Vardagsplock

Ny huvudkategori 2.7.2014

av

26.12 – Julfirande på Udden

Julgubben var tidig, värmejämförelse, inställd städning och potatislåda.

Tidig julgubbe
Julgubben var tidigt ute på julafton, han kom till Udden redan vid två-tiden på eftermiddagen. Om det berodde på att Mia och jag har varit ovanligt snälla eller på nåt annat vet jag inte. Men sånt frågar man ju inte. Hur skulle han reagera om man ifrågasatte hans tidtabell? Och tänk om han hade svarat att han be­söker de minst snälla barnen först? Det hade ju skapat ett trauma för resten av livet. 😉

JulklappFör ovanlighetens skull kom han klädd i jeans, skinnjacka och (äkta!) Stetson-hatt i stället för den sedvanliga tomtedräkten. Skägget saknades och renarna hade ersatts av en personbil så det kan hända att jul­gubben har moderniserats. Det är kolossalt länge sen jag såg honom senast.

Han hejade i alla fall glatt när han kom och viftade med ett rött paket, så han kände uppenbarligen igen mig och tyckte jag var värd en julklapp. Dessutom en praktisk sådan och i min älsklingsfärg påpekade han när jag hade slitit av pappret.

Han är bra finurlig julgubben. Hur kunde han lista ut att jag behövde en blomkniv med lila hand­tag? Tack igen! Om några månader kommer den till användning (om jag inte har förlagt den förstås.) 🙂

Värmejämförelse
På FB påstås det att julafton var lika varm som midsommarafton… Då undrar jag var på planeten och när i så fall?

På Udden hade vi i fjol på midsommarafton 12,3° och på julafton i år 5°. Alltså var det mer än dubbelt så varmt på midsommarafton. Men självfallet kan det finnas orter där temperaturen var densamma, så vrång är jag inte, frågan är bara var?

StädningInställd städning
Tack vare/på grund av julgubbens besök sprack min planerade städning i sovrummet på julafton. När julgubben hade åkt vidare var det redan mörkt.

Igår hann jag inte heller. Grisen/Tvillingen bjöd på julmat på eftermiddagen. Och när jag kom hem var det redan mörkt.

Inte idag heller hann jag. Vik Husse kom på julte vid lunchtid och när han åkte var det (nästan) redan mörkt. Eller började skymma är kanske mer korrekt.

Då undrar vän av ordning förstås om jag inte har el i huset? Jo, men jag föredrar att städa i dagsljus. Jag fuskar inte lika mycket då har jag upptäckt. 😀

Potatislåda
Jag har aldrig varit speciellt förtjust i potatislåda, varken som barn eller vuxen. Men nu har jag ändrat mig. Grisen/Tvillingens hemlagade potatislåda är den godaste jag nånsin har smakat! Den slog till och med den som Labbnäs hade på sitt julbord. Tydligen beror det på receptet och/eller vem som är kock.

PotatislådaEftersom det fanns så många andra go’saker bland hennes julmat orkade jag inte göra lådan rätt­visa, men när vi hade ätit klart tiggde jag till mig en rejäl portion att ta med mig hem. Så idag kunde jag njuta av den i fulla drag och har ännu kvar till i morgon.

Konsistensen på hennes låda tilltalade mig också. I regel brukar potatislåda vara nästan så lös så den rinner och ger ett ”slabbigt” intryck, men den här är lika fast som potatismos. Vid tillfälle ska jag fråga vari hennes hemlighet består?

av

25.12 – Mias julafton 2015

Mia i gungstolenEn stund efter solnedgången igår låg jag och sov i gungstolen i godan ro då ett ett hiskligt oljud väckte mig. Jag listade snart ut att det kom från den där mojängen som matte tycks gilla och ofta sitter vid. ”Gillar du jul­musik?” frågade hon och nynnade i kapp med olåten. Jag ville inte vara ofin så jag lät bli att svara och försökte somna om.

Just när jag hade slumrat till började matte gå av och an mellan vardagsrummet och köket, stöka i kylskåpet och skramla med kokkärl på diskbänken. Precis som om ovä­sen­det inte räckte innan! Jag fann det bäst att be matte öppna dörren till linne­skå­pet så jag kunde hoppa upp och lägga mig där tills det blev lugnare.

