Vardagsplock

Ny huvudkategori 2.7.2014

av

3.7 – Nöjen och katastrofer

Jag har träffat en gammal bekant, fångat fåglar, fått diagnos, reparerat hattifnattarna och haft tebesök.

HavsutsiktTräffat en gammal bekant
En av anledningarna till att jag invigde dom blommiga shortsen igår (se inlägg 2.7) var att jag var bjuden på eftermiddagskaffe med havsutsikt i den norra delen av ön. ”Halvvägs till Helsingfors” vet jag att jag har beskrivit platsen tidigare, men de facto behövde jag inte lämna ön. Fast det var bra nära – huset ligger bara en liten bit före Strömma bro.

Utöver värdparet, min f d klasskompis och hans sambo, deltog en dam som jag inte har träffat sen slutet av 60-talet, 1967 eller 1969 trodde vi. Minst 46 år sen med andra ord. Men hon var fortfarande precis lika söt och rar som då. En jättetrevlig eftermiddag!

Fångat fåglar
Vilken himla tur att jag kom på att jag skulle lägga vattentermometern i sjön igår kväll! Och att Mia inte följde med till stranden. I katsan som jag hade lämnat på bryggan befann sig två säde­särlor! Mitt dumma nöt – jag hade lämnat ingångsluckan öppen. Fruktansvärt tanklöst.

Efter lite trixande kunde jag befria dom. Båda två var pigga, men den ena hade skadat sig ovanför näbben, högst antagligen i försöken att ta sig ut. Dom flög genast in under bryggan så jag kan bara hoppas att eventuella väntande ungar inte hade hunnit svälta ihjäl. 😦

Fått diagnos
I förmiddags fick jag en diagnos. Jag lider av en bokstavskombination som är helt unik i Finland. 😀 Skämt å sido, den här gången gällde det Silverpilen.

Silverpilen 3Igår när jag var på väg nerför backen till kaffekalaset tvärdog motorn. När jag startade på nytt lyste en ”spännande” indikatorlampa på instrumentpanelen. Enligt handboken signalerade den fel på motor­elektroniken, men jag tog mig hem utan större incidenter tack vare att reservsystemet aktiverats automatiskt. ”Limp(ing) mode” (haltande läge) fick jag idag veta att det heter på bilspråk.

Den första ”diagnosen” utfördes av en av sommar­gran­nens hundar. Samma Iitu som jag har jagat från tomten tidigare. Hon kom ångande uppför backen tillsammans med två damer och två andra jyckar då jag var på väg att åka till Dalsbruk för att få min ”dom”.

I och med att två av bildörrarna stod öppna, tyckte hon tydligen att hon borde undersöka innan­dömet. Först baksätet medan matte mesigt nekade för döva öron, därefter fortsatte hon med fram­sätena, fortfarande utan att bry sig om vad matte sa.

Matte bad om ursäkt två gånger, men jag sa inget för säkerhets skull. I annat fall hade det blivit nåt väldigt oförskämt misstänker jag. Folk som inte har pli på sina hundar ger jag inte mycket för.

Felkod P0335 meddelade dagnostikdatorn på St1-macken, dvs fel på givaren till vevaxeln. Chefen beskrev felet för mig mycket bildligt. Silverpilen vet f n inte var motorn finns. Jag såg genast framför mig en bilmotor som svängde runt i tomma luften. 😀

Men tack och lov är det ingen dyr eller lång procedur att byta givaren, så fram till torsdag ska jag låta bli att belasta reservsystemet.

HattifnattarReparerat hattifnattar
För många år sen fick jag en jätterolig värme­ljus­hållare av mamma, men tyvärr har solen och kylan orsakat att limmet har släppt (den står i verandafönstret) så flera av dom små ”hattifnattarna” inte längre hölls upprätt. Idag reparerade jag dom. Fast det blev tre över, så dom fick en ny plats att stå på.

Tebesök
I eftermiddags fick jag tebesök och Mia fick en stor ask torkad fisk. Båda var mycket uppskattade. Skönt att sitta i skuggan på trappan och prata bort ett par timmar i trevligt sällskap. 🙂

av

1.7 – Från hamnhyra till bidrag

Jag har fått hamnhyra, stegat upp gräsmattan, tagit till reserven, gjort mig skyldig till tortyr och lämnat ett bidrag.

SkruvarHamnhyra
I söndags kom sommargrannen psykologen in och beskyllde mig för att ha öst hennes båt. Jag er­kände genast. I handen höll hon en plastask med rostfria skruvar och undrade om det var dom jag ville ha? Nytt erkännande: ”Jag har redan tagit dom.”

