Vardagsplock

Ny huvudkategori 2.7.2014

av

20.7 – Fläcktest – Sponsrat inlägg

VanishI morse råkade det sig att en fågel hade lämnat ett färskt visitkort på den virkade duken som låg kvar på trappbordet sen i fredags. Eftersom det är blåbärstider var visitkortet givetvis blått. (Bild 1) En verklig utmaning för Vanish Gold Oxi Action.

Så hur gick det då? Jo, först prövade jag med att följa an­vis­ningar­na för fläckborttagning. Max fem minuter skulle geggan ligga på fläcken och vid behov kunde man gnugga därefter. Fläcken hade visserligen bleknat ett antal nyanser, men syntes fortfarande tydligt efter den proceduren. (Bild 2)

Nästa steg var att lägga på lite mer medel och lägga duken i tvättmaskinen. Efter tvätt syntes fläcken fortfarande något, men hade bleknat markant.

Av allt att döma tog solen bort det sista av den, för när duken hade torkat kunde jag inte längre hitta nån fläck! Klart bättre resultat än väntat, även om fläcken råkade vara alldeles färsk. 🙂

Fläcktest 1

Ett linne som också behövde tvättas hade en flera år gammal fläck som faktiskt också ljusnade betydligt.

Men nu var det ju gräsfläckar jag hade åtagit mig att pröva ta bort… På mina arbetsshorts hade jag en liten gräsfläck som jag kletade in medel på innan jag la dom i tvättmaskinen och doserade mitt ordinarie tvätt­medel som vanligt.

Efter tvätt och torkning hade fläcken mist sin gröna färg och bleknat, men var ingalunda borta. (Tygfärgen på bilderna varierar på grund av olika ljusförhållanden. Eller så hade fläck­bort­tag­nings­med­let blekt dom?)

Fläcktest 2

Därmed anser jag ha uppfyllt mitt åtagande om att testa medlet. Riktigt så effektivt som i teve­re­kla­men tycker jag ju inte att det är, men det är väl ingen överraskning?

Jag skänker gärna den andra burken jag fick i sponsring ifall det är nån som vill överta den? 🙂

av

18.7 – Från hjärta till saltsill

Jag har nytt hjärta, tur med vädret, har stängt in Mia, ställt in utedukningen och minns rätt.

Nytt hjärta
I samband med en del andra ärenden tittade jag in hos Cozy Villa igår. Jag behövde inget, men var på shoppinghumör och nyfiken på det aktuella sortimentet.

SommarhjärtaHur det nu kom sig, slutade det med att jag behövde ett nytt hjärta. Trots att jag redan är ägare till sex stycken(!) inklusive det jag har i kroppen. Men hjärtan kan man heller aldrig få för många av.

Tanken är förstås att man ska använda metalltråden som stomme för en krans, men jag tycker den är fin som den är och valde en annan utsmyckning av återanvänt material. Uddens sommarhjärta. 🙂

Tur med vädret
Tack vare den lilla utflykten och åskskurarna blev arbets­da­gen kortare än vanligt igår. Jag tvivlar dessutom på att mina in­satser ens märks, men jag kan förstås visa upp innehållet i skräptunnan som bevis. Det mesta är grönt, vilket tyder på att jag rev ogräs. Jo, och så klippte jag bort min lilla prästkragsrabatt. Kragarna började skifta i brunt så dom gladde ingen längre.

En annan fördel med det kyliga och regniga vädret är förstås att jag inte behöver slita på sommar­kläderna. Dom hänger kvar uppe på vinden. Jag har inte ens brytt mig om att byta ut innehållet på hyllorna i sovrumsgarderoben utan plockar fram sommartoppar ur förvaringslådorna under sängen efter behov. Ytterligare en fördel är att fästingarna ogillar blötan.

Mia instängd
Då det andra hällregnet ”anföll” igår var Mia ute nånstans. Jag väntade mig att hon skulle komma rusande och beklaga sig som hon brukar men det gjorde hon inte. Jag kom fram till att hon kanske har lärt sig att söka skydd utomhus.

När hon inte syntes till ens efter att regnet hade upphört började jag ana oråd. Kunde jag möjligen ha stängt in henne? Det fanns i så fall två möjligheter – boden eller förrådet under huset.

