HJÄLP! Plötsligt har alla anpassade inställningar för bloggens utseendet försvunnit och går heller inte att ändra trots att jag betalat för tjänsten…? Försöker om möjligt lokalisera felet. 😦
Vardagsplock
Ny huvudkategori 2.7.2014
24.7 – Ilsket och förvirrat
Jag har läst min insändare, lurat min omgivning och förvirrat min gamla morbror.
Läst min insändare
Idag hade ÅU publicerat min ilskna insändare. Hoppas bara att den/de som är skyldig/a också kan läsa den.
Lurat min omgivning
Idag har jag konsulterat expertis och nödgas meddela att jag högst antagligen har lurat alla jag pratat med om det s k sjö-/abborrgräset som många kallar växten.
Så här svarade biologen på andra sidan sjön när jag undrade hur det kommer sig att det finns motsägelsefulla uppgifter om hårslingans växtmiljö: ”Hårslinga (Myriophyllum alterniflorum) finns i både/och enl. litteraturen. Den skall ha ganska hårda bottnar. I Kråkvik finns åtminstone axslinga (M. spicatum) som skall ha näringsrikare vatten och ofta mjuka bottnar. Den blir längre och har rödaktigare stjälk.”
Härmed tar jag tillbaka allt jag sagt och kommer i fortsättningen att prata enbart om sjögräs, oavsett om det är slingor, nate, näckrosor eller nåt annat. Enda undantaget är Willow-mossa, för den växer i strandskvalpet och går inte att ta miste på. Hoppas jag. 
I min jakt på ovedersägliga fakta råkade jag få fram ett sökresultat som visade sig synnerligen intressant: VetaMix’ grundkurs i biologi för åk 7-9 där man lyssnar på två lärare som berättar om allt möjligt intressant i sjöväg. Tydligen har jag missat dom lektionerna kapitalt.
Jag lyssnade på Sjö 4, men det finns totalt sju avsnitt som varar en dryg kvart. Kan varmt rekommenderas om man har lika många kunskapsluckor som jag.
Förvirrat min morbror
Mina närmaste släktingar består numera av min moster, min morbror och min kusin. Och idag fyller morbror Bjarne 90 år ska ni veta! Vi är rätt så seglivade i min släkt. (Själv planerar jag att leva tills jag fyller 3-siffrigt. :D)
För att han skulle få ett lite annorlunda födelsedagskort, skickade jag ett skannat foto på honom och mamma som är taget nån gång i slutet av 1930-talet tror jag. Visst är dom gulliga? 🙂 Det blev han jätteglad över sa han när han ringde och tackade.
Jag passade på att fråga om blommorna också hade kommit fram. ”Jasså var dom från dig?” undrade han. Det visade sig att han har en god vän som har postort Udden så han trodde dom var från honom eftersom jag bara hade skrivit ”… önskar vi på Udden.” Aldrig nånsin kunde jag tänka mig att det finns en ort som faktiskt heter så! Men nu har jag lärt mig det också och morbror vet vem blommorna kom ifrån.
22.7 – Mest med vattenanknytning
Jag har tagit mig upp, fuskputsat, klippt, simmat, hittat vita näckrosor och vakat.
Tagit mig upp
I söndags fick jag för mig att jag skulle rensa vattenrännan på taket. Jag har en obehaglig känsla av att det är flera år sen sist. Det lyckades bara delvis.
Brandstegen som finns på husets östra sida är ju bra för att ta sig upp, men eftersom den står helt rakt är jag tvungen att hålla i mig med en hand för att känna mig säker när jag står uppe på den, vilket innebär att jag är enhänt när jag ska tömma rännan.
Jag har visserligen ett verktyg för just det här ändamålet men det gick inge’ bra att använda, geggan i rännan var alltför tung för att flytta på med bara en handkraft. Jag fick alltså nöja mig med dom ställen som låg inom en armslängd.
Jag får göra ett nytt försök i höst med min långa stege när vattentunnan inte längre står i vägen.
Fuskputsat
I måndags tyckte jag helt plötsligt att utsikten genom sovrumsfönstret var gråare än den borde vara. Dess värre märktes ingen större skillnad efter att jag hade putsat ut- och invändigt? Jag kanske borde ha putsat mellan fönstren också men det hade jag ingen lust med. 🙂
Klippt
Igår hade vi strålande sommarväder på Udden mest hela dagen. Termometern lyckades kravla sig upp till hela 20° och vinden var alldeles ”lagom” för gräsklippning och –trimning. Det kändes också lagom att sluta arbetsdagen efter det. Gräsmattan ner mot sjön får bli en annan dag.
