Vardagsplock

Ny huvudkategori 2.7.2014

av

26.2 – Framtidsutsikter, moral och besök

Jag ser fram mot resten av året, har sett en oförglömlig film och haft en strid ström av besökare. Mia tror hon är en blomma.

DrakeSer fram mot resten av året
Apans år har nyligen börjat, den 8.2 närmare bestämt. För Draken blir årets utsikter följande: ”Drakar överträffar sig själva det här året. Efter att ha etablerat ett välförtjänt rykte som excentriker, sätter de under den nyckfulla Apans inflytande sina fantastiska planer i verket. Några av dessa vilda idéer kommer att ge utdel­ning.

Tyvärr har Draken blivit lite övermodig av sin goda tur och slösat därefter. Mot slutet av året finns det därför nästan inget kvar.”

År 2016 domineras av Den hängde enligt Tarot. Kortet råder att dra ett annat kort för vad som väntar mig sedan jag underkastat mig och släppt taget om mina förstenade tanke- och beteendemönster.

Kortet blev Döden. Jag är alltså redo att göra de nödvändiga förändringarna i mitt liv. Håll med om att det ska bli ett intressant år!

Sett en oförglömlig film
I tisdags kväll såg jag en film som jag hade svårt att släppa sen den var slut. Unthinkable beskriver dels ett olösligt moraliskt dilemma, men också vad en ytterst pressad situation kan få oss till.

Kärnfrågan är hur långt man är villig att gå för att rädda livet på 10 miljoner människor? Är alla medel tillåtna eller finns det en gräns? Var går den gränsen i så fall?

Om man vill reflektera över etik och moral rekommenderar jag filmen å det varmaste även om den är fullproppad med rått våld och hemskheter. Rollprestationerna är värda en eloge.

Baby 9Strid ström av besökare
I förrgår hade jag en hel familj på besök. Den yngsta var knappt ett år gammal och den äldsta unge­fär 20 år yngre än jag.

Barnbesök är verkligen inte vanliga på Udden. Den söta lilla tösen i blöjåldern skrämde nästan slag på Mia. När hon kom in genom dörren och fick se den lilla krypa på golvet reagerade hon som om hon sett ett vidunderligt monster. Hon reste ragg, blev stel som en pinne och svansen var tre gånger större än vanligt. Stackars Mia.

Under mitt ”beskydd” tog hon sin tillflykt till sovrummet där hon låg kvar tills familjen gav sig av. Ett av de äldre barnen hade gärnat velat gå in till henne, men jag nekade och förklarade att Mia inte var van vid barn och ville vara i fred.

Igår var El-Tigerns fru in på en snabbvisit och idag har jag haft två trevliga herrbesök. Den första kom efter lunch för att inspektera avverkningsönskemålen.

Kollegan som var här för några veckor sen ansåg sig inte kompetent att fatta beslut förstod jag, så han överlämnade det till chefen. Gärna för mig, chefen är mycket lättsammare att ha att göra med.

En timme senare kom väglagets ordförande som avtalat. Det är dags att lämna in ansökan om väg­bidrag från kommunen. Ärendet var snabbt avklarat, sen drack vi kaffe och pratade bort en lång stund.

Mia tror hon är en blomma
Mia tycks ha räknat ut att det är OK att hålla till på köksbordet om det inte är upptaget av gäster. Utom i ett fall… Om Vik Husse är på besök anser hon sig ha rätt att sitta med på ett hörn. Så går det när man förser henne med mutor. 😀

Mia som blomma

av

25.2 – Minnesvärda timmar

Tisdagskvällen blev en minnesvärd upplevelse. Jag har varit bekant med flera araber under mitt långa liv, men bara en syrier vad jag minns? Jag har också haft många vänner som har varit flyktingar, men aldrig haft tillfälle att möta syriska flyktingar. I tisdags kväll fick jag och en nästan fullsatt full­mäktige­sal i Dalsbruks kommunhus bekanta oss med våra fyra ny­in­flyttade syriska familjer.

