Vardagsplock

Ny huvudkategori 2.7.2014

av

19.3 – Från slaskfat till ödlor

Slaskfatet är uppgraderat, jag har fått ett modellerbjudande och strandröjningen är avslutad. Husse har varit i arbetstagen och fått plättar. Mia har hittat ödlor.

Slaskfatet uppgraderat
För ett bra tag sen undrade Husse varför jag inte använder ett slaskämbar i stället för det fulla fatet som jag balanserar med när det ska tömmas? Det var ju en himla bra fråga som jag inte hade nåt svar på. Att jag inte har tänkt på det tidigare, jag som är så fiffig (ibland)?

Sen dess har det spygröna slaskfatet uppgraderats till ett marinblått ämbar och töm­nin­gen har under­lättats betydligt. Dessutom rymmer det mer än fatet så det har blivit glesare mellan tömningarna.

Modellerbjudande
I onsdags blev jag hejdad utanför Räpylä i Dalsbruk av en man som undrade vad jag har för mig lördagen den 25.3? ”Då har jag besök” svarade jag och frågade vad det gällde.

Mannens fru skulle ordna en modevisning den dagen och behövde modeller. Jag skulle passa bra för uppdraget tyckte han. Egot sträckte förtjust på sig, men förnuftet segrade så jag avböjde hövligt(!) men bestämt. ”Kom om du kan på lördag kl 10” tyckte mannen.

Strandröjningen avslutad
Igår hördes ljudet av en motorsåg på tomten igen. Nu hade turen kommit till dom gamla syre­ner­na som har kamouflerat dasset och komposthögen. Mina grannar på udden mittemot har således full koll på när jag sitter på dass i fortsättningen. 😀

Idag avhämtades grävmaskinen som f n har fullgjort sitt uppdrag. Resten blir längre fram i vår. Därmed är den hett efterlängtade strand­röj­ningen avslutad och dom gamla syre­ner­na har fått chansen att skjuta nya skott. På min in­rådan kapades dom nämligen inte längs med fotknölarna utan har kvar en del av stammen.

Husse i arbetstagen
I fredags eftermiddag återvände Husse till Udden och blev förstås varmt välkomnad av båda sina damer. Dagen till ära var huset nystädat, så han kände inte riktigt igen sig först men vande sig snart. 😀

Både igår och idag har han klätt sig i arbetskläder, greppat ”vesurin” (lövhackan) och gett sig av till slänten på husets västra sida. Bland allt ris efter röjningen ligger också kvistar som är grova nog att använda till ved som vi vill ta rätt på.

Fått plättar
Både Husse och jag gillar plättar. Vem gör inte det förresten? Med mig i flytten hade jag en plätt­panna men jag var osäker på var den höll till när vi pratade om plättar.

Medan Husse var ute och jobbade letade jag rätt på den. Den låg (helt logiskt) på samma ställe som gjutjärnsgrytan och stekpannorna så det var fort gjort. När han kom in frågade jag om han ville ha plättar till dessert efter dagens middag? Det ville han. Jag också.

Söndagsmiddagen avslutades alltså med plättar stekta på köksspisen och givetvis serverade med sylt, respektive strösocker och vispad grädde till. Mums. Förra gången jag stekte plättar var nån gång på 90-talet tror jag, men dom gamla takterna sitter tydligen i fortfarande. 🙂

Mia har hittat ödlor
Av allt att döma har ödlorna vaknat. I torsdags kom Mia in i verandan med den första ödlan jag har sett i år. Ett par timmar senare kom hon in med en till.

Dess värre var deras öde beseglat. Båda hamnade i hennes mage utan pardon.
(Bilden är från sommaren 2012)

av

16.3 – Bedrövligt

Jag har tagit mitt straff. Och varit ohövlig.

Tagit mitt straff
Varför åker man drygt 179 km när man kunde ha klarat sig med 50? Enkelt. Det beror på att man är (mer än lovligt) glömsk. Men idag har jag tagit mitt straff. 😦

Härom dagen slog det mig plötsligt att jag inte har besiktat Silverpilen i år. I fjol var jag en dag för sen och det var i slutet av mars mindes jag. När jag kollade visade det sig vara den 23.3, alltså hög tid att boka tid.