Plötsligt kände jag en ljuvlig doft… Jag hoppade raskt ner, lokaliserade dom aromatiska ångorna och medan matte vände ryggen till tog jag några slick på delikatessen. Tyvärr blev jag upptäckt innan jag hann ta en tugga. Matte sa med sträng röst att läckerbiten var hennes och att lut verk­ligen inte är bra för katter. Ibland är hon jättefjantig min matte.

I stället lät hon mig snusa på ett glas med en brun vätska som luktade vedervärdigt. Människor har sannerligen konstigt luktsinne. Eftersom stöket och oväsendet fortsatte i oförminskad styrka tyckte jag det var lämpligt att gå ut en sväng.

När matte släppte in mig tillbaka en stund senare kändes nya dofter. Fast inget som frestade mig så jag upp­märk­sam­made matte på att matskålen var tom och att jag var hungrig. På julafton verkar mina jaktbyten ha annat för sig än att råka komma i min väg förklarade jag för henne, men jag vet inte om hon riktigt begrep vad jag sa?

Dukning 2Under tiden jag åt gick matte till vardagsrummet och hämtade ett fat som hon fyllde vid diskbänken, sen gick hon tillbaka in i vardagsrummet igen. Vad var nu detta? Då jag hade ätit klart beslöt jag undersöka saken.

Där satt matte och åt upptäckte jag. Undrar varför hon inte åt vid diskbänken som hon brukar? Men människor är som sagt konstiga djur. Av dofterna att döma åt hon dessutom nåt som jag också gillar. Jag satte mig intill hennes stol lite diskret i fall hon skulle råka tappa nåt på golvet.

Hon tittade ner på mig men sa inget så jag satt kvar. Jag vet att hon inte gillar att jag tigger så jag höll tyst. Då kanske hon skulle tycka jag var så snäll att hon stack till mig en go’bit? Men inte då, tvärtom, hon tittade mig stint i ögonen tills det nästan började kännas obe­hag­ligt. Men nu är jag ju inte den som ger mig så lätt så jag satt kvar i alla fall.

Plötsligt skramlade det till och matte reste sig. Jag var genast beredd. Nu då kanske jag kunde få en smakbit eller två? Och kan du tänka dig, det fick jag faktiskt! Rökt skinka är inte alls fy skam. I det fallet överensstämmer mitt smaksinne helt med mattes.

Mia i famnMedan matte höll till i köket gick jag tillbaka in i vardagsrummet och la jag mig till rätta i vår sköna fåtölj för att putsa pälsen. Oljudet hade äntligen upphört, det var behagligt tyst och stilla.

En stund senare gjorde matte mig sällskap och slog på den där manicken som visar rörliga bilder. Sen lyfte hon upp mig och la mig i sin famn. Och då var allt som det brukar vara så här dags på kvällen. Skönt att äntligen få somna i lugn och ro i mattes varma och trygga famn. 🙂

av

23.12 – Da’n före da’n

Jag har dammat av släkt och vänner, gjort ett fynd i verandan och provsmakat julskinkan.

SkänkenDammat av släkt och vänner
Tänk att det blev julstädat i år också. I ärlighetens namn ska medges att sovrummet återstår. Varje gång jag stiger upp eller lägger mig ser jag en lång ”dammkorv” nedanför ena fönstret. Men i morgon ska jag eliminera den också har jag tänkt.

Visst är det märkligt att boytan verkar vara minst dubbelt så stor när man ska städa…? Och vilken tid det tar. I synnerhet om man dessutom ska dammtorka. Igår dammade jag av släkt och vänner som pryder skänken i vardagsrummet. Jag tillhör nämligen den gamla stammen som gillar att ha foto­gra­fier på nära och kära stående framme.

Fynd i verandan
Eftersom antalet ljusa timmar än så länge är begränsat, hann jag bara städa vardagsrum och kök igår. Innan jag hoppade i duschen idag beslöt jag städa i verandan. Den solkiga gångmattan skulle bytas ut mot en ren.

