Vardagsplock

Ny huvudkategori 2.7.2014

av

2.9 – Huvudsaker och solbad

Jag har återfått mitt vanliga utseende, varit på möte, återlämnat en bok och sett mig nödd att klippa gräs. Mia fortsätter solbada.

Återfått utseendet
Och på tredje dagen hände det sig att Uddmor återfick sitt vanliga utseende. Svullnaden runt ögat släppte äntligen. Histec gjorde avsedd verkan, men för att gardera mig tog jag en tablett igår också.

Dragegården 2

På möte
Igår kl 17 hade styrelsen i hembygdsföreningen möte i Dragegården. Det blev lika långt som jag misstänkte – tre timmar. Fast med tanke på att dagordningen innehöll 17 punkter var det fullt förståeligt. Nu gäller det bara att skriva protokollet innan jag hinner glömma detaljerna.

På grund av andra planerade aktiviteter blir det tidigast på söndag, men jag får väl konsultera mötes­ord­fö­randen om det är nåt jag har glömt.

SensommarbukettÅterlämnat en bok
I eftermiddags åkte jag tillbaka med ”Ölmos-boken” (Byn vid havet) jag hade lånat av den rara damen som jag tidigare benämnt ”mommo”. Hon är ingalunda mommo till mig men väl till herr och fru grannens svärson. Alltid lika roligt att hälsa på och prata med henne en stund.

Hon lånade gärna ut fler böcker om vår vackra skärgård så när jag är klar med universum(!) ska jag gärna läsa Utöar härnäst.

Med mig hem hade jag också vallmofrön och en stor bukett sensommarblommor från hennes trädgård. Inte bara trevlig utan också oerhört generös således. 🙂

Nödd att klippa gräs
Jag fattar inte hur det kommer sig att just gräset framför ”entrén” växer så fort? För att hitta in­gån­gen såg jag mig nödd och tvungen att klippa gräset när jag kom hem i eftermiddags. Men bara där, så det var fort gjort. Fuskigt värre men den som ogillar det får gärna klippa resten!

Mia fortsätter solbada
I eftermiddags tog Mia siesta på taket till pumphuset som fortfarande var solbelyst. I övrigt börjar skuggorna bli långa.

Mia solar 2

av

29.8 – Oanade följder

Sen i morse förstår jag delvis hur histaminintoleranta har det.

Förra söndagen blev jag som bekant getingstucken (se inlägg 27.8). Två (av fyra) stick resulterade i svullnad och klåda, men besvären skulle gå över på en vecka. Igår kändes det som om det gick åt rätt håll, men i morse var överdelen av min vänstra ansiktshalva i värre skick än någonsin så jag åkte till apoteket för att köpa antihistamin.

Jag har förstås googlat på vad getinggift innehåller: ”Giftet är basiskt, eftersom det innehåller mycket histamin samt serotonin, vilket inte finns i biets gift.” Källa: Vitaviva-info. Båda ämnen är välbekanta för våra kroppar men ett överskott av histamin kan överbelasta immunförsvaret och orsaka en allergisk reaktion.

HistecI mitt fall är reaktionen begränsad till området för getingsticket, dvs vänster tinning och insidan av vänster arm. Armen besvärar mig inte särskilt men f n är tinningen och närliggande område kraftigt svullna. Vänster öga är nästan helt igenmurat. Området hettar och kliar dessutom. Enligt vad jag läst är det just histaminet som orsakar klådan men kan lindras med kallt omslag.

Att symtomen blev värre under helgen kommer sig av att jag har fyllt på med sånt som innehåller histamin: ”Histamin bildas i mat när den mognar, lagras, röks eller jäser.” står det på en annan blogg jag hittat om histaminintolerans. Utöver allt annat borde jag också ha avstått från choklad och dagens frukostmackor.

