Vardagsplock

Ny huvudkategori 2.7.2014

av

6.2 – Lördagsnöjen

Jag har köpt en filt, haft besök och fjäskat för julrosorna. Mia har stört siestan.

Köpt en filt
Igår såg jag på teve att Unicef tyckte vi ska bidra med en filt till flyktingbarn som fryser. Genom att SMSa till 16499 och skriva Lapsi bekostar man en filt à 7 €.

Det ville jag gärna göra. Och hoppas förstås att bidraget verkligen går till uppgett ändamål! Man börjar bli rätt så luttrad efter allt man hör och läser om missbruk av bidragsmedel.

Välkommet besök
Strax efter lunch idag dök han upp, vår lottokupongs‑ och torkad fiskleverantör, dvs Vik Husse. Idag hade han fått order om att inte ta med sig nåt i doppväg, så han överräckte i stället en kartong med må­nads­re­gis­ter.

JulgubbeAtt han visste att jag behövde månadsregister berodde på att jag ringde honom i torsdags och bad honom svänga in till Pappersboden och köpa ett gäng. Jag kunde visserligen få dom skickade per post, men på det här sättet slapp jag portot. ”Man får inte vara dum, då blir man anställd på posten” för att citera ett uttryck jag lärde mig i Sverige.

Eftermiddagen förlöpte under te‑, respektive kaffedrickande och samtal om bland annat djur­kom­mu­ni­ka­tion, julgubben(!) och kamferdroppar. Ett och annat barndomsminne hann vi också med. Det var där kamferdropparna kom in i sammanhanget.

I vår ålder har man ju en del att minnas – förutsatt att man kommer i håg vad man varit med om. Ett särdeles utmärkt sätt att fördriva en gråmulen lör­dags­efter­mid­dag på. Tack igen för besöket! 🙂

Julrosorna tar sig
Efter avslutat besök tittade jag till julrosorna som jag ställde ner i snön bland syrenbuskarna för ett tag sen (se inlägg 28.1.2016). Trots att marken var frusen ser dom ut att ta sig och är klart piggare än dom var inomhus.

Jag tyckte ändå synd om dom så jag beslöt lägga på mer mull runt ”fötterna”. Hoppas dom upp­skattar min omsorg.

Mia stört siestan
Förutsatt att jag inte är klädd i ”gå-bort-kläder” vill Mia för det mesta följa med mig ut, oavsett väder. Det ville hon idag också.

EkorreNär jag öppnade dörren till uthuset infann hon sig blixtsnabbt. Uppe på bodvinden finns näm­ligen intressanta dofter, så hon klättrade genast upp för stegen.

Medan jag öste upp mull i en bunke till julrosorna hörde jag henne rumstera där uppe och vips fick jag syn på en vettskrämd ekorre som hade blivit störd i sin siesta. Tack vare att dörren stod på glänt såg den sin chans att sätta sig i säkerhet och pep i väg ut.

Det uppfattade Mia, men hon är ju inte riktigt lika bra på att klättra som ekorren så hon fick nöja sig med att se den försvinna ur synhåll. Jag försökte övertyga henne om att det inte var nån idé att sitta kvar och vänta tills den kom tillbaka, men hon var svårövertalad.

Till slut klättrade jag upp några steg så jag fick tag i henne, tog henne i famn och klättrade ner igen. Hon spejade förhoppningsfullt ut genom dörren, men ekorren hade förstås försvunnit för länge sen, så det blev ingen ekorrstek just idag.

PS. Det blev sorkstek i stället.

av

4.2 – Vad glad man blir…

… av romantik, bekanta ansikten, oväntat besök, mängdrabatt, en glad hälsning och omtanke.

AmorRomantik
Igår fick jag höra talas om en spirande romans av en dam som har en bra bit kvar till min mogna ålder. Hon berättade att hon har fått en (mycket) äldre beundrare som uppvaktar henne flitigt. Visst är det lite gulligt att man har ”gnistan” kvar ännu på äldre dar?

