av

7.4 – Språk- och begreppsförvirring

Att översätta ordagrant kan bli så fel, men riktigt roligt ibland, mindre roligt är det med ­räntor.

RautiaFelaktiga översättningar
Vad är motsatsen till företagskund på svenska? Det är då inte ”personkund” i alla fall! Jag förstår givetvis varför det används – den som har försökt översätta från finska gör det orda­grant: henkilöasiakas. Och alla företag i det här landet tycks ha anammat det felaktiga ordet. Urk. 😦

Om man brydde sig det minsta kunde man väl kolla vilket ord som används av svenska företag? Hos Swedbank i Sverige är jag privatperson, vilket givetvis är korrekta svenska.

En annan ordagrann översättning stötte jag på härom dagen i ett reklamutskick. Fast den blev ju riktigt rolig – klart att man ber för installation (se bilden). 😀 På finska handlade det däremot om att fråga om installation, alternativt begära information om installation.

Räntor
Jag har många och stora luckor i min allmänbildning och ekonomiska facktermer är definitivt inte min specialitet, men nu är jag mer förvirrad än vanligt… När ECB höjer styrräntan förstår jag vad det är frågan om, alltså den ränta som bankerna betalar för sina pengar. Att Finlands bank också har en (nationell) styrränta fattar jag också, men vad är då euribor, repo-, referens- och primeränta?

Om jag har dragit rätt slutsats av mina Google-sökningar är styrränta det begrepp som används av centralbanker och statsbanker, men dom använder också referensränta. Vari består skillnaden?

Våra banker har dessutom egna referensräntor. Min bank tillämpar t ex  Prime + 1,4 %, alltså bankens referensränta till sina kunder + påslag. Så om jag ska betala ränta till min bank som betalar ränta till Finlands bank som i sin tur betalar ränta till Europeiska Centralbanken blir det rätt så många räntor.

Euribor är en daglig referensränta enligt Wikipedia. Men hallå, vad är då skillnaden mellan styr­ränta och euribor? Är euribor och prime samma sak? Finns det alltså en ränta för olika tidsperioder? Dag, månad, år, dekad, sekel, millennium, etc?

Jag blir galen!! Ju mer jag läser och försöker förstå, desto mindre begriper jag. 😦 Kan nån vänlig själ förklara så jag fattar?

av

5.4 – Nyttiga och/eller vackra bidrag

I förrgår aktiverade jag mig, igår beundrade jag dom första blåsipporna, idag har jag filosoferat och bevistat ett styrelsemöte. Mia är piggare och har orm på menyn.

Aktivering
I förrgår aktiverade jag mig som omväxling i ett offentligt sammanhang. Jag deltog i kommunens informationstillfälle för öns föreningar. Av kommunens 156 föreningar(!) var bara en bråkdel representerade, men bredden var ganska stor.

Det som lockade mig (som representant för Daphnia och Lion Mountain Finland) – och säkert många andra – var att få reda på bidragsmöjligheterna. En medlems­avgift på 10 €/år ger minsann inte mycket klirr i kassan om man inte har halva öns befolkning som medlemmar.

BlåsippaFörutom kommunens bidragsformer presenterade en representant för föreningen I samma båt mycket torrt och sakligt det tänkta inne­hållet i Leader-stödet för nästa sjuårsperiod. Inget av kommunens bidrag stöder miljö­arbete (är vi förvånade?) så förhoppningen står till Leader-pengar. Förutsatt att man står ut med den horribla byråkratin när det gäller att ansöka, rapportera och redo­visa vill säga.

Udden första blåsippor
Liksom tidigare år är Uddens blåsippor lila i stället för blå. Det gläder mig. 🙂 Dom första har nyligen slagit ut men får snart sällskap av många fler såg jag. Dessutom har scillan spritt sig till min blåsipps­slänt så det kommer att bli en blandning av knallblått och blålila.

Filosoferande
Medan jag klädde på mig i dag filosoferade jag över ämnet ”en morgonrocks beskaffenhet”. Ett stort och viktigt ämne för min del. 😀 En optimal morgonrock ska uppfylla minst fem kriterier: Den ska nå ner till anklarna, vara rymlig, varm vintertid och sval sommartid, snygg och lättvättad. Den får förstås också gärna vara färgglad.

Styrelsemöte
Daphnias styrelse sammanträdde idag på eftermiddagen inför stundande årsmöte. Ordföranden hade som bekant författat en gedigen verksamhetsplan och årsberättelsen var också rätt imponerande.