Simmat
Klockan närmade sig 18 och molnen hade redan skymt solen, men jag var fast besluten att ta en simtur som avslutning. Vattentemperaturen var i stort sett oförändrad men lustigt nog kändes vattnet ändå varmare än förra gången. Första simturen är alltid kallast.
Vita näckrosor
Näckrosor är visserligen ett tydligt tecken på övergödning men jag gillar dom ändå. I synnerhet dom vita.
När jag rodde ut till mätpunkten i måndags såg jag nåt vitt längst in i viken. Först trodde jag det var fåglar, men eftersom dom aldrig flyttade på sig gissade jag på vita näckrosor. På hemvägen tog jag en sväng för att kolla och konstaterade att jag hade gissat rätt.
Stället var helt nytt och ligger en bra bit från platsen jag har hittat dom på tidigare så jag kan undra över hur dom hittat hit? Mig veterligen sprider dom sig enbart via rotskott, men jag kan förstå ha fel.
Ja, det hade jag om man kan lita på Wikipedia den här gången: ”Fröspridningen sker genom att frukten, som är ett stort, mångrummigt bär, på hösten sönderfaller i flera delar, som ruttnar sönder eller upplöses, så att fröna blir fria. Kring varje frö sitter ett mjukt, slemmigt hölje, som genom inneslutna gaser håller fröet flytande, såsom med en simblåsa. Fröna kan därför driva omkring på vattenytan länge. När fröhöljet till slut sönderfaller sjunker de till bottnen.” Så nu vet vi det.
Vakat
Nån gång efter tre var det väckning i natt. Regnet öste ner och Mia var rädd som vanligt. Efter diverse misslyckade försök att lugna henne och få henne att somna om, steg jag upp och höll henne sällskap i köket tills störtskurarna var över en dryg halvtimme senare.
22 mm hittade jag i regnmätaren i morse. Dessutom hittade jag allt jag hade glömt ta in igår kväll – lien, dojorna och badhandduken. 😀
20.7 – Fläcktest – Sponsrat inlägg
I morse råkade det sig att en fågel hade lämnat ett färskt visitkort på den virkade duken som låg kvar på trappbordet sen i fredags. Eftersom det är blåbärstider var visitkortet givetvis blått. (Bild 1) En verklig utmaning för Vanish Gold Oxi Action.
Så hur gick det då? Jo, först prövade jag med att följa anvisningarna för fläckborttagning. Max fem minuter skulle geggan ligga på fläcken och vid behov kunde man gnugga därefter. Fläcken hade visserligen bleknat ett antal nyanser, men syntes fortfarande tydligt efter den proceduren. (Bild 2)
Nästa steg var att lägga på lite mer medel och lägga duken i tvättmaskinen. Efter tvätt syntes fläcken fortfarande något, men hade bleknat markant.
Av allt att döma tog solen bort det sista av den, för när duken hade torkat kunde jag inte längre hitta nån fläck! Klart bättre resultat än väntat, även om fläcken råkade vara alldeles färsk. 🙂
Ett linne som också behövde tvättas hade en flera år gammal fläck som faktiskt också ljusnade betydligt.
Men nu var det ju gräsfläckar jag hade åtagit mig att pröva ta bort… På mina arbetsshorts hade jag en liten gräsfläck som jag kletade in medel på innan jag la dom i tvättmaskinen och doserade mitt ordinarie tvättmedel som vanligt.
Efter tvätt och torkning hade fläcken mist sin gröna färg och bleknat, men var ingalunda borta. (Tygfärgen på bilderna varierar på grund av olika ljusförhållanden. Eller så hade fläckborttagningsmedlet blekt dom?)
Därmed anser jag ha uppfyllt mitt åtagande om att testa medlet. Riktigt så effektivt som i tevereklamen tycker jag ju inte att det är, men det är väl ingen överraskning?
Jag skänker gärna den andra burken jag fick i sponsring ifall det är nån som vill överta den? 🙂
18.7 – Från hjärta till saltsill
Jag har nytt hjärta, tur med vädret, har stängt in Mia, ställt in utedukningen och minns rätt.
