Vardagsplock

Ny huvudkategori 2.7.2014

av

7.12 – Från elavbrott till nytt rekord

Elavbrottet blev kortvarigt, jag vann på lotto, har överraskat magen, rätat upp byggnader och hamnat i rusningstrafik. Mia har satt nytt rekord.

Kortvarigt elavbrott
Ca 10.25 blev det elavbrott på Udden igår. Jag hann redan tänka mig vilka åtgärder som krävs när dricksvattnet tar slut och värmen upphör. Men det blev lyckligtvis ett kort avbrott, 20 minuter senare var elen tillbaka.

Hammock 2Med tanke på dom imponerande hårda vindbyar vi haft dom senaste dagarna har vi klarat oss väldigt lind­rigt på Udden. Inga nerfallna träd och inga bortblåsta takplåtar. Det är bara hammocken som seglat i väg igen, flera meter den här gången så jag ser den från köksfönstret.

Vann på lotto
Ha! Lottokupongen jag fick av Vik Husse gav vinst! Och inte behöver jag dela med mig heller. 😀 Fyra rätt gav 10 € i utdelning.

Överraskat magen
Igår överraskade jag magen. I stället för den sed­van­liga rågbrödssmörgåsen fick den ta emot en grön­saks­smoothie. Eller snarare grönsakspuré eftersom jag var snål på tillsatt vätska. Det stod det nämligen inget om i receptet så jag visste inte hur mycket jag skulle ha i.

Rätat upp byggnader
Som väntat var gårdagens väder som gjort för självstudier i Photoshop Elements. Bland andra övningar in­gick att räta upp en byggnad. En fiffig funktion när man har fotograferat höga byggnader och ser att de lutar bakåt på bilden.

I rusningstrafik
Idag såg jag mig nödgad att ta en tur till kyrkbyn. Dels för att lägga fakturan i ordförandens postlåda, dels behövde jag köpa julkort och dels hade jag ett bokpaket att hämta.

RusningstrafikDitvägen var synnerligen lugn. Tror jag mötte en enda bil på hela vägen. Annat var det när jag kom hem tillbaka. På byvägen mötte jag hela tre bilar! Det händer minsann inte så ofta. Samtliga möten skedde som tur på vägsträckor där det går att mötas utan att man kör av vägen eller ner i diket.

Och just precis nu kom jag på att jag glömde ta ut bok­pa­ke­tet. Suck. 😦

Mia har satt nytt rekord
I förrgår kväll propsade Mia på att gå ut halv tolv på kvällen. Det händer ganska sällan, men eftersom det regnade och stormade visste jag att det skulle bli en kort tur så jag släppte ut henne.

Det hade jag räknat ut alldeles rätt, 20 minuter senare ville hon in igen. Det jag däremot inte hade räknat ut var att hon skulle hinna få tag i ett jaktbyte. Men det hade hon minsann – utanför köks­dör­ren låg en död skogsmus.

I vanliga fall brukar jakten pågå minst ett par timmar, men förmodligen gjorde hon processen kort på grund av det dåliga vädret och satte därmed nytt rekord. Det uppskattade matte som var mogen för sin lässtund i sängen. Vältajmad kisse. 🙂

Skogsmus 3

av

5.12 – Ambitiöst

Jag har väckt liv i en gammal ambition, fått ett meddelande, begåvats med en lottokupong och fakturerat väglaget.

Återupplivad ambition
För fyra år sen köpte jag Photoshop Elements 10 och installerade det men har knappt använt pro­grammet så jag beslöt avinstallera det i somras. Det var lättare sagt än gjort. Enligt ett felmeddelande saknades en nödvändig registreringsfil så jag fick ge upp.

PS Elements 10Sen dess har det legat och ”skvalpat” i datorn till ingen nytta. Igår kom jag på en fiffig lösning – jag skulle installera det på nytt för att kunna avinstallera. Ett exempel på kvinnlig logik. 🙂

Så snart jag satte i DVD-skivan och valde att installera, upptäcktes den tidigare installationen, vilket re­sul­te­ra­de i att valet automatiskt ändrades till avinstallera. Ett exempel på manlig logik?

