av

14.8 – Välförtjänt och oförtjänt

Jag är skyldig en middag och har inte gjort mig inte förtjänt av barpåfyllningen.

Välförtjänt
Idag fick händige släktingen en stjärna i himlen igen och gjorde sig förtjänt av en middag. Och jag behöver anmäla mig till en snabbkurs i avloppshantering. 😀

Igår hade händige släktingen vägarna förbi och stannade till för att fråga vilka räfflor jag hade syftat på då jag undrade om han möjligen hade ett spe­cial­verk­tyg. Det gällde snabbkopplingen på vatten­röret till brunnen. Jag visade räfflorna och intygade att problemet nu var löst i och med den nyinköpta delen.

Innan han åkte ställde han en fråga man inte får ställa till mig (om man inte är beredd på att hjälpa till): ”Har du nåt annat som behöver skruvas loss?”. Så klart jag hade. Avloppsröret till handfatet gick ju inte att lossa på det heller.

Idag på förmiddagen kom han på nytt försedd med två olika tänger och lyckades efter en del slit få loss röret, men på grund av listen som håller underskåpet på plats gick det ändå inte att få loss förgreningen. Några ögonblick senare färgades mina kinder av skammens rodnad. Vattenlåset gick ju visst att öppna utan att ha loss röret, men eftersom jag envist hade insisterat på att det skulle tas loss trodde släktingen förstås att det satt nåt inne i röret som förhindrade vattenflödet.

Så vad lärde jag mig av den läxan? Jo, två saker:
1. att tydligt förklara syftet med ingreppet för att ge den andra personen en chans att göra rätt och
2. att vara lite ödmjukare och inte tro att jag kan sånt jag inte har kompetens för.

Oförtjänt
På eftermiddagen kom klasskompisen som avtalat med sin krånglande dator. Han började med att överräcka en flaska vitt, men den gjorde jag mig definitivt inte förtjänt av. Allt jag gjorde hade han redan prövat utan resultat.

Fast den här gången hade jag faktiskt garderat mig och talat om att jag inte garanterar att jag får till det. Tur det då, för det fick jag alltså inte.

Lustigt nog inser jag min begränsning när det gäller mitt eget kunskapsområde, men rörmokeri tror jag att jag kan?!? Jag kan bara instämma i händige släktingens suck och illusionslösa kommentar: ”fruntimmer!”. :-/

av

13.8 – Lös skruv och flerfotat sällskap

Jag har letat efter en stoppskruv, hejat på en groda och ätit middag innehållande en mindre smaklig ingrediens.

Operation stoppskruv
Igår hade jag tänkt gratulera fru grannen på namnsdagen men hon var på jobb, så jag uppvaktade herr grannen i stället tills hon kom hem. Han bjöd på kaffe i det nybyggda, tjusiga sommarhuset där min gamla köks­soffa numera håller till.

Under samtalets gång nämnde jag att jag gärna överlåter en gammal golvlampa i järnsmide till ny ägare. Herr grannen sa sig vara intresserad av att ta en titt och följde med när jag gick hem.

Jag varnade honom för skicket den befann sig i, men han lät sig inte avskräckas. Tvärtom, den ville han gärna överta sa han när han såg den. Skönt, då slapp jag den.

Fru grannen trodde att jag skulle ångra mig om jag gav bort den, men jag försäkrade att det skulle jag garanterat inte. I flera år har jag vänt och vridit på den varje gång jag har flyttat på den ute i boden men varken kunnat se att jag har an­vänd­ning för den eller haft hjärta att slänga den.

Stången till lamphållaren gick att förlänga, men krävde en stoppskruv som saknades. Jag talade om att den garanterat fanns kvar, frågan var bara var?

