Ny huvudkategori 2.7.2014
Den 10.4.2016 såg vedhögen ut så här:
Idag ser den ut så här. Det är bara dom suraste klabbarna som återstår att få torra.
Och den rutinerade vedägarens utsago var helt rätt. Jag hade aldrig fått in hela högen där jag hade tänkt mig. Att säga ”det där går aldrig” till mig är visserligen som att hälla bensin på lågorna men den här gången lyckades jag behärska mig. 😀
Idag drabbades jag av en svårartad mundiarré.
Framåt halv två i eftermiddags parkerade jag på uppfarten till den ena av hembygdsföreningens protokolljusterare för att överlämna senaste mötesprotokollet. Det blev ett lååångt besök.
Jag brukar göra mitt bästa för att vara en god lyssnare men idag har jag träffat min överman (som är en kvinna). Hon lider förmodligen av skavsår i öronen efter mitt långa och pratsamma besök, stackars människa.
Det hör verkligen inte till vanligheterna numera att jag pratar i hjäl folk, men idag drabbades jag av svår mundiarré. Den rara och vänliga Råttan (i det kinesiska horoskopet) fick sig hela mitt livs historia till livs med start från nio månaders ålder tills nu.
Med tanke på min mogna ålder är det kanske förståeligt att besöket därför varade i fem timmar. Drygt. Jag fick nästan ångest när jag såg hur mycket klockan var. 
I regel brukar jag nöja mig med att svara ”Bara prima” när nån frågar hur det är med mig och så är det slut på min taltur. ”Vad vet du för nytt då?” leder till ett ändå kortare svar: ”Ingenting”. Några fler frågor brukar det sällan bli.
Felet – om det nu är ett fel? – är att jag tolkar frågorna bokstavligen. Om nån i stället ber mig berätta vad jag har haft för mig sen sist kan jag nog få till en längre monolog, men när jag känner att lyssnaren har stängt av mottagningen brukar jag sätta punkt. Ibland mitt i en mening bara för att se om det blir nån reaktion. Det blir det sällan.
Antingen berodde min pratglädje på ett uppdämt pratbehov kombinerat med intresserade öron och följdfrågor eller möjligen på att jag i mitt undermedvetna ville undvika att ta i tu med resten av vedhögen? 😀 Hur som helst tog jag chansen att prata av mig för ett bra tag framåt.
Faktiskt hann jag också med att ställa några frågor till värdinnan, så tidvis uppstod dialog. Men bara en kort stund. Sen ställde hon en fråga eller tog upp nåt som ledde till att ett gammalt minne väcktes till liv eller som fick mig att associera med nån händelse som jag absolut måste delge henne. Varför vet jag inte?
Dom flesta människor gillar att prata om sig själva, så den metoden brukar jag ta till när jag stöter på nån svårpratad människa. Det fungerar också bra när jag inte har lust att avslöja nåt om mig själv.
Det är alltså en konst att lyssna aktivt. Det skrev jag förresten ett inlägg om den 18.8.2010. (Bilden till inlägget saknas eftersom texten är överförd från den tidigare bloggportalen.) Inte ens dom som har lyssnandet som yrke klarar det alla gånger. Jag tänker t ex på präster, psykologer och personer som arbetar med kundstöd.
Dagens värdinna behärskade konsten till fulländning. Ett stort och varmt tack för att du ville och orkade lyssna! 🙂
Jag har sett en raritet, haft julafton, redigerat protokoll, klippt gräs och varit på kalas. Mia håller siesta.
Raritet
I samband med post- och butiksärenden i förrgår passade jag på att slänga papper vid sopstationen i kyrkbyn. Intill soptunnorna stod en raritet – en Chevrolet av årsmodell 1956 fick jag veta när jag frågade mannen som rattade den.
Den såg ut att vara i finfint skick, men tyvärr hade den strejkat talade han om. Det var alltså inte chauffören som var ägare till bilen, men dö’läcker att se på var den. Eftersom jag hade andra fotouppdrag den dagen passade jag på att fotografera den (med chaufförens tillåtelse).