I samband med att hon fick sin trappa till bastun blev det mesta av 90 mm skruvarna över så jag föreslog att jag kunde köpa dom om hon inte behövde dom. Men jag talade alltså inte om att jag redan hade lagt rabarber på dom i förvissing om att hon säkert skulle avstå från dom. 15 € var jag villigt att betala.

När vi hade rett ut saken och jag gick för att hämta plånboken började hon protestera. Hon ville abso­lut inte ha nån ersättning, det kunde jag betrakta som hamnhyra. Definitivt första gången jag har fått betalning i skruvar. 🙂

Stegat upp gräsmattan
I måndags var det dags att stega upp gräsmattan igen. Som sällskap hade jag dels lilla och dels stora gräsklipparen. Dess värre har jag kommit i ofas när det gäller klippningen. Jag brukar ju dela upp den på två omgångar, men av nån anledning har jag kommit av mig med det, så det tog sina modiga timmar.

Det märktes att kniven var nyvässt på den stora. Igår SMSade jag till herr grannen junior och talade om att han kan räkna mig som stamkund i fortsättningen.

TorkställningTagit till reserven
Igår fick jag ta till reserven, tvättlinan räckte inte till. Nån gång i fjol (se inlägg 2.4.2014) fick jag syn på en hop­fällbar torkställning i Klingels katalog och slog genast till. Igår invigde jag den således och kunde konstatera att det är ett utomordentligt bra köp!

Skyldig till tortyr
Det värsta jag vet är oskyldiga varelser som lider… Det spelar ingen roll på hur många ben dom går eller om dom inte alls går som i det här fallet.

På grund av mitt teflonminne hade jag glömt att jag slängde i katsan utanför bryggänden för ett par dar sen. Igår kom jag plötsligt i håg den och gick genast ner till stranden för att ta rätt på den.

Det första jag fick syn på var en maffig, men likstel gädda. Den hade förstås lockats av att se mat simma omkring där inne. Den hade sällskap av en hög småabborrar, sarv och mört som till skillnad från gäddan fortfarande sprattlade livligt.

Stackars gädda. 😦 Mitt fiske var avsett att minska på småfiskarna, inte rovfisken, och framför allt inte att plåga den till döds!

Lämnat ett bidrag
Idag var det laxsoppa och loppis-dag i Labbnäs. Jag var ovanligt tvehågsen den här gången. Skulle jag åka eller inte? Till slut bestämde jag att jag var hungrig och svängde in på Labbnäsvägen. Laxsoppan är jättegod och rabarberpajen är minsann inte fy skam den heller!

Labbnäs-loppisMatkvittot hade nr 198 så besökarna var minst lika många som vanligt. Vid ett av borden såg jag före detta grannen och El-Tigerns fru så jag frågade om jag fick göra dom sällskap. Det fick jag.

Efter maten köpte jag tre (nit)lotter och tog en snabbrunda i loppisstallet, men eftersom jag inte hade mer kontanter behövde jag inte köpa nåt. Jag såg förresten inget som frestade mig heller, men det kändes bra att ändå ha lämnat ett litet bidrag till en av våra lokala aktörer.

av

28.6 – Sopor och annat  

Soptunnan är påfylld, en myra har hämnats, protokollet är godkänt, jag har bjudit på matrester och ”cementkaka”.

SophusSoptunnan påfylld
Jag brukar samla på mig högst fyra-fem soppåsar innan jag går med dom till soptunnan, men i fredags hade jag överträffat mig själv. Mitt ”rosa under” till skottkärra behövdes för transporten av alla kollin.

Soptunnan var redan välfylld, så när jag hade lämpat av alla påsar gick locket inte längre att stänga. Men det gör kanske inget, tunnan står ju i ett eget litet hus tack vare herr grannens snickarglädje.

Myrans hämnd
Då jag ställde in skottkärran i boden igen kände jag nåt som ilsket nöp mig på insidan av låret. Av med shortsen och inspektion på stört. En svartmyra hade tagit ett stadigt grepp om huden och ville inte ge sig förrän jag förintade den. Troligen en hämnd för att honung­ser­ve­rin­gen har upphört i bad­rummet. 😉

Protokollet godkänt
Igår handhälsade jag tre gånger på väglagets ordförande. Dels före årsmötet och dels när han kom till Udden för att kontrolläsa och skriva under protokollet.