Nytt hjärta
I samband med en del andra ärenden tittade jag in hos Cozy Villa igår. Jag behövde inget, men var på shoppinghumör och nyfiken på det aktuella sortimentet.
Hur det nu kom sig, slutade det med att jag behövde ett nytt hjärta. Trots att jag redan är ägare till sex stycken(!) inklusive det jag har i kroppen. Men hjärtan kan man heller aldrig få för många av.
Tanken är förstås att man ska använda metalltråden som stomme för en krans, men jag tycker den är fin som den är och valde en annan utsmyckning av återanvänt material. Uddens sommarhjärta. 🙂
Tur med vädret
Tack vare den lilla utflykten och åskskurarna blev arbetsdagen kortare än vanligt igår. Jag tvivlar dessutom på att mina insatser ens märks, men jag kan förstås visa upp innehållet i skräptunnan som bevis. Det mesta är grönt, vilket tyder på att jag rev ogräs. Jo, och så klippte jag bort min lilla prästkragsrabatt. Kragarna började skifta i brunt så dom gladde ingen längre.
En annan fördel med det kyliga och regniga vädret är förstås att jag inte behöver slita på sommarkläderna. Dom hänger kvar uppe på vinden. Jag har inte ens brytt mig om att byta ut innehållet på hyllorna i sovrumsgarderoben utan plockar fram sommartoppar ur förvaringslådorna under sängen efter behov. Ytterligare en fördel är att fästingarna ogillar blötan.
Mia instängd
Då det andra hällregnet ”anföll” igår var Mia ute nånstans. Jag väntade mig att hon skulle komma rusande och beklaga sig som hon brukar men det gjorde hon inte. Jag kom fram till att hon kanske har lärt sig att söka skydd utomhus.
När hon inte syntes till ens efter att regnet hade upphört började jag ana oråd. Kunde jag möjligen ha stängt in henne? Det fanns i så fall två möjligheter – boden eller förrådet under huset.
Jodå, mycket riktigt, hon dök genast upp när jag öppnade dörren till förrådet. Hon sa en massa saker hela vägen in så jag antog att hon beklagade sig. Med all rätt förstås! Som tur är det lätt att återfå hennes välvilja med lite kattgodis.
Ställt in utedukningen
Solen värmde gott och temperaturen kändes behaglig i morse så vid lunchtid torkade jag bordet i bersån och la på en duk inför kommande besök.
Knappt hade jag gjort det förrän molnen började torna upp sig. När jag gick ut en stund senare för att för säkerhets skull rädda duken föll redan de första dropparna. Ingen servering i bersån idag med andra ord. Men det gick lika bra att sitta vid köksbordet. Där blåste det inte heller. 😀
Efter ett par timmar kändes det som om en brasa i köksspisen skulle sitta fint så jag tände upp medan vi fortsatte vårt samtal om liv, död och universum.
Minns rätt
Ett annat samtalsämne jag tog initiativ till var sill. Jag frågade mitt sällskap om inte den hela saltsillen smakade bättre förr eller om det var mitt smakminne som svek? Jag fick genast medhåll. Vi mindes bestämt att den isländska saltsillen man köpte i lösvikt för 50 år sen smakade mycket bättre.
Den saltsill man hittar i matbutiken numera är skinn- och benfria filéer som ger en unken eftersmak tycker jag. Högst antagligen beroende på att den genomgår så många processer och får så många tillsatser att den goda smaken går förlorad kom vi fram till.
Vid närmare granskning av innehållsdeklarationen efteråt framgår att tillsatserna inte är särskilt många trots allt. Intressant att notera att sillen kallas lättsaltad men samtidigt beskrivs som kraftigt saltad. Hur man nu ska tolka det? Nästa gång får det bli matjesfiléer i stället.
16.7 – Mindre vanlig torsdag
Jag har använt dom grå, njutit av sommarvärme, blivit snål och träffat mårdhundar. Mia blottar gapet.
Använt dom grå
Dagen började med en kort översättning. Skönt att få använda dom grå mellan varven.
