Det började med pappret från en uppäten lakritsstång. Pappret fick ligga kvar ute på bordet på trappan bara för att jag ville se hur lång tid det skulle ta innan Husse städade bort det. 😀

Jag har ingen koll på hur många dar det har legat där, men upptäckte i förrgår att svartmyrorna hade hittat det och lät sig väl smaka. Det slog mig då att jag kunde förse dom med mera mat.

Sommaren 2015 hade jag myrinvasion i badrummet så jag beslöt tillämpa samma metod den här gången: honung på ett litet fat. Det dröjde inte länge förrän myrorna och en hel drös av deras artfränder hittade läckerheten. När jag gick ut efter en stund kryllade fatet av hungriga myror.

Dock var matgästerna ytterst lättstörda. Så snart de uppfattade minsta rörelse eller vibration sprang de i väg åt alla håll, men bara några minuter senare var dom tillbaka igen.

Vid ett tillfälle dök en liten grön mask/larv upp på bordet. ”Yeee, mera mat!” ropade några myror och gav sig på den, men den klarade sig genom att snabbt krypa undan och släppa ner sig från bordet till armstödet på solstolen som stod intill. Myrorna kliade sig i huv’et ett tag, men återvände sen till honungsfatet.

Jag beslöt låta fatet stå kvar över natten, eftersom det ännu fanns en hel del honung kvar. När jag gick ut i dag på förmiddagen var nästan alla myror borta. Kvar på fatet låg bara lite socker som tydligen inte var lika begärligt som honungen så jag tog bort fatet.

Förhoppningsvis hittar dom mat på annat håll i fortsättningen. 😊