HandslagNär årsmötet var överstökat hade solen gått i moln så jag beslöt att skriva protokollet på direkten för att få ledig söndag. Det torde vara personbästa när det gäller snabb protokolleverans. Klockan sex SMSade jag till ordföranden att protokollet var klart och en halv timme senare dök han upp.

Efter ett par justeringar skrev han under och tog med sig protokollet till den ena justeraren. Sen tog vi varandra i hand för tredje gången och jag önskade honom och hans fru en trevlig havsvistelse.

Uppvärmda rester och ”cementkaka”
På förmiddagen idag fick jag en ypperlig idé. Dels kändes det som om det var länge sen jag träffade före detta grannen senast och dels fanns det gott om kålgryta kvar. Alltså ringde jag och erbjöd henne uppvärmda rester.

Hon hade inget annat program inbokat och tackade ja. ”Vilken tid ska jag komma?” undrade hon. Jag talade om att det i så fall kunde bli efter siktdjupsmätningen, dvs vid tre-snåret. Det är flera timmar efter hennes ordinarie mattid har jag för mig, men hon protesterade inte, snäll som hon är.

Då hon kom fick hon välja om hon ville äta ute i bersån eller i köket. Solen sken från klarblå, molnfri himmel så valet föll på bersån.

Birgit i bersånEfter maten satt vi kvar och pratade en stund innan jag serverade kaffe och resten av ”cementkakan” som jag gjorde i torsdags. I fredags fick Vik Husse fick också av den och konstaterade att det krävdes kniv och gaffel för att hantera den. Stämjärn hade kanske också varit på sin plats.

Enligt receptet ska persikopajen serveras ljummen, vilket förstås innebär att den är lättare att han­te­ra, men nu serverades den kylskåpskall, vilket alltså hade vissa följder. Men både Vik Husse, dagens gäst och jag lyckades få i oss den. Men nästa gång ska jag täcka över den medan den ännu är varm så att den förhoppningsvis mjuknar, alternativt värma den före servering.

Risken är förstås att kommande gäster tackar nej till paj i fortsättningen… 😀

(Bilden publicerad med personens tillåtelse)

av

25.6 – Kortspel, nattligt äventyr och annat

Jag har städat dasset, förlorat i kortspel, haft en nattgäst, plockat rosor och varit huslig.

GetingboStädat dasset
I förrgår städade jag dasset. I regel brukar jag göra det i slutet av maj, men på grund av väderlek och kyla har inspirationen inte infunnit sig förrän nu. Dessutom fuskade jag i år, det fick räcka med en omgång med piassa­va­kvasten. Att dra ut dammsugare och skarvsladd kändes motigt.

Det gamla geting­boet som har hängt där sen 2013 fick dock stryka på foten. Fascinerande vilken möda dom små liven lägger ner bara för en sommar.

Förlorat i kortspel
För snart ett år sen spelade jag ”marjas” senast och förlorade. Igår var det dags igen. Men det var ganska jämnt spel ända till slutet. Min motspelare stod på 11 och jag på 10 inför avgörandet.

Med tanke på att jag spelar högst ett par gånger per år och min motspelare flera gånger per vecka ser jag inte förlusten som särskilt neslig. Träning ger färdighet också i det här fallet. Jag kan i alla fall skylla på det. 😉

Nattgäst
Under tiden som vi spelade kort igår kväll hörde jag Mia rumstera i verandan och öppnade dörren för att kolla vad som stod på. Det var himla dumt. In genom dörren sprang en skogsmus i full karriär för att undkomma sin fiende.

SkogsmusFienden följde givetvis efter, men musen hann in under vedspisen. Mia var på god väg att fånga den, men då kom den smarta musen på att klättra upp på baksidan av spisen. Efter kortspelet försökte jag bistå i jakten ett tag, men musen överlistade mig också.

Halv sju i morse väcktes jag av ett välbekant nödrop. Musen hade vågat sig fram och råkat ut för Mias tänder. Men hon släppte den dumt nog, vilket innebar att den hittade ett nytt oåtkomligt gömställe och Mia föredrog att gå ut ett tag. Men hon kom igen så småningom och exakt 12 minuter över 12 avslutades jakten äntligen 1-0 till Mia.

Plockat rosor
Först nu är bondrosorna på väg att slå ut. Efter att ha öst båtarna och plockat bort vissna blommor från rhododendron, plockade jag en liten bukett som pryder köksbordet. Dom står sig visserligen inte så länge, men ett litet tag får man njuta av den ljuvliga doften.