Avinstallationen förlöpte smärtfritt och därefter kunde jag välja att installera. Fast nu var ju min ur­sprungliga ambition verkställd så… Jag ändrade mig plötsligt. Jag skulle visst ha programmet och fräscha upp mina förträngda kunskaper. Studiematerial finns i bokhyllan.

Längre än så har jag inte kommit men i morgon ska jag börja plugga har jag tänkt. Enligt prognosen är vädret som gjort för ändamålet.

Fått ett meddelande
När jag gick in på FB i morse hade jag fått ett meddelande: ”Hej! Läste din insändare med frågor till vattenverket. Det var bra frågor o du ska få svar i ÅU nästa vecka. Kan även förklara per mejl om jag får din epostadress. Vänlig hälsning Daniel Wilson ordf vattenverkets direktion.”

Så bra! Jag lämnade givetvis min mejladress för att få svaren levererade direkt till datorn.

LottoLottokupong
Dagens besök resulterade i en lottokupong – förutom kaffebröd och torkad fisk till Mia i vanlig ordning. Vik Husse tyckte att jag är värd att få behålla alla vinster under 10.000 €, större vinster delar vi fifty-fifty. Visst är det ett flott erbjudande? 😀

Jag som aldrig spelar annat än nån enstaka ”marjas”, kommer för en gångs skull att sitta som klistrad vid teven när det är dags för veckans lottodragning!

Fakturerat väglaget
Om det var lottovinsten eller nåt annat som påminde mig vet jag inte, men efter avslutat besök tog jag mig till att fakturera väglaget för de förbrukningskostnader som har tillkommit efter den 28.9. Om, utifall att, lottovinsten skulle bli oväntat mager får jag ändå en liten kompensation förutsatt att ord­föranden godkänner min fordran förstås.

av

4.12 – Administration och ullfrotté

Jag har betalat tull, avslutat medlemskap och gillar ullfrotté. Mia är rastlös.

TullBetalat tull
För nån dag sen fick jag meddelande från posten om att jag måste betala tull innan försändelsen från Kippy’s Kreations kan lämnas ut. Så då gjorde jag det. 18 € blev momsen för varan. Att handla utanför EU har sina sidor.

Jag har ytterligare en leverans att vänta, också den från USA, men av nån anledning har jag inte fått nåt meddelande om den än men det kommer väl så småningom. Lyckligtvis går också tull­deklarationer att göra på nätet numera.

Avslutat medlemskap
Jag konstaterade härom dan att jag gott kunde minska ner antalet föreningsmedlemskap och sa upp två stycken. Dels i Finlandssvensk samling och dels i SEY.

FiSS’ medlemsavgift är för all del bara 5 €/år, men så får man heller ingen som helst information om verksamheten annat än i årsberättelsen. Kommunikationen med medlemmarna är under all kritik, den enda information vi får är kallelse till årsmötet.

SEY skickar sin medlemstidning varannan månad (tror jag?), men den är till 99 % på finska så den orkar jag bara bläddra igenom. Verksamheten är givetvis behjärtansvärd, men tillsammans med alla övriga medlems­avgifter blir det till slut övermäktigt.

UllfrottéUllfrotté
Ullfrotté hade jag nästan glömt tills exsvägerskans och ‑svågerns besök påminde mig. Exsvågern hade nämligen en härlig cerise tröja i ullfrotté.

Då jag flyttade till Östersund 1989 hette företaget Triconor men alla infödingar pratade fortfarande om Vinetta minns jag. Fabriken höll till i Östersunds industriområde och hade en liten butik i samma hus, men nu finns dom tydligen i Orrviken läser jag mig till på webb­sajten och tillverkar enbart strumpor och trosor.

Det har flutit mycket vatten under broarna sen dess. Numera hittar man ullfrottéprodukter under namnet Woolpower. Distributör i Finland är Berner noterar jag.

