Månad: mars 2014

av

19.3 – Från adressater till videkissar

Jag har koll på adressater och parabener, är referens och har städat lite trots snön. Kissar pryder bordet.

Koll på adressater
Enligt Itella finns det totalt 2.127 svenskspråkiga adressater på Kimitoön. Jag fick en strålande idé på förmiddagen igår och bad Itella om pris för utskick till alla postnummer på ön. För utskick på mindre än 15 g betalar man 0,176452 €/st, så det var inte så blodigt tycker jag, men det är ju inte jag ensam som bestämmer.

Parabener
AV-produktJag har i många år anlitat ett företag som säljer Aloe Vera-produkter för att aloe sägs vara så bra. Fast nu vill jag inte ha en av deras produkter längre – fem(!) olika typer av parabener ingår i den.

Det finns ju andra konserveringsmedel som är mindre skadliga, så varför inte använda dom i stället för att riskera hormon­störningar i kroppen? Usch vad dåligt av ett företag som profilerar sig som hälso­främjare. 😦

Referens
I förmiddags blev jag uppringd av en dam som sa att hon jobbar på Jämtlands läns landstings be­mannings­enhet i Östersund. Jag var helt ställd… Vad i hela friden ville hon mig?

Hon fortsatte med att tala om att en för mig bekant person hade sökt jobb hos dom och angivit mig som referens. DÅ ramlade polletten äntligen ner. Det hade jag ju lovat vara för länge sen men redan glömt förstås.

Eftersom jag anställde personen i fråga på dåvarande Consensus kompetensutveckling och bara hade gott att säga om henne, vidarebefordrade jag förstås mina omdömen. Jag påpekade dock att det är nästan tio år sen jag hade med henne att göra, men avslutade samtalet med att säga att jag tror att hon blir nöjd med henne som medarbetare. Hoppas hon får jobbet!

HalvstädatStädat
Lagom tills jag hade rustat mig i arbetskläder och plockat fram lämpliga verktyg gick solen i moln. Lustigt fenomen som inträffar ganska ofta har jag märkt, undrar vad det beror på? 😉

Jag har retat mig på torrt gräs och döda växt­rester som spretar på avloppsröret så jag beslöt städa bort dom. Dess värre visade det sig att ena sidan var snötäckt, så städningen blev bara halvgjord.

Men jag hittade utan problem mer som behövde åtgärdas. Nyponbusken på västra sidan om huset skulle bort och en ungbjörk stod olämpligt, några syren- och plommonkvistar hängde för långt ut, den vissna ormbunken vid husknuten behövde tas bort, etc, etc.

Jag blev glatt överraskad av att hitta polarrosen på ett nytt växtställe. Troligen följde en del rötter med då avloppstanken täcktes med jord 2008 och nu har den tagit sig. Spännande att se om och när den blommar.

Kissarna trängs
Som avslutning på arbetsdagen gick jag ner till strandkanten för att plocka videkissar. Visst är det märkligt att dom finaste kvistarna alltid är så långt bort och högt upp att man inte når dom? Efter lite trixande fick jag i alla fall i hop en liten bukett som pryder köksbordet.

Mia inspekterade buketten omgående men verkade tycka att den kan få stå där. Hon gick och satte sig på sin vanliga utkiksplats i stället för att angripa ”inkräktarna”. 🙂

Kissar

av

18.3 – Bekvämt

Jag har representerat, reserverat och sålt och ska inte ha dödsannons.

Representerat
Igår ville sekreteraren i Lion Mountain Finland rf (ub) ha moraliskt stöd när hon skulle informera om verk­sam­heten för Röda korsets lokalavdelning i Dalsbruk. Det var ett synnerligen smärtfritt uppdrag, jag behövde varken förbereda mig eller säga nåt.

SLs statsvapenEfter en halv timme kunde jag åka hem igen och med nya kunskaper. Jag har visserligen sett Finlands flykting­hjälps dokumentär om Sierra Leone, men vår sekreterare gav både historik och information om aktuella förhållanden i landet, vilket såväl jag som mötesdeltagarna uppskattade. Ett rikt land i fråga om naturtillgångar, men urfattigt på grund av hänsynslös exploatering och korruption.

