av

20.9 – Arla morgnar, nätverk och båtbestyr

Det har varit tidig väckning, jag har blivit tillkallad och tillkallat hjälp.

Tidiga väckningar
I torsdags väckte Mia mig tjugo över sex, troligen hade regnet väckt henne. Hur som helst skulle hon ut. En knapp timme senare var hon tillbaka med sitt första byte.

VackarklockaI fredags blev det väckning ungefär samma tid. Den här gången räckte det inte med störtregn, ett kraftigt åskväder drog dessutom över Udden. Mörker i kombination med regn och åska gjorde förstås Mia skräck­sla­gen. Hon gallskrek och ville absolut ha sällskap ute på trappan där hon kröp ihop under bordet. Lyckligtvis var ovädret förbi på en halv timme.

Igår tyckte hon det var dags att gå ut halv fyra. På grund av gårdagens regn sov hon mer än vanligt och var antagligen extra pigg. Varje gång hon hoppade upp och tog tag i handtaget på inner­dörren gick jag och hämtade henne tillbaka till sängen. Där låg hon tills jag nästan hade somnat om.

Sen hoppade hon ner, satte sig vid dörren och jamade. När det inte gav resultat, hoppade hon upp och försökte öppna dörren. Det här upprepades fyra eller fem gånger, jag tappade räkningen till slut. Efter en dryg halv timmes kamp gav hon äntligen upp och somnade om till halv sju. 1-0 till matte.

Tillkallad
I fredags eftermiddag hade jag avtalat om besök hos Daphnias ordförande. Dels för att återlämna Secchi-skivan och remsorna för pH-mätningen, dels för att hjälpa henne med en grej på datorn.

iPhoneEtt par timmar innan ringde hon och undrade om jag samtidigt kunde titta in till hennes granne som också behövde hjälp? Det kunde jag förstås. Det var en enkel grej som jag kunde fixa på två minuter fick jag förklarat för mig.

Jojo på ett snöre, det fixade jag nu inte alls. Idén var att använda smarttelefonen som modem i stället för att dela grannens anslutning. Inställningen på telefonen gjorde ägaren själv utan problem och inmatningen av lösenordet i datorns Wifi-inställning gick också bra. Sen sket det sig.

Först hittade datorn ingen telefon, sen fel telefon, möjligen grannens. Ett telefonsamtal till dator­ägarens son hjälpte heller inte. Då gav jag upp och påtalade att jag inte är nån tekniker och i all synnerhet ingen nätverkstekniker.

Datorägaren tackade mig ändå för att jag gjorde ett försök och ville ersätta mig för min tid. Det fick hon nu inte, jag hade ju inte gjort nåt påpekade jag. Att få klappa hennes söta kisse räckte gott och väl.

Dragit upp båten
Lördagen försvann med diverse småplock och trevligt kvällsbesök. Idag har jag dragit upp båten i makalöst fint väder.

BåtassistentTydligen är jag starkare än jag trodde. Vid första draget kom båten så lätt att jag drattade på ändan och fick foten i kläm. Men innan jag fick den tillräckligt långt upp för vinterförvaret krävdes förstås några fler dragövningar.

Då var det dags att vända den. Nu hade krafterna av allt att döma sinat. Den stora mängden kon­dens­vatten gjorde för all del sitt till. Efter ett par misslyckade försök resignerade jag, ringde fru grannen och bad att få låna en stark man.

En liten stund senare dök junior upp och så hjälptes vi åt att vända och palla upp den. Heder och tack till ynglingen! Skönt att ha det gjort, nu behöver jag inte bry min hjärna över det längre. 🙂

av

16.9 – Ibland går det ont

Gräsklipparen har mått dåligt, Utforskaren slutat fungera, ”Amos” var inte tillgängligt och jag har glömt att äta middag. Men jag är nyfrissad och äter nybakt äppelkaka.

GräsklippareGräsklipparen krasslig
I söndags tog jag fram stora gräsklipparen och kom på att jag kanske borde kolla luftfiltret. Det borde jag aldrig ha gjort – efter det gick motorn ojämnt och spottade ut stora avgasmoln titt som tätt. Jag led med sjuklingen och beslöt att inte plåga den mer än nöd­vän­digt under tiden som jag försökte komma fram till en diagnos.

