av

24.8 – Välgörande insatser

Min “rullator” är klar för drift, backen har fri sikt, jag har gjort en liten investering och blivit tvungen att städa.

Klar för drift
I tisdags tänkte jag inviga min nya ”rullator”, dvs pirran jag köpte nåt tag på försommaren. Det inne­bar att jag först behövde montera däcken. Direkt när jag tog tag i dom insåg jag att dom saknade luft. Max 3 psi skulle dom innehålla enligt texten på däcket.

Jag hämtade mopedpumpen och satte i gång. Det gick inge’ bra… Om jag lutade hela min tyngd på pumpen kunde jag kanske fylla däcket på en vecka. Här behövdes en kompressor och nån sån äger jag inte.

I onsdags tog jag med mig däcken i samband med butiksturen, fyllde dom på en mack och satte dom på plats igår. Kärran blir helt perfekt för att transportera ved, mullsäckar, kvisthögar, etc. Den klarar 200 kg så nu kan jag enkelt förflytta det mesta utan att behöva lyfta. 🙂

Fri sikt
Vägen upp till Udden har länge kantats av en grön portal som är i vägen för höga fordon, men sen igår är det slut på det. Vår eminente ”vägmästare” fixade fri sikt på för­mid­dagen.

Han hade redan hunnit hälla upp kaffe från sin medhavda termos och höll på att plocka fram smör­gåsarna när jag gick ut för att bjuda honom på förmiddagskaffe så jag bjöd på en pratstund i stället.

Investering
För ett tag sen läste jag i ÅU att Daphnia, föreningen där jag är medlem och som gör sitt bästa för att sköta om vår sjö, erbjöd alla som ville att delta i införskaffandet av kräft- och gösyngel som ska planteras ut i höst. Igår satte jag in en summa på föreningens konto för att bidra till kräftutplanteringen.

Ingen kräfta, men väl en hummer

På eftermiddagen ringde ordföranden upp och tackade. Hon talade om att två personer var på väg för att hämta kräftor och undrade om jag ville ha kräftorna i egen strand? Jag sa att jag bidrog i största all­män­het och att min strand inte har lämplig botten för kräftor.

Hon ville ändå veta var jag bodde, så jag förklarade och gav henne vattenägarnas namn och sa att kräftorna gärna fick sättas på deras vatten.

Det tror jag är en klok investering i fall jag får för mig att försöka fånga några i framtiden.

Städtvång
Dammsugaren har stått i vardagsrummet minst en vecka och väntat på att jag skulle använda den. Idag ordnade jag så att jag var tvungen. Jag bjöd in en dam på eftermiddagskaffe i morgon.

Troligen sitter hon bekvämast på en köksstol så egentligen kunde jag ha struntat i att städa var­dags­rummet, men om jag känner henne rätt vill hon säkert ta en titt där ändå. Nu tål det granskning bara jag torkar av soffbordet också. 🙂

Alla fjädrar och dun efter Mias framfart i verandan ligger också i dammsugarpåsen och igår hade jag ”krematoriet” i gång så eventuell liklukt är också eliminerad. Hoppas verkligen att hon inte kommer med några nya fjäderklädda byten innan besöket.

av

21.8 – Trafik- och andra bestyr

Jag har ”krattat manegen”, fixat ett trafikmärke, bränt mig, eldat och fått min längtan stillad.

Krattat och klart
Vägmästaren var upp en sväng med väghyveln idag också – lagom till kaffetid, men han blev tyvärr utan den här gången, jag hade annat för mig. En stund efter att han hade gett sig av gick jag ut för att kolla resultatet.

Jisses vad fint det blev! Det enda som störde mig var en liten gruskant längst upp i backen. Men det var ju enkelt att fixa. Jag hämtade min gamla lövräfsa, jämnade till gruset och plockade bort alla större stenar som hade dykt upp och följt med hyveln en bit. Nu blev det ändå finare. 🙂

Trafikmärke
Igår innan jag åkte på trädgårdsbesök finslipade jag det nya diket, eller snarare rännan, som ”väg­mästaren” drog upp med ena hörnet på traktorskopan härom dagen. En del rötter och stenar var för kraftiga eller stora att rubba, så vattnet får ta en liten omväg, precis som i naturen i övrigt.

Jag testade avrinningen med två ämbar vatten och konstaterade att den ser ut att fungera. I stället för ut på vägen rinner vattnet nu ner i det grunda diket vid sidan av backen.