Jodå, mycket riktigt, hon dök genast upp när jag öppnade dörren till förrådet. Hon sa en massa saker hela vägen in så jag antog att hon beklagade sig. Med all rätt förstås! Som tur är det lätt att återfå hennes välvilja med lite kattgodis.

RegnmolnStällt in utedukningen
Solen värmde gott och temperaturen kändes behaglig i morse så vid lunchtid torkade jag bordet i ber­sån och la på en duk inför kommande besök.

Knappt hade jag gjort det förrän molnen började torna upp sig. När jag gick ut en stund senare för att för säker­hets skull rädda duken föll redan de första dropparna. Ingen servering i bersån idag med andra ord. Men det gick lika bra att sitta vid köksbordet. Där blåste det inte heller. 😀

Efter ett par timmar kändes det som om en brasa i köksspisen skulle sitta fint så jag tände upp medan vi fortsatte vårt samtal om liv, död och universum.

Minns rätt
Ett annat samtalsämne jag tog initiativ till var sill. Jag frågade mitt sällskap om inte den hela saltsillen smakade bättre förr eller om det var mitt smakminne som svek? Jag fick genast medhåll. Vi mindes bestämt att den isländska saltsillen man köpte i lösvikt för 50 år sen smakade mycket bättre.

SillDen saltsill man hittar i matbutiken numera är skinn- och benfria filéer som ger en unken eftersmak tycker jag. Högst antagligen beroende på att den genomgår så många processer och får så många tillsatser att den goda smaken går förlorad kom vi fram till.

Vid närmare granskning av innehållsdeklarationen efteråt framgår att tillsatserna inte är särskilt många trots allt. Intressant att notera att sillen kallas lättsaltad men samtidigt beskrivs som kraftigt saltad. Hur man nu ska tolka det? Nästa gång får det bli matjesfiléer i stället.

av

16.7 – Mindre vanlig torsdag

Jag har använt dom grå, njutit av sommarvärme, blivit snål och träffat mårdhundar. Mia blottar gapet.

Använt dom grå
Dagen började med en kort översättning. Skönt att få använda dom grå mellan varven.

DjurplanktonTexten handlade om ”loppcirkusen” som Daphnia anordnar den 23.7 i Kärra café kl 14-17. Öns plank­tonexpert och algvetare undersöker våra medhavda vattenprover från sjön för att identifiera djurplankton. Ruskigt spännande att se dom små liven simma omkring… Hennes mikroskop är nämligen kopplat till en dator så vi kan se dom på bildskärmen.

Njutit av sommardagen
I morse kändes luften varmare än vanligt, solen behagade visa sig och termometern visade 17,4° klockan 8.50. Äntligen riktig sommarvärme!

Värmen och solskenet höll i sig ända fram till sen eftermiddag. En del moln passerade för all del och åskan mullrade avlägset men utom­hus­vis­tel­sen var klart behaglig. Faktiskt så pass att jag tyckte det var lite för varmt för gräsklippning.

Jag ångrade mina tankar genast! Det var ju ingen som tvingade mig att vara i gång med gräs­klip­paren. Det var förresten bara ”entrén” som behövde åtgärdas så det gick på nolltid.

Blivit snål
Violerna jag köpte i slutet av maj började se rätt bedagade ut så jag fick för mig att jag skulle köpa nya blommor till amplarna vid trappan. Men jag drabbades av snålhet. Snart är det slut på sommaren så in­köpet ströks från listan. Jag kom på ett alldeles gratis alternativ.

Jordrevan som övervintrade och fick plats i en balkonglåda har vuxit till sig tillräckligt för att dela på tyckte jag och skred till verket. Stackars planta. Den blev verkligen hanterad med hårdhandskarna.

Träffat mårdhundar
Fram på kvällskvisten var det dags att tömma skräptunnan med växtrester. Strax innan jag kom fram till kom­post­högen mötte min blick sex par mörkbruna ögon som förvånat tittade upp. Tre unga mård­hundar ”betade” nedanför komposthögen.

Jag ryade åt dom, vilket fick dom att lufsa i väg. Då upptäckte jag en fjärde som stod med ryggen till och oberört grävde i marken. ”Men det är ju för j—t!” hojtade jag. Då först tog den till sjappen. Så ”skygga” är dom alltså. :-/

Mia blottar gapet
En dag råkade jag ha kameran till hands när Mia gäspade stort. Håll med om att hon ser farlig ut. 🙂

Mia gäspar

av

15.7 – Allt mellan gift och sprit

Jag har röjt, besprutat, simmat, sågat, hört nödrop, är trendig och har bjudit mig på dessertdrink.