Först misstänkte jag bränslet, men jag har ju använt samma sort från samma dunk tidigare i sommar, så jag uteslöt det. Olja fanns och tändstiftet berodde det inte på eftersom klipparen gick i gång på första ”draget”. Bäst att fråga nån som visste. Jag ringde Trollkarlen.

På måndag kom han och tog sig en titt. Luftfiltret utan tvekan. Då han startade klipparen utan filter gick den som vanligt. Ett nytt filter behövdes alltså, vilket han lovade fixa.

För att få rätt sort tog han med sig det gamla och fram till dess fungerar överdelen på en strumpyxa som filter. Ett tips jag fick av min halvbror för många år sen och som jag praktiserat tidigare på en gräsklippare.

Utforskaren lagt av
I måndags slutade Utforskaren fungera på min Zenbook. Ett svårt handikapp när man har behov av mapp- och filhantering. Den var krasslig redan innan jag bytte upp mig till Windows 10, men jag hoppades i det längsta att uppgraderingen skulle eliminera felet. Men sån tur hade jag inte, tvärtom, nu dog den helt.

Efter att ha googlat en stund hittade jag två sajter med lösningsförslag och testade några av dom, men felet kvarstod. Dock fungerade den varje gång en liten stund efter att jag hade ändrat alternativ för Utforskaren i Kontrollpanelen. Det fick duga tills jag var klar med kursen.

WifiAmos otillgängligt
Kommunens öppna trådlösa nätverk heter Amos. Tack vare accesspunkten i Västanfjärd förutsatte jag att vi kunde genomföra första kurstillfället som handlade om OneDrive. En gul varningstriangel och meddelandet ”Begränsad tillgång” visades vid försöken till anslutning. Det fungerade sporadiskt, men inte för att kunna genomföra några praktiska övningar. 😦

Det blev mer demonstration än utbildning. Mitt mobila bredband fungerade ju så jag kunde visa verk­tyg och tillvägagångssätt, men för att lära sig behöver man givetvis hantera funktionerna på sin egen dator. Kvart i åtta föreslog jag att vi skulle packa ihop, det var ingen idé att fortsätta. Jag felanmälde direkt när jag kom hem och hoppas det lyckas bättre nästa vecka.

Glömda middagar
Både i förrgår och igår glömde jag äta middag. Varje gång jag var hungrig tog jag en smörgås och be­stämde att jag äter ”sen”.

Igår hade jag haft gott om tid att äta innan jag gav mig av till kursen, men hur det nu var glömde jag bort det. När jag kom hem var jag inte hungrig för på kursen fick vi kaffe med tilltugg.

ÄppelkakaNyfrissad och äppelkaka
Idag var det sex veckor sen jag fick håret klippt senast, så jag var rätt lurvig i kalufsen. Före klipp­ningen hämtade jag mat hos Kerstin och föll för frestelsen att också inhandla en nybakt äppel­kaka. Frissan fick skära åt sig en bit till eftermiddagskaffet som kompensation för att jag var några minuter sen.

När jag kom hem tog jag en smörgås(!) och ett par bitar äppelkaka med vaniljsås så det kanske inte blir nån middag idag heller? Men jag är i alla fall jättefin i håret. 🙂

av

13.9 – Underhållning, städning och begravning

Jag har anammat ett citat, roat mig, tvångsstädat och fört en kropp till sista vilan.

FilmAnammat ett citat
I fredags kväll såg jag en ”feel good-film”. Ett gäng pensionärer åker till Indien och inrättar sig på ett hotell som inte håller den utlovade standarden. Eftersom filmen var brittisk fanns det gott om sar­kasmer och torr humor, men också värme, medkänsla och välgjorda personporträtt.

Ett citat som förekom ett par gånger i olika situationer tyckte jag är värt att anamma: ”Everything will be all right in the end – and if it’s not all right, it’s not the end”. Fritt översatt: Allting ordnar sig till slut – och om det inte gör det så är det inte slutet. Det stämmer väl med min livsfilosofi. 🙂

Roat mig
Av föregående inlägg framgår att jag var ute och roade mig igår. Som inledning avnjöts en god lunch i trevligt sällskap ute på Port Sides terrass i strålande sol. Lunchen avrundades med dessert och en dubbel espresso. Till den hade jag gärna tagit en apricot brandy om jag inte hade varit bilburen, men det gick också bra utan.

