Vardagsplock

Ny huvudkategori 2.7.2014

av

Goda och dåliga idéer

I går fick jag tre idéer. En godare än dom andra. 🙂

När Husse lämnade av mig vid dagens uppdragsställe frågade han om han skulle hämta mig när jag var klar. ”Nä, det behövs inte, jag går” sa jag hurtigt.

Under tiden jag intervjuade mitt ”objekt” besökte han sin moster och morbror, dit det är ca 1,5 km, så jag tyckte jag gott kunde ta mig en promenad i vårsolen. Det ångrade jag nästan.

När jag var klar med intervjun styrde jag kosan mot sydväst. Efter några hundra meter nådde jag den nya skylten jag hade sett dagen innan: Våffelstugan.

Med nygräddade våfflor kan man fresta mig till en hel del, så jag beslöt sticka mig in för att få ”färdkost”. Det var ju nästan kaffetid.

Medan jag beställde min våffla med jordgubbssylt och grädde slog det mig att jag kunde skriva en notis om stället. Det var damen i stugan gärna med på, så jag antecknade det som behövdes innan jag satte mig med min våffla vid ett av borden utanför stugan.

Sen var det dags att dra vidare. Solen värmde skönt ett tag, men när jag kom ut på öppet område tog den kalla vinden tag i mig och brusade i öronen. Det var inte ett dugg skönt längre! Nästan så jag var på vippen att be Husse hämta mig. Men sagt är sagt bestämde jag.

När målet låg inom synhåll ringde Husse och undrade var jag befann mig. Efter den långa och sega uppförs­backen flåsade jag till svar att jag såg huset och skulle vara framme inom någon minut.

Ute på terrassen hos Husses moster och morbror stod kaffebordet dukat och väntade. Jag fick genast skuldkänslor. Hade jag vetat det, hade jag inte ätit våffla på vägen. Men jag fick ändå plats med en mugg kaffe och en bit toscakaka. En sån går alltid ner. 😉

Efter kaffet passade jag på att fota i trädgården. Än så länge fanns det inte så många växter med utslagna blommor, men några hittade jag. Bilden på den klarröda nunneörten blev tyvärr oskarp så den har jag slängt, men dom här blev ju OK.

av

Bekännelser

Min gissning slog in. Förra veckans digra program slök all min energi. Jag lovade höra av mig till en hjälp­behövande på fredag då jag kom hem, men det blev rätt sent, så hon tyckte lyckligtvis att vi skulle skjuta på samman­träf­fandet. Det kändes som en stor lättnad

På lördagen kände jag mest för att ligga kvar i sängen hela dan, men masade mig ändå upp till för­mid­dagskaffet och stannade kvar uppe. Men nån nytta gjorde jag inte.

Under veckan konstaterade jag att mina kunskaper har rostat. En av dem jag skulle hjälpa behövde en dokumentmall enligt finsk standard. Dokumentmallar kan man göra på lite olika sätt, men i det här fallet var det enklast att skapa mallen och skrivskydda den.

Dock hade ingendera av oss full koll på de finska standardformaten, så jag åtog mig att göra i ordning mallen när jag kom hem, vilket jag också gjorde.

Bara för att kolla alternativ till skrivskyddet gjorde jag också en mall i dotx-format. När jag för många år sen skapade dokumentmallar gick man till väga på ett mycket krångligare sätt upptäckte jag. Allt var inte bättre förr!

På söndag eftermiddag hjälpte jag ”fredags­da­men”. Vi beslöt att kombinera nytta med nöje. Hon tog med sig sin man som Husse underhöll medan vi fixade med hennes dator.

Sen drack vi kaffe och pratade bort en god stund under tiden som hennes dator höll på med en stor uppdatering. En lyckad kombination! 🙂

En del av mina långbyxor har plötsligt blivit för långa! Alltså måste jag ha fått kortare ben. Alla byxor har tidigare haft en längd som var anpassad till de skoplagg jag använder, men nu stämmer den inte längre.

