Vardagsplock

Ny huvudkategori 2.7.2014

av

27.7 – Strandvistelser

Jag har städat i stranden och haft besök, noterat nytt rekord, haft besök igen och fortsatt städa.

StrandstädningStädat i stranden och besök
När bryggan var färdigmålad igår tog jag i tu med strandstädning. Mia var genast med på noterna och tyckte det var kul att se vad som dök upp bakom kvistar och högt gräs.

Efter ett par timmar och ett antal nya insektsbett gjorde jag kväll efter ett välbehövligt dopp. Vattentermometern visar 24° så jag före­ställer mig att det känns som att ligga i fostervatten.

Framåt halv åtta på kvällen SMSade ”den unge gentlemannen” och undrade om det passade med ett besök och om det fanns alger i vattnet? Han fick ja på första frågan och nej på den andra. Än så länge är åt­min­stone vår vik befriad från alginvasion.

En stund senare dök han upp och tog en simtur innan han tackade ja till te. Det var roligt att höra att han har fått jobb på sin praktikplats. Vi var helt överens om att det inte är alla som har den turen.

Noterat nytt rekord
Vid lunchtid idag rodde jag ut till platsen för siktdjupsmätningen och blev glatt överraskad. Siktdjupet var hela 3,8 m så det blev en ny rekordnotering. Den senaste tidens svaga vindar har givetvis en stor del i resultatet.

BersånBesök igen
Strax innan jag rodde i väg ringde Trollkarlen och aviserade sin ankomst som vi hade kommit överens om. Inom en timme skulle han dyka upp.

Jag beslöt fördriva väntetiden med att måla ovansidan på bryggräckena. Troligen räcker färgen inte till för två räcken, så jag nöjer mig med ovansidan som naturligtvis är mest sliten. När jag var halv­vägs på det andra räcket kom han gående nerför strandstigen och fick snällt vänta tills jag hade målat klart.

Sen satte vi oss under parasollet i bersån med kaffe och pinfärsk skärgårdslimpa som han hade köpt på torget. Mellan tuggorna avhandlade vi hänt-sen-sist och ojade oss över att det redan hade hunnit gå två månader sen dess.

KanalFortsatt städa
När han hade åkt i väg tog strandstädningen vid igen. Jag kunde förstås ha gjort slut på färgen men beslöt att det var viktigare att städa i fall det bli regn i natt. Skottkärran var redan fullastad och hela vasshögen från ”kanalröjningen” för tio dar sen låg kvar i strandskvalpet.

Nån som vet hur halvrutten vass luktar? Om inte, kan jag tala om att den luktar skunk. Först miss­tänkte jag att mårdhundarna hade lämnat visitkort i närheten innan jag kom på att det var vassen som spred stanken. Men nu får den torka i stället.

av

25.7 – Från händiga killar till jaktbyten

Dasstaket är reparerat, bersån har varit i flitig användning, jag har lämnat min autograf och påbörjat målning av bryggan. Mia är snabbare än vesslan.

TakreparationDasstaket reparerat
När jag kom hem i fredags eftermiddag hittade jag herr gran­nen på dasstaket. Vi hade tidigare talats vid per telefon så jag visste att han var på plats.

Den gamla takfilten hade han redan hunnit riva och bräderna var tillrättalagda, nu återstod ”bara” att lägga ny filt. Det gjorde han i ett par hand­vänd­ningar och på några timmar hade jag ett så gott som nytt dasstak. Händiga och hjälpsamma killar är det bästa jag vet! 🙂

Bersån i flitig användning
I lördags var vädret visserligen mulet, men det var varmt och vindstilla så det gick bra att dricka te och kaffe i bersån. Jag hade turen att få disponera Grisen/Tvillingens tid ett par timmar.

Igår bestämde solen sig för att titta fram mellan molnen på eftermiddagen, så ”mommo” fick äntligen det utlovade kaffet i bersån. Det var hennes första besök på Udden, så hon fick förstås en rund­vand­ring på ägorna och bekanta sig med husinteriören.

SommablommorMed sig hade hon en praktfull bukett sommarblommor från egen trädgård och en burk godis till Mia. Hon är också kattägare så hon vet hur man blir populär.

