Att fylla i bidragsansökningar är tröttsamt. 😀
23.9 – Från marknadsföring till HDMI-kabel
Jag har skickat offert, beställt nytt lager, träffat flitiga läsare och skaffat bibliotekskort, mött nya styrelsen och inlett höstens första kurs.
Skickat offert
I måndags när jag nyss hade lämnat in datorn hos ZasData för felsökning ringde en tidigare kund. Vi avslutade samtalet med att jag lovade skriva i hop ett förslag till önskad utbildning.
Inspirerad av förfrågan skissade jag på innehållet direkt när jag kom hem och verkställde löftet i form av en offert. Den här gången blev rubriken marknadsföring, ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat.
Beställt nytt lager
Luftvärmepumpen har blivit högljudd med åren, så pass att mina gäster ibland undrar vad det är som låter. Efter att ha hört herr grannens förklaring i fjol, bestämde jag mig för att ringa leverantören och beställa ett nytt lager jag också.
Med tanke på att jag köpte den i januari 2009 är det kanske inte så konstigt att den börjar signalera ålderskrämpor. Det finns som bekant ingen evighetsmaskin.
Flitiga läsare och bibliotekskort
I förrgår infann jag mig i Dalsbruks bibliotek strax före 14. Lustläsarna hade sin första sammankomst för hösten.
Innan vi bänkade oss runt bordet hann jag fynda en liten bok om mårdhundar som fanns i en utförsäljningslåda och på en utlåningshylla fastnade min blick på ”Begrav mig stående – Zigenarna och deras resa” av Isabel Foneca. Den ville jag väldigt gärna läsa med tanke på att den handlade om mina avlägsna släktingar. Min farmors mor var zigenare.
Det förutsatte givetvis att jag hade ett bibliotekskort, vilket jag inte har. Men det gick enkelt att ordna vid utlåningsdisken. Mitt första bibliotekskort i det här landet.
Sen var det dags att sätta sig i Lustläsargruppen. Med risk för att avslöja mina fördomar, bestod den naturligtvis av enbart damer. Dom kände varandra sen tidigare, men jag blev varmt välkomnad som ny i sällskapet. 🙂
Att dela med sig av det man läst är ett bra sätt att få tips om läsvärda böcker och nya författare. Jag insåg snabbt att jag inte har en susning om moderna finländska författare och kände mig lite som en kulturanalfabet. Men det felet är ju enkelt att avhjälpa.
Träffat nya styrelsen
Som avslutning på dagen låg styrelsemöte i väglaget. Efter en expresstädning slängde jag i mig en smörgås och dukade bordet. Det var ordförandens tur att ”baka” så det räckte med kaffemuggar.
Eftersom jag dribblade bort mig på årsmötet (ordförandens kommentar) tillhör jag inte längre styrelsen men fick enhälligt förtroende att fortsätta uppdragen som sekreterare och kassör. 🙂
Höstens första kurs
Igår kväll var det dags för höstens första kurs och träff med en liten grupp på fyra personer. Samtliga var bekanta sen tidigare så det kändes bra.
Mindre bra var att datorprojektorn inte fick kontakt med min dator. Eftersom det i projektorn satt en HDMI-kabel i stället för den förväntade bildskärmskabeln var jag inte alls förvånad. Min bildskärmsadapter klarar mig veterligen inga HDMI-signaler.
Men, problem är till för att lösas. Nästa vecka ska det väl ha löst sig på sätt eller annat.
Rofyllt
Senaste dagarna har svanparet vistats i vår vik som dom brukar innan dom lämnar oss för varmare nejder. I eftermiddags lyckades jag ”fånga” dom borta vid Vidnäset där dom gled fram i maklig takt. 🙂
18.9 – Säsongsavslut
Det fina höstvädret fortsätter, jag har haft besök, fått upp båten och tömt bersån. Mia fick nygammal lekplats.
Fint höstväder
I början av september spådde jag att september skulle bli varm och torr. Så här långt har jag haft rätt, bortsett från natten till den 4.9 då Udden fick 7,5 mm regn.
Nätterna har blivit kyligare men dagarna mestadels soliga och vinden har hållit sig lugn. Riktigt skönt höstväder.
Besök
Igår infann sig vårt ”veckobesök” igen, fast nu var det två veckor sen senast. En smärre arbetsolycka la hinder i vägen förra veckan, men nu var vår Vik Husse återställd. Eftermiddagen försvann snabbt under livligt samtal och mumsande på både medhavd och ”lokal” skaffning.
