Gamla trotjänare

I min garderob finns en del ”antikviteter”. De äldsta plaggen är från 70-talet. Alltså snart 50 år gamla. Vissa av dom ser ut därefter, men hemma till vardags duger dom gott ett tag till.

Till trotjänarna hör ett blommigt trikånattlinne som jag fortfarande använder. Jag minns att jag köpte det hösten 1989 då jag nyss hade flyttat till Östersund. I samband med att jag bekantade mig med stan, lät jag mig lockas att gå in i en källar­lokal där man hade klädutförsäljning och köpte det för en billig penning.

Nattlinnet har alltså fyllt 30 år. Tyget börjar bli rätt så tunt, men är mjukt och skönt mot huden. Venti­la­tionen under­lättas av stora hål under armarna och sömmarna uppe på axlarna visar tydliga tecken på att ge upp. Men än så länge håller det ihop.

Varje gång jag tar på det efter bastun beslutar jag att det är den sista. Men sen åker det ändå ner i tvättmaskinen och rena plagg vill jag inte kasta i soporna.

Jag kunde gott sy igen hålen, men det blir aldrig av. Det ska ju ändå pensioneras snart. Så där håller jag på, år ut och år in.

I samma lokal fyndade jag en jacka som också används fortfarande. Det första jag såg var färgen. Den var grön, dvs en av mina favoritfärger. Alla gröna nyanser går bra utom dom som innehåller mycket gult. Den här var lagom blågrön.

Tyvärr visade det sig att den inte fanns i min storlek men jag köpte den ändå. Storlek 46 var ju att ta i, men fördelen var att den fort­farande är rymlig.

Dock används jackan enbart på tomten. Eller på sin höjd vid besök till mina närmaste grannar. Dom är rätt svårchockade numera.

2010 gjordes ett undantag. ”Skyddslingen” fångade mig på bild då jag tog en skidtur på isen. På den syns min flotta sportklädsel kompletterad med fyndjackan.

Mina övriga trotjänare ska jag förskona dig från. Men om du kommer oanmäld kan det gott hända att du får se ett exemplar! 😀

90, 112 och 114

Om jag släktas på kvinnorna i min närmaste släkt kan jag i bästa fall bli 85-90 år gammal. Än så länge känns det långt dit, men ju äldre man blir, desto fortare går åren känns det som.

För en stund sen slog det mig att min biologiska mor skulle ha fyllt 90 idag. Igår städade jag bort alla handlingar som jag arkiverade under hennes sista sjukdomstid. Bland dem låg också dödsannonsen som Hufvudstadsbladet inte godkände eftersom den innehöll bild på henne. Annonsbladet godkände den däremot.

I morgon är det den 28.10. Om min fostermor levde skulle hon fylla 112. Bilden togs julen 1983, hon var då 76 år. Jag har också haft en bild på henne när hon fyllde 91, men den har jag slängt. På den var hon inte längre sig själv upp­levde jag. Demensen hade satt sina spår. Den 21 januari 1999 dog hon.

Sen är det bara några dagar till mormors födel­se­dag den 4.11. Om hon levde skulle hon fylla 114. Hon var två år äldre än sin syster, min fostermor, och dog vid 86 års ålder.

17.10 – Nästan som hos doktorn

I januari 2009 köpte jag en luftvärmepump av en lokal leverantör. Under årens lopp har han gjort ett par besök för smärre åtgärder, bland annat bytt en säkring som gick på grund av åska och nerisning av ute-enheten. Men i övrigt har den fungerat utmärkt.

Ända fram till hösten 2016. Då slutade den leverera värme efter att ha låtit illa ett tag. Enligt dom jag pratade med kunde det vara lagret som var på väg att lägga av, så jag beställde ett nytt hos företaget jag köpte den av. Det fick jag aldrig.

Eftersom jag inte fick tag i leverantören jag köpte pumpen av, vände jag mig till en annan här på ön. Han gjorde en felsökning och kom fram till att drivgasen hade läckt ut.

Med tanke på alla rör som kunde tänkas läcka var det inte kostnadseffektivt att felsöka vidare ansåg han. Han rekom­men­de­rade mig att köpa en ny pump.

Som av en händelse hade företaget extrapris på en viss modell av luftvärmepumpar fram till jul. Jag tackade nej till erbjudandet och stängde i stället av pumpen helt. Vi övergick till ved­eld­ning, kom­pletterad med elvärme vid behov.

I tre år har pumpen alltså stått still. Men så fick vi nys om att sonen till en bekant också kunde det här med luftvärmepumpar. För att kunna beskriva felet startade vi pumpen. Och hör och häpna, den gick i gång och levererade också värme! Ett visst missljud fanns dock kvar.