Lämnat autograf
Idag var jag tvungen att åka 50 km t/r bara för att lämna min autograf. Banken ville prompt ha den i hela tre exemplar.

Och just idag var det dessutom stekhett att åka bil. Fast det visste vi ju inte när tiden bokades så jag ska inte gnälla. Däremot kan jag gnälla över att den södra änden på ön saknar bank numera. 😦

Påbörjat målning av bryggan
Då jag kom hem från bankbesöket bytte jag om till bikini och plockade i hop attiraljerna som be­höv­des för att måla. Idag skulle bryggan äntligen få ett lager ny färg hade jag bestämt efter att ha tagit en titt på väderprognosen.

Jag hade ju fått tips om att det går väldigt smärtfritt att måla med rulle. Och försedd med skaft skulle jag inte ens behöva kröka ryggen.

HallonHm. Jag vill nog påstå att målning med pensel är både effektivare och framför allt snålare med färgåtgången, men visst sjutton gick det snabbt. På två timmar 2/3-delar av bryggan målad. I den tiden ingick strykning av bänkarna med pensel.

Medan jag stod där och rullade insåg jag att det vore en klar fördel att ha en mänsklig sambo. Då kunde jag i stället ha kunnat gå i svampskogen eller plockat hallon eller blåbär som damerna på FB skryter med att dom gör. Det kändes lite surt ett tag, men för­de­lar­na uppväger helt klart nackdelarna. 🙂

Mia är snabbare än vesslan
Eftersom gårdagens besökare inte är bilburen hämtade jag och skjutsade hem henne. När jag kom hem igen mötte Mia mig på trappan. Av hennes ”snack” medan vi gick in framgick att det hade hänt nåt speciellt.

Och det hade det ju. På köksgolvet låg en död vessla. Hon ville förstås tala om vilket besvär hon hade haft med att fånga den och hoppades jag skulle uppskatta ”presenten”. Hon fick givetvis beröm och ett par godbitar som belöning. Det var hennes andra vesslefångst så hon är bevisligen snabbare än vesslan.

Mia och vesslan

av

22.7 – Hänt i veckan

Jag har överträffat mig själv, provkört kompressorn, firat en födelsedag, ätit laxsoppa, klippt gräs och haft en hel del besök.

Dammsugare 3Överträffat mig själv
I måndags kravlade jag ur sängen redan kl 6:50. Det var delvis Mias förtjänst förstås. Den tidiga väckningen fick till följd att jag hade dammsugit klart redan 9:30, vilket garanterat är första gången i världshistorien! Det är stor risk att det blir en unik händelse. 😀

Provkört kompressorn
Dagen fortsatte med proviantering och besök på macken för att kolla däcktrycket så jag kunde jäm­föra med manometern på min egen kompressor. -0,5 bar kom jag fram till. Därmed var jag redo för att fylla på luft i vattenpumpen. Förnämligt att slippa låna luft.

Firat en födelsedag
På eftermiddagen var jag bjuden på födelsedagsfirande så det gällde att svida om till gå-bort-stass och pallra sig i väg till Nästgårds. Där var släkt och och en del vänner redan samlade.

Ett par timmar och ett par bitar jordgubbstårta senare tackade jag för mig och försvann från platsen. Det närmade sig Mias mattid.

LaxsoppaLaxsoppa
Tisdagen försvann med bl a tvätt, grästrimning och besök, igår var det dags för Labbnäs loppis och laxsoppa. Vad jag kan minnas hoppade jag över evenemanget i fjol så jag hade glömt hur populärt det är.

Daphnias f d ordförande ville gärna göra mig säll­skap, vilket jag uppskattade. Att äta ensam är inget nöje. På ”matlapparna” jag fick efter betalningen stod det 126 och 127 så stället var som vanligt väl­besökt och vi var ingalunda de sista matgästerna.

Efter maten gick vi ner till ”loppis-ladan”. Jag hade inga planer på att fynda, men kom ändå hem med en virkad gungstolsmatta och ett nytt, större fat för Mias innetoa. Gungstolsmattan har jag varit på jakt efter redan i några år, men inte hittat tidigare så den var jag glad för.

