Så där ja, nu är hela kvisthögen omvandlad till ”kvistkross” som ligger på tork. Antingen eldar jag upp det i spisen eller strör ut på lämpligt ställe. Eller både och. Bra med valmöjligheter. 🙂
Mia övervakade givetvis arbetet som vanligt.
24.3 – Snart likfritt
Starten på dagen blev dyster, jag har styckat lik och fått stryk.
Dyster start
Det fantastiska vädret till trots blev starten på dagen dyster – jag hade ingen tillgång till internet. Sånt kan ju verkligen förstöra humöret. 😉
När jag ringde och felanmälde fick jag veta att det var ”ett allmänt fel” och att man i Salo jobbade på att lösa problemet. Inom en timme fungerade allt igen så jag kunde andas ut och läsa mejl och kolla FB som vanligt.
Styckat lik
Förmiddagen gick åt till diverse administration och kommunikation, men efter lunch tog jag på mina Snickers och forslade ner kvisttuggen till ”avverkningsplatsen”. Liken bestod alltså av kvistar efter trädfällningen.
”Likstyckningen” gick som en dans! Ett rent och skärt nöje att jobba när man inte behöver göra annat än mata i kvistar. Den stackars tuggen kved lite mellan varven när jag plågade den, men för det mesta spann den belåtet.
Innan jag slutade för dagen var jag uppe i ca 80 l (två skottkärrslass) kvistrester. Mer än hälften av kvisthögen är borta, om jag hinner i morgon fixar jag resten.
Stryk
Och hur jag än bar mig åt, lyckades jag inte mata i elkabeln, inte ens skada den på nåt vis. 😀 Däremot fick jag en del stryk av småkvistar som snärtade mig i huvud och ansikte tidvis när jag stod för nära. Antagligen som straff för att jag har mördat deras ”urmoder”.
23.3 – Söndag på Udden
Dagen började hyfsat tidigt och blev inte som tänkt (idag heller).
Hyfsat tidigt
Redan kvart i åtta serverades frukosten. Lite tidigare än normalt trots att det var söndag. Men på Udden är vi inte så noga med tiderna. Utom Mia förstås, hon missar aldrig en mattid! 😀
Inte som tänkt
Ett par timmar senare drog jag på mig kläderna och bestämde mig för att inviga flismaskinen jag har fått låna av f d klasskompisen. Det var visserligen ingen sol, men heller ingen nederbörd så det var inget fel på vädret.
Innan jag tog i tu med flisningen kom jag fram till att det vore smart att sätta maten i ugnen under tiden jag flisade, så jag läste receptet och plockade fram ingredienserna. Rätten skulle stå i ugnen 1,5-2 timmar så det var ju ett lämpligt arbetspass.
Medan jag höll på med matförberedelserna blev jag ovanligt sällskapssjuk och kastade mig över datorn för att höra om Vik Husse hade lust att göra oss den äran? Det ville han inte just idag, så vi chattade en stund i stället.
När jag ställde in grytan i ugnen hade molnen hunnit anta en mörkare grå nyans. Jag kom i håg en väderprognos som varslade om snö på eftermiddagen och kollade aktuellt läge, men några såna hot fanns inte längre, bara moln.
Hur som helst var flislusten som bortblåst, jag tog i stället i tu med en ommöblering av filsynkningen i båda datorerna och gjorde ett minnestest. Datorn har ”frusit” nån bråkdels sekund titt som tätt (oavsett program) dom senaste två dagarna så jag misstänkte nåt annat än SBT-felet (Skit Bakom Tangentbordet för den som inte minns vad akronymen står för).
Testet gav minnet godkänt så där låg felet alltså inte heller. Men tydligen blev datorn så skrämd av mina förehavanden att den beslöt sig för att uppträda normalt igen. Mysko fenomen.
Framåt halv fyra började det lukta bränt. Äggklockan hade ringt för andra gången (1,5 t) för ett bra tag sen så grytan började bli övermogen förstod jag. Jag provsmakade genast, men varken smak eller konsistens var nåt att jubla över. De enda smakerna jag kunde urskilja var lök och svartpeppar. Det receptet behöver jag inte fler gånger.
Jag övergick till roligare sysslor och öppnade baren klockan 15.30. I stället för att ägna mig åt hushållsarbete kände jag för att inviga ett av presentcocktailglasen. Den Dry Martini jag trängat och suktat efter så länge ligger nu och skvalpar på magbotten. Kalasgott. 🙂 Ginsorten var inget att skryta med men i brist på bröd äter man limpa som bekant.