Texten handlade om ”loppcirkusen” som Daphnia anordnar den 23.7 i Kärra café kl 14-17. Öns planktonexpert och algvetare undersöker våra medhavda vattenprover från sjön för att identifiera djurplankton. Ruskigt spännande att se dom små liven simma omkring… Hennes mikroskop är nämligen kopplat till en dator så vi kan se dom på bildskärmen.
Njutit av sommardagen
I morse kändes luften varmare än vanligt, solen behagade visa sig och termometern visade 17,4° klockan 8.50. Äntligen riktig sommarvärme!
Värmen och solskenet höll i sig ända fram till sen eftermiddag. En del moln passerade för all del och åskan mullrade avlägset men utomhusvistelsen var klart behaglig. Faktiskt så pass att jag tyckte det var lite för varmt för gräsklippning.
Jag ångrade mina tankar genast! Det var ju ingen som tvingade mig att vara i gång med gräsklipparen. Det var förresten bara ”entrén” som behövde åtgärdas så det gick på nolltid.
Blivit snål
Violerna jag köpte i slutet av maj började se rätt bedagade ut så jag fick för mig att jag skulle köpa nya blommor till amplarna vid trappan. Men jag drabbades av snålhet. Snart är det slut på sommaren så inköpet ströks från listan. Jag kom på ett alldeles gratis alternativ.
Jordrevan som övervintrade och fick plats i en balkonglåda har vuxit till sig tillräckligt för att dela på tyckte jag och skred till verket. Stackars planta. Den blev verkligen hanterad med hårdhandskarna.
Träffat mårdhundar
Fram på kvällskvisten var det dags att tömma skräptunnan med växtrester. Strax innan jag kom fram till komposthögen mötte min blick sex par mörkbruna ögon som förvånat tittade upp. Tre unga mårdhundar ”betade” nedanför komposthögen.
Jag ryade åt dom, vilket fick dom att lufsa i väg. Då upptäckte jag en fjärde som stod med ryggen till och oberört grävde i marken. ”Men det är ju för j—t!” hojtade jag. Då först tog den till sjappen. Så ”skygga” är dom alltså.
Mia blottar gapet
En dag råkade jag ha kameran till hands när Mia gäspade stort. Håll med om att hon ser farlig ut. 🙂
15.7 – Allt mellan gift och sprit
Jag har röjt, besprutat, simmat, sågat, hört nödrop, är trendig och har bjudit mig på dessertdrink.
Röjt
Både igår och idag har jag delvis tillbringat tiden med att klippa bort lupinernas frökapslar för att minska spridningen. Det är ju inte speciellt rolig sysselsättning så det får bli i omgångar. Efter nån timme brukar jag hitta på nåt roligare.
Besprutat
Rosenstritarna har i vanlig ordning invaderat den odlade syrenen. Men äntligen har jag hittat ett effektivt medel: Neudorffs Spruzit. Det tog kål på dom.
Jag fick ett klart miljövänligare tips från den unge gentlemannen, numera färdigutbildad trädgårdsmästare. Han föreslog att jag skulle bespruta busken med kallt vatten. Det är ju värt att pröva. Mitt dricksvatten är ca +4° så det bör vara kallt nog.
Simmat
Hör och häpna – igår vågade jag mig i sjön. Drygt 20° visade vattentermometern, men du milde skapare vad oskönt det var! Men efteråt kändes det skönt förstås.
Sågat
Idag hade träoljan torkat i bersån. Det bevisades av ett halvdussin spindlar och några myror som obehindrat kutade fram och tillbaka på tiljorna i morse.
Därmed bestämde jag mig för att inviga kvistsågen. Det lyckades på tredje försöket. Första gången hann jag bara tänka på att ta fram den så kom det några regndroppar. Andra gången hann jag öppna boddörren innan jag kände blöta droppar på ryggen. Fast det var väderkontoret som behagade skämta, nåt ihållande regn blev det inte.
Tanken var att korta ner syrenerna i bersån som nu har vuxit till sig efter min vilda framfart för två år sen. Tja, det gick ju bra, även om sågen snarare tuggade av kvistarna i stället för att klippa av dom. Fast det är kanske därför det heter såg och inte sax. 😉
Ojämnt blev det också, men nåt annat hade jag inte väntat mig. Mitt synmått är inte det bästa. Det slutliga finliret gjorde jag med sekatören.