En finsk webbutik som har färgalternativ är Outnorth. I övriga jag hittade fanns det bara svart eller grått. Inga billiga plagg, men ack så sköna att ha på sig, fleece kan slänga sig i väggen. I all synnerhet efter att jag läste om plastpartiklarna som lossnar i tvätten och kommer ut i naturen. 😦

Mia är rastlös
Gårdagens sol ersattes av regn och hårda vindar igen idag. Det innebär att Mia inte vill vara ute, men hon vill heller inte vara inne. Alltså har hon gått ut och in säkert 100 gånger. Tur att hon inte vet att vi får ha det så hela helgen enligt prognosen.

Mia leker

av

2.12 – Nu och sen

Jag får post igen, har avstått från en begäran och fullföljt en annan, idkat trädgårdsarbete(!) och fasar för framtiden.

PostbilPost igen
Nu var det slut på poststrejken. Det är riktigt roligt att gå till postlådan. Lyckligtvis har vi fått dags­tidningen som vanligt här i byn också under strejken i och med att den inte delas ut med posten, men många var inte lika lyckligt lottade.

Avstått från en begäran
Igår ringde f d grannen och hade ett par datorproblem så jag lovade dyka upp efter lunch idag. Det ena problemet var avklarat på en minut, men det andra förblev tyvärr olöst.

Hennes Windows 10-uppgradering har inte gått att genomföra och därmed inte heller den senaste uppdateringen med beteckningen 1511. Om felkoden hade stämt överens med nån av dom som jag råkade ut för hade jag kanske lyckats lösa problemet, men så väl var det inte. Jag rådde henne därför att anlita ett proffs.

Fullföljt en begäran
På besök hos f d grannen var El-Tigerns fru som jag nyss hade mejlat till angående hennes MS-konto som behövde verfieras, så vi kom överens om att jag skulle titta in på hemvägen. Det var en enkel och snabb operation som innebar att jag hann hem till Mias mattid. 🙂

VissenIdkat trädgårdsarbete
Som omväxling har solen nådigt lyst över oss hela dan. Det inspirerade mig till trädgårdsarbete. Det torde vara första gången jag ägnar mig åt det i början på december!

Efter en stund var det inte alls roligt längre. Solen hade redan försvunnit bakom trädtopparna, det frasade under fötterna av begynnande frost och blodtillförseln i fingrarna hade upphört kändes det som. Jag hade tappat all känsel i höger hand.

Men skam den som ger sig. Av den vissna tuvan med Praktlysing återstod nu bara några kvistar att klippa bort så jag tvingade mig att fortsätta och bar bort högarna innan jag gav mig. Det ska mycket till innan det blir fler såna idéer i år.

Fasar för framtiden
Idag fick jag syn på en rubrik i Ny Teknik som fick mig att haja till: ”Kina-fabrik hoppas klona människor”. I förrförra numret av Illustrerad vetenskap läste jag om en italiensk läkare som på fullaste allvar tänker genomföra en huvudtransplantation 2017. Nu räcker det tydligen inte med gen­mani­pu­la­tion längre, vi vill agera Gud fullt ut.

Det finns forskare och andra insatta personer som varnar för artificiell intelligens. Risken är att intelligenta robotar tar över. Redan nu testar man såna inom åldringsvården i Japan och i krigföring.

RobotTeknologiska framsteg har jag inget emot så länge de används till människors fromma, men det här överskrider alla etiska och moraliska gränser anser jag. Kalla mig gärna reaktionär, det hindrar mig inte. Jag kommer aldrig att godkänna att mitt huvud överförs till en robotkropp även om den gör mig odödlig.

Den livsskapande förmåga vi redan har räcker gott och väl till. Jag kan också acceptera att vi genom forskningsframsteg får längre och friskare liv, men inte till vilket pris som helst. Varje gång vi lägger oss i naturens gång skapar vi katastrofer. Om det var meningen att vi skulle vara odödliga, hade vi varit det för länge sen.