LupinerRöjt
Både igår och idag har jag delvis tillbringat tiden med att klippa bort lupinernas frökapslar för att min­ska spridningen. Det är ju inte speciellt rolig syssel­sätt­ning så det får bli i omgångar. Efter nån timme brukar jag hitta på nåt roligare.

Besprutat
Rosenstritarna har i vanlig ordning invaderat den odlade syrenen. Men äntligen har jag hittat ett effektivt medel: Neudorffs Spruzit. Det tog kål på dom.

Jag fick ett klart miljövänligare tips från den unge gentlemannen, numera färdigutbildad träd­gårds­mästare. Han föreslog att jag skulle bespruta busken med kallt vatten. Det är ju värt att pröva. Mitt dricksvatten är ca +4° så det bör vara kallt nog.

Simmat
Hör och häpna – igår vågade jag mig i sjön. Drygt 20° visade vattentermometern, men du milde skapare vad oskönt det var! Men efteråt kändes det skönt förstås.

Sågat
Idag hade träoljan torkat i bersån. Det bevisades av ett halvdussin spindlar och några myror som obehindrat kutade fram och tillbaka på tiljorna i morse.

NytrimmatDärmed bestämde jag mig för att inviga kvistsågen. Det lyckades på tredje försöket. Första gången hann jag bara tänka på att ta fram den så kom det några regndroppar. Andra gången hann jag öppna boddörren innan jag kände blöta droppar på ryggen. Fast det var väderkontoret som be­hagade skäm­ta, nåt ihållande regn blev det inte.

Tanken var att korta ner syrenerna i bersån som nu har vuxit till sig efter min vilda framfart för två år sen. Tja, det gick ju bra, även om sågen snarare tuggade av kvistarna i stället för att klippa av dom. Fast det är kanske därför det heter såg och inte sax. 😉

Ojämnt blev det också, men nåt annat hade jag inte väntat mig. Mitt synmått är inte det bästa. Det slutliga finliret gjorde jag med sekatören.

Nödrop
Under tiden jag städade upp efter mig hörde jag tydliga nödrop från fågelungar uppe i viken. Först trodde jag dom höll till ute på sjön, men sen kom jag fram till att de panikslagna ljuden hördes från vassruggen.

Troligen små andungar som var i nöd, för jag uppfattade också mammans läte. Garanterat en mård­hund som var i farten. 😦

Trendig
Det händer minsann inte så ofta att jag hänger med aktuella trender, men för en gångs skull är jag trendig om jag får tro Ny Teknik. Eller rättare sagt är min osmarta telefon det. Nu är det nämligen modernt med telefoner som man bara kan ringa med. Fast då krävs förstås ändå en nydesignad sådan. Suck och stön vilket konsumtionssamhälle vi lever i.

Irish CoffeeDessertdrink
Efter den uppvärmda middagen krävdes kaffe tyckte jag. Men vad skulle jag ha till kaffet? Glassen är tillfälligt slut och den frysta Dajm-tårtan tänkte jag inte börja på…? Sen kom jag på en idealisk lösning!

Irish Coffee skulle det bli, jag hade ju lite vispad grädde kvar sen jordgubbarna. För några dar sen hittade jag en slatt whisky i verandaskafferiet så jag hade allt som behövdes. I stället för farinsocker tog jag råsocker. Voilá!

För att inta drinken stilenligt plockade jag fram en av mina ärvda Irish Coffee-muggar och hällde upp. Det var minsann inte igår jag drack det! Jättegott kan jag intyga.

av

12.7 – Muta och tantvarning

Jag har låtit mig mutas, blivit bjuden på hembakt, eldat och latat mig.

Låtit mig mutas
Den 3 juli fick jag mejl från en dam på ett företag i Sverige: ”… Jag upptäckte din blogg när jag surfat runt och sökt efter olika lämpliga bloggar, och jag hittade din när jag letade efter bloggar som har skrivit om ”fläckar”. Nu verkar det ju som du skriver om gröna fläckar i snön, och blå fläckar i himeln. Men eftersom du spenderar så mycket tid utomhus gissar jag att du får många gräs­fläckar och annat på dina kläder.”