Huslig
Eftermiddagen har gått i huslighetens tecken som omväxling. Fru grannen trodde knappt sina ögon när hon tittade in och fann mig i matlagningstagen. Jag längtade efter kålgryta och persikopaj med vaniljsås så det fick det bli. 🙂

Det innebär att jag får äta kålgryta en vecka framåt om jag inte fryser in en del. Lyckligtvis blir den inte sämre av att frysas.

av

23.6 – Från sopor till fågelskri

Sopberget är avlämnat, vaccinationen verkställd, tvätten torr och vädret är opålitligt. Jag undrar vem som skriker?

Sopfritt
Vid lunchtid igår åkte jag i väg till sopstationen med mitt lass. Mest plast som vanligt, vilket innebar klassificering som ”energiavfall” och en avgift på 9 €. Men gärna det bara jag blev av med högarna.

Vaccinering verkställd
I morse hade vi tid hos veterinären kl 7.45. Jag hade för mig att Mia skulle ha sin vaccination mot kattflunsa senast den 1 juli men när jag kollade hennes vaccinationskort, visade det sig att hon fick den redan 11 mars i fjol så det var drygt tre månader över tiden.

Mia njuterDet gjorde inget sa veterinären. Hon påpekade också att det räcker att vaccinera vuxna katter vartannat eller vart tredje år. Det har hon bestämt talat om tidigare, men det hade jag förstås glömt. Fast i och med hennes svaga immunförsvar (= allergin) kanske det ändå är bra att hon fick den.

Att vara instängd i bur och åka bil var som vanligt en pärs, men oj vad lycklig hon var när vi kom hem tillbaka! Hon förnyade genast alla doftmarkeringar, jamade belåtet och spann högljutt.

Tvätten torr
Dagen bjöd på strålande sommarväder. Bäst att passa på tyckte jag och laddade tvättmaskinen. Då tvätten var upphängd och lunchen uppäten, la jag mig i hammocken och tittade på när den torkade. 😉

Opålitligt väder
Vädret är minst sagt omväxlande. Sol, regn, sol och regn igen. Idag var inget undantag. Efter den vackra och ovanligt varma inledningen drog molnen ihop sig sent på eftermiddagen och ett par timmar senare regnade det. Igår var det tvärtom.

ÅskvarningNärmaste dygnet hotar den lokala prognosen dessutom med våldsamt åskväder, vilket verkligen inte gör saken bättre!

Vem skriker?
Jag blir inte klok på vilken fågel det är som skriker dag ut och dag in? I söndags såg jag två korpar på Långholmsudden, men dom har inte sånt ljud.

Möjligen kan det vara en gråhäger, men jag begriper inte varför den måste hålla låda jämnt och ständigt? Jag har också svårt att lokalisera ljudet. Nånstans mot öster håller den till, vad det nu är för nåt?

av

21.6 – Midsommarpyssel och premiärer

Kniven är vass igen, jag har vaga minnen, haft arbetsdag och fyra premiärer.

GräsklipparknivarKniven vass
Till glädje för mig och många andra, slutade det regna efter lunch på midsommarafton och solen började titta fram. Nästan med solen kom herr grannen junior. Han hade lovat slipa kniven till stora gräs­klipparen och efter en kort stund var han tillbaka med den i nyvässt version. Suveränt med också unga män som är händiga. 🙂

Vaga minnen
Midsommardagen började regnfritt minns jag bestämt. När jag gick omkring med kameran på för­middagen såg jag att sommargrannen var i farten med att klippa häcken så jag knallade fram till henne för att byta några ord.

Enda arbetsredskapet hon hade var en sekatör, så jag erbjöd henne att låna min grentång i stället. Men hon hann inte värst långt innan regnet avbröt arbetet och sen regnade det resten av dan.

Jag minns också att jag serverade glass till en besökare efter lunch och att jag diskade. Det var slut på rena reskedar igen. Antagligen åt jag också, men i övrigt kommer jag inte ihåg vad jag pysslade med? Troligen inget viktigt.

Arbetsdag
I morse vaknade vi till strålande sol som faktiskt har förgyllt vår tillvaro hela dan och termometern orkade upp till hela 18° på eftermiddagen. Redan kl 9 påminde Outlook om att jag skulle lasta bilen med sopor och en timme senare var jag i full gång.

SoporDet var ju inte så enkelt som det lät. Dels var inte alla sopor nerstoppade i sopsäckar än och dels behövde jag städa och få ordning i boden. Framåt halv två var jag klar. Då var det gott om svängrum i boden och Silverpilen var full­prop­pad med sopor.