Julafton
När jag kom hem hade jag rena rama julafton. Både kompressor och slipmaskin packades upp.
Kompressorn var jag mest nyfiken på så jag testade den genast på vattenpumpen. Sen läste jag till min stora förskräckelse i anvisningarna att manometern inte var kalibrerad! Just så. Men nästa gång jag åker till macken ska jag kolla däcktrycket och jämföra med min egen manometer så ska det nog ordna sig.
Slipmaskinen, eller rättare sagt en kombinerad smärgel-slipmaskin (för torr- eller våtslipning) har jag inte provkört. Först behöver nån kunnig person lära mig hur jag slipar rätt. Jag har en sån i åtanke, en som också råkar vara den som tipsade om var jag kunde köpa mackapären.
Redigerat protokoll
En del är vrålsnabba på att justera protokoll… Igår kl 10:30 skickade jag protokollet från hembygdsföreningens styrelsemöte och redan samma dag hade mötesordföranden några ändringar. Bra med folk som är på alerten. Den nya versionen gick i väg samma dag kl 20:28. Det gällde att inte vara sämre. 🙂
Klippt gräs
I förrgår nåddes vi av en värmebölja. Högt upp på att-göra listan stod gräsklippning men jag valde som sagt protokollredigering igår tills värsta hettan var över. Skönt att kunna välja.
Skillnaden blev märkbar, så nu är det fint på ”paradsidan” igen nån vecka. Andra hälften återstår att klippa men idag hade jag nåt mycket roligare för mig.
På kalas
Klockan tre var jag inbjuden till kalas hos El-Tigerns fru som firade sin 60-års dag i efterskott. Riktigt hur stort kalaset var fattade jag inte förrän jag såg antalet bord och sittplatser som stod utplacerade på gräsmattan… Jisses.
Hon hade verkligen lyckats med vädret. Vid ankomsten sken solen från molnfri himmel och i skuggan stod termometern på 25° så vi som satt i solen behövde verkligen inte frysa. Senare drog ett mörkt molnsjok förbi, men lyckligtvis blev det inget regn.
Hon hade lyckats väldigt väl med resten också förresten. Stående bord med diverse smaskiga rätter och efter maten kaffe med en lika smaskig jordgubbstårta till. Avec till påtåren saknades inte heller för den som var hågad. Idag behövde jag inte fundera vad jag skulle ha till middag insåg jag.
Det där med stora sällskap är ju inte min grej som mina trogna bloggläsare vet, så jag bröt upp som förste man(?) efter fyra timmar. Och oj vad skönt det kändes att komma hem till tystnaden och Mia igen!
Mia håller siesta
Värmen gör att Mia håller siesta dagtid. Hon är ut en sväng på morgonen men är i regel tillbaka efter ett par timmar. Sen tar hon ledigt tills det är dags för kvällspasset som börjar då solen står lågt på himlen.
Veckan började vimsigt, jag har fått VIP-service och lunchat rekordtidigt. Det har varit synd om Mia.
Vimsig början
I måndags låste jag ytterdörren kl 12.42 och ställde mig på trappan för att invänta skjutsen som var aviserad till kvart i ett, men ingen dök upp. Jag väntade fem minuter över tiden, sen ringde jag chauffören för att kolla om jag missförstått?
Jo, det hade jag visade det sig. Kvart över ett hade vi kommit överens om påpekade min syssling. Just så. Tydligen hade jag knäck i lurarna när vi avtalade tiden.
Nästa fadäs inträffade vid utflyktsmålet (se inlägg 27.6). När jag skulle betala mina inköp, kom jag på att plånboken låg i bilen… Men i fel bil. I Kimito bytte vi nämligen bil och chaufför. Det löste sig tack vare att min andra syssling ställde upp och betalade, men det kändes ändå retfullt.
På hemvägen återgick vi till den första bilen, men eftersom jag inte hade tillräckligt med kontanter bad jag få sätta in pengarna på sysslingens konto. Det gick så bra så tyckte hon.
När vi nådde Udden igen upptäckte jag att ytterdörren stod på vid gavel?! Mia vaktade visserligen ingången, men antingen hade nån tagit sig förbi eller så hade jag glömt att stänga och låsa. Givetvis gällde det senare alternativet.
