av

22.7 – En skön söndag

Jag har njutit av ett ovanligt ljusfenomen, ägnat mig åt lätt rengöring, kollat potatisläget och studerat molnformationer.

Ovanligt ljusfenomen
Dom senaste morgnarna har den också synts en stund, men idag orkade solen lysa hela dagen lång. Dom enda moln som synts har varit fjädermoln. Helt fantastiskt att få njuta av den utan passerande åsk- eller regnmoln!

Rengöring
På dagens att göra-lista fanns två punkter: Aska, respektive Ved. Det betydde att jag skulle tömma askan i köksspisen och bära in ved.

Min vana trogen började jag med nåt helt annat. Bad­rums­mat­torna behövde skuras och golvet torkas. Man kunde nästan sätta potatis på det upptäckte jag när jag tog bort mattorna. Rengöringen var snabbt genomförd – den tomma golvytan är minimal.

Men sen var det askans tur. Återstoden av alla brasor och kremerade jaktbyten är nu spridd runt plom­mon­trädet bredvid dasset.

Då jag hade kommit så långt ner på listan beslöt jag göra en omprioritering. Det kändes inte så himla motiverat att bära in ved då solen sken från klarblå himmel och utetermometern visade 18 grader. Det får bli en annan dag.

Potatiskoll
På tal om potatis bärgade jag en premiärskörd till middagen idag. Dom har inte ens blommat än, men stånden har börjat gulna och då slutar dom växa har det sagts mig. Jag tvivlar starkt på att det beror på torka den här säsongen!

Storleken var som väntat modell större ärter, så det blir nog ingen försäljning i år heller. 😉 Men det fanns trots allt en del hyfsat stora också så jag var ändå nöjd när jag hade fått i hop till en kastrull. Hellre för små än för stora.

Jag har fortfarande för mycket kalk i jorden ställvis, många knölar var skorviga. Fast det inverkar ju inte på smaken, den var det då inget fel på.

Middagen som bestod av sill och den nyskördade potatisen intogs i strålande sol i den före detta och blivande syrenbersån. Eftersom jag envisades med att vara klädd i bikini kändes det för kallt att sitta i skuggan.

Molnstudier
Efter maten fick jag kaffe och sista resterna av en kaka. Det serverades också utomhus.

Jag bar ut Baden-Badenstolen och använde en pall som bord. Att äta och dricka utomhus hör liksom sommaren till och när det nu för en gångs skull var sol skulle den tas vara på tyckte jag.

Sen lutade jag ryggstödet bakåt och låg och tittade på fjädermolnen som passerade högt över mig. En indianhövding, en ängel och en sjuarmad ljusstake upptäckte jag. Dessutom fem svalor och två flyg­plan. En riktigt skön söndag. 🙂

av

21.7 – Arbetsdag

Jag har städat bort sista syrenhögen, försökt möblera om och ryckt upp dom sista jättelokorna.

Sista syrenhögen
Igår städade jag bort två av syrenhögarna men lämnade den sista och största till idag. Eftersom jag har fått för mig att jag kan ha användning för stammarna, tog det mycket längre tid att städa än att kapa.

Dom längsta och grovaste behöll jag, vilket innebär att 90 % nu är kapade två gånger och om­sorgs­fullt kvistade. Många blom- och staketpinnar blev det. 😀

Vän av ordning undrar kanske vad spray­flaskan som syns på bilden har använts till? Inget alls med syrenerna att göra. Jag upptäckte att myrorna såg ut att göra sig hemmastadda runt en sten i ena kanten på bersån och beslöt skrämma dom på flykten genom att spruta såpvatten på dom. Fungerade alldeles utmärkt kan jag meddela.

 

Ommöbleringsförsök
Ommöblering är inte min starka sida. När jag väl har ställt möblerna där jag vill ha dom, får dom stå kvar.

För att försöka variera mig beslöt jag möblera om i bersån. Tanken var att man inte skulle se så mycket av dom stympade syrenstammarna. Den nya möbleringen gällde i högst en timme, sen flyttade jag om så som jag hade det tidigare, mest beroende på att det såg trångt ut intalade jag mig. 😉

Slut på jättelokor
Dom fyra återstående jättelokorna fick finna sig i att bli uppryckta innan jag slutade arbetsdagen. Fast det var lättare sagt än gjort. Dom två högsta syntes tydligt sticka upp över duntraven när jag såg dom från fönstret, men bevare mig väl att ta sig dit!

Det visade sig nämligen att duntraven är högre än mina 1,65 cm och samsas med lika höga nässlor. Men skam den som ger sig. Jättelokorna måste ha varit minst två meter höga insåg jag när jag till slut nådde fram. Dom lever alltså väl upp till sitt namn.