Drinken fick mig att tänka på ”mitt förra liv” i Östersund och Tigern/Lejonet i synnerhet. Dry Martini hade hon som favorit vid de mest oväntade tillfällen. Till exempel efter en god middag eller som avslutning på en krogrunda. Härligt med människor som struntar i konventioner! Det var lika roligt varje gång att se servitörens/barmästarens min när hon beställde.
Det innebär att jag nu har 999 cocktailpinnar kvar… Den enda förpackningen jag hittade innehöll nämligen 1000 st. Bara att höra av dig om du har ”pinnbehov”! Dom kan ju faktiskt användas till annat än drinkar – dock inte tandpetare! Åtminstone inte mellan mina tänder.
Så har den här söndagen förflutit, nu är klockan över fem. Mellan varven har jag förstås matat Mia, kelat med henne och öppnat och stängt dörren för henne ett dussintal gånger. Förutom den smaklösa grytan och några bilder kan jag inte bevisa att jag ägnat mig åt nåt produktivt… Men dagen har gått fort och jag har inte haft tråkigt en endaste sekund. 🙂
22.3 – Skönt
Det är tomt på golvet och jag har deklarerat, fått ett negativt besked, slutar tjänstgöra, lärt mig en finess, hissat vimpeln och ser fram mot jubiléet.
Tomt på golvet
I förrgår intogs den friska luften via fönstret på Silverpilen. Jag åkte till Dalsbruk för att veckohandla och lämna köksmattor på tvätt – äntligen. Det hade jag ju planerat redan till jul, men prioriterade annat som bekant.
Att det blev just nu beror på att Egnahemsföreningens medlemmar får 20 % rabatt ännu under mars månad och ett sånt erbjudande vore ju dumt att missa. Men det blev himla tomt på golvet när långa mattan ”försvann”. Lyckligtvis får jag sätta på rena mattor redan på onsdag, så leveranstiden var inte så lång som jag befarade.
Deklarerat
På eftermiddagen igår tog jag mig i kragen och satte i gång med deklarationerna. Min egen var förhandsifylld, så jag behövde bara kolla att allting stämde, men firmans kräver ju desto mer sifferexercis trots att verksamheten är synnerligen blygsam.
Mia tyckte det var lika tröttsamt som jag, vilket framgår av bilden. Hon ville som vanligt ligga på just dom papper jag behövde. På bilden ”blockerar” hon årets bokföring. 😀
Efter fyra timmar hade jag skrivit och räknat klart och kunde skicka in deklarationen med gott samvete. Skönt att ha det gjort.
Negativt besked
Igår fick jag brev från Birkalands cancerförening. Som alltid när det gäller provsvar är det lite pirrigt att sprätta upp kuvertet och läsa innehållet. Men, jag hade inte behövt oroa mig, beskedet var negativt, dvs dom hade inte hittat nåt blod i min avföring. Oerhört skönt att veta.
Slutar tjänstgöra
För ett par dar sen skickade jag in höstens kursplanering till Vuxeninstitutet med kommentaren att jag utgående från det skrala deltagarintresset inte ser nån anledning att fortsätta med datorkurserna. För att kolla att jag inte har nån uppsägningstid ringde jag vår kurssekreterare. Hon bekräftade att mitt anställningsförhållande bara gäller terminvis och att det var OK att sluta.
Vi kom ändå överens om att hon skulle höra av sig ifall hon fick förfrågningar för en hel grupp. Enstaka kurser åtar jag mig gärna, men att planera för ett helt läsår i onödan känns inte meningsfullt. Ingen av dom tre kurser som var inplanerade under våren har lockat tillräckligt många deltagare så kunskapsbehovet är av allt att döma litet.
Vimpeln hissad
Idag hade vi ett alldeles strålande vårväder på Udden! Flera grader varmt och sol från klarblå himmel. Det fick mig att hissa vimpeln våren och den kommande sommaren till ära innan jag fortsatte vårstädningen. Egentligen hade jag tänkt hissa den först då sommartiden börjar, men vid det laget har jag antagligen glömt det så jag tyckte det var bäst att smida medan järnet var varmt.
Finess
Jag har SMSat ända sen jag köpte min telefon i december 2006, men har inte hittat nån funktion för att byta rad… Härom dagen upptäckte jag helt plötsligt att symbolen för radbyte visst finns i telefonen och beslöt pröva den och den funkar ju!!
Skönt, efter åtta år(!) kan jag äntligen byta rad i ett textmeddelande! Varför har jag inte kommit på det tidigare? Eller varit klyftig nog att fråga nån som vet?
