Månad: oktober 2014

av

17.10 – Från väder till misstag

Det är kylslaget, jag väntar på besked, har fått fler invigningspresenter, haft tebesök och rättat till mina misstag.

Kylslaget
I morse spärrade jag upp ögonen när jag läste av termometern: -2,6°! Det hade jag inte riktigt väntat mig. Det var minst sagt kylslaget att hämta tidningen i morgonrocken. Det är dags att börja vänja sig vid kompletterande klädsel.

PlåtskadadVäntar på besked
Igår strax före klockan ett parkerade jag hos killen som lovat ge Silverpilen en ”bo­tox­be­hand­ling”. Min skjuts var redan på plats – den rara och hjälpsamma Oxen/Tvillingen ställde upp som privat­chaufför så jag slapp ta taxi hem.

Jag erbjöd plåtkillen att ha kvar bilen över helgen men det behövdes inte, ”du får den i morgon” sa han. ”Jag ringer när den är klar att hämta.” Nu är det snart kväll och än har jag inte hört nåt, så antingen jobbar han övertid eller så blir det först i morgon. Jag har i vilket fall befriat Oxen från hämtningsskjutsen som han hyggligt nog var villig att också ställa upp på.

Fler invigningspresenter
Igår kväll höll väglaget årets sista styrelsemöte på Udden. Först kom ordföranden med ett paket kaffe som frun hade skickat som försenad (skorstens)invigningspresent. Han bad om ursäkt och förklarade varför dom inte hade haft möjlighet att delta när det begav sig, men jag tröstade honom med att skorstenen finns kvar ett bra tag framöver så det är aldrig för sent att inviga den.

TärveDärnäst kom Oxen/Tvillingen med en låda ”tärve” eller töre som jag idag har lärt mig att det heter på korrekt svenska. Diskussion om ordet uppstod då ordföranden kom för att skriva under protokollet. Vid hemkomsten hade han konsulterat Svenska Akademiens Ordbok (SAOB) som jämfört med Ord­listan (SAOL) är mer omfattande och dessutom beskriver ordens historik.

På fornsvenska användes ordet tyrve, vilket liknar och kan förklara vårt dialektala ord. Ordet töre används dock sedan 1600-talet enligt SAOB. Så då vet vi det.

Töret var lika uppskattat som ”korven” med näver jag fick vid invigningen. Bästa sätten att snabbt få fyr i spisen och kakelugnen. Tack igen!

Tebesök
Vid elvasnåret i förmiddags ringde planktonexperten och undrade om jag var hemma idag? Hon befann sig i Kasnäs och tänkte sig titta in en stund. Självfallet var jag hemma. Dels hade jag inget fordon och dels behövde jag skriva protokoll.

Jag hann precis skriva klart innan hon dök upp, perfekt tajmat. Verbet tajma och substantiven tajmning/tajming är numera godkända svenska ord i SAOL. Bara så ni vet att jag vet.

Hon blev serverad te och resterna av kaffebrödet från gårdagens möte (jodå, vi dricker kaffe och sladdrar lite också på våra möten) medan vi bland mycket annat pratade om våra förfäder och hur det kommer sig att man känner på sig om ett ställe är trivsamt eller inte. För en gångs skull andra samtalsämnen än vattenlevande organismer. 🙂

MisstagRättat till misstag
I övrigt har jag haft fullt upp med att rätta till mina misstag. Det första och viktigaste var att rätta till en felaktigt debiterad vägavgift. Och i samband med rättelsen gjorde jag ett nytt misstag – jag glömde bifoga filen som hörde till. Suck.

En annan groda var det förnämliga ordet jag använde i inlägget den 14.10. Det var felstavat. Tack vare den språkliga diskussionen med ordföranden fick jag klart för mig att ordet är sisyfos efter den grekiske kungen och inget annat, så det kommenterade jag och uppdaterade på bloggen.

Tja, sen var det ju faktiskt inte fler misstag att rätta till just idag. Men i morgon kommer det väl nya friska kan jag tänka mig. 😀

av

15.10 – Tidpunkter och annat

Jag har jobbat halvtid, väntar frost och vet vilka finalisterna är. Mia gör inte tidig kväll.

