Vardagsplock

Ny huvudkategori 2.7.2014

av

28.6 – Sopor och annat  

Soptunnan är påfylld, en myra har hämnats, protokollet är godkänt, jag har bjudit på matrester och ”cementkaka”.

SophusSoptunnan påfylld
Jag brukar samla på mig högst fyra-fem soppåsar innan jag går med dom till soptunnan, men i fredags hade jag överträffat mig själv. Mitt ”rosa under” till skottkärra behövdes för transporten av alla kollin.

Soptunnan var redan välfylld, så när jag hade lämpat av alla påsar gick locket inte längre att stänga. Men det gör kanske inget, tunnan står ju i ett eget litet hus tack vare herr grannens snickarglädje.

Myrans hämnd
Då jag ställde in skottkärran i boden igen kände jag nåt som ilsket nöp mig på insidan av låret. Av med shortsen och inspektion på stört. En svartmyra hade tagit ett stadigt grepp om huden och ville inte ge sig förrän jag förintade den. Troligen en hämnd för att honung­ser­ve­rin­gen har upphört i bad­rummet. 😉

Protokollet godkänt
Igår handhälsade jag tre gånger på väglagets ordförande. Dels före årsmötet och dels när han kom till Udden för att kontrolläsa och skriva under protokollet.

HandslagNär årsmötet var överstökat hade solen gått i moln så jag beslöt att skriva protokollet på direkten för att få ledig söndag. Det torde vara personbästa när det gäller snabb protokolleverans. Klockan sex SMSade jag till ordföranden att protokollet var klart och en halv timme senare dök han upp.

Efter ett par justeringar skrev han under och tog med sig protokollet till den ena justeraren. Sen tog vi varandra i hand för tredje gången och jag önskade honom och hans fru en trevlig havsvistelse.

Uppvärmda rester och ”cementkaka”
På förmiddagen idag fick jag en ypperlig idé. Dels kändes det som om det var länge sen jag träffade före detta grannen senast och dels fanns det gott om kålgryta kvar. Alltså ringde jag och erbjöd henne uppvärmda rester.

Hon hade inget annat program inbokat och tackade ja. ”Vilken tid ska jag komma?” undrade hon. Jag talade om att det i så fall kunde bli efter siktdjupsmätningen, dvs vid tre-snåret. Det är flera timmar efter hennes ordinarie mattid har jag för mig, men hon protesterade inte, snäll som hon är.

Då hon kom fick hon välja om hon ville äta ute i bersån eller i köket. Solen sken från klarblå, molnfri himmel så valet föll på bersån.

Birgit i bersånEfter maten satt vi kvar och pratade en stund innan jag serverade kaffe och resten av ”cementkakan” som jag gjorde i torsdags. I fredags fick Vik Husse fick också av den och konstaterade att det krävdes kniv och gaffel för att hantera den. Stämjärn hade kanske också varit på sin plats.

Enligt receptet ska persikopajen serveras ljummen, vilket förstås innebär att den är lättare att han­te­ra, men nu serverades den kylskåpskall, vilket alltså hade vissa följder. Men både Vik Husse, dagens gäst och jag lyckades få i oss den. Men nästa gång ska jag täcka över den medan den ännu är varm så att den förhoppningsvis mjuknar, alternativt värma den före servering.

Risken är förstås att kommande gäster tackar nej till paj i fortsättningen… 😀

(Bilden publicerad med personens tillåtelse)

av

25.6 – Kortspel, nattligt äventyr och annat

Jag har städat dasset, förlorat i kortspel, haft en nattgäst, plockat rosor och varit huslig.

GetingboStädat dasset
I förrgår städade jag dasset. I regel brukar jag göra det i slutet av maj, men på grund av väderlek och kyla har inspirationen inte infunnit sig förrän nu. Dessutom fuskade jag i år, det fick räcka med en omgång med piassa­va­kvasten. Att dra ut dammsugare och skarvsladd kändes motigt.

Det gamla geting­boet som har hängt där sen 2013 fick dock stryka på foten. Fascinerande vilken möda dom små liven lägger ner bara för en sommar.

Förlorat i kortspel
För snart ett år sen spelade jag ”marjas” senast och förlorade. Igår var det dags igen. Men det var ganska jämnt spel ända till slutet. Min motspelare stod på 11 och jag på 10 inför avgörandet.