SyrienInledningsvis berättade den yngsta mannen i sällskapet lite om sitt lands historik och familjernas bak­grund. Samtliga kom från storstäder (Aleppo och Homs) och har de senaste fem åren befunnit sig i ett flyktingläger i Libanon där de inte sågs med blida ögon. Trots att Syrien vid tidigare tillfällen välvilligt har tagit emot flyktingar från Libanon påpekade han.

Under kvällens lopp fick vi också veta att det enligt islam inte är tillåtet för kvinnor och män som inte känner varandra att ha kroppskontakt. Som kvinna får jag alltså inte skaka hand med en man eller vice versa. Bra att veta.

Jag förstod att flera bland familjerna kanske var oroliga för att mötas av islamofobi eftersom det fram­hölls att vi inte behöver vara rädda för att de är muslimer. Man poängterade att de våldsbenägna muslimerna är en liten grupp jämfört med världens alla muslimer och att den tack vare media får extra upp­märksamhet.

Det framhölls också att man som kvinna i Syrien ingalunda är nedvärderad. Det tyckte en av fa­milje­fäderna också var medias påhitt. Syriska kvinnor har rätt att både studera och arbeta. Arrangerade äktenskap före­kommer heller inte. Om kvinnan säger nej till frieriet, respekteras hennes vilja.

Jag kunde inte låta bli att ställa frågan om kvinnorna verkligen höll med om allt det här? Dom log och nickade som svar så jag hoppas männen inte överdrev. Jag noterade dock att ingen av kvinnorna uttalade sig, det var alltid deras män som fick berätta.

Den långa vistelsen i flyktinglägret berördes inte närmare, men att vara tvungen att lämna arbete, studier hem och hus, släktingar och vänner fick mina ögon att tåras även om jag inte fullt ut kan sätta mig in i en sådan situation. På en fråga om vad man saknade mest från hemlandet svarade en av männen: ”Min mor och mina släktingar”.

Av alla framföranden fick vi klart för oss att våra flyktingar känner stor tacksamhet för att de fått komma hit och att de vill göra rätt för sig så länge de stannar. En av männen uttryckte det så här: ”Vi ska inte bli någon belastning under vår vistelse”. Så fort det blir möjligt vill de naturligtvis återvända till sitt hemland.

Mer info om Syrien hittar du på Landguiden.

ÅUs lokalreporter var givetvis också på plats. Så här skriver hon i gårdagens ÅU (läsning av artikeln kräver prenumeration).

av

21.2 – Nyheter och brysselkålsminne

Jag har fått en ny kund, nya bekanta, ny information och har njutit av brysselkål.

Ny kundNy kund
Tidigare i veckan fick jag ett samtal från en före detta kurs­del­ta­ga­re och skolkamrat som bor i en grann­by. Hon behövde hjälp med att minska upplösningen på en del bilder som skulle skickas i väg. Vi kom överens om att jag skulle dyka upp vid 13-snåret i fredags.

Tiden flög i väg… Halv fem masade jag mig äntligen hemåt i snö­blas­ket. I ärlighetens namn ska er­kän­nas att närmare en timme gick åt till social samvaro. Vi hade mycket att prata om över kaffet som hennes man fick order om att bjuda oss på.

Nya bekanta
Vid det här laget är det 93 män i varierande ålder som har besökt min profil på Kontakten. Två av dem har jag kommunicerat med. Fast jag tror att jag redan har skrämt i väg den ena genom att tala om att jag inte är intresserad av vare sig en kärleksrelation eller ett fast förhållande.

Kontakten är nog fel ställe att skaffa sig nya herrbekanta på. Nästan alla vill ha ett fast förhållande och då avses inte en vänskapsrelation misstänker jag. Den återstående kontakten försvinner väl också när vi väl har träffats. Men det var ju kul att testa. 🙂

VattenvårdNy information
Igår eftermiddag var det dags för inhämtning av ny kunskap. Via Vuxeninstitutet anordnade Daphnia en föreläsning om vattenvård och ‑underhåll i Kärra café.

Första halvtimmen underhölls vi med levande musik medan vi drack kaffe, sen tog ekolog Pasi Salmi över. Att så mycket av tiden ägnades åt personlig samhälls- och myndig­hets­kri­tik hade jag inte för­väntat mig. Vattenvården kändes som en bisak.