Jobbat halvtid
Gissa om jag var sen till jobbet idag också? Men faktiskt en minut tidigare i Dragsedet-kurvan än förra veckan. Ändå började jag en timme senare. Idag jobbade jag alltså bara halvtid. Ingen hade bokat in sig kl 13-14.

BlomhavI väntan på frost
Verandan ser ut som en blomsterhandel. I natt hotar meteorologerna med frost också här nere i sydväst så jag har plockat in alla blommor som jag tror inte klarar sån kyla.

Dagstemperaturen var inte mycket att skryta med den heller, bara 4-5 grader. Men annat är ju inte att vänta så här års.

I södra Sverige är det sommarvärme läste jag på Råttan/Vädurens blogg den 11.10, men jag vill ju bo på Udden så jag får se till att klä mig varmt i stället. Och elda i kakelugnen förstås! 🙂

GuldgalanFinalisterna utsedda
Trots att det har gått mer än sju år sen jag lämnade Östersund, följer jag fortfarande Guldgalans aktiviteter. I år går den av stapeln den 13 november och enligt dagens mejlutskick är finalisterna i respektive kategori nu utsedda.

Det är också roligt att se att en av mina f d kunder (Internetmedia) står för Guldgalans webbdesign. Jätteduktiga killar. Nuförtiden kanske det också finns duktiga tjejer där.

Speciellt intresserad är jag förstås av Dataföreningens kan­di­da­ter till priset Årets IT-entreprenör. Efter så många år som aktiv i föreningen klappar hjärtat fortfarande lite extra för den och jag är nyfiken på vilka företagare man utsett i år.

Inte tidig kväll
Att Mia gör kväll redan 19.50 är ganska ovanligt. Men jag förstår henne. Det är ensamt, mörkt och kallt ute. Det passar matte utmärkt, då vet jag var jag har henne. 🙂

Bara för det ville hon ut igen tio över åtta för att hon insåg att jag ännu inte har satt mig framför TVn. Sitter jag vid datorn är jag tråkig och då ska hon ut om hon får. En bestämd kisse som vet vad hon vill och när.

Mia i gungstolen

av

13.10 – Nöjen och kunskap

Växterna trivs, jag har studerat, haft middagssällskap och insett min begränsning.

LejongapVäxterna trivs
Den varma hösten har trevliga följder – morsdagsrosen, kaprifolen och lejongapen har börjat blomma på nytt. För den röda kaprifolens del är det tredje gången! Samtidigt har höstastrarna börjat slå ut. En ovanligt blomrik höst. Det gillar vi. 🙂

Studerat
I lördags roade jag mig med att granska jord och dricks­vatten i stereoskopet. Tyvärr hade dom små liven i vattenglaset gett upp så jag såg bara döda rester.

Med en pincett tog jag en nypa jord från en blomkruka och blev alldeles hänförd… Vilket landskap! Den tre­di­mensio­nella bilden innebar att jag kunde välja vad jag ville fokusera på. Nu börjar jag all­var­ligt önska att jag hade en kamera ansluten också, men då försvinner förstås mycket av upplevelsen eftersom bilden då blir tvådimensionell.

Fast det finns ju 3D-kameror. I en utvärdering jag hittade ligger mitt nuvarande kameramärke på första plats. Det kanske blir en sån nästa gång? Sen är frågan om en sån kamera går att ansluta till stereoskopet, men den dagen den sorgen. Det lär ju dessutom kräva en 3D-skärm eller -skrivare annars är det inte så stor idé.

Det andra studieobjektet bestod av några droppar dricksvatten. Det var ett dumt val. Nu kunde jag ju se allt jag får i mig när jag dricker. Mest såg jag döda organismer men också konstiga prickar som jag inte kunde lista ut vad det var? Men magsaften tar väl kål på det mesta får jag hoppas. Eller så kommer dom ut den naturliga vägen.