Efter att ha hängt ut tvätten idag satte jag i gång med operation leta stoppskruv. Hade det gällt en korkskruv hade problemet varit löst inom ett par sekunder, men innan jag hittade den lilla mässings­biten hade det gått drygt ett par timmar och jag hade fått städat i halva verktygs- och ”reserv­dels­lag­ret” på kuppen. Inget ont som inte har nåt gott med sig. 🙂

För att inte förlägga den igen eller tappa den, knallade jag över till grannen med den på direkten. Tyvärr gick den inte att skruva tillräckligt långt in av nån anledning, men det skulle herr grannen fixa på ett eller annat sätt sa han.

Grodbesök
För ett par timmar sen upptäckte jag att det sitter en groda bland vintergrönan vid trappan. Den blev inte skrämd varken då jag pratade med den eller fotograferade den så jag fick för mig att det är samma groda som jag räddade från Mias hårdhänta behandling för ett par veckor sen? Fast det finns ju givet­vis mer än en groda i krokarna.

Jag har alltid gillat grodor. Men låtit bli att kyssa dom. 😉 När jag var liten stod jag i källardörren och tittade på dom som hade tagit sig in där. Det fick moster att banna mig för att jag höll dörren öppen, det var ju vårt kylskåp på den tiden. När hon frågade vad jag höll på med berättade hon att jag hade svarat: ”Jag sir på mina brodor”. Den lilla historien fick jag höra mååånga gånger så länge hon levde.

Oväntad ingrediens
På dagens middagstallrik fanns också broccoli som jag kokade härom dagen. Då jag delade den för att ta en tugga upptäckte jag en tvestjärt. Efter det smakade broccolin inte lika gott längre, men jag över­talade mig själv att en kokt tvestjärt inte kunde göra så värst stor skada.

Orsaken till att den hade följt med ner i kastrullen är att jag hade ställt broccolin i vatten i en skål ute i verandan för att få den att piggna till. Redan i butiken märkte jag att den var lite ”svampig” men ville gärna ha just den storleken så jag köpte den ändå. Tvestjärtarna hade alltså alla chanser att gömma sig.

Det vimlar för övrigt av tvestjärtar i år, både ute och inne. Det blöta vädret har varit extra gynnsamt förstår jag.

Ich, jag gillar dom inte alls. Speciellt inte i maten! Nu är det redan andra gången i år. 😦

 

av

11.8 – Tagen till nåders?

Det är Mias förtjänst att jag har nydiskat. Om jag inte visste bättre, skulle jag tro att hon har hämnats.

Klockan 5.55 i morse signalerade hon att hon ville gå ut så jag stapplade ur sängen och släppte ut henne. Om temperaturen tillåter det brukar jag haka upp dörren in till köket, men så tidigt i morse kändes det kallt så jag stängde dörren och gick och la mig igen. När jag steg upp såg jag att hon hade lämnat en ”present” på mattan i verandan i form av en näbbmus men hade inte hört henne.

Förmodligen ville hon in och få sin frukost, men ringde inte på klockan som hon vanligtvis brukar. Hennes för­synta jamanden hörs inte in i sovrummet. Eller så sov jag extra tungt. Jag får återgå till babyvakten.

Dagen har varit olidligt lång. Ju fler timmar som gick, desto oroligare blev jag. Jag har förgäves lockat i flera omgångar. Om jag inte hade haft sällskap ett par timmar på eftermiddagen hade jag antagligen gått upp i limningarna. Inte ens då dök hon upp, hon som brukar vara så nyfiken på besökarna.

Ingen kisse dök heller upp till nån av dom vanliga mattiderna. I regel ses vi var tredje eller var fjärde timme åtminstone när hon känner sig sugen på mat. Men inte idag.

Framåt halv sex ringde jag fru grannen för att höra om hon hade synts till där? Junior trodde sig ha sett henne på sommargrannens brygga vid tretiden, men inte sen dess. Det var ju en tröst, men flera timmar sen. Nya lockrundor.

Antagligen hörde hon min förtvivlan när jag ropade på henne och bestämde sig för att komma en stund senare. Jag hade just bestämt mig för att diska för att distrahera min oro men släppte förstås allt jag hade för händer när hon äntligen kom in.