Mia i vårsolenAtt en del av våra mål inte har nåtts är ju faktiskt inte vårt fel eftersom vi är beroende av samarbete med bland annat kommunen, markägare och myndigheter. Ibland känns det oerhört tungt och motigt att bedriva miljö­arbete trots att det ”bara” handlar om en sjö.

En piggare Mia
Igår tyckte jag mig se att Mia börjar vara sig lik igen så förhoppningsvis krävs inga ytterligare under­sökningar. Att hon har lagt till orm på menyn är nytt för i år vad jag vet.

Igår när jag hämtade posten upptäckte jag nämligen att hon hade kräkts ormrester på stigen till post­lådan. Att döma av den lilla osmälta biten hade hon satt i sig en huggorm. Huvudsaken att dom inte kommer åt att bita henne igen.

av

2.4 – Oplanerat, planerat och omplanerat

Det har snöat och avloppstanken är tömd, jag har hittat en suverän grej, omplanerat och blivit bjuden på oplanerad middag.

Snö!
Igår morse/förmiddags vräkte snön ner helt plötsligt. Väderprognosen stämde tyvärr. Vid halv tio-snåret hade Udden fått ett tunt vitt täcke, men då var det lyckligtvis slut på flingorna. Sen sken solen igen som inget hade hänt och redan vid lunchtid hade all snö töat bort igen. Väderkontoret behagade aprilskämta med oss.

TanktömningTömningsdags
Strax före ett dundrade ”avloppsbilen” uppför backen. Jag hade beställt tömning den här veckan så den var välkommen även om det inte krisade direkt.

Jag höll den gemytliga tanktömmaren sällskap under tiden han tömde tanken. Båda hade vi syn­punk­ter och kommentarer till både lokala och globala händelser. Trevligt med en prat­stund i solskenet.

Suverän grej
Hos en av mina ”hovleverantörer” hittade jag en hopfällbar torkställning som kan användas både inne och ute, en suverän grej tyckte jag. Ibland räcker byklinan inte till så jag ville ha en sån där Y-formad torkställning att ta till vid behov. Nu har jag det. 🙂

Omplanering
Idag började dagen med ett samtal till veterinären. Efter vårt senaste besök (11.3) har Mia fortsatt slicka sig i ändan och för ett par dar sen skrek hon till när jag nuddade rumpan och hade väldigt ont när hon slickade sig. Igår kväll kissade hon två gånger inom loppet av ett par timmar så jag kom fram till att hennes ”besvär” måste ha med urinblåsan att göra.

Mia spanarVeterinären hade två teorier: Antingen bakterier i urinvägarna eller ”stressblåsa”. Det senare mot­sva­rar vårt magsår, men hos katter sätter det sig tydligen på urinblåsan. Varför Mia skulle vara stressad är för mig en gåta, men man vet ju aldrig?

Vi kom överens om att börja med en anti­biotika­kur + värkmedicin. Veterinären lovade ringa in recept till apoteket i Dalsbruk. Om behandlingen inte hälper be­hövs urinprov och undersökning med ultraljud.

Enligt dom ursprungliga planerna hade jag ett par tider att passa i Dalsbruk på eftermiddagen men om- och avbokade hastigt och lustigt. Mia först, sen kommer allt annat. Vid lunchtid åkte jag därför och hämtade medicinen och gav henne genast 1½ piller och en dos värkmedicin. Om en vecka hoppas jag hon mår som vanligt igen.

Middag
I måndags blev jag inbjuden på middag idag. Jag lovade dyka upp vid tre, men efter lunch ringde värden och meddelade att maten blir försenad på grund av oplanerade omständigheter. Vi kom överens om 15:30 i stället, då skulle maten vara halvfärdig.

Det gav mig tid att diska innan jag åkte. Trodde jag. Men en tredjedel av disken återstod då det var dags att åka. Inte riktigt min dag idag. Mia ville gärna stanna inne så det fick hon förstås.

15:27 parkerade jag utanför värdens hus och noterade att bilen var borta… Alltså var maten inte halvfärdig. En minut senare dök värden upp.

I stället för den planerade måltiden som skulle ta ca en timme att tillreda frågade jag om det inte fanns mat att värma? Jag förklarade att jag hade en ”konvalescent” där hemma och inte ville stanna så länge. Så i stället för renfilé blev det pannbiff. Härligt med människor som är anpassningsbara.