Och medan jag åt min uppvärmda spagettisås läste jag att man ska låta bli att värma upp matrester eftersom det bildas mycket histamin i dom. Just så. I min okunskap har jag ökat intaget och belastar immunförsvaret ytterligare. :/

När det gäller vin, som jag också drack några glas i helgen, säger Livsmedelsverket i Sverige däremot så här:

”Halterna av histamin och tyramin i vin har oftast varit låga i de analyser man gjort. Halter av histamin i vin har inte kunna sammankopplas med överkänslighetsreaktioner. Däremot är det troligt att det finns andra ämnen i vin som påverkar kroppens egen frisättning eller omsättning av histamin hos känsliga personer. Det kan då ge symtom som vid en överkänslighetsreaktion. Om man äter flera sorters mat som innehåller biogena aminer samtidigt, förstärks effekten. En del personer får till exempel besvär om de dricker vin i samband med att de äter ost.”

Eftersom man bara får ta en antihistamintablett per dag har jag än så länge inte upplevt nån verkan. Eller så kanske symtomen hade varit ännu värre om jag inte tagit den? ”Du måste tala med läkare om du inte mår bättre eller om du mår sämre efter 3 dagar” står det i packsedeln, så om ett par dar har jag facit.

av

27.8 – Nästan livat

Jag har slitit på hammocken, träffat snoken, umgåtts med vattenvarelser, fått en present, städat arkiv och utmanat getingarna.

LektyrSlitit på hammocken
Både i tisdags och onsdags kunde jag vila middag i hammocken. Det är något alldeles speciellt med att ligga ute. Man känner värmen från vår närmaste stjärna, hör vindens sus, fågelkvitter och insektsurr. 🙂

Träffat snoken
På väg till siktdjupsmätningen i onsdags överraskade jag snoken som låg och solade på bryggan. Den fick förstås bråttom att flytta på sig så jag väntade tills den hade försvunnit utom synhåll.

Trots att den rör sig i vatten vill den tydligen inte ta sig vatten över huvudet. Vem vill det förresten? 😉 Den kunde mycket väl ha hoppat ner eller släppt ner kroppen i vattnet, men föredrog att åla sig ner längs bryggstolpen tills den fick vattenkontakt. Snokar kan kanske inte hoppa när jag tänker efter?

Mia var lyckligtvis inte på plats just då så vi slapp konfrontation. När hon dök upp hade snoken redan försvunnit.

SjökläddUmgåtts med vattenvarelser
Efter siktdjupsmätningen beslöt jag ta i tu med sommarens återstående projekt – röja vass i ”ham­nen”. Den här gången rustade jag mig i ärvda fiskarstövlar innan jag började umgås med skräddare, vatten­kvalster, sländor, cyanobakterier och allehanda andra vattenorganismer.

Arbetet löpte på bra ända tills jag upptäckte att den ena stöveln läckte, men jag lät mig inte hindras. När vattnet började sippra in ovanför stövelkragarna och jag blev blöt i ändan bestämde jag att det fick duga. Dom få stråna längst ut kan jag leva med eller klippa av från båten vid tillfälle.

Present 2Fått en present
I torsdags hade jag diverse Kimito-ärenden som avslutades med en träff med f d klasskompisen och hans sambo på Villa Lande över en kopp kaffe. Efter en stund drog sambon upp ett vackert omslaget paket och önskade mig en skön höst.

Jag blev alldeles gråtfärdig över gesten… Varför skulle jag ha en present? Jag minns inte vad hon svarade men tog förstås tacksamt emot paketet. Jag valde att inte öppna det men hörde att det kluckade när jag skakade på det så jag anade mig till innehållet.

Paketet visade sig innehålla en flaska med nyttig vätska: Brandy med honung. Jag var tvungen att genast smaka några droppar för att kolla om honungssmaken verkligen kändes. Det gjorde den faktiskt så den lär nog ”gå åt i hushållet” för att citera f d bonuspappan.

Idun 1912Städat arkiv
I måndags inleddes arkivstädningen/-inventeringen i Dragegården och fortsatte i går. Oj, vad många intressanta fynd vi gjorde! Det som imponerade mest på mig var ett exemplar av Pro Finlandia-adressen från 1918 (länken enbart på finska).

Inbundna exemplar av tidningen Idun från 1912 var onekligen också lite spännande även om jag inte bläddrade i dem desto mer just den här gången.

Utmanat getingarna
I eftermiddags beslöt jag utmana getingarna. Skottkärran stod och väntade på tömning och min lilla lie låg kvar där jag i panik hade slängt den (se inlägg 22.8).