Middagssällskap
Gårdagens middag var synnerligen enkel. Däremot var sällskapet inte det vill jag försäkra. 😀 Jag hade lovat Vik Husse att bjuda på fiskinläggningar och till dom fick han ägghalvor, kokt potatis och vatten att dricka. Bröd avstod han från.

Men det var helt OK tror jag vi båda tyckte. Sortimentet bestod av marinerad abborre och strömming, respektive sko­makar­lax och sill. Den marinerade strömmingen smakade bäst var vi överens om. Som dessert blev det glass och te, respektive kaffe, vad annars? Den var dess värre på upphällningen men vi samsades om det lilla som var kvar i burken.

LimnologiInsett min begränsning
Idag har jag roat mig med att botanisera i några böcker jag fick låna av vår planktonanalytiker efter att jag bad henne tipsa om litteratur i sjöekologi/limnologi. Boken om limnologi (se bilden) fick mig att inse min begränsning. Den låg högt ovanför min horisont.

Det var visserligen intressant att läsa om vattnets viskositet och molekylfördelning men det var inte riktigt det jag var ute efter. Mer att förstå hur kretsloppet i en sjö fungerar. En sån bok tror jag mig nu ha hittat hos Adlibris men jag ska ändå titta vidare i låneböckerna och plocka ut det jag tycker är av intresse. Alltid roligt att lära sig nya saker. 🙂

av

11.10 – Nya adresser, rapport och höststädning

Jag har besökt nya adresser de senaste dagarna, läst en sorglig rapport och höststädat.

På nya adresser
I torsdags tog jag mig till Malmbergsvägen och Stenbackavägen, igår till Pääristentie. På den första adressen hämtade jag en piedestal som jag köpte på Kimitoöns bytesbörs på FB, på den andra av­ta­la­de jag om att ”stryka ut” skrynklan på Silverpilen och på den tredje blev min kropp struken.

JäsenkorjausJag har alltså ändå bestämt mig för att låta åtgärda bucklan på Silverpilen. Det räcker gott med dom andra skönhetsfelen, jag avstår gärna från att ständigt bli påmind om mitt taffliga backande.

På Pääristentie i Bjärnå togs jag emot av en ung kvinna med häftiga tatueringar på armarna och en ung och social chihuahua-herre. Lite oväntat med tatueringarna, men inget som fick mig att tro att hon inte kunde sitt jobb för den skull. Jycken var jättecharmig trots att jag normalt inte gillar hundar i borststorlek.

Det var mitt första besök hos den här ”jäsenkorjaajan” – hur översätter man det till svenska månntro? Kropps­dels­repa­ra­tör? Metoden går ut på att tillrättalägga bl a skelett­delar, muskler och senor som ligger fel på grund av felaktig belastning.

Behandlingen är för det mesta skön och avkopplande, utom när en felaktig punkt hanteras förstås. Efter nästan en och en halv timme fick jag resa mig från britsen och klä på mig med tillsägelse om att ta det lugnt och vila resten av dagen. Jag följde gärna rådet, jag var ganska så trött när jag kom hem.

Sorglig rapport
Sent igår eftermiddags fick Daphnia äntligen ”nästa veckas-rapporten” från sediment- och vatten­kvali­tetsundersökningen. Det var tyvärr dyster läsning.

I södra änden av sjön är syret obefintligt på flera ställen och fosforhalterna höga. Det var bara på två av åtta mätpunkter där syrehalten var normal. Inte helt oväntat men värre än jag hade förutsett. Syre­sättningen som avslutades 31.12.2013 har alltså redan fått illa­vars­lan­de konsekvenser. 😦

Fast egentligen är syresättning bara en akutåtgärd. Det gäller ju att minska och förhindra fortsatt över­gödning för att sjön ska kunna må bra och reglera sig själv. Frågan är hur och med vilka medel? De åtgärder som vidtagits hittills är en bit på vägen men behöver kompletteras med andra, vilka dom nu kan vara?