Bekanta ansikten
Igår kväll klockan 18 såg jag många bekanta ansikten runt bordet. Av de nio kursdeltagarna var det bara två jag inte kände sen tidigare. De flesta har gått flera av mina kurser så det kändes tryggt och hemtamt att vidarebefordra nya kunskaper.

Oväntat besök
Efter lunch idag fick jag oväntat besök. Min före detta ”bonuspappa” tittade in en stund. I vår by be­höver man inte ringa och boka tid. Om man inte råkar vara hemma återkommer besökaren en annan dag.

Så var fallet idag. Bonuspappan hade tänkt hälsa på i förrgår, men då var jag var inte hemma. Roligt att se honom pigg och kry.

Mängdrabatt
I förmiddags beställde jag 10 fiskburgare hos Holmbergs Café och lovade hämta dom vid 14-tiden. För att inte vara oartig mot bonuspappan lät jag mig bli försenad med en halv timme.

MunkKassen stod färdigpackad då jag kom och jag var beredd att betala. Då frågade delägarinnan om det var nåt mer? Det hade jag inte haft en tanke på, men när hon nu frågade så… Då det gäller ätbart är jag ju inte så svårövertalad.

Två croissanter och en dagsfärsk syltmunk fick hon också stoppa ner. Där­med för­kla­ra­de jag mig nöjd och halade fram plånboken.

När hon slagit in beloppen sa hon helt oväntat: ”Munken får du på köpet som mängd­ra­batt.” Tänk att så lite kan göra en så glad. 🙂

En glad hälsning
Nästa glädjeskutt inträffade i ”stora korsningen” i byn då jag kom hem tillbaka. Längst upp på krönet möttes jag av en glatt leende bybo som höjde handen till hälsning då han såg mig. Att bli hälsad med ett stort leende fick mig också att le resten av  vägen hem.

Omtanke
Medan jag plockade ut mina kassar ur Silverpilen kom väglagets ordförande gående nerför skogs­stigen så vi bytte några ord. Innan han gick vidare undrade han om jag är tvungen att värma disk‑­ och tvättvatten?

OmtankeSenast vi sågs höll jag nämligen på att fylla på en dunk med dricksvatten från brunnen ute på gården så han trodde förstås att det var min enda vattenkälla. Jag förklarade att allt vatten utom dricks­vatt­net kommer från sjön sen början på 1960-talet och att jag har en varmvattenberedare som rymmer 20 liter.

”Så bra” tyckte han. Han hade funderat på hur jag klarade mig. Sånt är väl hjärtevärmande? 🙂

av

2.2 – Ovanligt

Jag har hämtat ut vinsterna, varit huslig, spetsat gröten, fintrimmat och rörts till tårar.

LottoHämtat ut vinsterna
Idag hämtade jag ut båda mina Lotto-vinster. Fyra rätt två veckor i rad måste väl vara lite ovanligt? Men så är det också ett proffs som har lottat. Tack igen snälla Vik Husse! 🙂

Huslig
I förrgår insåg jag att det var hög tid att diska igen. Efter sommagrannen psykologens snabbvisit satte jag i gång. Nu är diskbänksutrymmet klart mycket större ett litet tag framöver.

Igår blev jag less på dammråttorna och lät dom obönhörligen uppslukas av min högröstade damm­sugare. Därmed är min huslighetskvota uppfylld för den här månaden(?).

Spetsat gröten
Som belöning för min huslighet fick jag gröt till middag, den som jag gjorde reklam för i inlägget den 28.1. Fast den här gången spetsade jag den med vispgrädde.

Efter de fattiga riddarna i lördags återstod en snutt vispad grädde som inte skulle stå sig så länge till så jag rörde ner den i gröten. Inte alls dumt!

FintrimningFintrimmat
Timmarna före kvällsnyheterna gick åt till fin­trim­ning av presentationen till morgondagens kurs. Efter moget övervägande beslöt jag hoppa över detaljerna i ett par punkter gällande säkerhet och under­håll.

Jag tvivlar på att kursdeltagarna har behållning/intresse av nätverksprofiler och vissa inställningar i samband med öppna trådlösa nätverk? Den som trots allt vill grotta i ämnet får använda sig av länken till anvisningarna jag skickar.