I vanliga fall beställer jag tid i Kimito. Det kostar ju betydligt mer att åka till Åbo, Salo eller Ekenäs om man ser till reskostnaden. Men dess värre fanns det ingen tid i Kimito före den 22.3 så jag valde Ekenäs idag kl 14:20 i stället.

Som vanligt följde jag med in i besiktningshallen. Alla mätvärden var bra, bortsett från att den högra strålkastaren lyser lite för högt, men det var OK tyckte besiktningsmannen. Samma trevliga kille som jag hade i Kimito i fjol. Han tyckte dock att jag gott kunde dammsuga bort alla löv och barr i motor­utrymmet. 😀

Värre blev det när han kom till underredet och fick syn på ett läckande gummiskydd. Och ännu värre när han kon­sta­te­ra­de att styrstagsänden behöver bytas. Alltså underkände han Silverpilen – precis som i fjol – men det är ju ingalunda hans fel.

Silverpilen med tillhörande chaufför är alltså nyligen hemkomna från långturen. Hade jag åkt till Salo i stället hade resan blivit 18 km kortare insåg jag på hemvägen då jag läste avståndsskyltarna. Men det var det värt. Nu fick jag ju prata svenska och hade dessutom en bekant besiktningsman.

Varit ohövlig
På vägen mellan Bjärnå och Kimito satt jag och funderade på om jag skulle svänga in till butiken i Kimito? Mina magnesiumtabletter är snart slut. Strax före Brusaby bestämde jag mig och åkte in vid avtaget till rondellen.

När jag kom in i butiken och med bestämda steg gick mot hyllan med kosttillskott fick jag syn på ett bekant ansikte som jag först inte kunde placera. Men sen slog det mig – det var ju ex nr 1!

Jag töjde på smilbanden och hejade, men stannade inte för att höra hur han har det nuförtiden. Ytterst ohövligt tycker jag.

Det är minst ett par år sen vi sågs senast så jag kunde gott ha bytt några ord. Men jag får väl ta igen det om vi ses en annan gång.

Lika ohövlig var jag då jag passerade ”Pustis-värdinnan” här i byn och bara vinkade i stället för att stanna och säga hej. Med tanke på hur länge hon har varit borta kunde jag ju ha hälsat henne välkommen tillbaka åtminstone. Bedrövligt uppförande. 😦

av

13.3 – Senaste nytt från Udden

Udden är ljusare än nånsin,  vi har träffat en föreläsare och haft kaffebjudning. Jag har flaggat och haft ett valuppdrag.

Udden ljusare än nånsin
För ett tag sen gav taklampan i köket upp. Plastdelen ovanför kupan hade vittrat sönder, vilket innebar att nedre delen av kupan halkade ner och spred ett mindre praktiskt sken.

Några lampaffärer finns mig veterligen inte här på ön så det blev till att googla. Helst ville jag ha en exakt likadan hissmodell som den gamla men den fick inte vara för dyr.

Husse letade snart rätt på en nätbutik som hade precis vad jag önskade. Förra veckan hämtade jag den på posten och sen mon­te­ra­de Husse den i ett nafs. Ordningen återställd således.

Dock återstår att dämpa ljusstyrkan.  Den 10 watts LED-lampa på 806 lumen som Husse vänligt nog hade införskaffat avslöjar obarmhärtigt minsta lilla rynka (och att jag inte städar värst ofta) så jag har utbett mig om en något lägre ljusstyrka. 😀

Uddens omgivningar har också ljusnat högst betydligt tack vare strandröjningen. Jag njuter i fulla drag varje gång jag ser ut genom fönstren eller knallar runt på tomten. Nu hoppas jag bara att sommargrannen följer exemplet så jag kan se sjön obehindrat också från min plats vid köksbordet.

Träffat en föreläsare
I hembygdsföreningens verksamhetsplan ingår en föreläsning om tiden runt sekelskiftet 1500-1600. Efter många om och men hade vi turen att hitta en lärare i historia här på ön som ville åta sig upp­draget och hade stämt träff med honom i torsdags.

Utgående från det förslag till innehåll som föreningens sekreterare hade skissat på, beslöt vi att göra föreläsningen till en serie på tre med start måndagen den 24.4. Idag gjorde vi klar annonsen, så om du prenumererar på Annonsbladet kommer du att se annonsen den 20.4, alternativt på föreningens FB-sida.