Sommargrannen psykologen kom farande på cykel medan jag tog igen mig en stund. Hon ville prompt ta en simtur. Skönt påstod hon till råga på allt att det var och gissade att vattentemperaturen låg på 17 grader. Oavsett antalet är det långt till min badtemperatur!

Fyra premiärer
Resten av dagen bjöd på fyra premiärer, två synnerligen angenäma: Säsongens första roddtur, ankring, siktdjupsmätning och kvarta i hammocken.

Sommargrannen psykologen hade vänligt nog öst min båt också såg jag när jag kom ner till stranden med bänkar och åror. Inom några minuter var Mia på plats för att kolla vad jag hade för mig.

AnkareNär jag hade ställt båten i ordning och rodde ut på sjön satte hon sig på bryggänden men konstigt nog sa hon inte ett smack den här gången. Alla tidigare år har hon suttit och jamat ända tills jag nått Hästholmen. Hon kanske äntligen har fattat att jag snart kommer tillbaka som jag lovat?

Utanför Långholmsudden släppte jag ner ankaret som jag fick av Siris matte i höstas. Vinden var ganska svag idag, men innan jag har sänkt ner och tagit upp secchiskivan igen hinner båten driva rätt långt om jag inte ankrar.

Dagens siktdjup blev 3,06 m. Det är ett bra värde för vår sjö och tyder på att vattnet är ganska klart.

Som vanligt väntade Mia i stranden tills jag kom tillbaka. Min lilla utflykt hade tagit högst 20 minuter.

Efter det ”intog” jag hammocken och en stund senare hoppade Mia upp och la sig på mina lår. Hon värmde skönt, linne och shorts kändes nog så svalt i skuggan under taket, men jag ville inte störa henne så jag låg kvar och somnade jag också efter ett tag. Det kändes som en riktig sommardag! 🙂

Hammock

av

18.6 – Krångel och myror

En del dagar krånglar det mesta (känns det som) och jag har studerat myror.

DatorproblemDatorkrångel
Igår krånglade datorn igen. Förmiddagen gick åt till att försöka få den att fungera normalt. På kvällen tilltog problemen på nytt, vissa program gick inte att starta längre. Men det är förstås I-landsproblem. Dessutom kan jag alltid ta till den bärbara om det blir akut kris katastrof.

I morse gick den snällt i gång och verkar fungera normalt. Ack hur länge?

Annat krångel
Idag krånglade låsmekanismen till paraplyet, men jag fixade till det efter lite pillande. Då var det värre med vindrutetorkarna.

Eftersom det ösregnade när jag skulle åka och hämta mat och till butiken, var jag beroende av att kunna se ut genom framfönstret. Halvvägs till kyrkbyn gick det inte längre att reglera torkar­hastig­heten och när jag på tillbakavägen efter mathämtningen stannade vid stoppskylten ”frös” torkarna mitt på vindrutan.

Jag beslöt att sakta köra nerför backen till butiksparkeringen för att där se om inte det gick att få liv i torkarna igen. Jodå, dom lydde snällt när jag hade givit dom en knuff så jag stängde motorn, gick in i butiken, handlade och åkte hemåt igen.

VindrutetorkareFast nu fungerade torkarna bara på max­hastig­het. Alla andra lägen fick dom att dö. Det fick alltså bli maxläge tills jag kom hem bestämde jag. På ”Strandvägen” kunde jag ändå inte låta bli att fippla med lägena och plötsligt fungerade dom som dom skulle igen!

Vad säger man om sånt? Att Silverpilen inte hade nån lust att ge sig ut i regnvädret? Om torkar­mo­torn hade lagt av helt hade jag kunna förstå det hela, men maxläget fungerade ju bevisligen och mig veterligen är det samma motor som genererar den kraften? Mysko.

Till råga på allt läckte mina skor märkte jag. Limningen har tydligen släppt på ena sidan av den vänst­ra skon. Bra att veta, då används dom bara i torrt väder i fortsättningen.

Reflektion
Visst är det underligt att det behövs så lite för att man ska uppleva att ”allting krånglar”? Man har full fokus på det som är åt skogen och glömmer fullständigt allt som faktiskt fungerar perfekt.

Vi tar så mycket för givet utan att reflektera över eller skänka sakernas tillstånd en tacksam tanke. Det var ju mycket mer och oändligt mycket värre saker som kunde ha krånglat!