Precis när jag var klar kom två unga mopedister susande ner för skogsstigen såg jag från trappan. Dom upptäckte diket och saktade upp, men körde sen rakt över det i stället för att ta en liten omväg. Det fick mig att inse att det behövdes en spång. Den hade jag färdig, exet yxade till den för många år sen och i och med min flotta metallramp behöver jag den inte längre.

På motsatt sida om spången finns det plats för mindre motordrivna fordon, men hur ska folk fatta det kom jag på? Det behövdes naturligtvis ett trafikmärke. Också för att varna fotgängare och joggare så dom inte hamnar med foten i diket och bryter benen av sig.

Sagt och gjort. Idag fixade jag till en stolpe mitt på stigen och en dubbelsidig skylt med ”trafik­an­vis­ningar”. Det är för all del inte jag som blir skadeståndsskyldig om det händer en olycka, men eftersom det var jag som kom med dikes­idén känner jag mig medansvarig.

Brännskada
Det är nån som skämtsamt gjort om ett gammalt uttryck till ”Bränt barn luktar illa”. Fast det gäller nog bara när man har bränt sig på eld. Så illa var det inte, fast smärtan är fullt jämförbar.

Undrar hur många gånger jag har bränt mig på nässlor i år? Troligen råkar jag ut för dom bara för att jag avskyr deras nålstick. Idag fick jag en rejäl giftdos när jag slog gräset fram till avloppstanken.

Jag försökte vara försiktig, men en lång nässla lyckades ändå dråsa snett över handleden. Järn­spikar vad ont det gjorde – och gör fortfarande. Smärtan har efter hand brett ut sig ner mot tummen och salvan mot insektsbett hade ingen som helst verkan. Men det kunde förstås vara nåt ändå värre.

Eld i spisen
I natt vaknade jag av att jag frös och var tvungen att dra täcket över huv’et för att få upp värmen. Natten blev lika kylig som utlovat. Vid sjutiden i morse var det bara 11 grader och vinden hade kommit upp i varv. Ganska svalt i shorts med andra ord. Shorts är för all del fel ord, knäbyxor är mer adekvat i mitt fall.

När jag var redo för utevistelse hade det visserligen hunnit bli fyra grader varmare, men jag drog mer än gärna på mig en jacka. Utesysslorna höll mig varm, men det kändes kallt i köket när jag kom in så jag tände upp i köksspisen. Vilken lycka att ha den! Än så länge snålar jag på elvärmen.

Stillad längtan
Idag blev jag plötsligt sugen på stuvade morötter. Det var länge sen sist. Som tur var hade jag morötter hemma, annars hade jag säkert gjort en sväng till butiken. Till stuvningen vankades stekt korv. Jättegott, nu är min längtan stillad för den här gången. 🙂

av

20.8 – Blomsterprakt och emalj

Jag har varit på trädgårdsbesök och svalt emalj.

Trädgårdsbesök
Redan nån gång i våras hittade jag Kimitoöns Trädgårdsklubbs sida på Facebook och gick med i gruppen för att se vad klubben har för sig. Tills i kväll har jag inte deltagit i några aktiviteter, men idag har jag och en hel skock människor besökt två av öns trädgårdar.

Jag är stum av beundran över artrikedomen och arbetet som har krävts för att åstadkomma all denna blomsterprakt, vilken energi och passion! Jämfört med kvällens trädgårdar är mina planteringar syn­ner­ligen futtiga.

Å andra sidan är jag inte beredd att lägga ner mer tid, pengar och energi på växtligheten. Udden är och förblir spartansk ur trädgårdssynvinkel sett. Dom blommor jag har räcker gott för mig. Dessutom har dom en tendens att bli fler varje gång växtbroschyren kommer. 🙂

Hårdsmält
Efter trädgårdsbesöket bänkade jag mig framför TVn med en mugg te. ”Good Wife” vill jag inte missa. Mia kom in en stund senare och la sig på sin vanliga plats i soffan, så för ovanlighetens skull behövde jag inte gå ut och locka på henne.

Efter teet var jag sugen på nåt mer så jag rotade i skafferiet under reklampausen. Och voilà, där fanns en påse blandade nötter. Efter ett par nävar kändes det plötsligt vasst då tungan kom i kontakt med tandraden i överkäken. Jag hade ätit upp en bit av en tand!

Att plomberna lossnar är väl vanligare? I mitt fall är det tänderna som spjälks. Förra gången så sent som i juni, så jag borde snart få mängdrabatt hos tandläkaren. I morgon får jag ringa och boka en ny tid. 😦

av

18.8 – Tidiga vanor och god skörd

Igår var jag morgonpigg(!), tog upp potatis och hade besök. Idag väckte jag exet, tog upp potatis och klippte gräset.