Kaffebjudning
I fredags var det dags för en kaffebjudning igen, den här gången i Tallmo. I vanlig ordning bjöds det på Husses hemlagade gräddtårta. Innan gästerna avvek hade dom också fått salt tilltugg förutom flera goda skratt och det senaste i lokal nyhetsväg. En trevlig efter­mid­dag i trevligt sällskap.

Flaggat
Igår gick Jämtlands ”nationaldag” av stapeln så självfallet hissades den jämtländska flaggan också på Udden. Som tidigare boende i Jämtland vet jag förstås att det finns en ”befrierörelse” som håller hårt på republiken och dess flagga.

Valuppdrag
I förmiddags fick jag ett oväntat och roligt uppdrag. Ville jag åta mig att göra en valaffisch i A5-storlek till en kandidat som ställer upp i kommunalvalet? Text, bild och partilogo skulle komma via mejl.

För säkerhets skull frågade jag när den skulle vara klar. ”Det räcker om den är klar till fredag” svarade beställaren. Tja, det borde jag ju kunna fixa tyckte jag så jag svarade ja.

Eftersom jag fick i stort sett fria händer när det gällde design och layout gjorde jag så gott som ge­nast ett utkast och skickade i väg det. Ett par timmar senare fick jag positiv feedback, dock med önskemål om en jus­te­ring som jag omgående verkställde och fick godkänt på.

100 exemplar av den lilla affischen är nu utskrivna i färg och därmed klara för leverans. Ibland flödar både inspiration och kreativitet. 🙂

av

8.3 – Uddmors bloggande fyller 10 år!

Mitt absolut första blogginlägg skrevs den 8 mars 2007 i Östersund. Så här löd det:

8 mars 2007
Aldrig för sent att lära sig nåt nytt

I dag har jag försökt få tag på ett inköpsvärde för en skogsfastighet i Jämtland. Skatte­verket hänvisade i går till Landsarkivet i Härnösand. Dagens telefonsamtal med en trevlig dam där, har lärt mig att Landsarkivet i Härnösand har lagfarter från 1947 och framåt. För att få tag i en köpehandling som är daterad 1930, blir jag hänvisad till Landsarkivet i Östersund. Att det råkar vara staden jag än så länge bor i gör det hela nästan komiskt.

Dagens viktigaste uppdrag har varit att leta rätt på nyckeln (en lång sexkantig metall­stång) till vinds­luckan i fastigheten. VikingSat behöver nämligen ta sig upp på taket för att byta ut husets antenn till en digital dito.

Det analoga TV-nätet släcks den 14 april här i Jämtland, vilket innebär att styrelsen i Bostadsrättsföreningen har beslutat bekosta digital mottagning för grundutbudet. På så sätt slipper våra boende skaffa egen digitalbox, förutsatt att dom nöjer sig med de fem kanaler vi har tillgång till.

Resten av dagen och kvällen ska jag ägna åt att börja plocka ihop saker som INTE ska med i flytten. Idealet är att det inte blir nåt kvar att flytta. Men den chansen är tyvärr mindre än minimal, med tanke på hur jag är funtad!

Bevisligen ingen pedofil

Fantastiskt! Det finns inga uppgifter om mig i straffregistret i Finland heller! Nu kan jag bevisa att jag är en hederlig medborgare och ett föredöme för alla invandrare i Sverige. Litet sent påtänkt förstås.

Centralskolan i Dalsbruk får originalet på utdraget per post endera dagen, sen återstår bara hälso­kontrollen innan jag är godkänd som timlärare under nästa läsår. Det förut­sät­ter förstås också att jag klarar prövotiden på en månad… Och att de elever som har ”data” som tillval inte ber mig omkonfigurera port 80 eller nåt dylikt. Fast det lär väl inte ingå i kursplanen förmodar jag?

Från Östersund…

 

 

Här huserar jag ytterligare ett tag…

(Bilden tagen av Bo Oscarsson, som också bor i huset.)

… till Udden

 

 

 

 

Håll med om att flytten är motiverad!

av

6.3 – Vårmånadsinledning

Möten och besök, administration, kvistning och fortsättning på strandröjningen har inlett vårmånaden. Jag blir fortsatt bortskämd.