Klippt gräs
Det kändes på tok för varmt att klippa gräs när jag kom hem så jag tog ett par timmars siesta i ham­mocken i stället. Sen var jag mogen.

Nyklippt 2Efter ett par timmar var gräset kort igen och jag hade fått minst ett tiotal nya insektsbett. Bromsar och myggor trängdes med dom små flugorna som jag var omsvärmad av. Jag kände mig som en kossa men saknade tyvärr svans. Ett dopp i sjön satt fint som avslutning på arbetet.

Besök
I måndags kväll knackade sommargrannen psykologen på med ett litet turistande sällskap som före­tog en byrunda. Jag kan alltså anse mig tillhöra byns sevärdheter numera. 😀

I förrgår kom före detta grannen lagom till eftermiddagskaffet och på förmiddagen igår hade fru grannen vänligheten att titta in med nyskördat från växthuset. Efter lunch dök en gammal god vän upp helt apropå.

På Midsommardagen i år var det exakt 45 år sen vi blev bekanta blev jag påmind om. Jisses, det är ju ett halvt liv! Såna vänner har man minsann inte så många av.

av

17.7 – Vass, syrener och hundbesök

Jag har agerat ”hamnsjåare”, gjort en obehaglig bekantskap och ägnat mig åt sisyfos-arbete. Mia har uppträtt hotfullt.

Hamnsjåare
Igår bestämde jag att min ”hamngäst” skulle få det lättare att dra upp sin båt i höst. Hittills har hon varit tvungen att ta sig igenom en mur av vass.

KanalAtt röja vass en solig sommardag innebär att man blir villebråd för allsköns insekter som biter och sticker, men det går ju inte gärna att vara klädd i annat än baddräkt då man står i vatten. På fötterna hade jag som vanligt sommar-Croqsen för att inte sjunka alltför långt ner i leran.

Jag har ingen aning om hur länge jag höll på, men till slut hade jag fixat en lagom bred kanal och beslöt ta en simtur som avslutning. Jag var ju redan våt om ändan efter vassröjningen.

Obehaglig bekantskap
När jag tog mig upp för badstegen gjorde jag en obehaglig bekantskap. På utsidan av låret hade en  igel sugit sig fast. Urk. Det har aldrig hänt tidigare även om jag har stött på svarta iglar i strandkanten.

Det var förstås en fullkomligt harmlös varelse, men iglar tillhör definitivt inte mina favoriter! Förutom utseendet är det deras rörelsesätt som får mig att känna obehag. Snabbt som ögat tog jag loss den och släppte ner den i vattnet. På mig skulle den då inte hålla till!

När jag kom upp från stranden var jag tvungen att spegla mig från alla håll och kanter för att kolla om jag hade några fler på mig men det hade jag lyckligtvis inte.

Sisyfos-arbete
Både vass och syrener är överlevnadskonstnärer. Fast om dom inte får tillräckligt med ljus vantrivs dom har jag konstaterat. Jag har lekt med tanken att dra presenning över vassen så den inte får nåt ljus, men då är det ju många andra organismer som också drabbas.

Att hålla efter vass och syrener är därför ett sisyfos-arbete – det tar aldrig slut. På Udden finns det gott om syrener som försöker breda ut sig så fort dom kan. Det vill bondrosorna också göra, vilket fått till följd att strandstigen har blivit så smal att man knappt kunde ta sig fram.

Idag blev det ändring på det. Raden med syrener närmast stigen klippte jag ner helt, utstickande kvistar och nya skott från bondrosen fick också stryka på foten. Men om ett par år får jag göra om alltihop igen.

Strandstigen

Mia är argMia har uppträtt hotfullt
På väg upp från stranden igår mötte jag en okänd jycke och hamngästen själv, dvs sommargrannen psykologen. Efter dom kom Mia, låg i ryggen, med rest ragg, öronen tätt mot huvudet och svansen ut­spär­rad som en flaskborste. Hon morrade dovt hörde jag.