Idag kom han på besök för att ställa diagnos på plats. En opartisk sådan eftersom han inte är kopplad till nåt företag som säljer luftvärmepumpar.

Han kollade trycket, dvs gasnivån, men hittade inget fel. Gasen läcker alltså inte ut. Kompressorn var också i skick konstaterade han, men kom fram till att det är nåt annat fel. Enligt hans uppfattning kunde det vara fel på nån av ventilerna och tyckte det var bäst att låta den gå tills den strejkar.

Vi blev ändå rekommenderade att vända oss till en expert. Jag hade svårt att hålla mig för skratt då jag hörde företagets och personens namn. Samma som jag köpte pumpen av. 😀

Av erfarenhet vet jag att det är så gott som omöjligt att nå honom per telefon, men gjorde ändå ett försök. Som väntat fick jag inget svar. Förmodligen ser han att det är jag som ringer och låter därför bli att svara. Fast jag vet inte varför? Jobbig kund kanske?

Då fick Husse en briljant idé. Vi kunde ju ringa från hans telefon i stället. Och då fick vi minsann svar. Han måste ha varit något förvånad över att höra min röst, men lyssnade tålmodigt då jag relaterade resultatet från dagens felsökning och vem som gjort den.

Det slutade med att han nog behövde ta sig en titt på pumpen. Det var bara det att han hade bråttom. Tidigast i nästnästa vecka kunde han komma. Återstår att se. Om han inte dyker upp får vi väl låna någons telefon och ringa upp.

Hela den här historien påminner om medicinska diagnoser. Läkare nr 1 gör en undersökning och ställer diagnos. Om jag går till läkare nr 2 ställer han en annan diagnos och läkare nr 3 ytterligare en annan i värsta fall.

Jag kan ändå inte begripa hur det kom sig att pumpen gick i gång eftersom den var död 2016? I sanning ett mirakel. 🙂

14.10 – Smörgåsrekord

Igår torde vi ha satt nytt rekord i antal smörgåsar.

Som vanligt hade vi ”kaffetid” med smörgåsar vid ett-tiden. Vi åt två var innan vi gav oss av på dagens lilla utflykt ungefär kvart i två.

Utflykten började med ett besök på Ängsudden, ca fem minuters väg från Udden för att få vice ordförandens underskrift på proto­kollet som skulle skickas till banken. I vanliga fall justerar vi och skriver under protokollen på nästa möte, men den här gången låg mötet för sent i tiden så jag hade kommit överens med ledamöterna om att komma hem till var och en med det.

Nästa anhalt var vår styrelseledamot i Kärra, ett par minuters väg från Ängsudden. Husse väntade i bilen. När jag hade stigit in genom dörren sa hon: ”Nog vill ni väl ha kaffe? Det är just färdigt. Säg åt Husse att komma in.”

Då vi hade satt oss vid kaffebordet kommenterade hon fatet med smörgåsar: ”Jag har inte så mycket hemma att bjuda på, så jag gjorde smörgåsar.” Vi talade om att vi nyligen haft kaffetid med smör­gå­sar, men för att inte vara oartiga tog vi ändå för oss. Husse åt två och jag en.

Vi satt kvar och pratade i en dryg timme innan vi åkte vidare till den sista ledamoten som bor i Ölmos, ca 10 minuters resväg från Kärra. Eftersom vi hade aviserat vår ankomst till ca 14, ringde jag strax efter två och talade om att vi skulle bli försenade.

”Jaha, jag satte just på kaffet, men då får jag stänga av det” meddelade rösten i andra änden. Jag förklarade att vi redan hade blivit bjudna på kaffe så vi behövde inget.

Det hjälpte nu inte. När vi kom fram var kaffe­bordet dukat, kaffekannan fylld och värdinnan sa glatt: ”Jag gjorde varma smörgåsar med svamp, hoppas ni gillar det?” Husse och jag utbytte en halvt förtvivlad blick, men satte oss snällt och tog för oss.

Jag fattar inte riktigt hur det var möjligt, men vi åt två var. Husse åt alltså totalt sex smörgåsar och jag fem inom loppet av ca tre timmar. Dessutom klämde jag ner en bit smaskig äppelkaka. Men sen var jag verkligen proppmätt.

Klockan närmade sig middagsdags när vi kom hem så jag frågade Husse om han var hungrig? Det var han inte sa han. Inte jag heller. Vi beslöt att ta något lätt senare på kvällen. Några fler smör­gå­sar blev det dock inte. 😀