När jag hade täckt in mig i skyddande kläder från topp till tå och tagit på mygghatten var jag beredd. Det blev en antiklimax, getingarna sågs inte till. Så då vräkte jag kvistlasset över deras bo som hämnd för deras stick förra gången.

Det satte lite fart på dom, men den här gången var dom inte alls lika aggressiva. Troligen märkte dom att dom inte hade en chans att komma åt mig. 😀

av

22.8 – Uddens zoo och annat

Jag har skrämt en mårdhund, gått loss med kvisttången, retat en getingfamilj, fått blåbärspaj och undrar igen över en sak. Mia har gjort en ny bekantskap.

Skrämt en mårdhund
När jag gick ut i verandan i lördags kväll vid 21-tiden fick jag syn på en maffig mårdhund genom fön­stret. Den spatserade i godan ro längs sommargrannens häck och lät sig inte störas av att jag öppnade ytterdörren.

Jag stängde kvickt, gick in för att hämta kameran och öppnade igen. Mårdhunden var fortfarande inom synhåll. Dom nerfallna äpplena från vildäppelträdet lockade antagligen. Men just då jag stod beredd med kameran fick den syn på mig och fann för gott att raskt lubba i väg ner mot stranden. Nån bild blev det alltså inte den här gången.

Det stör mig att dom är så hemtama att dom inte bryr sig annat än när dom råkar få syn på mig. 😦

HäckenGått loss med kvisttången
Igår gick jag loss på grannens häck med kvisttången. Nu är kvistarna så långa och hänger så lågt på en del ställen att jag måste väja när jag klipper gräset trots att det är en gräsremsa och ett litet dike emellan.

Tre högar åstadkom jag. En kort stund lekte jag med tanken att hiva över dom på grannens sida, men så gör man ju inte. Jag är trots allt behäftad med en viss uppfostran.

Retat en getingfamilj
Innan jag retade getingarna blev jag själv uppretad. Pyspunka på stora skottkärran var ju himla onö­digt, men jag beslöt att kvis­tar­na inte var så tunga så jag tog den ändå.

Bästa stället att göra av med dom var min ”kvistgömma” en liten bit från stranden. Men för att ta mig dit måste jag först klä mig så att jag kunde slå bort alla nässlor och tistlar som frodas där utan att bränna eller sticka mig.

Mitt bland kvistarna såg jag till min förtret en lönn som börjat växa och drog resolut upp den. Det fick en getingsvärm att anfalla mig. Dom bodde tydligen i närheten av lönnroten.

GetingarSnabbt som ögat kutade jag i väg bort, men ett antal ilskna getingar gav sig inte. Fyra hann sticka mig innan jag plockade bort dom sista två som hade trasslat in sig i håret när jag fäktade vilt. Det var inte ett dugg skönt kan jag lugnt påstå. 😦

Två av betten ömmar och kliar fortfarande infernaliskt och på insidan av armen kan jag känna en stor bula. Till all lycka är jag inte allergisk, då hade jag nog inte skrivit det här inlägget!

Fått blåbärspaj
Som plåster på såren fick jag njuta av en nybakad, fortfarande varm blåbärspaj med vaniljsås som El-Tigerns fru hade med sig när hon kom nån timme senare. Tack igen! 🙂

Undrar igen…?
Kan nån förklara för mig vad det är för skillnad mellan tajts och långkalsonger för damer? Jag ser då ingen som helst skillnad?

Mia har gjort en ny bekantskap
När jag klippte gräset i fredags ”ramlade” jag över en ekspinnarlarv nästan mitt på den nyklippta gräsmattan. Jag tyckte den hade så långt att krypa till skyddande gräs så jag tog upp den och placerade den vid framsidan av huset.

Lagom tills den hade bestämt att kusten var klar och rullade ut sig igen kom Mia farande och undrade vem jag pratade med? Hon kunde förstås inte låta bli att putta på den med tassen så den var tvungen att rulla i hop sig igen den lilla stackar’n, men hon skadade den lyckligtvis inte. Fjärilslarver är mysiga tycker vi båda. 🙂

Mia och larven

av

20.8 – Från VIP-service till tallsåpa

Jag har fått VIP-service igen, besökt ”tippen”, rationaliserat, ”repriserat” kortbyxor och gräsklippning, umgåtts och ätit en konstgjord middag.

