Vardagsplock

Ny huvudkategori 2.7.2014

av

7.12 – Snorig pensionär

Jag får EU-pension, har attackerat kakfaten, fått snuva, hämtat bilen, vilat och haft tebesök.

EU-pension
I måndags hade jag tid hos FPA (Försäkringskassan). En glad och vänlig dam fyllde i en pen­sions­an­sö­kan åt mig.

Det blir ju inga höga belopp eftersom jag bara har varit anställd under åren efter flytten hem. Dessu­tom har jag varit tim‑ eller visstidsanställd. Men eftersom arbetsgivaren har betalat in pension, vore det förstås korkat att inte ta ut den.

Redan idag(!) fick jag besked – och lärde mig ett nytt begrepp: Pro rata-pension. ”Pensionen beviljas i enlighet med EU-bestämmelser om pro rata-pensionen är högre än den nationella arbetspensionen i Finland.”

Pro rata-pensionen visade sig vara 0,43 € högre än Finlands nationella bestämmelser. Man tackar och tar emot. 🙂

Attackerat kakfaten
Som avslutning på dagen lämnade jag in Silvperilen för åtgärd och gjorde Husse sällskap till en trevlig dam som hade namnsdag. Fast av kakfaten att döma kunde man tro att hon hade födelsedag.

Artiga och väluppfostrade som vi är tog vi av alla sorter, av vissa till och med dubbelt, så hon kan omöjligt tycka att vi var storbjudna. 😀 Tack igen!

Fått snuva
Samma dag slog snuvan till. Som ett brev på posten följdes tidigare virusangrepp av fler. Hosta hade jag fått redan ett par dar tidigare och nu var det alltså snuvans tur.

Tydligen är immunförsvaret rätt så effektivt trots allt, idag kan jag andas genom näsan igen och hostan har lugnat sig betydligt.  Fast det betyder ingalunda att jag är pigg som en lärka för den skull… Men om ett par dar till kanske?

Hämtat bilen
På tisdag förmiddag hann jag med lite föreningsadministration innan det kändes som om det var bäst att återgå till sängläge. Jag avbokade ett planerat besök senare på dagen och hade nyligen somnat då jag fick SMS om att bilen var klar att hämta.

Det kändes motigt att stiga upp och klä på sig, men jag behövde ju faktiskt bara sätta mig i passa­ge­rar­stolen och bli skjutsad ena vägen.

Det luktade lim i Silverpilen när jag steg in. Det tog jag som bevis för att en ny tätningslist satt på plats runt säkringsboxen.

När jag kom hem la jag mig igen och vaknade av att Husse prasslade med potatispåsen. Det var dags för middag.

Vilat
Eftermiddagen igår blev delvis vilodag den också. Då filmen Okänd soldat var slut, var jag också det trots att jag verkligen inte gjorde många knop medan den pågick. (Krigsfilmer tillhör inte favoriterna, inte ens om det handlar om finska krig så Husse fick se den utan mig.)

När jag vaknade efter dryga två timmar hade Husse börjat fixa middag. Potatis och morötter stod på spisen och fisken gjordes i ordning för rökugnen. Mitt enda bidrag bestod i att duka bordet och äta. Sån service kändes oerhört lyxig.

Tebesök
Idag har jag faktiskt hållit mig vaken nästan hela dagen. Dels tack vare Vik Husse som gjorde entré vid lunchtid som avtalat och dels tack vare en del pappersexercis som var av nöden.

Sent i eftermiddags kändes behovet av vila dock påtagligt, så jag tog igen mig ett tag. Väldigt snart borde jag väl vara utvilad nog?

av

3.12 – Fram till första advent

Vi har ätit lutfisk, hälsat på hos kassören och genomfört ett föreningsevenemang. Jag har (haft?) dator­pro­blem, tagit fram adventsljusstakarna och gjort bort mig igen.

Ätit lutfisk
Visst är det gott med lutfisk? Om man råkar gilla det vill säga. Det gör vi alla tre på Udden och i tisdags gottade vi oss med det.

Enda problemet var att fisken inte blev klar samtidigt som potatisen. Antingen hade ugnen fått ”kall­brand” eller så var det nåt fel på kocken? Det löste sig dock snabbt genom att flytta ut formen på vedspisen.

