av

27.8 – Enkla nöjen

Natten har varit orolig, det har skett små mirakel, tanden är reparerad, jag förbereder våren och är kultur-analfabet.

Orolig natt
Vid ett-tiden i natt vaknade jag av att Mia var orolig. Hon hörde en störtskur på taket. Uppenbarligen förknippar hon ljudet med det våldsamma åskvädret. Innan jag hann vakna till ordentligt hade hon redan satt sig vid dörren, jamade med förtvivlan i rösten och ville gå ut. Det är tydligen farligt att vara inne. När jag tog henne i famn och försökte lugna henne kände jag hur hon darrade stackar’n.

Till all lycka lugnade sig regnet i samma veva som jag hade lagt henne bredvid mig i sängen så hon accepterade att ligga kvar. Strax innan jag somnade kände jag att hon flyttade sig men hörde att hon fortsatte spinna så då visste jag att hon kände sig lugn.

Nästa väckning kom frampå morgonkvisten. Åskan mullrade. Lustigt nog reagerade Mia inte på det ljudet, men jag vaknade omedelbart i vanlig ordning. Efter ännu ett muller hörde jag inget mer och somnade om efter en stund.

Små mirakel
Vanligtvis har den gamla, magra rosen nedanför syren­ber­sån en blomma i juli. Jag var säker på att den inte skulle blomma i år men härom dagen såg jag att den hade en knopp och igår hade den slagit ut, en månad för sent. Men det gör inget, den är lika vacker för det. 🙂

Sommaren 2010 stod hortensian i full blom den 26 juli, i fjol blommade den inte alls men har nu knoppar. Också den en månad försenad. Eller ett år och en månad om man så vill. Hoppas bara att värmen håller i sig ett tag så dom hinner slå ut.

 

Tandläkarbesök
Idag hade jag tid hos tandläkaren igen för att laga tanden som jag åt upp en bit av. Det fixade han på tio minuter.

Jag talade om för honom att det är en himla tur att han finns och skojade med honom om att vi inte kan fortsätta träffas så här, det blir alldeles för dyrt. Han skrattade och höll med. Innan jag gick talade jag om att jag inte vill träffa honom mer i år och det var han också med på. Så då hoppas vi på det.

Vårförberedelser
Om drygt ett halvår är det ju vår igen. 😀 Färden gick därför vidare till Multasormi för att köpa busk­stöden jag skippade förra gången men kom på att nog var bra att ha trots allt.

Om det inte hade börjat ösregna hade jag klarat mig med dom. Jag hade chansat på att inte behöva ta med mig paraplyet från bilen och hade ingen lust att bli våt så jag irrade omkring bland hyllorna tills regnet upphörde. Det innebar att jag dessutom hade tre påsar blomlökar med mig till kassan.

Röda tulpaner, pärlhyacint och en gul kejsarkrona fick följa med hem för att utöka sortimentet av vårblommor. Det var inget dyrt nöje för all del, ca 20 € för 31 blomlökar.

Kultur-analfabet
Det slog mig härom dagen att jag nog är analfabet när det gäller kultur. Mina teaterbesök inskränker sig till ett enda på fem år, på opera eller balett har jag aldrig varit i hela mitt liv och alla festivaler, ut­ställ­nin­gar och konserter som går av stapeln titt som tätt här på ön lockar mig inte.

Det enda jag har intresserat mig för är enstaka fotoutställningar, men jag har också missat många. Därav följer att nöjeskontot är så gott som orört. Alltså kan jag med gott samvete köpa fler blom­lökar om jag vill. 😀

av

24.8 – Välgörande insatser

Min “rullator” är klar för drift, backen har fri sikt, jag har gjort en liten investering och blivit tvungen att städa.

Klar för drift
I tisdags tänkte jag inviga min nya ”rullator”, dvs pirran jag köpte nåt tag på försommaren. Det inne­bar att jag först behövde montera däcken. Direkt när jag tog tag i dom insåg jag att dom saknade luft. Max 3 psi skulle dom innehålla enligt texten på däcket.

