2.12 – Nu och sen


Jag får post igen, har avstått från en begäran och fullföljt en annan, idkat trädgårdsarbete(!) och fasar för framtiden.

PostbilPost igen
Nu var det slut på poststrejken. Det är riktigt roligt att gå till postlådan. Lyckligtvis har vi fått dags­tidningen som vanligt här i byn också under strejken i och med att den inte delas ut med posten, men många var inte lika lyckligt lottade.

Avstått från en begäran
Igår ringde f d grannen och hade ett par datorproblem så jag lovade dyka upp efter lunch idag. Det ena problemet var avklarat på en minut, men det andra förblev tyvärr olöst.

Hennes Windows 10-uppgradering har inte gått att genomföra och därmed inte heller den senaste uppdateringen med beteckningen 1511. Om felkoden hade stämt överens med nån av dom som jag råkade ut för hade jag kanske lyckats lösa problemet, men så väl var det inte. Jag rådde henne därför att anlita ett proffs.

Fullföljt en begäran
På besök hos f d grannen var El-Tigerns fru som jag nyss hade mejlat till angående hennes MS-konto som behövde verfieras, så vi kom överens om att jag skulle titta in på hemvägen. Det var en enkel och snabb operation som innebar att jag hann hem till Mias mattid. 🙂

VissenIdkat trädgårdsarbete
Som omväxling har solen nådigt lyst över oss hela dan. Det inspirerade mig till trädgårdsarbete. Det torde vara första gången jag ägnar mig åt det i början på december!

Efter en stund var det inte alls roligt längre. Solen hade redan försvunnit bakom trädtopparna, det frasade under fötterna av begynnande frost och blodtillförseln i fingrarna hade upphört kändes det som. Jag hade tappat all känsel i höger hand.

Men skam den som ger sig. Av den vissna tuvan med Praktlysing återstod nu bara några kvistar att klippa bort så jag tvingade mig att fortsätta och bar bort högarna innan jag gav mig. Det ska mycket till innan det blir fler såna idéer i år.

Fasar för framtiden
Idag fick jag syn på en rubrik i Ny Teknik som fick mig att haja till: ”Kina-fabrik hoppas klona människor”. I förrförra numret av Illustrerad vetenskap läste jag om en italiensk läkare som på fullaste allvar tänker genomföra en huvudtransplantation 2017. Nu räcker det tydligen inte med gen­mani­pu­la­tion längre, vi vill agera Gud fullt ut.

Det finns forskare och andra insatta personer som varnar för artificiell intelligens. Risken är att intelligenta robotar tar över. Redan nu testar man såna inom åldringsvården i Japan och i krigföring.

RobotTeknologiska framsteg har jag inget emot så länge de används till människors fromma, men det här överskrider alla etiska och moraliska gränser anser jag. Kalla mig gärna reaktionär, det hindrar mig inte. Jag kommer aldrig att godkänna att mitt huvud överförs till en robotkropp även om den gör mig odödlig.

Den livsskapande förmåga vi redan har räcker gott och väl till. Jag kan också acceptera att vi genom forskningsframsteg får längre och friskare liv, men inte till vilket pris som helst. Varje gång vi lägger oss i naturens gång skapar vi katastrofer. Om det var meningen att vi skulle vara odödliga, hade vi varit det för länge sen.

Men det är klart, när vi väl har lyckats göra planeten obeboelig är robotarna förstås ett bra alternativ. 😦