Reserverat
För ett par dar sen förälskade jag mig i Fiskars grässax på skaft men kom fram till att jag inte hade lust att betala frakt­kost­na­den om jag köpte den i Agri-Markets nätbutik. Jag ringde i stället butiken i Kimito och fick prata med den alltid lika glada försäljaren på Multasormi-avdelningen.

Jodå, såna låg i beställning och skulle ha levererats redan för ett par veckor sen upplyste hon mig om. Eftersom snön fortfarande ligger kvar är det ju ingen panik, så jag bad henne reservera en sån till mig. Det skulle hon gärna göra och lovade meddela när den finns att hämta. En riktig pärla är hon. ”Rätt man på rätt plats är oftast en kvinna.” har nån klok person sagt. 🙂

Sålt
En ung dam på Kimitoöns Bytesbörs på FB var intresserad av att köpa trädgårdsmöbler i trä så jag laddade upp en bild. Som av en händelse har jag ju ett lämpligt möblemang. Det visade sig att avståndet var för långt, men jag fick andra intressenter i stället.

Bland andra en f d kollega från skolan i Dalsbruk som gärna ville köpa soffan. Det fick hon så klart och för en timme sen var hon och hämtade den. Ypperligt. Då gäller det att hitta seriösa köpare till resten också. Och går dom inte åt så gråter jag inte för det, dom begär ju inte mat.

KorsIngen dödsannons
Jag har ju väntat och väntat på fakturan från HBL för mammas dödsannons men inte fått nån. Igår ringde Annonsbladet och frågade om jag fått den? ABL hade nämligen fått både en kreditering och en betalningspåminnelse men inte fått fakturan. Snacka om strulkusar.

Vi kom överens om att ABL fakturerar mig och betalar HBL i sin tur så är saken äntligen ur världen. Idag fick jag fakturan. Jag var beredd på ett par hundra, men det räckte inte alls – 324,38 € ville dom ha.

För två (små) dödsannonser och en tackannons blev summan 481,12 räknade Excel raskt ut. Svindyrt tycker jag. ABLs annons kostade bara 126,98 trots att den var försedd med bild, så HBL var mer än dubbelt så dyr för bara text och standardsymbol.

Därför beslöt jag på stående fot att nån dödsannons ska jag då inte ha! Det räcker gott med djungel­telegrafen. Några nära släktingar har jag ju inte kvar och tids nog får också avlägsna vänner och bekanta reda på att jag inte finns mer. Så nu vet ni det! 🙂

av

16.3 – Veckoslutsprogram

Det som var löjeväckande i fredags är på sin plats igen, jag har upplevt en ”klyvsexa”, kommit lindrigt undan och överträffat mig själv.

På sin plats igen
I fredags kändes det löjeväckande att köra med vinterdäck, rattmuff och kupévärmare. Igår kändes det helt OK igen och än så länge ligger snön kvar så jag gör mig ingen brådska. Det kändes ovant att putsa snö från bilen, det gjorde jag senast för mer en månad sen.

Klyvsexa
Det blev ”klyvsexa” i stället för huggsexa i fredags. Fru grannen erbjöd mig att få disponera deras ved­klyv, men händige släktingen hann före.

VedtransportJag hade precis hunnit fälla och kapa den lilla björken och klyva allt jag rådde på när jag hörde surret av hans fyrhjuling och såg den dyka upp med släpvagnen bakom. Tack vare den eminenta servicen slapp jag kärra upp kubbarna, lasta dom i bilen och frakta dom till klyven. Dessutom fick dom färdiga klabbarna skjuts till vedlidret.

För att förenkla transporten till­ba­ka, föreslog jag att jag kunde hämta veden med Silverpilen. När jag infann mig var klyven redan i gång och färdiga klabbar låg i en liten hög i släpvagnen. Min enda insats bestod i att stå på behörigt avstånd och se på, förutom att bistå med nya kubbar.

Precis som en av mina bloggläsare påpekade är färskt virke lätt att klyva, men att klyva en kubbe med flera kvistförgreningar är liksom inte lika enkelt. Åtminstone inte för mig. Tack och lov för maskinell ved­klyvning!