Att man blir kortare för att ryggraden trycks ihop med åren är jag med på, men benlängden ska väl vara den samma? Alternativt har jag magrat runt stuss och lår? Det kanske beror på att musklerna har för­tvinat?

Hur som helst är det irriterande. Byxor som är för långa ser slafsigt ut. Och slafsig vill jag ju inte vara! Att vika upp byxbenen är ett definitivt no-no för min del. Jag får väl ta skeden i vacker hand och sy upp dom eller bara an­vän­da dom få som ännu är lagom långa.

Idag var det min tur. Kl 12:15 hade jag tid hos kommunens Hälsopunkt i Dalsbruk. Några minuter försenat fick jag min Covid 19-vaccination.

När jag bokade tid bad jag om Pfizers vaccin, men nåt sånt hade dom inte idag fick jag veta. Jag kunde välja mellan AstraZeneca och Moderna.

Jag valde Moderna. Jag hade säkerligen inte drabbats av några svåra biverkningar, men allt illa jag har hört om AZ har påverkat mig negativt.

av

Nystart, vårtecken och tibast

Dom gångna veckorna har tidvis varit väldigt lugna. Så lugna att jag har vant mig vid att vara lat. Men nu blir det ändring på det. Åtminstone tillfälligt. 😀

Tack vare lättade restriktioner, är det OK att fortsätta med den individuella dator­hand­led­ningen. Således har jag bokat in tre hjälpbehövande den här veckan. Fast nu ångrar jag mig nästan. En mjukstart hade känts behagligare. På fredag kan jag tänka mig att jag är ganska mör.

Det bästa med datorer: Man kan ändra inställning när som helst! 😉

Nästa vecka blir jag vaccinerad mot Covid-19, har tid hos frissan och behöver städa så att gästerna inte vänder i dörren på valborg. Mjödet står på jäsning sen några timmar tillbaka. Och så var det slut på den här månaden. Kors, vad tiden går fort!

De senaste dagarna har varit synnerligen behagliga vädermässigt, men i morgon är sista dagen med tvåsiffrig temperatur om man får tro MI. Vårstädningen på tomten inskränker sig dock till kvistplockning än så länge. Men arbetet försvinner ju inte, förr eller senare ska jag ta i tu med det.

Våren framskrider i snabb takt. Våra sjöfåglar är tillbaka, fågelkvittret tilltar för varje dag och Husse har fiskat vårgäddor. En abborre hade också förirrat sig in i nätet. Den fick jag njuta av till middag i förrgår.

I dag bad Husse mig komma ut och titta. Flera stora tranflockar flög över oss. Vi upp­skattade antalet fåglar till långt fler än hundra. En mäktig syn och ett välkommet skriande.

Och nu blommar tibasten! När vi kom åkande längs byvägen för ett par dar sen, skymtade jag rosa blommor vid vägkanten, så jag greppade kameran då vi kom hem och tog en promenad till den blommande busken.

Det visade sig att den ingalunda var ensam. Jag hittade totalt hela femton(!) blommande små buskar på en kort sträcka. Många bilder blev det. 😊

Den som växer i vår backe har också en kollega har jag upptäckt, så nu ska jag ”ringmärka” dom så att vägmästaren inte mejar ner dom i misstag när han slår vägrenarna.

När dom inte blommar är dom nästan omöjliga att upptäcka och när dom fått blad drunknar dom i den omgivande grönskan.

av

Vårrapport från Udden

I går fick vi snö. Igen. Bara några dar sen sist.I dag hade den töat bort och solen sken så jag bestämde mig för att ta en ”vårkontrollrunda” i närmaste omgivningen. Första anhalten var den späda tibastbusken nere i backen.

Första bilden tog jag den 10 mars då de första knopparna syntes. Sen dess har jag bevakat dom i förhoppning om att se dom utslagna. Men inte då.

