av

13.12 – Mer och mindre intressant

Jag har läst om tant Lisa, fått svar, planerar julstädning och haft besök av en ”pepparkaksgubbe”. Mia och jag har varit på promenad.

Tant Lisas bokLäst om tant Lisa
Tant Lisas döttrar har efter hennes död skrivit en bok som bygger på Lisas egna anteckningar under åren: ”Nu är allt gjort”, utgiven på eget förlag (Förlaget Systrarna Andersson) 2015. Boken fick jag låna av fru grannen för ett tag sen och nu har jag läst den.

Eftersom tant Lisa var gift med fostermors och mormors kusin, känner jag igen en del platser och människor hon beskriver. När mormor och morfar var på besök från England en sommar på 60-talet, minns jag att vi hälsade på hos tant Lisa och farbror Henrik och blev serverade kaffe på verandan.

Största behållningen gav hennes beskrivning av sin uppväxt och av hur livet tedde sig förr. Att hon var född i Dragsfjärd och att det var hennes mamma som ägde ”Fagerlunds” hade jag ingen aning om tidigare. Inte heller att det var hennes mamma och styvfar som lät bygga Dragsfjärds pensionat 1930, nuvarande Hostel Panget. Nytt för mig var också vilka som var hennes halv­syskon.

I januari 2010 dog tant Lisa, 97 år gammal. Ett långt och innehållsrikt liv var till ända. Och som de flesta liv innehöll det både umbäranden, djup sorg och stor glädje.

Fått svar
Igår fick jag mejl av direktionsordföranden för Kimitoöns vatten med anledning av frågorna i min insändare i ÅU. Han besvarade mina frågor delvis och förklarade anledningarna till prishöjningen. Svaren kommer också att publiceras i tidningen nämnde han.

Som svar fick han fyra följdfrågor. Om han besvarade dom lovade jag låta bli att besvära honom fler gånger, åtminstone inte i år.

Köksmatta 2Planerar julstädning
Det känns som om det var länge sen jag städade, men nu är det ju ingen idé om det ska vara fint till jul. Alltså väntar jag ett tag till. Den rena köksmattan ligger alltså fortfarande hop­rullad i samma plast­omslag som jag fick den i från tvätteriet. Inkommande vecka har jag annat för mig så städningen blir näppeligen av förrän nån dag före jul­afton.

Då kanske det också är hög tid att ställa undan sommar­skor­na. Igår noterade jag att dom fortfarande står framme i klädkammaren. Några vinterdito som behöver utrymmet har inte behövts än så länge.

Besök av ”pepparkaksgubbe”
I eftermiddags hade jag besök av en riktig ”pepparkaksgubbe”. Den unge gentlemannen hade med sig en stor burk pepparkakor som vi knaprade på till te, respektive kaffe. Lyckligtvis tog han burken med sig när han gick, annars hade jag haft kvar av dom resten av mitt liv.

Mia spejarPå promenad med Mia
Igår eftermiddag syntes solen igen ett tag, så jag föreslog Mia att vi skulle ta en promenad. Hon var genast med på noterna och antog att vi skulle gå upp i skogen så hon gick i förväg. Men si det hade matte inte tänkt den här gången, utan gick längs vägen nerför backen i stället. Det god­kände hon också och tog snabbt ny kurs.

På den tiden vi avverkade promenadsträckan hade man hunnit många varv runt byn. Ibland stannade Mia för att lyssna och speja och ibland stannade jag vid lämpliga bildmotiv. När solen hade försvunnit bakom träd­topparna började det kännas riktigt kallt, så hemvägen gick i ganska snabb takt med bara ett par stopp.

Bildskörden blev diger. 60 bilder hade jag i kameran, men efter kritisk granskning godkändes som vanligt bara en tredjedel, men det blev ändå en meningsfull liten utflykt som vi båda uppskattade. 🙂

av

11.12 – Tömningar och tank(ning)ar

Jag har tömt pärmar, hämtat mat, fått ny frisyr, har nytömd tank och undrar över en sak.

PärmarTömt pärmar
Igår hade vi ”inneväder” på Udden och det krävdes elbelysning hela dan. Dagarna blir allt kortare ett tag till. Lämplig sysselsättning blev att tömma mammas arkivpärmar.