Strax före sju hade jag tömt Silverpilens baklucka och kunde lugnt invänta den utlovade snön. Kött­soppan satt fint som avslutning på dagen. Tänk vad bra det går när det går bra. Heder och tack än en gång för all hjälp!

Lindrigt
Igår eftermiddag hade jag kommit överens med Daphnias ordförande om att hjälpa till med att för­fatta före­nin­gens verk­sam­hetsplan inför årsmötet. Att röja snön från Silverpilen var drygare än jag hade räknat med så jag ringde och talade om att jag blev något försenad och lovade meddela i fall jag inte kunde ta mig fram på byvägen, snötäcket var tjockare än jag hade förväntat mig.

KakaJag tog mig fram utan missöden och kunde konstatera att jag arbetsmässigt kom väldigt lindrigt undan… Ord­fö­ran­den hade redan skrivit en lista över planerade aktiviteter.

Vi diskuterade detaljer över kaffet hon bjöd på och spånade på en idé som vi båda gillade så klockan hann ändå ticka i väg rätt långt innan jag var hemma tillbaka. Min insats var således ungefär lika stor som dagen innan.

Överträffat mig själv
Det var fortsatt vitt på marken i morse, alltså var det innejobb som gällde. Men att både tvätta, städa, diska och laga mat en och samma dag har jag nog inte lyckats med dom senaste tio åren! Därmed har jag verkligen överträffat mig själv.

Om inte kaffebesöket hade anlänt i förtid hade jag också hunnit byta om och duka kaffebordet. Nu fick det bli som det blev med klädseln, men jag var ju i alla fall påklädd och hade hunnit vispa grädde till kakan. 😀

av

13.3 – Sågmassakern fortsätter

Jag dementerar en tidigare uppgift, är imponerad över timpriset och har fortsatt såga med ett par avbrott.

Dementi
I inlägget den 18.2 hade jag en snygg liten uppställning över elförbrukningen dom senaste sex åren. Den var fel! Elleverantörens uppgift ser något annorlunda ut, speciellt för fjolåret, vilket framgår av bilden nedan. Före 2010 hade jag en annan leverantör, därför saknas tidigare statistik. Mig ska man alltså inte lita på, i synnerhet inte om det gäller siffror.

Elförbrukning 2010-2013

Det ska förresten bli intressant att se om och i så fall hur mycket elsågen påverkar förbrukningen?

Hyfsat timpris
Igår fick jag faktura från församlingen avseende jordfästning och grop för urnan. Jag räknade raskt ut att timpriset för att få disponera kyrka, präst och kantor låg på 400 €/timme. Hyfsat timpris måste jag säga.

Gropen kostade 125 € och ceremonin på ca 25 minuter betingade ett pris på 200 €. Så vad får man då för medlemsavgiften, dvs kyrkoskatten, kan jag undra?

Avbrott 1
Ganska exakt klockan tolv började dagens sågningspass. En halv timme senare hörde jag en mansröst bredvid mig säga ”godda’, godda’”. Först trodde jag det var nån bekant, men den här mannen hade jag aldrig sett tidigare.

Han sa mitt namn och undrade om det var jag? Han hade haft lite svårt att avgöra vilket av husen han skulle till. Jag bekräftade och förstod genast vad det var frågan om när jag såg pappret i hans hand. Mina nya trädgårdsmöbler hade anlänt.

UtemöblerJag beställde dom mitt på dan i söndags (9.3) och nu var dom redan här. Veken kaluste drar verkligen inte benen efter sig. 🙂

I stället för att fortsätta såga, slet jag upp emballagen, ställde ut stolarna i bersån (dom var färdig­monterade) och satte i gång med att montera bordet. Idealiskt montage – alla sju skruvar såg likadana ut och an­vis­ningen var klar och tydlig.

Det innebär alltså att bersån är färdigmöblerad för sä­son­gen, nytt rekord när det gäller tidpunkten. I helgen ska det visst komma snöblask, men det tål ju möblerna utan problem. Hoppas jag!?