Med tanke på att jag spelar högst ett par gånger per år och min motspelare flera gånger per vecka ser jag inte förlusten som särskilt neslig. Träning ger färdighet också i det här fallet. Jag kan i alla fall skylla på det. 😉

Nattgäst
Under tiden som vi spelade kort igår kväll hörde jag Mia rumstera i verandan och öppnade dörren för att kolla vad som stod på. Det var himla dumt. In genom dörren sprang en skogsmus i full karriär för att undkomma sin fiende.

SkogsmusFienden följde givetvis efter, men musen hann in under vedspisen. Mia var på god väg att fånga den, men då kom den smarta musen på att klättra upp på baksidan av spisen. Efter kortspelet försökte jag bistå i jakten ett tag, men musen överlistade mig också.

Halv sju i morse väcktes jag av ett välbekant nödrop. Musen hade vågat sig fram och råkat ut för Mias tänder. Men hon släppte den dumt nog, vilket innebar att den hittade ett nytt oåtkomligt gömställe och Mia föredrog att gå ut ett tag. Men hon kom igen så småningom och exakt 12 minuter över 12 avslutades jakten äntligen 1-0 till Mia.

Plockat rosor
Först nu är bondrosorna på väg att slå ut. Efter att ha öst båtarna och plockat bort vissna blommor från rhododendron, plockade jag en liten bukett som pryder köksbordet. Dom står sig visserligen inte så länge, men ett litet tag får man njuta av den ljuvliga doften.

Huslig
Eftermiddagen har gått i huslighetens tecken som omväxling. Fru grannen trodde knappt sina ögon när hon tittade in och fann mig i matlagningstagen. Jag längtade efter kålgryta och persikopaj med vaniljsås så det fick det bli. 🙂

Det innebär att jag får äta kålgryta en vecka framåt om jag inte fryser in en del. Lyckligtvis blir den inte sämre av att frysas.

av

23.6 – Från sopor till fågelskri

Sopberget är avlämnat, vaccinationen verkställd, tvätten torr och vädret är opålitligt. Jag undrar vem som skriker?

Sopfritt
Vid lunchtid igår åkte jag i väg till sopstationen med mitt lass. Mest plast som vanligt, vilket innebar klassificering som ”energiavfall” och en avgift på 9 €. Men gärna det bara jag blev av med högarna.

Vaccinering verkställd
I morse hade vi tid hos veterinären kl 7.45. Jag hade för mig att Mia skulle ha sin vaccination mot kattflunsa senast den 1 juli men när jag kollade hennes vaccinationskort, visade det sig att hon fick den redan 11 mars i fjol så det var drygt tre månader över tiden.

Mia njuterDet gjorde inget sa veterinären. Hon påpekade också att det räcker att vaccinera vuxna katter vartannat eller vart tredje år. Det har hon bestämt talat om tidigare, men det hade jag förstås glömt. Fast i och med hennes svaga immunförsvar (= allergin) kanske det ändå är bra att hon fick den.

Att vara instängd i bur och åka bil var som vanligt en pärs, men oj vad lycklig hon var när vi kom hem tillbaka! Hon förnyade genast alla doftmarkeringar, jamade belåtet och spann högljutt.

Tvätten torr
Dagen bjöd på strålande sommarväder. Bäst att passa på tyckte jag och laddade tvättmaskinen. Då tvätten var upphängd och lunchen uppäten, la jag mig i hammocken och tittade på när den torkade. 😉

Opålitligt väder
Vädret är minst sagt omväxlande. Sol, regn, sol och regn igen. Idag var inget undantag. Efter den vackra och ovanligt varma inledningen drog molnen ihop sig sent på eftermiddagen och ett par timmar senare regnade det. Igår var det tvärtom.

ÅskvarningNärmaste dygnet hotar den lokala prognosen dessutom med våldsamt åskväder, vilket verkligen inte gör saken bättre!

Vem skriker?
Jag blir inte klok på vilken fågel det är som skriker dag ut och dag in? I söndags såg jag två korpar på Långholmsudden, men dom har inte sånt ljud.

Möjligen kan det vara en gråhäger, men jag begriper inte varför den måste hålla låda jämnt och ständigt? Jag har också svårt att lokalisera ljudet. Nånstans mot öster håller den till, vad det nu är för nåt?

av

21.6 – Midsommarpyssel och premiärer

Kniven är vass igen, jag har vaga minnen, haft arbetsdag och fyra premiärer.

GräsklipparknivarKniven vass
Till glädje för mig och många andra, slutade det regna efter lunch på midsommarafton och solen började titta fram. Nästan med solen kom herr grannen junior. Han hade lovat slipa kniven till stora gräs­klipparen och efter en kort stund var han tillbaka med den i nyvässt version. Suveränt med också unga män som är händiga. 🙂

Vaga minnen
Midsommardagen började regnfritt minns jag bestämt. När jag gick omkring med kameran på för­middagen såg jag att sommargrannen var i farten med att klippa häcken så jag knallade fram till henne för att byta några ord.