Till råga på allt slutade datorpresentationen fungera efter den tionde bilden, så det blev mycket ”torrsim”. Fast det kunde ju föreläsaren inte rå för. Teknikstrul råkar vi alla ut för, men det gjorde ju inte saken bättre.

Föreläsningen skulle vara slut kl 17 enligt aviserat program, men ännu 17.30 återstod hälften av pre­sen­ta­tions­bilderna, så jag och några andra avvek. Återstår att se hur den andra och sista före­läs­ningen förlöper?

BrysselkålNjutit av brysselkål
På Udden vankades idag färsk, inhemsk brysselkål. Suveränt gott! Min första bekantskap med bryssel­kål har jag skrivit om för många år sen men jag kör en repris.

Så här var det. Nån gång alldeles i slutet av 50-talet, hur som helst innan jag börjat skolan, fick jag följa med mamma på julbesök hos mormor och (styv)morfar i England.

Till den ugnsstekta kalkonen serverades bland annat brysselkål. Det hade jag aldrig sett eller ens hört talas om tidigare, men redan då var jag ett matvrak som inte skämdes för att ta för mig så jag högg in utan att tveka och tyckte det var gott.

Jag är övertygad om att en del av min begeistring hänger ihop med min rara mormor och det besöket. Plommonpudding, konserverad frukt med kondenserad mjölk, Quality Street-konfekt och Cadbury’s choklad med nötter och russin är andra goda smak­minnen från mina få besök hos mormor och morfar.

av

18.2 – Från kulregn till ökad dosering

Udden har fått ”kulregn”, jag har tråkat ut kursdeltagarna, blivit imponerad, fått en bonus, delat med mig, saknar skruvtving och behöver öka doseringen.

KulregnKulregn
I morse var det normalgrått igen. De senaste två dagarnas solsken var ett minne blott. Men lite kul väder var det ett tag: Det dråsade ner små vita kulor en kort stund. 🙂

Tråkat ut kursdeltagarna
Igår kväll hade vi hunnit fram till avsnittet ”18 Dolda/mindre kända funktioner i Windows 10”. Dom enda som tyckte det var intressant var herrarna i församlingen och jag. Damerna i gruppen höll på att somna såg det ut som. Jag kan gott förstå dom. Det är inte alla som tycker det är intressant att grotta i specialfunktioner, i synnerhet som man kanske aldrig kommer att använda dom.

Därför har jag idag planerat om innehållet för återstående kurstillfällen och skickat dom ovanliga funktionerna som en bilaga i stället. Då kan man läsa om/när man tycker det är av intresse.

Blivit imponerad
Hos Adlibris finns tre studiematerial för Windows 10 på svenska. Den tredje boken fick jag idag med posten och blev lite motvilligt imponerad. Till skillnad från Docendos material som är uppbyggt med praktiska övningar, är det här en komplett uppslagsbok över funktionerna. Den har stora och tydliga bilder som visar hur man går till väga.

Windows 10 helt enkelt heter boken och kan som sagt köpas hos Adlibris, men säkert också på andra ställen. Den rekom­menderar jag varmt! Att den kostar hälften så mycket som Docendos böcker är ju heller ingen nackdel.

Fått en bonus
Det lönar sig att vara stamkund! Idag hämtade jag (gårdagens) mat hos Kerstin och fick en bonus i form av en portion vispgröt. Hemlagad vispgröt är rysligt gott. 🙂

Delat med mig
På Udden intas frukosten alltid ”på kontoret”, dvs framför datorn. Till höger sitter fröken Mia oftast och försöker hypnotisera pålägget att flyga in i hennes mun.

DillköttIdag blev det också middag vid datorn. Med till­hö­rande kisse förstås. Hon är så van att få smakbitar så hon är övertygad om att det är kutym vid det här laget, men hon fick nöja sig med att slicka rester från tallriken. Sen gick hon och la sig.

Efter en stund blev jag sugen på glass och fiskade upp den sista Mars-glassen från frysen. Hur i fridens namn hon kunde veta att jag åt glass vet jag inte, men antagligen kände hon igen prasslet från omslaget?