Medan jag plockade ut papperen slog det mig hur dyrt det är att vara sjuk och hur plöts­ligt man kan drabbas. Största delen av sitt liv var mamma frisk som en nötkärna men efter hand som åldern till­tog, dök krämporna upp en efter en. Vilket förstås inte alls är ovanligt. Ju äldre vi blir, desto slitnare blir vår kropp.

Hämtat mat
Helgens meny är räddad. Igår hämtade jag en portion av Kerstins goda fisksoppa och idag en portion kyckling från Hostel Panget. Fint att ha två matsedlar att välja mellan numera.

Ny frisyr
Några minuter försenad steg jag in hos min käcka och duktiga frissa, Gisela. ”Inga problem” svarade hon glatt då jag bad om ursäkt och förklarade varför jag var sen. Samtalet med Pangets värdinna hade dragit ut på tiden.

Helt otroligt vad långhårig jag hinner bli på sex veckor. Och dom sista dagarna före klippning verkar det som om håret växer extra fort? Av en snygg frisyr återstår plötsligt bara hängande hårtestar och tofsar runt öronen. Men nu är jag fin i håret igen ett tag. 🙂

Tanktömning 2Tanken tömd
För två veckor sen beställde jag tömning av avloppstanken och fick bekräftelse på det. När jag åkte hemifrån vid halv två-tiden idag hade jag ännu inte sett till nån tankbil så i tankar­na(!) skrev jag redan ett uppfordrande mejl till Sydvästra Finlands avfallsservice, som bolaget heter numera.

Då jag parkerade Silverpilen vid hemkomsten såg jag genast att tanken var tömd. Den tunga tank­bilen hade lämnat omisskännliga spår i den regnmättade marken. Så bra, då slipper jag gnälla om den saken.

Undrar över en sak
Det sägs att kunden alltid har rätt, men det finns tydligen undantag. En av öns lokala datorförsäljare är av den uppfattningen att Windows 7 inte behöver uppgraderas till version 10 trots att kunden har bett om hjälp med det. Det var nytt för mig att man inte längre får bestämma själv. 😦

Argumentet var dels att datorn är gammal och dels att Windows 7 fungerar bra och kommer att finnas kvar till 2018 (enligt Microsoft upphör supporten 2020). Vid det laget är datorn så gammal så kunden köper en ny med förinstallerad Windows 10 fortsatte motiveringen.

Till viss del kan jag hålla med om argumenten, men nu är det ju faktiskt kunden som avgör och inte försäljaren anser jag. I just det här fallet har jag svårt att tänka mig att kunden köper en ny dator om tre år. Om man är nästan 90 år gammal tycker man förmodligen att den man har duger gott.

Det innebär att kunden blir tvungen att betala för en ny licens eftersom erbjudandet om gratis upp­gradering bara gäller till hösten 2016. Men försäljaren kanske tänker sig att kunden avlider innan dess? :-/ Fy, nu var jag elak, det sa försäljaren inget om.

av

9.12 – Varmt och värmande

Jag har noterat värmerekord, träffat goda vänner, fyndat kaffe, tvättat juldukar och skrivit brev till författaren. Mia trotsar vädret.

Värmerekord
2008 började jag notera väder och vind för varje dag så där som gamla människor gör. Inget år hittills har varit lika varmt den 5.12. Morgontemperaturen på 4,9° var inget som fick mig att höja på ögon­bry­nen, men då jag la mig kl 23.30 visade termometern 8,2°! Helt otroligt för att vara december. Kallaste året samma dag var 2012 med -9,3°, övriga år har vi haft plusgrader. Återstår att se om det blir en vit jul?

Pizza 2Träffat goda vänner
Vid halv ett-snåret igår sammanstrålade jag med min f d klasskompis och hans sambo utanför Pizzeria-Kebab i Kimito. Över var sin smaskig pizza bytte vi nyheter och diskuterade bl a elpriser innan vi skildes en dryg timme senare. Ett alltid lika trevligt avbrott i tillvaron. I menyn också för den delen. 🙂

Fyndat kaffe
Innan jag åkte hem lämnade jag in silverskrot och ett omarbetsprojekt hos Classic Guld, löste in lotto­vinsten i R-kiosken och gick in till K-Market för att se om dom hade ”mitt” kaffe. Och det hade dom faktiskt, dessutom till ett klart bättre pris än andra ställen!