I och med att chauffören kom in och hämtade mig blev jag tillräckligt distraherad för att glömma stänga och låsa. Jag hade ju redan låst en gång tyckte min hjärna antagligen. En helvimsig dag. 😀
VIP-service
Min rara frissa Gisela har fått en stjärna i himlen. Hennes arbetsdag börjar normalt efter nio, men igår fick jag komma redan klockan åtta för att hon inte hade andra tider att erbjuda. Det kallar jag VIP-service!
Till saken hör att jag alltid bokar ny klipptid i samband med besöket men den här gången hade jag tydligen tänkt fel. Delvis beroende på att hon har semesterstängt två veckor i juli. Från den 27 maj till den 22 juli skulle innebära åtta veckors intervall, vilket jag till min stora fasa insåg för några dar sen. Men som sagt, tack vare hennes fina service ordnade det sig. 🙂
Rekordtidig lunch
Gårdagens rekordtidiga klippning följdes idag av en rekordtidig lunch. Mia tyckte det var dags att kliva upp tio över sju, vilket innebar att jag var vrålhungrig klockan tio. Som tur hade jag en halv portion mat kvar att värma så hungern var snabbt avhjälpt.
Synd om Mia
Det är bara en gång per år vi behöver besöka veterinären om inget oförutsett inträffar, men det är lika fullt en lång och utdragen plåga för oss båda varje gång. Idag hade vi tid för vaccinering kl 12.15.
Jag hade inte hjärta att hålla henne instängd tills det var dags att åka, så hon fick gå ut och in som vanligt ett par gånger, men efter nio vågade jag inte chansa längre. Igår morse var hon försvunnen i fem timmar!
Det gick bra att distrahera henne en timme, men sen försökte hon tala om att nu MÅSTE hon gå ut. Lyckligtvis är hon så duktig så hon går fram till duschkaret när hon är nödig så jag ställde genast ner ett tvättfat och hällde i kattsand som en improviserad innetoa.
När hon hade tömt tarmen blev hon lugn igen en stund. Sen kom jag på att vi kunde vila en dryg timme för att fördriva tiden. Det fungerade bra, vi slumrade till båda två.
Att gå in i buren var inte alls tilltalande och att åka bil är ändå värre men det gäller att stålsätta sig inför hennes miss(!)nöjesläten. Tyvärr har jag varit dålig på att träna henne att åka bil och lider alltid när hon lider även om det egentligen inte går nån nöd på henne. Men slutet gott, allting gott. 🙂
Jag har brutit mot flaggförordningen, skippat sillen, haft besök, blivit betittad och nyttjat myggolja. Mia har sett en mårdhund i vitögat.
Brutit mot flaggförordningen
Det där med flaggning är nog inte min grej. Som en eftergift åt konventionen beslöt jag hissa flaggan till midsommar men oj vad fel det blev.
Enligt flaggförordningen (som jag läste efteråt) ska flaggan tydligen hissas på Midsommarafton kl 18 och halas Midsommardagen kl 21.
På Udden var flaggan i topp redan kl 10 på förmiddagen. Men det är ju inte så värst många som såg mitt brott så jag slipper högst antagligen efterräkningar. Jag lyckades i alla fall hålla halningstiden.
Skippat sillen
När flaggan var hissad och midsommarstädningen avslutad chockade jag kroppen med en grönsallad. Alla ingredienser utom vitlöken bestod av lokalt odlade produkter. Det kändes fräscht och nyttigt. Ingen sill och potatis med andra ord. Ingen nubbe heller för den delen.
Besök
Igår anlände ”veckans gäst” som vanligt med bullpåse vid lunchtid. Förmiddagen var mulen, men efter hand skingrades molnen så jag dukade i bersån. Temperaturen var riktigt sommarlik.
Dagens diskussionsämnen sträckte sig från åldrande och död till djur och natur. Däremellan avhandlades aktuella politiska ämnen i ytterst korta ordalag.