Rörd till tårar
I eftermiddags infann jag mig hos Trollkarlen för att vara hjälpreda i samband med fotoöverföring från telefon till dator. Som ”förskottsbetalning” – eller möjligen muta? – fick jag kaffe och ”fyllkaka” (tårta).

När överföring och repetition av bildredigeringen var avslutad blev jag bjuden på karaokeversionen av ”Love Me Tender” som tack för hjälpen. Den låten har jag förstås hört ett antal gånger tidigare, men just idag rörde den mig till tårar.

Och varför då undrar du? Jo, dels för att orden i sången berörde mig och dels för att nån ville göra sig omaket att sjunga den bara för mig. För mig är kärlek mellan goda vänner lika dyrbar som den mellan parterna i en kärleksrelation. Tack igen min kära vän! 🙂

av

30.1 – Arbete, nöje och omvärld

Jag är beredd, har haft besök och läst två synnerligen intressanta böcker.

W10-kursBeredd
Igår arbetade jag intensivt hela eftermiddagen och halva kvällen. Framåt halv åtta var jag nöjd. Materialet för fem kurstillfällen var klart, nu återstod bara lite finlir.

Efter dagens besök finputsade jag en del och ställde in animeringen för presentationen. Nu känner jag mig fullt beredd att träffa kurs­del­ta­gar­na på onsdag. Och skulle jag komma på nåt mer som behöver justeras, har jag tre dar till på mig. Skön känsla. 🙂

Besök
Idag stod te-besök och lätt datorsupport på agendan. Då den första koppen var urdrucken vidtog en del inställningar och uppdateringar på den medhavda datorn samt en användarinstruktion. Sen fort­satte vi samtalet och fick en påtår.

Intressant bok 1
Om jag minns rätt, var det nån av mina FB-vänner som tipsade om en av Jared Diamonds böcker. Sen jag hade läst sammandraget tyckte jag ändå att boken Collapse – How Societies Choose to Fail or Succeed var mer läsvärd.

För ett tag sen läste jag ut den och fick mig många tankeställare under tiden. Som världen ser ut nu, är det inte längre fråga om att enstaka samhällen/nationer riskerar gå under, utan hela vår planet! I slutet av boken är författaren försiktigt optimistisk trots allt, men som vi alla(?) vet, brinner det i knu­tar­na om vi ska kunna vända utvecklingen.

Boken har funnits på svenska hos bokus.com ser jag, men är tyvärr slut på förlaget. Hos Adlibris finns ingen av hans böcker på svenska, men väl fyra på finska om man inte vill eller kan läsa originalspråket.

För att kunna levaIntressant bok 2
Efter den dystra läsningen fortsatte jag med en lika dyster sannberättelse om författaren, då en 13-årig flicka, som våren 2007 påbörjade sin flykt från Nordkorea: För att kunna leva av Yeonmi Park.

Eftersom landet är mer eller mindre hermetiskt tillslutet stillar jag min nyfikenhet med böcker som beskriver förhållandena som invånarna tvingas leva under. Jag har tidigare skrivit om flykten från ett fångläger och hittade ytterligare en flykthistoria som nu är sparad i Min önskelista hos Adlibris: Nordkorea – Nio år på flykt från helvetet.

Jag är oändligt tacksam över att inte vara född i det landet! Frågan är hur länge till dikta­turen och de män­nisko­för­ned­ran­de förhållandena kan fortsätta?

av

28.1 – Från nypressat till kursmaterial

Jag har pressat, städat datorn, plockat bort julrester, uppvaktat i efterskott, har en ny favorit och förbereder kurs.

NypressatPressat
I tisdags började vintern regna bort. Min utevistelse be­grän­sa­de sig därför till posthämtning. Men det fanns ju att göra inomhus. Pressa byxor och jumprar (tröjor) till exempel.

Undrar hur många som gör det nuförtiden? Hur som helst var det nödvändigt tyckte jag. Ylle­jump­rarna blev som nya.

Städat datorn
Under tiden jag pressade kläderna, fick SpyHunter veckostäda datorn, eller rättare sagt kolla om den behövde städas. Jag använder programmet som komplement till F-Secure.