Vips satt hon bredvid mig och puttade på mig med tassen för att få smaka. Glass och yoghurt måste jag smygäta medan hon ute för att få ha dom för mig själv. Fast jag delar förstås gärna med mig.

Saknar skruvtving
Trälimmet har redan gett upp på den ena toffeln. Idag köpte jag ”superlim” i stället. ”Tryck ihop i 1 minut” stod det på förpackningen så jag lät vänster hand fungera som skruvtving medan jag gjorde annat med den högra. Men ett par riktiga skruvtvingar skulle inte vara dumt att ha. Det ska jag notera på in­köps­listan.

Behöver öka doseringen
Det går självfallet bra att dricka kaffe ur glas, men det var inte riktigt meningen… Jag var fokuserad på nåt helt annat då jag hällde upp eftermiddagskaffet och upptäckte till min stora överraskning att jag hade hällt det i mitt vattenglas.

Det var ju tur att glaset var tomt, annars hade jag fått magert kaffe. Tror bestämt jag behöver öka doseringen av B12 och Omega 3. 😉

av

14.2 – Besökare, glömska, lim och vändagsmiddag

Jag har haft datorbesök, glömt tvätten, haft tebesök, limmat tofflorna och fått vändagsmiddag.

SkönhetDatorbesök
I fredags hade jag datorbesök. Den korallröda skönheten hade förstås med sig sin matte, än så länge förflyttar sig bärbara datorer inte utan följeslagare.

Förutom kaffe och social samvaro med matte, hann vi räta ut några frågetecken hon hade angående hanteringen. Bra att kunna förena nöje med nytta och vice versa.

Glömt tvätten
Före besöket hade jag startat tvättmaskinen men det hade jag givetvis glömt ända tills jag efter av­slutat besök gick in i badrummet och såg den blinkande nollan i displayen. Och värre blir det påstår en av mina goda vänner. Tur man har utsett en intressebevakare. 😉

Tebesök
Igår var det i vanlig ordning dags för te- och lottobesök efter lunch. Ett par timmar försvann i ett huj medan vi löste världsproblem och försåg oss av medhavda godsaker. Sämre tidsfördriv kan man ju ha.

Lottokupongen gav ingen utdelning, men besöket i sig var fullt tillräcklig utdelning.

FilttofforLimmat tofflorna
Gummisulorna på mina filttofflor hade släppt i hälen upptäckte jag igår kväll. Jag förstår inte riktigt hur det kommer sig? Jag kanske belastar hälarna extra mycket?

Nåväl, problem är till för att lösas. Enda limmet jag hade till hands var trälim (som tål fukt). Jag för­vän­tade mig inte att det skulle vara lämpligt för gummi och filt, men faktiskt har det hållit. Åtminstone än så länge. Och då har jag inte ens gått på tå.

TulpanerVändagsmiddag
I fredags blev jag inbjuden på middag hos Grisen/Tvillingen. Vi kom överens om söndag, så det blev både söndags- och vän­dags­middag. En jättegod laxlåda med diverse tillbehör och efter den kaffe och glass betydde att jag blev mättare än van­ligt.

Att man har med sig blommor till värdinnan är ju vanligt, men att gästerna får blommor med sig hem måste vara ganska sällsynt? Å andra sidan fick jag dom när jag gick, så det kanske var som tack för att jag äntligen lyfte på baken? 😉

Nej, det var det förstås inte, så väl känner jag värdinnan. Hon hade tänkt komma med dom redan i torsdags men såg på FB att jag hade annat för mig. Jag blev minst lika glad över dom idag, tack igen!

av

11.2 – Riddare men inga prinsar

Jag har hört ett nytt ljud, påbörjat fortsättningskursen, fått ha-begär, träffat min riddare i nöden, mumsat på rika riddare och fått en VIP-inbjudan.

SorkNytt ljud
Vet ni hur en gallblåsa låter när den spricker? Det vet jag.