Ett par timmar efter att han åkt, tittade sommargrannen psykologen förbi. Hon hade tänkt ösa båten men det hade ”hamnkaptenen” redan tagit hand om talade jag om för henne. Vi tog trots det en tur till stranden för att kolla läget.
Blivit betittad
Faktiskt fanns det ändå lite vatten att ösa. När jag var klar ställde jag mig på bryggan. Plötsligt fick jag syn på ett litet huvud och en hals som stack upp mellan bräderna. Vi var iakttagna av en nyfiken liten snok.
”Men hej lilla vän, vad roligt att se dig!” sa jag högt till snoken. Sommargrannen trodde det hade slagit runt fullständigt innan hon också fick syn på vårt sällskap.
”Tycker du ormar?” undrade hon. Jag förklarade att jag inget har emot dom, speciellt inte snokar, och att det är nyttiga djur. Det höll hon med om, men var inte lika förtjust som jag.
För snart 100 år sen när jag var barn bodde det alltid en snok i stranden, men jag har inte sett till nån på många, många år så det var en glad överraskning. Hoppas bara att Mia låter den vara ifred.
Nyttjat myggolja
I flera veckor har jag kliat och skrapat mina fötter och ben och klådan sitter i längre än vanligt upplever jag. Är dom ovanligt giftiga i år eller har jag plötsligt blivit känsligare?
Idag fick jag nog. Den fuktiga värmen fick insekterna att formligen kasta sig över mig medan jag (klädd i bikini) klippte bort blomställningarna på dom utblommade lupinerna, så jag gick in och smorde benen med myggolja. Det var faktiskt effektivt. Efter det bet dom mig på låren och överkroppen i stället. 😦
På flaskan står det Mygg och fästing. Av allt att döma gillar fästingarna preparatet för jag hittade nyss en fästing som kröp på vristen. Vintern har trots allt en del fördelar!
Mia och mårdhunden
I onsdags kväll hörde jag ett konstigt läte. Nästan som en kråka, men mer utdraget. Sen blev det tyst.
För att stilla min nyfikenhet gick jag ut och tog en titt. En bit från vedhögen såg jag en vuxen mårdhund som stod och tittade stint på Mia som låg i gräset och tittade lika stint tillbaka. Hon var självfallet beredd att försvara sitt revir föreställer jag mig.
När mårdhunden såg att jag närmade mig tyckte den att det var säkrast att dra. Mia kom tacksamt(?) fram till mig och vi gick in båda två.
Tidigare har Mia undvikit mårdhundarna så snart hon fått vittring på dom, men den här situationen var ju lite annorlunda. Eller så har hon vant sig vid deras lukt? Hur som helst slutade mötet lyckligt för alla parter den här gången.
Jag har fått ny titel, haft rullande besvär och är nybehandlad.
Ny titel
Igår ringde ”vägmästaren” på förmiddagen och ville veta hur mycket regn vi har fått dom senaste dagarna. ”Du som är lite vädertant har säkert koll på sånt” menade han.
Alla uppgifter om väder och vind noteras dagligen i Universitetsalmanackan så han fick omgående rapport för tiden 15-18.6: 41 mm. I fortsättningen kan jag alltså lägga till titeln vädertant till dom övriga jag tituleras med. 😀
Rullande besvär
Sent i söndags eftermiddag tog jag med mig ”pirran” över till herr och fru grannen. Herr grannen junior hade lovat förse mig med luft i ena däcket som var platt.
Det gick nu inge bra, luften pyste ut från en spricka i däcket. Hem igen med oförrättat ärende.
Igår åkte jag till Varu-Tjänst för att förse mig med ett nytt däck/hjul. Det enda som stämde med beteckningarna på det gamla var ett som man inte behöver fylla luft i. Ett utmärkt köp tyckte jag.
Det tyckte jag inte längre när jag skulle sätta det på pirran. Navlängden stämde inte. Det hade jag inte haft en tanke på att mäta innan jag åkte på uppköp och reagerade inte heller fast jag såg att navet på det nya däcket såg annorlunda ut.