Tom bersåHöststädat
Bersån är tom och svängrummet på trappan har ökat. Idag ställde jag in utemöblerna med undantag för en stol på trappan. Den använder jag fortfarande då och då och det är Mias sovplats.

Höstlöven börjar tränga sig på så jag krattade stigen fram till trappan för att slippa få dom under skorna och därmed dra in dom i huset. Det börjar bli dags att ställa fram borsttrallen.

Men än så länge känns det ganska skönt, speciellt när solen tittar fram vilket den gjorde hela efter­middagen. I Jämtland har dom redan fått första snön så jag ska inte klaga!

av

9.10 – Nyttigt, sent och irriterande

Jag har haft nytta av en investering, varit sen till jobbet och irriterar mig återigen på ett tidsbegrepp. Mia har tagit innetoan i bruk.

BärbarNyttig investering
Många beslut fattar jag bums, men en del kräver moget övervägande. Jag har en längre tid funderat på om jag ska investera i ett mobilmodem till min bärbara dator. Senast jag var i Kimito hade be­slutet mognat så jag slog till med ett och tillhörande abonnemang.

Den viktigaste anledningen är att jag då inte blir ”handikappad” när det blir elavbrott, vilket har hänt rätt ofta senaste tiden även om det bara är under korta perioder. Om avbrotten har berott på stormvindar eller åska vet jag inte men det är synnerligen irriterande när man sitter mitt uppe i nåt som ska göras på datorn. Min UPS ger mig visserligen några minuters respit men innebär ändå att jag är tvungen att avbryta arbetet och stänga datorn.

Jag behöver också låna ut modemet då och då till kursdeltagare som inte har eget och det gör mig förstås platsoberoende. Dom här argumenten räcker gott tycker jag.

I förrgår hade jag senast nytta av modemet. Förmiddagens elavbrott varade bara ca en halv minut, men eftermiddagens  varade i nästan en halv timme. På den tiden hinner jag redan få lindriga abstinensbesvär. Den här gången slapp jag det. 🙂

Sen till jobbet
Hur kan man lyckas bli sen till jobbet när man börjar 13.00? Igår blev det minst sagt bråttom när jag upptäckte att klockan var tjugo över tolv och jag ännu inte var färdigklädd! Makalöst. Förmodligen berodde det på att Mia och jag sov längre än vanligt så jag inte hade den vanliga tidsmarginalen och därför missbedömde tiden.

Nåväl, kl 12.51 rattade jag Silverpilen i Dragsedet-kurvan och två minuter senare ställde jag mig på en parkeringsplats. Kommunens klocka visade att jag hade tre minuter till godo när jag steg in genom dörren till rummet där vi håller till så lyckligtvis var jag inte försenad men det kändes inte alls bra att vara ute i sista minuten.

TimglasIrriterande tidsbegrepp
Jag har skrivit om det tidigare, men gör det igen. Om man säger ”nästa vecka” till mig så tar jag det bokstavligt och anser det vara ett svårt etikett- och löftesbrott om man inte håller vad man lovat. Om man vet på förhand att man inte kan hålla löftet ska man inte ge det! Och om ambitionen spricker beror det i mina ögon på dålig planering, vilket kräver att man hör av sig med en förklaring. Basta!

Det förekommer givetvis akututryckningar, vilket jag har full förståelse för, men då meddelar man självklart den som väntar. Jag kan väl aldrig vara ensam om att tycka så?

Förrförra veckan lovade företaget som gjorde sedimentundersökningen att vi skulle få rapporten ”nästa vecka”. TV-killen lovade också komma ”nästa vecka”. Ingendera höll vad dom lovade. När jag stötte på om rapporten fick jag besked om att den kommer ”nästa vecka”, påminnelsen till TV-killen har inte medfört nån som helst reaktion.

Om jag hör ”nästa vecka” en gång till från en leverantör eller hantverkare kommer jag att hålla en lång och ljudlig monolog kan jag lova! Grrrr.

