Månad: februari 2012

av

16.2 – Hälsa och välstånd

Igår fick jag mera utrymme, har samma tider som grannen och fick en ny blombukett. Idag har datorn och Silverpilen genomgått hälsokontroll och kyl och frys är välfyllda.

Mera utrymme
Jag kan i fortsättningen breda ut mig av hjärtans lust på bloggen… Mitt önskemål om utökning av ut­rymmet ledde till att två(!) herrar på HSS Media (som driver bloggen.fi) vardera har tilldelat mig 500 MB, så totala utrymmet är nu uppe i 1,5 GB. Det lär ju räcka ett tag. Jag niger djupt och tackar. 🙂

”Samtida”
Mina tillfälliga grannar verkar ha samma dygnsrytm som jag. Då jag skottade snö och putsade av bilen igår upptäckte jag att herrn i huset också var ute och skottade så jag sträckte upp handen och ropade ”hello”. ”Good morning” svarade han glatt. Klockan torde ha varit ca 12.45.

Möjligen trodde han att jag nyss hade stigit upp och var ute i morgonrocken som vanligt? Om det inte hade varit arbetsdag hade han mycket väl kunnat ha rätt.

Ny blombukett
Tulpanerna som fredagens middagsgäst överräckte hade knappt börjat vissna förrän jag fick nästa bukett. Gårdagens kurs­del­ta­ga­re tackade på så sätt för kursen och tyckte dom hade haft roligt. Det tar jag som ett bra betyg.

Hälsokontroll
F-Secure påminde mig tidigare i veckan om att det var dags för den månatliga hälsokontrollen av datorn igen så jag körde den i samband med frukosten. Efter uppdatering av ett par program fick jag godkänt.

I eftermiddags var det Silverpilens tur. Jag chansade på att få besiktningen tidigarelagd eftersom jag var en halv timme före utsatt tid, vilket också lyckades. Tur att ingen av gubbsen i kön visste om att jag trängde mig före.

Hur det gick med hälsokontrollen? Självfallet godkändes min ögonsten! Så mycket kärlek (plus lite service) som den bilen får, kommer den att hålla längre än jag.

Proviantering
Efter besiktningen åkte jag tvärs över vägen in på S-Markets parkeringsplats. På väg in i butiken signalerade magen högljutt att det var dags för påfyllning så jag åt en banan under tiden jag handlade.

Om jag hade åkt in på grillen och ätit nåt innan jag gick till butiken hade det säkert blivit billigare. Nu lockade nästan allt jag såg. Jag tror att städhyllan var den enda jag inte besökte.

Till mitt försvar ska sägas att allt jag köpte kommer förr eller senare att förtäras eller användas. Men den som eventuellt iakttog mitt varuberg trodde garanterat att det nalkas sämre tider inom kort. 😀

 

av

14.2 – Epilog

(Nej, jag är inte senil – jag är fullt medveten om att det här är andra inlägget idag. :D)

Jag har motionerat Mia och förberett morgondagen. Antalet vänner har minskat.

Motionspass
Eftersom Mia inte är särskilt förtjust i att vistas utomhus den här årstiden, ”övertalade” jag henne att följa med upp till soptunnan. Stigen är visserligen upptrampad men krävde en del extra skutt för att ta sig fram. Hon verkade ändå tycka det var roligt av tokrusningarna och ”kommentarerna” att döma.

För att få ner hennes vikt har jag minskat på mathållningen och serverar lättfoder. Det är inte värst populärt, igår kväll insisterade hon på att få det utbytt mot nåt godare, men oftast går det ner.

Kursavslut
I morgon är det sista kursavsnittet för ”Flinkt och tryggt på nätet”. Efter avverkad soptur och lite snöskottning ägnade jag mig åt kursinnehållet. Förra veckan installerade vi Skype och i morgon ska jag gå igenom hur man ställer in och använder programmet.

Det förvånar mig att man inte kan radera sitt konto? På supportforumet får man reda på att kontot inte går att ta bort, bara innehållet i profilen. Undrar varför?

Å andra sidan går det att ha flera Skype-användare på samma dator förutsatt att var och en har ett eget konto. Praktiskt om man har ett hemnätverk eller samma dator används av flera personer.

Färre vänner
För varje år blir Alla hjärtans dags-hälsningarna färre har jag märkt. Vännerna i Sverige som tackade för hälsningen jag skickade, har i år minskat till tre. Och det är väl inte så underligt eftersom vi aldrig träffas längre.