LogoMejlet fortsatte: ”… Just nu håller vi på att leta sam­ar­bets­part­ners som kan hjälpa oss att komma ut och skriva en sponsrad artikel till deras varu­märke Vanish. Om du tycker detta låter intressant, så hör gärna av dig så berättar jag mer om upplägget.”

Så klart var jag tillräckligt nyfiken för att be om närmare information. Det visade sig att sponsringen bestod i två förpackningar av fläckborttagningsmedlet, nån annan sponsring var det inte fråga om.

Jag talade om för damen att jag betalar en årsavgift för att mina läsare ska slippa se reklam, så en sponsrad artikel stred ju mot mina prin­ci­per, men slutligen beslöt jag ändå göra ett undantag. Som bekant har jag bara en princip – att inte ha några principer. 😉

För några dar sen fick jag ett paket i posten med två förpackningar diskmaskinsmedel och en liten lapp med meddelandet ”Lycka till med fläckarna”. Jag stod som ett levande frågetecken. Vem hade nu missuppfattat överenskommelsen?

Det var inte jag den här gången fick jag bekräftat. Jag kunde behålla diskmedlet och skulle få två nya förpackningar av rätt sort. Eftersom jag inte har nån diskmaskin, har jag delat ut det till ”bättre behö­vande”. Så ta det här som en förvarning om ett kommande inlägg om fläck­bort­tag­ning.

MainiemiBjuden på hembakt
Igår hade jag avtalat om besök hos ”Dra­kar­na i norr” för att gratulera i efterskott. Då gällde det ju att klä sig lite finare än vanligt. Jag kunde ju inte gärna dyka upp i flanellpyjamas!

Det fick bli nya sommarkjolen. Jag kom fram till att det är mer än 10 år sen jag senast var klädd i kjol. Sommartid använder jag klänning och kortbyxor, aldrig kjol. Då kan man ju undra varför jag köpte en sommar­kjol i våras? Enkelt, den var blommig och i färger jag gillar. Jag tycks ha fått pippi på blom­migt. Ytterligare en tantvarning?

Den ena Draken var utflugen så det var bara min syssling och jag som satte oss vid kaffe­bor­det. Hem­bakt knäckebröd och dito kanelbullar satt fint medan vi ventilerade både små och stora händelser från förr och nu.

Eldat
I fredags hämtade jag in ved och tände i köksspisen, igår kväll blev det en repris. Det kändes som om fukten och kylan hade trängt sig in i huset. Makalöst att behöva elda mitt i sommaren, men vi fick an­tagligen för stor värmetilldelning i fjol.

Latat mig
Idag har jag inte uträttat ett skapande grand, enbart latat mig och tagit det här med vilodag fullkomligt bokstavligt. Bara laddat upp bilder, vattnat blommor, läst, ätit och sovit middag. Riktigt skönt. 🙂

av

10.7 – Skönt och mindre skönt

Jag gillar flanell, har haft tidig väckning, blivit hemsökt, fått ny givare, besökt en vernissage, ätit smultron och nystekta plättar.

PyjamasFlanell
Julen 2013 fick jag en härlig flanellpyjamas i julklapp av Råttan/Väduren. I förrgår tyckte jag det var lämpligt att inviga den. Inte som sovplagg utan som hemma­dress. Bomullsflanell är en stor favorit när det gäller tyg­ma­te­rial, så den klappen blev jag jätteglad över även om jag inte sover i pyjamas.

Det kan ju verka helknäppt, men med tanke på den här s k sommarvärmen (f n 12,8°) kommer flanell synnerligen väl till pass! Det är snudd på att jag behöver elda i köksspisen.

Tidiga väckningar
Igår morse väckte Mia mig kl 4.08 och tyckte absolut att det var dags att börja dagen. Jag kan gott förstå att hon var ”färdigsoven” då, för hon sov så gott som hela föregående dag på grund av det regniga vädret.

Men vi var ju inte riktigt överens om tidpunkten. I ytterligare en halv timme fick jag sova, sen blev hon olidlig så jag steg upp och släppte ut henne. Ett par timmar senare kom hon in tillbaka och la sig på mitt täcke (jag hade lämnat innerdörren på glänt) och så sov vi tre timmar till. Skönt.