I Clas Ohlsons nätbutik fanns exakt ett sånt jag behövde. Med navlängd 75 mm. Men jag hejdade mig med beställningen. Jag kunde ju svänga in till S-Rauta i Kimito idag när jag ändå hade vägen förbi.
En glatt leende ung dam plockade genast fram rätt modell och för en stund sen fick junior chansen att göra om lufttricket. Den här gången med framgång så nu är pirran i användbart skick igen. 🙂
Nybehandlad
Strax efter tio i förmiddags rattade jag Silverpilen norrut för att lämna ön ett par timmar. Klockan elva hade jag tid för en behandling på fastlandet. Den här gången var jag ovanligt tidig, men jag blev glatt välkomnad av lilla Alfred (en hund) och hans matte.
Min ”ledreparatör” (jäsenkorjaaja) trodde inte ett ögonblick på min berättelse om vad som hände när jag lyfte upp båten inför sjösättningen kände jag. Jag talade nämligen om för henne att det hände nåt i högra delen av ryggen som fick mig att skrika till men att det ändå kändes som om det var nåt som la sig till rätta.
Under den sista halvtimmen av behandlingen förstod jag att så inte alls var fallet, vilket hon också bekräftade. Det tog en god stund innan hon hade rättat till allt som var galet. Men nu är jag som ny igen! 🙂
Jag har anlitat både naprapat, chiropraktor och prövat s k fysioterapi under årens lopp, men den här metoden är absolut den skonsammaste och känns helrätt för min kropp. Om alla leder och mjukdelar sitter som dom ska, kan kroppen reparera resten i stället för att så småningom skapa symtom på felen.
Om ca ett halvår blir det ett nytt besök. Ett ypperligt sätt att vårda sin hälsa!
Idag gick Kärrabuktens byaråds (KBBR) sommarmarknad traditionsenligt av stapeln kl 10-13 i Kärra. Antalet medverkande tycktes mig färre än för tre år sen då jag deltog förra gången.
Till all lycka slog väderprognosen fel, vi slapp regn, och frös gjorde vi inte heller. Delvis beroende på att Dragsfjärds hembygdsförening hade förmånen att få stå i arrangörens tält som var försett med både tak och väggar.
Mitt uppdrag var att tillsammans med vice ordföranden sälja kaffe/te/saft och hembakad bulle från 11:30-13:00, så uppdraget var verkligen inte betungande. Vi avlöste våra två kolleger som hade tjänstgjort första halva tiden. Ja, och så ingick förstås att städa undan efter oss, men det var fort gjort.
Med tanke på hur många andra aktiviteter som pågick samtidigt på ön var vi nöjda med antalet kunder och bidragen till kassan. Faktiskt lyckades jag värva en ny medlem också.
Under några korta pauser passade jag på att understöda de andra medverkande… Arrangörens lotteri gav ingen utdelning, men jag fick ett par tröstpris som jag verkligen uppskattar!
Med mig hem hade jag också smörgåsrulltårta, jordgubbar, rökt korv och ett par yllesockor. Allt utom möjligen yllesockorna var lokalt producerat. Det gäller att hålla pengarna på ön tycker jag och många andra. 🙂
Jag har haft tur med vädret, det hjälpte att elda och besöken har duggat tätt.
Tur med vädret
I onsdags var vädret nästan optimalt för siktdjupsmätning bortsett från den envisa motvinden när jag skulle ro ut till mätplatsen. Å andra sidan var hemfärden synnerligen lättrodd, det räckte att hålla kursen.
Igår var det optimalt väder för att skriva ut årsmöteskallelser och eliminera månadsdisken. Dagen var mulen och fram på eftermiddagen började det regna på nytt. Redan under natten hade regnmätaren fyllts på med 4 mm.
Idag började vädret lyckligtvis också med dis och duggregn. Tack vare det fuktiga vädret har jag inte ens behövt tänka på vedhögen eller på att måla bryggan. 🙂
Hjälpte att elda
Vid lunchtid idag tyckte jag det kunde behövas en brasa i köksspisen. Den gjorde susen! Vädret klarnade upp och temperaturen steg också utomhus. Fast jag tror inte att jag ska dra några långtgående slutsatser av den lyckträffen?