Att dammsuga en matta som ändå ska lämnas in på tvätt verkar kanske onödigt, men man vill ju inte skämmas på tvätteriet. Sen lyfte jag på ena hörnet för att börja rulla ihop den. Och kan du tänka dig vad jag hittade då…? Jo, en nästan mumifierad sork.

Det förklarar lukten jag kände för någon/några månader sen men som jag inte kunde lokalisera. Vid nåt tillfälle har Mia antingen glömt eller tappat bort sitt jaktbyte för jag är det då inte som har lagt den under mattan! Dom platta resterna väntar nu på den slutliga förgängelsen i spisen.

JulskinaProvsmakat julskinkan
Lutfisk har jag köpt tidigare men lite annan julmat ville jag också ha så jag gjorde en butiskrunda på eftermiddagen. Absolut viktigaste inköpet var Bjärnås palvade skinka som säljs i lösvikt i K-butiken. Utan den är det ingen riktig jul.

Men julskinka hör ju också till. Några skivor kunde gott räcka. Lyckligtvis hittade jag en leverantör som erbjöd julskinka i skivor så jag slog till med en förpackning.

När jag kom hem var jag tvungen att provsmaka. Jag hade verkligen inga höga förväntningar och blev därmed inte besviken. Jag har visserligen ätit godare, men faktiskt var den här fullt ätbar trots att jag inte brukar köpa Korpelas produkter i vanliga fall. Å andra sidan fanns det inget att välja på så valet var enkelt. Den rökta skinkan behöver jag inte provsmaka, den VET jag är god.

Därmed önskar Uddmor och Mia dig en God och Glad Jul!

Julkort

av

21.12 – Musstek och andra trevligheter

Jag har stekt en skogsmus, svarat på frågor, blivit glatt överraskad och bjuden på eftermiddags­kaffe.

Skogsmus 4Stekt en skogsmus
I lördags kväll hade Mia fått tag i en skogsmus som hon prydligt lämnade utanför köksdörren. När jag släppte ut henne igen efter en stund, snusade hon bara förstrött på den innan hon trippade i väg mot sin utgång.

Då hon kom in tillbaka brydde hon sig inte heller om den. I vanliga fall äter hon förr eller senare upp sina byten, så varför den här musen inte dög vet jag inte? Som tur hade jag eld i spisen så liket blev stekt på glödande kol.

Svarat på frågor
För några dar sen läste jag om Svenska litteratursällskapets (SLS) frågelista ”Tur (och retur?)” i ÅU. Frågelistan är ett samarbete mellan SLS, Åbo Akademi, Centret för Svenskfinland vid Migrationsinstitutet och Finlandssvenskarnas riksförbund i Sverige (FRIS). Att det finns ett riksförbund för finlandssvenskar i Sverige har jag aldrig hört talas om. Än mindre att det har funnits ända sen 1969. Alltid lär man sig nåt nytt. På deras webbsida kan man läsa mer.

Målet med frågebatteriet är att samla in människors berättelser, oavsett när eller vart de har flyttat – också av dem som flyttat tillbaka. I förmiddags beslöt jag bidra med mina svar på frågorna. Det tog en god stund. Flera frågor bestod av många delfrågor (som du ser om du klickar på länken).

Glatt överraskad
Just när jag hade börjat borsta tänderna knackade det på dörren. Jag ropade ”kom in”, men eftersom det dröjde eller mitt otydliga svar kanske inte hördes, gick jag till dörren, fortfarande med tandborsten i munnen och upprepade uppmaningen.

JulstjärnaIn steg en av mina favoritkunder med ett blom­paket i handen och sa god morgon när han såg min klädsel. Som vanligt var jag klädd i nattlinne och morgonrock trots att klockan närmade sig ett. Jag bad honom sitta ner medan jag avslutade tandborstningen, men han sa nåt jag inte uppfattade, så jag tolkade det som att han inte hade tid att stanna.

Jag avslutade snabbt rengöringen och fick överta blompaketet med önskan om en god jul. Som tack fick han en varm kram och önskan om det samma.