Desto gladare blev jag över att höra Grisen/Tvillingens röst. Vi kom fram till att det snart är läge för picknick på bryggan igen. Den 27.3.2011 begav det sig senast ser jag av datumet på bilden hon tog.

En trolig förklaring till den krympande vänkretsen är att jag är dålig på att hålla kontakt och höra av mig. Jag tror på nåt sätt att vännerna alltid finns kvar, oavsett hur länge sen vi senast hördes av eller sågs och riktigt så fungerar ju inte vänskapsrelationer. Precis som alla andra relationer be­hö­ver dom underhållas. Jag är alltså en dålig vän ur den synvinkeln.

Dess värre tror jag inte att jag kommer att bli bättre… Dom enstaka personer som står mig nära får stå ut med mig som jag är. Det gör dom nog förresten, annars skulle dom inte tillhöra ”den inre kretsen”. 🙂

Det påminner mig om ett klokt citat: ”En vän är en person som vet allt om dig, men som gillar dig ändå.”

 

av

12.2 – Snösöndag

Jag har fått ett motionspass, letat efter snörakan och gjort en ”provrakning”.

Motionspass
Jag blev förbluffad över snömängden när jag gick ut efter lunch.  Flingorna såg inte så stora ut men hade duggat tätt i flera timmar så alla stigar var igensnöade. Första gången i år jag fick skotta ”på riktigt”. 🙂

Jag tänkte först strunta i genvägen till uthuset, men hur det nu var kom jag ändå fram till att jag skulle anstränga mig lite till, så nu är triangeln fullständig igen. Jämfört med i fjol är snö­mäng­den minimal, men strax före julafton 2010 hade vi ungefär lika mycket snö kan jag se av bilden jag tog då.

Snösläden fick också tjänstgöra som transportsläde. När jag ändå var i farten tyckte jag det var lika bra att fylla på vedförrådet och fraktade vedbäraren på snösläden för att slippa bära den. Snön har onekligen vissa fördelar.

Var är snörakan?
Snön rasade från hustaket i omgångar under tiden jag skottade, vilket påminde mig om att jag gott kunde inviga den nyinköpta snörakan. Men var hade jag ställt den?

Jag fick för mig att den var delvis blå, men hittade inget som överensstämde med synminnet, varken i boden eller i vedlidret. Hade jag kanske varit så fiffig att jag ställde den i vindstrappan för att ha den nära till hands? Nix, där fanns den inte heller. Märkligt.

Då måste den ju finnas i boden eller vedlidret. Några andra förvaringsställen har jag inte. Jag gick tillbaka till boden och kollade noga, men ingen snöraka.

In i vedlidret igen, men där fanns absolut inget blått. Däremot en avlång kartong som var oöppnad. När jag vände på kartongen såg jag en eti­kett som avslöjade att innehållet var det jag sökte. En brun kartong blev alltså delvis blå? Jag har tydligen ett allvarligt fel på synminnet. 😦

”Provrakning”
Efter att ha slitit upp kartongen och skruvat fast stödbenen på snöbladet var jag klar för ”prov­rak­ning”. Fullt utdraget blev teleskopskaftet mer än tillräckligt långt, men vikten räckte inte riktigt till för att bladet skulle hugga tag i snön, delvis beroende på en i mitt tycke onödig böj på bladet.

Troligen är snörakan mer lämpad för att skuffa ner snön än för att dra ner den, etiketten till trots. Men det gick ändå bra att tömma trapptaket, vilket förstås resul­te­rade i en ny skottningsövning för att få bort den kompakta snöhögen framför trappan.

Onekligen bästa verktyget hittills och det kräver tacksamt nog ingen stege. Hur dom har tänkt att en rak borste på en rak stång ska kunna rengöra takrännan är dock för mig en gåta? Men det kanske beror på att min tekniska begåvning är något inskränkt?

 

av

9.2 – Mest nedgång

Arbetsveckan blev kortare än väntat, Silverpilen har fått ”nytändning”, elkonsumtionen har minskat och firman lider av recessionen.

Kort arbetsvecka
Idag skulle jag enligt planerna ha utbildat i Outlook 2007, men antalet deltagare var för litet. Arbets­veckan blev därmed extra kort – totalt 2,5 timmar om jag bortser från veckans supportärenden. Ganska skönt med lite ”bonustid”.