Det var för all del väl optimistiskt, mina tidigare bilder på blommande tibast är tagna i slutet av april eller början på maj. I dag hade dom vuxit till sig lite grann och jag kunde se små ljusgröna skott så det går åt rätt håll.

Nästa stopp var ”blåsippsslänten”. Här lyste det blått på många ställen. Blåsipporna har inte låtit sig skrämmas av kalla nätter och snö.

Jag stod kvar ett tag och njöt av solvärmen. Det gjorde nässelfjärilarna också upptäckte jag. Som mest såg jag fyra samtidigt.

Vid husgaveln stannade jag och beundrade krokusarna. På Udden finns inga blomrabatter, växterna får själva bestämma var dom vill hålla till. 😊

Till min förtjusning har krokusarna spritt sig till nya platser.

av

Välkommet återseende

Svanparet har återvänt till vår vik trots att isen ligger kvar, men allra längst in nära vasskanten är det öppet så dom hittar mat. När dom tar en paus från ätandet parkerar dom på isen för att putsa sig eller för att vila.

En välkommen utsikt från köksfönstret. 😊
(Bilden tagen på långt håll genom fönstret, därav den dåliga kvalitén.)

av

Mindre förkylt, mera läsning

På måndagen slog förkylningen till och sen i tisdags har jag snörvlat och hostat. Husse tyckte jag skulle göra ett Covid 19-test, men symtomen stämde inte. Varken feber, huvudvärk eller ont i kroppen, så jag bedömde att det rör sig om en vanlig vårförkylning.

I går kände jag mig verkligen inte på topp, men i dag känns det redan mycket bättre. Gårdagens program bestod av byte till sommardäck på Silverpilen och en del andra ärenden på byn.

När Husse såg att jag hade vaknat igår, satte han sig på sängkanten och erbjöd sig att lämna in bilen, men jag masade mig upp. Man blir ju faktiskt inte bättre av att ligga i säng om man inte har feber.

Jag hade dessutom en del andra ärenden att uträtta som jag behövde/ville göra själv, som till exempel att hämta ut ett paket och köpa ost. Just det, köpa ost. 😀

Jag var nämligen sugen på Arlas sanslösa cheddar, men var osäker på om den fanns i våra närbutiker. Det blev en sanslös gouda i stället. Cheddar fanns inte.

Fördelen med att vara konvalescent är att man inte orkar göra så mycket annat än att läsa. I bokhyllan hittade jag en bok som jag köpte redan på 90-talet men som jag inte hade läst.

I Liv på dödens fält beskriver Haing Ngor sina och hustruns upplevelser under Pol Pot-regimen och de röda khmerernas terrorvälde på 1970-talet. Mot alla odds överlevde Haing och lyckades fly till USA. Där sköts han till döds 1996 av ett gäng ligister enligt Wikipeda. Det kan man kalla ödets ironi.

Nästa olästa bok jag ska ge mig på är fiktion, Strömkantring av Olov Svedelid. Inköpt 2002 ser jag. Kan inte påminna mig om att jag läst något av honom tidigare.

av

En annorlunda dag

Den här dagen började med akutbesök hos veterinären. Mia hade fruktansvärt ont, jamade i högan sky och kunde knappt röra sig. Att sitta gick inte alls. Mest låg hon raklång på golvet. Hon fick genast en dos värkmedicin. Klockan åtta ringde jag veterinären som kunde ta emot oss klockan tio.

Veterinären konstaterade först att hjärta och lungor lät som de skulle. Så långt allt väl. Efter det dropp, följt av värkmedicin och antikräkmedel. Antikräkmedel fick hon för att förstoppningen kan medföra kräkning i stället.

Med oss hem fick vi en burk paraffinolja. Veterinären kom fram till att Mia hade förstoppning, vilket jag hade miss­tänkt av hennes beteende att döma. Antikräkmedel fick hon för att förstoppning kan medföra att hon kräks i stället när hon inte kan bajsa förklarade veterinären.