I morse var det väckning kl 4.40, men då beroende på en störtskur som skrämde henne. Stackars liten, hon är så rädd så hon skakar i hela kroppen. Den rädslan tycks aldrig gå över. 😦 Lyckligtvis var regnet ganska kortvarigt, så efter att ha lugnat henne fick jag henne att somna om.

Hemsökt
Igår blev jag ytterst förvånad när jag skulle borsta tänderna. På duschkarskanten(!) kröp en fästing. Varken Mia eller jag hade vistats i badrummet under natten så jag fattar inte var den kom ifrån? Fast med tanke på alla småkryp jag ser och ett par borttappade näbbmöss som Mia är skyldig till, borde jag vara härdad.

Ny givare
Efter lunch igår fick Silverpilens vevaxel ny givare. Varningslampan som i mina ögon signalerade DYRT FEL! är släckt och reparationen blev inte närmelsevis så dyr som jag befarade.

Utställning CeraconVernissage
Klockan 14 igår öppnade konst- och hant­verks­ut­ställ­ningen Manufactura hos Ceracon. Grisen/Tvillingen hade tipsat mig om tillfället och vi kom överens om att ses där. En läcker keramikvas ur Ceracons produktion och en keramiktavla av en annan konstnär föll mig i smaken och fick följa med hem.

Av Yoshimasa Yamada fick jag information om hans möbler i ask. På utställningen har han en pall och ett litet bord som jag uppfattade som barnmöbler och oj vad fina dom var! Trä är minst lika sympatiskt som flanell.

SmultronSmultronställe
Tänk att ha förmånen att bo så man kan plocka smultron fem meter från trappan… När jag hämtade tidningen i morse passade jag på att smaka på ett. Det var ganska syrligt kan jag säga, men det är ju solens fel, eller rättare sagt bristen på den.

Nystekta plättar
Idag hade jag en vådlig röta! Jag besökte fru grannen i ett litet ärende och fick frågan om jag ville ha plättar? Det hade junior nämligen beställt. Sånt kan man (= jag) ju inte säga nej till!

Nystekta med rabarbersylt och vispad grädde till satt dom som bomull kring hjärtat. Och bilringarna svällde antagligen, men det var det värt. Tack igen snälla fru grannen! 🙂

av

7.7 – Möjligt och omöjligt

Jag har ett suveränt verktyg, har städat, skurat och rengjort, irriterar mig på ett företag och är såå lycklig.

FästingborttagareSuveränt verktyg
När Mia och jag var hos veterinären i slutet av juni upptäckte hon en fästing på Mia och använde ett suveränt litet verktyg. Fästing­pin­cetten har jag testat och dömt ut. Jag har hittills tyckt att det fun­ge­rar bra med naglarna, men jag är ju inte sämre än att jag kan ändra mig.

Då jag frågade efter verktyget på apoteket hade dom samma version som veterinären hade i en förpackning med två olika storlekar. Den mindre bort­ta­ga­ren passar perfekt på ”färska” fästingar, den andra har jag inte behövt pröva. Möjligen är stor­lekarna anpassade till hund, respektive katt och inte fästing­stor­lek? Hur som helst rekommenderar jag borttagaren varmt!

Städat, skurat och rengjort
Igår fick jag ett städanfall. Dammsugaren fick tjänstgöra inomhus ett par timmar och rotborsten kom till användning utomhus. Nu eller aldrig skulle bersån rengöras innan jag oljar den.

Virket antog en klart ljusare nyans tack vare BioComb altantvätt, ett biologiskt nedbrytbart rengöringsmedel som jag hittade hos Agri-Market. När jag spolade rent med vatten efter skurandet såg jag direkt var jag hade fuskat.

BersånFör att kunna spola vatten krävdes förstås vattenslang. Den var knallgul då jag köpte den, men har efter flera somrar utomhus ändrat till en påtagligt mer dämpad nyans av allt ”nedfall”. Så då ren­gjorde jag den också. Beräkna ca 5 cl Cif/Vim till 25 meter slang beroende på smutslagrets tjocklek. 😉

Vattentunnan var nästa rengöringspunkt. I kanterna och på botten syntes klargröna algsträngar(?) vid det här laget. Inte alls konstigt med tanke på att den har varit i användning i ca tre månader utan rengöring, bara blivit påfylld med regnvatten.

Irriterande
Tänk att en del företag kan vara så införbenat omöjliga. Finlands värdepapperscentral/Euroclear är helt i klass med Swedbank har jag nyligen erfarit.