Nytändning
Idag överlämnade jag Silverpilen i ”mekarhänder” efter lunch. Arbetet beräknades ta en timme, så jag passade på att shoppa under tiden.

Nåt elfel hittade servicekillen inte, men konstaterade att batteriet var dåligt. Bara 36 % av start­kapa­citeten återstod. Det var egentligen ingen överraskning, batteriet har suttit i sen bilen tillverkades år 2000. Problemet med upplåsningen av bakdörren trodde han berodde på att låsmotorn var trasig.

Det ska bli spännande att se om dom konstiga symtomen uppträder trots batteribytet, men jag hoppas förstås på att dom har försvunnit. Nån ny låsmotor tänker jag inte investera i, låsknappen orkar jag ju få upp manuellt.

Det nya batteriet har ett års garanti och livslängden uppskattas till tre år. Finns det nåt annat utom livslängden på oss människor som ökar?

Hur som helst blev Silverpilen piggare på att starta och log lika förnöjt som jag när vi spann hemåt.

Minskad elförbrukning
Den kalla vintern till trots, minskade jag fjolårets elförbrukning med 2482 kWh jämfört med året innan. Riktigt vad det beror på vet jag inte? Möjligen eldade jag mer i spisen?

I och med det blev årsförbrukningen under 10.000 kWh, 9.425 kWh för att vara exakt. Tidigare år har den varit uppe i nästan 12.000. Duktig flicka. 🙂

Recession
Din Konsult har också drabbats av recessionen. Nästan inga kunder behöver utbildning eller stöd och i vy­korts­­för­­sälj­ningen råder stiltje. Om jag var tvungen att livnära mig på verksamheten skulle jag svälta ihjäl.

Jag kanske ska ta i tu med boken som jag har pratat om att skriva? Det är säkert många som har hört mig säga: ”när jag blir pensionär ska jag flytta hem och börja skriva på min bok”. Än så länge är jag ju inte pensionär på heltid så jag kan alltid skylla på det.

Att skriva en bok går väl an, men att få den utgiven hos ett förlag är en annan femma. Jag får nog räkna med att publicera den själv. Det betyder att jag också blir tvungen att marknadsföra den på egen hand.

Usch, vad jobbigt det låter. Det måste väl finnas nåt roligare som ger snabba intäkter? Helst nåt lag­ligt. Fast då blir alternativen förstås färre. 😀 Hm, tål att fundera på.

 

av

7.2 – I fas

Jag har ett 100-tal nya TV-kanaler, är i fas med kvällens sändningar och har ägnat mig åt pris­jäm­fö­rel­ser inför morgondagen.

Nya TV-kanaler
Efter lunch kom öns enda TV-servicekille in genom dörren med sin oscillator. Han är för övrigt också eltekniker.

Orsaken till att jag inte kunde ta emot TV-signalerna berodde på att fel mottagningsfrekvens var inställd – 174000 kHz och uppåt är frekvensen för vårt område. Då kan man undra hur det kom sig?

TV-killen sa att det fanns ett antal konstiga kanaler i minnet som hade förorsakat ändringen. När han hade tömt minnet och ställt in rätt frekvens fungerade allt som det skulle. I basutbudet ingår numera AVA som enbart var kabelkanal tidigare, så den tillkom ”på köpet”.

Efter idag vet jag hur man gör och har äntligen fattat att det inte är nån katastrof att avinstallera alla tjänster i ”systemmenyn”. Om jag hade läst handboken till TVn och vetat vilken frekvens signalerna har, hade jag kunnat åtgärda felet själv, men den har jag inte orkat befatta mig med. TV-teknik är inte riktigt min grej (det heller ;)).

Eftersom jag inte längre abonnerar på Canal Digitals utbud, bad jag honom ta ner parabolen, men han hade ett annat förslag. Han kunde rikta in den mot en annan satellit så fick jag tillgång till ett hundratal gratiskanaler den vägen. Bra idé tyckte jag och skickade ut honom i kylan för att hämta stegen och ratta in ASTRA.

Så från och med nu kan jag titta på väderleksprognos från Japan, nyheter från Ryssland eller Polen, kul­tur­program från Italien och underhållning från Tyskland eller Renault-kanalen. Första steget blir att anmäla mig till diverse språkkurser. 😀

Up to date
Efter att den trevlige teknikern hade åkt, tittade jag på gårdagens kvällsnyheter, dom missade avsnitten av Good Wife och NCIS på datorn, så nu är jag i fas.