Studerat myror
För tre dar sen fick jag en mindre invasion av svart-/sockermyror i badrummet. Tidigare år har dom intagit disk­bän­ken, men i år kom dom tydligen in en annan väg.

MyrmatMålningen på badrumströskeln visade sig vara ett ganska effektivt hinder för dom att ta sig vidare, men jag hade ingen lust att ha dom drällande på golvet heller. Således hällde jag upp en skvätt honung på ett litet fat och ställde det strax innanför tröskeln i den enfaldiga tron att dom skulle drunkna i honungen.

Inom bara några timmar var en mängd myror bänkade runt maten, men det förekom fortfarande trafik fram till fatet förstås, så igår flyttade jag det närmare deras ingång. I morse var fatet tomt och myrorna som bortblåsta med undantag av ett par vilsna och hungriga stackare som fåfängt kröp omkring på fatet.

Av det här lilla experimentet har jag lärt mig att bara dom får äta sig mätta försvinner dom ut till­baka. Inga gifter eller myrmedel behövs alltså, bara ett fat honung (eller nåt annat dom gillar) så nära deras ingång som möjligt. Du kan alltså bortse helt från Anticimex’ råd. 🙂

av

17.6 – Till nytta och nöje

Jag har bytt huvudlösenord, haft en bra karl, sjösatt och ätit lunch ”på sta’n”.

LastpassBytt huvudlösenord
Igår föreslog LastPass att jag skulle byta lösenord till mitt lösenordsvalv. Dom hade upptäckt ”miss­tänkt aktivitet” och i datorpressen avslöjades att dom blivit hackade. Suck. Det enda som är riktigt säkert i datorvärlden är att låta bli att använda modemet. 😦

En bra karl
Det blev bråttom med påklädningen igår… Halv ett ringde killen som kunde fixa klipphöjden på lilla gräsklipparen och sa att han var på väg.

Av handslaget att döma var han normalkraftig i nyporna, men när jag såg honom justera klipphöjden i ett nafs insåg jag att han antingen är mycket starkare än jag eller så är jag svagare än jag föreställer mig. På två röda hade han fixat önskat läge. Det är som sagt bra med en karl ibland.

Sjösatt
Halvt sommarklädd, dvs iklädd kortbyxor och långärmad tröja, tillbringade jag resten av efter­mid­dagen i stranden. Växtligheten framför bryggänden var minst sagt frodig och en del växter stack upp mellan bräderna.

SjösattaDärefter vidtog det egentliga arbetet. Båtarna skulle äntligen sjösättas. Jag hade nämligen i ett svagt ögonblick lovat att jag skulle sjösätta sommargrannen psykologens båt samtidigt med min. Det ska jag inte göra om.

Min båt (som är betydligt tyngre) låg ”vid kaj” på nolltid, men sommargrannens fick jag slita med en lång stund. Faktiskt så jag längtade efter en bra karl ett tag innan envisheten tog över.

Ger upp gör jag helst inte. Det betraktar jag som ett nederlag eftersom jag i så fall har överskattat min förmåga. Den här gången var det verkligen på gränsen, mest beroende på att vattennivån har sjunkit en del sen i våras. Men nu ligger båda båtarna och guppar vid bryggan.

Ätit lunch på sta’n
Ganska exakt halv två i eftermiddags steg jag in på Portside. Mitt lunchsällskap var redan på plats och vinkade glatt när vi fick syn på varandra.

Det var visserligen solsken, men jag tyckte också att beslutet att hålla till inomhus var klokt med tanke på rådande temperatur. På deras sajt är det för övrigt vinter fortfarande ser jag.

PizzaMin f d klasskompis och hans sambo valde pizza, jag tog en av dagens rätter. Jag glömde fråga vad dom tyckte om pizzorna, men dom såg ut att vara av samma kvalitet och kaliber som före ägarbytet så jag antar dom smakade bra.

Min fläsksås med mos var så där. Kerstins dito är klart godare tycker jag. Av nyfikenhet smakade jag också på en liten bit mandelfisk som var alternativrätt. Inte mycket smak där heller tyckte jag, men det kanske mest berodde på valet av fisk. Det såg ut som Alaska pollock, men kunde också ha varit nån annan torsksläkting.

Efter maten föreslog jag kaffe på Udden. Förslaget vann gehör och vi bänkade oss i solen i bersån. Vindriktning och styrka var uthärdlig i och med att solen värmde.