Hunden såg sig oroligt om. Det var högst uppenbart att hon inte kände sig välkommen men brydde sig inte desto mer. Jag följde med sällskapet till stranden och Mia gick bred­vid mig, antagligen över­tygad om att jag skulle skydda henne vid behov.

Mia är arg 2För att undvika eventuella sammandrabbningar tog jag Mia i famn när vi gick upp tillbaka. Hunden gjorde inga som helst ansatser till närmande, men jag litade inte på att Mia skulle låta bli att för­svara reviret.

Hon väste och morrade hela vägen med klorna i min arm medan hon stint bevakade hunden som kom bakom oss, men fann sig i att bli buren. Vi stannade vid trappan så avståndet till hunden ökade snabbt i och med att som­mar­grannen gick vidare. Därmed var hotet avvärjt och friden återställd. 🙂

av

14.7 – Till sjöss och till lands

Jag har meddelat veckans notering, hittat en okonventionell lösning, trimmat granen, matchat åder­bråcken, tagit hand om ”efterbörden” och fått underskrift.

Meddelat veckans notering
Igår var det dags för mätning av siktdjupet igen. Kl 12:05 uppmättes 3,35 m, vilket är ett bra resultat med tanke på den halvfriska vinden. Daphnias sekreterare fick genast meddelande om resultatet.

GräddnsäckaOkonventionell lösning
Att fylla på kedolja i min såg är en utmaning av klass. Om jag försöker hälla direkt ur dunken spiller jag på både såg och underlag. Varför har inte dunken en pip? Igår blev jag less och beslöt ta till en okonventionell lösning.

Det gällde att hitta ett litet kärl med pip. Efter lite fun­de­ran­de kom jag på en okonventionell lösning. Jag kom fram till att en av mina grädd­snäckor i glas var perfekt för ändamålet. Den rymmer 1 dl och har en bra pip. Och si, jag spillde inte en endaste droppe! 🙂

Trimmat granen
Efter att ha kapat och kvistat träden jag fällde i förrgår gav jag mig på granen. Dom nedersta kvis­tarna låg på marken och hindrade mig från att klippa gräset.

Vik Husse föreslog att jag skulle såga ner kvistarna, men som vanligt hade jag min egen teori. Om jag klippte av en bit av dom skulle tyngden minska tillräckligt för att dom skulle komma upp från marken. Teorin visade sig stämma och det blev så bra så tycker jag.

Matchat åderbråcken
Idag var det helt klart shorts‑ och linneväder. Strålande sol och lämplig värme för fysiskt arbete. Av en händelse råkade färgerna på stassen matcha åderbråcken. Från mörklila till knallcerise. 😀

GrantrimningHantering av ”efterbörden”
Då gällde det att ta hand ”efterbörden” av mitt sågande och trimmande. Ca 100 kg grankvistar vänta­de, liksom topparna av dom fällda träden.

Som första åtgärd bjöd jag kostnadsfritt ut granris på FB, men fick inget napp, åtminstone inte så länge jag var inloggad. Men vem vet, det kanske finns nån som är intresserad?

Det blev till att lämpa av dom på rågrannens ägor. När barren har torkat och fallit av blir det lättare att städa, men just nu ser det ut som om jag har planterat en granhäck bakom parkeringsplatsen.

BersånFått underskrift
Som avtalat kom väglagets ordförande körande i sin lilla Sara klockan två i eftermiddags. Hon blir förresten vete­ranbil nästa år talade han om. Hans ärende gällde godkännande och underskrift av årsmötesprotokollet.

Jag hann precis bli klar med bortforslingen innan han kom, så jag tyckte det skulle bli skönt att sitta ner ett tag och föreslog därför kaffe i bersån. Det tackade han ja till sen han signerat protokollet så vi satte oss under parasollet och ventilerade husdjur, speciellt hundar och deras beteende medan vi sörplade i oss kaffet.

Faktiskt känns det trist att inte längre vara sekreterare i väglaget. Men jag har ju bara mig själv att skylla. :-/

av

12.7 – Surt

Idag blev jag sur. Riktigt sur.