Nästa år är det säkerligen lika många igen. :-/

 

av

19.7 – Åtgärder vidtagna

Igår firade jag födelsedag och gjorde intressanta fynd. Idag har jag haft storstädningar och fått taket tätat.

Födelsedag
Igår hade väglagets ordförande födelsedag. Jag hade bestämt mig för att ta en promenad till kalaset, men strax innan jag skulle gå började det regna och jag hörde åskan mullra. Det fick mig att rycka ut alla stickproppar och senarelägga avfärden.

Åskan passerade på några kilometers håll (3 sekunder mellan blixt och dunder) men drog lyckligtvis snabbt vidare, i annat fall hade jag stannat hemma. Men eftersom regnet fortsatte ösa ner tog jag Silverpilen i stället.

Det var riktigt roligt att träffa bekanta och prata bort ett par timmar. Sen var jag nöjd och drog hemåt igen.

Intressanta fynd
Väl hemma serverade jag Mia middag, bytte sen om till ”giftbeständig” klädsel och tog i tu med resten av jättelokorna. Det blev ett modigt lass som jag inte riktigt vet var jag ska göra av så det ligger kvar på skottkärran tills vidare.

Från köksfönstret ser jag förresten att jag har fuskat. Fyra exemplar återstår. Det får bli i morgon.

Jakten på lokorna tog mig till den gamla bastugrunden i stranden. Jag konstaterade att det fort­fa­rande finns  gott om tegel som jag ska ta rätt på för att hålla bergeniorna i styr.

Medan jag trampade omkring bland dom mosstäckta teglen stötte jag på resterna av en spislucka. Dom är nu förflyttade till grovsoporna och får följa med till avfallsstationen så småningom.

Storstädning 1
Idag började jag med att slå gräs. Stigen fram till avloppstanken var helt igenväxt. Solen sken från molnfri himmel som omväxling och det var bikini­värme förutsatt att jag ägnade mig åt fysiska akti­vi­te­ter.

Lien inspirerade mig till stordåd – den årliga vass­röj­ningen. Utrustad med lie och häcksax(!) knallade jag ner till stranden. Närmast stranden fungerade häcksaxen ypperligt, sen fick lien ta vid.

Med häcksaxen toppade jag också vasstråna som stack upp ovanför vegetationen på land. Däre­mot var det inte så lyckat att klippa en näckros kom jag på. Vattnet nådde mig till bröstet, vilket innebar att jag hade varit tvungen att dyka för att komma åt näckrosen närmast botten och det hade jag ingen lust med.

Med lien gick det förstås utmärkt. Anledningen till att jag ville bli av med näckrosen är att den tränger sig allt närmare ”utfarten” från bryggan när man ska simma. Dom andra näckrosorna får förstås gärna vara kvar.

Taket fixat
Dasstaket har börjat läcka runt ventilationsröret igen märkte jag förra veckan så jag mejlade ”fixaren”. Han räknade med att komma på fredag skrev han, men idag ringde han på eftermiddagen och dök upp vid halv fem-snåret.

Orsaken till läckaget är att ventilationsröret rör sig menade han. Men om det beror på att själva dasset eller bara byttan rör sig kunde han inte avgöra. Nu trodde han i alla fall att han hade fått till det så det ska hålla tätt i fortsättningen.

Storstädning 2
Jag hade verkligen inte planerat att kapa syrenerna i bersån förrän i höst, men hur det nu var kände jag för det när ”fixaren” hade åkt. Fördelen med att göra det medan löven är kvar är att jag ser vad jag kan lämna och vad jag ska ta bort.

Två timmar senare var det klart. Tre högar med kapade syrener hade jag åstadkommit. Och väldigt luftigt blev det runt träd­gårds­möb­ler­na om man uttrycker sig snällt. 😀

I morgon ska jag ta rätt på högarna. En del kvistar torkar jag till ved och en del ska få bli ett litet staket vid bondrosorna har jag tänkt.

Alla dom andra högarna ska också städas bort. Vassen ligger och flyter i stranden och skottkärran är som sagt överfull med jättelokor. Tråkigaste jobbet återstår, men resultatet blir ju bra.

av

Rogivande

Att betrakta vattenmätarna* är alltid lika rogivande.

*Korrigering med tack till  http://bloggen.fi/mobilamamma/:

Ojojoj, så fel det kan bli när jag försöker göra rätt… Lokalt kallas dom vattenloppor, men jag beslöt hålla mig till den korrekta benämningen som alltså är vattenlöpare eller skräddare (släktet Gerris) och inget annat. Vattenmätare är större och tillhör släktet Hydrometra enligt boken Småkryp av Åke Sandhall, respektive sajten Småkryp.

av

17.7 – Vaccination och lättja

Den årliga pärsen är avklarad och jag har haft en lat dag.