Jag hämtade mopedpumpen och satte i gång. Det gick inge’ bra… Om jag lutade hela min tyngd på pumpen kunde jag kanske fylla däcket på en vecka. Här behövdes en kompressor och nån sån äger jag inte.

I onsdags tog jag med mig däcken i samband med butiksturen, fyllde dom på en mack och satte dom på plats igår. Kärran blir helt perfekt för att transportera ved, mullsäckar, kvisthögar, etc. Den klarar 200 kg så nu kan jag enkelt förflytta det mesta utan att behöva lyfta. 🙂

Fri sikt
Vägen upp till Udden har länge kantats av en grön portal som är i vägen för höga fordon, men sen igår är det slut på det. Vår eminente ”vägmästare” fixade fri sikt på för­mid­dagen.

Han hade redan hunnit hälla upp kaffe från sin medhavda termos och höll på att plocka fram smör­gåsarna när jag gick ut för att bjuda honom på förmiddagskaffe så jag bjöd på en pratstund i stället.

Investering
För ett tag sen läste jag i ÅU att Daphnia, föreningen där jag är medlem och som gör sitt bästa för att sköta om vår sjö, erbjöd alla som ville att delta i införskaffandet av kräft- och gösyngel som ska planteras ut i höst. Igår satte jag in en summa på föreningens konto för att bidra till kräftutplanteringen.

Ingen kräfta, men väl en hummer

På eftermiddagen ringde ordföranden upp och tackade. Hon talade om att två personer var på väg för att hämta kräftor och undrade om jag ville ha kräftorna i egen strand? Jag sa att jag bidrog i största all­män­het och att min strand inte har lämplig botten för kräftor.

Hon ville ändå veta var jag bodde, så jag förklarade och gav henne vattenägarnas namn och sa att kräftorna gärna fick sättas på deras vatten.

Det tror jag är en klok investering i fall jag får för mig att försöka fånga några i framtiden.

Städtvång
Dammsugaren har stått i vardagsrummet minst en vecka och väntat på att jag skulle använda den. Idag ordnade jag så att jag var tvungen. Jag bjöd in en dam på eftermiddagskaffe i morgon.

Troligen sitter hon bekvämast på en köksstol så egentligen kunde jag ha struntat i att städa var­dags­rummet, men om jag känner henne rätt vill hon säkert ta en titt där ändå. Nu tål det granskning bara jag torkar av soffbordet också. 🙂

Alla fjädrar och dun efter Mias framfart i verandan ligger också i dammsugarpåsen och igår hade jag ”krematoriet” i gång så eventuell liklukt är också eliminerad. Hoppas verkligen att hon inte kommer med några nya fjäderklädda byten innan besöket.

av

21.8 – Trafik- och andra bestyr

Jag har ”krattat manegen”, fixat ett trafikmärke, bränt mig, eldat och fått min längtan stillad.

Krattat och klart
Vägmästaren var upp en sväng med väghyveln idag också – lagom till kaffetid, men han blev tyvärr utan den här gången, jag hade annat för mig. En stund efter att han hade gett sig av gick jag ut för att kolla resultatet.

Jisses vad fint det blev! Det enda som störde mig var en liten gruskant längst upp i backen. Men det var ju enkelt att fixa. Jag hämtade min gamla lövräfsa, jämnade till gruset och plockade bort alla större stenar som hade dykt upp och följt med hyveln en bit. Nu blev det ändå finare. 🙂

Trafikmärke
Igår innan jag åkte på trädgårdsbesök finslipade jag det nya diket, eller snarare rännan, som ”väg­mästaren” drog upp med ena hörnet på traktorskopan härom dagen. En del rötter och stenar var för kraftiga eller stora att rubba, så vattnet får ta en liten omväg, precis som i naturen i övrigt.

Jag testade avrinningen med två ämbar vatten och konstaterade att den ser ut att fungera. I stället för ut på vägen rinner vattnet nu ner i det grunda diket vid sidan av backen.