Enda arbetsredskapet hon hade var en sekatör, så jag erbjöd henne att låna min grentång i stället. Men hon hann inte värst långt innan regnet avbröt arbetet och sen regnade det resten av dan.

Jag minns också att jag serverade glass till en besökare efter lunch och att jag diskade. Det var slut på rena reskedar igen. Antagligen åt jag också, men i övrigt kommer jag inte ihåg vad jag pysslade med? Troligen inget viktigt.

Arbetsdag
I morse vaknade vi till strålande sol som faktiskt har förgyllt vår tillvaro hela dan och termometern orkade upp till hela 18° på eftermiddagen. Redan kl 9 påminde Outlook om att jag skulle lasta bilen med sopor och en timme senare var jag i full gång.

SoporDet var ju inte så enkelt som det lät. Dels var inte alla sopor nerstoppade i sopsäckar än och dels behövde jag städa och få ordning i boden. Framåt halv två var jag klar. Då var det gott om svängrum i boden och Silverpilen var full­prop­pad med sopor.

Sommargrannen psykologen kom farande på cykel medan jag tog igen mig en stund. Hon ville prompt ta en simtur. Skönt påstod hon till råga på allt att det var och gissade att vattentemperaturen låg på 17 grader. Oavsett antalet är det långt till min badtemperatur!

Fyra premiärer
Resten av dagen bjöd på fyra premiärer, två synnerligen angenäma: Säsongens första roddtur, ankring, siktdjupsmätning och kvarta i hammocken.

Sommargrannen psykologen hade vänligt nog öst min båt också såg jag när jag kom ner till stranden med bänkar och åror. Inom några minuter var Mia på plats för att kolla vad jag hade för mig.

AnkareNär jag hade ställt båten i ordning och rodde ut på sjön satte hon sig på bryggänden men konstigt nog sa hon inte ett smack den här gången. Alla tidigare år har hon suttit och jamat ända tills jag nått Hästholmen. Hon kanske äntligen har fattat att jag snart kommer tillbaka som jag lovat?

Utanför Långholmsudden släppte jag ner ankaret som jag fick av Siris matte i höstas. Vinden var ganska svag idag, men innan jag har sänkt ner och tagit upp secchiskivan igen hinner båten driva rätt långt om jag inte ankrar.

Dagens siktdjup blev 3,06 m. Det är ett bra värde för vår sjö och tyder på att vattnet är ganska klart.

Som vanligt väntade Mia i stranden tills jag kom tillbaka. Min lilla utflykt hade tagit högst 20 minuter.

Efter det ”intog” jag hammocken och en stund senare hoppade Mia upp och la sig på mina lår. Hon värmde skönt, linne och shorts kändes nog så svalt i skuggan under taket, men jag ville inte störa henne så jag låg kvar och somnade jag också efter ett tag. Det kändes som en riktig sommardag! 🙂

Hammock

av

18.6 – Krångel och myror

En del dagar krånglar det mesta (känns det som) och jag har studerat myror.

DatorproblemDatorkrångel
Igår krånglade datorn igen. Förmiddagen gick åt till att försöka få den att fungera normalt. På kvällen tilltog problemen på nytt, vissa program gick inte att starta längre. Men det är förstås I-landsproblem. Dessutom kan jag alltid ta till den bärbara om det blir akut kris katastrof.

I morse gick den snällt i gång och verkar fungera normalt. Ack hur länge?

Annat krångel
Idag krånglade låsmekanismen till paraplyet, men jag fixade till det efter lite pillande. Då var det värre med vindrutetorkarna.

Eftersom det ösregnade när jag skulle åka och hämta mat och till butiken, var jag beroende av att kunna se ut genom framfönstret. Halvvägs till kyrkbyn gick det inte längre att reglera torkar­hastig­heten och när jag på tillbakavägen efter mathämtningen stannade vid stoppskylten ”frös” torkarna mitt på vindrutan.

Jag beslöt att sakta köra nerför backen till butiksparkeringen för att där se om inte det gick att få liv i torkarna igen. Jodå, dom lydde snällt när jag hade givit dom en knuff så jag stängde motorn, gick in i butiken, handlade och åkte hemåt igen.

