Vardagsplock

Ny huvudkategori 2.7.2014

av

7.6 – Påfyllning

Jag har haft ett givande samtal, firat en namnsdag, 205 års födelsedag och blivit inspirerad.

KreativtGivande samtal
Igår hade jag ett långt och mycket givande tele­fon­sam­tal med en tidigare styrelseledamot i Dragsfjärds hembygdsförening. Vad härligt det är med människor som har kreativa idéer och som är villiga att engagera sig!

Firat en namnsdag
Vid lokal tid för eftermiddagskaffet infann jag mig hos f d ”bonuspappan” som hade namnsdag igen. Om jag minns rätt hade han det i fjol också? 😉

Förutom äldsta dottern (Draken/Tvillingen) var jag första gratulanten så jag fick snällt vänta tills det dök upp fler kaffedrickare. Så småningom samlades ett knappt dussin på verandan. Nuförtiden har folk så mycket för sig så dom har ingen koll på kaffetiden.

Jag var inte bara först, utan också sist för ovanlighetens skull. Dels för att det kändes trivsamt och möjligen också för att det var trevligt att prata med människor i stället för bara med Mia?

Firat 205 års födelsedag
Den 7.6.1811 föddes Erica Lindroos i Laxvik i Dragsfjärd. Idag firade vi hennes 205-årsdag i sam­band med att en av hennes ättlingar hade bokutgivning i Labbnäs. Bokens titel är Erica från Dragsfjärd och skriven av Leif M Andersson.

Erica-bokFörfattarens avsikt med boken var att belysa det pedagogiska tänkandet I Åbo under första hälften av 1800-talet. Tack vare en liten text i en av kom­mu­nions­böcker­na stötte han på Ericas namn, vilket ledde till att den digra släktutredningen också ingår i boken.

I den lilla gruppen åhörare fanns fler som på långt håll var släkt med Erica så presentationen blev extra intressant. Det framgick också att flera av hennes systrar hade arbetat som pigor i vår by.

Det ska verkligen bli intressant att läsa boken! För övrigt den första i min ägo med författarens egenhändiga signatur. 🙂

Blivit inspirerad
Utöver bokpresentationen fick jag dessutom påfyllning av annat slag. I publiken satt flera damer från gruppen Lustläsarna som träffas en gång per månad i Dalsbruks bibliotek för att dela med sig av en bok man läst.

Den gruppen har lockat mig tidigare, men dag och tid har kolliderat med andra åtaganden, oftast mina kurser. Men i höst ska jag göra ett allvarligt försök att hänga på om Vuxeninstitutet fort­fa­rande erbjuder möjligheten.

av

5.6 – Veckoslut på Udden

Jag fryser, har haft besök, ätit nypotatis, städat datorn, räddat en talgoxe och förberett möten.

Alaskan Wood Frog (FB)Fryser
Igår var vädret betydligt svalare, bara 12,3° kl 7. Som högsta temperatur under dagen noterade jag 17,1° så temperaturen har gått ner med 10 grader sen i förrgår och vinden är kall igen. Det känns, både ute och inne.

Besök
Veckans besök gick planenligt av stapeln igår. Dock försökte Vik Husse lite försynt påpeka efter ett tag att vi kanske skulle förflytta oss inomhus men jag blånekade.

Högst osolidariskt tog jag en sjal runt axlarna när kaffet slutat värma och solen tillfälligt gick i moln. Men i bersån skulle vi absolut sitta. 😀

Idag knackade väglagets andra verksamhetsgranskare på. Han hade kontrollerat räkenskaperna och återlämnade pärmen med verifikat.

Han hade inget att anmärka men ställde två frågor angående debiteringen av vägavgiften för två av vägandelsägarna. När han fått svar på dom erbjöd jag kaffe men han var på väg till butiken och frun satt ute i bilen och väntade så det fick bli en annan gång.

NypotatisNypotatis
Till min stora förtjusning såldes lokalt odlad nypotatis i Kärra-butiken i torsdags. Jag plockade givetvis åt mig några stycken och kokade dom igår med mycket dill.

Middagen bestod därmed av nypotatis och sill med ”dillspäckad” crème fraîche. Som dessert fick jag rabarberkräm gjord på egen skörd. En riktig sommarmåltid.