Där hittade jag Arvid Nordqvists Franskrost till det facila priset av 5,49 €/½ kg medan det i andra butiker kostar över 7 €. Åtminstone när jag senast köpte det. Jag bunkrade genast tre paket. Så har man nu sen.

Moster 1983Tvättat juldukar
Idag när Grisen/Tvillingen ringde och bjöd in mig till julkaffe som hon brukar, undrade hon om jag led av julbrådska? Jag kunde med gott samvete försäkra henne om motsatsen. På Udden är allt lika lugnt, fridfullt och ostädat som vanligt.

Men hör och häpna, idag har jag faktiskt tvättat två juldukar. Två av fostermors handarbeten som jag gillar. I bästa fall får jag dom strukna också till jul. 😀

Brev till författaren
Ärligt och uppriktigt beröm kan man väl aldrig få för mycket av? Som den hängivna beundrare jag är, dristade jag mig i eftermiddags till att skriva brev till Shantarams och The Shadow Mountains författare, Gregory David Roberts. Han är förresten också Drake har jag läst mig till.

Brevet adresserade jag till hans brittiska förlag i London och hoppas förstås att man vidarebefordrar mitt hänförda beundrarbrev. Men om inte, så var det inte meningen att han skulle få det. Nåt svar förväntar jag mig givetvis inte. Han får säkert massvis med liknande brev från andra förtjusta läsare.

Mia tjuväterMia trotsar vädret
Trots det blöta vädret är Mia på hugget. Åtminstone två sorkar har jag sett slinka ner. Den första var bara halvdöd så jag avlivade den av barmhärtighetsskäl. Det hade hon inget emot.

Jag har läst nånstans att katterna för­sö­ker lära oss jaga när dom kommer in med sina byten. Hur man nu kan veta det? I så fall är det väl lika troligt att dom tror att matte är hungrig och behöver mat?

av

8.12 – Uppvisning på sjön

Strax före solnedgången bestämde jag mig för att släpa hammocken till sin rätta plats och räta upp den. När det var gjort gick jag bort och busade med Mia som satt i äppelträdet. I samma veva tittade jag ner mot sjön och såg att knölsvansparet befann sig på lagom avstånd för fotografering.

Mia ser svanarJag snabbade mig in för att hämta kameran, men precis som om dom visste vad jag tänkte hade dom dragit sig längre ut då jag var tillbaka. Jag beslöt att så tyst och försiktigt som möjligt gå ner till stranden i stället. Minsta ljud eller rörelse får dom att flytta sig på betryggande avstånd har jag lärt mig.

Just när jag var beredd att ta en bild kom Mia farande nerför backen i full karriär. Men lustigt nog verkade svanarna inte uppfatta henne som farlig? Inte ens när hon gick ut på bryggan. Dom låg snällt kvar och verkade iaktta henne nyfiket.

Dess värre uppfattade kameran att det var mörkaren än jag upplevde det, så bilderna blev varken ljusmässigt eller skärpemässigt så bra som jag hade tänkt mig. Jag borde förstås ha justerat inställ­ningarna men var så ivrig att plåta så mycket som möjligt.

NykomlingarDet var ingalunda slut på uppvisningen med det. Medan jag stod och tittade på det stiliga svanparet dök det upp flera svanar mellan Flottholmsudden och Hästholmen. Till slut räknade jag elva svanar totalt. Wow!

Nykomlingarna närmade sig så jag kunde se deras gula näbbar. Hur skulle det här gå? Uppfattade dom varandra som artfränder eller som inkräktare? Det hördes en del lågmälda läten, men inget jag uppfattade som varningsrop.

Sångsvansfamiljen beslöt passera knölsvansparet helt enligt alla sjötrafikregler. Mötande trafik på babords sida. Paret backade en liten bit, men bara så mycket att det fanns några meter fri vattenyta mellan dom och nykomlingarna. Lugnt och stillsamt.