Det brukar ju faktiskt vara leverantörerna som överlämnar julblommor och inte tvärtom. Mina kunder har fått nöja sig med ett digitalt julkort. Därför blev jag extra glad över visad uppskattning. 🙂

Mia väntar 2Bjuden på eftermiddagskaffe
Igår bjöd fru grannen in mig till eftermiddagskaffe idag kl 15, dvs ordinarie kaffetid i vår by. En halv timme innan jag skulle gå tittade händige släktingen in. Också det en glad över­rask­ning, vi har inte setts sen i fjol tror jag. Dess värre blev han snuvad på kaffet.

Efter den blixtvisiten knallade Mia och jag över till grannen. Mia stannade kvar ute medan vi pratade och drack kaffe/te med dopp. Eftersom jag inte hade tagit med mig ficklampa inskränkte sig vistelsen till en dryg timme så Mia behövde inte vänta särskilt länge.

En hel dag fylld av trevligheter är man ju inte bortskämd med. Stort tack till alla som bidrog! 🙂

av

19.12 – Missar, julklappar och tillkortakommanden

Jag har missat ett kalas, tagit i bruk julklappar, haft besök och kommit till korta.

Missat ett kalas
Igår drabbades jag av en miss i planeringen och gick miste om ett födelsedagsfirande. Skydds­lingens mor fyllde halvsekel och bjöd på kalas. Men jag hann i alla fall leverera presenten och blev upplyst om att jag har kalaskaffet till godo.

LjuslyktaJulklappar i bruk
Jag har ju sagt att jag varken ger eller tar emot julklappar i år. Igår blev jag tvungen att göra ett undan­tag. El-Tigerns fru propsade på att få ersätta mig för datorhjälpen hon fått.

Julklapparna har redan tagits i bruk. Den röda ljuslyktan lyser fint i vardagsrummet och flera skivor av den hembakta jullimpan är uppätna.

”Den som spar han har, men inte särskilt roligt” står det på en av mina skyltar. Ett klokt motto som jag sätter en ära i att efterleva. 🙂

Besök
Vid lunchtid idag knackade Vik Husse på, försedd med diverse tilltugg till både mig och Mia i vanlig ordning. Den här gången hade han också med sig datorn som krävde en del ingrepp.

Det allvarligaste problemet var att datorn inte gick att använda. De få ikoner som syntes i Aktivi­tets­fältet var stendöda. Lyckligtvis gick det att komma åt Aktivitetshanteraren och där såg allt OK ut – nödvändiga program och tjänster kördes som vanligt. Mysko.

I och med att felet hade uppstått i samband med uppspelning av en videofil misstänkte jag att att nåt hade hänt med grafikkortet. Efter en titt på och lite rattande med inställningarna såg Aktivitetsfältet vips ut som det skulle och alla ikoner levde igen. Fast jag har inte den minsta susning om vad jag gjorde?

Webbläsarproblemet rättade till sig själv efter nerladdning av en uppgradering så då återstod bara bildöverföring från kameran till rätt program.

Kommit till korta
Foxit Reader startades helt omotiverat så snart man startade bildöverföringen från kameran. Tydligen tolkades bilderna som PDF-filer av nån anledning? Enda sättet att komma till rätta med det (med mina amatör­kunskaper) var att avinstallera programmet.

KameraSen tog min tur slut. Att få bilderna inlästa direkt i Acdsee Photo Editor som används för bildredigeringen lyckades jag omöjligt få till. Möjligen kan det vara så att Windows 10 inte stöder Acdsee? Och när jag hade labbat klart lästes dom inte längre in i nåt program överhuvudtaget, inte ens Foton trots att jag ställde in den appen som fotovisare. Suck.

Att överföra och komma åt bilderna går naturligtvis på annat sätt, men det är onödigt knöligt och kräver att an­vän­daren lär sig en ny hantering. Vanans makt är stor. Så som det har fungerat tidigare vill man att det ska fortsätta göra.

Resultatet blev tills vidare att Vik Husse åker till Udden med kamera och dator när det är dags att överföra nya bilder till datorn. Och Uddmor har i uppgift att om möjligt ta reda på hur pro­blemet ska lösas på bästa sätt.

av

16.12 – Från julkaffe till kroppsjustering

Jag har fått julkaffe, strukit, premiäreldat, förberett för vila, coachat en datoranvändare och fått välgörande behandling.