Städat datorn
Att städa datorn kan ju uppfattas på minst två sätt. Som en följd av en påtvingad avstängning på grund av blixtar och åskmuller tog jag fram dammsugaren och dammsög överallt jag kom åt. Resten, inklusive kablar, torkade jag med fuktig trasa.

Faktiskt fick skrivbordet också en städomgång. Det var väl några år sen sist.

Räddat en talgoxe
Idag hade Mia lyckats få tag i en talgoxe, men vid det här laget är matte snabb med att bända upp käkarna och plocka ut bytet.

Hon såg harmset på när jag släppte fågeln som tackade med ett litet tjirp då den flög i väg. Dagens goda gärning.

PapperFörberett möten
Inför väglagets styrelsemöte i veckan hade jag en del att förbereda, men mesta tiden gick åt till att kolla adressregister och kopp­lings­doku­men­tet för årsmöteskallelsen.

I år får nästan hälften av vägandelsägarna kallelsen via mejl så det gällde att plocka bort dem från adressregistret och kolla att de fanns med i mejllistan. Att administrera ett väglag är minst lika tidskrävande som administrationen av en förening, delvis beroende på att jag är både sekreterare och kassör. Fast kanske inte så länge till? Om en dryg månad är det årsmöte och val av ny styrelse.

av

3.6 – Naturnära

Jag har hört en intressant nyhet, träffat en mullig kompis, mätt och klippt. Mia övervakar mig.

UtterIntressant nyhet
Igår kväll ringde Lingongrannen och hade en synnerligen intressant nyhet att förtälja. Han hade stött på en utter i närheten av udden mittemot Udden.

Han nämnde att han sett spår efter en redan i vintras, men förstås inte kunnat avgöra om den var stationär eller bara på besök. Bevisligen har den/dom(?) bestämt sig för att hålla till i våra vatten. Förhopp­nings­vis låter den bli sjöfågelungarna. Dom har redan mer än tillräckligt med fiender.

Undrar förresten hur bisamråttan och uttern kommer överens? Bortsett från vattenväxter har dom tydligen samma kostvanor. Hur som helst vore det spännande att få se den livs levande. 🙂

LarvTräffat en mullig kompis
Arbetsdagen började med breddning av stigen ner till sjön. Alla växter och buskar gör sitt bästa för att förhindra fram­kom­lig­he­ten.

På ett blad i bondrosenbusken fick jag syn på en liten grön filur med liknande figur som min. Vilken sorts fjäril det blir av den vet jag inte men mat har den i alla fall gott om.

Mätt
På Daphnias årsmöte blev jag övertalad att bidra med sikt­djups­mät­ningar igen. Jag påpekade att jag har återlämnat secchiskivan men det skulle ordna sig sa ordföranden.

I onsdags hämtade jag en skiva hos Daphnias sekreterare och efter sjösättning av båten idag rodde jag ut till Långholmsudden för att mäta: Svag vind, molnfritt, 24° kl 13:10 och siktdjup 3,9 m. Ett mycket bra resultat. Fram till den 31.8 mäter vi siktdjupet varannan vecka på tre olika ställen i sjön.

Klippt
Gräset växer så det knakar… På stigen ner till stranden var gräset onödigt långt igen tyckte jag idag när jag travade av och an för att hämta båttillbehören men hade ingen lust att klippa det under hetaste tiden på dagen.

Mia övervakarFramåt fyra i eftermiddags kändes det svalare och vinden hade friskat i så jag baxade fram stora gräsklipparen med självdrag. Mina muskler kved vid minnet av vilken ansträngning det var att använda den lilla som saknar det.

Jag hade tänkt nöja mig med ett mindre område men hur det nu var klippte jag i stort sett överallt. Resten tar jag med lilla klipparen som är smidigare att hantera runt buskar och träd.

Mia övervakar mig
Efter gräsklippningen behövde jag ett dopp, det andra för dagen. Mia övervakade min simtur och sa genast till om jag simmade för långt ut. 🙂

av

1.6 – Motivationsfaktorer

Sommarvärme, födelsedag, ny matta och skadedjur har hög motivationsfaktor.

Sommarvärme
I måndags var sommarvärmen tillbaka – på Udden hade vi 25° kl 14. Perfekt torkväder för tvätten. Mitt i värsta hettan fick jag för mig att ett dött plommonträd skulle sågas ner. För hand beslöt jag. Det verkade besvärligt att dra fram motorsågen bara för en sån sak.