En dryg timme senare var vi hemma igen. Mia fick genast 6 ml paraffinolja insprutad i munnen. Sen gick hon raka vägen till matskålen och fick en portion mat. Tjugo minuter senare gick hon på kattlådan och bajsade. Så bra! Då fungerade allt som det skulle igen.

När Mia mår dåligt gör jag också det. Säkerligen är vi fler djurägare som reagerar likadant. Jag blir jättestressad, torr i munnen och händerna skakar innan jag har sett till att hon får hjälp.

Nu var jag lugn igen och gjorde i ordning en andra frukost, sen gick vi ut båda två. Mia satte sig vid sommargrannens tomtgräns och jag gick ner till strandkanten på Uddens västra sida för att plocka videkissar.

Vid husknuten upptäckte jag att krokusarna har slagit ut. Alltid lika glädjande att se vårblommor. 😊 Därmed var nästa uppgift given. Skära/riva bort dom vissna ormbunksbladen som låg över krokus och påskliljor som har börjat titta upp.

Där Husse röjde sly i början på månaden låg en mängd videkissar, så jag plockade en stor, fin bukett. Mia satt kvar på samma ställe och spanade efter byten då jag kom tillbaka.

Medan jag hämtade potatis i källaren hade hon lessnat och gått en sväng ner mot stranden. Där satt hon och spanade en stund innan hon passerade under köksfönstret och ville komma in. Fast hennes jamande sa mig att hon hade nåt i munnen.

Mycket riktigt, hon hade letat rätt på en ödla. Den fick hon hålla till med i verandan. Sen stod det inte länge på innan hon kom in med en sork.

Sork nummer två dök hon upp med nyss, så det är då inget fel på hennes mående längre. Skönt att hon är sig själv igen, min ögonsten. 💖

PS. Jag försöker förtvivlat lära mig hantera den s k Blockfunktionen. Det går hyfsat, men tyvärr vet jag inte hur jag får texten att flöda runt bilderna? Jag vill också slippa ramarna runt bilderna. Finns det nån bloggkollega som kan hjälpa mig? DS.

av

När andan faller på och det våras

Det man inte gör på vardagarna får man göra på söndagarna. 😉 Inget av det jag har pysslat med behövde för all del göras just i dag, men när andan faller på är det bäst att ta vara på tillfället.

Således har jag tvättat två maskiner med tvätt och möblerat om i verandan. Den är för det mesta en mellanstation. Allt som är på väg in eller ut hamnar här ett tag.

Från och med i fredags används den också för placering av våra nyanskaffade sopsorteringskärl. Klart bättre än de pytsar och plastpåsar som tidigare belägrat skåpet.

Jag har också packat ner böcker och vikt tvätt. För middagen krävdes bara en enklare insats, Husse stod för sovlet. Före middagen skickade jag en artikel för granskning som avtalat.

Sen var dagen slut. Den gick snabbare än vanligt, troligen beroende på att jag steg upp klockan tio vintertid. Om jag hade fått ställa om klockorna hade den varit betydligt längre. Jag ställde nämligen klockorna en timme bakåt i stället för framåt. 😀 Som tur upptäckte Husse min fadäs.

Fast på Udden går vi inte efter klockan annat än när det gäller intag av föda och vissa teveprogram. Det är en av fördelarna med att vara ”passionär”, vi disponerar vår tid som vi vill.

Dagens höjdpunkt bestod i ett välkommet vårtecken. Två tranor gjorde nerslag i vår vik. Att ormarna redan har vaknat trodde jag inte förrän Husse rapporterade att han sett en huggorm mitt på vägen i backen närmast oss! Den var för all del ganska långsam, men drog ändå ihop sig till försvarsställning när han kom för nära.