Årlig pärs
I morse klockan nio hade vi tid hos veterinären för Mias årliga vaccination. Jag började gruva mig redan i måndags… Inte för egen del, utan för Mias. Att bli instängd i bur när man är van att ha sin fulla frihet måste kännas hemskt.

Halv nio stängde jag in henne i buren, placerade henne i framsätet på Silverpilen och åkte i väg. Hon försökte febrilt ta sig ut periodvis och jamade förtvivlat, men lugnade sig något efter Björkboda. Innan vi svängde in till veterinären gjorde hon nya utbrytningsförsök men då var vi ju strax framme och hon fick annat att tänka på.

Den vikarierande veterinären tog genast in oss och behandlade Mia med vänlighet innan hon stack in nålen. Sticket kändes förstod jag av Mias reaktion, men hon höll sig ändå lugn tills sprutan var tom.

Sen var det dags att putta in henne i buren igen och upprepa färden i motsatt riktning. Protesterna var tidvis lika intensiva på hemvägen och mina klämkäcka trösteord gjorde ingen som helst nytta nu heller. Stackars kisse.

Hon såg lite förvirrad ut strax när jag släppte ut henne ur buren, men fann sig sen och sprang raka vägen in i verandan. Jag var minst lika lättad och glad som hon.

Lat dag
Mamma fick mycket riktigt med sig det dåliga vädret, solen sken mellan molnen hela dagen. Efter lunch­ bäddade jag ner mig i hammocken. Jag kände mig trött och håglös. Delvis beroende på att jag satt uppe och såg en film till tjugo över ett i natt förmodar jag.

Jag saknade fortfarande inspiration när jag vaknade ett par timmar senare, men tog mig i kragen och öste båten. 26 mm regn innebar att den var halvfull med vatten.

Sen fick jag syn på jättelokorna som växer i utkanten av min ”djungel” och beslöt decimera dom. Arbetet fortsätter i morgon, shorts var inte bästa klädseln för att trängas med alla nässlor.

Photo: ©2005 Staffan Storteir

Om det är sol i morgon bör jag kanske se till att ha handskar också. Tydligen kan man få ruskiga brännskador av giftet om det kommer i kontakt med sol.

Trots sin giftighet och våldsamma spridningsförmåga är växten vacker tycker jag. Blommorna doftar mandel och passade utmärkt tillsammans med duntraven jag plockade.

Förutom att värma mat och läsa lite nyheter vid datorn har jag inte uträttat nåt mer. Förhoppningsvis är jag mer energisk i morgon.

av

16.7 – Förskottsarv och gulmåra

Igår lånade jag mammas ögonmått, idag har jag vinkat av henne, bytt pappershållare och plockat gulmåra. Mia har nytt jaktbyte.

Förskottsarv
Bland mammas resterande flyttgods fanns två lampetter som hon inte längre ville ha. Men det ville jag. 🙂 Igår kom dom upp på väggen i stället för dom befintliga eftersom luft­värme­pump och levande ljus är en svår kombination.

Med hjälp av mammas ögonmått och lite kontrollmätning sitter dom nu på samma höjd och lika långt från fönster­karmen i ”matsalen”. Jättetjusiga blev dom tycker jag.

Enda problemet är att hitta ledningshållare med tillräckligt långa spikar… På väggarna sitter nämligen mjuka skivor under tapetlagren, vilket kräver flera centimeter långa spikar för att ta fast i stockarna. Alternativet är att slå in en lång, tunn spik och böja den runt ledningen men då kommer tapeten garanterat att ta stryk, så det ger jag mig inte på.

Slut på vistelsen
Idag avslutade mamma sin ”landesemester” så nu går Mia och jag här och tåntar för oss själva igen. Tyvärr var ju vädret inte det bästa. Som dom flesta stadsbor, konstaterade mamma att det inte går att vara ute när det inte är sol – än mindre när det regnar.

Igår blev det nästan dråpligt. På förmiddagen var det uppehåll och riktigt skönt ute tyckte jag, så jag övertygade henne att komma ut och känna efter. Precis när hon hade bestämt sig för att jag kanske hade rätt började det regna. 😀

Ny pappershållare
Strax innan jag flyttade från Östersund (maj 2007) in­för­skaf­fade jag en ny hållare till Torky hus­hålls­papper för att ersätta den jag hade på Udden. Idag, äntligen, har jag satt upp den.

