I min garderob finns en del ”antikviteter”. De äldsta plaggen är från 70-talet. Alltså snart 50 år gamla. Vissa av dom ser ut därefter, men hemma till vardags duger dom gott ett tag till.

Till trotjänarna hör ett blommigt trikånattlinne som jag fortfarande använder. Jag minns att jag köpte det hösten 1989 då jag nyss hade flyttat till Östersund. I samband med att jag bekantade mig med stan, lät jag mig lockas att gå in i en källar­lokal där man hade klädutförsäljning och köpte det för en billig penning.

Nattlinnet har alltså fyllt 30 år. Tyget börjar bli rätt så tunt, men är mjukt och skönt mot huden. Venti­la­tionen under­lättas av stora hål under armarna och sömmarna uppe på axlarna visar tydliga tecken på att ge upp. Men än så länge håller det ihop.

Varje gång jag tar på det efter bastun beslutar jag att det är den sista. Men sen åker det ändå ner i tvättmaskinen och rena plagg vill jag inte kasta i soporna.

Jag kunde gott sy igen hålen, men det blir aldrig av. Det ska ju ändå pensioneras snart. Så där håller jag på, år ut och år in.

I samma lokal fyndade jag en jacka som också används fortfarande. Det första jag såg var färgen. Den var grön, dvs en av mina favoritfärger. Alla gröna nyanser går bra utom dom som innehåller mycket gult. Den här var lagom blågrön.

Tyvärr visade det sig att den inte fanns i min storlek men jag köpte den ändå. Storlek 46 var ju att ta i, men fördelen var att den fort­farande är rymlig.

Dock används jackan enbart på tomten. Eller på sin höjd vid besök till mina närmaste grannar. Dom är rätt svårchockade numera.

2010 gjordes ett undantag. ”Skyddslingen” fångade mig på bild då jag tog en skidtur på isen. På den syns min flotta sportklädsel kompletterad med fyndjackan.

Mina övriga trotjänare ska jag förskona dig från. Men om du kommer oanmäld kan det gott hända att du får se ett exemplar! 😀