Windows Defender (Microsofts gratisprogram) sägs göra samma sak men har fått ganska dåliga betyg i dom tester jag läst. Dessutom har jag tidigare upplevt att F-Secure inte kommer så bra överens med Defender så jag har avaktiverat det. Den här gången hittades inga skadliga filer, men oftast hittas minst ett par, tre stycken.

Plockat bort julrester
Det var ju ett tag sen jul, men på Udden har juldukarna fått ligga kvar i vardagsrummet ända tills nu. Men igår tog jag mig äntligen i kragen så nu ligger dom prydligt hoprullade i ”dukskåpet” till nästa jul.

JuldukAv julblommorna var det inte mycket kvar längre, dom fick åka ut på blomkyrkogården bredvid dasset. Två julrosor hade jag ännu inte lyckats ta död på helt och hållet så jag petade ner dom i snön. Hur dom ska klara sig där vet jag inte, marken var frusen, men inne skulle dom garanterat ha dött så jag såg ingen annan möjlighet.

Uppvaktat i efterskott
För att inte behöva ge mig ut i eventuell halka igår, ringde jag och gratulerade i stället. Före detta grannen fyllde nämligen år. Idag uppvaktade jag i efterskott eftersom jag ändå var tvungen att proviantera.

Snölagret har krympt betydligt på tomten och både byvägen och stora vägen var bara efter allt regn så det var inga som helst problem att ta sig fram med dubbfria däck. På fötterna hade jag däremot för­sett mig med dubbar om, utifall att, men det var helt onödigt. Jag hittade bara enstaka isfläckar och dom hade gått att undvika.

Ny favorit
Det händer mycket sällan att jag kokar gröt, i så fall på havregryn, trots att jag egentligen gillar gröt. För ett tag sen fick jag syn på Saarioinens färdigkokta, ekologiska gröt gjord på speltvete och havre­kross så jag beslöt pröva den.

GrötDen blev klart godkänd som ny favorit. Dock värmer jag den inte i mikron utan i kastrull på spisen. Om man är saltälskare som jag, krävs att man tillsätter lite mer, men i övrigt är den mycket smaklig tycker jag. Säkerligen också nyttigare än de processade havregrynen jag har i skafferiet.

Förbereder kurs
Åtta anmälda till kursen som börjar den 3.2 innebär att det är hög tid att sovra i materialet. Hittills har det legat utspritt i OneNote på diverse sidor, men kräver alltså att jag strukturerar det och plockar ut det väsentligaste.

Det är faktiskt mycket som är nytt/ändrat i Windows 10, både jämfört med Windows 7 och 8.1. För­mod­ligen hinner vi inte gå igenom alla nyheter i detalj, men jag kan åt­min­sto­ne upplysa den som är intresserad av att grotta vidare om var man i så fall hittar relevant info.

av

25.1 – Fullträffar och nitar

Jag har vunnit igen, är inte insnöad, har gått på en nit och njuter av vyerna. Mia har varit på avvänjning.

Vunnit igen
Tänk att i lördags vann jag på Lotto – igen! Fast det såg jag inte förrän jag fick ett grattismejl av den som bekostar mitt spelande. Det är jätteroligt att spela på andras bekostnad. Dessutom får jag be­hålla alla vinster under 1.000 €. Eller var det möjligen 10.000 rentav?

SnöfågelInte insnöad
Igår fick vi snö mest hela dagen, men insnöad är jag inte. Åtminstone inte beroende på snön. 😉 För närvarande är snödjupet 22 cm enligt mina mätningar.

Alla gångar var röjda efter tre timmars skottande och vår ”väg­mäs­tare” såg till att byvägen var lättframkomlig. Idag hade han också varit i farten såg jag när jag kom hem. Eminent service!

Gått på en nit
I fredags stötte jag ihop med en före detta kurs­del­ta­gare i Genböle-butiken. Hon behövde assistans med sin dator så vi kom överens om att jag skulle besöka henne idag på eftermiddagen.