Fördröjningen beror delvis på att Edet Torky inte finns att köpa i Finland och motsvarande produkt som Serla tillverkar (Akrobat) finns bara att köpa i Sverige. Hur knäppt som helst. Jag övervägde därför att sluta med Torky, men hittade sen en svensk nätbutik som kunde leverera till Finland så jag importerar numera mitt hushållspapper.

Jag använder för all del också finskt hushållspapper, men föredrar Torky som är luddfritt och utan perforering. Det är snart dags att beställa en ny förpackning med 12 rullar så jag hoppas verk­ligen att det finns kvar i sortimentet hos företaget jag senast köpte det av.

Gulmåra
Det doftar gulmåra i köket. En av mina favoritblomdofter. I ”djungeln” nedanför köksfönstret står dom i blom sen några dar tillbaka som påminnelse om att vi har nått sensommar. Sen är det rödklintens tur och då börjar sommaren lida mot sitt slut. Dystert.

Men det är ju naturens gång. Jag skulle absolut inte vilja bo i ett klimat där det är sommar året runt. Den här sommaren har vi åtminstone inte behövt klaga över torka och hetta.

Och bara för att mamma har åkt tittar solen fram och jag kan se blå himmel igen. Juste, hon lovade ju faktiskt ta med sig det dåliga vädret till stan. 🙂

Nytt jaktbyte
Det blöta vädret har inspirerat grodorna att röra på sig förstår jag. Idag tyckte Mia det kunde vara kul med omväxling. Det tyckte varken mamma eller jag, men vi hade dess värre inte mycket att säga till om. 😦

av

13.7 – Från sommargäster till getingar

Jag vet hur man känner igen sommargäster, har varit på visit med mamma, smakat på en masto­dontjordgubbe och upptäckt att getingar är grisiga.

Igenkänningstecken
Det slog mig härom dagen att det är enkelt att känna igen sommargäster. Dom är solbrända på fram­sidan, medan vi som tillhör gruppen ”arbetande infödingar” bara är solbrända på baksidan av kroppen och armarna beroende på att solen inte kommer åt när man är böjd över planteringar, odlingar, såg­bocken, etc.

Tyvärr är kännetecknet inte 100 %-igt – en del hurtiga pensionärer och fysiskt aktiva personer är ock­så solbruna framtill. Då får man kolla klädseln för att avgöra vilken grupp dom tillhör. Tror bestämt jag har uttalat mig i det ämnet tidi­gare, så jag ska inte upprepa mig.

Eftermiddagsvisit
Idag var vi inbjudna till min före detta granne på efter­middags­kaffe. Strax före tre ringde vi på, utrustade med ett kaffepaket och en liten sommarbukett. Det var mammas idé. Så väluppfostrad är inte jag när jag hälsar på.

Det betydde att mamma missade sin eftermiddagslur, men jag tror inte hon tyckte att det gjorde nåt. Timmarna försvann raska tag utan att nån av oss hann bli sömnig. Hon hade det desto skönare igår efter­middag som framgår av bilden. 🙂

Maxisize
På vägen hem från ”kafferepet” stannade vi till vid Björknäs Trädgård för att inhandla lite färska grön­saker. Bland alla go’saker låg dom största jordgubbar jag nånsin sett! Enligt uppgift frilandsodlade i Bjärnå. Mamma föll för frestelsen omgående.

Direkt när vi kom hem provsmakade mamma jordgubbarna, men tyckte dom var lite smaklösa. Efter middagen gjorde jag också ett smakprov och tyckte nog att dom var godkända utan an­märk­ning. Jämfört med dom små, sura och ”snyrpiga” bären i mitt jordgubbsland var dom alldeles utsökta. Men jag kan ju undra hur dom har fått till storleken? Dom kanske är genmanipulerade som jag skojade med mamma om?

Snuskiga/renliga getingar
Sen några veckor tillbaka har jag hyresgäster på dasset. Getingarna har byggt bo nästan nere vid golvet mellan två battingar, vilket förstås innebär en maxstorlek på boet. Nu kan det inte bli större på bredden i alla fall.

Som dom flesta andra djur kackar dom inte i eget bo har jag upptäckt. All avföring ligger i stället nedanför boet, dessutom en blöt fläck. Kan det vara möjligt att getingar både kissar och bajsar?

Idag bytte jag till ett nytt tredubbelvikt toapapper för att fånga upp allt som kommer ut ur boet. Jag luktade på det tidigare toapappret men mitt luktsinne räcker inte till för att fånga upp eventuell lukt.

Så getingarna är alltså renliga med getingmått mätt, men snuskiga ur min synvinkel eftersom jag blir tvungen att rengöra efter dom. Tur att dom inte är större eller fler. 😀