VindrutetorkareFast nu fungerade torkarna bara på max­hastig­het. Alla andra lägen fick dom att dö. Det fick alltså bli maxläge tills jag kom hem bestämde jag. På ”Strandvägen” kunde jag ändå inte låta bli att fippla med lägena och plötsligt fungerade dom som dom skulle igen!

Vad säger man om sånt? Att Silverpilen inte hade nån lust att ge sig ut i regnvädret? Om torkar­mo­torn hade lagt av helt hade jag kunna förstå det hela, men maxläget fungerade ju bevisligen och mig veterligen är det samma motor som genererar den kraften? Mysko.

Till råga på allt läckte mina skor märkte jag. Limningen har tydligen släppt på ena sidan av den vänst­ra skon. Bra att veta, då används dom bara i torrt väder i fortsättningen.

Reflektion
Visst är det underligt att det behövs så lite för att man ska uppleva att ”allting krånglar”? Man har full fokus på det som är åt skogen och glömmer fullständigt allt som faktiskt fungerar perfekt.

Vi tar så mycket för givet utan att reflektera över eller skänka sakernas tillstånd en tacksam tanke. Det var ju mycket mer och oändligt mycket värre saker som kunde ha krånglat!

Studerat myror
För tre dar sen fick jag en mindre invasion av svart-/sockermyror i badrummet. Tidigare år har dom intagit disk­bän­ken, men i år kom dom tydligen in en annan väg.

MyrmatMålningen på badrumströskeln visade sig vara ett ganska effektivt hinder för dom att ta sig vidare, men jag hade ingen lust att ha dom drällande på golvet heller. Således hällde jag upp en skvätt honung på ett litet fat och ställde det strax innanför tröskeln i den enfaldiga tron att dom skulle drunkna i honungen.

Inom bara några timmar var en mängd myror bänkade runt maten, men det förekom fortfarande trafik fram till fatet förstås, så igår flyttade jag det närmare deras ingång. I morse var fatet tomt och myrorna som bortblåsta med undantag av ett par vilsna och hungriga stackare som fåfängt kröp omkring på fatet.

Av det här lilla experimentet har jag lärt mig att bara dom får äta sig mätta försvinner dom ut till­baka. Inga gifter eller myrmedel behövs alltså, bara ett fat honung (eller nåt annat dom gillar) så nära deras ingång som möjligt. Du kan alltså bortse helt från Anticimex’ råd. 🙂

av

17.6 – Till nytta och nöje

Jag har bytt huvudlösenord, haft en bra karl, sjösatt och ätit lunch ”på sta’n”.

LastpassBytt huvudlösenord
Igår föreslog LastPass att jag skulle byta lösenord till mitt lösenordsvalv. Dom hade upptäckt ”miss­tänkt aktivitet” och i datorpressen avslöjades att dom blivit hackade. Suck. Det enda som är riktigt säkert i datorvärlden är att låta bli att använda modemet. 😦

En bra karl
Det blev bråttom med påklädningen igår… Halv ett ringde killen som kunde fixa klipphöjden på lilla gräsklipparen och sa att han var på väg.

Av handslaget att döma var han normalkraftig i nyporna, men när jag såg honom justera klipphöjden i ett nafs insåg jag att han antingen är mycket starkare än jag eller så är jag svagare än jag föreställer mig. På två röda hade han fixat önskat läge. Det är som sagt bra med en karl ibland.

Sjösatt
Halvt sommarklädd, dvs iklädd kortbyxor och långärmad tröja, tillbringade jag resten av efter­mid­dagen i stranden. Växtligheten framför bryggänden var minst sagt frodig och en del växter stack upp mellan bräderna.

SjösattaDärefter vidtog det egentliga arbetet. Båtarna skulle äntligen sjösättas. Jag hade nämligen i ett svagt ögonblick lovat att jag skulle sjösätta sommargrannen psykologens båt samtidigt med min. Det ska jag inte göra om.

Min båt (som är betydligt tyngre) låg ”vid kaj” på nolltid, men sommargrannens fick jag slita med en lång stund. Faktiskt så jag längtade efter en bra karl ett tag innan envisheten tog över.

Ger upp gör jag helst inte. Det betraktar jag som ett nederlag eftersom jag i så fall har överskattat min förmåga. Den här gången var det verkligen på gränsen, mest beroende på att vattennivån har sjunkit en del sen i våras. Men nu ligger båda båtarna och guppar vid bryggan.

Ätit lunch på sta’n
Ganska exakt halv två i eftermiddags steg jag in på Portside. Mitt lunchsällskap var redan på plats och vinkade glatt när vi fick syn på varandra.