Sorkarna har haft strykande åtgång sen snön för­svann och det enda som brukar bli kvar är gallan. En sån slängde jag in i elden härom kvällen och hoppade till när jag hörde en ljudlig knall. Alternativt fanns det sprängämnen i veden? 😀

Fortsättningskurs
Igår började fortsättningskursen i Lär känna din digisystemkamera. Liksom grundkursen är det en distanskurs och med samma ridderliga lärare som då. Det ska bli roligt att få lära sig mer. Kunskap är som bekant inte tungt att bära.

Ha-begär
Igår fick jag ha-begär. Just nu kan man köpa en trådlös hårddisk på 500 GB för 159 € hos ”riddare Clas”. Men jag hejdade mig lyckligtvis. Det får räcka med dom tre kabelanslutna jag har.

RiddareTräffat min riddare i nöden
Idag klockan två hade vi kommit överens om att färdigställa intressebevakningsfullmakten på full­mäktiges kontor. Vittnena infann sig också, trots min fadäs. Jag hade lovat påminna dom en timme innan, men glömde det och kom på det först en halv timme senare. Alzheimer light kallas det.

Min intressebevakare talade om att magistraten utser en in­tresse­be­va­kare om det inte finns någon befullmäktigad, men att den processen kan ta upp till ett år! Tjänstemännens förhoppning är väl att man ska hinna dö under den utdragna handläggningstiden. 😦

Rika riddare
Eftersom jag var i närheten bestämde jag mig för att köpa med mig Holmbergs fisksoppa hem. Det har dom alltid på torsdagar. ”Vill du ha dessert också? Den kostar 2 €.” undrade den unga damen bakom disken.

Rika riddareJag frågade förstås vad den bestod i och slog genast till när hon svarade ”fattiga riddare”. ”Med sylt och grädde?” ville jag försäkra mig om. Jadå det ingick.

Soppan hann inte ens kallna på vägen hem, så när jag hade slafsat i mig den, gick jag loss på rid­darna. Och voilà, under folien hittade jag rika riddare! Alltså gjorda på vetelängd i stället för fransk­bröd. Dessutom två sorters sylt – dels hallon och dels rårörda lingon. Stenrika riddare med andra ord. 🙂

VIP-inbjudan
Jag kan inte påstå att kontaktförfrågningarna på kontakten.fi haglar in precis, men faktiskt hade jag fått några igår. Bland annat en VIP-inbjudan från en 44-årig prins i Österbotten.

FB-bildFör att få läsa VIP-inbjudningarna är man tvungen att betala för minst en månad, men så klart var jag så nyfiken så jag gjorde det. Det kunde ju vara en riktig prins på sin vita springare.

Jag svarade aldrig på hans inbjudan. Dels för att jag inte vet hur man bär sig åt och dels för att han inte mot­sva­rade mina krav på drömprinsen.

Jag kanske ska ändra profilbeskrivningen (samma som på bloggen) och ange att mina intressen är astronomi, kvantfysik och ekologi och att jag har en buddhistisk livssyn. Undrar vad jag får för svar dådå? 😀

av

9.2 – Förnämligt och lurigt

Jag har läst projektbeskrivningen, fått en intressebevakare, förberett morgondagen och vill utfärda en varning.

Fått en intressebevakare
Den idealiska intressebevakaren åtar sig uppdraget fick jag besked om igår. Det gladde mig storligen. Jag har också uppbringat två ojäviga vittnen som ställer upp, så inom kort kan jag med tillförsikt bli otillräknelig. 🙂

ProjektLäst projektbeskrivningen
Igår fick jag projektbeskrivningen (se inlägg 7.2) via mejl. Den innehöll både beskrivning och en pro­jektplan och övertygade mig slutgiltigt om att jag inte ska söka projektledarjobbet för Förenings­akuten!

Största anledningen är att förstudien huvudsakligen är baserad på en enkät som Egentliga Finlands byar r f har genomfört. Med­lemmar­na består till största delen av byalag, vilket inte i mitt tycke ger varken tillräcklig bredd eller lokal föreningskännedom. Någon genomgripande lokal behovsinventering har inte gjorts.