Upptakten till allt krångel var att jag ville ändra kontonummer för inbetalning av aktie­ut­del­ningen. Mamma hade nämligen några Elisa-aktier som förvaltas av Euroclear och nu ville jag avsluta hennes bank­konto. Om jag hade låtit bli hade företaget antagligen inte reagerat, men NU upptäckte dom att hon inte längre finns trots att jag bad banken meddela dom direkt efter mammas död.

ÄmbetsbetygI första brevet ville dom ha bo­upp­teck­nings­instru­ment och testamente, vilket dom fick. I nästa begäran efterlystes ”oavbruten släktutredning över arvlåtare (ämbetsbetyg över arvlåtaren från 15 års ålder till dödsögonblicket inkl avlidna arvingar) och ämbetsbetyg för delägarna i dödsboet”. Personbevis heter ämbetsbetyg i Finland har jag lärt mig.

”… från 15 års ålder till dödsögonblicket”, vad sägs om den släktutredningen? Då rann sinnet på mig. Jag kastade mig på telefonen och ringde numret som stod i brevet. Där fick jag (naturligtvis!) inget svar, men fick välja att bli kopplad till växeln för att kunna fråga efter damen som var avsändare till brevet.

Jag talade om vem ärendet gällde och frågade om hon behagar skämta. Hennes modersmål var inte svenska så den spydigheten gick henne förbi. Hon ville veta vad ärendet gällde? Jag påpekade syrligt att alla instanser, såväl offentliga som privata, har godkänt den släktutredning som gjordes i samband med bouppteckningen och undrade varför den inte duger åt Euroclear?

Jag fick ett lakoniskt svar: ”Skicka den då så får vi se om den duger”. Det var det värsta jag har hört! Värdepapperscentralen sätter sig uppenbarligen över alla myndigheter. Bank­tjänste­man­nen varnade mig för all del redan i fjolvåras om att företaget är extrembyråkratiskt, men så illa trodde jag ändå inte att det var. 😦 Varför kunde hon inte be att få alla dokument i första brevet?

Såå lycklig
Då är det ju tur att det finns glädjeämnen. Just nu är jag såå lycklig över att borstnejlikan har slagit ut. På Multasormis rea i fjolhöstas köpte jag en liten planta som har stått grön hela vintern och nu har den börjat blomma.

Kameran gör färgen tyvärr inte rättvisa, nyansen är mörkare och intensivare än på bild. Helt fantastiskt ljuvlig färg! 🙂

Borstnejlika

av

5.7 – Sommar på riktigt

Det är bikiniväder, jag ställer mig frågande, har sett mängder med folk, vårdat växter och latat mig. Mia föredrar skugga.

TermometerBikiniväder
Redan klockan åtta igår morse varslade termometern om en varm dag. Den stod på 19° och som mest på 26°. Äntligen riktig sommarvärme!

Idag blev det svalare då vinden svängde till nordväst, men fullt tillräckligt varmt för bikini. Jag nöjde mig dock med shorts och linne.

Ställer mig frågande
Igår blev jag förbluffad och orolig. Hur i all sin dar är det möjligt att jag hittar en bevingad insekt och en spindel i kylskåpet??

På eftermiddagen fick jag syn på en hästmyra(!) som kröp omkring på mina kläder i sov­rum­met och vid läggdags upptäckte jag en till på var­dags­rums­golvet. Tänker dom flytta in och äta upp huset eller var det tillfälliga besök frågar jag mig oroligt? 😦

På tal om insekter vet jag nu vad det blir av en samling pyttesmå ”gröna kulor” som jag hittar allt som oftast. I regel utomhus men dom här som jag studerade satt på insektsskyddet vid ytterdörren. Det blir svarta skalbaggar. Vilken art vet jag inte, men dom äter i alla fall inte trävirke är jag ganska säker på.

Skalbaggar

Sett mängder med folk
Det är två år sen jag senast såg lika många människor och segelbåtsmaster som igår efter­middag. Grisen/Tvillingen hämtade mig nämligen för en ”repa” på Baltic Jazz och där var det gott om båda­dera, vilket arrangörerna givetvis är tacksamma för.