Hälsat på hos kassören
På torsdag eftermiddag knackade vi på hos föreningens kassör. Dels för att hantera en del bokförings­frågor och dels för att instruera i datorhantering.

Det blev som vanligt ett långt besök. När ”jobbet” var avklarat bads vi sätta oss runt det dukade kaffe­bordet och där blev vi sittande rätt länge. Kassörens man gjorde oss givetvis sällskap.

Genomfört föreningsevenemang
Igår presenterade föreningens sekreterare ”Stupade i bygden” för drygt ett tjugotal åhörare i Kärra kafé. Presentationen utgjorde vårt program för att fira Finland 100 år, där vi utgick från porträtten i Dragegården.

För att levandegöra de stupade krävdes dock en hel del utforskning och tilläggsmaterial, så det har krävt både tid och möda att sammanställa det hela. Enligt åhörarna var det en fin presentation, så då tror vi på det.

Förutom lokal, bidrog Kärrabuktens byaråd med en gräddtårta för 20 personer, vilket förstås mottogs med tacksamhet.

Datorproblem
I onsdags började problemen hopa sig. För att logga in på datorn gick det åt långt mer tid än vanligt och krävde dessutom en omstart för att leda till önskat resultat. Torsdagen, fredagen och lördagen gick i samma stil trots diverse felsökning och en systemåterställning. Suck och stön.

Sista chansen var att återställa datorn till den 21.11, vilket jag hade planerat göra idag, men plötsligt har den rättat till sig verkar det som? ”Den som äter lever får se” brukade en f d kollega säga.

Adventsljusstakarna framme
Igår tyckte jag det var dags att plocka fram adventsljusstakarna. Och idag har vi tänt det första adventsljuset förstås.

Ljusstaken med levande adventsljus hade jag tänkt dekorera med ”skogsmaterial”, men vädret var inte alls på min sida, det har regnat i stort sett hela dan. Och klockan fyra är det ju redan mörkt, så jag skjöt upp planerna till en annan dag.

Gjort bort mig igen
Bland dom värre tavlorna jag har lyckats med idag är att sabba Husses kalender för ung­doms­före­nin­gens lokalbokning som han ansvarar för. Det kändes verkligen himla onödigt. 😦

Att jag också slarvade bort ett USB-minne krävde en del tidsspillan det också… Sen sa Husse ett för­lö­sande ord: ”Pärmen”. Javisst ja, jag hade ju använt det som bokmärke när jag bläddrade i väglagets pärm!

Mojängen till mitt mobila bredband är däremot fortfarande puts väck. Men nån gång kanske den också hittas?

av

28.11 – Det mesta ordnar sig

Natten blev lugn, jag har fått diagnos, årets sista möte är genomfört och Silverpilen har blivit felsökt. Husse har kockat och blivit blöt och använt muskelkraft.

Lugn natt
Natten till måndag blev lugn trots allt (se inlägg 25.11). Det var först på morgonkvisten den gömda musen vågade sig fram. Den blev så gott som omedelbart fångad och uppäten. Därmed var drama­tiken avslutad för den här gången.

Diagnos
I söndags var mina krämpor klart decimerade, det var bara lilltårna som ömmade. Men som planerat bokade jag tid för besök på HVC i måndags. Och kan du tänka dig – jag fick tid redan samma dag! 🙂

En ung (mycket ung!) man med bruna ögon tog emot och frågade vad som fattades mig. Jag berättade kort om de senaste dagarnas ”lidande”, sen bad han att få titta på mina händer och fötter, kollade hjärta och lungor och konstaterade därefter att jag hade råkat ut för ett enterovirus.

Ha! Det var ju det jag trodde hela tiden!

Och precis som jag redan hade läst mig till, finns det inget botemedel, infektionen går över av sig själv sa han. Dock kan blåsorna smitta ända tills dom försvinner, så det gäller att ta hänsyn till sin omgiv­ning. Därför påminde jag doktorn om att rengöra händerna efter att han hade tagit mig i hand då besöket avslutades. Det fram­kallade ett brett leende.