Avbrott 2
Jag hann precis bli klar med bordet innan det var dags att åka och hämta köttsoppa hos Kerstin och klippa håret. På hemvägen postade jag avföringsproven och gjorde en snabbvända in i butiken men kunde fortsätta sågandet vid 15-snåret.

Tre timmar senare var jag äntligen klar. Alla kvistar ligger prydligt i en hög och väntar på tuggen och i en annan hög ligger veden. Nästan två dagars jobb för ett enda träd… Men tid har jag ju gott om, så det gör inget.

I morgon är det björkens tur om jag får som jag vill. Den är klart ”magrare” och har inte lika be­svär­ligt grenverk som lönnen, så den ska jag väl hinna med på en dag hoppas jag.

av

12.3 – Ett himla kuskas och sågas

Måndagen och tisdagen gick mest åt till förflyttning hit och dit. Idag har jag premiärsågat.

Kyrkogården
Första hålltiden i måndags var kl 10. Då hade jag träff på kyrkogården med min trevliga be­grav­nings­entreprenör och en mycket charmerande ung man. Mötet gällde val av minnesplatta till mamma och renovering av den befintliga gravstenen. Senast till Mors dag skulle min beställning vara verkställd lovade ”stenkillen”.

FotvårdFotvård och tandläkare
Ett par timmar senare var det dags för avfärd till Kimito. Fotvård kl 13 och tandläkare kl 14. Det är första gången jag nånsin fått fotvård. Och jag är helt hundra på att om jag inte hade fått ett pre­sent­kort av Grisen/Tvillingen i födel­se­dags­pre­sent hade det inte blivit nu heller.

Tidvis var det rena tortyren när den unga damen gjorde sitt bästa för att bryta av fötterna på mig. Mina senor var väldigt spända sa hon och böjde lite till trots mitt vrålande. Fotbad och massage var förstås skönt så jag kanske vågar mig på en repris nån gång när jag har glömt smärtan.

Tandläkarbesöket var kort och effektivt. Det gällde ju ”bara” att fästa kronan på sin gamla plats. Jag bad också om att få övrigt garnityr kollat så jag slipper nytt besök om ett par månader då jag normalt brukar ha ”årsöversyn”.

Veterinärbesök
I tisdags kl 7:30 hade vi tid hos veterinären. Mias hysteriska slickande i bakändan och tidvisa kanande på rumpan behövde kollas tyckte jag, det här var inget normalt beteende för henne. Jag misstänkte analsäckarna, men dom kändes normalstora och hon reagerade inte när jag kände på dom så det måste vara nåt annat.

För att säkerställa att det inte berodde på mask fick hon en Axilur-kur eftersom det var dags, men dom symtomen brukar ju vara annorlunda så det uteslöt jag också.

Mias mageVeterinären klämde på nedre delen av magen, kollade rumpan och analsäckarna men kunde inte hitta nån anledning till slickandet hon heller. Kroppstemperaturen låg lite över det normala, men det hän­förde hon till stressen över bilåkandet.

Antagligen beror slickandet bara på att hon har svårt att komma åt för att magen är i vägen föreslog jag, men veterinären var så finkänslig så hon inte kommenterade det även om hon troligen delade min uppfattning. Mia väger nämligen ett par kilo för mycket efter vintern.

Jag passade samtidigt på att be om vaccinationen för kattflunsa, annars hade vi behövt åka igen i slutet av maj. I fortsättningen räcker det att hon får den i samband med kattpestvaccinationen vart tredje år sa veterinären under tiden hon tog betalt. Så bra, då är det våren 2017 nästa gång, förutsatt att vi inte behöver åka dit för nåt annat före det.

Mia reagerade ovanligt kraftigt på vaccineringen och kände sig jättedålig såg jag, men tack och lov gick reaktionen över innan jag var tvungen att lämna henne för nästa ärende. Hon fick stanna inne och ta igen sig under tiden.

Gurk- och glasavhämtning
Jag hann gott och väl med en andra frukost innan det var dags att byta om och åka tillbaka till Kimito. Klockan ett hade jag kommit överens om att träffa ”stadsborna” som vänligt nog hade med sig cock­tail­glas och saltgurkor till mig.