Innetoan i bruk
Senast Mia kissade i sin sandlåda var i våras när hon hade urinvägsbesvär, sen dess har den stått oanvänd. Men igår tyckte hon tydligen att vädret var för ruggigt att gå ut i, hon föredrog att kissa under tak. Jag förstår henne, blåsten och regnet var verkligen inte lockande.

De facto tror jag inte alls på vad jag skrev nyss… Det är att förmänskliga hennes beteende. Orsaken var helt enkelt att innetoan råkade vara närmast när hon kände sig kissnödig. Katter tar alltid när­maste vägen om det går. 🙂

Mia på piedestalen

av

7.10 – Innedagar

Igår hade jag skrivbordsarbete och ”mina alger” lever än. Idag har jag träffat en ny kund. Mia tillstår att hon är en godisråtta.

Skrivbordsarbete
Den kalla och friska vinden lockade inte till utevistelse mer än nödvändigt igår så jag tillbringade det mesta av dagen vid skrivbordet och datorn. Fråga inte vad jag gjorde för det har jag redan glömt, men timmarna rann i väg utan problem. Och ingenstans syns några resultat, det är nackdelen med administration. 😦

CyanobakterierMina alger lever än
Dom flesta blågröna algerna (cyanobakterierna) jag hämtade i sjön inför stereoskoptestet lever än. Hur jag vet det? Jo, om jag rör på glaset med vatten som dom ligger i sjunker dom till botten, men kommer om några sekunder upp till ytan igen.

Det är ett utmärkande drag för blågröna alger har vår lokala planktonexpert på Firma Zwerver förklarat för mig. Andra alger kan inte förflytta sig, men det kan dom här.

I glaset finns också några andra organismer (mindre än algerna) som pilar omkring i vattnet ser jag. Dom ska jag undersöka härnäst innan dom svälter ihjäl.

Ny kund
Strax före utsatt tid idag ringde min nya kund på dörrklockan. Han hade utforskat vägen till Udden redan igår tillsammans med sin svärdotter talade han om. Det var nämligen hans svärdotter som hade tipsat honom om att vända sig till mig.

För att skoja med henne mejlade jag och tackade och meddelade att förmedlingsprovisionen kommer att dras av från nästa faktura. I somras pratade vi om att hon behövde datorassistans när tiden så medger, men än så länge har den inte det förstår jag.

DK-logoMin nya kund tyckte jag bodde på en fin plats. Det har han ju alldeles rätt i! Bästa stället på ön och i hela världen för min del. 🙂

Han behövde dels hjälp med att ta bort gamla an­vän­dar­upp­gif­ter på en begagnad mininotebook (med Windows 7 Starter) som han nyligen hade köpt och dels ta i bruk ett mobilt bredband. Meningen var alltså inte att jag skulle städa datorn helt och hållet, men jag tog ändå bort spel- och en del andra program som han sa att han inte använder. Som avslutning laddade jag ner och körde Ccleaner, en smuttig liten gratisprogramvara som raderar skräpfiler och städar registerfilen.

Att installera det mobila bredbandet var ju inte svårt, men dess värre visade det sig att SIM-kortet saknades i modemet. Hur det är möjligt vet jag inte? Inte han heller, han hade köpt det för länge sen sa han. Men han sa sig vara nöjd med hjälpen ändå och tackade flera gånger.

Medan han väntade fick han kaffe. Först tackade han nej, han ville inte uppta min tid, men jag över­talade honom och påpekade att jag inte debiterar för kaffedrickande. Kundservice kallas det.

Mia mäterMia (och matte) är en godisråtta
Idag fick jag mig ett gott skratt. Mia har ett visst läte när hon säger ja. Det tillämpar hon när jag frågar om hon vill gå ut eller ha mat. Däremot aldrig när jag frågar om hon vill ha en puss, hur det nu kommer sig?

Mitt belöningssystem har, som jag nämnt tidigare, övergått till att hon själv avgör när hon har varit duktig. Idag tiggde hon godis utan anledning så jag frågade om hon var en godisråtta? ”Ja” svarade hon genast.