Möten och besök
Vårmånadens första dag inleddes med datorsupport och möte med hem­bygds­fö­re­nin­gens kassör. Eller snarare kaffebjudning med efterföljande möte. Här förenar vi nöje med nytta.

Förra månadens sista dag präglades av besök i Kimito. Dels hos optikern för att kolla min syn och dels hos presumtiva återförsäljare för föreningens nytryckta kondoleans. Ingen tackade nej så det var en lyckad ”turné”.

motePå torsdagen höll föreningens nya styrelse sitt första möte i Tallmo och i fredags hade jag träff med frissan. Förutom klippningen bad jag henne göra ett hål till i ena örat för att känna mig  lite vårfin.

Efter lunch i lördags anlände Vik Husse med sedvanlig bullpåse. Dagens samtalsämnen rörde sig om brygg‑ och staket­kon­struk­tio­ner, fiskemetoder och ‑fångster, respektive blogghistorik. Och så vädret förstås.

Dagens besökare var väglagets ordförande. Hans underskrift krävdes på en handling som ska vara inlämnad inom kort så vi kombinerade eftermiddagskaffe och signatur.

Administration
En hel del tid har gått åt till föreningsadministration den senaste tiden. Bl a protokoll från torsdagens möte, ny layout på bokföringen och diverse annat. På lördagen hann Husse författa ett par pro­jekt­be­skrivningar medan jag ännu sov min skönhetssömn, men i övrigt har jag bidragit efter bästa förmåga.

Kvistning
Mellan varven har vi hunnit kvista en del grenar och grova kvistar som duger till köksved. Det tycker vi båda är skön avkoppling från tanke‑ och skrivbordsarbete.

Arbetspassen har dock blivit ganska korta och för min del rätt så ineffektiva. Jag har inte alls samma snits på arbetet som Husse. Men det beror säkert på att vi använder olika verktyg. 😉

strandrojningStrandröjningen fortsätter uppåt
Sen ett par dar har jag fri sikt också från köksfönstret. Helt fantastiskt! Nu kan jag obehindrat se ut över ”min vik” och kolla vad sjöfåglarna har för sig när dom har återkommit.

Idag på förmiddagen föll dom sista lönnarna intill komposten så nu är backen bakom dasset fri från höga träd som hittills skuggat eftermiddagssolen i bersån. Öppet, ljust och fint blir det. 🙂

Fortsatt bortskämd
Förutom att frukosten står famdukad när jag stiger upp numera, ”försvinner” slask­vatt­net på nåt mirakulöst sätt och dunkarna med dricks­vatten, liksom vedbärarna, är påfyllda utan att jag behöver röra ett finger.

Dessutom har diskandet blivit ett nöje i och med att jag tackade ja till ”samdisk”. På så sätt kan vi umgås samtidigt som kärlen blir rena och arbetet utförs mycket snabbare. Rekommenderas varmt till alla som har en omtänksam livskamrat och som diskar för hand!

Fast den här veckan får jag klara mig själv ett par dar igen… Det finns fler som vill disponera Husses tid. Så möjligen blir det solofrukost vid datorn, odiskat, fylld slaskhink och slut på ved och dricks­vatten. 😀

av

27.2 – Tidsfördriv

Vi har blivit bjudna på mat, varit ”på lokal” och skrämt rådjur. Jag har laddat ner en app och behöver justera.

Bjudna på mat
I torsdags slapp vi matlagningen. Husses närmaste släktingar tillbringade sitt sport­lov i ”fammos” så vi hade turen att bli bjudna på både mat och bastu.

portsideVarit ”på lokal”
Lika enkel blev matlagningen på fredag. Som födelsedagspresent till Trollkarlen bjöd jag på middag på Portside, vilket innebar att den kunde ätas tidigast den 20.2 eftersom stället höll stängt fram till dess.

För att våra respektive också skulle kunna delta, kom vi överens om en fyrklöver. Alla var glada och nöjda med sitt menyval och med kvalitén på maten så det var lyckat.

Vi avstod från efterrätt och åkte i stället i väg hem till Trollkarlen för att dricka kaffe hos honom och sambon. En trevlig middag och ett trevligt avslut på den.