Årets sista möte
På eftermiddagen samlades hembygdsföreningens styrelse och kassör till årets sista möte. Det hölls hemma hos vår äldsta ledamot som hade bullat upp med många go’saker, så inledningen blev ovanligt lång. Mötet i sig var avklarat på en dryg timme.

Silverpilen är felsökt
Idag lämnade jag in Silverpilen hos killarna på macken för att få reda på var vattnet tar sig in (se inlägg 21.11). Efter en halv timme fick jag besked.

Packningen runt säkringsboxen lider antingen av hög ålder eller så har en mus knaprat på den. Det senare verkar troligt med tanke på att jag redan i samband med en besiktning för nåt år sen fick reda på att jag hade ett matförråd under motorhuven.

Nästa vecka ska dom sätta in en ny packning så mössen får nåt färskt att tugga på. 😀

Husse har kockat och blivit blöt
Igår tillredde Husse dagens middag. Den bestod av soppa på trattkantarell, uppiffad med blåmögelost. Ingen dum kombination trots att jag inte gillar blåmögel.

Efter maten gick han ut med slaskhinken. När han kom in tillbaka var han genomblöt på ena sidan av kroppen och blodet rann från ett finger… Han hade halkat och ramlat på stigen till komposten och skrapat utsidan av handen mot en av stenarna som ligger runt blomlandet.

Voj, voj. 😦 Lyckligtvis gjorde han sig inte illa i övrigt och tog det hela med en klackspark.

Muskelkraft
Just precis idag då det nyss hade börjat regna igen, beslöt vi dra upp båten för vintern. Efter lite diskussion om lämpligaste platsen fick jag min vilja igenom, så nu ligger den där den alltid brukar ligga. Tack för det snälla Husse!

Husse stod för det mesta av muskelkraften, men det är ju ett känt faktum att män har större muskel­massa än kvinnor så jag har inte särskilt dåligt samvete på den punkten. Vi kvinnor är ju starkare på andra sätt. 😉

av

25.11 – Puss-stopp och andra obehag

Att drabbas av puss-stopp är frustrerande, men ändå värre är vätskefyllda blåsor. En borttappad mus gör inte saken bättre.

Puss-stopp
Sen ett par dar har jag råkat ut för puss-stopp. Inte bara jag förresten, det har drabbat Husse också. Munsår är nämligen smittsamt och det har jag begåvats med, så nu får vi låta bli att pussas på ett tag.

Som tur kan man visa sin kärlek på andra sätt. Till exempel genom att tvätta ryggen i bastun, krydda såsen lite extra eller ge varandra en kram. Men lite futtigt känns det allt.

Vätskefyllda blåsor
I onsdags kväll kändes det som om jag hade feber. Ögonen var heta, huv’et värkte och jag hade frossa. När jag mätte hade jag 38,6° feber.

Febern gick ner nästa dag, men följdes genast av vrålont i halsen, så jag antog att det rörde sig om en förkylning. Men si, så enkelt var det inte.

Fram på kvällen dök kliande och brännande blåsor upp på fingrarna. Igår hade dom ökat markant i antal och idag ”brinner” det i änden på tårna. Att gå börjar kännas synnerligen obe­kvämt och skovalet kräver noggrant övervägande.

Jag har (förstås) min diagnos klar, men ska för ordningens skull i morgon kolla med nån ”som har papper på sina kunskaper” för att låna Husses uttryck.

Tack vare en dam i Skrivlördagsgruppen fick jag tips på vad det rör sig om, hon hade råkat ut för samma sak meddelade hon ett par dar efter träffen. Diagnosen hade gjorts av en bekant som var sjuk­sköterska: Ett utbrott av enterovirus, troligast s k höstblåsor.

Borttappad mus
Strax efter middagen smet Mia in med sin middag hängande ur munnen. Hon passade på då Husse öppnade dörren.

Dess värre var middagen inte ätklar. Och efter en kort stund hade den parkerat sig under köksspisen, där den nu sitter och trycker i värmen i förhoppning om att bli bortglömd.

Men Mia har full koll – hoppas vi alla fall… Det kan alltså bli en livad natt med oväntad underhållning. 😀

av

21.11 – Från skrivövningar till ÖKB

Det har varit Skrivlördag!, Silverpilen är otät, nyårsmenyn är spikad, vi har haft ”provätare” och på Udden ser man snöflingor. Mia får dubbel ÖKB.