Besöken har duggat tätt
En stund innan jag hade bestämt mig för att åka till butiken – Mias torrfoder var på upphällningen – knackade sommargrannen psykologen på. Hon hade tänkt ta en titt på sittbrädorna i båten i och med att en av dom behövde bytas ut men orkade inte rubba farkosten så hon behövde tillkalla mera muskler.
Jag åtog mig att lyfta upp den och blev häpen över tyngden… Min båt har dubbel botten men kändes trots det lättare än hennes? Mysko. Hur som helst fick vi den sjösatt med gemensamma krafter och den medfarna sittbrädan mättes för att få rätt storlek. Efter det smakade det bra med en mugg te, respektive kaffe och lite småprat innan hon sa hej då.
Under tiden hon var kvar fick jag ett SMS från den ”unge gentlemannen” med frågan om det gick för sig att titta in? Jag bad om ett par timmars respit för att hinna med mina ärenden och det gick bra svarade han.
Det var verkligen länge sen vi sågs! Han hade hunnit genomföra sin militärtjänst sen dess. Både kroppsform och hållning var förändrad och han hade fått ett mognare uttryck i blicken. Det kanske ligger nåt i att man bör göra militärtjänst för att bli ”karl”?
Efter ett par timmar hade vi pratat klart och han åkte vidare till nya äventyr föreställer jag mig. Det är ju faktiskt fredag kväll. Om man inom kort fyller 20 finns det säkert annat som lockar än gråhåriga tanter i ”övre nedergångsåldern” för att citera Gunilla Dahlgren.
Jag behöver ingen bastu, har glömt och saknar kompressor. Mia och jag har varit osams.
Behöver ingen bastu
För min del behövs ingen bastu. Svetten lackar lika effektivt av att kärra ved och klippa gräs.
En kort stund kände jag mig frestad att svalka av mig i sjön efter avslutat arbete igår, men kom snabbt på andra tankar då jag kollade vattentemperaturen: bara 18°. Minst 20 ska det va’ som sagt.
Glömt
Hur kan man glömma att klippa gräset överallt där det var tänkt? Efter att ha lyft in gräsklipparen upptäckte jag en oklippt triangel vid rhododendronbusken igår. Stigen till avloppstanken var också oklippt. Hur i all världen kunde jag missa det?
Troligen fick jag syn på nåt annat ställe som jag hade tänkt klippa…? För att ge ryggen en paus i vedkärrandet idag rättade jag till saken, så nu är alla bevis på min tabbe undanröjda.
Saknar kompressor
Jag har redan tidigare kommit fram till att det vore bra med en egen kompressor men har inte gjort slag i saken. Igår blev det akut då jag flyttade på pirran och konstaterade att ena däcket var tomt.
Efter ett SMS till herr grannen ordnar det sig den här gången, men om och när jag behöver fylla på luft i andra däck eller till vattenpumpen uppstår behovet igen. Varje hushåll borde faktiskt ha en kompressor inser jag. Nästa gång jag är i närheten av nån affär som säljer såna ska jag nog ta en titt på alternativ och prislappar.
Osams med Mia
I morse fick Mia ett ”tokryck”. Det började väldigt oskyldigt med att hon parkerade sig på mina fötter när jag var ute i fotoärenden. Jag kelade och busade med henne en stund men tänkte sen flytta på mig.
Då anföll hon på fullaste allvar och upprepade manövern trots att jag hade fyat henne första gången. Sånt beteende tolererar inte matte! Jag morrade åt henne så högt och hotfullt jag kunde och gick därifrån.
En liten stund senare kom hon in, tittade forskande på mig och gick till matskålen. När hon satte sig nedanför ”godisskåpet” frågade jag om vi var vänner igen och det var vi tydligen. Förutsatt att jag bevisade det med några go’bitar verkade hon tycka.
Undrar vad som utlöser hennes plötsliga aggression? Såvitt jag minns, händer det alltid utomhus? Inomhus är hon väldigt försiktig med klorna och försöker aldrig bitas annat än på lek. Vi borde kanske konsultera en kattpsykolog? 😉
Vintertröjorna ligger under sängen, jag har fått oväntat svarsmejl, lämpat av sopor, monterat trappbänken och haft veckobesök.