Hon var lika glad som vanligt när hon kom. Och vrålhungrig. Hon satte i sig två portioner i ett nafs. Sen försvann hon ut lika fort som en avlöning. Men nu visste jag ju att hon var välbehållen och kunde diska med ro i själen.

Jag inser att jag är en bedrövlig kattmatte som inte begriper att det är katten som bestämmer. Ett marsvin eller en tamkanin skulle nog passa mig bättre. :-/

av

10.8 – Lyckat

Jag har gjort lyckade inköp, nya vattenröret är lyckat, blommorna är lyckade och middagen blev lyckad.

Lyckade inköp
Idag behövde jag åka ända bort till ”stora centrum”, dvs Kimito. Dels behövde jag färgpatroner till skrivaren och dels en ny del till rörkopplingen för vattenröret till brunnen.

På disken hos ZasData stod en käck liten högtalare som använder underlaget som resonans och som hade bra ljud. Jag blev ögonblickligen kär. Sen en tid tillbaka surrar mina externa högtalare högljutt, ett gräsligt enerverande ljud när det är tyst i övrigt.

Hos Agri-Market hjälpte mig en ung man att hitta passande del till rörkopplingen och tjejerna på Multasormi var lika tjänstvilliga som vanligt. Det enda jag köpte av det jag hade markerat i broschyren var en rosa ölandstok. Och eftersom jag därmed sparade in en hel del, kostade jag på mig två utom­hus­cyklamen och en planteringskorg i stället.

Vidare till S-Market. Där skulle jag inte ha speciellt mycket förutom flytande tallsåpa, men det blev naturligtvis lite annat också. Till min glada överraskning hade dom Pågens fullkornsskorpor på hyllan så äntligen kan jag känna mig lugn över att inte bli utan. Tallsåpan glömde jag – givetvis. :-/

Lyckat vattenrör
När ”pumphuset” var färdigbyggt i fjol insåg jag att det är krångligt att fylla på vattendunkarna. Det borde jag naturligtvis ha tänkt på under byggnadsskedet, men missade det.

För att lösa problemet satte jag dit en bit trädgårdsslang som har fungerat hyfsat, men nu ville jag göra om av två skäl. Dels var slangen på tok för trång, vattentrycket gjorde att det verkligen gällde att se sig för när man skulle fylla på dunkarna, dels var den lite för kort och dels störde den knallgula färgen mig.

Jag hade alla grejer jag behövde trodde jag, men det visade sig vara fel. Den del som sitter mellan snabb­kopp­lingen och den nya slangen hade jag inte. Jag började med att försöka byta snabbkoppling, men den satt så hårt att jag inte kunde få loss den. Alltså behövde jag en ny kopplingsdel för en slangdiameter på 16 mm.

Den fick jag alltså tag på idag och har nu satt den nya, längre slangen på plats. Illgrönt är inte så värst diskret det heller, men den här slangen är bättre på alla sätt i övrigt så jag får tåla färgen.

Lyckad plantering
Den rosa ölandstoken fick en bra placering. Den gillar mycket sol och tål det mesta så den ska säkert trivas. Enligt anvisningarna blir den ca 1 m i diameter så den fick inte komma för nära gångstigen i fall nåt större fordon, typ tankbilen ska kunna ta sig förbi.

Dom blodröda cyklamen blev fina i sin vita korg tycker jag. Dom tål lite frost, men när det blir kallare får dom flytta in i verandan, alternativt in i köket om dom mot förmodan håller så länge.

Lyckad middag
För en gångs skull var jag nöjd med min matlagning. Fisken var lagom stekt och broccolin hade per­fekt konsistens. Min egenodlade potatis och ett glas vitt till satte pricken över i. 🙂

av

9.8 – Flora och fauna

Jag har ägnat mig åt blomstervård, löst ett mysterium, sett en puma i drift och skrivit på ett upprop.