Det var visserligen solsken, men jag tyckte också att beslutet att hålla till inomhus var klokt med tanke på rådande temperatur. På deras sajt är det för övrigt vinter fortfarande ser jag.

PizzaMin f d klasskompis och hans sambo valde pizza, jag tog en av dagens rätter. Jag glömde fråga vad dom tyckte om pizzorna, men dom såg ut att vara av samma kvalitet och kaliber som före ägarbytet så jag antar dom smakade bra.

Min fläsksås med mos var så där. Kerstins dito är klart godare tycker jag. Av nyfikenhet smakade jag också på en liten bit mandelfisk som var alternativrätt. Inte mycket smak där heller tyckte jag, men det kanske mest berodde på valet av fisk. Det såg ut som Alaska pollock, men kunde också ha varit nån annan torsksläkting.

Efter maten föreslog jag kaffe på Udden. Förslaget vann gehör och vi bänkade oss i solen i bersån. Vindriktning och styrka var uthärdlig i och med att solen värmde.

Att äta tog ca en timme, att dricka kaffe och prata tog mer än dubbelt så lång tid. Men det tycker jag är helt i sin ordning, det är ju bevis på att man trivs med sällskapet. En klart gemytlig eftermiddag. 🙂

av

14.6 – Fredag-lördag-söndag på Udden

I förrgår var det stopp i röret, bersåpremiär och gräsklippning, igår fiskbiff och kunskapsinhämtning, respektive grästrimning och ovälkommet besök, idag välkommet väder.

Stopp i röret
Mina klagomål på dammsugaren kulminerade i fredags. Allting som var tyngre än en fjäder låg kvar på golvet. Man kunde knappt känna att luften rörde sig i änden på dammsugarröret. Alltså skred jag till verket för att felsöka.

Stopp i röretUnder våldsam hantering (och diverse svavelosande eder) lyckades jag ta i sär slangen i tre delar efter att ha lokaliserat stoppet med hjälp av ett långt kvastskaft och vatten. Nu återstod bara att lista ut vilket verktyg jag skulle ta till för att få ut damm- och hårbollen.

Just då dök Vik Husse upp. Han hade aviserat sin ankomst tidigare så han var väntad. Då jag hade förklarat vad jag höll på med, satte han rörbiten mot munnen och blåste en gång. Vips var röret befriat från den stora blöta tussen. Lätt som en plätt.

”Det är bra med karlar ibland” drog han till med och det kan jag förstås hålla med om. Fast jag vill gärna poängtera att det var en kvinna som stod för det mödosomma förarbetet. 😉

Bersåpremiär
Efter den insatsen var han definitivt värd en mugg te. Jag hade redan ställt ut brickan i bersån. Idag skulle det bli premiär för ”utedrickande”. Det var för all del inte så värst varmt eftersom vinden kändes kall, men solen värmde gott och syrenerna doftade.

Gräsklippning
När han hade åkt beslöt jag klippa gräset. Det känns som om det inte var så länge sen sist, men det kanske är några veckor? Egentligen borde jag ha klippt gräsmattan ner mot sjön också, men jag hade fått nog när jag var klar med ”ovansidan”.

Fiskbiff och kunskapsinhämtning
Igår hade jag anmält mig till Havet och Vi-tillfället i Dalsbruk. Första programpunkten började redan kl 10, men den skulle jag inte hinna till bedömde jag – trots att jag/vi steg upp redan tio i sju. Nu­för­ti­den behöver jag minst tre timmar på mig för att komma i väg.

IdVädret var strålande, äntligen en riktig sommar­dag! Det krävde klädsel därefter. Innan jag hade letat fram sommarskor och lätt klädsel insåg jag att jag lämpligen kunde börja med lunch. Både Port Side och Holmbergs Four C serverade mat gjord på s k skräpfisk och det ville jag absolut inte missa.

Kl 11.54 steg jag in på Holmbergs och undrade om det gick att få lunch trots att jag var sex minuter för tidig? Jodå, det gick så bra så försäkrade en av C:na. Fiskbiffar med sallad eller fiskburgare erbjöds. Jag valde det förra och satsade på en extra fiskbiff à 1,50 €. Biffarna bestod av id, mört, braxen och sutare och smakade alldeles utmärkt gott!

Efter maten gick jag till det s k ämbetshuset (varför heter det inte kommunhuset?) och plockade på mig en del intressanta faktablad medan jag väntade på att nästa föreläsare skulle dra i gång. Han fick mig nästan att somna… Pratade lågmält och fort på finska och saknade kroppsspråk. Men jag upp­fatta­de i alla fall vad hans organisation kunde hjälpa till med.