När hon beskrev problemet trodde jag genast att jag hade lösningen, men där gick jag på en nit. Windows 10 har slarvat bort hennes användarkonto och det var tji att komma åt det, åtminstone med mina begränsade kunskaper. Tråkigt att inte kunna hjälpa henne, men lyckligtvis finns det lokala proffs.

Njuter av vyerna
När jag kom hem röjde jag trapptaket igen. Dels för att snön börjar bli ganska blöt och dels för att det känns bättre att göra det under kontrollerade former i stället för att ha en kompakt snövall att ta hand om.

Vintervy 2Då var jag klar stod jag kvar på trappan en god stund och njöt av vyerna. Det var helt vindstilla idag också, så all snö ligger kvar på träd och buskar. Det finns då ingen på den här planeten som skulle kunna övertala mig att flytta till ett snöfritt klimat! Sååå ljuvligt.

I morgon lär det vara slut på ögonfägnaden om MI har rätt – vinden återkommer och har med sig regn och blöt­grader. Ich.

Mia på avvänjning
Bara för att eliminera möjligheten att hennes mjölk­drickan­de är orsak till pälskliandet har hon fått avstå i en vecka. Men det har bevisligen ingen inverkan. Eventuell matallergi hos katter yttrar sig för övrigt genom eksem runt nosen har jag läst mig till och också hört av veterinären, så symtomen stämmer inte.

Hennes klåda har som vanligt minskat märkbart under vintern och pälsen på ryggen börjar återta sitt normala utseende, men då och då biter och river hon fortfarande. Tur att det är vinter ett tag till.

Mia på trappan

av

23.1 – Omväxling förnöjer

Jag har varit effektiv, haft tidig väckning, trevligt besök, levererat flyttgods och haft trevligt besök igen.

Effektiv
Som motvikt till tidigare – och senare – dagars ineffektivitet, var jag effektiv i hela två och en halv timme i förr­går. Jag tvättade en hel maskin med tröjor, frostade av frysen, arkiverade de sista två månaderna för 2015 och tömde 2010 års pärm för att göra plats för 2016.

FrysTvättmaskinen gjorde förstås tvättjobbet, men avfrostning och arkivering krävde ju viss hand­på­lägg­ning. Temperaturen var idealisk för avfrostning: -14,1°. Jag behövde bara ställa ut backarna på trap­pan under tiden som frysen tinade och kunde sortera papper i väntan på det.

I god tid före väntat besök var jag klar. Duktig flicka.

Tidig väckning
Igår blev det fel på min fyrbenta väckarklocka. Klockan sju tyckte hon det var dags att kliva upp, vilket inte har hänt de senaste 2-3 månaderna. Tvärtom, oftast har det varit jag som väckt ”väckar­klockan”.

Nåväl, jag bet i det sura äpplet och masade mig motvilligt upp. Det kändes onödigt svalt i huset så jag tände en brasa i köksspisen och fixade frukost medan Mia gick ut en kort vända. När hon kom in till­baka ville hon också ha frukost, sen gick hon raka vägen och la sig på sängen.

Smart kisse. Vem sjutton vill vara ute i -19°? Ett par timmar senare gjorde jag henne sällskap och så snusade vi gott fram till halv tolv.

RevisorTrevligt besök
Innan besökarna anlände hann jag utan problem hämta mat hos Kerstin och bli fin i håret. Strax efter 17 dök dom upp som avtalat, verk­sam­hets­gran­ska­ren och hans sambo.

Väglagets handlingar överräcktes tillsammans med granskningsrapporten och väglaget fick beröm för god ordning på räkenskaper och välskrivna protokoll. Det är bestämt första gången, så det värmde att höra.

Resten av besöket ägnades åt kaffe och trevlig samvaro förhöjd av ett par skvättar konjak innan paret tackade för sig och knallade hemåt. Klart trevligare avslut än inledning på dagen.

Levererat flyttgods
På dagens agenda stod leverans av bland annat tallrikar som har flyttat en hel del… Först från ÖoB-affären i Östersund där dom köptes i slutet av 1990-talet till min då­va­ran­de arbetsplats, några år senare vidare till köksskåpen på Fältjägargränd och därefter till Udden 2007.