Blomstervård
Den ljuvliga buketten jag fick av fru grannen den 29 juli har hållit sig ända tills nu! Vissa av blom­morna är fortfarande fräscha, så buketten står i verandan tills det är dags för den sista färden.

Båda petunia-amplarna är förpassade till växtsoptippen. I regel brukar dom vara kvar tills frosten tar dom, men dom här var inte av samma kaliber som dom jag brukar köpa i vanliga fall.

Dom vissna såpnejlikorna som stod bland höstastrana är nerklippta och ogräset bortrivet för att ge mera ”lebens­raum” åt astrarna. I slutet av oktober är det bara dom och kärleksörten som blommar längre så jag försöker vårda dom ömt.

Mysteriet löst
Sen ett dygn tillbaka har jag hört prassel från en köksvrå. Första tanken var förstås att Mia hade glömt nåt av sina jaktbyten, men i så fall skulle hon ha reagerat på ljudet eller lukten. Nästa tanke var att hästmyrdrottningen är kvar nånstans och har förökat sig.

Jag hade först svårt att lokalisera ljudet, men kom fram till att det måste komma från ”grej­hör­nan” mellan hurtsen och bokhyllan. Det prasslande ljudet tydde på att små fötter rörde sig mot kartong.

Mycket riktigt. I en av kartongerna med vykort låg en stor, svart skalbagge. Jag kollade aldrig upp vilken sort det var, den fick sin frihet utan att bli artbestämd. Dagens goda gärning. 🙂

Puma i drift
Medan jag klippte och rev dök den unge gentlemannen upp som aviserat. Ur ryggsäcken stack det upp ett tangentbord så jag förstod att det var nåt han ville visa mig.

Han var överlycklig över att ha fått ärva storebrors MacBook Pro. Dels av nyfikenhet och dels för att testa hans kunskaper frågade jag vilken OS-version den hade. ”OS X” svarade han omgående, så det hade han allt koll på.

Operativsystemet lanserades nyligen under namnet Mountain Lion, så nu har jag fått se en ”livs levande” puma i aktion. Apple har ju alltid satsat på användarvänlighet och snygg design, puman är inget undantag. En trevlig bekantskap.

Upprop
Idag har jag skrivit på Greenpeace upprop mot oljeutvinning i Arktis. Jag blev både arg och bestört när jag först hörde talas om planerna. Varför måste vi exploatera känsliga miljöområden? Hittills har polarområdena varit mer eller mindre förskonade, men nu lär det vara slut med det och som bäddat för nästa miljökatastrof. Grrr. 😦

av

7.8 – Vaknatt och innedag

Jag förstår nästan hur spädbarnsföräldrar har det och har hållit mig inomhus.

Vaknatt
Mia kom snällt in vid halv tio igår kväll och såg ut att vara redo för nattsömnen. Två timmar senare propsade hon på att få gå ut. Regnet som smattrade på taket fick henne tydligen att tro att det var åska igen.

Jag släppte ut henne för att hon skulle få se att regnet hällde ner (totalt 15 mm), sen bar jag in henne och stängde dörrarna. Så fort regnet lugnade sig gjorde hon också det, men regnsmattret återkom i omgångar, vilket fick henne att upprepa sin högljudda begäran varje gång.

Efter ett tag ville hon gå ut bara för att hon var för pigg att sova tror jag. Jag tappade till slut räk­ningen på hur många jag hämtade henne vid dörren och bar henne till sängen. 01.40 stod digitalklockan på innan hon äntligen somnade. Jag också.

Ungefär så kan jag tänka mig att späd­barns­föräld­rar också har det ibland. Skillnaden är att Mia är ”barn” hela sitt liv, så det blir säkerligen fler vaknätter. Tack och lov behöver jag inte stiga upp tidigt nästa morgon och ingen ställer krav på att jag ska vara produktiv trots ”nattsuddet”.