Men det är klart, när vi väl har lyckats göra planeten obeboelig är robotarna förstås ett bra alternativ. 😦

av

1.12 – Julbord i Labbnäs

(Reklamöverkänsliga och hungriga personer varnas för inlägget)

TomtenSå där ja, då var julmatsfrossandet (till största delen) överstökat för i år. Idag hade jag bokat bord i Labbnäs kl 13 för att kasta mig över kökets alla läckerheter.

Jag hade bara hunnit heja på tomten innan värdinnan kom och hälsade mig välkommen med ett leende. Det kändes hemtrevligt. Hon för­kla­rade att hon hade dukat två platser till mig – jag fick välja om jag ville se ut över sjön eller titta på övriga gäster. Jag valde så klart sjön.

 

Dukning

Medan jag hängde av mig ytterkläderna ställde hon frram en fylld mugg på ”glöggbordet” och bad mig ta för mig. Eftersom jag var lite tidig var all mat ännu inte framdukad så jag hann gå runt och ta några bilder på interiören. Varje rum har sin speciella prägel.

Interiör

I ett angränsande rum satt en samling människor som jag förstod kom från samma arbetsplats och vid andra änden av ”mitt” bord satt tre pensionärer. Fler än så var vi inte den här gången, vilket var ganska skönt tyckte jag.

Sen var det dags att förse sig av alla sillsorter och övriga fiskrätter. För min del var ström­mings­bullarna och sillkakan välsmakande nyheter som konkurrerade hårt med laxrulladerna, räk­salladen och den gravade siken.

Fiskrätter

Tallrik två fylldes med kallskuret och sallader. I en skål bakom skinkan hittade jag äppelmos trodde jag, men det visade sig vara en delikat senap. Stark och söt som den ska vara, utan den minsta bi­smak av ättika. I en annan skål hittade jag syltad(?) rödlök och till köttpastejen fanns ytterligare ett gott tillbehör.

Kallskuret

Efter en återhämtningspaus lastade jag varmrättstallriken. En köttbulle, en liten snutt av varje låda (tre stycken) och en sked stuvad grönkål fick plats på tallriken tillsammans med lite mera sallad. Den stuvade grönkålen smekte verkligen smaklökarna – nåt jag aldrig har ätit förr, men det lär inte bli sista gången!

Varmrätter

Trots att jag hade låtit bli bröd och nöjt mig med en liten potatis till sillen var jag nu proppmätt av för­ståeliga skäl. Det fick bli en ny paus innan jag tog i tu med desserterna. Fem läckra alternativ förutom ostbrickan och pepparkakorna, det ena smaskigare än det andra.

Desserter

Konstigt nog fick desserterna också plats. ”Det går i skarvarna” brukade fostermor säga. När jag hade druckit ur kaffet och tömt dessertfatet fanns det definitivt inga skarvar kvar!

Heder och tack till er alla som igen bidrog till en kulinarisk upplevelse! 🙂

av

30.11 – Från glögg till tidig väckning

Jag har provsmakat årets glögg, tagit gamla telefonen till heders, gjort en smoothie, läser febrilt, nästan blåst bort och haft tidig väckning.

Blossa 15Provsmakat årets glögg
Mina nöjen är rätt begränsade, men ett av dom är att smaka på nån av årets nya glöggsorter. I år fastnade jag för Blossa 15 efter att ha konsulterat min favoritsäljare på Alko.

I lördags hällde jag upp ett litet glas ”au naturel”, dvs i kall version till mig och dagens besökare. Jag blev glatt överraskad av att glöggen inte är så söt, men nån Earl Grey tesmak kunde jag inte upp­täcka. I övrigt blev den klart godkänd. Förmodligen blir smaken annorlunda i varmt tillstånd.

Nokia 7373Gamla telefonen till heders
Nu har jag lessnat på mammas C2a. Det eviga upp­lå­san­det gör mig irriterad så jag plockade fram min gamla 7373a (årsmodell 2007) igen i lördags och laddade batteriet. Den är visserligen klumpigare men jag slipper låsa och låsa upp.