Sur på läckage
Tack vare gårdagens regnväder fick jag ju möjlighet att skriva årsmötesprotokollet och lata mig resten av dagen men idag hade jag helt andra planer. Dom gick delvis i stöpet.

LäckageFast först blev jag sur när jag gick på dass. Regn­mäng­derna har satt tydliga spår i taket – igen. 😦 På min lilla hylla låg dessutom en pöl med vatten så det droppar uppenbarligen från taket.

Hela konstruktionen är av allt att döma en varg. Först läckte det runt ventilationsröret och när det var tätat började det läcka på ena sidan av taket. Killen som byggde dasset jobbar inte med sånt längre så nu gäller det att hitta nån annan händig människa som kan fixa det.

Tanken slog mig att jag kunde klippa en bit presenning och lägga ovanpå takfilten, men det är ju en nödlösning.

Sur på regn
Idag tyckte jag det var lämpligt att ”lufta” motorsågen tills gräset hade torkat upp på östra sidan av huset så jag kunde klippa det. Alltså fyllde jag på kedolja, rullade ut elkabeln, tog på hjälmen och satte i gång.

TrädfällningJag hade dels lovat sommargrannen att fälla lönnarna som växte mitt i häcken och dels behövde jag såga upp det torra plommonträdet som jag tog ner för flera veckor sen. Dessutom skulle stora granen putsas från grenar som låg på marken och hindrade gräsklippningen.

För att underlätta kvistning och kapning, beslöt jag hämta sågbocken. Då kom regnet. Och då blev jag sur för andra gången idag. 😦

Visserligen går det alldeles utmärkt att såga fast det regnar men jag hade ingen lust att klä mig i regnmundering. Min uppdragsgivare ställer heller inte såna krav så det var av nöden. I stället tog jag rätt på sågen, ställde kabelvindan under tak, bytte till torra kläder och värmde middag.

I brist på annan vettig sysselsättning satte jag mig vid datorn efter maten och skrev det här inlägget. Och eftersom det regnar fortfarande får utesysslorna ställas in idag också konstaterar jag surt.

av

9.7 – Från sniglar till tankebefrielse

Jag har utökat kremeringen, fått en ny kompis, lusläst stadgar, är lättdistraherad och har avpolletterat mig själv.

SnigelUtökad kremering
I torsdags hittade jag en kolafärgad snigel på trappan. Aha, en ”mördarsnigel” bestämde jag och kremerade den omgående. Igår hittade jag en till i samma kulör. Den blev också kremerad.

Nu är frågan om det verkligen var spansk skogssnigel eller nån harmlös art? Än så länge har jag inte fått svar på Naturväktarnas FB-sida.

Det finns en röd skogssnigel googlade jag mig till, men den är mycket grannare i färgen. Tegelröd stod det i beskrivningen och så granna var inte mina ”fynd”. Nån som vet?

Ny kompis
Sent i torsdags kväll gick jag ut för att locka på Mia. Det hade redan börjat skymma och matte tyckte det var läggdags.

HareI ögonvrån syntes nåt brunt som stack upp ur gräset på tomtens östra sida. Först antog jag att det var en kvist som ramlat ner från eken, men när jag tittade närmare såg jag ett par långa öron och kroppen på en hare.

”Men hej lilla vän, vad gör du här?” frågade jag högt. Nåt svar fick jag förstås inte, bara en lätt orolig blick, men haren satt kvar i samma ställning. Att jag högljutt lockade på Mia och att jag gick in och hämtade ka­me­ran störde den inte heller.

Igår kväll upprepades mötet. Nu satt den intill stora granen och brydde sig varken om min häls­ning eller mina förehavanden den här gången heller. Den bara tittade på mig och såg ut som om den visste att jag inte ville den nåt ont (inbillar jag mig). 🙂

Lusläst stadgar
Igår gick hela eftermiddagen åt till att diskutera och ändra stadgeformuleringar. Tillsammans med hem­bygds­före­ningens vice ordförande utgör vi en tvåmannakommitté som ska utarbeta förslag till stadgeändringar till nästa styrelsemöte.