TallrikarNu är tallrikarna slutflyttade för min del. I fort­sätt­nin­gen ska dom användas av en syrisk familj som kommer till Dalsbruk den 2.2.

Det behövdes också matskedar, leksaker och galgar stod det i FB-gruppens inlägg, så tallrikarna kom­pletterades med ett halvt dussin skedar, tre små mjukisdjur och ett antal galgar. Röda Korsets lokala representanter tog välvilligt hand om attiraljerna och tackade för bidraget.

Trevligt besök igen
Eftermiddagen tillbringades i som vanligt trevligt tedrickande sällskap. För ovanlighetens skull gick vi loss på Holmbergs kalasgoda fisk­burgare innan vi mumsade i oss saltfria tilltugg.

Strax före skymningen ansåg vi oss klara med dagens ”ventileringar” och därmed tog vår besökare farväl för den här gången. Ännu en omväxlande och trevlig dag i raden. 🙂

av

18.1 – Trevligt värre

Jag har premiärsparkat, besökt verksamhetsgranskaren, röjt trapptaket, givit av­verk­nings­in­struk­tio­ner och fått underskrift.

Premiärsparkat
Vid halv ett-snåret igår hade jag bestämt mig. Jag lyfte ut sparken i stället för skidorna. I min stora optimism trodde jag att snömängden på isen inte var större än att det gick att sparka över till andra sidan viken. Jag trodde fullständigt fel.

IsbanaMen loppet var ändå inte kört. Tack vare goda grannens insats med fyrhjulingens schaktblad fanns en ut­märkt bana att ta sig fram på. Tack igen för den! Jag bar ut sparken till banan och sparkade av hjärtans lust tills jag var i närheten av bryggan hos grannen på udden mittemot.

För att inte vara ett hinder i trafiken parkerade jag sparken vid sidan om banan och tog sen till apost­la­häs­tarna. Den som eventuellt ser mina spår måtte tro att en totalförvirrad människa har varit i far­ten. Mina försök att gena lämnade spår både kors och tvärs.

Men fram kom jag och prick 12.59 nådde jag ytterdörren till målet för utflykten. Jag hade lovat över­lämna väg­lagets material till verksamhetsgranskaren vid 13-tiden.

Besök hos verksamhetsgranskaren
Jag blev vänligt mottagen av frun i huset redan i farstun och instruerades att ta in alla ytterkläder. Inne skakade jag tass med verksamhetsgranskaren och fick frågan om jag har varit i huset tidigare?

”För ungefär 50 år sen” svarade jag innan jag kom på att jag visst har varit in som hastigt en gång senare. Eftersom jag hade på känn att huset bör vara i ungefär samma ålder som Udden frågade jag i min tur om det fanns några uppgifter på hur gammalt det är?

SparkenVärdparet visste berätta att den äldsta belagda uppgiften är 1875, men att huset grund­reno­ve­ra­des 1950. Eftersom Udden också är byggt i slutet av 1800-talet stämde min aning riktigt bra.

Efter den inledningen överlämnade jag väglagets material till herrn i huset. Han hade en kommentar om bokslutet men såg ut att i övrigt vara nöjd med räken­skaper och dokumentation. Tills på fredag skulle han vara klar med granskningen lovade han.

Sen blev det kaffe med dopp i köket där vi satt och allmänt prat i nån timme innan jag sparkade hemåt igen. Vissa väglagsuppdrag är trevligare än andra. 🙂

För säkerhets skull parkerade jag sparken på bryggan. Annars kanske jag glömmer den tills det är öppet vatten igen och jag får fiska upp den från sjöbotten.

TrapptaketRöjt trapptaket
Vis av tidigare års dåliga erfarenheter beslöt jag röja snön från trapptaket när jag kom hem. Än så länge är snön lätthanterlig men om det blir tö är jobbet tredubbelt så tungt och tidsödande.

Jag tycker fortfarande att min i övrigt förnämliga snöraka är felkonstruerad i ett avseende. Den kant som ska ligga an mot taket borde vara rak för att få ett bättre grepp om snön. Men det är väl en karl (med annan typ av tak?) som har konstruerat den förstår jag. 😉

Avverkningsinstruktioner
Strax före 12 idag ringde en man och sa att han kommer om ca en kvart, så jag fick bråttom att byta ut morgonrocken mot annan klädsel för att kunna följa med ut och lämna anvisningar. Killen som kom skulle nämligen göra en avverkningsinspektion.