Glasen var jättesöta hann jag konstatera innan vi gick in och fick oss en pizza. Nån betalning kom inte på fråga fick jag besked om och till råga på allt fick jag inte ens bjuda på pizza, f d klasskompisens sambo envisades med att betala. Men vid lägligt tillfälle ska jag nog se till att göra rätt för mig har jag bestämt.

Saltgurkan är nu vederbörligen provsmakad och befunnen helt i klass med den som jag tidigare köpte i lösvikt hos Kompis. Mängden jag fick (1,125 kg) lär räcka ett bra tag.

Premiärsågat
Det fina vädret och antalet plusgrader lockade till utearbete och inspirerade till premiärsågning med nya elmotorsågen. Idag skulle lönnen ner.

AvverkningDet var ett nöje att såga. 🙂  Lönnen var mycket grovare än jag mindes och fällskäret blev inte alls som jag tänkt mig, men i övrigt fungerade allt finfint. Att lönnen föll åt motsatt håll än vad jag hade planerat gjorde inget, huvud­sa­ken att jag inte blev under den.

Jag gjorde bort mig ett par gånger och fick trixa en del för att få loss kedjan, men nu har jag (för­hopp­ningsvis) lärt mig att undvika såna tabbar i fortsättningen. Hur jag hade lyckats skava bort ytan på elledningen är en gåta? Jag som tyckte att jag var jättenoga med att ha elsladden ur vägen hela tiden?

Efter fyra timmar inklusive ett par korta pauser är mer än halva lönnen kvistad och kapad och små­veden inforslad i vedlidret. Dom grövsta kubbarna måste jag förstås klyva, så jag får höra mig för om det är nån som är villig att stå till tjänst med vedklyv? Egnahemsföreningen har en man kan hyra, men det verkar lite löjligt att hyra en bara för ett halvdussin kubbar.

Jag kanske klarar mig med min stora klyvyxa förresten? Det vore ju intressant att testa! Risken är väl att jag inte orkar lyfta kubbarna så jag får ordentliga ”hugg”, men det återstår att se. Jag är ju ganska kraftigt byggd även om jag är lite kort i rocken. 😀

av

The Queen

The Queen

Bland dagens ärenden fanns ett besök hos Wuorio för att köpa blockljus. När jag kom till kassan hade jag med mig den här stenen också. Texten tyckte jag passade mig utmärkt med tanke på mitt kontrollbehov och min påstridighet. 😀

av

9.3 – Nästan otroliga fynd

Jag har gjort både antika och nya fynd, fått napp på cocktailglas, fungerat som ordförande och undertecknat vård­testamentet.

Antika fynd
Igår gjorde jag antika fynd i skafferiet. I samlingen ingick pulversoppor, kryddblandningar och dipp­såser från år 2000 t o m 2011. Det säger en del om hur ofta jag städar mina skåp. Enda orsaken till att jag ”fyndade” just igår, var för att jag behövde mer plats. Inte så konstigt att det blir trångt med tanke på städintervallen. 😀

Nytt fynd
Det är inte så dumt att kunna sitta hemma på Udden och inhandla nya utemöbler på en sön­dag… I förmiddags fick jag för mig att jag skulle kolla vad plastrottingmöbler betingar i pris.

RanuaMina befintliga trädgårdsmöbler härstammar nämligen från 80-talet och börjar bli rätt så skrangliga. Dessutom är jag urless på den (fula) bruna färgen så jag hade planerat måla om dom, men kom alltså på bättre tankar.

Jag började med att kolla öns lokala leve­ran­tö­rer, men hittade inget jag gillade. Nåt jag gillade visade sig kosta långt över 500 € och hade soffbord, så det föll bort. Den summan hade jag inte tänkt punga ut med. Men bland sökresultaten fanns också Veken kaluste och ett par lämpliga möblemang i önskat material till halva priset. Perfekt!

Jag slog till på direkten. 298 € för fyra stolar och ett bord inklusive hemleverans – det måste väl vara ett fynd? Frakten kostade 49 €, vilket lät lite mastigt ända tills jag kollade var firman ligger. Då insåg jag att kostnaden var väldigt rimlig. Veke håller till i Lappland, i Ranua närmare bestämt (se bilden). Undrar om han ångrar sig när han ser mitt postnummer? 😀

Napp på cocktailglas
Snart kan man få sig en Dry Martini i rätt sorts glas på Udden! Tack vare att min f d klasskompis läser bloggen erbjöd han mig att få överta hans gamla cocktailglas. Suveränt! Då finns det ju historik i glasen även om dom är tomma.