SyrentrimningLättdistraherad
Då min kommittékollega ringde för att diskutera en formulering hade jag övergått till att trimma syre­ner­na i bersån, men avbröt förstås arbetet och satte mig vid datorn. Efter avslutat samtal hade jag totalt glömt av vad jag höll på med och tog i stället i tu med disken.

När jag gick ut för att slänga diskvattnet upptäckte jag häcksaxen men då var klockan redan tevedags så det blev ingen mer klippning. Jag tog bara in häcksaxen.

Det verkar som om min koncentrationssfär blir snävare för varje dag som går… Om jag blir avbruten kommer jag inte längre i håg vad jag höll på med innan. Sorgligt.

Avpolletterat mig själv
Idag gick väglagets årsmöte av stapeln. Under punkten val av ordförande och styrelseledamöter gjorde jag en ”kupp” och föreslog en ny person som ledamot. Förslaget understöddes.

Övriga tre namn föreslogs i rask takt och understöddes och så var valet klart. Eftersom ingen föreslog mig och jag föreslog en ny person blev resultatet att jag nu är befriad från sekreterar‑ och kassörs­upp­draget.

”Varför gjorde du så?” ville den omvalda ordföranden veta efter mötet. Tja, det undrade jag också? Eftersom mitt förslag inte hade föregåtts av nån som helst tankeverksamhet fick han ett sannings­enligt svar: ”Det bara flög ur mig!”

Jag vet fortfarande inte hur jag kom på idén? Men jag övertygad om att det är nån mening med att det blev som det blev. 🙂

av

7.7 – Bland tamt och vilt

NävaJag har hittat en näva(?), tömt en karaff, kört över en ”skyddsväg” och sjasat bort en mårdhund. Mia har hittat vattensnoken.

Hittat en näva
När vi senast hade möte i Dragegården upptäckte jag en liten näva (tror jag?) som blommade mellan trapp­stenarna vid ingången. Jag har sett en sån tidigare, men vet inte namnet på den?*)

Enligt de källor jag hittat på nätet finns det 430(!) arter så det finns ju att välja på… Om du råkar veta vilken det är (klicka på bilden för större storlek) vore jag tacksam för namnet!

Tömt en karaff
Igår hade jag anledning att tömma konjakskaraffen. Den återstående skvätten räckte precis till oss som inte var chaufförer. Min f d klasskompis och hans sambo hedrade nämligen Udden med ett besök i bersån igår.

PresentDen tjusiga blombuketten och den roliga presenten upp­skat­tades storligen. I fortsättningen lever vi på stor fot på Udden. 😀

Under samtalets gång kom jag på att vi tidvis lät precis som tidigare generationer som förfasat sig över nutidens ungdom. Är det ett mönster som alltid har upprepats månntro?

Upphöjd skyddsväg
Jag kanske har orerat om upphöjd skyddsväg tidigare, men jag gör det igen eftersom jag råkade se skylten på nytt idag. Vad i fridens namn är en skyddsväg?

Om jag låter min fantasi skena är det en extra säker väg för vilt som ska ta sig över livligt trafikerade vägar. Men så är be­vis­li­gen inte fallet eftersom dom vitmålade ränderna antyder att det är frågan om ett övergångsställe för människor.

Har trafikverket i det här landet aldrig hört talas om övergångsställen? Rena rama språkmiss­handeln uppfattar jag det som. Grr.

MårdhundsvalparSjasat bort en mårdhund
Årets mårdhundsvalpar är nu utslängda från boet och ungefär i samma storlek som Mia. Idag (kl 13:10) över­raskade jag en valp som sökte ätbart på sop­hö­gen bland syrenerna.

Trots att jag högljutt sjasade i väg den, gjorde den sig ingen brådska. Människor uppfattas förstås inte som fiender. På trappan satt Mia och klappade i tassarna, hon gillar dom ju lika lite som jag.

Mia har hittat vattensnoken
I förrgår stökade Mia med nåt bakom skostället i verandan, men jag antog det var en näbbmus eller en ödla. En stund senare hade jakten flyttats inom synhåll och då blev det fart på matte.

