En stund efter solnedgången igår låg jag och sov i gungstolen i godan ro då ett ett hiskligt oljud väckte mig. Jag listade snart ut att det kom från den där mojängen som matte tycks gilla och ofta sitter vid. ”Gillar du jul­musik?” frågade hon och nynnade i kapp med olåten. Jag ville inte vara ofin så jag lät bli att svara och försökte somna om.

Just när jag hade slumrat till började matte gå av och an mellan vardagsrummet och köket, stöka i kylskåpet och skramla med kokkärl på diskbänken. Precis som om ovä­sen­det inte räckte innan! Jag fann det bäst att be matte öppna dörren till linne­skå­pet så jag kunde hoppa upp och lägga mig där tills det blev lugnare.

Plötsligt kände jag en ljuvlig doft… Jag hoppade raskt ner, lokaliserade dom aromatiska ångorna och medan matte vände ryggen till tog jag några slick på delikatessen. Tyvärr blev jag upptäckt innan jag hann ta en tugga. Matte sa med sträng röst att läckerbiten var hennes och att lut verk­ligen inte är bra för katter. Ibland är hon jättefjantig min matte.

I stället lät hon mig snusa på ett glas med en brun vätska som luktade vedervärdigt. Människor har sannerligen konstigt luktsinne. Eftersom stöket och oväsendet fortsatte i oförminskad styrka tyckte jag det var lämpligt att gå ut en sväng.

När matte släppte in mig tillbaka en stund senare kändes nya dofter. Fast inget som frestade mig så jag upp­märk­sam­made matte på att matskålen var tom och att jag var hungrig. På julafton verkar mina jaktbyten ha annat för sig än att råka komma i min väg förklarade jag för henne, men jag vet inte om hon riktigt begrep vad jag sa?

Under tiden jag åt gick matte till vardagsrummet och hämtade ett fat som hon fyllde vid diskbänken, sen gick hon tillbaka in i vardagsrummet igen. Vad var nu detta? Då jag hade ätit klart beslöt jag undersöka saken.

Där satt matte och åt upptäckte jag. Undrar varför hon inte åt vid diskbänken som hon brukar? Men människor är som sagt konstiga djur. Av dofterna att döma åt hon dessutom nåt som jag också gillar. Jag satte mig intill hennes stol lite diskret i fall hon skulle råka tappa nåt på golvet.

Hon tittade ner på mig men sa inget så jag satt kvar. Jag vet att hon inte gillar att jag tigger så jag höll tyst. Då kanske hon skulle tycka jag var så snäll att hon stack till mig en go’bit? Men inte då, tvärtom, hon tittade mig stint i ögonen tills det nästan började kännas obe­hag­ligt. Men nu är jag ju inte den som ger mig så lätt så jag satt kvar i alla fall.

Plötsligt skramlade det till och matte reste sig. Jag var genast beredd. Nu då kanske jag kunde få en smakbit eller två? Och kan du tänka dig, det fick jag faktiskt! Rökt skinka är inte alls fy skam. I det fallet överensstämmer mitt smaksinne helt med mattes.

Medan matte höll till i köket gick jag tillbaka in i vardagsrummet och la jag mig till rätta i vår sköna fåtölj för att putsa pälsen. Oljudet hade äntligen upphört, det var behagligt tyst och stilla.

En stund senare gjorde matte mig sällskap och slog på den där manicken som visar rörliga bilder. Sen lyfte hon upp mig och la mig i sin famn. Och då var allt som det brukar vara så här dags på kvällen. Skönt att äntligen få somna i lugn och ro i mattes varma och trygga famn. 🙂