Enligt bilden han skickade blir jag jättenöjd med modellen. På tisdag får jag se dom ”live” när jag hämtar dom. Han och sambon ska titta till sommarstugan i Kimito så jag behöver gu’skelov inte åka till stan och hämta dom.

Mötesordförande
I stället för att gå ut i det soliga vädret igår, tillbringade jag drygt tre timmar vid köksbordet som mötes­­ordförande i trevligt sällskap. Föreningen under bildande höll sitt konstituerande möte, upp­rättade stiftelseurkunden och bestämde vilka stadgar som ska gälla. Ganska bra jobbat på den tiden kan jag tycka.

VårdtestamenteVårdtestamente
Mötesdeltagarna fick igår som första uppdrag att bevittna min underskrift på vårdtestamentet (som jag skrev om i inlägget 3.1.2014). Även om Mia överlever mig har hon ju lite svårt att tala om hur jag har tänkt mig vården i livets slutskede. 😀

Man behöver inte ens formulera det själv, bara ladda ner en PDF-fil från Institutet för hälsa och välfärd, skriva ut den och underteckna i två ojäviga vittnens närvaro. Lätt som en plätt, förutsatt att man har lite datorvana.

Nu ligger testamentet i pärmen märkt ”Mitt liv”, vilket kommer att framgå av ”Vita arkivet” när jag fyllt i det. Också det en utmärkt idé för den som vill underlätta för de efterlevande. Visserligen knutet till begravningsbyrån Fonus i Sverige, men man kan ju stryka det som är irrelevant.

av

7.3 – Gjort och ogjort

Jag har inlett vårstädningen, läst en anvisning, pratat med advokaten och letar cocktailglas. Mia är synnerligen punktlig.

MossaVårstädning inledd
Igår kände jag för att inleda vårstädningen på tomten. Så här tidigt har jag aldrig börjat tidigare! Det kändes konstigt att se en skridskoåkare samtidigt som jag krattade, det har heller aldrig hänt tidigare.

Under dom blöta, halvt förmultnade löven och det torra gräset lyste små gröna knoppar och skott. Synen är lika välkommen varje år. Tomten på Udden är för all del grön året runt eftersom mossan har invaderat det mesta. Men mossgrönt är ju också vackert. 🙂

AnvisningAnvisning
Att uppfylla kraven i anvisningen till avföringsprovet är ju inte det enklaste… Avföringen får inte komma i kontakt med vatten eller urin står det. Men jisses, var har dom tänkt sig att man ska uträtta sina behov dådå? I en potta?

Tur att jag har dass. Fast då uppstår nästa problem – provet ska tas på två olika ställen i avföringen. Hur man bär sig åt för att få en snygg ring eller sträng står det inget om. Tänk om det blir en hög i stället, var tar man proven då? Och det här ska dessutom upprepas tre dagar i följd! Suck och stön.

Samtal med advokaten
Idag ringde jag öns trevligaste advokat (och den enda tror jag?) eftersom jag fick faktura på mammas slutliga vistelse på bäddavdelningen. Han hade inte börjat med ”sifferexercisen” än, så det var ingen brådska med beloppet. Vi ventilerade i stället en del andra detaljer och han lovade återkomma när bouppteckningsförrättningen förestod.

På jakt efter cocktailglas
Trots att jag har alkoholproblem i form av fyllda men dammiga flaskor och karaffer, inhandlade jag en flaska till i onsdags. Jag blev plötsligt kolossalt sugen på Dry Martini, ”stirred, not shaken” precis som James Bond vill ha den.

Dess värre har jag inga cocktailglas… Helst ska dom se ut som på bilden, men Ikeas variant (Optimal) går också bra har jag kommit fram till. Tyvärr går dom inte att köpa i nätbutiken konstaterade jag.