Skrämt rådjur
I lördags gjorde jag det igen. Tog en promenad alltså. När vi mötte ”vägmästaren” härom dagen konstaterade han nämligen att han aldrig tidigare har sett mig gå. 😀

Husse föreslog en solskenspromenad längs vägen till Hammarsboda  eftersom vi befann oss i Tallmo. En bit in i skogen ligger en utfodringsplats som just då besöktes av fyra rådjur som natur­ligt­vis blev skrämda av våra röster och sprang sin väg. Tyvärr hade jag inte kameran med mig, annars hade jag kanske hunnit fånga dom på bild. Men nu vet jag alltså var ”trappberget” ligger.

nokia-7373Laddat ner en app
Igår blev jag nyfiken på Instagram. Trots att min gamla Nokia 7373 inte alls är särskilt smart eller ens har en kamera som tar bilder av bra kvalité.

Hur som helst laddade jag ner appen till datorn och valde att följa en del vänner och bekanta som jag tycker är duktiga på fotografering. Dom flesta var vänliga nog att följa mina bildinlägg också, men dess värre blir det alltså inga om jag inte mot förmodan nyttjar webkameran. :-/

Behöver justera
Av nån outgrundlig anledning saknas kostnader för anskaffning av material i den ekonomimodell som jag har kopierat från boken Yksityisteiden hallinto? Vid dagens möte med väglagets ordförande beslöt vi därför att lägga till en rad för det ovanför Vägunderhåll sammanlagt.

Ändringen påverkar inte bokslutet, men väl Budget & Utfall 2016 som ska ligga till grund för bi­drags­an­sökan till kommunen, så där behövs en justering. Lätt som en plätt att fixa till. 🙂

av

22.2 – Från snö och storm till jubileum

Snön har återvänt, jag har gjort bokslut, ser trädstammarna glesna och firar ett jubileum.

sparSnön har återvänt
När Husse lämnade oss i måndags på förmiddagen täcktes tomten av ett nytillkommet snötäcke. Idag har det fyllts på tack vare/på grund av snöstormen.

Att vistas utomhus är inget nöje kom jag under­fund med under dagens shoppingtur. Under tiden jag baxade in ett ovanligt stort kolli fylldes golvet i bakluckan med ett snölager. Dessutom alldeles i onödan, för paketet fick ändå inte plats och jag hade ingen lust att fälla ner ryggstöden.

Följaktligen snöade det också in i kupén medan jag ställde in kartongen i baksätet. Men, det är smällar man får ta när man bor i det här klimatet.

Bokslut
Efter att ha fullföljt ett kunduppdrag inom ”närområdet” igår, tog jag i tu med väglagets bokslut vid hemkomsten. Det tog sin modiga tid. Mest på grund av att jag inte fick beloppen att stämma på alla ställen. Men nu stämmer dom och bokslutet är klart för granskning.

tradfallningTrädstammarna glesnar
Trädstammarna har glesnat betydligt såg jag när jag kom hem från dagens utflykt. Den här gången på den nordvästra sidan av tomten. En fröjd att se! 🙂

Firar ett jubileum
Idag ska vi fira 4-månaders jubileum så nart Husse dyker upp. Enligt planerna skulle han åter­vända först i morgon, men som omväxling gick uppdragen som på räls så han ringde nyss och anmälde sin ankomst.

Det känns ju lite tonårsaktigt att fira månadsjubiléer, men jag tycker det är storartat att han stått ut med mig så här länge så visst har vi anledning att fira! Exakt hur har jag inte klart för mig men jag antar att han har tänkt ut nåt rafflande? 🙂

av

19.2 – Från stämpling till strandlinje

Vi har ”stämplat”, sett träden falla, bevistat årsmöte, ätit köttsoppa och besökt f d bonuspappan. Mia är förundrad.

”Stämplat”
I onsdags tyckte Husse det var dags att bestämma vilka träd som skulle stå kvar i stranden. I vanliga fall stämplar man dom som ska avverkas, i det här fallet blev det tvärtom. Bara ett fåtal träd fick ett ill­grönt snöre runt stammen.

bjorken-o-alenI ”båthamnen” uppstod diskussion. Husse ville ha kvar den vackra björken, jag ville hellre behålla den gamla alen. I lördags föreslog Vik Husse en kompromiss: Fäll båda träden. Få se hur det blir?