Fått upp båten
I fredags förhörde jag mig om möjligheten att få anlita herr grannen junior igen för att hjälpa mig dra upp båten. Vi kom överens om att också sommargrannen psykologens båt skulle få samma behandling.
Sommargrannen psykologen med medhjälpare var redan på plats då fru grannen och junior dök upp på avtalad tid och sommargrannens båt var redan uppe på land när vi kom ner till stranden. Den behövde bara vändas och pallas upp.
Fyrhjulingen kom väl till pass för att smidigt få upp min båt och med hjälp av alla fem par händer var den snabbt och elegant vänd för vinterförvar. Tack igen alla som hjälpte till! J
Tömt bersån
När jag ändå var i säsongsavslutningstagen beslöt jag nyttja finvädret till att tömma bersån och flytta in en del prylar från trappan också. Bordet i bersån fraktade jag på pirran, övriga möbler var lätta nog att bära.
Golvet i boden fick samtidigt en omgång med sopkvasten och befintliga grejer stuvades om så det blev de facto bättre plats med sommarmöblerna inhysta än utan. Duktig flicka. 🙂
Mia fick nygammal lekplats
Mia var uppenbarligen lika lättad som jag över att båten var uppe på land igen. När jag gick för att hämta dom sista båtprylarna tog hon tillfället i akt att hoppa upp på den och med full frenesi fånga nerfallande löv.
16.9 – Tragiskt och tidsödande
Jag har en dödssjuk dator, är skuldfri och har fått en ansökan registrerad. Mia njuter av höstsolen.
Dödssjuk dator
Sen i slutet av augusti har min stationära dator haft illavarslande krämpor. För fyra dar sen blev dom högst akuta och idag gav den upp helt.
Som sista åtgärd försökte jag installera om Windows 10 i förmiddags trots att jag visste vad det innebär… Alla mina 60 program måste installeras på nytt.
Vid 40 % la datorn av. Efter att ha startat om den återgick den till befintlig installation som inte fungerar. Suck och stön.
Första dagarna nästa vecka lämnar jag in den hos ZasData. I bästa fall kan jag ha ”bara” ett minnesfel eller nåt annat hårdvarufel trodde teknikern jag pratade med. Hoppas det är så enkelt. I annat fall blir jag väl tvungen att investera i en helt ny ”burk”.
Till all lycka har jag min bärbara att tillgå, annars skulle jag få krupp. Allt jag gör utom utomhus‑ och hushållsarbete gör jag ju på datorn. Utan den är jag totalt pantad.
Skuldfri
Mellan datorhaverier och ‑strul har jag hunnit med hembygdsföreningens styrelsemöte i tisdags. Där var jag tvungen att låna pengar till ”födelsedagsskramlandet”, mina pengar räckte bara till kaffekassan. Dagen därpå återbetalade jag lånen så nu är jag skuldfri igen ett tag.
Ansökan registrerad
Hela eftermiddagen igår gick åt till att snickra på en bidragsansökan tillsammans med hembygdsföreningens vice ordförande. Nuförtiden används webbformulär som påminner om självdeklaration på nätet så det finns inget utrymme för fria formuleringar.
Idag fyllde jag i det sista och skickade in den. Ett par timmar senare fick jag bekräftelse på att den var registrerad så nu är det bara att vänta och se vad resultatet blir.
Mia njuter av höstsolen
Till skillnad från matte njuter Mia av höstsolen utomhus.
Lyckat
Titta så fin den är, klotkrysantemen jag fick till födelsedagen av Grisen/Tvillingen! Anledningen är att jag följde rådet jag fick av ”den unge gentlemannen” som också råkar vara trädgårdsmästare. Tack för tipset! 🙂
Märkligt
Den 6.9 på kvällen infann sig Mia i verandan med en nyfångad fladdermus. Den lyckades undkomma och tog givetvis sin tillflykt så högt upp som möjligt. Mina försök att få ut den misslyckades tyvärr så den fick hänga kvar över natten talade jag om för den.
På morgonen var den puts väck…? Antingen hade den hittat ut eller så låg den i Mias mage. Jag hoppas förstås på det förra.
10.9 – Till minne av en nära vän
Den 22.7 avslutade jag blogginlägget så här: ”Efter lunch dök en gammal god vän upp helt apropå. På Midsommardagen i år var det exakt 45 år sen vi blev bekanta blev jag påmind om. Jisses, det är ju ett halvt liv! Såna vänner har man minsann inte så många av.”
Nu finns den vännen inte mer. Det blev sista gången vi sågs. Idag på förmiddagen fick jag besked om att han dog igår kväll.
