursen. Hela vägen från Västanfjärd och nästan fram till byavtaget försökte jag bli av med eländet. Till slut lyckades jag få tag i och massakrera den eländiga älgflugan som kröp omkring i mitt hår. Ich.

PiskmaskPå tal om obehagligt sällskap… I morse vaknade jag av att Mia hulkade så jag kastade mig snabbt som ögat upp ur sängen. På mattan låg en liten pöl magsaft och i den låg en levande piskmask.

Det är förstås avmaskningsmedlet som har börjat verka, men det är första gången jag har sett en mask komma ut den vägen. Helt klart äckligare än både fästingar och älgflugor! Den fick avsluta sina dagar i spisen.

Intellektuellt och fysiskt arbete
Fram till efter lunch idag skrev jag ihop en slutövning till kursdeltagarna. Vårt sista kurstillfälle är för all del först på tisdag, men det gäller att passa på när inspirationen flödar.

Sen klädde jag på mig och ägnade mig åt lätt fysiskt arbete utomhus. De förfrusna sommar­blom­morna ersattes med ljung och vinterbär och balkonglådan med diamantblommor tömdes, etc, etc.

KöttfärsbiffJag antar att matlagning också tillhör kategorin lätt fysiskt arbete? Hur som helst förflyttade jag mig inomhus efter ett par timmar för att tillreda dagens middag.

Det blev köttfärsbiffar med (mycket) stekt lök och ugnsstekta rot‑ och grönsaker. Maten intogs sittande vid köksbordet som omväxling. Till måltiden serverade jag mig sista slatten av rödvinet som halvbror och hans sambo lämnade. En mugg franskrostat fick avrunda det hela. Riktigt gott var det.

Lördagskänsla
Flera gånger idag har jag fått för mig att det är lördag. Men det är ju faktiskt bara onsdag har jag påmint mig själv. För en del räknas det som ”lillördag” förstås, men det gäller inte mig längre. Lustigt nog känner jag trots konstant ledighet ändå skillnad mellan veckoslut och vardag, varför vet jag inte?

av

11.10 – Avskräckande och uppmuntrande

Jag har sökt videokomprimering, reparerat isoleringen, övervägt veterinärbesök och haft besök.

FilmspoleSökt videokomprimering
Otroligt vad stora filmsnuttarna blir fastän dom är korta! Igår råkade jag i misstag trycka på film­in­spel­ningsknappen på kameran och innan jag hade avslutat inspelningen var jag uppe i 111 MB. Just den filmsnutten var ju inget att ha, men jag har en annan som är längre och som jag gärna skulle vilja komprimera.

Min kamera skapar tydligen videofiler i MTS-format. Det har jag inte stött på tidigare så jag googlade på komprimering av MTS-filer men hittade än så länge bara uppspelare och konverterare med undan­tag av ett program som komprimerar MPEG. Det är kanske bäst att jag håller mig till stillbilder? :-/

Reparerat isoleringen
Isoleringslisten längst upp på frysdörren har slutat hålla tätt för ett bra tag sen, vilket förstås innebär att det bildas rimfrost. Det är ju inte så underligt för det finns stora hål i listen.

Vem eller vad som är skyldig till hålen vet jag inte, men de måste ha uppstått före 2007 inser jag. Kylläckaget har så klart ökat med åren, men nu äntligen är det fixat. Hurra för silver­tejp!

Mia spanar 3Övervägt veterinärbesök
I morse gick Mia ut strax före åtta och var inte tillbaka förrän fyra timmar senare. Så snart hon kom in och jag hörde hur hon lät förstod jag vad det var frågan om. Hon hade ett grässtrå i halsen.

Alla mina försök att komma åt det eller få bort det var lönlösa, vilket jag ju vet sen tidigare, men jag ville ändå försöka hjälpa henne. Just blev hon återställd från sitt illamående och nu det här. Grässtrået sitter nämligen så till att det konstant utlöser kräkreflexen har vete­ri­nä­ren förklarat.

Jag övervägde att åka med henne till jourveterinär, men det skulle innebära Salo eller Åbo. Alter­na­ti­vet var att låta henne plågas till i morgon och boka tid hos vår kommunala veterinär.

Men till all lycka fick hon efter 45 minuters lidande bort strået utan hjälp. Jag tackade alla jor­diska och himmelska makter av hela mitt hjärta för det miraklet! I annat fall hade det behövts nedsövning och ett för­siktigt grepp med pincett för att lirka ut strået.

Pågens skorporBesök
Igår kväll hade jag nöjet att få träffa skyddslingen i ett par timmar och idag har Vik Husse gjort oss den äran. Ingendera kom tomhänt – skyddslingen hade med sig försenade födelsedagspresenter och Vik Husse återlämnade röjsågen han hade lånat. Dessutom var han försedd med kon­di­to­ri­va­ror.

Dom glaserade munkringarna tillkom för all del på min begäran. Jag SMSade och talade om att han bara kunde få skorpor till teet om han inte köpte nåt på vägen. Det var en effektiv ”hotelse”. Skydds­lingen fick däremot nöja sig med skorporna, men det sa han sig lyckligtvis vara fullt nöjd med.