Smoothie
Fru grannens smoothie inspirerade mig till att köpa ingredienser till både frukt‑ och grönsakssmoothie. Igår komponerade jag ett recept på frukt­varian­ten. Den blev säkerligen inte lika nyttig som fru grannens, men smakade jättegott och ersatte lunchen utan problem. Såna blir det bestämt fler av i fortsättningen.

Läser febrilt
Sen förra veckan går en hel del tid åt till läsning. Jag är på sidan 355 av The Mountain Shadow (se inlägg 13.11.2015) av Gregory David Roberts. Det här är del två av fyra om hans liv.

Jag är djupt imponerad. Han håller samma stil och höga tempo som i Shantaram och framställer per­soner och miljöer lika målande som i del ett. Man kan nästan se personerna framför sig och känna den fuktiga värmen på huden när han beskriver monsunregnet.

Händelser och dialoger varvas med huvud­per­sonens reflektioner och det finns en hel del över­rask­nings­mo­ment. Suverän underhållning och en hel del tänkvärt. Tur att det är 500 sidor kvar. 🙂

StormofferNästan blåst bort
Höststormarna och regnen avlöser varandra. I går tilltog vinden i styrka igen och efter en kort paus idag hör jag på nytt vindbrus och regn smattra mot fönstret. Enligt den senaste prognosen från MI är vinden dock i avtagande trots tidigare storm­var­ning.

Förutom att elförsörjningen har varit lite svajig har inga skador uppstått bortsett från att hammocken har kantrat. Men det händer mest varje höst. Den får ligga kvar tills vinden avtar.

Tidig väckning
I morse tyckte Mia att vi hade sovit klart när klockan var 05.20. Jag förstår henne. Eftersom hon sover bort det mesta av ovädren blir hon pigg extra tidigt.

Det samma kan tyvärr inte sägas om matte. Innan jag slår igen boken brukar vi redan ha passerat mid­natt med minst en halv timme.

Jag lyckades utverka ytterligare en halv timmes sömn innan Mia definitivt hade fått nog, så det blev frukost klockan sex. Halv nio var hon klar med morgonronden så vi gick och la oss på nytt ett par timmar (varav en timme läsning). Härligt att kunna få göra så. 🙂

av

28.11 – Efterskott och förskott

Jag väntar på publicering, firar advent i förskott och har pysslat om en dator. Mia ogillar vindstyrkan.

Väntar på publicering
I förrgår skickade jag en insändare till ÅU via deras webbformulär angående Kimitoöns Vattens pris­höj­­ningar men har inte sett till den i tid­nin­gen. Vid ett tidigare tillfälle råkade jag ut för samma sak, så jag börjar undra om dom läggs direkt i papperskorgen? Jag har nu mejlat insändaren i stället och ställt (den näsvisa) frågan till ÅU.

Det är för all del ingen brådska med publiceringen men det vore ju trevligt att se den i tryck nån gång. Nu blir det tidigast på tisdag eftersom tidningen inte kommer ut på måndagar. Eller så kanske dom har censurerat den?

AdventsstjärnaAdvent i förskott
Igår kväll spände jag på mig pannlampan och knallade upp på vinden för att hämta ad­vents­stjärnor och ‑ljusstakar. Och självfallet tände jag dom genast. Ett par dygn för tidigt men det gör inget för ingen ser dom ändå. 😀

Varje gång jag ställer fram ljusstakarna kommer jag i håg att Tigern/Lejonet avskydde ad­vents­ljus­stakar och fönsterlampor. ”Det har ju alla” tyckte hon. Jag var tvungen att hålla med henne. I Östersund var det väldans populärt. Men det hindrade mig inte, varken då eller nu. Ibland är det riktigt trevligt med konventioner.

Pysslat om en dator
Strax efter lunch idag anlände en nyligen uppgraderad dator med vidhängande ägare. Vissa in­ställ­ningar behövde justeras, liksom en del personliga anpassningar.