SångsvanarJust då hördes gälla mårdhundsskrin uppifrån viken. Skrien slutade i ett utdraget plågoläte. Antingen en fajt mellan två mårdhundar eller ett lodjur som var i farten. Det var bara jag och Mia som tyckte det lät obehag­ligt, svanarna fortsatte lugnt vidare.

Mia tyckte det var säkrast att ta sin tillflykt till verandan och jag följde snart efter. Nu hade vi ju fått se hela den fina uppvisningen. 🙂

 

av

7.12 – Från elavbrott till nytt rekord

Elavbrottet blev kortvarigt, jag vann på lotto, har överraskat magen, rätat upp byggnader och hamnat i rusningstrafik. Mia har satt nytt rekord.

Kortvarigt elavbrott
Ca 10.25 blev det elavbrott på Udden igår. Jag hann redan tänka mig vilka åtgärder som krävs när dricksvattnet tar slut och värmen upphör. Men det blev lyckligtvis ett kort avbrott, 20 minuter senare var elen tillbaka.

Hammock 2Med tanke på dom imponerande hårda vindbyar vi haft dom senaste dagarna har vi klarat oss väldigt lind­rigt på Udden. Inga nerfallna träd och inga bortblåsta takplåtar. Det är bara hammocken som seglat i väg igen, flera meter den här gången så jag ser den från köksfönstret.

Vann på lotto
Ha! Lottokupongen jag fick av Vik Husse gav vinst! Och inte behöver jag dela med mig heller. 😀 Fyra rätt gav 10 € i utdelning.

Överraskat magen
Igår överraskade jag magen. I stället för den sed­van­liga rågbrödssmörgåsen fick den ta emot en grön­saks­smoothie. Eller snarare grönsakspuré eftersom jag var snål på tillsatt vätska. Det stod det nämligen inget om i receptet så jag visste inte hur mycket jag skulle ha i.

Rätat upp byggnader
Som väntat var gårdagens väder som gjort för självstudier i Photoshop Elements. Bland andra övningar in­gick att räta upp en byggnad. En fiffig funktion när man har fotograferat höga byggnader och ser att de lutar bakåt på bilden.

I rusningstrafik
Idag såg jag mig nödgad att ta en tur till kyrkbyn. Dels för att lägga fakturan i ordförandens postlåda, dels behövde jag köpa julkort och dels hade jag ett bokpaket att hämta.

RusningstrafikDitvägen var synnerligen lugn. Tror jag mötte en enda bil på hela vägen. Annat var det när jag kom hem tillbaka. På byvägen mötte jag hela tre bilar! Det händer minsann inte så ofta. Samtliga möten skedde som tur på vägsträckor där det går att mötas utan att man kör av vägen eller ner i diket.

Och just precis nu kom jag på att jag glömde ta ut bok­pa­ke­tet. Suck. 😦

Mia har satt nytt rekord
I förrgår kväll propsade Mia på att gå ut halv tolv på kvällen. Det händer ganska sällan, men eftersom det regnade och stormade visste jag att det skulle bli en kort tur så jag släppte ut henne.

Det hade jag räknat ut alldeles rätt, 20 minuter senare ville hon in igen. Det jag däremot inte hade räknat ut var att hon skulle hinna få tag i ett jaktbyte. Men det hade hon minsann – utanför köks­dör­ren låg en död skogsmus.

I vanliga fall brukar jakten pågå minst ett par timmar, men förmodligen gjorde hon processen kort på grund av det dåliga vädret och satte därmed nytt rekord. Det uppskattade matte som var mogen för sin lässtund i sängen. Vältajmad kisse. 🙂

Skogsmus 3

av

5.12 – Ambitiöst

Jag har väckt liv i en gammal ambition, fått ett meddelande, begåvats med en lottokupong och fakturerat väglaget.

Återupplivad ambition
För fyra år sen köpte jag Photoshop Elements 10 och installerade det men har knappt använt pro­grammet så jag beslöt avinstallera det i somras. Det var lättare sagt än gjort. Enligt ett felmeddelande saknades en nödvändig registreringsfil så jag fick ge upp.