Julkaffe
I måndags var jag bjuden på sedvanligt julkaffe till Grisen/Tvillingen. Den här gången var jag en halv timme för tidig, men jag var välkommen ändå sa hon.

Kaffebordet dignade i vanlig ordning av läckerheter, både salta och söta. Hon sätter en ära i att bjuda på nya sorter varje år, så det var bara julstjärnorna som var ”gamla”. När jag hade tagit av alla sorter var jag proppmätt.

StrykdagsStrukit
Då jag kom hem fick jag för mig att jag skulle stryka. Först ut var dom rentvättade juldukarna som fostermor har broderat, men jag hittade fler dukar plus en skjorta som har varit ”strykrädd” länge.

Premiäreldat
På kvällen bestämde jag mig för att premiärelda i kakelugnen. Första gången den här vintern. Eller vinter och vinter förresten, det har knappt varit några minusgrader än, men huset börjar ändå kännas kyligt fick jag för mig. Ojojoj, så skönt att få klappa om den varma kakelugnen ännu dagen efter. 🙂

Förberett för vila
I patientanvisningarna för ”Kalevalainen jäsenkorjaus” står det att man efter en behandling ska låta bli att bära tungt och ta det lugnt i tre dar. Eftersom jag hade behandlingstid idag, var det klokast att bära in ved och vatten igår, så då gjorde jag det. Inte för att jag vet hur ”tungt” definieras men jag antar att fyllda vedbärare hör till den kategorin?

Coachat en datoranvändare
På eftermiddagen dök en datoranvändare upp som behövde coachning i bild‑, respektive mapp‑ och filhantering. Sex timmar senare (inklusive kaffepaus) tyckte han att han hade ganska bra kläm på hanteringen och sa sig vara nöjd för den här gången.

Dator 2Mest fungerade jag som moraliskt stöd upplevde jag. Egentligen vet han hur han ska göra, men känner sig osäker, vilket man förstås gör innan man blir rutinerad.

Välgörande behandling
Kvart över nio i morse låste jag in Mia (med hennes tillstånd) och gav mig av i nordostlig riktning. Målet var en gata i Bjärnå centrum, där min ”jäsenkorjaaja” håller till numera.

Det gällde att ha gott om tid för i Bjärnå kan jag lätt som en plätt villa bort mig. Vilket jag förstås också gjorde. Jag missade gatuskylten strax före kyrkan och fick på så sätt ofrivillig sight-seeing. Då jag nådde vägen till Ekenäs insåg jag att jag definitivt var på villovägar och vände om.

Jag kan bara skylla på att gatuskyltarna är minimala och svårlästa, dessutom ofta felvända, så det är nästan tji att läsa dom i farten. Men till slut kom jag rätt och hade ännu fem minuter till godo.

Efter en och en halv timmes ömsom skön och ömsom smärtsam behandling åkte jag hemåt igen med ordinationen att dricka mycket vatten och vila resten av dagen. Eftersom det var mer än ett år sen senaste behandlingen, behövdes en ny tid efter jul för att rätta till alla tokigheter. I fortsättningen ska jag boka in mig varje halvår bestämde vi.

Klockan ett öppnade jag köksdörren och mötte en liten fröken som högljutt påpekade att jag hade varit borta onödigt länge. Men hon förlät mig genast när jag gottgjorde henne med godis och mat. 🙂

av

13.12 – Mer och mindre intressant

Jag har läst om tant Lisa, fått svar, planerar julstädning och haft besök av en ”pepparkaksgubbe”. Mia och jag har varit på promenad.

Tant Lisas bokLäst om tant Lisa
Tant Lisas döttrar har efter hennes död skrivit en bok som bygger på Lisas egna anteckningar under åren: ”Nu är allt gjort”, utgiven på eget förlag (Förlaget Systrarna Andersson) 2015. Boken fick jag låna av fru grannen för ett tag sen och nu har jag läst den.