Jag tror ägaren blev lite chockad över hur många timmar som gick åt. Datorn hade däremot inget emot den långrandiga hanteringen. En del av justeringarna kunde jag förstås ha låtit bli men såna funktioner eller program (appar) som man aldrig använder tycker jag inte behöver ta plats i minnet och på hårddisken.

W10 2En sak gick jag dock bet på. Med jämna mellanrum meddelade datorn att den misslyckades med att installera Valfria funktioner. Oavsett hur jag trixade blev jag inte av med felet. Exakt vad som miss­lyckades framgick inte heller av inställningarna för de valfria funktionerna. Möjligen rörde det sig om en språkkollision trots att jag bytte systemspråk till svenska för Finland. I bästa fall försvinner med­delandet efter nästa kallstart.

Mia ogillar vindstyrkan
Det senaste dygnet har vinden rist i husväggarna. Så får vi tydligen ha det hela helgen enligt prog­nosen. Den här vindstyrkan ogillar Mia. Det har jag full förståelse för. Dels hör hon antagligen inte jaktbytena lika tydligt och dels är det svårt att få vittring på dom.

Men rörelser uppfattar hon förstås. Igår kväll tog hon en stor skogsmus och nu hör jag att hon har hittat ett nytt byte som hon trakasserar i verandan. Smart kisse – där blåser det ju inte. 🙂

Mia ute

av

26.11 – Från kycklinggryta till julfint

Jag har modifierat receptet, städat vedlådan, hälsat på en obekant herre, fått däcken bytta och gjort julfint på trappan.

KorianderModifierat receptet
I måndags modifierade jag min kycklinggryta. Den här gången blev kryddningen lite annorlunda. Förutom vitlökssalt, färsk vitlök, cayennepeppar och gurkmeja, la jag i rosépeppar och koriander. Det blev faktiskt riktigt lyckat, även om korian­dern råkade vara okrossad. Det märkte jag liksom lite för sent.

Städat vedlådan
Du milde Moses vad mycket ”avfall” det blir av barrträdsved… I tisdags bestämde jag mig för att städa bort allt fnöske ur vedlådan innan jag fyllde på.

För att utvinna all tänkbar energi, slog jag in en rejäl dusk i tidningspapper och tuttade på. Det var inte särskilt lyckat. Antingen var mängden för stor eller skräpet för finfördelat. Det tog en god stund innan jag lyckades få allt att brinna ner. Där tog tålamodet slut – resten av skräpet hamnade på sophögen.

Obekant herreHälsat på en obekant herre
Vid kassan i Kärra-butiken stod i förrgår en herre som hälsade på mig. Jag hälsade tillbaka, men var tvungen att erkänna att jag inte hade en aning om vem jag hälsade på. ”Jag är din före detta kurs­del­tagare” förklarade han.

Det ringde ändå ingen klocka. Jag såg antagligen ut som ett frågetecken så han förklarade: ”Då när du höll kurs i Ytterkulla skola. Jag och min fru var på kurs.” Sen pre­sen­te­ra­de han sig med både för- och efternamn. Det hjälpte inte, jag kände ändå inte igen honom men skyllde på att det var några år sen dess. Möjligen 2007 eller 2008.

”Men jag känner igen dig” sa han och log. Usch, så pinsamt. Jag brukar ju faktiskt komma i håg de flesta av mina gamla kursdeltagare även om det säkerligen har blivit nåt hundratal med åren, men nu var det totalstopp i hjärnkontoret. Men nästa gång ska jag minsann hälsa på honom med förnamn och allt! 🙂

Däckbyte
Igår hade jag tid för byte till vinterdäck. Förhoppningsvis överlever dom ännu den här säsongen. Enligt killen på macken brukar man köpa nya efter 10 år. Mina är inköpta samtidigt med Silverpilen våren 2002, alltså 13 år gamla.

Översatt
När jag kom hem låg det ett mejl från Daphnias ordförande. Hon undrade om jag ville åta mig att översätta nyhetsbrevet till medlemmarna? Det hade jag redan tidigare lovat hjälpa till med så jag satte i gång igår kväll.