Morgonpigg
Det var så klart Mias förtjänst att jag var uppe redan 6.30 igår morse. Ingen annan (nästan) kan få mig att stiga upp vid den okristliga tidpunkten!

Mina frukostar tenderar att ta allt längre tid i anspråk. Först efter tre timmar var jag redo för dagens värv. Mia var redan inne på sin tredje näbbmus vid det laget.

Potatisupptagning I
Nu äntligen skulle potatisen upp ur jorden. Den ambitionen hade jag ju redan för en vecka sen. En bekant på Facebook tipsade om en bra ursäkt – det är för varmt i källaren. Dess värre är det inte sant, min källare är alltid kall på somma­ren och håller plusgrader på vintern.

Efter att ha fyllt ett ämbar med riktigt fina ”pärer” (jämtl) rann svetten. Solen låg på och det var bleke på sjön så jag bestämde att det fick vara nog och ställde in potatisen i källaren innan jag kastade mig i böljan den blå.

Besök
Den fysiska aktiviteten retade aptiten så jag intog sedvanlig lunch, fil(bunke) och smör­gås, sen la jag mig i hammocken med en bok. Och somnade gott förstås.

En halv timme senare väcktes jag av telefonen. Grisen/Tvillingen undrade om det passade att hon kom på besök? Det gjorde det givetvis.

En knapp timme senare dök hon upp och överräckte en stor bukett blommande ljung. Vi kom fram till att det var för varmt i bersån, så det blev kaffe och te på trappan.

Då vi hade pratat bort ett par timmar hördes åskmuller och mörka moln tornade upp sig i öster. Det fick henne att avrunda besöket för att åka hem och dra ur kontakterna.

Lyckligtvis drog åskan ut till havs, vilket både Mia och jag var glada för. Hon reagerade inte ens på mullret märkte jag.

Telefonväckning
I morse lyckades jag väcka exet. Han om nån brukar vara morgontidig, men inte just idag. Förutom att kolla läget hade jag ett språkmässigt ärende. Jag hade glömt vad ”lokskrält” är på svenska.

Jag har investerat i Orlboka, men lustigt nog finns inte ordet med där trots att ett flertal lokala dialekter ingår. Lokskrält är man då man är helt slut eller utmattad för­kla­ra­de exet. Så nu vet vi det.

Potatisupptagning II
Idag sov både Mia och jag en timme längre. Idag skulle resten av potatisen upp eftersom regn utlovas till i morgon.

Det var lika varmt som igår men det fläktade lite mer så på en timme hade jag bärgat resten av skörden. Nästan ett ämbar till. Jämfört med i fjol är det en markant förbättring så jag är fullt nöjd.

Efter det en avkylning i sjön och lunch som vanligt, följt av slumrande i hammocken. Tur att jag inte är anställd, då skulle det minsann inte bli mycket i lönekuvertet.

Gräsklippning
Så var det gräset – igen. Värmen kombinerad med fuktig jord får gräset att växa i ilfart. Då jag hörde att ”alla andra” var i farten med gräsklippare beslöt jag lite motvilligt att också göra en insats. Som belöning (för att jag var när­gången) fick jag en ros (se bilden).

Efter gräsklippningen blev det också ett dopp, sen gjorde jag kväll. I stället för långfilm på TV fick jag en pratstund med sommargrannen psykologen som kom och hälsade på. Ett trevligt avslut på dagen. 🙂

av

16.8 – Eld, blod och vatten

Jag har misslyckats med kremeringen, visat trosorna, varit i gång med trimmern och vågat mig i sjön. Mia lånar tak över huvudet.

Misslyckad kremering
Efter frukost tyckte jag mig ana en obehaglig odör från köksspisen. Det var dags att sätta eld på Mias jaktbyten.

Det var onödigt optimistiskt att tro att det skulle lyckas under rådande förhållanden – totalt vindstilla. Eldningen i sotluckan tydde ändå på att det fanns drag, men så snart jag tände på i spisen vällde röken in. Suck.

Liken är på sin höjd svedda, men säkert långt i från förintade. Fast fördelen med att det rök in var ju förstås att jag inte kan känna liklukten längre.

Trosor till kaffet
Idag var ”vägmästaren” i farten i min backe. Sen det gräsliga åskvädret har jag som vanligt haft djupa fåror i vägen upp. Jag har inte påkallat hjälp eftersom det ändå gick bra att ta sig upp och ner. För två år sen var det mycket värre, hela backen var full med djupa ”kratrar”.