Skrivlördag!
Kvart över tio på lördag förmiddag samlade vi oss runt bordet igen för att ta del av flera tips och tricks när det gäller skrivande och författande. Vår eminenta coach hade också laddat upp med några upp­gifter där det gällde att använda fantasi och inlevelseförmåga. En kul och inspirerande dag!

Silverpilen otät
Redan då jag hämtade Silverpilen efter rengöringen förra onsdagen blev jag upplyst om att golv­mat­tan på förarsidan var blöt. Nånstans kom det in vatten.

Den våta fläcken har minsann inte blivit mindre av de senaste dagarnas regnande! Men var vattnet kommer in kan jag för mitt liv inte begripa? I morgon ska jag boka tid för undersökning.

Nyårsmenyn spikad
Det har varit många turer och idéer runt nyårsmenyn, men från och med igår är den fastställd. Åt­min­stone tills vidare.

Förrätt, mellanrätt, två varmrätter, dessert och kaffe plus diverse tillbehör torde se till att gästerna blir mätta. Nu återstår bara att skapa en meny i tilltalande design. 🙂

”Provätare”
Igår hade vi besök av ett par ”provätare”. För att var säkra på att mellanrätten blir som tänkt, beslöt vi tillreda den och bjöd in två damer som fick provsmaka.

Under måltidens gång fick dom veta att rätten var avsedd att testas. Båda två tyckte den var god, så den får stå kvar på menyn – om vi mot förmodan inte kommer på nåt ännu bättre? Personligen tyckte jag inte att den var så extra, men visst var den ätbar.

Snöflingor på Udden
Hittills i år har vi inte sett till några snöflingor, men i eftermiddags började dom singla ner. Så här dags bildar dom ett ytterst tunt lager vitt på marken. Termometern visar -0,4° så i morgon lär tomten vara mycket ljusare förutsatt att snöandet fortsätter.

I fjol hade vi snö redan den 2 november, men vem bryr sig om fjolårssnön? 😀

 

Mia får dubbel ÖKB
Mia är numera en riktig kelgris som tar vara på alla möjligheter till ÖKB (Öm, Kärleksfull Be­hand­ling). Sen Husse kom in i bilden har hon ju dubbla chanser, vilket hon inte är sen att utnyttja. 🙂

av

16.11 – Ljuspunkter och glädjeämnen

Jag har varit ”högbröstad” och fröjdas över nya ljuspunkter. Vi har ätit provmiddag och besökt byns äldsta. Silverpilen är rustad för vintern och svampförrådet är påfyllt.

”Högbröstad”
I söndags kommenterade Husse mitt utseende innan vi skulle i väg till Labbnäs. Han tyckte jag var ovanligt ”högbröstad”. Det har han aldrig lagt märke till tidigare. 😀

Han ville veta hur det gick att få till. ”Järntråd” svarade jag och förklarade hur en bygelbehå är kon­strue­rad. Så nu vet han det.

Nya ljuspunkter
När Husse kom från stan hade han med sig en sprillans ny spislampa. Den tredje begagnade arma­turen hade sagt upp bekantskapen. Jag hade visserligen två till, men vi tyckte inte det var värt att envisas med fler.

Han hade dessutom med sig en stormlykta med LED-ljus avsedd för Tallmo och frågade om jag också ville ha en sån. Jag svarade nekande, men ångrade mig ett par dar senare då jag såg den i funktion, så i måndags in­ves­te­ra­de jag i en sån.

Nu pryder den trappan tillsammans med ljusslingan som har kommit upp. Allt för att om möjligt jaga mörkret på flykt.

Provmiddag
Efter besöket hos min ”jäsenkorjaaja”  i måndags beslöt vi laga en ”provmiddag”. Husse föreslog att vi skulle röka köttfärsbiffarna i stället för att steka dom i panna.

Jag kände mig lite tveksam, men tyckte ändå det lät som en intressant idé. Eftersom Udden tack vare Husse har ett rökrör numera, togs det i bruk. Resultatet blev jättesmaskigt!