I hammockenDet räckte för att framkalla svettpärlor. Och eftersom jag ändå var svettig kunde jag passa på att bära ut dynorna till hammocken tyckte jag.

När den var färdiginredd såg den så inbjudande ut att jag tog senaste numret av Illustrerad Vetenskap och la mig att läsa tills jag somnade i vanlig ordning. Att sova i tält är bland det värsta jag vet men i hammocken går det ypperligt.

Födelsedag
I tisdags var jag högeligen motiverad att fira Grisen/Tvillingens födelsedag. Efter grundlig ren­göring klädde jag mig i mina blommiga kortbyxor, linne och spetsponcho. Sommarvärmen höll i sig.

Utrustad med kort och paket infann jag mig på utsatt tid. Många gäster var redan på plats och fler dök upp efter hand, så kaffet och de dignande kakfaten hade strykande åtgång.

Efter ett par timmar tyckte jag att det var dags att bege sig hemåt. Jag hade ett par ärenden jag behövde uträtta på hemvägen och dessutom närmade det sig Mias mattid. 🙂

Ny matta
Mattan i ”förmaket” har sett sina bästa dagar konstaterade jag för ett tag sen. Om jag minns rätt köptes den 1992 när exet och jag flyttade in på Fältjägargränd i Östersund så den har ju några år på nacken.

Mia busarHos min ”hovleverantör” Klingel hittade jag nyligen en i rätt färg som föll mig i smaken och som hade lämpliga mått. Dessutom till ett klart överkomligt pris.

Den har legat och väntat på att få komma på plats nån vecka eftersom jag var tvungen att städa och torka golvet först. I förmiddags kände jag mig motiverad och satte i gång. Mia hjälpte till så klart.

Bortsett från lite fågelspillning, blodfläckar, musbajs och en hoptorkad ödlesvans var golvet till min stora förvåning inte alls speciellt smutsigt. Men nu är det definitivt rent ett (litet) tag.

Mia på nya mattanMia godkände nya mattan omgående vilket framgår av bilden. Egentligen är den lite för ”fin” för min veranda, snarare en hallmatta, men den kanske motiverar folk att torka fötterna ordentligt innan dom kliver på? För att höja intrycket ytterligare dammsög jag också mattan på trappan.

Fast nu passar ju inte vaxduken på bordet längre… 😀

Skadedjursbekämpning
Rosenstritarna har redan gett sig på den odlade syrenen konstaterade jag för nån dag sen. Efter städningen tog jag fram vattenslangen och besprutade dom med 4-gradigt vatten efter tips från en trädgårdsmästare i förhoppning om att det skulle göra verkan.

Tydligen tyckte dom att det bara var skönt med en kalldusch. Dom jag såg kröp i alla fall omkring som om inget hade hänt. Såpvatten har dom heller inget emot, så nu får det bli medlet jag införskaffade i fjol. Frågan är bara hur man besprutar en stor och hög buske?

av

29.5 – Brister och tillgångar

Jag har levt på kredit, tittat in hos storkfamiljen, köpt en bänk, varit mötesordförande och haft te­be­sök. Mia har tagit ett sista farväl av stolsmattan.

Levt på kredit
När jag steg ur bilen vid Panget i fredags och skulle ta med mig plånboken hittade jag den ingen­stans. Det var bara att erkänna för f d klasskompisen och hans sambo som jag hade lunchträff med. Sambon skrattade och sa skämtsamt: ”Då får du vara utan mat.”

KreditLyckligtvis ställde dom upp och betalade för både min lunch och en hämtportion. Revbensspjällen smakade ypperligt så jag ville ta med mig en portion hem.

Efter lunch hade jag tid hos frissan och började förstås med att tala om att jag hade glömt plånboken. ”Inga problem” sa min rara frisörska, ”det ordnar sig nog”. På återbesökslappen noterade hon konto­numret jag kunde betala till.

Hur hade det här gått till nu då? Jo, jag hade jag redan hunnit låsa ytterdörren när jag kom på att jag hade glömt en grej, så jag la plånboken på stolen på trappan medan jag gick in och hämtade grejen. Sen hade jag redan glömt att jag la den ifrån mig.