Sett träden falla
Efter lunch i torsdags dök den vidtalade trädfällaren upp. Han hade hunnit sätta i gång arbetet innan vi ens upptäckte att han var på plats. Dom taniga björkarna som växte på sockelruinerna till bastun var redan fällda.

Han fortsatte i rask takt och i fredags kunde vi redan njuta av den oskymda utsikten över sjön (se inlägg 17.2). En snabb och effektiv kille med andra ord. 🙂

Bevistat årsmöte
På torsdag kväll hölls hembygdsföreningens årsmöte i Kärra café. Mötet samlade ett drygt dussin deltagare och den avgående ordföranden tackade för alla år hon haft förtroendet att fungera som föreningens ordförande. Förutom en del ommöbleringar i styrelsen, fick vi en ny ledamot, vilket vi är tacksamma för.

Ätit köttsoppa
Undrar när jag kokade köttsoppa senast? I fredags blev det hur som helst av. Vi tyckte trädfällaren gott kunde få lunch på Udden så han slapp åka hem. Bortsett från att potatisen inte var helt mjuk gick den ju an.

kottsoppaDet visade sig att den hela kryddpepparn var nästan slut så jag tog till svartpeppar i stället. Resultatet blev att buljongen såg ut ungefär som innehållet i slaskfatet. :-/

Besökt f d bonuspappan
Det var ju ett tag sen vi senast hälsade på f d bonuspappan så vi bestämde oss för ett besök i efter­middags. När vi kom fram fick vi också hälsa på skyddslingen och fru grannen som hade hunnit före oss. Det märktes att han blev glad över besöket och gjorde ett betydligt piggare intryck än vid vår senaste visit.

Efter pratstund och eftermiddagskaffe med tilltugg tackade vi för oss och tog den långa vägen hem för att få röra på oss lite mer. På ditvägen tog vi nämligen genvägen genom skogen.

Mia är förundrad
För att föreviga strandröjningen gick jag och Mia ner till stranden vid solnedgången i torsdags. Eftersom träden riskerade falla över båtarna drogs dom ut på isen. Det tyckte Mia var en perfekt utkikspunkt för att studera den nya strandlinjen.

mia-ar-forundrad

av

14.2 – Veckoprogram

Jag har varit huslig, gjort en snöängel, varit kolossalt social, besökt en kund och fått böcklingröra.

Huslig
Förra tisdagen fick jag ett oväntat städryck. Det inskränkte sig dock till badrummet och slutade med att kammen ramlade ner i toaskålen. Lyckligtvis var toaletten rengjord strax innan så ingen större skada var skedd. 😀

dromtartaI torsdags fick jag för mig att jag skulle baka en drömtårta till kommande kaffebjudning. Ett sånt ryck har jag inte upplevt dom senaste 15-20 åren så det kanske var förlåtligt att den inte blev så perfekt rullad som den borde. Undrar förresten om jag nånsin har bakat en drömtårta tidigare…?

Som kronan på verket lagade jag mat igår. Det kändes som om det var länge sen jag gjorde kålgryta och om jag ska lita till Husses omdöme var den fullt ätbar. Att misslyckas med den är förresten ganska svårt när jag tänker efter.

Snöängel
Både i onsdags och i torsdags hann vi med en tur ut på isen. Torsdagens lilla runda begränsades till ”vår vik” som jag redan förmedlat i bildform (9.2).

snoangelI samband med den kom jag på att jag glömt att göra en snöängel i år. Oftast blir den på land, men det gick lika bra på isen. Husse doku­men­te­ra­de den stora händelsen. 🙂

Kolossalt social
I fredags hade vi kaffebjudning på Udden, i lördags var Vik Husse på te (efter en veckas uppehåll) och efter det uppvaktade vi herr grannen som hade födelsedag. I söndags hade vi fullt upp med vass­röj­ning, men igår kväll var det dags för kaffe­bjud­ning igen, så den här dagens stillsamma program kändes väl­kom­met.