Att äta tog ca en timme, att dricka kaffe och prata tog mer än dubbelt så lång tid. Men det tycker jag är helt i sin ordning, det är ju bevis på att man trivs med sällskapet. En klart gemytlig eftermiddag. 🙂

av

14.6 – Fredag-lördag-söndag på Udden

I förrgår var det stopp i röret, bersåpremiär och gräsklippning, igår fiskbiff och kunskapsinhämtning, respektive grästrimning och ovälkommet besök, idag välkommet väder.

Stopp i röret
Mina klagomål på dammsugaren kulminerade i fredags. Allting som var tyngre än en fjäder låg kvar på golvet. Man kunde knappt känna att luften rörde sig i änden på dammsugarröret. Alltså skred jag till verket för att felsöka.

Stopp i röretUnder våldsam hantering (och diverse svavelosande eder) lyckades jag ta i sär slangen i tre delar efter att ha lokaliserat stoppet med hjälp av ett långt kvastskaft och vatten. Nu återstod bara att lista ut vilket verktyg jag skulle ta till för att få ut damm- och hårbollen.

Just då dök Vik Husse upp. Han hade aviserat sin ankomst tidigare så han var väntad. Då jag hade förklarat vad jag höll på med, satte han rörbiten mot munnen och blåste en gång. Vips var röret befriat från den stora blöta tussen. Lätt som en plätt.

”Det är bra med karlar ibland” drog han till med och det kan jag förstås hålla med om. Fast jag vill gärna poängtera att det var en kvinna som stod för det mödosomma förarbetet. 😉

Bersåpremiär
Efter den insatsen var han definitivt värd en mugg te. Jag hade redan ställt ut brickan i bersån. Idag skulle det bli premiär för ”utedrickande”. Det var för all del inte så värst varmt eftersom vinden kändes kall, men solen värmde gott och syrenerna doftade.

Gräsklippning
När han hade åkt beslöt jag klippa gräset. Det känns som om det inte var så länge sen sist, men det kanske är några veckor? Egentligen borde jag ha klippt gräsmattan ner mot sjön också, men jag hade fått nog när jag var klar med ”ovansidan”.

Fiskbiff och kunskapsinhämtning
Igår hade jag anmält mig till Havet och Vi-tillfället i Dalsbruk. Första programpunkten började redan kl 10, men den skulle jag inte hinna till bedömde jag – trots att jag/vi steg upp redan tio i sju. Nu­för­ti­den behöver jag minst tre timmar på mig för att komma i väg.

IdVädret var strålande, äntligen en riktig sommar­dag! Det krävde klädsel därefter. Innan jag hade letat fram sommarskor och lätt klädsel insåg jag att jag lämpligen kunde börja med lunch. Både Port Side och Holmbergs Four C serverade mat gjord på s k skräpfisk och det ville jag absolut inte missa.

Kl 11.54 steg jag in på Holmbergs och undrade om det gick att få lunch trots att jag var sex minuter för tidig? Jodå, det gick så bra så försäkrade en av C:na. Fiskbiffar med sallad eller fiskburgare erbjöds. Jag valde det förra och satsade på en extra fiskbiff à 1,50 €. Biffarna bestod av id, mört, braxen och sutare och smakade alldeles utmärkt gott!

Efter maten gick jag till det s k ämbetshuset (varför heter det inte kommunhuset?) och plockade på mig en del intressanta faktablad medan jag väntade på att nästa föreläsare skulle dra i gång. Han fick mig nästan att somna… Pratade lågmält och fort på finska och saknade kroppsspråk. Men jag upp­fatta­de i alla fall vad hans organisation kunde hjälpa till med.

Nästa i tur var en ung dam som också pratade fort, men hördes väl och förmedlade entusiam via sitt kroppsspråk. Så nu vet jag också vilka strängar hennes arbetsgivare har på sin lyra.

Jag tyckte synd om arrangörer, utställare och föreläsare – åhörarna bestod av en handfull människor på sin höjd. Just den här dagen lockade antagligen utomhusvistelse, broloppet och som­mar­mark­na­den i Kärra flera av dom som kanske annars hade varit intresserade. Men det blev en del givande diskussioner och frågor trots det så jag tyckte jag hade haft utdelning av närvaron.

MårdhundsvalparGrästrimning och ovälkommet besök
Ca tre timmar återstod av arbetsdagen då jag kom hem, så jag trimmade gräset där jag inte kommmit åt med gräs­klipparen. Solen värmde fortfarande skönt och jag ville gärna vistas ute.

Plötsligt dök Mia upp, låg i ryggen med sänkt svans. Hon tittade åt komposthögen till på vägen in till verandan, så jag misstänkte genast att vi hade ovälkommet besök.