Plånboken var det första jag såg när jag kom hem, den låg kvar på stolen där jag hade lämnat den. Varken första eller sista gången misstänker jag. :-/

Tittat in hos storkfamiljen
I gårdagens ÅU fanns en artikel om webbkameror i Estland som filmar fåglar och andra djur. Att vänta på att grävlingen skulle dyka upp hade jag inte tålamod till så jag tittade in hos storkfamiljen i stället. Här kan du höra och se vad som händer i boet (rulla ner tills du ser bilden): http://www.looduskalender.ee/n/en/node/247#cam.

Köpt en bänk
Av gårdagens telefonsamtal med Trollkarlen framgick att han hade kommit på andra tankar än att bygga en bänk till mig. Jag förstår honom. Med tanke på allt han har för sig blir det svårt att få tiden att räcka till.

TrappbänkHan tipsade om några leverantörer som kunde tänkas ha en som jag gillade. Men si, det hade dom inte. Det fanns visserligen flådiga soffor av typ parkbänk, men en sån skulle ju inte passa på trappan. Inte få plats heller för den delen.

Jag övergick till att googla på ”puupenkki” (träbänk) och hittade ganska snart en som föll mig i smaken, hade rätta måtten och som dessutom såldes med 30 % rabatt och fraktfritt. Som hittat! Den beställde jag omgående och får leverans inom 14 dagar om leveranslöftet håller.

Mötesordförande
På Daphnias årsmöte igår valdes jag för en gångs skull till mötesordförande, annars brukar jag självsvåldigt agera ordförande när jag tycker att mötestekniken fallerar alltför mycket.

På hemvägen kritiserade jag mig själv. Det hör till mötesordförandens uppgift att samman­fatta vad man beslutat/kommit fram till, där missade jag flera gånger. En av dom bästa ordförandena jag hört i aktion här på ön är ordföranden för Västanfjärds byaråd. Hennes möten är det verkligen ett nöje att följa.

Tebesök
Den här veckan blev tebesöket också ”fel” dag. Så är det med strängt upptagna pensionärer. Men det gick faktiskt lika bra. Teet gick åt och samtalet löpte lika smidigt som det brukar.

Mias sista farväl
Innan det fanns plats att lägga ner stolsmattan i tvättkorgen låg den ovanpå ett tag. Hon passade då på att markera att den verkligen är hennes och ingen annans. 🙂

Mia på tvättkorgen

av

26.5 – Från ödla till bloggläsare

Ödlan har hittats, ett minne har dykt upp, jag har uppträtt i bikini, postat föreningsbreven, har fått tröst och en ny bloggläsare.

ÖdlaÖdlan hittad
I måndags slarvade jag bort en liten ödla som Mia hade släppt ner i min crocs-doja. Jag hade för avsikt att släppa ut den i frihet, men innan jag verkställde planen hade den rymt och fanns ingenstans att hitta.

Igår förmiddag fick Mia först syn på den, sen jag. Den hade tydligen bott under köksspisen men hade tröttnat på sin trista tillflyktsort. Snabbt som ögat fångade jag den innan Mia hann få tag på den, bar ut den och släppte den bland rhododendronkvistarna. 1-0 till matte (den här gången).

Ett minne
När jag rotade i skoputslådan härom dagen fick jag syn på en välbekant logo. SIF stod det på en vit burk som innehöll snabb­puts. Den lilla plastburken som jag antagligen fick på nån facklig kurs tog mig tillbaka till mitten av 1990-talet.

SIFPå min dåvarande arbetsplats beslöt personalen under rådande turbulens att bilda en egen SIF-klubb och valde mig till ordförande för den. Att mina kolleger hade det förtroendet för mig värmer än.

Hos ar­bets­givaren blev jag förstås mindre populär och uppfattades som ytterst besvärlig när jag framförde personalens synpunkter och önskemål. Sen började förhandlingarna.

Tänk vad en liten plastburk kan åstadkomma. 🙂

Uppträtt i bikini
Igår var det utan tvekan bikiniväder. Numera försöker jag låta bli att visa mig i en sån, men gav efter för frestelsen. Med tanke på min lugna omgivning och inga aviserade besök räknade jag med att inte bli sedd.

BikiniDär räknade jag fel. När jag var på väg upp till vedlidret för att hämta en pryl kom sommargrannen farande uppför backen. Det var bara att lyfta handen till hälsning och se glad ut.