Jag förstår så innerligt väl att hans kropp inte orkade längre trots att livsviljan kanske ännu fanns. Han var alltid levnadsglad och positiv, även om han säkert hade sina mörka stunder precis som vi andra.
”Det är toppen!” svarade han alltid med ett brett leende när jag frågade hur det var med honom. Uttrycket hade han övertagit efter sin far har jag fått berättat för mig.
Trots den sporadiska kontakten, tidvis med flera års uppehåll, påverkades aldrig vår relation. När vi sågs pratade vi på som om vi hade skilts förra veckan eller dagen innan. Vi hittade alltid tråden.
Han var min äldsta och trognaste vän. En generös, varmhjärtad, humoristisk och utåtriktad person. En vän som jag kunde lita på i vått och torrt, anförtro mig åt och som alltid var sig själv i alla lägen. En god själ.
Det känns tungt och tomt att han är borta, men jag tröstar mig med att han har sluppit sina plågor och att han nu har det bra. Sorg är en känsla som bottnar i egoism påminner jag mig om.
Det gäller att i stället minnas alla glada skratt, roliga upptåg, gemensamma upplevelser och den trygga känslan av närhet och förtroende.
Men tomt och sorgset känns det likafullt.
9.9 – Fysiskt arbete och andra trevligheter
Jag har fått snigelpost, idkat tomtvård, firat i förskott och träffat en gammal kompis.
Snigelpost
I förrgår blev jag glatt överraskad. I postlådan låg ett alldeles ”riktigt” kort. Råttan/Väduren trodde att jag kanske inte hade fått hennes gratulationer via mejl eller SMS så hon skickade en analog hälsning.
Kortet och texten fick mig att småskratta. Så är det när man är utrustad med ”krockkuddar” både här och där. 😀
Idkat tomtvård
Igår lockade vädret till utevistelse igen. Lunchgröten intogs därför i bersån i strålande sol. Fågelkvittret har tyvärr avtagit markant och det är lugnt och stilla på sjön. En bekant hade redan fotat en flyende tranplog så nu är det ovillkorligen höst.
Det har gräset inte märkt av dess värre. Värmen och fukten i både luft och jord gör att det växer så det knakar. Efter gröten baxade jag därför ut stora gräsklipparen och gick bakom den, upp och ner, fram och tillbaka några timmar. Bra för blodcirkulationen tröstade jag mig med.
Firat i förskott
I augusti skickade jag ett mejl till min första kund här på ön och påpekade att vi borde fira 10-års jubileum. Britt-Marie på Ceracon var genast med på noterna och vi kom överens om att luncha i hop efter sommarsäsongen.
Innan vi bestämde dag och tid kom jag på att det var stört omöjligt att vi kunde fira 10 år!?! Jag flyttade ju hem 2017 så möjligen kunde det vara jubileum nästa år. Men det var värre än så – hon blev kund hösten 2008 konstaterade jag när jag bläddrade i kundarkivet.
Hon hade inte heller reagerat över årtalen så vi beslöt att vi firar ändå. Man vet ju inte om man är med längre om två år kom vi fram till, så idag hämtade jag henne klockan ett. Hon äter sen lunch som jag.
Jag hade tänkt mig att vi kunde äta antingen i Söderlångvik eller i Labbnäs, men för säkerhets skull ringde jag och frågade om dom hade öppet. I Söderlångvik har dom slutat med mat för säsongen och i Labbnäs var det barnmeny på grund av/tack vare gästerna som bodde där. Just så. 
Strandhotellet borde väl vara öppet tyckte jag, men där öppnade dom först klockan fyra så det var inte heller aktuellt. Då återstod bara Port Side eller restaurangen i Kasnäs. Eller möjligen Holmbergs Café, men då hade vi fått nöja oss med fiskburgare eller nåt dylikt.
Jag hade ju tänkt agera flotte Viktor så husmanskost på Panget kändes inte heller rätt. Min kund fick välja bestämde jag. På Port Side hade hon varit senast igår, så valet föll självfallet på Kasnäs.
Ingendera av oss har varit där i år konstaterade vi så det passade ju bra. Min kund tackade nej till à la carte så vi nöjde oss med lunchbuffén och den var vi riktigt nöjda med. En trevlig utflykt i trevligt sällskap! Med lite tur får vi göra om det om två år. 😀
Träffat en gammal kompis
Vi hade precis börjat med varmrätten när jag fick syn på ett välbekant ansikte. Det var ju Uffe, min roliga klasskompis på gymnasiet!