Efter pulsande i snön från östra till västra stranden avslutade han med att fotografera och lovade närmare besked inom kort.

Fått underskrift
Just när jag hade tänkt företa en försenad morgontoalett ringde väglagets ordförande. Passade det om han kom och granskade protokollet i samband med sin dagliga runda? Självklart passade det. Jag är väldigt anpassningsbar för det mesta.

Före underskriften diskuterade vi en del detaljer i budgeten för 2016, respektive fjolårets utfall. Och efter ett par smärre ändringar i protokollet skrev han under det. Sen drack vi kaffe och pratade om annat. Som sagt, väglagsuppdrag kan vara riktigt trevliga. 🙂

av

16.1 – Många plus och ett minus

Jag har klarat snöskottning och vedhämtning, lunchat ”på stan” och reflekterat över mina med­män­niskor.

NyskottatKlarat snöskottning
I förrgår krävde snömängden en liten insats med snösläde och -raka. För att inte sabotera onsdagens behandling tog jag det lugnt och försiktigt. Den fluffiga snön underlättade jobbet.

Klarat vedhämtning
Eftersom jag inte visste vad som räknas som bära/lyfta tungt, tog jag det säkra före det osäkra och bar in fyra vedträn åt gången ända tills jag kom på att snösläden var idealisk för ändamålet. Den kunde jag lasta med ved och dra efter mig, sen bar jag in en mindre mängd åt gången. Problemet löst. 🙂

Ännu bättre lyckades vedhämtningen igår kväll. Tack vare den hjälpsamme unge mannen som var på besök har jag nu ved för minst ett par dar framåt. Efter det kan jag utan tvivel återgå till mina vanliga vedhämtningsrutiner.

Lunch ”på stan”
Igår blev det bråttom. Jag hade tänkt kliva upp vid nio, men vaknade först en timme senare och klockan tolv hade jag lovat vara på plats 25 km bort för att äta lunch med en mysig person som jag inte träffar så ofta. Innan dess behövde jag värma upp Silverpilen och hade dessutom ett par ärenden att uträtta.

LunchFör att varsko henne ringde jag och frågade om det var OK att jag kom en kvart-tjugo över? Jadå, det gick så bra sa hon. Exakt kl 12 var jag på plats.

Det där slår sällan fel. Om jag förvarnar om en för­se­ning hinner jag i tid, men om jag inte hade ringt hade jag garanterat blivit försenad. Lustigt fenomen.

Lunchen intogs på Café Adéle och var lika god som alltid. Jag var för all del inte hungrig, jag hade ju nyligen ätit frukost, men jag klämde ner en liten portion ändå medan vi pratade om ditt och datt.

Reflekterat över mina medmänniskor
Visst är det märkligt att en del människor man träffar alltid är glada och positiva, medan andra kon­sekvent luftar sitt missnöje och beklagar sig? Och dom som verkligen har anledning gör det sällan har jag märkt. Ingenting blir väl bättre av att man är negativ?

SurDet blev väldigt tydligt just igår. Alla jag träffade under dagen utstrålade positiva vibbar – utom en. En man som jag inte kan minnas att jag nånsin sett le, än mindre hört säga nåt positivt nånsin. Alltid lika butter och sur. Är det inte fel på det ena så är det på det andra.

Igår var det snön. Vi råkade packa våra inköp samtidigt i samma kassa och följdes åt ut ur butiken. Jag hade tänkt nöja mig med att hälsa för att slippa höra klagolåten, men så lätt skulle jag inte slippa undan… ”Nu vräker snön ner igen och jag som hade skottat överallt igår” beklagade han sig.

Tja, vad svarar man på det? Att det är högst normalt med snöfall den här årstiden? Att vi alla är ut­satta för samma väder och prövningar? Eller att han i så fall borde göra nåt åt det usla vädret?