Maten var jättegod och jag blev minst lika mätt som om jag hade fått renfilé och så slapp jag känna mig stressad av att vara borta för länge. Idealiskt. 🙂

av

31.3 – Människovänligt

Igår var jag jättepoppis, idag har jag bytt grejer, fått en ny hamngäst och blivit bjuden på bröllop.

Jättepoppis
Ibland kan det gå flera dar utan att jag ser eller hör en levande själ utom Mia, men igår var jag jätte­poppis. Vid halv tolv-snåret hördes en försynt knackning på köksdörren så jag hojtade ”kom in” som vanligt. Jag var nämligen på sluttampen med morgontoaletten och befann mig i nordvästra delen av huset. För den som inte vet hur mitt lilla hus ser ut på insidan, kan jag nämna att badrummet ligger ca tre meter från köksdörren. 😀

PoppisJag hörde att det gläntade på dörren och en röst som frågade: ”Are you decent?” Ah, det var byns invandrare förstås. Efter att ha sett mig i morgonrock en gång frågar han alltid numera om jag är anständigt klädd innan han kommer in. Morgonrock räknas tydligen som halvnaket.

Jag talade om att jag var i badrummet och skulle ansluta om ett ögonblick. Finkänslig som han är, gick han ut och satte sig i bersån tills jag visade mig i påklätt skick och bad honom stiga på.

Cirka tre timmar senare hade vi pratat klart och han var på väg att gå då telefonen ringde, så jag vinkade hej då och svarade. I andra änden var Trollkarlen som undrade om jag var arg på honom eftersom han inte hört av mig på länge? Jag försäkrade honom att så ingalunda var fallet och på­minde honom om att han senast vi pratades vid hade sagt att han skulle komma och hälsa på, så jag såg ingen anledning att ringa eftersom jag tyckte det var han som hade bollen. Det hade han glömt så klart. Tur man inte är ensam om att vara ”gamal å haamlot”. 😀

Efter överenskommelse om ett sammanträffande och avslutat samtal tog jag äntligen i tu med träd­gårdsarbetet. Missförstå mig rätt, jag hade absolut inget emot att bli förhindrad! Som jag tidigare nämnt, går människor före allt annat om det är inte är en akut-katastrof-situation.

Ett par timmar senare dök sommargrannen psykologen upp glatt hejande. ”Jasså du är hemma” fastslog hon. Ett par gånger tidigare har jag varit borta påpekade hon så det var ett tag sen vi sågs.

Hon satte sig på marken och såg på medan jag krattade under tiden vi pratade, men blev inte så långvarig för hon skulle befria sina pelargoner från vintervilan sa hon.

Tre personer som tänkte på mig samma dag var ju lite ovanligt, men himla roligt förstås. 🙂

Bytt grejer och ny hamngäst
Vid ganska exakt samma tid som igår och i exakt samma situation knackade det på dörren idag, men till skillnad från igår kom besökaren in utan att ställa några frågor. Jag hörde en kvinnoröst som pratade med Mia och trodde först det var fru grannen, men hörde sen att rösten tillhörde Nemos och Siris matte.

Utemöbler 2För ett tag sen föreslog hon ett byte: ett kakfat i samma serie som mina rosenmuggar mot mina gamla trädgårdsstolar. Det hade jag ju glömt (i min tur), men tyckte det var ett alldeles utmärkt förslag så vi bytte grejer.

Jag blev också av med mina två jultallrikar och tillhörande förrättsdito. Det visade sig att hon gärna ville komplettera sina befintliga. Helt perfekt, då behöver jag inte bjuda ut dom på Bytesbörsen som jag hade tänkt.

Det blev också tal om strandplats för familjens kajak. Jag föreslog genast en hamnplats i min strand, så vi gick ner och tittade. Förslaget föll i god jord och efter att jag hade försäkrat att jag inte skulle bli störd av ”trafiken” kom vi överens om att kajaken får en ny plats.

Inbjudan till bröllop
Sent i eftermiddags kom herr grannen junior gående nerför skogsstigen. Han hade i uppdrag att över­räcka post i form av ett silverfärgat kuvert från sin syster. Jag gissade rätt med en gång, det stundar till bröllop.

Senast jag fick en bröllopsinbjudan var för sex år sen om jag minns rätt? I min ålder är det betydligt vanligare med begravningar, så det var en trevlig överraskning! 🙂

av

29.3 – Vårtecken och annat

Vårtecknen ”hopar sig”, jag missade Dallas, har undervisat, fortsatt vårstädningen och haft besök.