Han blev lika överraskad han och trodde att vi inte har setts på 30 år. Riktigt så länge var det ändå inte kom vi fram till, men definitivt ett tvåsiffrigt antal år.
Han är numera pensionär han också. Frun och han bor halva året i Finland och halva året i London talade han om. För att kunna hålla fortsatt kontakt lämnde jag mitt visitkort.
Vilken rolig överraskning! Uffe och jag hade mycket hyss för oss på lektionerna. 😀
7.9 – Morgonrocksdag, ”på sta’n” och ny bekantskap
Gårdagen blev en ”morgonrocksdag”, idag har jag uträttat ärenden ”på sta’n” och gjort en trevlig bekantskap.
Morgonrocksdag
Igår ”hann” jag aldrig klä på mig. När klockan var 18:30 kändes det inte längre motiverat, så jag bodde kvar i morgonrocken tills jag gick och la mig.
Tiden fördrevs med föreningsadministration – telefon‑ och mejlärenden, brev till nya medlemmar, betalningspåminnelser till en del befintliga, uppdatering av medlemsregistret osv, osv. Faktiskt stack jag inte ut näsan mer än att jag hämtade posten. Det tog jag igen idag.
Ärenden ”på sta’n”
Uttrycket ”på sta’n” är ju inte riktigt tillämpbart när man bor i glesbygd, men ”på byn” passar ju inte heller. Idag lämnade jag nämligen byn och åkte till ett par andra. Det blev stopp på många olika ställen runt sjön innan jag återvände till Udden.
Första stoppet gjordes i kyrkbyn för att hämta mat och återlämna ”tårttransportören” till Kerstin. Färden gick därefter vidare till Dalsbruk, så jag frågade damen som stod på busshållplatsen om hon var på väg dit? Det var hon, så jag erbjöd henne skjuts.
Där gick Launokorpi alltså miste om en biljettintäkt. Om jag hade varit riktigt schyst, hade vi inväntat bussen, betalat för resan och sen åkt bil. Men så schyst är jag inte.
Innan vi nådde Dalsbruks centrum gjorde jag ett snabbstopp för att lämna post till Trollkarlen, därefter lämnade jag av damen vid hennes resmål. Efter besök i K-butiken och inköp av porto till breven som jag postade kände jag för ett ”strandhugg” i Holmbergs Café.
Därifrån vidare till Sale, macken, apoteket och Alko. Då var klockan lite över tre, vilket innebar att jag snart var väntad i Söderlångvik, dagens sista anhalt. Fel, jag stannade faktiskt också vid en postlåda på Söderlångvikvägen när jag åkte hem. Många stopp blev det, men så uträttade jag också allt på ärendelistan. Duktig flicka. 🙂
Trevlig bekantskap
Strålande sol och 18° varmt lockade mig att dricka kaffe ute på Holmbergs terrass. Dom har alltså ingen berså. 😉
Vid bordet intill satt en ung man (med trevligt utseende), som med jämna mellanrum knappade på sin smarttelefon. Jag gissade genast att han var journalist på uppdrag i trakten. Troligen skulle han rapportera från Årets by, som Dalsbruk nyligen blev utnämnd till.
När jag fått i mig ett par tuggor av min cheesecake vände han sig mot mig och kommenterade det härliga vädret. Jag instämde och återgick till kaffet och kakan. Efter en kort stund tilltalade han mig igen: ”Är du härifrån?”
Fortfarande övertygad om att han var ”turistjournalist” specificerade jag vilken by jag bodde i och var den ligger. Den kände han (så klart) inte till, så jag förklarade. Vem vet, han kanske tänkte sig ett besök och reportage från vår lilla by också?
Därefter fortsatte konversationen om annat. Det visade sig att ”journalisten” är anställd som lärare i Dalsbruks skola och nyligen hitflyttad från Ivalo(!) via Helsingfors. Oj oj oj så fel jag gissade. 😀
Efter ett tag kom vi in på katter. Det var dumt av honom att inleda mig i frestelse… Jag fick givetvis mundiarré och serverade honom en längre monolog om vilken förträfflig kisse jag har. Efter ett tag ägnade han sig åt sin telefon igen.
Lyckligtvis är jag observant på när folk tappar intresset så jag avrundade snabbt min svada, reste mig och sa att jag hade en tid att passa. Då lystrade han genast, sträckte fram handen och talade om sitt förnamn, så jag gick fram till honom, skakade tass och presenterade mig jag också.
Trevligt med en ny och trevlig bekantskap. Om vi ses igen ska jag tala om hur fel jag gissade på hans yrke så får han sig ett gott skratt. 😀
Uddmors betraktelser 