Parker GelVIP-service igen
Nu ska ni få höra vilken eminent service jag fick igen (se inlägg 30.4.2016) hos Pappersboden härom dagen. Det kallar jag VIP-service!

Mitt förråd av Parker Gel-patroner är på upphällningen så jag beslöt höra mig för i god tid om jag lokalt kan få tag på nya och mejlade Leila på Pappersboden. Nej, såna hade hon inte i lager men åtog sig att höra sig för bland sina leverantörer.

Redan dagen efter fick jag ett positivt svar, hur många ville jag ha? Styckepriset var 4,95. Jag var beredd på att köpa ett helt dussin, men beslöt nöja mig med ett halvt. Och så la jag till: ”Om jag förstår dig rätt är styckpriset det samma oavsett hur många jag beställer?”

På den frågan fick jag det här hjärtevärmande svaret: ”Räknade ut åt dig ett förmånligt pris – jag håller inte dessa pennor i mitt lager men beställer gärna till då du åter behöver. Pennorna torde finnas här på tisdag-onsdag. Meddelar dig då de finns i Pappersboden.” Visst blir man glad och tacksam över sån service?

Besökt ”tippen”
I torsdags hälsade jag äntligen på hos Kimitoöns Sorteringsstation, dvs den bemannade soptippen, för att bli av med mina grovsopor. Jag har samlat ett bra tag och sett på dom med onda ögon lika länge, så det var skönt att bli av med dom!

SinipiikaRationaliserat
När jag kom hem fick jag för mig att jag skulle putsa fönstren i verandan. Men bara på utsidan. För det ändamålet använder jag Sinipiika. Det gick ju som en dans så jag drog av båda köks­fön­stren också.

Resultatet blev lite vattendropps-prickigt, men jämfört med hur fönstren såg ut innan var det en av­se­värd förbättring. När andan faller på ska jag putsa ordentligt.

Repris på kortbyxor och gräsklippning
Dom senaste dagarna har känts kyliga, men igår var det läge för kortbyxor och linne igen. Och gräs­klippning. Om vattnet hade varit ett par grader varmare hade jag säkert tagit en simtur också.

Umgåtts
”Veckobesöket” infann sig vanlig tid idag också med tillhörande brödpåse. Och hör och häpna, det gick bra att sitta i bersån!

En del vita molntussar skymde solen tidvis, men temperaturen höll sig ändå på godkänd nivå. Så där umgicks vi några timmar medan vi åt och drack och avhandlade diverse samtalsämnen på låg och hög nivå. Ett klart godkänt tidsfördriv. 🙂

SoppaÄtit en konstgjord middag
I brist på annat tog jag fram en ”industri-soppa” till middagen. Saarioinen kallar den ”Fisksoppa med regnbågslax”. Antar dom menar regnbågsforell?

Efter att ha smakat på den konstaterade jag att den var så gott som smakbefriad så jag beslöt piffa upp den med mera salt och dill. Det gjorde nu ingen större skillnad. Lite desperat tog jag fram Pirkkas djupfrysta vitlöksräkor ur frysen och pytsade i ett antal.

Soppan fick definitivt smak, men tyvärr en obeskrivlig sådan. Närmast associerade jag till tallsåpa trots att jag inte har smakat på den. Aldrig mer en sån soppa! 😦

av

17.8 – Av eller på

Jag brukar påstå att jag antingen är av eller på. I söndags var jag i av-läge, i måndags på, i tisdags av och idag halvt på.

Av-läge, söndag
Mia hade mage att väcka mig tio över fem i söndags, så jag steg upp, släppte ut henne och åt frukost. Efter det vidtog datorpyssel. Utforskaren betedde sig knepigt så jag gjorde en sys­tem­åter­ställ­ning – som tyvärr inte hjälpte ett dugg. En SFC (System File Check) rättade däremot till problemet.

HanddukarDet enda nyttiga jag uträttade i övrigt var att städa ”handduksskåpet”. Ett halvdussin badhanddukar och småhanddukar lades i en påse som jag lämnade in till klädinsamlingen igår. Nu har jag bättre plats och bättre ordning ett tag.