Julfint på trappanEtt par formuleringar krävde assistans från sv.glosbe.com (jag orkade inte resa mig för att hämta ordboken), men i övrigt gick det bra att få till det även om det var länge sen sist.

Julfint på trappan
Idag har jag gjort julfint på trappan. Allt för att driva undan mörkret. Clas Ohlsons krans med batteridrivna LED-ljus pryder dörren och fjolårets inköp är upphängda på samma plats som i fjol.

I morgon blir det adventfint inomhus har jag tänkt mig. Och så kanske Mia ska få lite julfint ovanför sin ingång. 🙂

av

23.11 – Var händer det härnäst?

Jag har kommit till sidan 370 i ”Bön för Tjernobyl” (se inlägg 18.11). Bland de senaste intervjuerna finns före detta direktören för Vitryska vetenskapsakademiens kärnkraftsinstitut, Vasilij Borisovitj Nesterenko.

Han konstaterar: ”På vårt territorium låg det redan tusentals ton cesium, jod, bly, zirkonium, kad­mium, beryllium och bor, plus okända mängder plutonium (i uran- och grafitkraftverk av Tjernobyls typ upparbetar man vapenplutonium som används vid tillverkningen av atombomber) – totalt 450 olika slag av radionuklider. Mängden motsvarade 350 Hiroshimabomber.” (Min fetstil)

”… Det har skrivits om det i tidningarna: att kärnkraftverket uppfördes i rasande tempo, på sovjetiskt vis. För japanerna tar det tolv år att klara ett sådant objekt, hos oss tog det ett par, tre år… Om någonting saknades ryckte man bara på axlarna och ersatte det med vad man råkade ha till hands för tillfället.”

Ett hundratal sidor tidigare finns en intervju med Sergej Vasiljevitj Sobolevs, vice styrelseordförande i Vitryska sam­fundet Tjernobyls värn. Av allt att döma var risken för atomexplosion över­hängande ett ögonblick. Följden skulle ha blivit: ”Inte bara Kiev och Minsk skulle ha utplånats, det skulle ha blivit omöjligt att leva i ofantligt stora delar av Europa.”

På bilden nedan ser du mängden Cesium-137 (kBq/m2) på marken efter olyckan. Källa: Strål­säker­hets­myndig­heten i Sverige.

Cesium

I Finland upplever jag att man talar väldigt lågmält om ökningen av cancerrelaterade sjukdomar och sköldkörtelproblem som följd av olyckan, men det kanske man har gjort tidigare? Den 26.4.2016 har det ju redan gått 20 år sen dess.

Då ställer jag mig frågan var det sker en olycka härnäst? 2012 fanns det ca 439 kärnkraftverk i världen, varav de flesta i Europa (källa: Aldijana Puskar, Energiteknik), men trenden är avtagande tröstas vi med. T ex Tyskland har en väldigt ambitiös avvecklingsplan: år 2022 ska all kärnkraft vara avvecklad.

Kärnkraft i Europa

Den trenden gäller inte Finland. Här bygger vi gladeligen fler. Ett pågående, kraftigt försenat bygge, med en fransk huvudleverantör (Areva) och start av ett nyligen beslutat projekt med en rysk huvud­man i spetsen (Rosatom). Nästa katastrof blir kanske närmare än vi tror?

För att hålla oss lugna sub­ven­tio­nerar staten vindkraft. De andra miljöneutrala energiformerna verkar man ha glömt. Inte ens toriumkraftverk har jag hört nämnas.

Min antipati mot kärnkraft innebär ingalunda att jag förordar fossila bränslen. En f d kollega som är varm anhängare av kärnkraft har upplyst mig om att t ex kolindustrin också kräver liv. Det har han förstås rätt i, men vidden av en kärnkraftsolycka, för att inte tala om en olycka som drabbar lång­tidsförvaret av uttjänt bränsle, har långt större och mycket mer vittgående konsekvenser.