Det ville sig inte bättre än att jag blev upptäckt en gång till. Medan jag var nere i stranden hörde jag en traktor köra upp och stanna motorn. Några ögonblick senare hörde jag nån som visslade och förstod att jag hade besök så jag knallade upp. ”Vägmästaren” hade ett ärende.

Eftersom jag behövde konsultera väglagets pärminnehåll passade jag på att dölja mina ”kär­leks­hand­tag” i ett skylande plagg när jag hämtade pärmen.

Postat föreningsbreven
Igår skrev jag ut 72 föreningsbrev som jag kuverterade och klistrade porto på i bersån. På Udden är arbetsplatsen (nästan) valfri. Idag postade jag kuverten så nu är jag ledig från föreningsuppdrag ett tag.

Fått tröst
Nån bänk av stockpanel bidde det nu inte. Varu-Tjänsts leverantör hade ingen sån panel fick jag besked om idag. När jag lät Trollkarlen få höra det tråkiga beskedet fick jag genast tröst. ”Jag ska fixa en designad bänk till dig” lovade han. En del vänner är värda sin vikt i guld.

Pink kissesNy bloggläsare
Idag hade jag en ny kommentar på Om bloggen-sidan (här i förkortad version): ”Sökte på pink kisses o hamnade här. Blev lite över­rumplad av dina skrivelser o fina foton … Tack för en fin stund med dina upplevelser o funderingar, du skriver bra. Hälsningar Ingbritt”

Jag kunde först inte fatta hur ”pink kisses” kunde leda till min blogg, men efter kontrollsökning på bloggen ramlade 10-centaren ner. Den 23.5.2014 skrev jag ett inlägg där pink kisses nämndes. Tack vare just det inlägget har jag alltså fått en ny bloggläsare. Sånt blir man glad av. 🙂

av

24.5 – Från det ena till det andra

Värmen tilltar, jag har fått hjälp, hittat nygammal information, haft besök och ägnat mig åt per­se­delbyte och ‑vård.

HettaVärmen tilltar
Igår kl 12 visade termometern 18,1°, idag samma tid 20,4°. Det verkar som om den tidiga våren har övergått i tidig sommar. Men väderkontoret kan vara lite lurigt så det är bäst att inte ropa hej.

Fått hjälp
Mitt förslag om att skriva väglagets årsmöteskallelse på två språk vann gehör av ordföranden. Proble­met var bara att jag kände mig osäker på vissa ord och formuleringar så jag frågade vår verk­sam­hets­granskar­suppleant om hon ville kontrolläsa.

Det gjorde hon och hade som väntat hittat en del fel. Vi kom överens om att jag skulle hämta det rättade exemplaret igår och om jag kom vid tre skulle jag få kaffe meddelade hon.

Det vankades inte bara kaffe utan också nybakad rabarberpaj som vi lät oss väl smaka innan vi tog i tu med det egentliga ärendet. Att förena nytta med nöje gillar jag.

Hittat nygammal information
Igår åt jag en glass utanför butiken i Kärra och gick runt husknuten för att beundra havsutsikten medan jag åt den. På en informationstavla som hänger på husgaveln fick jag en högst oväntad upplysning.

AktiebrevFörutom att berätta om skeppsbyggandet i början av 1900-talet fanns också en lista med aktieägare i Dragsfjärds nya varv Ab 1927. Några av namnen var bekanta och i all synnerhet ett: Einar Bergström, min fosterfar, var också delägare i varvet med tre aktier.

Tänk att det har jag aldrig hört talas om tidigare… Fast det är kanske inte så konstigt med tanke på att det var aktuellt 25 år innan jag föddes.

Haft besök
Idag dukades ”stående bord” i köket vid tolvsnåret. En halv timme senare dök dagens besökare upp ”beväpnade” med en jättefin knallröd pelargon. Grisen/Tvillingen hade med sig en Drake som gärna ville se hur jag bor. Vi har bara träffats hos Grisen tidigare några gånger.

När vi hade brett våra smörgåsar och fått innehåll i muggarna gick vi förstås ut och satte oss i bersån i det fina vädret. På en dryg timme hann vi med guidad tur på tomten och att dryfta allt från gamla hus till kosttillskott.