Jag frågade om han ville ha kaffe och det tackade han ja till så vi slog oss ner i bersån. Jag hade ingen tanke på att hans utsikt bland annat bestod av mina nytvättade trosor, men han varken klagade eller ville byta plats så han tålde den säkert. 😀

Trimtajm
Idag var det också för varmt för gräsklippning eller potatis­upp­tag­ning. Min plan på att ta upp po­ta­tisen förra veckan sprack alltså. Jag hade viktigare(?) saker för mig.

För att ändå göra nåt nyttigt bestämde jag att värmen inte hindrade mig från att trimma gräset runt rosorna vid tomtgränsen. Den lätta sysselsättningen framkallade också en del svettpärlor förutom sed­vanligt blodvite, men det hör ju till.

Simtur
När jag hade putsat runt planteringarna ner till verandan var jag nöjd och beslöt ta ett dopp. Av nån underlig anledning blev det aldrig av igår? Mia följde med till stranden som vanligt.

Värmen har fått algerna att stiga mot ytan igen, men det låg inga sjok framför bryggändan så jag gjorde dom sällskap en liten stund. Riktigt skönt var det, vattnet är fortfarande 21 grader varmt.

Lånat tillhåll
Idag upptäckte jag var Mia håller till ibland. Jag har ofta sett att hon kommer runt gaveln på uthuset och trott att hon har varit på besök hos herr och fru grannen. Det är hon också rätt ofta vad jag förstår, men inte jämt tydligen.

När ”vägmästaren” var i gång med traktorn kröp hon ut från sommargrannens förråd. Förrådet är låst, men avståndet mellan dörrkanten och marken är tillräckligt stort för att hon ska kunna ta sig in och ut. Bra att veta att hon har en trygg tillflyktsplats där också. 🙂

av

15.8 – Onyttig

Det nyttigaste jag har gjort idag är att dra upp vägguret. Det onyttigaste var att klippa mig i tummen.

Torgsväng
Strax efter att jag hade klivit upp kom solen fram ur molndiset och har sen dess visat sig hela dagen med undantag för några molnsjok som skymde den tidvis. Ter­mo­me­tern har som mest visat 22 grader och vinden har varit så gott som obefintlig, så det här vädret kan väl ingen klaga på?

Gammal skylt

Vid halv elva var jag klar att ge mig av på uppköp. Jag hade inget ärende till torget, men fick för mig att jag skulle gå en vända ändå. Och det var ju tur, för där fick jag tag på en ny sop­kvast.

Ny skylt

Jag fyndade också en ny Välkommen-skylt till ytterdörren. Den befintliga har jag gjort av bark från en björk som blixten slog ner i för många år sen och herr grannen har dekorerat den, men tyvärr har den spruckit på nytt trots limning i två omgångar. Inte så konstigt efter alla stormar och oväder under årens lopp.

På parkeringen fick jag syn på en trevlig herre som gav mig ett stort leende och kom fram och gav mig en björnkram. Vi är gamla bekanta bör kanske tilläggas. Obekanta herrar brukar aldrig krama mig, åtminstone inte om dom är nyktra.

Det slog mig att alla jag utbytte några ord med var glada. Till och med torgförsäljarna log och gav sig tid till lite småprat. Det gjorde mig också glad. Måste vara vädret som hade den inverkan.

Jag köpte faktiskt en grej till, barnslig som jag är. Efter att ha stått och tittat på ”stridande kacker­lackor” en stund kunde jag inte låta bli. Dom insektsliknande grejerna i plast är batteridrivna och läggs lämpligen i en skål eller ett fat med kanter där dom ”jagar” varandra och knuffas. Löjligt roligt. Det ska bli intressant att se vad Mia tycker om dom?

Onyttig
Resten av dagen har jag pysslat om och med växtligheten. I sam­band med att jag klippte bort vissna rosor lyckades jag klippa mig i tummen. Den sitter ju nästan mitt i handen så det är lätt hänt att den är i vägen. 😀

En stund satt jag också och lögade mig i solen men fick genast dåligt samvete för att jag inte gjorde nåt nyttigare. Klippte gräs till exempel. Eller gick till skogs och plockade bär eller svamp. Men sen bestämde jag att det var för varmt för det och hän­gav mig åt att njuta av solen och värmen. Såna här dagar är vi verkligen inte bortskämda med i år!