MasterMusiken intresserar mig inte, men det är roligt att träffa bekanta och titta på all försäljning. Jag beundrar verkligen alla dom som har lust och energi att packa ner, åka ibland långa sträckor och packa upp alla sina grejer för ett par dar. Fast igår kom jag hem tomhänt, bortsett från karikatyren jag köpte av en (mycket) ung, lokal konstnär. Honom ville jag gärna understöda.

Växtvård
Förmiddagen idag gick åt till växt- och blomvård. Före detta grannen har lärt mig att plocka bort blom­ställningarna från rhododendron då den blommat ut så blommar den rikligare. Under årens lopp har jag konstaterat att hon visste vad hon pratade om. Min rhododendron brukar vara helt översållad av blommor, så också i år.

Ett par sommarblommor fick vatten och/eller ny jord och andra ny placering innan det var dags för veckans roddtur för att mäta siktdjupet klockan två.

Latat mig
Resten av eftermiddagen har jag inte gjort många knop utom att städa skafferiet i verandan. Det blev ryggläge i hammocken med The Grand Design i stället.

Mia föredrar skugga

Mia i skugga

av

3.7 – Nöjen och katastrofer

Jag har träffat en gammal bekant, fångat fåglar, fått diagnos, reparerat hattifnattarna och haft tebesök.

HavsutsiktTräffat en gammal bekant
En av anledningarna till att jag invigde dom blommiga shortsen igår (se inlägg 2.7) var att jag var bjuden på eftermiddagskaffe med havsutsikt i den norra delen av ön. ”Halvvägs till Helsingfors” vet jag att jag har beskrivit platsen tidigare, men de facto behövde jag inte lämna ön. Fast det var bra nära – huset ligger bara en liten bit före Strömma bro.

Utöver värdparet, min f d klasskompis och hans sambo, deltog en dam som jag inte har träffat sen slutet av 60-talet, 1967 eller 1969 trodde vi. Minst 46 år sen med andra ord. Men hon var fortfarande precis lika söt och rar som då. En jättetrevlig eftermiddag!

Fångat fåglar
Vilken himla tur att jag kom på att jag skulle lägga vattentermometern i sjön igår kväll! Och att Mia inte följde med till stranden. I katsan som jag hade lämnat på bryggan befann sig två säde­särlor! Mitt dumma nöt – jag hade lämnat ingångsluckan öppen. Fruktansvärt tanklöst.

Efter lite trixande kunde jag befria dom. Båda två var pigga, men den ena hade skadat sig ovanför näbben, högst antagligen i försöken att ta sig ut. Dom flög genast in under bryggan så jag kan bara hoppas att eventuella väntande ungar inte hade hunnit svälta ihjäl. 😦

Fått diagnos
I förmiddags fick jag en diagnos. Jag lider av en bokstavskombination som är helt unik i Finland. 😀 Skämt å sido, den här gången gällde det Silverpilen.

Silverpilen 3Igår när jag var på väg nerför backen till kaffekalaset tvärdog motorn. När jag startade på nytt lyste en ”spännande” indikatorlampa på instrumentpanelen. Enligt handboken signalerade den fel på motor­elektroniken, men jag tog mig hem utan större incidenter tack vare att reservsystemet aktiverats automatiskt. ”Limp(ing) mode” (haltande läge) fick jag idag veta att det heter på bilspråk.

Den första ”diagnosen” utfördes av en av sommar­gran­nens hundar. Samma Iitu som jag har jagat från tomten tidigare. Hon kom ångande uppför backen tillsammans med två damer och två andra jyckar då jag var på väg att åka till Dalsbruk för att få min ”dom”.

I och med att två av bildörrarna stod öppna, tyckte hon tydligen att hon borde undersöka innan­dömet. Först baksätet medan matte mesigt nekade för döva öron, därefter fortsatte hon med fram­sätena, fortfarande utan att bry sig om vad matte sa.

Matte bad om ursäkt två gånger, men jag sa inget för säkerhets skull. I annat fall hade det blivit nåt väldigt oförskämt misstänker jag. Folk som inte har pli på sina hundar ger jag inte mycket för.

Felkod P0335 meddelade dagnostikdatorn på St1-macken, dvs fel på givaren till vevaxeln. Chefen beskrev felet för mig mycket bildligt. Silverpilen vet f n inte var motorn finns. Jag såg genast framför mig en bilmotor som svängde runt i tomma luften. 😀

Men tack och lov är det ingen dyr eller lång procedur att byta givaren, så fram till torsdag ska jag låta bli att belasta reservsystemet.