Persedelbyte och ‑vård
Med tanke på bikinivädret kändes det påkallat att byta ut vinterkläderna till sommardito. Efter en dryg timmes travande upp och ner från vinden var bytet verkställt.

Lika påkallat var att plocka undan vinter­sko­donen bestämde jag. Sagt och gjort. Jag behövde också putsa mina favoritskor. Sen en tid tillbaka var den svarta färgen bortsliten fram på tårna.

SkoborstarSkoputs och ‑borstar förvaras inte alls där man kunde tro, utan i ett överskåp i köket. Dom verktygen har inte varit i an­vänd­ning sen 2007 kom jag fram till så det var hög tid. Förr i världen var jag jätte­noga med att putsa skorna, men när man bor på landet använder man ju inte pumps eller finare promenadskor så ofta.

Skorna blev som nya när jag äntligen hade bestämt mig för vilken borste jag skulle använda för slutfinishen. Det visade sig nämligen att ingen av skoborstarna var avsedd för svart skokräm. Grå, vinröd, blå eller brun hade jag att välja mellan. Det fick bli den bruna och det gick alltså bra. 🙂

av

22.5 – Onyttig(t)

Drivbänken har fått ny ägare, jag har haft en onyttig dag, ett historiskt besök och gjort mig osams.

Ny ägare
Igår eftermiddag hämtade den nya ägaren sin drivbänk. Eftersom min odlingslusta verkar vara kure­rad för gott, ringde jag för några dar sen till Trollkarlen för att höra om han ville ”ärva” drivbänken och det ville han gärna. Bra att den fick ett nytt hem där den kommer till användning. 🙂

PlommonblomÄppelblom 2Onyttig dag
Idag hade jag inga åtaganden (utom att ringa ett viktigt samtal), inga tider att passa, ingenstans att åka i väg till – en helt fri och onyttig dag – suveränt! Fri att njuta av solen, fågelkonserterna och frukt­trädens blom­prakt.

Det där var ju en sanning med modifikation. Jag väntade faktiskt besök. Medan jag väntade roade jag mig med att avbilda blommorna på vildäppelträdet och plommonträden. I år tror jag dom gör nytt blomrekord.

Historiskt besök
Jag hade givetvis förberett besöket. Solparasollet stod uppspänt och bordet var dukat i bersån. Också idag fick vi njuta av det fantastiska sommar-vår­väd­ret.

Enligt kamerans tidtagning inträdde Vik Husse på Udden kl 11:44 (jag passade på att smyg­foto­gra­fera ankomsten). Och tidpunkten var ju en timme fel ser jag nu… Kameran är kvar på vintertid. Det ska jag genast ändra på.

Timmarna rann i väg medan vi konsumerade snabba kolhydrater och pratade om hackspettar, husdjur och människors dumhet. Det senare är ett ofta återkommande ämne men blir nog aldrig fär­dig­be­hand­lat. På slutet kom vi in på namn, bl a  Eugen, och då var Eugen Waldemar Schauman nära till hands.

E W Shauman.pngBland alla andra rariteter på Udden finns ett vykort med bild på herr Schauman. Kortet är skrivet i Sjundeå 1906 av fostermors faster och adresserat till fostermors mamma (som är min mor­mors­mor), Berta Eriksson.

Ingendera av oss var så där väldigt insatt i herr Schaumans livshistoria förutom att han tog kål på den ryska guvernören Bobrikov i Finland. Efter lite googlande blev vi klart mer upplysta och kunde konstatera att herr Schaumann begick självmord (29 år gammal) två år innan kortet skickades.

På kortets framsida har fostermor skrivit ”Bobrikoff guvernör i Finland. Landsplågare nr 1. Sköt gene­ral Bobrikoff och sedan sig själv för att han visste hur han skulle bli torterad.” Fastern har nedanför bilden skrivit: ”Härlig är döden när modigt i främsta ledet du dignar. Dignar i kamp för ditt land och för din stad och ditt hem”. Dagens besök blev alltså mer historiskt än vanligt.

Gjort mig osams
Sedan tedrickaren lämnat oss övergick jag till att bli osams med små ljusgula varelser, ”eitergaddor” på vår lokala dialekt, men ”pissismyror” är kanske vanligare numera. I min iver att rycka bort ogräs råkade jag nämligen rubba deras bon på ett par ställen.