Eftersom tant Lisa var gift med fostermors och mormors kusin, känner jag igen en del platser och människor hon beskriver. När mormor och morfar var på besök från England en sommar på 60-talet, minns jag att vi hälsade på hos tant Lisa och farbror Henrik och blev serverade kaffe på verandan.

Största behållningen gav hennes beskrivning av sin uppväxt och av hur livet tedde sig förr. Att hon var född i Dragsfjärd och att det var hennes mamma som ägde ”Fagerlunds” hade jag ingen aning om tidigare. Inte heller att det var hennes mamma och styvfar som lät bygga Dragsfjärds pensionat 1930, nuvarande Hostel Panget. Nytt för mig var också vilka som var hennes halv­syskon.

I januari 2010 dog tant Lisa, 97 år gammal. Ett långt och innehållsrikt liv var till ända. Och som de flesta liv innehöll det både umbäranden, djup sorg och stor glädje.

Fått svar
Igår fick jag mejl av direktionsordföranden för Kimitoöns vatten med anledning av frågorna i min insändare i ÅU. Han besvarade mina frågor delvis och förklarade anledningarna till prishöjningen. Svaren kommer också att publiceras i tidningen nämnde han.

Som svar fick han fyra följdfrågor. Om han besvarade dom lovade jag låta bli att besvära honom fler gånger, åtminstone inte i år.

Köksmatta 2Planerar julstädning
Det känns som om det var länge sen jag städade, men nu är det ju ingen idé om det ska vara fint till jul. Alltså väntar jag ett tag till. Den rena köksmattan ligger alltså fortfarande hop­rullad i samma plast­omslag som jag fick den i från tvätteriet. Inkommande vecka har jag annat för mig så städningen blir näppeligen av förrän nån dag före jul­afton.

Då kanske det också är hög tid att ställa undan sommar­skor­na. Igår noterade jag att dom fortfarande står framme i klädkammaren. Några vinterdito som behöver utrymmet har inte behövts än så länge.

Besök av ”pepparkaksgubbe”
I eftermiddags hade jag besök av en riktig ”pepparkaksgubbe”. Den unge gentlemannen hade med sig en stor burk pepparkakor som vi knaprade på till te, respektive kaffe. Lyckligtvis tog han burken med sig när han gick, annars hade jag haft kvar av dom resten av mitt liv.

Mia spejarPå promenad med Mia
Igår eftermiddag syntes solen igen ett tag, så jag föreslog Mia att vi skulle ta en promenad. Hon var genast med på noterna och antog att vi skulle gå upp i skogen så hon gick i förväg. Men si det hade matte inte tänkt den här gången, utan gick längs vägen nerför backen i stället. Det god­kände hon också och tog snabbt ny kurs.

På den tiden vi avverkade promenadsträckan hade man hunnit många varv runt byn. Ibland stannade Mia för att lyssna och speja och ibland stannade jag vid lämpliga bildmotiv. När solen hade försvunnit bakom träd­topparna började det kännas riktigt kallt, så hemvägen gick i ganska snabb takt med bara ett par stopp.

Bildskörden blev diger. 60 bilder hade jag i kameran, men efter kritisk granskning godkändes som vanligt bara en tredjedel, men det blev ändå en meningsfull liten utflykt som vi båda uppskattade. 🙂

av

11.12 – Tömningar och tank(ning)ar

Jag har tömt pärmar, hämtat mat, fått ny frisyr, har nytömd tank och undrar över en sak.

PärmarTömt pärmar
Igår hade vi ”inneväder” på Udden och det krävdes elbelysning hela dan. Dagarna blir allt kortare ett tag till. Lämplig sysselsättning blev att tömma mammas arkivpärmar.

Medan jag plockade ut papperen slog det mig hur dyrt det är att vara sjuk och hur plöts­ligt man kan drabbas. Största delen av sitt liv var mamma frisk som en nötkärna men efter hand som åldern till­tog, dök krämporna upp en efter en. Vilket förstås inte alls är ovanligt. Ju äldre vi blir, desto slitnare blir vår kropp.

Hämtat mat
Helgens meny är räddad. Igår hämtade jag en portion av Kerstins goda fisksoppa och idag en portion kyckling från Hostel Panget. Fint att ha två matsedlar att välja mellan numera.