Nästa i tur var en ung dam som också pratade fort, men hördes väl och förmedlade entusiam via sitt kroppsspråk. Så nu vet jag också vilka strängar hennes arbetsgivare har på sin lyra.

Jag tyckte synd om arrangörer, utställare och föreläsare – åhörarna bestod av en handfull människor på sin höjd. Just den här dagen lockade antagligen utomhusvistelse, broloppet och som­mar­mark­na­den i Kärra flera av dom som kanske annars hade varit intresserade. Men det blev en del givande diskussioner och frågor trots det så jag tyckte jag hade haft utdelning av närvaron.

MårdhundsvalparGrästrimning och ovälkommet besök
Ca tre timmar återstod av arbetsdagen då jag kom hem, så jag trimmade gräset där jag inte kommmit åt med gräs­klipparen. Solen värmde fortfarande skönt och jag ville gärna vistas ute.

Plötsligt dök Mia upp, låg i ryggen med sänkt svans. Hon tittade åt komposthögen till på vägen in till verandan, så jag misstänkte genast att vi hade ovälkommet besök.

Jodå, mycket riktigt, bland syren­stammarna uppfattade jag en liten lurvig kropp som uppenbarligen var på jakt efter mat. Årets mård­hunds­valpar är hungriga halv fem kunde jag konstatera. När jag ryade till lufsade den i väg, men jag kan gott tänka mig att det blir fler besök.

Välkommet väder
Med risk för att bli lynchad påstår jag att dagens regnväder var välkommet. Dels behövde växt­lig­he­ten fuktpåfyllning och dels gav det mig tillfälle att tvätta och städa. Nu var det ju nästan roligt att damm­suga igen. Dessutom fick Mia en semesterdag från jaktbestyren. 🙂

av

11.6 – Jubel och missklang

Jag hann i tid, har klantat mig, jublat, planterat, kollat statistiken och översatt.

PostiHann i tid
Jodå, jag hann i tid till postlådan igår. Med en hel timmes marginal till och med. Därmed bör de flesta väg­an­dels­ägar­na få sina kallelser i morgon och jag har fått tid för annat som påkallar åtgärd.

Klantat mig
Igår ”lyckades” jag radera mappen med väglagets administration… Lyckligtvis kunde jag hämta den från säkerhetskopian annars hade jag blivit ganska ”grå” för att uttrycka det milt. I fortsättningen ska jag noga kolla innehållet i papperskorgen innan jag tömmer den!

Och så ska jag sluta lita på min hushållsvåg. Bara för att kolla, bad jag om kontrollvägning av en av kallelserna igår innan jag postade dom. 36 g visade brevvågen, min våg visade 55 g! Vilket betyder att jag åsamkat väglaget en onödig portokostnad på 3 €. Suck.

Jubel
Igår eftermiddag beslöt jag att äntligen sätta lökarna av minipåskliljorna i jorden i förhoppning om att dom vill blomma på nytt nästa år. Beslutet krävde ca fem timmars arbete och resulterade i skavsår på lillfingret beroende på att jag först behövde röja växtplatsen. Halv åtta gjorde jag kväll.

PotatisblastBland allt det gröna upptäckte jag till min stora förtjusning potatisblast! Inte bara en planta, utan nio stycken. En del av po­ta­tisen jag satte i fjol våras och lämnade kvar i jorden i höstas har alltså överlevt vintern. Ha! Det ska alla dysterkvistar minsann få höra, dom som inte trodde det var möjligt. 🙂

Planterat
Idag har jag planterat om dom sista sommarblommorna jag köpte hos Tallbo trädgård i vanlig ord­ning. Eftersom jag förköpte mig i fjol, planerade jag inköpen noga i år.

Fast nu har jag kommit på att jag möjligen behöver en balkonglåda till… Jag insåg att diamant­blom­morna inte fick tillräckligt mycket sol om jag hängde balkonglådan vid trappan som jag brukar, så den får stå vid pumphuset i stället.

Jag tror bestämt jag aldrig har varit så sen som i år. I regel brukar allt vara färdigt i slutet av maj eller början på juni. Det är förstås den kalla vårens fel. Men sommaren kanske varar ända fram till oktober som kompensation?

Kollat statistiken
11.6.2008: 10°, 2009: 13°, 2010: 24°, 2011: 24,2°, 2012: 11,1°, 2013: 13,9°, 2014: 15,4° och i morse kl 8.15 11,1°. Bara 2008 och 2012 var den här dagen lika kall eller kallare.