Knipholken är nu klar att ta emot boende. I fredags la Husse sista handen vid inredningen. Förutom ett lager kaveldun ligger ett lager torrt gräs längst upp. Nu får vi bara vänta tills isen har töat bort och det frilagda vattnet lockar till sig våra sjöfåglar.

av

Trevlig omväxling

På lördagen genomfördes Skrivlördag på distans. Dess värre hade jag mentalt avbokat tillfället eftersom vi inte kunde träffas IRL. Det innebar att jag anslöt en timme för sent och att jag inte alls var på hugget att göra några skrivövningar.

Men jag blev snart varm i kläderna så timmarna gick fort, även om tekniken segade. Vi borde kanske ha valt ett annat forum än vår grupp på Facebook. När trådarna blev långa uppdaterades sidan inte som den skulle.

Tack vare att vi känner varandra så väl har vi inget behov av att ses i en videochatt, men att bara skriva kommentarer känns onekligen halvdant jämfört med att sitta runt samma bord och kommunicera ver­balt. Hoppas verkligen att vi kan göra det igen så småningom.

I går hände nåt extra trevligt. Vi var på födelsedagskalas, hör och häpna! Det har inte hänt på ett halvår så det kändes extra roligt att få göra sig i ordning och ta på ”gå-bort-kläder”.

Vi uppvaktade i efterskott för att inte bryta mot sex personers-regeln som ännu är i kraft. Det kändes väldigt lyxigt att sätta sig vid dukat kaffebord med diverse go’saker och kunna samtala som ”förr i världen”.

Morgondagens program är också omväxling. Huruvida den är trevlig eller inte återstår att se. Klockan 10.30 ska jag infinna mig hos en sköterska på ÅUCS. En uppföljning av strål­be­hand­lingen.

Resan kombineras med en del inköp och möjligen lunch om det går för sig. Eftersom jag blev sugen på fransk potatis för ett tag sen, föreslog Husse att vi skulle äta det i morgon på en mack som har servering.

Fransk potatis har jag inte ätit de senaste tio åren eller mer, så jag beslöt att köpa fryst och steka själv i ugn eftersom jag inte äger nån fritös. Det blev inge’ bra. Men med lite tur får jag alltså min längtan tillfreds­ställd i morgon.

Omväxling blir det också på torsdag. Då har väglagsstyrelsen möte, vilket betyder att jag får träffa ”mina gubbar” igen och kanske höra nåt nytt.

På fredagen har jag ett tidningsuppdrag som förstås är trevlig omväxling. Sen är veckan nästan slut och det drar ihop sig till deklaration. Omväxling det också, om än inte så trevlig. Siffror är inte min grej. Dom tycker inte om mig heller har jag märkt. 😉

av

Under(ligt)

Den gångna veckan lyckades jag underligt nog göra lite nytta. Jag har länge tittat på vedspisen i köket med sorgsna ögon och konstaterat att den behöver putsas från rost och fläckar.

I onsdags slog jag till och köpte spissvärta och på torsdagen gned jag in spisen med den. Oj, så fin den blev! 😊

Dan därpå slog städivern till, under över alla under! Tyvärr tog den slut innan jag hade städat hela huset, men det är ju bra med ”boägg”. Sovrum och veranda står i tur härnäst.

Största anledningen till att jag inte städade sovrummet var att byte av sänglinne förestod på lördagen. Dumt att damma ner om rummet är nystädat.

Däremot dammade jag av stora skänken i vardagsrummet. Det var minsann inte en dag för tidigt. Jisses vilket dammlager det låg på den!

Framtill brukar jag dra av dammet då och då, men eftersom den är be­lam­rad med fotoramar och andra prylar, undviker jag i det längsta att damma av hela. Förmodligen är det flera år sen sist. Men nu är det gjort!

På torsdagen ringde tidningschefen och beställde ett par artiklar som kräver personliga intervjuer, så veckan som kommer blir det jäktigt helt plötsligt. Tre aktiviteter var ju inbokade sen tidigare.

Skämt å sido, det ska bli roligt med lite omväxling. 😊