Det är som sagt inte värt att komma på besök till Udden för kaffebrödets skull! 😀

av

9.10 – VAB-dag

Idag har det varit synd om Mia.

Tjugo i fyra i morse vaknade jag av att Mia kräktes. Det fortsatte hon med en gång per timme till halv sex, sen blev det två timmars paus och efter halv åtta var det äntligen lugnt. Men våldsamt ont i magen hade hon ända fram till tolv. Då försökte hon sig på lite torrfoder.

Mia solarDet var en dålig idé, magplågorna tilltog igen. Dumt nog hade jag inte ställt undan skålen, men sam­tidigt sägs det vara bra att så fort som möjligt få magen att fungera igen. Men det kanske bara gäller människor?

Tio i ett ville hon gå ut och spann lite för­sik­tigt när jag kelade med henne. Ett bra tecken. När jag tittade till henne låg hon och solade vid ”pumphuset”.

Döm om min förvåning när hon en halv timme senare stod utanför dörren med en fågelunge i munnen! Den här gången ingrep jag inte, ungen såg inte ut att vara flygfärdig än.

När jag var tvungen att ge mig av vid halv tre-snåret var hon kvar ute så jag ställde fram hennes mat i verandan och lämnade vindsdörren öppen som jag brukar. När jag kom hem en dryg timme senare kom hon nerför vindstrappan och ville gärna ha lite mat.

Mia gosar 2Resten av dagen har hon gått ut och in, men gärna legat i min famn under innevistelserna. Helt hundra är hon kanske inte, men värsta plågorna har i alla fall släppt och matte kan andas ut, VAB-dagen (VAB = Vård av barn), eller rättare sagt VAK-dagen, är över.

Det värsta är ju att man inte kan hjälpa henne när hon har ont. 😦 Möjligen hade hon satt i sig en giftig näbbmus?

av

8.10 – Kallt och kulturellt

Rattmuffen har kommit fram, jag har köpt tallriksskärvor, säljer böcker och vykort och har varit kulturell. Trappan är vinterbonad.

Rattmuffen har kommit fram
På väg till kursen i tisdags kväll insåg jag att det är läge för rattmuff. Jag hann ända fram till Västanfjärd innan jag hade värmt upp ratten. Inga handskar hade jag heller, så följaktligen var fingrarna stelfrusna innan jag var framme. Men igår åkte den på så nu kan jag köra utan handskar ett tag till.

Lauras VintageKöpt tallriksskärvor
På den här ön finns mängder av duktiga konstnärer! Och bredden är stor, allt från hantverk och konst till keramik och fotografering. Ett av företagen, Lauras Vintage, har spe­ciali­se­rat sig på att återvinna olika material och skapa nytt av dom. Mig veterligen är hon den enda här på ön som säljer tallriksskärvor omgjorda till smycken?

På företagets FB-sida fick jag syn på dom återanvända skärvorna och föll pladask för ett par blommiga kreationer (se bilden). Ju äldre jag blir, desto ”blommigare” blir jag har jag märkt.

Säljer böcker och vykort
För att finansiera mina (spontana) inköp har jag lagt ut böcker till försäljning i en FB-grupp och försöker via en annan FB-grupp bli av med åter­sto­den av vykorten jag sålde för några år sen. Ett par böcker har redan fått nya ägare och vykorten tycks också gå åt, så snart kan jag köpa nåt igen. 😀

Varit kulturell
Igår hade jag ärende till Dalsbruk och beslöt att samtidigt ta en titt på ett par utställningar. I ämbets­huset (kommunhuset) pågår en fotoutställning där mina forna kolleger i fotoklubben har ställt ut sina alster och i Rosala Handelsbod kan man se Det här vill jag säga.

Rosala hbAv fotona gillade jag bara ett fåtal eftersom jag föredrar naturbilder. Dessutom får dom i mitt tycke inte vara alltför ”behandlade” även om temat förtrollning kan locka fantasin.

Utställningen Det här vill jag säga var ett Norpas-projekt som har fått förlängd visningstid. Det är det värt! Ett antal män och kvinnor i 80-års åldern har intervjuats om sina liv. Samtliga bor på ön. Bland de intervjuade hittade jag till min överraskning två f d kurs­del­tagare.

Jag tillbringade säkert närmare en timme i handels­bo­dens övervåning innan jag hade tittat på allt och läst alla livs­historier (och fotograferat dom). Den hemtrevliga inredningen gör att man trivs och gärna förlänger besöket.

Trappan är vinterbonad
Dom senaste två nätternas minusgrader fick mig att raskt ta i tu med att städa bort sommaren. Både bersån och trappan tömdes på möbler och allt annat sommarjox som har legat framme.

Det enda som återstår är enstaka sommarblommor som ska ”pensioneras” och vattentunnan vid trappan. Efter två timmars kånkande och fixande beslöt jag spara resten till en annan dag.

Vinterbonat