Besökt byns äldsta
I tisdags hälsade vi på f d ”bonuspappan”. Han var lika pigg och nyter som vanligt. Och glad över besöket förstod vi. Igår eftermiddag gratulerade vi byns äldsta invånare som fyllde 93. Hon såg så liten och värnlös ut där hon låg i sin sjukhussäng, men log och svarade ja på det mesta.

Silverpilen rustad för vintern
I samband med besöket i Dalsbruk igår, lämnade jag in Silverpilen för en grundlig rengöring. Med tanke på att det är två år(!) sen sist var den verkligen av nöden!

Den här gången svek jag servicekillarna på macken. Den vänlige unge mannen på RH Garageservice fick byta till vinterdäck då bilen ändå var där.

Svampförrådet påfyllt
I frysen finns det fortfarande kvar av trattkantarellerna vi plockade i slutet av oktober, men vi tyckte det kunde vara bra att ha lite mer. Idag visade Husse mig sitt svampställe i Jordbron.

Den här gången var mitt sikte inställt på svamp (i stället för bildmotiv), så jag fyllde min lilla hink på ca en timme. Vid det laget hade Husse redan fyllt en stor hink… Men det var ju hans svampställe så det var inte så konstigt. 😉

Det blev också några bildmotiv förutom svampen: Bland annat revlummer och bägarlav. Och så en mossart som jag inte kan påminna mig ha sett tidigare. Vid första anblicken påminner den om kammossa, men det är det inte. Nån som vet vad den heter?

 

av

12.11 – Novembergrått och Fars dag

Jag har haft morgonrocksdag, uppdaterat, slitit med en disk och ätit fiskmiddag. Idag har vi töjt ut magarna.

Morgonrocksdag
Det var ett tag sen sist, men i torsdags fick jag ett ”morgon­rocks­åter­fall”. Dagen var typiskt novem­ber­grå med ihållande regn så enda utevistelsen bestod i att hämta morgontidningen och posten ett par timmar senare.

Halv fem klädde jag äntligen på mig, så när Husse återkom från stan var jag fullt presentabel igen.

Uppdaterat
Klädseln hindrade mig inte från att vara nyttig. Mest blev det föreningsadministration. Förberedelser för nästa styrelsemöte, planerad verksamhet 2018 och årsberättelsen för 2017. Dessutom upp­da­te­ringar av ett par sidor på föreningens webbsajt.

Slitit med en disk
Min backup-disk har nästan drivit mig till vansinne… Först slutade ”lådan” fungera, datorn kände inte av att disken var ansluten, så jag beställde en ny av min favoritkille på ZasData. Jag bad honom också omformatera disken för att utesluta eventuella läs‑ och skrivfel.

Trots det upphörde problemen inte, det fanns fortfarande felaktiga block på disken meddelade fel­sök­ningen. Efter ytterligare en omformatering verkar allting nu fungera, min Mirror Image pågår som den ska så jag kan bara hoppas att funktionaliteten är bestående.

Fiskmiddag
I förrgår kom Husse upp från stranden och meddelade att han behövde sin fiskkniv. En lagom stor matgädda hade förirrat sig in i katsan i jakt på miniabborrarna som redan simmade där.

Igår var den lagom salt för tillredning bedömde vi. Jag föreslog kokt gädda med pepparrotssås, vilket delvis bifölls: ”Inte äggsås då?”. Resultatet blev äggsås med pepparrotssmak. Jag kunde gott ha haft i mera pepparrot var vi överens om, en tredjedels tub gav inte mycket sting.

Töjt ut magarna
Så snart marknadsföringen för Fars dags-buffén i Labbnäs började på FB beslöt vi boka in oss. Båda gillar vi ju god mat och det får man där vet vi av erfarenhet.

Den andra dukningen skulle börja kl 15, men redan tjugo i tre var vi bänkade vid bord nummer fem som var reserverat för oss. Fem minuter senare meddelades att potatisen stod på bordet så vi var välkomna att hugga in.

Och det gjorde vi med den äran. I synnerhet jag. Dom flesta nöjde sig med två portioner, jag försåg mig med en tredje. Höstgryta med rotsaksgratäng ville jag ju också smaka på. Efter det tog vi en kort paus innan vi ”anföll” dessertbordet.