RhododendronDet märks också på min stora rhododendron. För det mesta har den haft fullt utslagna blommor den här tiden, men i år står den ännu i knopp. Men snart så.

Översatt
Idag ringde Daphnias (omvalda) ordförande och undrade om jag åtog mig att översätta ett utskick till medlemmarna? Helst borde dom få det före lördag nämnde hon, vilket i praktiken betydde senast i morgon. Jag hade inte hjärta att säga nej, så efter blomplanteringen satte jag mig och över­satte.

Hon nämnde också att det var ett kort medlemsbrev den här gången, så jag föreställde mig att det skulle gå snabbt att översätta. En dryg halv timme tog det. Texten var inte alls så kort som jag hade förväntat mig. Men nu är det gjort.

Som pensionär blir det till att utföra en del gratis jobb har jag märkt. Men pensionärernas tid har ju också ett pris kan jag tycka… Bara för att vi har ”gott om tid” betyder det inte att vi sitter och rullar tummarna precis. Tror bestämt jag behöver bli lite snålare med gratis hjälp i fortsättningen.

av

9.6 – Växtöden, mejlbrist och tillökning

Jag har visat häcken(!), sörjer skott, har rättat fel, skrivit ut och klistrat. Svanparet har fått tillökning.

Visat häcken
I fredags kväll råkade jag vara ute då fru sommargrannen anlände så vi bytte några ord. När jag ändå hade henne inom hörhåll, passade jag på att nämna att häcken tillhör henne och övriga delägare. Tanken har nämligen slagit mig att hon kanske tror den är min? Den ligger mitt på tomtgränsen så det vore inte så konstigt.

HäckenHon visste inte vad jag menade för jag kom inte på vad häck heter på finska så jag visade henne vad det var jag pratade om. På så sätt fick jag också sagt vad jag tyckte om det bedrövliga skicket den är i. Den förra ägaren nöjde sig med att låta klippa gräset, resten fick vara.

Hon höll med om att den inte var särskilt prydlig, så det kanske blir en radikal förändring så små­ningom? Jag erbjöd mig att bistå med häcksågen.

Sörjer skott
Senaste tidens stormvindar har till min sorg slitit loss årsskott och blomknoppar från syrenerna just när dom ska börja blomma. Såna vindstyrkor så här års minns jag inte att jag upplevt tidigare? Men det finns mängder med skott och knoppar kvar så det blir nog syrendoft i år också, om än senare än vanligt.

Rättat fel
I måndags kom väglagets ordförande för att skriva på senaste protokollet. I samma veva gick vi igenom bilagorna till årsmöteskallelsen, främst bokslutsutskriften. Vi var inte riktigt ense om siffrorna, jag hade missat ett par grejer visade det sig. Men det gick ju att rätta till.

Skönt att det är nån som håller koll, jag är sannerligen ingen siffernisse, vilket jag påpekade. ”På så sätt kompletterar vi ju varandras kunskaper” var han vänlig nog att säga. Hur han kom fram till årets resultatsiffror fattar jag fortfarande inte, men det ska han få förklara vid tillfälle så jag (kanske) lär mig.

ÅrsmöteshandlingarSkrivit ut
Hela gårdagen gick åt till utskrifter av handlingar till årsmöteskallelsen. Många papper blev det. Sex buntar med 62 papper i varje, dvs 372 ark närmare bestämt plus två vägenhetsberäkningar à 6 sidor.

Jag hade glömt hur arbetsdrygt det är att göra utskick med snigelposten… Än så länge har inte alla väg­an­dels­ägare mejl, så vi beslöt att skicka alla kallelser med bilagor som brev. Puh.

Klistrat
Idag övergick jag till att klistra adressetiketter. Den strålande idén kom jag på igår för att slippa skriva alla adresser för hand. Det förutsatte ett telefonsamtal till Pappersboden för att höra vilken storlek etiketterna hade och en tur till Kimito för att köpa etikettarken i förmiddags. En del bläckpatroner behövde också påfyllning.

Eftersom jag ville ha avsändare på alla kuvert blev det till att klistra 124 etiketter. Och frimärken förstås. På grund av tyngden krävdes ett porto på 1,60 € men tyvärr hade Pappersboden bara småvalörer i stället för 50 cents märken, så nu är jag less på att klistra.

I morgon blir det ”paketering”, dvs kuverten ska fyllas och om jag blir klar före halv tre, åker jag och postar dom. Sen är det lugnt ett tag igen. 🙂

Tillökning i svanfamiljen
I ”min vik” gled svanparet med sina småttingar förbi nyss. Två ungar kunde jag se. I fjol hade dom tre. Hoppas dom klarar sig välbehållna till vuxen ålder.