JärndrakeMitt sällskap avvek efter ca en halv timme, sen knallade jag runt på medeltidsmarknaden i ett par timmar tills jag tyckte det var dags att åka hem. Utbudet var imponerande och intressant. ”Min” smed från i fjol var också på plats, men jag blev dödsimpad av draken som en av hans yrkeskolleger, Tulimetsä, hade smitt. Visst är den fantastiskt fin?

Innan jag nådde parkeringen gjorde jag mitt fjärde och sista inköp. En man från Gambia sålde jätte­fina, snidade skulpturer i trä. Han talade om att det var hans bror som hade gjort dom, men det tog jag med en nypa salt. Till min stora förvåning pratade han svenska trots att han var bosatt i Åbo.

Tvångsstädat
Tack vare Mia blev det tvångsstädning en stund efter att jag hade kommit hem. Hon hade fångat en fågelunge som av allt att döma inte var flygfärdig och innan jag hann ta den av henne hade ett antal fjädrar redan ryckts loss och landat på mattan i verandan.

Det var inte fler än att jag kunde ha plockat upp dom, men jag tyckte det var lika bra att dammsuga, det behövdes på fler ställen. Städivern fortsatte efter det. Bäddmadrass, täcke och dynor skulle ut och dammas av innan jag bytte till rent sänglinne.

Jag blev alldeles chockad när jag såg vilka dammoln som yrde runt bäddmadrassen då jag damm­piskade den… Frågan är om den alls har blivit piskad nån gång tidigare? Inte så länge jag har bott på Udden i alla fall. Men nu är det gjort.

Pippi 2Till sista vilan
Den lilla fågelungen jag snodde av Mia la jag först upp i takrännan ovanför trappan efter att  ha undersökt eventuella skador. Dels för att den skulle få ta igen sig och dels för att Mia inte skulle få tag på den igen. När jag såg till den en stund senare hade den borrat in näbben i fjädrarna och sov, men ibland ryste den till såg jag.

Vinden hade friskat i och passade på uppe vid takrännan så jag beslöt flytta den lilla pippin till en gren i Uddens stora gran där solen ännu värmde. Min förhoppning var förstås att mamman eller pappan skulle hitta den.

I morse kollade jag läget. Ingen pippi i granen, men sorgligt nog på marken. Jag förde den genast till ”djurkyrkogården” och konstaterade att Mia lika gärna kunde ha ätit upp den, slutet blev ju ändå det samma. Möjligen förlängde jag pinan ännu mer än Mia hade gjort? Som alltid när vi människor lägger oss i naturens gång blir det fel. 😦

av

10.9 – Slutet gott

Gårdagen började oroligt, jag hörde en trevlig nyhet och rensade i djungeln, idag har jag putsat vägrenen och vilat i hammocken med Mia.

Orolig början på dagen
Igår morse släppte jag ut Mia ca 6.50 och gick tillbaka och la mig ett par timmar. Så dags brukar Mia vara mogen för frukost men ingen kisse syntes till trots att jag gick ut och lockade. Nå, hon har väl viktigare saker för sig tänkte jag och satte mig vid datorn.

Mia i gräsetPlötsligt meddelade Carbonite (backup-programmet) att det var tre dar sen den senaste säker­hets­kopieringen. Va’ ända in i alla glödheta?! Dock hade diskspeglingen fungerat som vanligt. Orsaken var att backupservern inte kunde nås. Mysko.

Jag meddelade supporten att min internetanslutning fungerar utmärkt och frågade vad fel­med­de­lan­det då kunde bero på? Därefter ominstallerade jag klientprogrammet, men fick samma felmeddelande när mina uppgifter skulle hämtas. Då gav jag upp och beslöt invänta svar från supporten.

Och Mia sågs ännu inte till… Klockan närmade sig nu elva, var i all världen höll hon hus så här länge? Nu blev jag riktigt orolig. Jag hade givetvis hunnit föreställa mig diverse skräckscenarier innan hon änt­ligen dök upp. Då var klockan kvart i tolv så hon hade varit borta i nästan fem timmar. Det har bara hänt nån enstaka gång tidigare.

Återseendets glädje var helt på min sida. Hon verkade mer dämpad än vanligt tyckte jag, så möjligen hade hon haft ”magrensning” igen. Men efter lunchen hon blev serverad piggnade hon till och höll sig i närheten resten av dagen.