Vintertröjorna under sängen
Trots den blygsamma temperaturen beslöt jag ändå att det var dags för vintertröjorna att flytta in under sängen i onsdags. Givetvis i lockförsedda förvaringsbackar bäst att tillägga. I brist på förvaringsutrymme (eller på grund av antalet tröjor?) används utrymmet under sängen som förvaringsplats vilket gamla bloggläsare kanske minns?
Oväntat svarsmejl
Man ska aldrig ge upp. Den 6.1.2016 skickade jag en intresseanmälan till Finlandssvenska bloggare men har inte fått något svar så jag avskrev ärendet för länge sen, övertygad om att ålderstigna tanter på landsbygden inte var av intresse.
I onsdags, alltså drygt ett halvår senare, fick jag svar. Jodå, min blogg var välkommen att finnas med under förutsättning att jag klistrade in koden för deras logo på bloggen. Du hittar den i högra panelen på tredje plats från slutet och om du klickar på den kommer du till deras sajt för vidare läsning.
Lämpat av sopor
Det är tydligen bra länge sen jag tog en soppromenad… Hela sju soppåsar hade jag samlat på mig! I regel ”åstadkommer” jag 1-2 per månad.
I torsdags tog jag mig i kragen och knallade upp till soptunnan. Givetvis med Mia i släptåg. Som tur var tunnan tömd ganska nyligen, annars hade jag fått bära hem några påsar tillbaka.
Monterat trappbänken
Trappbänken måste ha levererats under tiden jag gick med soporna, för när jag hämtade ved senare på dagen stod en platt kartong lutad mot dörrposten på insidan av dörren.
Vid halv fyra tömde jag kartongen, läste monteringsanvisningen och följde den till punkt och pricka tyckte jag, men missade att del del C skulle stå i var sin ände. Kvart i fem hade jag skruvat i sär delarna som behövde byta plats.
Då anlände de första mötesdeltagarna redan, så jag tog en paus för att göra mötesanteckningar från väglagets styrelsemöte. Efter mötet fortsatte jag från ca halv åtta till tjugo över nio. Det tog mig alltså nästan tre timmar att skruva ihop bänken, men det har sin förklaring.
Eftersom jag aldrig läste texten längst ner på sidan utan bara utgick från bilderna så fick jag aldrig plats med tvärslån som ska sitta under sitsen. Nu först läser jag att tvärslåarna inte är lika långa… Suck och stön vilken tavla. Undra på att nästan ingenting stämde!
Jag behöver alltså göra om en hel del – utan att tillämpa milt våld den här gången. Då kanske trätapparna och fästpunkterna för ryggstödet också stämmer överens med avsedda hål? Senast till midsommar blir den nog rätt monterad ska ni se. Jag får trösta mig med att ”den enda som inte kan göra fel är den som aldrig gör nåt”.
Veckobesök
Vid lunchtid idag anlände Vik Husse som planerat och som vanligt med bullpåse i näven. Idag slapp han sitta ute och frysa, det var inte ett dugg frestande att sitta i bersån.
I vanlig ordning hann vi avhandla både större och mindre världsproblem innan han tyckte det var dags att åka hemåt igen. Min gäspning påstods för all del ha haft en viss inverkan på beslutet men det tror jag var ett svepskäl. 😀
Bländaren öppen dygnet runt.
Byggnadsvård med kulturhistoria.
annicaaktiv
när livet går runt i cirklar, ibland avigt men för det mesta rätt.
Livet i Thézan-les-Beziers, Languedoc, Södra Frankrike
TJYVTJOCKT
My life My show, My dog, Enjoy
Life is not about waiting for the storm to pass… It’s about Learning To Dance In The Rain.
Allmänt, mat, resor, vardagen, litteratur
– med Sissella Helgesson
Bättre sent än aldrig
Jag skriver om mitt liv och en del funderingar som "huvudkontoret" levererar
vardagslunk, praliner och beska droppar!
Uddmors betraktelser 