Ny frisyr
Några minuter försenad steg jag in hos min käcka och duktiga frissa, Gisela. ”Inga problem” svarade hon glatt då jag bad om ursäkt och förklarade varför jag var sen. Samtalet med Pangets värdinna hade dragit ut på tiden.

Helt otroligt vad långhårig jag hinner bli på sex veckor. Och dom sista dagarna före klippning verkar det som om håret växer extra fort? Av en snygg frisyr återstår plötsligt bara hängande hårtestar och tofsar runt öronen. Men nu är jag fin i håret igen ett tag. 🙂

Tanktömning 2Tanken tömd
För två veckor sen beställde jag tömning av avloppstanken och fick bekräftelse på det. När jag åkte hemifrån vid halv två-tiden idag hade jag ännu inte sett till nån tankbil så i tankar­na(!) skrev jag redan ett uppfordrande mejl till Sydvästra Finlands avfallsservice, som bolaget heter numera.

Då jag parkerade Silverpilen vid hemkomsten såg jag genast att tanken var tömd. Den tunga tank­bilen hade lämnat omisskännliga spår i den regnmättade marken. Så bra, då slipper jag gnälla om den saken.

Undrar över en sak
Det sägs att kunden alltid har rätt, men det finns tydligen undantag. En av öns lokala datorförsäljare är av den uppfattningen att Windows 7 inte behöver uppgraderas till version 10 trots att kunden har bett om hjälp med det. Det var nytt för mig att man inte längre får bestämma själv. 😦

Argumentet var dels att datorn är gammal och dels att Windows 7 fungerar bra och kommer att finnas kvar till 2018 (enligt Microsoft upphör supporten 2020). Vid det laget är datorn så gammal så kunden köper en ny med förinstallerad Windows 10 fortsatte motiveringen.

Till viss del kan jag hålla med om argumenten, men nu är det ju faktiskt kunden som avgör och inte försäljaren anser jag. I just det här fallet har jag svårt att tänka mig att kunden köper en ny dator om tre år. Om man är nästan 90 år gammal tycker man förmodligen att den man har duger gott.

Det innebär att kunden blir tvungen att betala för en ny licens eftersom erbjudandet om gratis upp­gradering bara gäller till hösten 2016. Men försäljaren kanske tänker sig att kunden avlider innan dess? :-/ Fy, nu var jag elak, det sa försäljaren inget om.

av

9.12 – Varmt och värmande

Jag har noterat värmerekord, träffat goda vänner, fyndat kaffe, tvättat juldukar och skrivit brev till författaren. Mia trotsar vädret.

Värmerekord
2008 började jag notera väder och vind för varje dag så där som gamla människor gör. Inget år hittills har varit lika varmt den 5.12. Morgontemperaturen på 4,9° var inget som fick mig att höja på ögon­bry­nen, men då jag la mig kl 23.30 visade termometern 8,2°! Helt otroligt för att vara december. Kallaste året samma dag var 2012 med -9,3°, övriga år har vi haft plusgrader. Återstår att se om det blir en vit jul?

Pizza 2Träffat goda vänner
Vid halv ett-snåret igår sammanstrålade jag med min f d klasskompis och hans sambo utanför Pizzeria-Kebab i Kimito. Över var sin smaskig pizza bytte vi nyheter och diskuterade bl a elpriser innan vi skildes en dryg timme senare. Ett alltid lika trevligt avbrott i tillvaron. I menyn också för den delen. 🙂

Fyndat kaffe
Innan jag åkte hem lämnade jag in silverskrot och ett omarbetsprojekt hos Classic Guld, löste in lotto­vinsten i R-kiosken och gick in till K-Market för att se om dom hade ”mitt” kaffe. Och det hade dom faktiskt, dessutom till ett klart bättre pris än andra ställen!

Där hittade jag Arvid Nordqvists Franskrost till det facila priset av 5,49 €/½ kg medan det i andra butiker kostar över 7 €. Åtminstone när jag senast köpte det. Jag bunkrade genast tre paket. Så har man nu sen.