Nödrop
Under tiden jag städade upp efter mig hörde jag tydliga nödrop från fågelungar uppe i viken. Först trodde jag dom höll till ute på sjön, men sen kom jag fram till att de panikslagna ljuden hördes från vassruggen.
Troligen små andungar som var i nöd, för jag uppfattade också mammans läte. Garanterat en mårdhund som var i farten. 😦
Trendig
Det händer minsann inte så ofta att jag hänger med aktuella trender, men för en gångs skull är jag trendig om jag får tro Ny Teknik. Eller rättare sagt är min osmarta telefon det. Nu är det nämligen modernt med telefoner som man bara kan ringa med. Fast då krävs förstås ändå en nydesignad sådan. Suck och stön vilket konsumtionssamhälle vi lever i.
Dessertdrink
Efter den uppvärmda middagen krävdes kaffe tyckte jag. Men vad skulle jag ha till kaffet? Glassen är tillfälligt slut och den frysta Dajm-tårtan tänkte jag inte börja på…? Sen kom jag på en idealisk lösning!
Irish Coffee skulle det bli, jag hade ju lite vispad grädde kvar sen jordgubbarna. För några dar sen hittade jag en slatt whisky i verandaskafferiet så jag hade allt som behövdes. I stället för farinsocker tog jag råsocker. Voilá!
För att inta drinken stilenligt plockade jag fram en av mina ärvda Irish Coffee-muggar och hällde upp. Det var minsann inte igår jag drack det! Jättegott kan jag intyga.
12.7 – Muta och tantvarning
Jag har låtit mig mutas, blivit bjuden på hembakt, eldat och latat mig.
Låtit mig mutas
Den 3 juli fick jag mejl från en dam på ett företag i Sverige: ”… Jag upptäckte din blogg när jag surfat runt och sökt efter olika lämpliga bloggar, och jag hittade din när jag letade efter bloggar som har skrivit om ”fläckar”. Nu verkar det ju som du skriver om gröna fläckar i snön, och blå fläckar i himeln. Men eftersom du spenderar så mycket tid utomhus gissar jag att du får många gräsfläckar och annat på dina kläder.”
Mejlet fortsatte: ”… Just nu håller vi på att leta samarbetspartners som kan hjälpa oss att komma ut och skriva en sponsrad artikel till deras varumärke Vanish. Om du tycker detta låter intressant, så hör gärna av dig så berättar jag mer om upplägget.”
Så klart var jag tillräckligt nyfiken för att be om närmare information. Det visade sig att sponsringen bestod i två förpackningar av fläckborttagningsmedlet, nån annan sponsring var det inte fråga om.
Jag talade om för damen att jag betalar en årsavgift för att mina läsare ska slippa se reklam, så en sponsrad artikel stred ju mot mina principer, men slutligen beslöt jag ändå göra ett undantag. Som bekant har jag bara en princip – att inte ha några principer. 😉
För några dar sen fick jag ett paket i posten med två förpackningar diskmaskinsmedel och en liten lapp med meddelandet ”Lycka till med fläckarna”. Jag stod som ett levande frågetecken. Vem hade nu missuppfattat överenskommelsen?
Det var inte jag den här gången fick jag bekräftat. Jag kunde behålla diskmedlet och skulle få två nya förpackningar av rätt sort. Eftersom jag inte har nån diskmaskin, har jag delat ut det till ”bättre behövande”. Så ta det här som en förvarning om ett kommande inlägg om fläckborttagning.
Bjuden på hembakt
Igår hade jag avtalat om besök hos ”Drakarna i norr” för att gratulera i efterskott. Då gällde det ju att klä sig lite finare än vanligt. Jag kunde ju inte gärna dyka upp i flanellpyjamas!
Det fick bli nya sommarkjolen. Jag kom fram till att det är mer än 10 år sen jag senast var klädd i kjol. Sommartid använder jag klänning och kortbyxor, aldrig kjol. Då kan man ju undra varför jag köpte en sommarkjol i våras? Enkelt, den var blommig och i färger jag gillar. Jag tycks ha fått pippi på blommigt. Ytterligare en tantvarning?
Den ena Draken var utflugen så det var bara min syssling och jag som satte oss vid kaffebordet. Hembakt knäckebröd och dito kanelbullar satt fint medan vi ventilerade både små och stora händelser från förr och nu.