Mia och snokenHon hade olyckligtvis hittat vattensnoken, förmodligen den jag skrev om i inlägget den 26.6. Jag skyndade mig att pytsa över den i ett tvättfat och frakta den till stranden. Där är det mindre chans att Mia hittar den räknar jag med men jag vet ju inte var hon hittade den så det är ingen garanti.

Som tur är snokar – kanske andra ormar också? – specialister på att spela döda. Dom ligger absolut blickstilla och öppnar gapet har jag märkt. Varför dom öppnar gapet vet jag inte men det verkar tillhöra simuleringen.

Förhoppningsvis får den lilla snoken leva fridfullt resten av sitt liv. 🙂

*) Tack vare kunniga vänner på FB har jag fått svar på frågan: Stinknäva heter den lilla örten.

av

Äntligen!

Den 10.4.2016 såg vedhögen ut så här:

Aprilved

Idag ser den ut så här. Det är bara dom suraste klabbarna som återstår att få torra.

Julived

Och den rutinerade vedägarens utsago var helt rätt. Jag hade aldrig fått in hela högen där jag hade tänkt mig. Att säga ”det där går aldrig” till mig är visserligen som att hälla bensin på lågorna men den här gången lyckades jag behärska mig. 😀

av

4.7 – Mundiarré

Idag drabbades jag av en svårartad mundiarré.

Framåt halv två i eftermiddags parkerade jag på uppfarten till den ena av hembygdsföreningens pro­to­koll­justerare för att överlämna senaste mötesprotokollet. Det blev ett lååångt besök.

MunJag brukar göra mitt bästa för att vara en god lyssnare men idag har jag träffat min överman (som är en kvinna). Hon lider förmodligen av skavsår i öronen efter mitt långa och pratsamma besök, stackars människa.

Det hör verkligen inte till vanligheterna numera att jag pratar i hjäl folk, men idag drabbades jag av svår mun­diarré. Den rara och vänliga Råttan (i det kinesiska horoskopet) fick sig hela mitt livs historia till livs med start från nio månaders ålder tills nu.

Med tanke på min mogna ålder är det kanske förståeligt att besöket därför varade i fem timmar. Drygt. Jag fick nästan ångest när jag såg hur mycket klockan var. :/

I regel brukar jag nöja mig med att svara ”Bara prima” när nån frågar hur det är med mig och så är det slut på min taltur. ”Vad vet du för nytt då?” leder till ett ändå kortare svar: ”Ingenting”. Några fler frågor brukar det sällan bli.

Felet – om det nu är ett fel? – är att jag tolkar frågorna bokstavligen. Om nån i stället ber mig berätta vad jag har haft för mig sen sist kan jag nog få till en längre monolog, men när jag känner att lyss­naren har stängt av mottagningen brukar jag sätta punkt. Ibland mitt i en mening bara för att se om det blir nån reaktion. Det blir det sällan.

Antingen berodde min pratglädje på ett uppdämt pratbehov kombinerat med intresserade öron och följdfrågor eller möjligen på att jag i mitt undermedvetna ville undvika att ta i tu med resten av vedhögen? 😀 Hur som helst tog jag chansen att prata av mig för ett bra tag framåt.

Öra.pngFaktiskt hann jag också med att ställa några frågor till värdinnan, så tidvis uppstod dialog. Men bara en kort stund. Sen ställde hon en fråga eller tog upp nåt som ledde till att ett gammalt minne väcktes till liv eller som fick mig att associera med nån händelse som jag absolut måste delge henne. Varför vet jag inte?

Dom flesta människor gillar att prata om sig själva, så den metoden brukar jag ta till när jag stöter på nån svårpratad människa. Det fungerar också bra när jag inte har lust att avslöja nåt om mig själv.

Det är alltså en konst att lyssna aktivt. Det skrev jag förresten ett inlägg om den 18.8.2010. (Bilden till inlägget saknas eftersom texten är överförd från den tidigare bloggportalen.) Inte ens dom som har lyssnandet som yrke klarar det alla gånger. Jag tänker t ex på präster, psykologer och personer som arbetar med kundstöd.

Dagens värdinna behärskade konsten till fulländning. Ett stort och varmt tack för att du ville och orkade lyssna! 🙂