Efter en del hushållsgöromål och lite mat tillbringade jag resten av dagen i Richard Dawkins sällskap, eller hans bok rättare sagt: Illusionen om Gud.

Vi är helt överens om att religioner av alla de slag bör avskaffas, men till skillnad från den här inbitne darwinisten är jag ändå ingen fullblodsateist eftersom jag tror på en del s k övermänskliga fenomen. Intressant nog räknar han inte t ex buddhismen som religion, utan som livsfilosofi. Det hedrar honom.

På-läge, måndag
Väckt av Mia 04:30 i måndags. Då var hon rätt billig kan jag säga. :-/ Men det var bara att bita i hop och masa sig upp ur sängvärmen. Men bara ett par timmar, sen gick vi båda och la oss igen och steg upp igen halv elva.

Fönster‑ och annan putsning (se inlägg 15.8) förbrukade resten av dagen så det var definitivt en på-dag.

SjögräsAv-läge, tisdag
Igår var en av-dag igen. Klockan 9:30 hade jag en ”dejt” med kommunens miljöinspektör som jag hade bett göra en inspektion av växtligheten i sjön och efter lunch hämtade jag mat hos Kerstin.

Nya datorproblem uppstod på eftermiddagen… Datorn hängde sig när jag skulle skriva ett mejl så jag nödgades utföra en Office-reparation. Och när jag väl var klar med den vid halv tre blev det elavbrott till råga på allt elände.

Då blev jag sur. Med boken Byn vid havet i näven intog jag ryggläge i stället. Boken var väldigt intressant så jag läste ut den innan jag somnade och när jag vaknade hade vi el igen. Fiffig lösning eller hur?

Halvt på-läge, onsdag
Idag hade jag lovat dyka upp hos Trollkarlen vid lunchtid för datorsupport. En programlicens behövde förnyas och han behövde repetition av en del handhavanden.

När programlicensen var förnyad tog vi kaffepaus, sen vidtog repetitionen. Vi hann också med att ta en titt på en bärbar dator som fanns i loppisboden innan jag skyndade tillbaka hem för att servera mat till Mia. Vid hemkomsten fick jag höra att jag hade varit borta längre än vanligt, men efter en muta och fylld matskål var jag förlåten. 😀

En stund efter det dök f d ”bonuspappan” upp. Han undrade om jag kände till vem som bott i sommar­grannen psykologens hus efter att mina fosterföräldrar hade sålt det i slutet av 1920- eller början på 1930-talet. Tyvärr var det inget jag kunde svara på, men vi fick ändå en liten pratstund.

Udden-tavla 1944Jag fick däremot svar på min fråga. Jag ville veta om mitt hus fanns innan bonuspappans farfar och farmor flyttade in eller om det var dom som byggde det? Han bekräftade att huset fanns innan och visste också vem som hade bott här då.

Byggnadsåret är alltså fortfarande okänt, jag får nöja mig med slutet av 1800-talet. Tänk om alla gamla hus kunde delge oss sin livshistoria!

(På bilden ses Udden målad 1944 av en faster till sommargrannen psykologens far.)

 

av

13.8 – Verkställning och en fråga

Jag har fått svar på en fråga, jagat en pippi, kapat, trimmat, haft tebesök och är nyfiken.

DvärgstritSvar på en fråga
För ett par dar sen ställde jag frågan vilken sorts strit som ger sig på syrener, i synnerhet den ungerska, i gruppen Naturväktarna på FB. En kunnig dam upplyste mig om att det är Dvärgstrit och la in en länk (på finska) som gav intressant information.

Dvärgstriten (Igutettix oculatus) (se också inlägg 30.8.2012 där du ser larvernas framfart) är en invasiv art som från Moskva spritt sig till S:t Petersburg-trakten och därifrån invandrat till vårt land (vad allt har vi inte fått österifrån!). Den upptäcktes första gången i Finland 1999. Numera är den utbredd i hela södra Finland och att bli av med den helt är tydligen omöjligt. 😦

Jagat en pippi
Gårdagen började ovanligt livat. Mia kom in med en liten pippi som hon släppte på golvet. Fågelungen var vid full vigör och flög genast runt i köket tills den hittade ett lämpligt ställe att landa på strax under taket.