Mest troligt kom det jakande svaret för att hon uppfattade ordet godis, men det fick mig ändå att skratta. Hon tittade lite undrande på mig men var förstås nöjd när hon fick som hon ville. Sådan matte sådan katt och vice versa. 😀

av

5.10 – Oplanerat och planerat

Jag har varit på utflykt, fått en ny kund, är inne i en ”period” och har deltagit i ett diskussionstillfälle.

Oplanerad utflykt
Det är ju tur att man dubbelkollar… I fredags räknade jag ihop summan för debiterade vägavgifter och jämförde med vägenhetsberäkningen. Det diffade på 70,21 €!

Jag kom ganska omgående på vem jag hade glömt att debitera så jag skrev ut en avi och tog mig en promenad till vederbörandes postlåda igår efter lunch med kameran runt halsen. För att få variation beslöt jag ta den gamla genvägen ”över bergarna” tillbaka.

SjöskymtNya skogsvägar och stigar upptrampade av djuren gjorde mig ytterst förvirrad. En stor del av skogen hade också försvunnit sen sist så dom gamla landmärkena saknades. Stigen jag försökte hitta fanns helt enkelt inte längre. Som tur hade ingen flyttat på bergen så efter en del kryssande kom jag rätt till slut och kunde se sjön skymta mellan träden och strax därefter såg jag sommargrannen psykologens takkrön.

Det var en skön liten utflykt i sol och värme. Jag gillar att gå i skogen. Och just den här dagen hade älgflugorna tydligen ledig dag till all lycka. Inte en endaste en besvärade mig, däremot tyckte myggorna att jag var oemotståndlig.

Oväntad förfrågan
I fredags ringde en finsktalande herre och undrade om jag kunde hjälpa honom med datorn? Mot ersättning påpekade han vänligt nog. Jag blev så paff så jag glömde fråga honom hur han hade hittat mig, men det får jag chans till på tisdag då vi träffas.

Då jag frågade var han bodde i tron att han ville ha hembesök, påpekade han att han inget hade emot att komma till Udden, så det blir ”hemhjälp” vid köksbordet. Passar mig utmärkt och så sparar han utgiften för min reskostnad.

Inne i en period
Firma Kerstin Forsbom måtte tro att jag har dött – jag har inte köpt mat av henne på hela veckan. Anledningen är att jag är inne i en matlagningsperiod som omväxling. Förra helgens fläskfilé har räckt ända till idag i och med att jag kompletterade den med en (färdiglagad) laxfrestelse och igår fick jag för mig att det skulle sitta fint med köttfärs(limpa). Den lär räcka lika länge om jag inte lessnar.

Planerat diskussionstillfälle
När jag hade plockat in den torra tvätten i eftermiddags drog jag på mig ”tantvarningskavajen” och åkte söderut. Kl 16 hölls ett dis­kus­sions­till­fälle i Brukshallen/motionshallen i Dalsbruk angående bäddavdelningens fortsatta öde. Ämnet lockade en nästan fullsatt hall, dock var jag den enda re­pre­sen­tanten från vår by vad jag kunde se.

KommundirektörenEfter inledning av kommundirektören och omsorgsnämndens ordförande fick politikerna fem minuter var, sen var det fritt fram att ställa frågor. Det blev fler kommentarer än frågor tyckte jag, men alla kan ju inte vara lika konkreta som jag. 😉

Jag ville ha svar på frågan hur mycket man sparar om man lägger ner bäddavdelningen i Dalsbruk och i stället genomför en utbyggnad av Kimitos bäddavdelning som sägs kosta 4-5 miljoner €. Svaret var inte lika konkret. ”Jag har siffrorna här, men vill inte gå in på detaljer. Huvudsakligen på personal­kost­nader” svarade kommundirektören. Men nån siffra fick vi inte.

På hemvägen satt jag och funderade på om jag ska ställa upp i nästa kommunalval som obunden kandidat. Det skulle faktiskt vara intressant att delta i och följa beslutsfattandet på nära håll. Fast det förutsätter ju att jag får tillräckligt många röster förstås. Enligt uppgift kan jag räkna med två, men det räcker ju inte så långt. 😀