Antingen hade jag tur eller så var dom på bättre humör än vanligt för ingen stack mig även om dom förstås blev väldigt upprörda över intrånget. Det tackar jag varmt för, den svedan känns minsann!

av

21.5 – Inne och ute i majsolens sken

Jag har tillbringat mesta tiden vid datorn dom senaste dagarna känns det som. Men det finns ju en del undantag.

Sol16.5
Efter 50,5 mm regn på två dygn(!) var solen tillbaka. Jag designade ett visitkort och skrev kallelse till väglagets årsmöte på svenska och finska. Efter det lite hushållsgöromål som omväxling.

17.5
Jag hämtade mat hos Kerstin, levererade Mao-boken till sin nya ägare och fixade annonser till hem­bygdsföreningens Öppet hus-dag + en FB-sida. Sök på Dragsfjärds hembygdsförening när du har loggat in så hittar du sidan. Än så länge syns den inte när man googlar.

Som avslutning på dagen tittade herr och fru grannen in på en snabbvisit.

18.5
Gräset på ”paradsidan” av tomten blev markant kortare, sen mat och i väg på ett par timmars kurs i Lov och tillstånd (för föreningar) som hölls i Dalsbruk.

Där träffade jag f ö en ungdomsbekant som inte alls kom i håg mig. Vi sågs senast i slutet av 60‑ eller början av 70-talet så jag förstår honom. ”Hur kommer det sig att du minns mig då?” undrade han. ”Du var ju stilig redan då” svarade jag. Han återgäldade chevalereskt komplimangen. 🙂

Äppelblom19.5
Ambitionen var att klippa gräset på resten av tomten, men när jag hade städat klart efter föregående dags övningar var det snart dags (efter en liten fototur på tomten) att bege sig till hem­bygds­för­enin­gens extra ordinarie årsmöte och efterföljande konstituerande styrelsemöte.

Jag hade tidigare meddelat att jag med tanke på alla mina åtaganden föredrog att vara ersättare som jag ursprungligen tillfrågats om. Den lilla passusen hade inte alls gått hem tydligen. Jag blev invald som ordinarie ledamot och utsedd till sekreterare. Ur askan i elden således.

Jag kunde givetvis ha protesterat, men egentligen tycker jag ju att styrelsen är ett trevligt litet säll­skap och jag känner att jag har en hel del mer att lära om min hembygd som har anor sen sten‑ och bronsåldern. Samarbetet ser också ut att fungera bra.

20.5
Mötena innebar givetvis protokollskrivning och distribution. Jag fortsatte med en kontaktlista för före­ningens alla funktionärer, skrev en fullmakt till kassören, redigerade föreningsbrevet som ska skickas snarast möjligt och skrev ut 50 ex av föreningens nydesignade infoblad.

Efter att ha hastat i väg för att köpa tidningen med veckans teveprogram drog jag i gång stora gräs­klipparen och klippte ”andra halvan”. Det gick snabbare än jag hade väntat mig.

Som avslutning på dagen lyssnade jag på 22-nyheterna på teve medan jag vek infobladen till önskat format och därefter packade jag ner grejerna jag skulle ha med mig idag.

Öppet hus21.5
Ca 10:15 hämtade jag upp föreningsordföranden och fick på vägen till Dragegården order om att stanna till vid Björknäs trädgård för att hämta utlovade lotterivinster i ätbar form. Styrelsen hade kommit överens om att träffas 10:30, men när vi kom fram var nästan alla andra redan på plats.

Halv tolv var vi klara med alla förberedelser. Flaggan var hissad, dasset upplåst, lotterivinsterna numrerade, kaffet under brygg­ning och bänkar utradade på gräsmattan. Prick tolv anlände våra musikanter och så småningom anlände våra ”gäster”.

Dom blev inte så många att det uppstod kö till kaffeförsäljningen, men tillräckligt många för att göra vårt arbete mödan värd tycker jag. En ny medlem fick vi också. 🙂

av

Hur gick det?

2004 fick jag syn på de s k millenniemålen i nåt sammanhang. Ambitionen var att åtgärda åtta konkreta punkter till 2015 (se bilden).

Världens chans

Målen var högt ställda och har inte uppfyllts, men arbetet fortsätter. På sajten http://www.millenniemalen.nu/malen-2/ kan du se hur långt man har nått och hur arbetet fortskrider. Målen är alltså inte glömda.