FågeljaktEftersom Mia inte kunde komma åt den, gjorde jag några tappra försök, men jag är ju inte lika snabb som hon så det misslyckades så klart. Till slut råkade fågeln tappa greppet om sitt landningsställe och rasade ner mellan kyskåpet och väggen där jag förvarar strykbrädan.

Den fick sitta kvar ett tag för att ta igen sig tyckte jag, men kom sen på att enda sättet att rädda den var att låta Mia ta den igen och sno den från henne. Sagt och gjort. Planen lyckades och den unga talg­mesen(?) flög lättad sin väg när jag släppte den. 1-0 till matte den här gången.

Kapat och trimmat
Efter lunch igår tog jag i tu med ”slutavverkningen” av syrenerna nedanför vardagsrummet som pla­nerat. Vädret var helt på min sida: 16-18°, frisk vind och sol. Det kunde gott ha varit kallare eller mindre sol – svetten rann innan jag var färdig.

För fyra år sen kapade jag dom tydligen senast till ungefär samma höjd. Fördelen med att inte ta ner dom helt är att det blir grönt fortare, men nackdelen är förstås att det blir fler kvistar att kapa. Ett par stammar var jag tvungen att såga av, grentången rådde inte på dom längre.

UtsiktTänk om jag den här gången skulle vara så smart att jag håller efter tillväxten varje år hinner dom bli så höga att dom stör utsikten? Återstår att se hur det går med den föresatsen?

När jag hade städat upp efter mig, vilket tog en god stund, övergick jag till att trimma snö­bärs­bus­karna utanför sovrumsfönstret som också störde utsikten. Det var fort gjort och eftersom det fort­farande återstod en del av arbetsdagen fortsatte jag med att klippa ner borstspirean som nu har blommat ut i det närmaste.

Tebesök
Gårdagens vackra väder var bokstavligen bortblåst i morse. Stormvindar och regn hade vi fått i stället. Det var inte tal om att duka i bersån den här gången. Inte ens flugorna ville vistas utomhus!

Men veckans tebesök avlöpte lika smidigt i köket. Det överskuggande samtalsämnet för dagen var djur och natur – ett stort och gemensamt intresse. Stämmer det t ex att grävlingar luktar?

Enligt en sommargranne stinker hela huset på grund av att en grävling haft sitt gryte under huset. Att så är fallet bekräftas av bl a sajten gravling.se.

Den som är lika nyfiken som jag kan lyssna till grävlingens läten tack vare forskarna i Oxford som har spelat in 16 ljud (långt ner på sidan). :-). Inget av dom jag kan påstå att jag känner igen, men kanske ändå har hört utan att veta vem det tillhör?

Nyfiken
På tal om nyfiken… Är det nån som kan upplysa om vad det är som flöt omkring i stranden för ett par dar sen? Nåt som förekommer i sötvatten, men vad?

Fråga

av

11.8 – Tur/otur med vädret

Jag har haft besök, överlämnat hö, upplevt sjögång, kapat syrener och blivit arbetsbefriad.

KöketBesök
På tisdag eftermiddag kom så föreningens kassör som avtalat (se inlägg 8.8). ”Så fint du har det, vilket härligt ställe!” tyckte hon, så jag kunde andas ut. 😉 Tyvärr blåste det väldans friska vindar så vi var hänvisade till köket, men det gick ju bra det också.

Överlämnat hö
Vid fem-snåret ringde en man som var beredd att hämta höet som vi satte på stör i söndags. Via öns bytesbörs på FB hade jag varit i kontakt med hans fru som talade om att hon gärna övertog höet till familjens kanin(er?). Där hade vi tur.

En timme senare träffades vi på Dragegården, där han ”skyfflade” över höet i sin släpvagn och åkte i väg. Den felkonstruerade höstören (se inlägg 8.8) fick därmed komma hem till Udden igen.

Upplevt sjögång
Igår var det dags för siktdjupsmätning igen. Den sydvästliga vinden var nästan lika hård som på tisdagen, men det hindrade mig inte. Snarare såg jag det som en utmaning.

SjögångNär jag hade passerat Hästholmen upp­lev­de jag riktig sjögång för första gången på länge på vår fina sjö. Båten rullade i vågorna och vågkammarna kröntes av skum. Det gällde att ta i med årorna ordentligt annars kom jag ingen vart alls.