Magarna är således mer uttänjda än vanligt. Men i morgon återgår vi till ordningen och dom krymper igen. Som bekant har vi det inte så fett på Udden. 😉

av

7.11 – Festligt och inte ett dugg festligt

Vi har sett en svart svan, haft hemmadag, tänt ljus, ätit en kalasmiddag och firat Svenska dagen. Idag är jag inte i toppform.

Svart svan
Tisdagen den 31.10 var en strålande solig dag. Och just den dagen fick Husse syn på en svart svan i vår vik!

Eftersom han var ute, ringde han in till mig för att jag skulle grabba kameran, men tyvärr hade svanen hunnit simma till en fläck med solreflexer och sen för långt bort för en bild. Men genom köksfönstret såg jag tydligt att den var svart, så det finns två tillförlitliga(?) vittnen.

Enligt den info jag hittade på NatureGate häckar dom inte i vårt land. De individer vi ser är oftast rymlingar från inhägnader. Då är frågan var den kom ifrån? Hur som helst var den vacker.

Hemmadag
Dagen därpå hade vi tebesök och på torsdagen träffades styrelsen i väglaget. Men på fredagen blev det en hemmadag med utepyssel följt av samdisk och Tongåvan förstås.

Medan jag gick loss på vissna/döda växter, fortsatte Husse att renskriva krigsdagböcker. Efter ett tag kom han ut och undrade vad jag hade för mig – jag hade varit ”försvunnen” en lång stund. Skönt med frisk luft och lite fysiskt arbete.

Tänt ljus
I lördags besökte vi kyrkogården för att tända ljus på gravarna, det var ju Alla helgons dag. I graven bredvid ”min” vilar nu min före detta granne, så det kändes rätt att tända ett ljus på hennes grav också.

Kalasmiddag
I söndags var vi bjudna på middag till Husses moster. Oj, oj, oj, vilken mat­pa­rad!! Det märktes minsann att värdinnan har haft matlagning som yrke.

En stund efter att vi hade tagit för oss av desserten – trots att vi redan var mätta – tyckte hon att det var dags för kaffe och te. Och till det hörde förstås tilltugg… En smaskig chokladkaka med hallon­grädde till. Vem kan motstå det? Efter fyra timmar rullade vi bokstavligen hemåt.

Tack igen för en jättegod middag och trevligt sällskap! 🙂

Firat Svenska dagen
Igår kväll var det så dags att representera hembygdsföreningen på Svenska dagen-festen som vi arrangerade i samarbete med Dragsfjärds kapellförsamling.

Deltagandet var lika stort som i fjol bedömde jag, vilket vi förstås är väldigt tacksamma för. Den här gången räckte bullarna till och den musikaliska underhållningen bör ha varit tillräckligt bred för att tilltala de flesta.

Vår kommundirektör höll årets festtal. Dels berättade hon kort om hembygdsföreningarnas historia och dels om hur hon lärt sig svenska.

Inte i topporm
Du minns kanske den onda tanden som jag har beklagat mig över tidigare? Från och med idag är den ett minne blott.

Eftersom antibiotikakurerna inte gjorde nån bestående verkan och värken återkom, rekommenderade min tandläkare ett besök hos en tandkirurg som han kände till.

Den trevliga och proffsiga tandkirurgen hittade ett hål som ingen upptäckt tidigare. Dess värre satt det illa till och kariesangreppet var så djupt att han tyckte det vore bäst att dra ut tanden.

Då vet du kanske hur det kändes när jag steg ut med ispåse på kinden och när bedövningen så småningom släppte? Smärtan är ändå inte så våldsam, jag har ju vant mig vid en hel del värk sen i somras. Om tre veckor ska allt kännas normalt igen enligt infobladet jag fick med mig hem. Värre kan det alltså inte bli. 🙂

av

30.10 – Stämningar

Vi har haft romantisk stämning, fått en färsk leverans, diskat till musik, träffat styrelsen och varit på visit.

Romantisk stämning
I onsdags kväll kom Husse hem från stan. Väglaget mellan Kimito och Genböle var det värsta han har upplevt sa han, men lyckligtvis kom både han och bilen fram utan blessyrer.