PS Elements 10Sen dess har det legat och ”skvalpat” i datorn till ingen nytta. Igår kom jag på en fiffig lösning – jag skulle installera det på nytt för att kunna avinstallera. Ett exempel på kvinnlig logik. 🙂

Så snart jag satte i DVD-skivan och valde att installera, upptäcktes den tidigare installationen, vilket re­sul­te­ra­de i att valet automatiskt ändrades till avinstallera. Ett exempel på manlig logik?

Avinstallationen förlöpte smärtfritt och därefter kunde jag välja att installera. Fast nu var ju min ur­sprungliga ambition verkställd så… Jag ändrade mig plötsligt. Jag skulle visst ha programmet och fräscha upp mina förträngda kunskaper. Studiematerial finns i bokhyllan.

Längre än så har jag inte kommit men i morgon ska jag börja plugga har jag tänkt. Enligt prognosen är vädret som gjort för ändamålet.

Fått ett meddelande
När jag gick in på FB i morse hade jag fått ett meddelande: ”Hej! Läste din insändare med frågor till vattenverket. Det var bra frågor o du ska få svar i ÅU nästa vecka. Kan även förklara per mejl om jag får din epostadress. Vänlig hälsning Daniel Wilson ordf vattenverkets direktion.”

Så bra! Jag lämnade givetvis min mejladress för att få svaren levererade direkt till datorn.

LottoLottokupong
Dagens besök resulterade i en lottokupong – förutom kaffebröd och torkad fisk till Mia i vanlig ordning. Vik Husse tyckte att jag är värd att få behålla alla vinster under 10.000 €, större vinster delar vi fifty-fifty. Visst är det ett flott erbjudande? 😀

Jag som aldrig spelar annat än nån enstaka ”marjas”, kommer för en gångs skull att sitta som klistrad vid teven när det är dags för veckans lottodragning!

Fakturerat väglaget
Om det var lottovinsten eller nåt annat som påminde mig vet jag inte, men efter avslutat besök tog jag mig till att fakturera väglaget för de förbrukningskostnader som har tillkommit efter den 28.9. Om, utifall att, lottovinsten skulle bli oväntat mager får jag ändå en liten kompensation förutsatt att ord­föranden godkänner min fordran förstås.

av

4.12 – Administration och ullfrotté

Jag har betalat tull, avslutat medlemskap och gillar ullfrotté. Mia är rastlös.

TullBetalat tull
För nån dag sen fick jag meddelande från posten om att jag måste betala tull innan försändelsen från Kippy’s Kreations kan lämnas ut. Så då gjorde jag det. 18 € blev momsen för varan. Att handla utanför EU har sina sidor.

Jag har ytterligare en leverans att vänta, också den från USA, men av nån anledning har jag inte fått nåt meddelande om den än men det kommer väl så småningom. Lyckligtvis går också tull­deklarationer att göra på nätet numera.

Avslutat medlemskap
Jag konstaterade härom dan att jag gott kunde minska ner antalet föreningsmedlemskap och sa upp två stycken. Dels i Finlandssvensk samling och dels i SEY.

FiSS’ medlemsavgift är för all del bara 5 €/år, men så får man heller ingen som helst information om verksamheten annat än i årsberättelsen. Kommunikationen med medlemmarna är under all kritik, den enda information vi får är kallelse till årsmötet.

SEY skickar sin medlemstidning varannan månad (tror jag?), men den är till 99 % på finska så den orkar jag bara bläddra igenom. Verksamheten är givetvis behjärtansvärd, men tillsammans med alla övriga medlems­avgifter blir det till slut övermäktigt.

UllfrottéUllfrotté
Ullfrotté hade jag nästan glömt tills exsvägerskans och ‑svågerns besök påminde mig. Exsvågern hade nämligen en härlig cerise tröja i ullfrotté.

Då jag flyttade till Östersund 1989 hette företaget Triconor men alla infödingar pratade fortfarande om Vinetta minns jag. Fabriken höll till i Östersunds industriområde och hade en liten butik i samma hus, men nu finns dom tydligen i Orrviken läser jag mig till på webb­sajten och tillverkar enbart strumpor och trosor.