Serien Good Wife gillar jag skarpt. Dels för att jag är allmänt förtjust i advokatbyrå-serier och dels för att jag känner igen mig i huvudpersonen. Det låter kanske pretentiöst, men jag upplever att många av hennes personlighetsdrag i serien påminner om mina. På gott och ont.

Prisjämförelse
I morgon ska kursdeltagarna lära sig ladda ner program, bl a Skype. För jämförelsens skull, kollade jag samtalspriserna hos Google Voice och blev förvånad – mobilsamtal i Finland är mycket billigare än hos Skype! Pris per minut inkl moms:

Skype: 19,3 c
Google Voice: 9,8 c

Övriga samtalsavgifter är däremot billigare hos Skype – 4 c/minut oavsett om man ringer privat­personer eller företag. Google Voice tillämpar differentierad prislista: 4,9 c/minut till fast privat tele­fon, 7,4 c till företagstelefoner.

Att ringa till någon som använder samma tjänst är ju gratis i båda fallen och båda kan hantera videosamtal. Google Voice förutsätter dock att man laddar ner en programsnutt för videosamtal och använder Chrome som webbläsare.

 

av

6.2 – Varierande måndag

Jag tog mig ur sängen i morse, har åkt på back-skubb och ätit ”ute”. Silverpilen har fått fnatt.

Nästan som vanligt
I morse hade jag inte en tanke på att jag kunde ha träningsverk efter gårdagens ansträngning. Enda stället jag kände av var ljumskarna, i övrigt kändes min kropp som den brukar. Med tanke på hur sällan jag rör på mig var det en positiv överraskning.

Anledningen kan förstås vara att jag praktiserade en ”muskelvänlig” skidstil. I morse fick jag ett mejl från händige släktingen där han talade om att han hade sett mig glida förbi och beskrev stilen som  ”ny­tradi­tionell stakning”. 😀

Back-skubb
Idag ringde före detta grannen och höll på att skrämma slag på mig. ”Jag hittar inga bilder längre och dom syns inte i Picasa heller” sa hon, men tillade: ”fast jag vet nog att dom finns kvar.” Skönt att höra att hon har kvar för­troendet för mig.

Felet var helt och hållet mitt. Då jag flyttade bildmapparna till en annan lagringsenhet la jag aldrig till sökvägen i Picasa och skapade heller ingen genväg till den nya enheten. På väg till mat­stället svängde jag in och rättade till min miss.

Middag ”på byn”
Igår kväll ringde Tuppen/Jungfrun och bjöd in mig på middag idag. Jag fick bestämma tid, så jag valde min ”antingen kaffe- eller mattid”.

Aptitretande dofter mötte mig i dörren. Bordet var redan dukat och inom några minuter serverades stekt fläskfilé, en delikat sås, kockens egen variant av Hasselbackspotatis och en grönsallad. Mums.

Det var så gott så jag tog en portion till. Fördelen med att äta i trevligt sällskap är att jag inte slänger i mig maten som jag brukar. Efter maten drack vi en mugg kaffe och fortsatte samtalet i var­dags­rum­met framför brasan tills klockan blev ”åka hem-tid”. En ovanligt angenäm måndags­efter­middag.

Mysko fel
En av dom kallaste dagarna slutade bakrutetorkaren fungera, så jag antog det hade med kylan att göra. Idag fungerade den igen men halvvägs till Kärra upptäckte jag att hastighetsmätaren och varv­räknaren stod still.

Då jag åkte vidare från före detta grannen fungerade dom igen. Mysko. Nånstans i elsystemet har Silverpilen glappkontakt eller eventuellt ett jordningsfel.

Symtomen började uppträda redan nån gång i somras. Då fungerade antingen bakrutetorkaren eller upplåsningen av ena bakdörren, sen började torkaren fungera igen men upplåsningen har lagt av permanent. Usch, intermittenta fel är det värsta som finns oavsett vilken mojäng det gäller. 😦

Om tio dar har jag tid för besiktning så jag borde kanske åtgärda innan dess. Eller så chansar jag och hoppas allt fungerar just den dagen? Risken är förstås att felen blir fler eftersom, så det är väl bäst att kontakta bildoktorn.