På Udden märktes inget särskilt, förutom stormvindar och regn. Vindstyrkan räckte dock till för att skapa romantisk stämning vid 21-tiden. Då blev det elavbrott i en knapp halv timme, så Udden belystes med levande ljus ett tag.

Färsk leverans
Mindre romantisk blev väckningen på onsdagsnatten. Jag vaknade av att Mia meddelade nåt, men var för trött för att vakna till på riktigt.

En stund senare hoppade hon upp i fotändan på Husses säng och det hördes ett bekant pip som defi­ni­tivt väckte mig och fick mig att tända sänglampan. Mycket riktigt, där satt Mia stolt med en halvdöd skogsmus framför sig.

När jag tände lampan vaknade Husse och undrade vad som stod på, men fick i samma ögonblick syn på ”presenten” han fått. Han var inte särskilt imponerad om man säger så.

Jag antog att den lilla skogsmusen var död vid det här laget och var på väg att slänga den i ”krematoriet” då Mia raskt greppade den och hoppade ner på golvet.

Innan jag hade hunnit somna om hörde jag kraset av småben som knäcktes mellan Mias käkar. Nu var musen garanterat död.

Diskat till musik
Vi har infört en ny rutin på Udden – samdiskningen kompletteras med musik. Genom att diska på fredagkvällar kan vi samtidigt avnjuta Tongåvan som är Husses favoritprogram.

Träffat styrelsen
Kl 13.00 på lördagen hölls hembygdsföreningens styrelsemöte hos föreningens sekreterare. Bland annat skulle de slutliga de­tal­jerna för Svenska dagen-festen spikas och presentationen för aktiviteten den 2.12 provvisas.

På visit
Igår eftermiddag beslöt vi våldgästa ett bekant par som bor halvvägs till kyrkbyn. Vi blev varmt väl­komnade, men en aning snopna över att droppa in lagom till desserten. Vi hade räknat ut att mid­dagen redan skulle vara överstökad.

Vid bordet satt dessutom matgäster, så tajmingen var ju inte den bästa. Men de stekta äpplena och vaniljvispen räckte till oss också hävdade värdinnan, så vi slog oss ner och lät oss väl smaka.

Det visade sig att matgästerna var gamla skolkamrater till Husse, så samtalet flöt på utan några längre pauser. Besöket blev därmed längre än planerat och lyckat trots den (i mitt tycke) lite pinsamma inledningen.

Idag föreslog Husse att vi skulle titta in till bekanta när vi ändå var i Dalsbruk för att proviantera. Den här gången var middagen lyckligtvis helt avklarad. Men om vi hade kommit lite tidigare hade vi fått mat försäkrade värdinnan glatt.

Vi slog oss ner vid en sprakande brasa och pratades vid i godan ro en stund. Sen försvann värdinnan ut i köket för att brygga kaffe och plocka fram tilltugg trots våra milda protester. ”Så klart ni ska ha kaffe!” menade hon. Och så blev det.

Tack igen för traktering och trevligt sällskap! 🙂

av

25.10 – Nattligt ljud

Kl 03.27 igår vaknade jag av ett konstigt ljud. Det lät som om en mus gnagade på eller skrapade med klorna mot metall. Jag somnade om, men vaknade på nytt av samma ljud två timmar senare. Jag kunde fortfarande inte härleda det så jag somnade om i förvissning om att metallen skulle hålla.

Halv åtta vaknade jag igen, ljudet fortsatte, så jag steg upp. När jag gick förbi kaminen insåg jag att ljudet kom därifrån. Musen kanske hade ramlat ner i skorstenen och försökte ta sig ut? Eller hade den tagit sig in i rökröret?

Men ljudet verkade komma från ett ställe högre upp märkte jag. Ungefär i nivå med mina öron. Vad i hela friden kunde åstadkomma ett sånt klirrande, metalliskt ljud?

Kunde det möjligen vara…? Jamen visst, det var det ju! En av glasväggarna på den lilla ljuslyktan som hänger på spjället vibrerade tillräckligt för att framkalla ljudet. Troligen fick den friska vinden spjället att röra på sig och därmed skapa vibrationen. Mysteriet löst. 🙂