Moster 1983Tvättat juldukar
Idag när Grisen/Tvillingen ringde och bjöd in mig till julkaffe som hon brukar, undrade hon om jag led av julbrådska? Jag kunde med gott samvete försäkra henne om motsatsen. På Udden är allt lika lugnt, fridfullt och ostädat som vanligt.

Men hör och häpna, idag har jag faktiskt tvättat två juldukar. Två av fostermors handarbeten som jag gillar. I bästa fall får jag dom strukna också till jul. 😀

Brev till författaren
Ärligt och uppriktigt beröm kan man väl aldrig få för mycket av? Som den hängivna beundrare jag är, dristade jag mig i eftermiddags till att skriva brev till Shantarams och The Shadow Mountains författare, Gregory David Roberts. Han är förresten också Drake har jag läst mig till.

Brevet adresserade jag till hans brittiska förlag i London och hoppas förstås att man vidarebefordrar mitt hänförda beundrarbrev. Men om inte, så var det inte meningen att han skulle få det. Nåt svar förväntar jag mig givetvis inte. Han får säkert massvis med liknande brev från andra förtjusta läsare.

Mia tjuväterMia trotsar vädret
Trots det blöta vädret är Mia på hugget. Åtminstone två sorkar har jag sett slinka ner. Den första var bara halvdöd så jag avlivade den av barmhärtighetsskäl. Det hade hon inget emot.

Jag har läst nånstans att katterna för­sö­ker lära oss jaga när dom kommer in med sina byten. Hur man nu kan veta det? I så fall är det väl lika troligt att dom tror att matte är hungrig och behöver mat?

av

8.12 – Uppvisning på sjön

Strax före solnedgången bestämde jag mig för att släpa hammocken till sin rätta plats och räta upp den. När det var gjort gick jag bort och busade med Mia som satt i äppelträdet. I samma veva tittade jag ner mot sjön och såg att knölsvansparet befann sig på lagom avstånd för fotografering.

Mia ser svanarJag snabbade mig in för att hämta kameran, men precis som om dom visste vad jag tänkte hade dom dragit sig längre ut då jag var tillbaka. Jag beslöt att så tyst och försiktigt som möjligt gå ner till stranden i stället. Minsta ljud eller rörelse får dom att flytta sig på betryggande avstånd har jag lärt mig.

Just när jag var beredd att ta en bild kom Mia farande nerför backen i full karriär. Men lustigt nog verkade svanarna inte uppfatta henne som farlig? Inte ens när hon gick ut på bryggan. Dom låg snällt kvar och verkade iaktta henne nyfiket.

Dess värre uppfattade kameran att det var mörkaren än jag upplevde det, så bilderna blev varken ljusmässigt eller skärpemässigt så bra som jag hade tänkt mig. Jag borde förstås ha justerat inställ­ningarna men var så ivrig att plåta så mycket som möjligt.

NykomlingarDet var ingalunda slut på uppvisningen med det. Medan jag stod och tittade på det stiliga svanparet dök det upp flera svanar mellan Flottholmsudden och Hästholmen. Till slut räknade jag elva svanar totalt. Wow!

Nykomlingarna närmade sig så jag kunde se deras gula näbbar. Hur skulle det här gå? Uppfattade dom varandra som artfränder eller som inkräktare? Det hördes en del lågmälda läten, men inget jag uppfattade som varningsrop.

Sångsvansfamiljen beslöt passera knölsvansparet helt enligt alla sjötrafikregler. Mötande trafik på babords sida. Paret backade en liten bit, men bara så mycket att det fanns några meter fri vattenyta mellan dom och nykomlingarna. Lugnt och stillsamt.

SångsvanarJust då hördes gälla mårdhundsskrin uppifrån viken. Skrien slutade i ett utdraget plågoläte. Antingen en fajt mellan två mårdhundar eller ett lodjur som var i farten. Det var bara jag och Mia som tyckte det lät obehag­ligt, svanarna fortsatte lugnt vidare.

Mia tyckte det var säkrast att ta sin tillflykt till verandan och jag följde snart efter. Nu hade vi ju fått se hela den fina uppvisningen. 🙂