Det har flutit mycket vatten under broarna sen dess. Numera hittar man ullfrottéprodukter under namnet Woolpower. Distributör i Finland är Berner noterar jag.

En finsk webbutik som har färgalternativ är Outnorth. I övriga jag hittade fanns det bara svart eller grått. Inga billiga plagg, men ack så sköna att ha på sig, fleece kan slänga sig i väggen. I all synnerhet efter att jag läste om plastpartiklarna som lossnar i tvätten och kommer ut i naturen. 😦

Mia är rastlös
Gårdagens sol ersattes av regn och hårda vindar igen idag. Det innebär att Mia inte vill vara ute, men hon vill heller inte vara inne. Alltså har hon gått ut och in säkert 100 gånger. Tur att hon inte vet att vi får ha det så hela helgen enligt prognosen.

Mia leker

av

2.12 – Nu och sen

Jag får post igen, har avstått från en begäran och fullföljt en annan, idkat trädgårdsarbete(!) och fasar för framtiden.

PostbilPost igen
Nu var det slut på poststrejken. Det är riktigt roligt att gå till postlådan. Lyckligtvis har vi fått dags­tidningen som vanligt här i byn också under strejken i och med att den inte delas ut med posten, men många var inte lika lyckligt lottade.

Avstått från en begäran
Igår ringde f d grannen och hade ett par datorproblem så jag lovade dyka upp efter lunch idag. Det ena problemet var avklarat på en minut, men det andra förblev tyvärr olöst.

Hennes Windows 10-uppgradering har inte gått att genomföra och därmed inte heller den senaste uppdateringen med beteckningen 1511. Om felkoden hade stämt överens med nån av dom som jag råkade ut för hade jag kanske lyckats lösa problemet, men så väl var det inte. Jag rådde henne därför att anlita ett proffs.

Fullföljt en begäran
På besök hos f d grannen var El-Tigerns fru som jag nyss hade mejlat till angående hennes MS-konto som behövde verfieras, så vi kom överens om att jag skulle titta in på hemvägen. Det var en enkel och snabb operation som innebar att jag hann hem till Mias mattid. 🙂

VissenIdkat trädgårdsarbete
Som omväxling har solen nådigt lyst över oss hela dan. Det inspirerade mig till trädgårdsarbete. Det torde vara första gången jag ägnar mig åt det i början på december!

Efter en stund var det inte alls roligt längre. Solen hade redan försvunnit bakom trädtopparna, det frasade under fötterna av begynnande frost och blodtillförseln i fingrarna hade upphört kändes det som. Jag hade tappat all känsel i höger hand.

Men skam den som ger sig. Av den vissna tuvan med Praktlysing återstod nu bara några kvistar att klippa bort så jag tvingade mig att fortsätta och bar bort högarna innan jag gav mig. Det ska mycket till innan det blir fler såna idéer i år.

Fasar för framtiden
Idag fick jag syn på en rubrik i Ny Teknik som fick mig att haja till: ”Kina-fabrik hoppas klona människor”. I förrförra numret av Illustrerad vetenskap läste jag om en italiensk läkare som på fullaste allvar tänker genomföra en huvudtransplantation 2017. Nu räcker det tydligen inte med gen­mani­pu­la­tion längre, vi vill agera Gud fullt ut.

Det finns forskare och andra insatta personer som varnar för artificiell intelligens. Risken är att intelligenta robotar tar över. Redan nu testar man såna inom åldringsvården i Japan och i krigföring.

RobotTeknologiska framsteg har jag inget emot så länge de används till människors fromma, men det här överskrider alla etiska och moraliska gränser anser jag. Kalla mig gärna reaktionär, det hindrar mig inte. Jag kommer aldrig att godkänna att mitt huvud överförs till en robotkropp även om den gör mig odödlig.

Den livsskapande förmåga vi redan har räcker gott och väl till. Jag kan också acceptera att vi genom forskningsframsteg får längre och friskare liv, men inte till vilket pris som helst. Varje gång vi lägger oss i naturens gång skapar vi katastrofer. Om det var meningen att vi skulle vara odödliga, hade vi varit det för länge sen.

Men det är klart, när vi väl har lyckats göra planeten obeboelig är robotarna förstås ett bra alternativ. 😦