Eldat
I fredags hämtade jag in ved och tände i köksspisen, igår kväll blev det en repris. Det kändes som om fukten och kylan hade trängt sig in i huset. Makalöst att behöva elda mitt i sommaren, men vi fick antagligen för stor värmetilldelning i fjol.
Latat mig
Idag har jag inte uträttat ett skapande grand, enbart latat mig och tagit det här med vilodag fullkomligt bokstavligt. Bara laddat upp bilder, vattnat blommor, läst, ätit och sovit middag. Riktigt skönt. 🙂
10.7 – Skönt och mindre skönt
Jag gillar flanell, har haft tidig väckning, blivit hemsökt, fått ny givare, besökt en vernissage, ätit smultron och nystekta plättar.
Flanell
Julen 2013 fick jag en härlig flanellpyjamas i julklapp av Råttan/Väduren. I förrgår tyckte jag det var lämpligt att inviga den. Inte som sovplagg utan som hemmadress. Bomullsflanell är en stor favorit när det gäller tygmaterial, så den klappen blev jag jätteglad över även om jag inte sover i pyjamas.
Det kan ju verka helknäppt, men med tanke på den här s k sommarvärmen (f n 12,8°) kommer flanell synnerligen väl till pass! Det är snudd på att jag behöver elda i köksspisen.
Tidiga väckningar
Igår morse väckte Mia mig kl 4.08 och tyckte absolut att det var dags att börja dagen. Jag kan gott förstå att hon var ”färdigsoven” då, för hon sov så gott som hela föregående dag på grund av det regniga vädret.
Men vi var ju inte riktigt överens om tidpunkten. I ytterligare en halv timme fick jag sova, sen blev hon olidlig så jag steg upp och släppte ut henne. Ett par timmar senare kom hon in tillbaka och la sig på mitt täcke (jag hade lämnat innerdörren på glänt) och så sov vi tre timmar till. Skönt.
I morse var det väckning kl 4.40, men då beroende på en störtskur som skrämde henne. Stackars liten, hon är så rädd så hon skakar i hela kroppen. Den rädslan tycks aldrig gå över. 😦 Lyckligtvis var regnet ganska kortvarigt, så efter att ha lugnat henne fick jag henne att somna om.
Hemsökt
Igår blev jag ytterst förvånad när jag skulle borsta tänderna. På duschkarskanten(!) kröp en fästing. Varken Mia eller jag hade vistats i badrummet under natten så jag fattar inte var den kom ifrån? Fast med tanke på alla småkryp jag ser och ett par borttappade näbbmöss som Mia är skyldig till, borde jag vara härdad.
Ny givare
Efter lunch igår fick Silverpilens vevaxel ny givare. Varningslampan som i mina ögon signalerade DYRT FEL! är släckt och reparationen blev inte närmelsevis så dyr som jag befarade.
Vernissage
Klockan 14 igår öppnade konst- och hantverksutställningen Manufactura hos Ceracon. Grisen/Tvillingen hade tipsat mig om tillfället och vi kom överens om att ses där. En läcker keramikvas ur Ceracons produktion och en keramiktavla av en annan konstnär föll mig i smaken och fick följa med hem.
Av Yoshimasa Yamada fick jag information om hans möbler i ask. På utställningen har han en pall och ett litet bord som jag uppfattade som barnmöbler och oj vad fina dom var! Trä är minst lika sympatiskt som flanell.
Smultronställe
Tänk att ha förmånen att bo så man kan plocka smultron fem meter från trappan… När jag hämtade tidningen i morse passade jag på att smaka på ett. Det var ganska syrligt kan jag säga, men det är ju solens fel, eller rättare sagt bristen på den.
Nystekta plättar
Idag hade jag en vådlig röta! Jag besökte fru grannen i ett litet ärende och fick frågan om jag ville ha plättar? Det hade junior nämligen beställt. Sånt kan man (= jag) ju inte säga nej till!
Nystekta med rabarbersylt och vispad grädde till satt dom som bomull kring hjärtat. Och bilringarna svällde antagligen, men det var det värt. Tack igen snälla fru grannen! 🙂
7.7 – Möjligt och omöjligt
Jag har ett suveränt verktyg, har städat, skurat och rengjort, irriterar mig på ett företag och är såå lycklig.