Alla problem har dock en lösning. Jag har antecknat artikelnumret på inköpslistan till min f d klass­kompis. Han lovade nämligen förse mig med sånt som inte finns att handla lokalt. Jag har för all del inte kollat hos Wuorio, men jag tvivlar på att dom har cocktailglas?

Det går förstås att använda andra glas. För många år sen blev jag serverad likör i välfyllda dricks­glas. Efter det äventyret drack jag inte likör på ett bra tag. 😀

Mia är punktlig
Prick klockan 17 slutar arbetsdagen vet Mia. För att jag skulle notera tidpunkten satte hon sig på skrivaren. Fast mest för att undersöka ljudet och varifrån papperen kommer.

Mia på skrivaren

av

5.3 – Gammalt och/eller slitet

Jag har pensionerat ett plagg, ”retuscherat” skodon och bitit av en krona.

Pensionerat plagg
Det är inte bara jag som är gammal och sliten. Idag pensionerade jag ett nattlinne som min foster­mor använde i ett antal år innan hon dog (1999) och som jag har använt regelbundet sen 2007 så det var väl använt och minst 20 år gammalt. Tyget var så tunnslitet att det gick sönder varje gång jag drog i ärmarna (annars ”korvade” dom sig under morgonrocken) och det fanns både större och mindre hål här och där.

KnappsamlingJag övervägde ett tag om jag skulle klippa bort dom trasigaste delarna och spara resten som poler­trasa, men såna har jag gott om sen tidigare så det fick bli sophinken. Men knapparna tog jag faktiskt rätt på. Därmed har min digra knappsamling utökats med fyra vita knappar. Vad jag nu ska med dom till? Ett bra exempel på att uppfostran sätter sina spår. 🙂

Retuschering
Det soliga och vårlika vädret fick mig att välja mina svarta allväderskängor i stället för vinterdito när jag skulle i väg och handla idag. Dom är inte så nya dom heller märkte jag. Yttermaterialet har spjälkts upp där foten böjer sig och nåt grått tittade fram i sprickorna.

Eftersom dom är fullt användbara och oslitna i övrigt, beslöt jag göra en snabbrenovering i form av en ”retu­sche­ring” med svart tuschpenna. Snabbt, enkelt och billigt. Sån lösningar gillar jag.

Avbiten krona
Tyvärr blir nästa reparation inte lika snabb, enkel och billig… Vid ingången till Sale stod en ung dam och såg ut som om hon sålde lotter eller nåt liknande, så jag frågade vad det rörde sig om? En pre­sent­check på 20 € lottades ut bland dagens kunder upplyste hon mig om. Självfallet fyllde jag i namn och telefonnummer på en av hennes lappar, 20 € är ju nästan en vindunk!

Vid sidan om lapparna stod en skål med reklamgodis som jag försåg mig ur innan jag gick vidare in i butiken. Jag hann bara tugga mig fram till grönsaksdisken då jag kände nåt hårt och konstigt i munnen. Första tanken var att den hårda karamellen innehöll nåt slags fyllning, men det stämde ju inte riktigt så jag spottade ut den hårda delen. I handflatan låg en tandkrona inkletad i godis konstaterade jag be­drövat. 😦

GuldkronaFörst kunde jag inte lokalisera var den kom i från, men framme vid mjölkdisken hade jag lokaliserat luckan i tandraden. Det var alltså en ”Göteborgskrona”, en av mina första guldkronor som härstammar från mitten av 80-talet så den kanske har gjort sitt? Fast den hade ju säkert hållt ett tag till om jag inte våld­tuggat på den hårda karamellen! Den var inte ens god, så det där om att gratis är gott stämmer minsann inte alltid.

När jag hade handlat klart och ställt in kassen i Silverpilen bestämde jag mig för att ringa ”käftis” per omgående. Han frågade om jag hade ont, men det hade jag ju inte. Sen förhörde han sig om jag hade kvar kronan och hur den såg ut? Efter min beskrivning fast­slog han att den nog kunde åter­an­vändas. ”Så bra, den var jättedyr!” utbrast jag lättad. Då var jag välkommen på måndag klockan 14 sa han och vi avslutade samtalet.

Vilken himla tur att det finns proffs när det behövs! 🙂