Att falla in i hans klagan föll mig aldrig in. Några tröstande ord hade jag inte heller på lager. Det är förresten ingen idé har jag lärt mig. Såna människor hittar bara på nåt annat att beklaga sig över.

GladSom tur är drabbas jag sällan av negativitetsspridarna. Ingen i vän­‑ och bekantskapskretsen tillhör ”minusmänniskorna”. Tvärtom! I regel lyckas min umgängeskrets få mig på gott humör.

Senast idag har jag förlängt mitt liv genom hjärtliga skratt tack vare en slagfärdig och humoristisk besökare. Tack för det! 🙂

av

13.1 – Färdigfixat

Jag har fixat T och ), diskat fjolårsdisken, blir blöt i kanten och har varit utanför reviret.

Fixat T och )
Mitt tangentbord börjar bli slitet igen. De tangenter som används mest har bara rester av be­teck­nin­gen kvar, fast det kan jag stå ut med, jag vet vilka dom är. Då är det värre när vissa tangenter kärvar eller upphör fungera.

TgbI förrgår kärvade T:et. Det krävdes extra kraft för att kunna skriva T (jag är väldigt lätt på handen när jag skriver). För att om möjligt lista ut orsaken, lyfte jag på ”tangent­locket”. På det här tangentbordet lossnar tan­gen­ter­na inte helt, utan sitter delvis fast trots att man lyfter på dom.

Under T:et hittade jag ett hårstrå. Helt klart ett av mina egna, så Mia är oskyldig. Det räckte tydligen för att förhindra normalt anslag. Samma feno­men uppstod med ) igår, så jag lättade på den tan­gen­ten också. Ytterligare ett hårstrå.

Då jag nån gång städar brukar jag dammsuga (och torka av) tangenterna för att få bort damm, brödsmulor och allt annat som ramlat ner mellan och under dom, men antingen var hårstråna färska eller så hade dom kilat in sig så att dom inte följde med i julstädningen. Nu är tangentbordet sitt gamla jag igen.

Taika-koppDiskat fjolårsdisken
Förutom tangentservice behövdes kärlservice. Medan jag diskade mina röda Taika-koppar slog det mig att dom användes i fjol. Trots det hade jag bara ett bestick, två matskedar och en tallrik och inga kastruller.

Här hushållas det minsann med kärl‑ och bestickanvändningen. Om man kommer på besök ofta, är chansen stor att man får dricka ur samma mugg som förra gången. 😀

Blöt i kanten
Fotsid morgonrock är idealiskt vintertid. Utom när man går i snö. Nu har det kommit så mycket snö att morgonrocken släpar i snön när jag hämtar morgontidningen och/eller posten. Jag kanske bör tillägga att jag utöver morgonrocken har på mig jacka, öronmuffar, handskar och mina högskaftade Jalas-stövlar. En syn som kan skrämma (eller roa) vem som helst.

Obehaget inträffar när jag kommer in och drar av mig stövlarna. Snön på morgonrocksfållen smälter och den blöta fållen slår mot anklarna när jag går. Lyckligtvis är det övergående. Än så länge har jag inte minusgrader på golvet så den torkar ganska fort. 🙂

JäsenkorjausUtanför reviret
I förmiddags blev jag tvungen att förflytta mig utanför det normala reviret igen. Jag hade en tid att passa på fastlandet för att få den återstående ”kroppsjusteringen”.

Tack vare att vår ”vägmästare” hade röjt byvägen igår och en tillfällig paus i snöandet var bilföret klart godkänt. Jag an­län­de till Bjärnå före utsatt tid och blev mottagen med ett vänligt leende som alltid.

Hon är så himla rar och go’ min ”jäsenkorjaaja”. Dessutom uträttar hon underverk med alla kotor, leder, senor och muskler. Om jag var tio år yngre skulle jag mycket väl kunna tänka mig att utbilda mig inom samma område.

Hemfärden var lika lättkörd. Och förhållningsordern den samma som förra gången: Ta det lugnt och låt bli att bära tungt under de närmaste tre dagarna. Hur jag då löser vedhämtningen vet jag inte riktigt, men än så länge har jag så jag klarar mig.