Jubileum
På måndag firar Din Konsult sin 28-års dag. Den 24 mars 1986 registrerade jag företaget (i Sverige). Det ska bli spännande att se hur firandet går av stapeln. Firman kanske bjuder personalen på champagne, eller åtminstone kaffe och tårta? Nån löneförhöjning lär det inte bli tal om har jag förstått efter att ha tagit del av årets bokslut. 😀
Snöyra
Just så. Då fick prognosmakarna rätt om snöyran.
19.3 – Från adressater till videkissar
Jag har koll på adressater och parabener, är referens och har städat lite trots snön. Kissar pryder bordet.
Koll på adressater
Enligt Itella finns det totalt 2.127 svenskspråkiga adressater på Kimitoön. Jag fick en strålande idé på förmiddagen igår och bad Itella om pris för utskick till alla postnummer på ön. För utskick på mindre än 15 g betalar man 0,176452 €/st, så det var inte så blodigt tycker jag, men det är ju inte jag ensam som bestämmer.
Parabener
Jag har i många år anlitat ett företag som säljer Aloe Vera-produkter för att aloe sägs vara så bra. Fast nu vill jag inte ha en av deras produkter längre – fem(!) olika typer av parabener ingår i den.
Det finns ju andra konserveringsmedel som är mindre skadliga, så varför inte använda dom i stället för att riskera hormonstörningar i kroppen? Usch vad dåligt av ett företag som profilerar sig som hälsofrämjare. 😦
Referens
I förmiddags blev jag uppringd av en dam som sa att hon jobbar på Jämtlands läns landstings bemanningsenhet i Östersund. Jag var helt ställd… Vad i hela friden ville hon mig?
Hon fortsatte med att tala om att en för mig bekant person hade sökt jobb hos dom och angivit mig som referens. DÅ ramlade polletten äntligen ner. Det hade jag ju lovat vara för länge sen men redan glömt förstås.
Eftersom jag anställde personen i fråga på dåvarande Consensus kompetensutveckling och bara hade gott att säga om henne, vidarebefordrade jag förstås mina omdömen. Jag påpekade dock att det är nästan tio år sen jag hade med henne att göra, men avslutade samtalet med att säga att jag tror att hon blir nöjd med henne som medarbetare. Hoppas hon får jobbet!
Städat
Lagom tills jag hade rustat mig i arbetskläder och plockat fram lämpliga verktyg gick solen i moln. Lustigt fenomen som inträffar ganska ofta har jag märkt, undrar vad det beror på? 😉
Jag har retat mig på torrt gräs och döda växtrester som spretar på avloppsröret så jag beslöt städa bort dom. Dess värre visade det sig att ena sidan var snötäckt, så städningen blev bara halvgjord.
Men jag hittade utan problem mer som behövde åtgärdas. Nyponbusken på västra sidan om huset skulle bort och en ungbjörk stod olämpligt, några syren- och plommonkvistar hängde för långt ut, den vissna ormbunken vid husknuten behövde tas bort, etc, etc.
Jag blev glatt överraskad av att hitta polarrosen på ett nytt växtställe. Troligen följde en del rötter med då avloppstanken täcktes med jord 2008 och nu har den tagit sig. Spännande att se om och när den blommar.
Kissarna trängs
Som avslutning på arbetsdagen gick jag ner till strandkanten för att plocka videkissar. Visst är det märkligt att dom finaste kvistarna alltid är så långt bort och högt upp att man inte når dom? Efter lite trixande fick jag i alla fall i hop en liten bukett som pryder köksbordet.
Mia inspekterade buketten omgående men verkade tycka att den kan få stå där. Hon gick och satte sig på sin vanliga utkiksplats i stället för att angripa ”inkräktarna”. 🙂
18.3 – Bekvämt
Jag har representerat, reserverat och sålt och ska inte ha dödsannons.
Representerat
Igår ville sekreteraren i Lion Mountain Finland rf (ub) ha moraliskt stöd när hon skulle informera om verksamheten för Röda korsets lokalavdelning i Dalsbruk. Det var ett synnerligen smärtfritt uppdrag, jag behövde varken förbereda mig eller säga nåt.
Efter en halv timme kunde jag åka hem igen och med nya kunskaper. Jag har visserligen sett Finlands flyktinghjälps dokumentär om Sierra Leone, men vår sekreterare gav både historik och information om aktuella förhållanden i landet, vilket såväl jag som mötesdeltagarna uppskattade. Ett rikt land i fråga om naturtillgångar, men urfattigt på grund av hänsynslös exploatering och korruption.