Jodå, mycket riktigt, bland syren­stammarna uppfattade jag en liten lurvig kropp som uppenbarligen var på jakt efter mat. Årets mård­hunds­valpar är hungriga halv fem kunde jag konstatera. När jag ryade till lufsade den i väg, men jag kan gott tänka mig att det blir fler besök.

Välkommet väder
Med risk för att bli lynchad påstår jag att dagens regnväder var välkommet. Dels behövde växt­lig­he­ten fuktpåfyllning och dels gav det mig tillfälle att tvätta och städa. Nu var det ju nästan roligt att damm­suga igen. Dessutom fick Mia en semesterdag från jaktbestyren. 🙂

av

11.6 – Jubel och missklang

Jag hann i tid, har klantat mig, jublat, planterat, kollat statistiken och översatt.

PostiHann i tid
Jodå, jag hann i tid till postlådan igår. Med en hel timmes marginal till och med. Därmed bör de flesta väg­an­dels­ägar­na få sina kallelser i morgon och jag har fått tid för annat som påkallar åtgärd.

Klantat mig
Igår ”lyckades” jag radera mappen med väglagets administration… Lyckligtvis kunde jag hämta den från säkerhetskopian annars hade jag blivit ganska ”grå” för att uttrycka det milt. I fortsättningen ska jag noga kolla innehållet i papperskorgen innan jag tömmer den!

Och så ska jag sluta lita på min hushållsvåg. Bara för att kolla, bad jag om kontrollvägning av en av kallelserna igår innan jag postade dom. 36 g visade brevvågen, min våg visade 55 g! Vilket betyder att jag åsamkat väglaget en onödig portokostnad på 3 €. Suck.

Jubel
Igår eftermiddag beslöt jag att äntligen sätta lökarna av minipåskliljorna i jorden i förhoppning om att dom vill blomma på nytt nästa år. Beslutet krävde ca fem timmars arbete och resulterade i skavsår på lillfingret beroende på att jag först behövde röja växtplatsen. Halv åtta gjorde jag kväll.

PotatisblastBland allt det gröna upptäckte jag till min stora förtjusning potatisblast! Inte bara en planta, utan nio stycken. En del av po­ta­tisen jag satte i fjol våras och lämnade kvar i jorden i höstas har alltså överlevt vintern. Ha! Det ska alla dysterkvistar minsann få höra, dom som inte trodde det var möjligt. 🙂

Planterat
Idag har jag planterat om dom sista sommarblommorna jag köpte hos Tallbo trädgård i vanlig ord­ning. Eftersom jag förköpte mig i fjol, planerade jag inköpen noga i år.

Fast nu har jag kommit på att jag möjligen behöver en balkonglåda till… Jag insåg att diamant­blom­morna inte fick tillräckligt mycket sol om jag hängde balkonglådan vid trappan som jag brukar, så den får stå vid pumphuset i stället.

Jag tror bestämt jag aldrig har varit så sen som i år. I regel brukar allt vara färdigt i slutet av maj eller början på juni. Det är förstås den kalla vårens fel. Men sommaren kanske varar ända fram till oktober som kompensation?

Kollat statistiken
11.6.2008: 10°, 2009: 13°, 2010: 24°, 2011: 24,2°, 2012: 11,1°, 2013: 13,9°, 2014: 15,4° och i morse kl 8.15 11,1°. Bara 2008 och 2012 var den här dagen lika kall eller kallare.

RhododendronDet märks också på min stora rhododendron. För det mesta har den haft fullt utslagna blommor den här tiden, men i år står den ännu i knopp. Men snart så.

Översatt
Idag ringde Daphnias (omvalda) ordförande och undrade om jag åtog mig att översätta ett utskick till medlemmarna? Helst borde dom få det före lördag nämnde hon, vilket i praktiken betydde senast i morgon. Jag hade inte hjärta att säga nej, så efter blomplanteringen satte jag mig och över­satte.

Hon nämnde också att det var ett kort medlemsbrev den här gången, så jag föreställde mig att det skulle gå snabbt att översätta. En dryg halv timme tog det. Texten var inte alls så kort som jag hade förväntat mig. Men nu är det gjort.

Som pensionär blir det till att utföra en del gratis jobb har jag märkt. Men pensionärernas tid har ju också ett pris kan jag tycka… Bara för att vi har ”gott om tid” betyder det inte att vi sitter och rullar tummarna precis. Tror bestämt jag behöver bli lite snålare med gratis hjälp i fortsättningen.