Innedag
Jag borde ta upp potatisen snarast möjligt, men just idag kändes det inte ett dugg frestande att gräva i blöt jord så det blev en innedag i stället – i morgonrock. Då klockan var halv fyra verkade det onödigt att klä på sig.

Bortsett från en stunds sällskap till eftermiddagskaffet har tiden mest gått åt till datorunderhåll, in­for­ma­tions­in­hämt­ning och bild­hantering. Jag skickade bland annat fyra bidrag till Sommarbilden som Radio Vega informerade om redan i slutet av maj.

Fördelen med att lämna in dom sent är att jag kan se vilka bidrag andra har kommit med. Jag hittade genast två bekanta namn från ön när jag tittade på dom redan inskickade bilderna. Här finns det många flitiga fotografer. Rikedomen på vackra motiv är säkert en delförklaring.

Sent i eftermiddags började det regna igen, så i morgon är jorden ändå blötare. Men den här veckan ska potatisarna upp ur jorden, annars ruttnar dom väl. :-/

av

6.8 – Somrigt

Jag har känt mig privilegierad och haft en behaglig arbetsdag.

Privilegierad
Dagen började med ett telefonsamtal till Tigern/Lejonet, hon fyller år idag. Alldeles lagom till födelsedagen hade en röd lilja slagit ut. Liljor är hennes favoritblommor.

När det så småningom var dags att byta ut morgonrocken hade temperaturen stigit till 22 grader, vilket betydde bikiniväder idag igen. Om jag inte hade vetat att det var den 6 augusti hade det lika gärna kunnat vara samma datum i juli.

Jag kände mig oerhört privilegierad när jag tänkte på alla som började jobba efter semestern eller började skolan idag. Varken jobb, skola eller tider att passa för min del. Fantastiskt skönt.

Behaglig arbetsdag
Eftersom det tydligen ska regna i morgon tyckte jag det var bäst att lyfta in syrenstammarna i ved­lidret. Sen vittjade jag postlådan. I den låg bland annat ett litet paket med mitt favoritte som jag beställde för ett tag sen. Dessutom Multasormis höstbroschyr så nu har jag kvällslektyr. 🙂

Efter det stod borstspirean på tur. Dels var det dags att plocka bort blommor som vissnat och dels ville jag ”frisera” den en del. Medan jag höll på med det inträffade det enda spännande som har hänt på hela dagen. Fortums ”såghelikopter” flög förbi och röjde ellinjen på andra sidan sjön.

När den ansenliga högen med kvistar var bortstädad ett par timmar senare kände jag för ett dopp. Som vanligt följde Mia med till stranden.

Idag parkerade hon sig i roddbåten. Igår bytte jag nämligen förtöjnings­plats för att slippa brottas med vassen och i och med att båten nu låg delvis på land tyckte hon tydligen att den var säker att beträda. Tidigare har hon aldrig gått ner i den.

I flera dar har en knipa haft rastplats på den lilla ön med vattenväxter en god bit från bryggan. Först trodde jag det var en konstgjord fågel som nån hade lagt dit på skoj, men igår när jag rodde förbi flyttade den sig en bit bort så den var i högsta grad levande.

Idag var fågeln inte på plats, så jag bestämde mig för att simma ut för att kolla vilken vattenväxt det var frågan om. Det visade sig vara gäddnaten som har brett ut sig just där.

Mia satt snällt kvar i båten utan att protestera trots att jag simmade längre ut än vanligt. Nu har hon vant sig vid att jag simmar bort från henne utan att hon behöver stå på bryggan och jama.

Efter simturen beslöt jag att arbetsdagen var slut och att jag skulle sätta mig i solen en stund. Bara några minuter senare skymdes solen av stora, täta moln. Typiskt. 😀

Jag satt ändå envist kvar och fick så småningom njuta av dom värmande strålarna tills vinden började kännas kall. Håll med om att det var en behaglig arbetsdag!

av

4.8 – Alldeles gratis

Jag har fått motion, zonterapi, ansiktsbehandling och bad alldeles gratis och anpassat ett köksverktyg.