En annan anledning är att projektgruppen själv ska utvärdera projektet. Finns det nån anledning att tro att den skulle under­känna eller vara missnöjd med sitt arbete? Utvärderingen ska givetvis göras av projektägaren, i det här fallet kommunen, och ingen annan. Nog om det, jag anser kapitlet avslutat.

Förberett morgondagens kurs
Inför morgondagens kurs behövdes en del handpåläggning beroende på den ojämna kunskapsnivån i gruppen. En del är jätteduktiga och andra ”kan ingenting” säger dom.

För att inte skrämma slag på dom som anser sig vara mindre kunniga har jag mejlat en anvisning i stället för att skicka en länk till min OneDrive. Några deltagare saknar Microsoft-konto och har ingen erfarenhet av OneDrive.

DejtingVarning utfärdas
Mina försök att hjälpa en person med ett abon­ne­mang på dejtingsajten match.com har lett till att jag vill utfärda en varning. Betalalternativen är minst sagt förvirrande och kan leda till belopp som är långt högre än man räknat med.

Sajten är amerikansk från början, men täcker numera ett 25-tal länder. Många amerikanska sajter är uppbyggda så att tjänsterna inledningsvis är gratis, men efter en viss tid måste man teckna ett abonnemang för att få fortsatt tillgång.

Sen börjar karusellen. Det finns flera varianter av abonnemang och betalalternativen är som sagt förvirrande och leder i värsta fall till att man blir av med mycket mer än man har lust med. Att ändra eller avsluta tjänsterna går inte att göra på sajten utan då måste man mejla till deras kundservice för att få hjälp. Bedrövligt. 😦

Om man vill anlita en dejtingsajt rekommenderar jag i så fall att man väljer en nationell. Enligt teve-reklamen finns det fler att välja på i Finland, t ex Eliittikumppani,  E-kontakti,  Prime Date eller Kontakten om man föredrar en svenskspråkig.

Jag har ingen erfarenhet av nån av dom eller deras abonnemang, men om jag fick välja skulle jag förmodligen ta den svenskspråkiga. Tror förresten jag ska testa den på skoj. Där är både prislista och användningsvillkor klara och tydliga. 🙂

av

7.2 – Protest, projekt och intressebevakning

Jag har deltagit i en protest, förundrar mig igen och har studerat intressebevakning.

Deltagit i en protest
För ett par dar sen hade en FB-vän lagt ut en länk till ett evenemang. Evenemanget utgjordes av en protestaktion mot Carunas senaste prishöjning och gick av stapeln idag kl 12.00-12.15. Det har väl knappast undgått nån att prishöjningen är hutlös?

ProtestPrick 12.00 bröt jag huvudströmmen. Och skyndade mig in tillbaka (mätartavlan sitter på utsidan av huset) för att stänga datorn innan UPSen la av. Ibland är jag mer än lovligt korttänkt. :-/

12.15 kopplade jag på strömmen igen. Jag kan ju undra hur många som hörsammade protesten, men förhoppningsvis åstadkom den i alla fall en reaktion hos den/de som övervakar elnätet.

Jag såg fram­för mig hur elförbrukningskurvan plötsligt gjorde en djupdykning på displayen i kon­troll­rummet och hur den jourhavande förbryllat kliade sig i huv’et. Men det var förmodligen önske­tän­kan­de.

Förundrar mig igen
Redan innan jag gick projektledarutbildningen våren 1999 i Östersund var ”projekthysterin” allmänt utbredd i Sverige och lever tydligen i högönsklig välmåga också i det här landet. I torsdagens Annonsblad väcktes mitt intresse av en platsannons.

Kimitoöns kommun söker en projektledare på deltid för ett projekt kallat Föreningsakuten. ”Jamen det vore ju nåt för mig” var min första tanke. För att få närmare info ringde jag en av kon­takt­per­so­nerna i annonsen. Efter hand som jag fick svar på mina frågor blev jag alltmer förundrad.

IntygDet visade sig att projektgruppen redan är tillsatt. Men hallå? I alla projekt där jag ingått, antingen som ledare eller med­ar­be­tare, har det tillhört projektledarens uppgift? Jag frågade om det också finns en projektplan och fick som svar att det finns en pro­jekt­be­skriv­ning. Alltså var svaret på min fråga nej.