Suveränt verktyg
När Mia och jag var hos veterinären i slutet av juni upptäckte hon en fästing på Mia och använde ett suveränt litet verktyg. Fästingpincetten har jag testat och dömt ut. Jag har hittills tyckt att det fungerar bra med naglarna, men jag är ju inte sämre än att jag kan ändra mig.
Då jag frågade efter verktyget på apoteket hade dom samma version som veterinären hade i en förpackning med två olika storlekar. Den mindre borttagaren passar perfekt på ”färska” fästingar, den andra har jag inte behövt pröva. Möjligen är storlekarna anpassade till hund, respektive katt och inte fästingstorlek? Hur som helst rekommenderar jag borttagaren varmt!
Städat, skurat och rengjort
Igår fick jag ett städanfall. Dammsugaren fick tjänstgöra inomhus ett par timmar och rotborsten kom till användning utomhus. Nu eller aldrig skulle bersån rengöras innan jag oljar den.
Virket antog en klart ljusare nyans tack vare BioComb altantvätt, ett biologiskt nedbrytbart rengöringsmedel som jag hittade hos Agri-Market. När jag spolade rent med vatten efter skurandet såg jag direkt var jag hade fuskat.
För att kunna spola vatten krävdes förstås vattenslang. Den var knallgul då jag köpte den, men har efter flera somrar utomhus ändrat till en påtagligt mer dämpad nyans av allt ”nedfall”. Så då rengjorde jag den också. Beräkna ca 5 cl Cif/Vim till 25 meter slang beroende på smutslagrets tjocklek. 😉
Vattentunnan var nästa rengöringspunkt. I kanterna och på botten syntes klargröna algsträngar(?) vid det här laget. Inte alls konstigt med tanke på att den har varit i användning i ca tre månader utan rengöring, bara blivit påfylld med regnvatten.
Irriterande
Tänk att en del företag kan vara så införbenat omöjliga. Finlands värdepapperscentral/Euroclear är helt i klass med Swedbank har jag nyligen erfarit.
Upptakten till allt krångel var att jag ville ändra kontonummer för inbetalning av aktieutdelningen. Mamma hade nämligen några Elisa-aktier som förvaltas av Euroclear och nu ville jag avsluta hennes bankkonto. Om jag hade låtit bli hade företaget antagligen inte reagerat, men NU upptäckte dom att hon inte längre finns trots att jag bad banken meddela dom direkt efter mammas död.
I första brevet ville dom ha bouppteckningsinstrument och testamente, vilket dom fick. I nästa begäran efterlystes ”oavbruten släktutredning över arvlåtare (ämbetsbetyg över arvlåtaren från 15 års ålder till dödsögonblicket inkl avlidna arvingar) och ämbetsbetyg för delägarna i dödsboet”. Personbevis heter ämbetsbetyg i Finland har jag lärt mig.
”… från 15 års ålder till dödsögonblicket”, vad sägs om den släktutredningen? Då rann sinnet på mig. Jag kastade mig på telefonen och ringde numret som stod i brevet. Där fick jag (naturligtvis!) inget svar, men fick välja att bli kopplad till växeln för att kunna fråga efter damen som var avsändare till brevet.
Jag talade om vem ärendet gällde och frågade om hon behagar skämta. Hennes modersmål var inte svenska så den spydigheten gick henne förbi. Hon ville veta vad ärendet gällde? Jag påpekade syrligt att alla instanser, såväl offentliga som privata, har godkänt den släktutredning som gjordes i samband med bouppteckningen och undrade varför den inte duger åt Euroclear?
Jag fick ett lakoniskt svar: ”Skicka den då så får vi se om den duger”. Det var det värsta jag har hört! Värdepapperscentralen sätter sig uppenbarligen över alla myndigheter. Banktjänstemannen varnade mig för all del redan i fjolvåras om att företaget är extrembyråkratiskt, men så illa trodde jag ändå inte att det var. 😦 Varför kunde hon inte be att få alla dokument i första brevet?
Såå lycklig
Då är det ju tur att det finns glädjeämnen. Just nu är jag såå lycklig över att borstnejlikan har slagit ut. På Multasormis rea i fjolhöstas köpte jag en liten planta som har stått grön hela vintern och nu har den börjat blomma.
Kameran gör färgen tyvärr inte rättvisa, nyansen är mörkare och intensivare än på bild. Helt fantastiskt ljuvlig färg! 🙂