Vårtecken
Änderna var först ut. Så snart strandkanten var isfri simmade dom småpratande omkring och sökte mat. Mia tyckte dom var spännande men nöjde sig med att iaktta dom på avstånd.

När jag krossade dom sista kvistarna i förrgår, såg den friska vinden till att vakarna ökade i antal. Vid Flottholmsudden roade kniporna sig. Dom åkte i tur ordning kana på vattnet, ungefär som barn som åker rutschbana. Jag kunde nästan höra hur dom skrattade av förtjusning.

Igår dök en ensam svan upp. Den gled värdigt fram i samma vak innan den lyfte och flög söderut, kanske för att rapportera till sina artfränder att det snart går att vistas i Dragsfjärden igen? Idag på eftermiddagen dök svanparet upp och betar nu i viken som blev så gott som isfri igår. En syn som alltid gör mig lika glad.

Vårtecken 2

Jag har också sett en citronfjäril och en massa bin som ”betade” i krokusarna tillsammans med säsongens första humla. Allt fler gröna skott tittar upp ur jorden. Tulpanerna och pärlhyacinterna har hunnit längst om man bortser från narcisserna, dom har redan knoppar, liksom scillan.

Än så länge har jag inte sett nån utslagen blåsippa, men det finns gott om knoppar förstås. Det är knappt man hinner med att upptäcka allt som spirar.

Missat Dallas
Igår kväll glömde jag titta på Dallas! Jag tittade i stället på en film som inte ens förmådde hålla mig vaken.

Fördelen med Dallas är att det alltid uppstår nya konflikter och konspirationer, det är lätt att hålla reda på onda och goda och människorna påminner inte ett dugg om dom jag känner. Det tycker jag är bra underhållning.

Privatundervisning
Vid halv tolv-tiden idag åkte jag i väg till min elev. Vi hade kommit överens om ett par timmars privat­under­visning. På Björkboda-fälten mötte jag eleven…? Vi hade ju aldrig spikat var vi skulle hålla till kom jag på. Båda hade vi förutsatt olika platser tydligen.

Eleven såg mig aldrig, så jag vände i korsningen och åkte tillbaka hem. Konstigt nog såg jag ingen bil på Udden, så jag började tro att jag sett fel eller att jag kanske tagit fel på dag eller tid?

Eftersom jag inte hade elevens telefonnummer skyndade jag mig in, sökte upp det (på fonecta.fi) och ringde. Jodå, min elev närmade sig Udden fick jag veta och några minuter senare kunde vi skratta gott åt missförståndet.

Vad lärde jag mig av det här då? Jo, att jag ska låta bli att förutsätta nåt och hellre vara övertydlig än otydlig. 😐

Fortsatt vårstädning
Efter att eleven åkt, åt jag en stadig portion mat innan jag bytte om till arbetskläder och gav mig i kast med den sista rosenbusken. Att växla mellan intellektuellt och fysiskt arbete är skönt tycker jag, det kändes som om det var länge sen jag behövde använda insidan. 😀

StadKrattandet och fejandet fortsatte runt ett blomland, ”spritbusken” (svart vinbär) och röd­vin­bärs­bus­ken.

Besök
Jag var nästan klar för dagen då jag såg en bekant bil köra upp. Min f d granne tog sig en tur för att se hur långt våren har hunnit.

Jag kan mycket väl förstå att om man är uppvuxen på landet och har bott i villa hela sitt liv är det nåt som saknas när man flyttar till en lägenhet. Vårtecknen är inte alls lika påtagliga och lätta att se när man bor så. I all synnerhet om man bor i stan! Jag begriper ju inte hur folk kan trivas med det? 😉

av

Rosvård

Beskärning

Idag var det dags att beskära rosorna, ta bort allt gammalt gräs runt om och kratta bort löven. Sen på med hästgödsel och kvistkross. Håll med om att det är en viss skillnad!

Herr och fru doktorn kom gående förbi under tiden jag höll på. Fru doktorn var bestört över att jag klippte ner rosorna så våldsamt, men jag hänvisade till min f d granne som har sagt att dom tål det. Det vet jag förresten av tidigare erfarenhet.