Hela processen känns fullständigt bakvänd. Tillämpar Finland en annan projektmetodik än Sverige? Enligt den metodik jag har jobbat efter, lämnar uppdragsgivaren, alternativt projektägaren en projektbeskrivning (mål och syfte), därefter utses/anställs en projektledare och slutligen tillsätts projektmedarbetarna.

Projektledaren är den som väljer eller som åtminstone medverkar vid valet av medarbetarna. Första uppgiften för projektgruppen är att skapa en pro­jekt­plan (när och hur). I det här fallet är pro­jekt­medarbetarna redan utsedda, så varför valde man inte en projekt­ledare bland dom?

Efter avslutat samtal hade min intressenivå sjunkit till 0, men jag ser ändå fram mot att få läsa pro­jekt­be­skriv­ningen som jag kunde få nästa vecka. Av den kanske det framgår hur och vad man har tänkt?

FullmaktIntressebevakning
Om/när jag blir så råddig att jag inte är förmögen att sköta mina angelägenheter längre träder in­tresse­be­va­ka­ren in, ett modernare ord för förmyndare. I samband med den s k Vårdviljan kan man kryssa i om man har befullmäktigat en intressebevakare.

På fullmakten ställs samma krav som på ett testamente och den ska godkännas av magistraten innan den tas i bruk har jag lärt mig idag. Intressebevakarens ansvar och befogenheter är lagstadgade så det gäller att veta vad man ger sig in på.

Jag tror mig ha hittat en person som vore idealisk för uppdraget, men frågan är om han åtar sig såna uppdrag? Återstår att se vad han svarar på mitt mejl?

 

av

6.2 – Lördagsnöjen

Jag har köpt en filt, haft besök och fjäskat för julrosorna. Mia har stört siestan.

Köpt en filt
Igår såg jag på teve att Unicef tyckte vi ska bidra med en filt till flyktingbarn som fryser. Genom att SMSa till 16499 och skriva Lapsi bekostar man en filt à 7 €.

Det ville jag gärna göra. Och hoppas förstås att bidraget verkligen går till uppgett ändamål! Man börjar bli rätt så luttrad efter allt man hör och läser om missbruk av bidragsmedel.

Välkommet besök
Strax efter lunch idag dök han upp, vår lottokupongs‑ och torkad fiskleverantör, dvs Vik Husse. Idag hade han fått order om att inte ta med sig nåt i doppväg, så han överräckte i stället en kartong med må­nads­re­gis­ter.

JulgubbeAtt han visste att jag behövde månadsregister berodde på att jag ringde honom i torsdags och bad honom svänga in till Pappersboden och köpa ett gäng. Jag kunde visserligen få dom skickade per post, men på det här sättet slapp jag portot. ”Man får inte vara dum, då blir man anställd på posten” för att citera ett uttryck jag lärde mig i Sverige.

Eftermiddagen förlöpte under te‑, respektive kaffedrickande och samtal om bland annat djur­kom­mu­ni­ka­tion, julgubben(!) och kamferdroppar. Ett och annat barndomsminne hann vi också med. Det var där kamferdropparna kom in i sammanhanget.

I vår ålder har man ju en del att minnas – förutsatt att man kommer i håg vad man varit med om. Ett särdeles utmärkt sätt att fördriva en gråmulen lör­dags­efter­mid­dag på. Tack igen för besöket! 🙂

Julrosorna tar sig
Efter avslutat besök tittade jag till julrosorna som jag ställde ner i snön bland syrenbuskarna för ett tag sen (se inlägg 28.1.2016). Trots att marken var frusen ser dom ut att ta sig och är klart piggare än dom var inomhus.

Jag tyckte ändå synd om dom så jag beslöt lägga på mer mull runt ”fötterna”. Hoppas dom upp­skattar min omsorg.

Mia stört siestan
Förutsatt att jag inte är klädd i ”gå-bort-kläder” vill Mia för det mesta följa med mig ut, oavsett väder. Det ville hon idag också.