Reserverat
För ett par dar sen förälskade jag mig i Fiskars grässax på skaft men kom fram till att jag inte hade lust att betala fraktkostnaden om jag köpte den i Agri-Markets nätbutik. Jag ringde i stället butiken i Kimito och fick prata med den alltid lika glada försäljaren på Multasormi-avdelningen.
Jodå, såna låg i beställning och skulle ha levererats redan för ett par veckor sen upplyste hon mig om. Eftersom snön fortfarande ligger kvar är det ju ingen panik, så jag bad henne reservera en sån till mig. Det skulle hon gärna göra och lovade meddela när den finns att hämta. En riktig pärla är hon. ”Rätt man på rätt plats är oftast en kvinna.” har nån klok person sagt. 🙂
Sålt
En ung dam på Kimitoöns Bytesbörs på FB var intresserad av att köpa trädgårdsmöbler i trä så jag laddade upp en bild. Som av en händelse har jag ju ett lämpligt möblemang. Det visade sig att avståndet var för långt, men jag fick andra intressenter i stället.
Bland andra en f d kollega från skolan i Dalsbruk som gärna ville köpa soffan. Det fick hon så klart och för en timme sen var hon och hämtade den. Ypperligt. Då gäller det att hitta seriösa köpare till resten också. Och går dom inte åt så gråter jag inte för det, dom begär ju inte mat.
Ingen dödsannons
Jag har ju väntat och väntat på fakturan från HBL för mammas dödsannons men inte fått nån. Igår ringde Annonsbladet och frågade om jag fått den? ABL hade nämligen fått både en kreditering och en betalningspåminnelse men inte fått fakturan. Snacka om strulkusar.
Vi kom överens om att ABL fakturerar mig och betalar HBL i sin tur så är saken äntligen ur världen. Idag fick jag fakturan. Jag var beredd på ett par hundra, men det räckte inte alls – 324,38 € ville dom ha.
För två (små) dödsannonser och en tackannons blev summan 481,12 räknade Excel raskt ut. Svindyrt tycker jag. ABLs annons kostade bara 126,98 trots att den var försedd med bild, så HBL var mer än dubbelt så dyr för bara text och standardsymbol.
Därför beslöt jag på stående fot att nån dödsannons ska jag då inte ha! Det räcker gott med djungeltelegrafen. Några nära släktingar har jag ju inte kvar och tids nog får också avlägsna vänner och bekanta reda på att jag inte finns mer. Så nu vet ni det! 🙂
16.3 – Veckoslutsprogram
Det som var löjeväckande i fredags är på sin plats igen, jag har upplevt en ”klyvsexa”, kommit lindrigt undan och överträffat mig själv.
På sin plats igen
I fredags kändes det löjeväckande att köra med vinterdäck, rattmuff och kupévärmare. Igår kändes det helt OK igen och än så länge ligger snön kvar så jag gör mig ingen brådska. Det kändes ovant att putsa snö från bilen, det gjorde jag senast för mer en månad sen.
Klyvsexa
Det blev ”klyvsexa” i stället för huggsexa i fredags. Fru grannen erbjöd mig att få disponera deras vedklyv, men händige släktingen hann före.
Jag hade precis hunnit fälla och kapa den lilla björken och klyva allt jag rådde på när jag hörde surret av hans fyrhjuling och såg den dyka upp med släpvagnen bakom. Tack vare den eminenta servicen slapp jag kärra upp kubbarna, lasta dom i bilen och frakta dom till klyven. Dessutom fick dom färdiga klabbarna skjuts till vedlidret.
För att förenkla transporten tillbaka, föreslog jag att jag kunde hämta veden med Silverpilen. När jag infann mig var klyven redan i gång och färdiga klabbar låg i en liten hög i släpvagnen. Min enda insats bestod i att stå på behörigt avstånd och se på, förutom att bistå med nya kubbar.
Precis som en av mina bloggläsare påpekade är färskt virke lätt att klyva, men att klyva en kubbe med flera kvistförgreningar är liksom inte lika enkelt. Åtminstone inte för mig. Tack och lov för maskinell vedklyvning!
Strax före sju hade jag tömt Silverpilens baklucka och kunde lugnt invänta den utlovade snön. Köttsoppan satt fint som avslutning på dagen. Tänk vad bra det går när det går bra. Heder och tack än en gång för all hjälp!