GösTrevlig nyhet
På förmiddagen igår ringde grannen på udden mittemot och hade en trevlig nyhet att förmedla. På nät hade man fått en gös på 42 cm. Alltså lever dom utplanterade fiskarna och växer till sig.

Mindre trev­ligt var förstås att maginnehållet bestod av tre gösyngel. Konstig firre som äter upp sina artfränder.

Rensade i djungeln
På västra sidan av huset får växtligheten sköta sig själv, vilket innebär att tomten där håller på att växa igen. På eftermiddagen beslöt jag hejda det som störde mig mest.

Solen värmde gott på ryggen, plommonen släckte törsten och Mia höll mig sällskap. Mer finns inte att önska av en eftermiddag i september.

Putsat vägrenen
Det ankommer vägandelsägarna att se till att vägrenarna är putsade står det i ”Vägboken”. Några andra renar har vi inte. 😉 Här i byn är vi bortskämda med att ”vägmästaren” sköter det, men idag fick jag för mig att jag skulle vara be­hjälplig.

Vägren

Så här såg det ut innan

I ärlighetens namn ska medges att jag fick idén mest för att mina fotomotiv nere i flyet skyms annars. Men på vägen ner passade jag också på att klippa bort sånt som skymde sikten och hotade tränga ut på vägen. Det var en hel del sen senaste röjningen konstaterade jag. Mia gjorde förstås sällskap men knallade i väg längre bort längs vägen efter ett tag.

Vilat i hammocken
Efter drygt två timmar var jag nöjd. Eller rättare sagt hade jag fått nog och gick upp tillbaka. En kort stund senare hörde jag Mia jama på avstånd. ”Vart har du tagit vägen?” lät det som, så jag svarade att jag var hemma och gick och mötte henne.

Nu var det hennes tur att vara glad över återseendet, oj vad hon fjäskade. Sen fick vi oss lite ätbart och gick därefter och la oss i hammocken tills solen försvann bakom lönntopparna. Vissa höstdagar kan vara riktigt behagliga.

PS. I morse när jag startade datorn hade backupservern vaknat till liv och allt fungerar som det ska igen. DS.

av

8.9 – Tillvänjning, självrannsakan och höstkänslor

Jag har arbetstränat, undrar varför jag aldrig lär mig och har höstkänslor. Inlägget har tillkommit trots ett kärlekstörstande hinder.

Arbetstränat
Arbetstillvänjningen har börjat så smått. I söndags datorsupport på närliggande ort, igår privat­under­vis­ning, idag fortsatta kursförberedelser och test av ett nytt ”molnverktyg” kallat Office Sway. Verktyget är tillgängligt för alla som har, eller registrerar ett Microsoft-konto.

OneDriveJag har också labbat en del med fildelning och funktioner i OneDrive eftersom det avsnittet inleder den kommande kursen. Än så länge har jag inte lyckats hitta alternativet Sluta dela? Självfallet är det bara ägaren till filerna som ska kunna göra det, men konstigt nog hittar jag alltså inget sånt kom­mando när jag markerar den delade mappen? Det är då man går till Hjälp och hittar lösningen.

På tal om verktyg ska jag genast ta tillbaka mitt första intryck av Windows 10. I ett tidigare inlägg (24.8.2015) var jag inte alls imponerad över snabb­he­ten i den nya versionen. Efter att jag övergick till lokalt användarkonto (och slutade testa F-Secure Freedome) går datorn igång klart mycket snabbare än tidigare. Jag hinner inte längre fixa frukost under tiden.

Att jag inte lär mig?
Igår var jag tvungen att ägna mig åt självrannsakan ett tag. Orsaken var att jag i vanlig ordning var bombsäker på att jag hade rätt härom dagen – ända tills jag blev överbevisad. Den minnesgode kanske kommer i håg att det inte är första gången jag har varit styv i korken och fått ge mig?

Jag begriper inte varför jag är så säker på att jag har rätt när jag har fel? Då jag hörde en nära vän som (för länge sen) tyckte att man aldrig ska ge sig, inte ens när man har fel, tyckte jag det lät urkorkat, men nu är det andra gången på ganska kort tid jag har fått mig en näs­bränna. Det tyder på att jag ännu inte har lärt min läxa.