Svanfamilj

av

5.6 – Från lim till återhämtning

Jag har fått besked av chefen, krånglat med en överinspektör, ätit rabarberpaj, räddat en fågel och lagt locket på. Mia har återhämtat sig.

Besked av chefen
Igår åkte jag till Varu-Tjänst för att byta B3-limmet till D4. Chefen själv stod i kassan så jag inledde med att säga: ”Nu ska jag vara besvärlig – igen.” Han tittade på mig, log brett och svarade: ”Ja, det hör väl liksom till könet.” Jag log tillbaka och beklagade att jag bekräftade hans fördomar.

Nåt limbyte blev det inte. Chefen försäkrade att B3 går alldeles utmärkt att använda utomhus och förklarade att D4 är tänkt för våtare förhållanden. Bra så. I stället fick han sälja 10 glassäkringar.

VarningsmärkenKrånglat med en överinspektör
I Egnahemsföreningens medlemsbrev stod om nya varningsmärken som började gälla den 1.6.2015. Fast på Tukes webbsajt hette dom faropiktogram, ett ord som jag aldrig nånsin hört tidigare så fyllde i deras kontaktformulär och föreslog varningsetiketter i stället.

Det ledde till en tät dialog med en kvinnlig överinspektör på Tukes som till slut hänvisade till en sajt för EU:s proffs­översättningar för kemi­ka­lie­ter­mer. Mycket riktigt, där hittade jag det farofyllda ordet och besvarade mejlet med att lova att jag inte skulle trakassera henne mera.

Det hedrar henne verkligen att hon brydde sig om att förklara och motivera. Fler såna offentliga tjänstemän behöver vi! 🙂

Ätit rabarberpaj
Igår höll väglagets styrelse sitt möte på Udden som brukligt. Den här gången var det ”väg­mästa­rens” tur att ha med sig kaffebröd. Och det hade han – en ljummen rabarberpaj som fick strykande åt­gång. Jättesmaskigt. En halv timme senare blev vi seriösa(re) och avhandlade ganska effektivt dagens ärenden.

PippiRäddat en fågel
I förmiddags var det dags igen. En talgoxe förirrade sig in i verandan och var helt säker på att det fanns en utgång i köket. Tack vare den incidenten är spindelväven i taket ett minne blott, men jag hade gärna avstått.

Dess värre infann sig storjägarn också, vilket verkligen inte gjorde saken bättre. Flygturerna slutade så småningom med att Mia fångade pippin, men matte bände upp käkarna och snodde den. Den stackars fågeln var jättestressad, så jag la den i takrännan ovanför trappan för att hon inte skulle komma åt den.

En stund senare kollade jag om den var kvar och då jag kom nära med handen flög den sin väg till närmaste buske. Där höll den en lång monolog som jag inte törs återge i det här forumet. Eller så kanske den kvittrade av pur förtjusning? Inte så lätt att förstå fågelspråk.

StolpskyddLag locket på
I eftermiddags beslöt jag använda B3-flaskan och limma fast ”taken” på staketsolparna. Det blev precis så fint som jag tänkt mig. Tack vare den gamla enen och juniors insats finns det ingen i hela världen som har så vackra (och originella) regnskydd som jag!

Mia har återhämtat sig
Seni igår kväll kom Mia in och kastade sig raklång på golvet. Hon hässjade och andades våldsamt och tittade mot dörren som om hon tvivlade på att hon verkligen var i säkerhet. Hon hade uppenbarligen råkat ut för nåt fasansfullt.

Jag har tidigare tvivlat på att katter spinner när dom har ont, men det gör jag inte längre… När jag strök henne över magen spann hon på ett sätt som jag aldrig har hört tidigare. Ett mycket ”vassare” ljud än välbehagsspinnande. Var exakt hon hade ont kunde jag inte avgöra. Det kanske kändes som om lungorna höll på att sprängas?

Mia vilarHon hämtade sig inte innan det var läggdags så jag sa godnatt och lämnade henne på golvet i var­dags­­rummet dit hon hade förflyttat sig. Totalt utpumpad var hon, stackar’n. Vad hon hade sprungit undan vet jag förstås inte, men att döma av hennes tillstånd var det en bra bit hemifrån och nåt som hon var livrädd för.

När köksklockan slog halv tre vaknade jag och kände till min lättnad att hon låg bredvid mig i sängen som vanligt. Skönt, då behövde jag inte oroa mig mer. Efter en välförtjänt sovmorgon var hon lyckligt­vis sig själv igen. 🙂