Precis när jag var klar kom två unga mopedister susande ner för skogsstigen såg jag från trappan. Dom upptäckte diket och saktade upp, men körde sen rakt över det i stället för att ta en liten omväg. Det fick mig att inse att det behövdes en spång. Den hade jag färdig, exet yxade till den för många år sen och i och med min flotta metallramp behöver jag den inte längre.

På motsatt sida om spången finns det plats för mindre motordrivna fordon, men hur ska folk fatta det kom jag på? Det behövdes naturligtvis ett trafikmärke. Också för att varna fotgängare och joggare så dom inte hamnar med foten i diket och bryter benen av sig.

Sagt och gjort. Idag fixade jag till en stolpe mitt på stigen och en dubbelsidig skylt med ”trafik­an­vis­ningar”. Det är för all del inte jag som blir skadeståndsskyldig om det händer en olycka, men eftersom det var jag som kom med dikes­idén känner jag mig medansvarig.

Brännskada
Det är nån som skämtsamt gjort om ett gammalt uttryck till ”Bränt barn luktar illa”. Fast det gäller nog bara när man har bränt sig på eld. Så illa var det inte, fast smärtan är fullt jämförbar.

Undrar hur många gånger jag har bränt mig på nässlor i år? Troligen råkar jag ut för dom bara för att jag avskyr deras nålstick. Idag fick jag en rejäl giftdos när jag slog gräset fram till avloppstanken.

Jag försökte vara försiktig, men en lång nässla lyckades ändå dråsa snett över handleden. Järn­spikar vad ont det gjorde – och gör fortfarande. Smärtan har efter hand brett ut sig ner mot tummen och salvan mot insektsbett hade ingen som helst verkan. Men det kunde förstås vara nåt ändå värre.

Eld i spisen
I natt vaknade jag av att jag frös och var tvungen att dra täcket över huv’et för att få upp värmen. Natten blev lika kylig som utlovat. Vid sjutiden i morse var det bara 11 grader och vinden hade kommit upp i varv. Ganska svalt i shorts med andra ord. Shorts är för all del fel ord, knäbyxor är mer adekvat i mitt fall.

När jag var redo för utevistelse hade det visserligen hunnit bli fyra grader varmare, men jag drog mer än gärna på mig en jacka. Utesysslorna höll mig varm, men det kändes kallt i köket när jag kom in så jag tände upp i köksspisen. Vilken lycka att ha den! Än så länge snålar jag på elvärmen.

Stillad längtan
Idag blev jag plötsligt sugen på stuvade morötter. Det var länge sen sist. Som tur var hade jag morötter hemma, annars hade jag säkert gjort en sväng till butiken. Till stuvningen vankades stekt korv. Jättegott, nu är min längtan stillad för den här gången. 🙂

av

20.8 – Blomsterprakt och emalj

Jag har varit på trädgårdsbesök och svalt emalj.

Trädgårdsbesök
Redan nån gång i våras hittade jag Kimitoöns Trädgårdsklubbs sida på Facebook och gick med i gruppen för att se vad klubben har för sig. Tills i kväll har jag inte deltagit i några aktiviteter, men idag har jag och en hel skock människor besökt två av öns trädgårdar.

Jag är stum av beundran över artrikedomen och arbetet som har krävts för att åstadkomma all denna blomsterprakt, vilken energi och passion! Jämfört med kvällens trädgårdar är mina planteringar syn­ner­ligen futtiga.

Å andra sidan är jag inte beredd att lägga ner mer tid, pengar och energi på växtligheten. Udden är och förblir spartansk ur trädgårdssynvinkel sett. Dom blommor jag har räcker gott för mig. Dessutom har dom en tendens att bli fler varje gång växtbroschyren kommer. 🙂

Hårdsmält
Efter trädgårdsbesöket bänkade jag mig framför TVn med en mugg te. ”Good Wife” vill jag inte missa. Mia kom in en stund senare och la sig på sin vanliga plats i soffan, så för ovanlighetens skull behövde jag inte gå ut och locka på henne.