Ett av mina motton: ”Stå på dig, annars gör nån annan det!” har helt klart vissa begränsningar.

Höstkänsla
Jag har fått höstkänslor. Det innebär att jag humörmässigt inte är på topp och försöker intala mig att det säkerligen går att sitta i bersån ännu ett tag. Och faktiskt kan det gå om man törs lita på meteo­ro­lo­gernas prognos för veckoslutet: Sol och ca 20 grader varmt. Men det återstår att se.

PlommonDet är också en hel del annat som ska förberedas inför vintern. Fast om man ska tro på det där med rönnbär så blir det tydligen ingen vinter alls. På Udden har det funnits högst en handfull skruttiga rönnbär.

Till höstkänslan hör också att de första plom­mo­nen är avsmakade, att lingonen börjar bli helröda och att solen står allt lägre på himlen – om man alls får se den. Udden har redan hunnit få 45,5 mm regn den här månaden. För att inte tala om att det mörknar allt tidigare på kvällarna.

Men jag ska inte beklaga mig. Det är ju faktiskt ingen som tvingar mig att bo i det här klimatet. Bara första snön kommer piggnar jag till igen.

Kärlekstörstande hinder
Just precis när jag satte i gång att skriva blev Mia med ens väldigt kelnödig. Första delen av inlägget är därför skrivet med vänster hand. 🙂

Mia söker närhet

av

Om värderingar och omvärderingar

Värderingar
Jag minns att min vänskap med Tigern/Lejonet beseglades på en tjänsteresa till Norge för många år sedan, vi hade ganska nyligen blivit kolleger. Vi satt bredvid varandra på tåget och lärde känna varandra mer ingående. Efter många och långa diskussioner kon­sta­te­rade hon ”Jamen då har vi ju samma värderingar.” Det kändes befriande att höra.

Att vi ofta var av olika åsikt i fråga om tycke och smak spelade ingen roll. I dom för oss viktigaste frågorna var vi överens. Och på den grunden vilade vår ömsesidiga respekt och vänskap.

Yle-rubrikJag blir mörkrädd när jag hör och läser om en del av mina landsmäns uttalanden och åsikter om in­vandrare och flyktingar. Och blir ytterst förvånad över att en bekant lägger ut en länk till en rasistisk sajt som presenterar ”fakta” och ”sanningen”.

Uppenbarligen har vi olika grundvärderingar. Har de här människorna redan glömt att vår eget land var i behov av hjälp utifrån för inte så länge sedan? Och att vi också har flytt från nöd och fattigdom?

Omvärderingar
Det är ganska sällan jag omvärderar mina medmänniskor numera, men det händer ibland. Att få göra en positiv omvärdering känns alltid bra.

En person som jag länge ansåg vara distanserad och befriad från humor, har efter närmare bekant­skap visat sig vara en varm, ärlig och humoristisk individ som faktiskt lever i enlighet med sin religiösa övertygelse. Vi tycker och tänker ingalunda lika om allt, men delar i stort samma värderingar.

Att själv bli omvärderad är en del av livserfarenheterna. I ett fall är jag klar över orsaken, i andra har jag ingen aning, men det är ju inget jag kan göra något åt. Om man tar avstånd från mig av något skäl accepterar jag förstås det, även om det känns tråkigt. Extra tråkigt är att inte få veta orsaken, då har jag ingen som helst möjlighet att förklara mig eller rätta till even­tuella miss­förstånd.

VågorSlutsats
För att en relation ska fungera fullt ut krävs alltså gemensamma värderingar och ömsesidig respekt. Att man inte delar varandras åsikter berikar snarare relationen. På så sätt lär man sig hur den andra parten tänker och kan i bästa fall ta till sig nya infallsvinklar och idéer.

För hur vi än bär oss åt, finns det lika många sanningar som det finns individer… ”Den enda san­ningen är att det inte finns någon sanning.” Och alla är vi vågor på samma hav har någon sagt. Även om avstånden mellan oss kan vara nog så långa ibland.

Frodigt

Drivbänk

Jag har vid ett par tillfällen fått frågan vad jag odlar i drivbänken i år. Här är svaret. 😀

Det enda jag har planterat är tobaksblomman, den enda som överlevde av dom jag fick av en bekant, resten är självsått. Och det enda ätbara är den lilla plantan längst bort i hörnet som mot alla odds hade överlevt vintern.