Tydligen trasslade ankaret bara in sig i ”sjögräs” för vips som det var hade jag drivit nästan i land under mätningen. Det gjorde förstås att secchi-skivan också drev, så jag kan inte garantera att mät­resultatet blev 100 % rätt men det fick duga under omständigheterna. (Att fotografera i den hårda vinden var också en utmaning! Motiven försvann snabbt.)

Sen stretade jag hemåt igen. På grund av sidovinden höll jag upp mot vinden (som jag har blivit lärd) och tog ny kurs först strax före bryggan. Trots bristande rutin en riktigt snygg landning om jag får säga det själv. 🙂

Kapat syrener
Eftermiddagen tillbringades bland syrenerna vid södra husgaveln. Nu skulle dom ner så jag kan se stigen till stranden åtminstone.

Jag höll på en god stund innan jag gick in för att kolla om utsikten hade ändrats. Det hade den nu inte gjort nämnvärt. Det förtog arbetslusten. Jag åt och la mig att vila middag i stället.

Idag hade jag tänkt fortsätta efter att ha uträttat en del ärenden, men kan ni tänka er att just precis när jag kom fram till syrenerna började det regna! Skuren var visserligen över på några minuter, men att trängas med våta blad är ju ingen höjdare så jag ansåg mig arbetsbefriad. Men i morgon kanske jobbet blir klart?

av

8.8 – Omprioriteringar

Det har varit bersåväder, jag har städat i stället för, satt hö på stör och klippt gräs i stället för.

MorgonsolBersåväder
I lördags väckte Mia mig 05:15. I stället för att gå tillbaka och lägga mig som jag brukar när jag släppt ut henne tidigt, beslöt jag plåga min kropp med att stiga upp.

Jag hade med andra ord gott om tid att duka i bersån tills Vik Husse skulle anlända vid lunchtid. Hur jag fördrev tiden minns jag inte riktigt längre, men av fotodatum och ‑klock­slag vet jag att jag gjorde en fotorunda på tomten. Det var i alla fall nätt och jämnt att jag hann duka innan det var dags.

Bersåvädret varierade från strålande sol till mörka moln, men vi slapp åtminstone regn och behövde absolut inte frysa.

VerandaskåpetStädat i stället för..
Jag hade inga som helst planer på att städa skåp i söndags. Det var viktigare att ta vara på det vackra vädret och se till att kapa syrenerna nedanför ”södra salongen”. Snart ser jag inte ut längre.

Så vad gör jag? Jo, innan jag ens fått på mig kläderna började jag plocka ut innehållet från skåpet i verandan. Märkligt hur snabbt det går att prioritera om. Städningen behövdes för all del, så det är skönt att den är gjord, men syrenerna var alltså fortsatt okapade.

Satt hö på stör
Jaha, säger en vän av ordning, städningen kunde väl inte ta hela dagen i anspråk? Nej, det förstås. Klockan tre var jag klar och klädde äntligen på mig.

En timme senare ringde hembygdsföreningens vice ordförande. Han hade kollat hur det stod till med vårt hö vid Dragegården och tyckte det var lagom torrt att sätta på stör. En halv timme senare infann jag mig med järnspett, höstör och ‑gaffel.

Hö på störInnan jag gav mig av skruvade jag fast en tvärslå som fattades på den enda höstören som Udden kunde uppbringa. När vice ordf fick syn på den utbrast han: ”Men tvärslån sitter ju i fel ända!”. Just så. Jag har tydligen bara sett höfyllda eller upp‑ och nervända störar tidigare. :-/

Problemlösare som jag är, tyckte jag att det var enklast att vända stören upp och ner. I brist på alter­nativ, godkändes förslaget. Den blev lite vinglig när vi fyllt den med hö, men idag stod den i alla fall upprätt fortfarande såg jag då jag körde förbi.

Och så var det det där med högaffeln. ”Brukar du sätta hö på stör med grep?” undrade vice ordf. Usch, vad pinsamt. I hastigheten hade jag tagit med mig en grep. Jag råkar ha tre olika modeller i olika ålder. Men det gick det också med lite god vilja.