Motion och terapi
Idag kände jag för att klippa gräset ner mot sjön. Att knalla upp och ner på tomten bakom en gräsklippare i drygt två timmar måste väl godkännas som ett motionspass?

Vädret var idealiskt. Sol, 20 grader varmt och frisk vind. Den friska vinden krävde dock en varmare bikini. 😀

Tack vare all äppelkart som hade fallit ner från träden fick jag också en dos zonterapi. Sånt är ju inte gratis i vanliga fall. Klorofyll är säkert bra för fötterna det också.

Ansiktsbehandling
Redan efter ett par vändor rann svetten i ansiktet. Det är nog bra för hyn och betingar ett akt­nings­värt pris om man ska köpa behandlingen. På Udden får man den alldeles gratis.

Bad
Inget ont om badinrättningar, men gratis är dom inte. Det är sjön. Dessutom är den klorfri och man behöver inte duscha innan man ska i och simma.

Den naturnära miljön finns heller inte i ett badhus, man känner ingen vind mot ansiktet eller sol som värmer. Och framför allt finns det ingen kisse som sitter och väntar på en i badhuset. Det finns det på Udden.

Jag har således sparat flera hundra euro idag. Dessutom fått gräset klippt.

Nytt verktyg
Varför finns det inte ”slickepott” för gräsklipparen? En sån vore ju idealisk när man ska rengöra efter gräsklippningen!

I brist på lämpligare verktyg tog jag en träspade. Jag lagar ändå mat så sällan så den gör större nytta som ren­gö­rings­verk­tyg.

Tidigare har jag använt en träpinne, men spaden var helt klart effektivare. Och så slapp jag förstås köpa ett verktyg. Nöden är uppfinningarnas moder. 🙂

av

3.8 – Snart slut

Skorporna är snart slut, precis som ”semestern”.

Skorpbrist
Det råder brist på mina favoritskorpor på ön! Eller åtminstone i dom butiker jag frekventerar mest. Än så länge har jag några kvar, men precis som min fostermor vill jag se till att ha en ny påse innan dom tar slut, annars är det kris.

Sen ett par dekader tillbaka konsumerar jag Pågens fullkornsskorpor och inga andra, trots flera försök att hitta lika goda alternativ. Vid det här laget måtte jag ha satt i mig flera ton (överdriften är närmaste vägen till sanning) och har tänkt fortsätta med det.

På Pågens kundtjänst lovar dom vidarebefordra mitt klagomål till dom det berör. Skorporna är näm­ligen ingen beställningsvara blev jag upplyst om igår, utan det är en säljrepresentant som åker runt och fyller på i hyllorna. Tydligen har han/hon nu gått i landsflykt eller dragit till Bahamas på en längre semester. :-/

Uppdrag
Härom dagen fick jag ett trevligt uppdrag. Firma Andreas Nyman (en av mina f d elever) behövde en introduktionstext till första sidan på sin webbsajt.

Idag fick jag svar på frågorna jag hade ställt och satte mig genast ner för att kreera. Han fick fyra förslag via mejl i eftermiddags för påseende. Förhoppningsvis gillar han nåt av alternativen.

Igår ringde en bekant herre och undrade om jag kan åta mig datorundervisning för arbetssökande och hur det står till med mina kunskaper i finska? Tydligen godkände han mina svar, han skulle be sin kontaktperson höra av sig med närmare detaljer.

Terminstart
Med dagens post fick jag PM och arbetsavtal för höstterminen från vuxeninstitutet. Min första kurs är pla­nerad till den 10.9, så än är det ett tag dit, men det känns att ”semestern” snart börjar ta slut.

Den 5.9 går det traditionella lärarmötet av stapeln. Den här gången på Strandhotellet i Dalsbruk så då ska jag väl hitta utan att irra bort mig som senast. 😀