HattifnattarReparerat hattifnattar
För många år sen fick jag en jätterolig värme­ljus­hållare av mamma, men tyvärr har solen och kylan orsakat att limmet har släppt (den står i verandafönstret) så flera av dom små ”hattifnattarna” inte längre hölls upprätt. Idag reparerade jag dom. Fast det blev tre över, så dom fick en ny plats att stå på.

Tebesök
I eftermiddags fick jag tebesök och Mia fick en stor ask torkad fisk. Båda var mycket uppskattade. Skönt att sitta i skuggan på trappan och prata bort ett par timmar i trevligt sällskap. 🙂

av

1.7 – Från hamnhyra till bidrag

Jag har fått hamnhyra, stegat upp gräsmattan, tagit till reserven, gjort mig skyldig till tortyr och lämnat ett bidrag.

SkruvarHamnhyra
I söndags kom sommargrannen psykologen in och beskyllde mig för att ha öst hennes båt. Jag er­kände genast. I handen höll hon en plastask med rostfria skruvar och undrade om det var dom jag ville ha? Nytt erkännande: ”Jag har redan tagit dom.”

I samband med att hon fick sin trappa till bastun blev det mesta av 90 mm skruvarna över så jag föreslog att jag kunde köpa dom om hon inte behövde dom. Men jag talade alltså inte om att jag redan hade lagt rabarber på dom i förvissing om att hon säkert skulle avstå från dom. 15 € var jag villigt att betala.

När vi hade rett ut saken och jag gick för att hämta plånboken började hon protestera. Hon ville abso­lut inte ha nån ersättning, det kunde jag betrakta som hamnhyra. Definitivt första gången jag har fått betalning i skruvar. 🙂

Stegat upp gräsmattan
I måndags var det dags att stega upp gräsmattan igen. Som sällskap hade jag dels lilla och dels stora gräsklipparen. Dess värre har jag kommit i ofas när det gäller klippningen. Jag brukar ju dela upp den på två omgångar, men av nån anledning har jag kommit av mig med det, så det tog sina modiga timmar.

Det märktes att kniven var nyvässt på den stora. Igår SMSade jag till herr grannen junior och talade om att han kan räkna mig som stamkund i fortsättningen.

TorkställningTagit till reserven
Igår fick jag ta till reserven, tvättlinan räckte inte till. Nån gång i fjol (se inlägg 2.4.2014) fick jag syn på en hop­fällbar torkställning i Klingels katalog och slog genast till. Igår invigde jag den således och kunde konstatera att det är ett utomordentligt bra köp!

Skyldig till tortyr
Det värsta jag vet är oskyldiga varelser som lider… Det spelar ingen roll på hur många ben dom går eller om dom inte alls går som i det här fallet.

På grund av mitt teflonminne hade jag glömt att jag slängde i katsan utanför bryggänden för ett par dar sen. Igår kom jag plötsligt i håg den och gick genast ner till stranden för att ta rätt på den.

Det första jag fick syn på var en maffig, men likstel gädda. Den hade förstås lockats av att se mat simma omkring där inne. Den hade sällskap av en hög småabborrar, sarv och mört som till skillnad från gäddan fortfarande sprattlade livligt.

Stackars gädda. 😦 Mitt fiske var avsett att minska på småfiskarna, inte rovfisken, och framför allt inte att plåga den till döds!

Lämnat ett bidrag
Idag var det laxsoppa och loppis-dag i Labbnäs. Jag var ovanligt tvehågsen den här gången. Skulle jag åka eller inte? Till slut bestämde jag att jag var hungrig och svängde in på Labbnäsvägen. Laxsoppan är jättegod och rabarberpajen är minsann inte fy skam den heller!

Labbnäs-loppisMatkvittot hade nr 198 så besökarna var minst lika många som vanligt. Vid ett av borden såg jag före detta grannen och El-Tigerns fru så jag frågade om jag fick göra dom sällskap. Det fick jag.

Efter maten köpte jag tre (nit)lotter och tog en snabbrunda i loppisstallet, men eftersom jag inte hade mer kontanter behövde jag inte köpa nåt. Jag såg förresten inget som frestade mig heller, men det kändes bra att ändå ha lämnat ett litet bidrag till en av våra lokala aktörer.