Lindrigt
Igår eftermiddag hade jag kommit överens med Daphnias ordförande om att hjälpa till med att författa föreningens verksamhetsplan inför årsmötet. Att röja snön från Silverpilen var drygare än jag hade räknat med så jag ringde och talade om att jag blev något försenad och lovade meddela i fall jag inte kunde ta mig fram på byvägen, snötäcket var tjockare än jag hade förväntat mig.
Jag tog mig fram utan missöden och kunde konstatera att jag arbetsmässigt kom väldigt lindrigt undan… Ordföranden hade redan skrivit en lista över planerade aktiviteter.
Vi diskuterade detaljer över kaffet hon bjöd på och spånade på en idé som vi båda gillade så klockan hann ändå ticka i väg rätt långt innan jag var hemma tillbaka. Min insats var således ungefär lika stor som dagen innan.
Överträffat mig själv
Det var fortsatt vitt på marken i morse, alltså var det innejobb som gällde. Men att både tvätta, städa, diska och laga mat en och samma dag har jag nog inte lyckats med dom senaste tio åren! Därmed har jag verkligen överträffat mig själv.
Om inte kaffebesöket hade anlänt i förtid hade jag också hunnit byta om och duka kaffebordet. Nu fick det bli som det blev med klädseln, men jag var ju i alla fall påklädd och hade hunnit vispa grädde till kakan. 😀
Oj då!
Den här synen mötte mig när jag drog upp rullgardinen i morse. Första reaktionen blev ”Oj då!”. Igår hade vi strålande sol och 7 grader varmt… Nån på väderkontoret vill påminna oss om vem det är som bestämmer. 🙂
13.3 – Sågmassakern fortsätter
Jag dementerar en tidigare uppgift, är imponerad över timpriset och har fortsatt såga med ett par avbrott.
Dementi
I inlägget den 18.2 hade jag en snygg liten uppställning över elförbrukningen dom senaste sex åren. Den var fel! Elleverantörens uppgift ser något annorlunda ut, speciellt för fjolåret, vilket framgår av bilden nedan. Före 2010 hade jag en annan leverantör, därför saknas tidigare statistik. Mig ska man alltså inte lita på, i synnerhet inte om det gäller siffror.
Det ska förresten bli intressant att se om och i så fall hur mycket elsågen påverkar förbrukningen?
Hyfsat timpris
Igår fick jag faktura från församlingen avseende jordfästning och grop för urnan. Jag räknade raskt ut att timpriset för att få disponera kyrka, präst och kantor låg på 400 €/timme. Hyfsat timpris måste jag säga.
Gropen kostade 125 € och ceremonin på ca 25 minuter betingade ett pris på 200 €. Så vad får man då för medlemsavgiften, dvs kyrkoskatten, kan jag undra?
Avbrott 1
Ganska exakt klockan tolv började dagens sågningspass. En halv timme senare hörde jag en mansröst bredvid mig säga ”godda’, godda’”. Först trodde jag det var nån bekant, men den här mannen hade jag aldrig sett tidigare.
Han sa mitt namn och undrade om det var jag? Han hade haft lite svårt att avgöra vilket av husen han skulle till. Jag bekräftade och förstod genast vad det var frågan om när jag såg pappret i hans hand. Mina nya trädgårdsmöbler hade anlänt.
Jag beställde dom mitt på dan i söndags (9.3) och nu var dom redan här. Veken kaluste drar verkligen inte benen efter sig. 🙂
I stället för att fortsätta såga, slet jag upp emballagen, ställde ut stolarna i bersån (dom var färdigmonterade) och satte i gång med att montera bordet. Idealiskt montage – alla sju skruvar såg likadana ut och anvisningen var klar och tydlig.
Det innebär alltså att bersån är färdigmöblerad för säsongen, nytt rekord när det gäller tidpunkten. I helgen ska det visst komma snöblask, men det tål ju möblerna utan problem. Hoppas jag!?
Avbrott 2
Jag hann precis bli klar med bordet innan det var dags att åka och hämta köttsoppa hos Kerstin och klippa håret. På hemvägen postade jag avföringsproven och gjorde en snabbvända in i butiken men kunde fortsätta sågandet vid 15-snåret.
Tre timmar senare var jag äntligen klar. Alla kvistar ligger prydligt i en hög och väntar på tuggen och i en annan hög ligger veden. Nästan två dagars jobb för ett enda träd… Men tid har jag ju gott om, så det gör inget.
I morgon är det björkens tur om jag får som jag vill. Den är klart ”magrare” och har inte lika besvärligt grenverk som lönnen, så den ska jag väl hinna med på en dag hoppas jag.
Uddmors betraktelser 