Besökt en kund
Vid lunchtid idag hade jag en tid att passa. Halv tolv hade vi kommit överens om att jag skulle dyka upp hos en kund. Programmet för dagen bestod i en fortsättning på mapphantering, bildsortering och säker­hets­ko­pie­ring. Nästa vecka fixar vi resten bestämde vi.

bocklingBöcklingröra
När jag kom hem var Husse i full färd med isstädning. Eller egentligen inte. Herr grannen hade gjort honom sällskap och samtalet rörde sig om bilservice hann jag uppfatta innan jag anslöt. De mesta vassresterna var redan bortstädade, men jag hann trots allt bidra med en liten hög.

Medan Husse gjorde i ordning en böcklingröra tog jag hand om gårdagens (digra) disk. Efter den kunde jag sätta mig vid dukat bord och smörja kråset. Det kändes lyxigt. 🙂

 

av

6.2 – Nya upplevelser

Veden beter sig besynnerligt, vi har haft hundbesök, fått guidning  och besökt ett nytt ställe. Mia gillar höga höjder.

Veden beter sig besynnerligt
Vad är det som gör att lövträdsved (sälg) skjuter gnistor? I bland när jag öppnar spis­luckan möts jag av en gnistkaskad, ett veritabelt miniatyrfyrverkeri. Vad i all sin dar beror det på? Nån som vet?

hundarHundbesök
I lördags hade vi besök av Husses dotter och hennes två hundar. För att bespara Mia ett nerv­samman­brott och hindra henne från eventuella anfallsförsök stängde jag in henne på vinden under tiden.

Det var så klart inte populärt men kändes som det bästa alternativet, både för djurens och för vår del. Hundarna var mycket lydiga och väluppfostrade så dom gjorde inget väsen av sig. Fast Mias matskålar var förstås oemotståndliga och tömdes på nolltid. 😀

Efter avslutat besök fick hon sin frihet igen och företog en mycket noggrann inspektion. Raggen var rest och svansen dubbelt större än vanligt medan hon undersökte dom ovanliga doftspåren.

Att be­sö­karna inte hade inkräktat på hennes sovplatser såg ut att lugna henne och efter en stund kom hon fram till att inga jyckar fanns kvar längre. Men för säkerhets skull gick hon ut och kollade att dom verkligen hade gett sig av. Sen var läget lugnt igen.

Fått guidning
husgrundMålet med gårdagens utflykt var att besöka lokala ruiner från 1600-talet. Som guide hade vi mammas små­kusin som jag nyligen träffade i samband med en kaffebjudning i Tallmo.

Efter en längre åktur genom vackra, välskötta skogar och en kort promenad tog vår guide oss till resterna av ett becksjuderi. Att ruinerna verkligen härrörde från den tidsperioden hade initierade vid Åbo akademi kunnat konstatera genom att analysera fönsterglas, kol och tegel.

Fönsterglaset var av fransk tillverkning och tegelstenarna av holländskt ursprung kom man fram till. I Finland till­verka­des ännu inga röda tegel på den tiden.

Sjuderiet var givetvis kraftigt övervuxet efter så lång tid men det gick ändå att ana sig till var och hur byggnaderna hade varit placerade. En intressant upplevelse, inte minst tack vare vår guide som kunde berätta en del om fyndplatsen på sina ägor.

algI natur‑ och kulturupplevelsen ingick också synen av skogens konung. Fast vår guide bedömde att det var en gammal drottning av färgen att döma. 🙂

Besökt ett nytt ställe
Idag blev det också en utflykt. Ändamålet var att hämta en skylt som Västanfjärds mekaniska verkstad tillverkat för hem­bygds­före­nin­gens räkning. Varken Husse eller jag hade koll på var företaget låg exakt, men vi kom fram till rätt ställe utan problem.

I samband med skyltöverlämnandet fick vi en liten pratstund med ordföranden för Hembygdens vänner i Västanfjärd eftersom han har sin arbetsplats på VMV, så vi fick de facto träffa en ”kollega”. Sen drog vi vidare norrut mot öns norra centrum och välbekanta platser innan vi återvände till Udden.

Mia gillar höga höjder
Rådande väderförhållanden (nysnö och några minusgrader) lockar inte Mia ett dugg. Hon har i stället återgått till att vistas i Uddens högsta skåp som ligger strax under taket. Kylskåpet fungerar som mellanlandning.

(Att hon råkar ha en ”krona” kommer sig av att det står en lampa bakom henne.)

mia-pa-kylskapet