En försommar hade jag gräsklipparhjälp och när jag kom hem på semestern konstaterade jag att rosorna också hade blivit överkörda med gräsklipparen. Men dom blommade lika fint som vanligt trots den omilda behandlingen. 🙂

Så här ser dom ut (se nedan) när dom står i blom och doftar alldeles ljuvligt. New Dawn säger fru doktorn att dom heter och det stämmer nog. Helt makalöst att tre av dom står sig ännu efter alla dessa år. Om jag minns rätt, planterades dom i början av 70-talet.

Ros

av

27.3 – Viktiga ärenden

I förrgår hade jag ärende- & våffeldag, igår skapade jag uddmor.fi, idag har jag haft en ny ärendedag och gjort bort mig.

Ärende- & våffeldag
I tisdags hade jag ett par ärenden till Kimito. Ett av dom bestod i att öppna bankkonto för Lion Mountain Finland rf. Än så länge har vi inte fått bekräftelse på registreringen men den ska väl komma senast nästa vecka.

På hemvägen hade jag turen att ramla in hos Grisen/Tvillingen precis vid kaffetid. Väl tajmat. 😀 Dessutom visade det sig att hon firade våffeldagen, så både jag och den andra besökaren åt oss mätta på våfflor. Färsk fruktsallad, äppelmos och glass ingick som tillbehör, jättesmaskigt, tack igen!

Uddmor-sajtenuddmor.fi
I förrgår botaniserade jag bland leverantörer som tillhandahåller s k gratis verktyg (dvs reklamfinansierade) för webb­sides­pro­duk­tion i Finland och blev förtjust i 123kotisivu.fi, eftersom reklamen inskränker sig till deras egen. I och med att deras verktyg påminde om dom jag använde för Din Konsult-sajten och att dom finns i ett 20-tal länder, beslöt jag slå till med en egen sajt för Uddmor.

För varje gång bloggen.fi strulat har jag kommit närmare ett beslut om flytt, men inte riktigt hittat nån bloggportal som jag gillar. Att ha en egen sajt ger större frihet och förhoppningsvis fungerar tekniken bättre här.

När jag hade testat lite grann, bestämde jag mig också för att registrera domännamnet uddmor.fi, annars hade det blivit långt och svårt att komma ihåg tyckte jag. Domännamnet kostar bara 1 €/år, så det var inget svårt beslut.

Än så länge har jag bara gjort grundjobbet, dvs valt mall, färger och typsnitt, etc, men ska förstås snickra till sidorna så jag kan publicera den så snart som möjligt. Det går att skapa en blogg på sajten noterade jag, men då kan jag inte spränga in bilder i texten så jag tror jag löser det på annat sätt.

OBS! Om du har önskemål eller förslag till förbättringar jämfört med den nuvarande layouten, är jag förstås tacksam om du hör av dig! Skicka i så fall ett mejl till uddmor@gmail.com. 🙂

PengarÄrendedag
Idag hade jag en lista med flera be­söks­punk­ter och ärenden som skulle uträttas. Rutten blev som så ofta Udden-Kärra-Genböle-Dalsbruk-Udden. I Dalsbruk hade jag bland annat tid hos ”min” bank­råd­gi­vare kl 14:30.

Förra gången jag hade tid hos en bank­råd­gi­vare skulle jag gå en trappa upp, så det gjorde jag idag också och ringde på dörrklockan. Ingen kom och öppnade så jag ringde på igen ett par gånger, men utan resultat. ”Så bra fungerar tidsbokningen” morrade jag tyst för mig själv.

När jag kom ner tillbaka på marknivå kollade jag för säkerhets skull vad det stod för öppettider på dörren till det kontoret, men kom fram till att det inte var nån idé att försöka dra i den dörren. Jag hade glömt telefonen hemma så jag kunde inte ens ringa upp och fråga.

Då jag kom hem såg jag att jag hade ett missat samtal från banken och ringde upp kundtjänsten. Först uppgav jag fel namn på personen jag skulle träffa, men så småningom kom jag till den dam jag hade bokat tid med och förklarade att jag minsann hade varit på plats på utsatt tid.

Det visade sig att det var hon också, fast hon satt inte på plan två, utan i kontoret på marknivå. Just så. Tänk vad lite det behövs för att det ska bli fel. Av den elektroniska tidsbokningen framgick bara adressen, inte vilket kontorsutrymme som gällde.

Jag kunde få komma i morgon, men har ingen lust att åka en extra vända, så vi kom överens om en ny tid nästa vecka. Och då är det kontoret på marknivå som gäller har jag nu fått klart för mig. 😐