Det visade sig senare att mitt synminne var rätt, jag äger visst en högaffel, men dess värre har skaftet brustit så den hade inte gjort så stor nytta. Men till nästa höäng ska den vara fixad!

Efter det var arbetsdagen slut. Eller arbetslusten rättare sagt, så jag gjorde kväll.

Klippt gräs i stället för…
Första prioritet för dagen var ett butiksbesök, men sen skulle jag minsann ta i tu med syrenerna! Fast när jag kom hem slog det mig att jag nog borde klippa gräset i stället.

Nyklippt 3Idag kom jag överens med hembygdsföreningens kassör att hon skulle komma på besök i morgon eftermiddag i ett föreningsärende. Hon har aldrig varit på Udden tidigare så jag kände att hon borde få ett hyfsat första intryck.

I regel tar jag inte hänsyn till mina besökare – om det inte duger får dom väl gå hem igen – men när man kommer första gången ska det se någorlunda ut tycker jag. I all synnerhet efter att jag sett hur prydliga hennes gräsmattor och blomland är! Så jag struntade i syrenerna igen och klippte gräset i stället.

Inomhus ser det ut som vanligt. Jag räknar stenhårt med att det goda intrycket ska bestå efter an­blicken utomhus och hålla i sig under titten inomhus. 😀

av

5.8 – Njutbart

Jag är imponerad, har ätit kräftor och varit på tiggarstråt. Mia stretchar.

Imponerad
För några dar sen hade jag ärende till herr grannen. När jag var på väg att gå blev jag tipsad om att ta en titt ”halvvägs upp i backen”.

VägvisareJag blev stående där rätt länge. Snyggare vägskyltar tror jag inte att jag nånsin har sett! Herr grannen är inte bara händig, han har också ett välutvecklat estetiskt sinne och är dessutom begåvad med humor.

Jag log brett när jag läste skyltarna. Ingen risk för att man ska tappa bort sig på dom här ägorna! 😀

Det var förresten inte bara vägvisarna som var snygga, stolpen var ett konstverk i sig – åttkantig med en fint bearbetad finish. En del människor har många strängar på sin lyra, vi andra får nöja oss med att beundra resultaten.

Ätit kräftor
Gårdagen inleddes med busväder, men lagom till kräftskivan hade det regnat färdigt och solen visade sig. Värdparet bestod av Råttan/Väduren och hennes man som tillbringar ett par veckor i sin fin­länd­ska ”datja”.

Det är första gången jag har ätit kräftor vid eftermiddagskaffetid, men vad är det som säger att man inte kan göra det? Det gick alldeles utmärkt och smakade absolut lika bra som kvällstid!

På tiggarstråt
I tant Agdas recept på inlagd gurka står det att man ska fylla botten på burken med dill­kronor. Alla andra ingredienser hade jag, men inte just dillkronor.

På förmiddagen idag ringde jag till ”mommo” för att tigga till mig dillkronor. Jag visste att hon har gott om dom sen mitt senaste besök och i butiken hade dom inga i onsdags.

ZinniaVi kom överens om att jag skulle dyka upp efter besöket hos frissan så skulle hon bjuda på efter­middagskaffe. Det tackade jag gärna ja till.

Till kaffet bjöd hon på nybakta semlor (småfrallor) och en jättegod bärpaj med vispad grädde till. Hembakat är alltid bäst!

Efter påtår och en stunds trevligt småprat förflyttade vi oss till hennes odlingar. Det man ser först är ett blom­hav i en mängd olika sorter och kulörer. Man kunde gott tro att hon har blomförsäljning som yrke men hon odlar dom för sitt eget nöjes skull och för att glädja andra talade hon om. Bättre moti­ve­ring än så är väl svårt att hitta!

Förutom en präktig bukett dillkronor fick jag med mig två härliga blombuketter, den ena med rosa malva som ”huvudingrediens” och den andra med zinnia. Båda lika vackra förstås. Några fula blommor känner jag inte till förresten – alla är vackra på sitt sätt.

Mia stretchar
Precis som alla andra katter stretchar Mia när hon har sovit. På just den här bilden kunde man gott tro att hon har nåt annat för sig, men jag går i god för att hon bara sträckte på sig innan hon hoppade ner. 😀

Mia stretchar