Om inte kol‑ och oljeindustrin hade haft sitt finger med i spelet hade vi högst antagligen haft miljö­vän­lig energi långt tidigare. Nu tar världen små steg i rätt riktning, men det lär dröja innan alla kärn­kraft­­verk är nermonterade. Och då står vi ju ändå där med avfallet som ska förvaras i hundratusentals år.

Ett informativt bildspel om du vill veta mer: Hur fungerar kärnkraft? (av Aldijana Puskar, Energiteknik)

av

22.11 – Tungt och lättsmält

November är en tung månad, Udden har haft tebesök, fått snöblandat regn och sol. Mia och jag har varit på visit.

BankbokTung månad
Det är inte bara vädret och mörkret som är tungt i november, det är också väldigt tungt för bank­saldot. Av nån anledning är det en mängd utgifter som förfaller just den här månaden?

Om det beror på dålig planering från min sida eller för att leverantörerna har bråttom att få intäkter i slutet på året låter jag vara osagt. Möjligen en kombination.

Tebesök
Som tur lystes vår tunga tillvaro upp av tebesök igår eftermiddag. ”Stora Fården” med tillhörande chaufför gladde oss ett par timmar.

Samtalsämnena för dagen var för all del ganska tunga, rentav morbida påpekade jag. Vi pratade om människors ondska och oförlåtliga gärningar, respektive rättmätiga straff. Det var bara en sak vi inte var överens om – dödsstraff.

Dels för att jag tycker att döden är ett för lindrigt straff för vissa brott, men paradoxalt nog också för att jag i enlighet med buddhisterna anser att vi inte har rätt att beröva liv. Fast den uppfattningen har jag tyd­ligen inte tänkt över riktigt… Jag är varken abortmotståndare eller drar mig för vare sig mord på småkryp eller s k barmhärtighetsmord som bekant. Det där får jag nog fundera på ett tag till. :-/

Första snönSnöblandat regn och sol
Hur kan man avgöra om regnet är snöblandat eller snön är regnblandad? Antagligen finns det nån meteorologisk definition som jag är lyckligt ovetande om. Det kanske är snöblandat regn på hösten och regnblandad snö på våren?

Hur som helst lämnade gårdagens nederbörd vita spår. Fast i morse var det inte mycket kvar av dom så det rörde sig tydligen om ett skrämskott från väderkontoret tills vidare.

Idag fick vi se solen igen ett tag och vinden hade mojnat så jag kunde inte klaga. Det har däremot dom stackars 40.000 hushållen som är/var utan el anledning att göra. Hoppas det inte blir/blev långvarigt.

På visit med Mia
Efter lunch idag beslöt jag ta en soppromenad och kombinera den med en kort visit hos herr och fru grannen. Det kändes som om det var ett bra tag sen sist.

Mia syntes inte till när jag gick, så jag ropade ”hej då, kommer snart” som vanligt. Och så tillade jag ”jag går med soporna” precis som om hon förstod det.

Hon hade minsann full koll på mig. Eller så vet hon faktiskt vad ”soporna” innebär? Jag hann bara gå ett tiotal meter längs skogsstigen innan hon sprang ifatt mig och glatt talade om att hon gärna följer med.

SvanarJag hade ju inte tänkt stanna särskilt länge, men som efterrätt till den nyttiga smoothien lockade fru grannen med Irish coffee. Den frestelsen föll jag för och blev därför sittande längre än jag hade tänkt mig.

Dessutom var utsikten från köksbordet hänförande. Jag räknade till sex svanar som gled omkring på sjön tillsammans med andra sjöfåglar. Vi borde kanske döpa om Dragsfjärden till Svansjön i stället?  😀

Mia höll mest till ute. Hon tyckte tydligen att det var dags att gå hem redan tidigare, men hon satt snällt kvar på förstukvisten och väntade tills jag äntligen var på väg.

Vi tog genvägen förbi sommar­grannens hus som vanligt. Att jag stannade och fotograferade några gånger på vägen bekom henne inte, hon satt tålmodigt och väntade tills jag gick vidare. Tänk att en sån trofast och till­given kisse har jag turen att dela hus med. 🙂

Mia väntar tålmodigt