EkorreNär jag öppnade dörren till uthuset infann hon sig blixtsnabbt. Uppe på bodvinden finns näm­ligen intressanta dofter, så hon klättrade genast upp för stegen.

Medan jag öste upp mull i en bunke till julrosorna hörde jag henne rumstera där uppe och vips fick jag syn på en vettskrämd ekorre som hade blivit störd i sin siesta. Tack vare att dörren stod på glänt såg den sin chans att sätta sig i säkerhet och pep i väg ut.

Det uppfattade Mia, men hon är ju inte riktigt lika bra på att klättra som ekorren så hon fick nöja sig med att se den försvinna ur synhåll. Jag försökte övertyga henne om att det inte var nån idé att sitta kvar och vänta tills den kom tillbaka, men hon var svårövertalad.

Till slut klättrade jag upp några steg så jag fick tag i henne, tog henne i famn och klättrade ner igen. Hon spejade förhoppningsfullt ut genom dörren, men ekorren hade förstås försvunnit för länge sen, så det blev ingen ekorrstek just idag.

PS. Det blev sorkstek i stället.

av

4.2 – Vad glad man blir…

… av romantik, bekanta ansikten, oväntat besök, mängdrabatt, en glad hälsning och omtanke.

AmorRomantik
Igår fick jag höra talas om en spirande romans av en dam som har en bra bit kvar till min mogna ålder. Hon berättade att hon har fått en (mycket) äldre beundrare som uppvaktar henne flitigt. Visst är det lite gulligt att man har ”gnistan” kvar ännu på äldre dar?

Bekanta ansikten
Igår kväll klockan 18 såg jag många bekanta ansikten runt bordet. Av de nio kursdeltagarna var det bara två jag inte kände sen tidigare. De flesta har gått flera av mina kurser så det kändes tryggt och hemtamt att vidarebefordra nya kunskaper.

Oväntat besök
Efter lunch idag fick jag oväntat besök. Min före detta ”bonuspappa” tittade in en stund. I vår by be­höver man inte ringa och boka tid. Om man inte råkar vara hemma återkommer besökaren en annan dag.

Så var fallet idag. Bonuspappan hade tänkt hälsa på i förrgår, men då var jag var inte hemma. Roligt att se honom pigg och kry.

Mängdrabatt
I förmiddags beställde jag 10 fiskburgare hos Holmbergs Café och lovade hämta dom vid 14-tiden. För att inte vara oartig mot bonuspappan lät jag mig bli försenad med en halv timme.

MunkKassen stod färdigpackad då jag kom och jag var beredd att betala. Då frågade delägarinnan om det var nåt mer? Det hade jag inte haft en tanke på, men när hon nu frågade så… Då det gäller ätbart är jag ju inte så svårövertalad.

Två croissanter och en dagsfärsk syltmunk fick hon också stoppa ner. Där­med för­kla­ra­de jag mig nöjd och halade fram plånboken.

När hon slagit in beloppen sa hon helt oväntat: ”Munken får du på köpet som mängd­ra­batt.” Tänk att så lite kan göra en så glad. 🙂

En glad hälsning
Nästa glädjeskutt inträffade i ”stora korsningen” i byn då jag kom hem tillbaka. Längst upp på krönet möttes jag av en glatt leende bybo som höjde handen till hälsning då han såg mig. Att bli hälsad med ett stort leende fick mig också att le resten av  vägen hem.

Omtanke
Medan jag plockade ut mina kassar ur Silverpilen kom väglagets ordförande gående nerför skogs­stigen så vi bytte några ord. Innan han gick vidare undrade han om jag är tvungen att värma disk‑­ och tvättvatten?

OmtankeSenast vi sågs höll jag nämligen på att fylla på en dunk med dricksvatten från brunnen ute på gården så han trodde förstås att det var min enda vattenkälla. Jag förklarade att allt vatten utom dricks­vatt­net kommer från sjön sen början på 1960-talet och att jag har en varmvattenberedare som rymmer 20 liter.

”Så bra” tyckte han. Han hade funderat på hur jag klarade mig. Sånt är väl hjärtevärmande? 🙂