Efter teet var jag sugen på nåt mer så jag rotade i skafferiet under reklampausen. Och voilà, där fanns en påse blandade nötter. Efter ett par nävar kändes det plötsligt vasst då tungan kom i kontakt med tandraden i överkäken. Jag hade ätit upp en bit av en tand!

Att plomberna lossnar är väl vanligare? I mitt fall är det tänderna som spjälks. Förra gången så sent som i juni, så jag borde snart få mängdrabatt hos tandläkaren. I morgon får jag ringa och boka en ny tid. 😦

av

18.8 – Tidiga vanor och god skörd

Igår var jag morgonpigg(!), tog upp potatis och hade besök. Idag väckte jag exet, tog upp potatis och klippte gräset.

Morgonpigg
Det var så klart Mias förtjänst att jag var uppe redan 6.30 igår morse. Ingen annan (nästan) kan få mig att stiga upp vid den okristliga tidpunkten!

Mina frukostar tenderar att ta allt längre tid i anspråk. Först efter tre timmar var jag redo för dagens värv. Mia var redan inne på sin tredje näbbmus vid det laget.

Potatisupptagning I
Nu äntligen skulle potatisen upp ur jorden. Den ambitionen hade jag ju redan för en vecka sen. En bekant på Facebook tipsade om en bra ursäkt – det är för varmt i källaren. Dess värre är det inte sant, min källare är alltid kall på somma­ren och håller plusgrader på vintern.

Efter att ha fyllt ett ämbar med riktigt fina ”pärer” (jämtl) rann svetten. Solen låg på och det var bleke på sjön så jag bestämde att det fick vara nog och ställde in potatisen i källaren innan jag kastade mig i böljan den blå.

Besök
Den fysiska aktiviteten retade aptiten så jag intog sedvanlig lunch, fil(bunke) och smör­gås, sen la jag mig i hammocken med en bok. Och somnade gott förstås.

En halv timme senare väcktes jag av telefonen. Grisen/Tvillingen undrade om det passade att hon kom på besök? Det gjorde det givetvis.

En knapp timme senare dök hon upp och överräckte en stor bukett blommande ljung. Vi kom fram till att det var för varmt i bersån, så det blev kaffe och te på trappan.

Då vi hade pratat bort ett par timmar hördes åskmuller och mörka moln tornade upp sig i öster. Det fick henne att avrunda besöket för att åka hem och dra ur kontakterna.

Lyckligtvis drog åskan ut till havs, vilket både Mia och jag var glada för. Hon reagerade inte ens på mullret märkte jag.

Telefonväckning
I morse lyckades jag väcka exet. Han om nån brukar vara morgontidig, men inte just idag. Förutom att kolla läget hade jag ett språkmässigt ärende. Jag hade glömt vad ”lokskrält” är på svenska.

Jag har investerat i Orlboka, men lustigt nog finns inte ordet med där trots att ett flertal lokala dialekter ingår. Lokskrält är man då man är helt slut eller utmattad för­kla­ra­de exet. Så nu vet vi det.

Potatisupptagning II
Idag sov både Mia och jag en timme längre. Idag skulle resten av potatisen upp eftersom regn utlovas till i morgon.

Det var lika varmt som igår men det fläktade lite mer så på en timme hade jag bärgat resten av skörden. Nästan ett ämbar till. Jämfört med i fjol är det en markant förbättring så jag är fullt nöjd.

Efter det en avkylning i sjön och lunch som vanligt, följt av slumrande i hammocken. Tur att jag inte är anställd, då skulle det minsann inte bli mycket i lönekuvertet.

Gräsklippning
Så var det gräset – igen. Värmen kombinerad med fuktig jord får gräset att växa i ilfart. Då jag hörde att ”alla andra” var i farten med gräsklippare beslöt jag lite motvilligt att också göra en insats. Som belöning (för att jag var när­gången) fick jag en ros (se bilden).

Efter gräsklippningen blev det också ett dopp, sen gjorde jag kväll. I stället för långfilm på TV fick jag en pratstund med sommargrannen psykologen som kom och hälsade på. Ett trevligt avslut på dagen. 🙂