Vardagsplock

Ny huvudkategori 2.7.2014

av

10.5 – Från udda besök till PFA

Vi har haft udda besök i sängen, premiär i bersån, gratulerat, festat på fisk och tjänstgjort. Jag har korrekturläst och ansökt om PFA.

Udda besök i sängen
I fredags bäddade jag rent i sängen. Det undgick inte Mia som omgående hoppade upp och la sig mitt i sängen på underlakanet. När jag en kort stund senare var klar med att dra på påslakanen, upptäckte jag en liten svart prick på underlakanet och inspekterade den närmare.

När jag tog i den, fastnade den på pekfingret och då jag la den i handflatan såg jag att den rörde på sig… En pytteliten, blodsugande igel avgjorde jag resolut och gick ut med den. På vägen dit ändrade jag uppfattning, för nu hade den fått två ”horn” i ena änden av kroppen.

Det var alltså en alldeles harmlös snigelbaby. Den måste ha fastnat i Mias päls och på så sätt följt med in. Den fick hur som helst återvända ut i det fria och bäddningen kunde avslutas utan ytterligare fynd.

Bersåpremiär
På lördagen väntades f d klasskompisen och hans sambo klockan två. Vi funderade hit och dit om vi skulle sitta inne eller drista oss till att sitta i bersån. Det blev bersån och premiär för i år. Ter­mo­me­tern hade krupit upp till dryga 15 grader, så i solen skulle vi säkert ha det varmt.

Det kändes ljuvligt att kunna äta och dricka ute utan att frysa! Solen stekte från molnfri himmel och vinden var hygglig nog att inte ta i onödigt mycket.

Gratulerat
I söndags gratulerade vi fru grannen med anledning av födelsedagen. Barnbarnet fyllde också, men bara ett halvt år än så länge. Kaffebordet dignade som vanligt och gästerna var många, de flesta bekanta, men också ett par nya ansikten.

Festat på fisk
På lördag kväll la vi ut nät som vi vittjade nästa morgon, fångsten kunde du läsa om i föregående inlägg. På söndag kväll festade vi på kokt gädda och abborre med äggsås, mums filibabba.

Jag fick nöjet att äta abborren, Husse åt lika gärna gädda (sa han), men jag tror bestämt att han bara var snäll. 🙂 Jag ”offrade” mig mer än gärna och njöt i fulla drag! Abborre tillhör definitivt en av mina favoritfiskar när det gäller mat.

Tjänstgjort
På måndag kväll gick det andra föredraget av stapeln som hembygdsföreningen anordnade i Kärra café. Uppslutningen var större än förra gången – vi räknade till 46 åhörare! Det var knappt så sittplatserna räckte till, men vi samsades gott.

Den här gången hade en styrelsemedlem bakat och skötte serveringen, disk och städning togs om hand av en annan. Sekreteraren och jag skötte möbleringen, så allt fungerade finfint. Tack igen!

Korrekturläst och ansökt om PFA
I går förmiddag sa Husse: ”Nu klarar du dig till torsdag” efter att han burit in ved och vatten och tömt slaskhinken. Sen vinkade jag av honom och tog itu med diverse föreningsadministration, följd av korrekturläsning.

Idag har korrekturläsningen fortsatt, men först skickade jag en ansökan om utbetalning av PFA, dvs min kommunala pension. Hela 10 kronor per månad får jag så länge jag lever om jag inte väljer ut­be­tal­ning på kortare tid. Det låga beloppet är nu inte så konstigt, jag var kommunalt anställd bara i 10 år och pensionerna är tydligen inte mycket att skryta med.

Och när jag är klar med det här inlägget ska jag fortsätta korrekturläsa igen ett par timmar så jag kan uträtta annat i morgon. 🙂

av

4.5 – Tänk så det kan bli…

Vi har inte firat 1 maj, men haft städtalko och möte. Jag har tappat vimpeln och känt mig stressad.

Inte firat 1 maj
På fredagens födelsedagskalas träffade jag en avlägsen släkting som behövde handräckning med datorn. Vi kom överens om att han skulle få hjälp 1 maj och infann oss därför vid 14-snåret. Det doftade nybakat när vi steg in.

Handräckningen visade sig vara av det allra enklaste slaget och utförd på en halv minut, så vi fick snabbt flytta oss till kaffebordet. Där satt vi sedan i allsköns ro och pokulerade en bra stund innan vi gick på ”sight-seeing” i nybygget intill.

Därefter åkte vi tillbaka till Udden där mitt dåliga samvete väntade i form av korrekturläsning. Ett uppdrag som jag nyligen åtagit mig trots att tiden är knapp.

Städtalko och möte
Prick kl 10 på tisdagen samlades hembygdsföreningens styrelse på Dragegården för att genomföra den årliga städtalkon. Det fejades och putsades både ute och inne i knappt tre timmar innan vi bänkade oss för styrelsemötet.

Mötet genomfördes på en dryg timme, men innan vi hade plockat undan och kommit i väg var klockan redan halv tre, så där gick den dagen.

Tappat vimpeln
När jag kom hem (Husse hade ärenden på annat håll) vidtog diverse påkallat småpyssel och en kort stund senare dök ”vägmästaren” upp i ett ärende. Medan vi stod ute och pratade påpekade han plötsligt att flagglinan tycktes ha gått av.

Jag trodde han skojade, men såg sen att linan hängde över syrenbuskarna. Frågan var då vart vimpeln hade blåst i väg?

Mysteriet löste sig ganska snart. Linan hade inte alls gått av, det var knuten till vimpeln som hade lossnat. Då Husse kom talade jag om vad som hänt och en kort stund senare fick vi syn på vimpeln. Den hängde högt upp i en tall.

Fyndig som han är våran Husse, tog han en lång kvist från vedhögen, försåg den med en böjd spik och kunde på så sätt peta ner vimpeln. För min del kunde den gott ha fått vara kvar i tallen. Jag noterade redan för ett tag sen att den var trasig i änden och behövde bytas ut.

Känt mig stressad
Idag har jag känt mig jättestressad. Mest på grund av det kalasfina vädret. Utejobben är inte avklarade och inne väntade ett antal arbetsuppgifter… Vad skulle jag prioritera?

Efter att ha hämtat mat hos Kerstin och gjort ett snabbt nerslag i butiken, valde jag att strunta i finvädret för att i stället kasta mig över de­kla­ra­tio­ner­na. Som tidigare var två redan ifyllda och således enkla att hantera, men företagsdeklarationen krävde i vanlig ordning hand­på­lägg­ning. Det gick ändå rätt smärtfritt tack vare mitt Excel-blad, så kl 16.49 var den inlämnad.

Föreningens webbsajt påkallade också ett ingrepp. Det fick bli avkopplingen efter sifferövningarna. Och sen var det ju bloggen som jag inte har hunnit med på flera dar… Och så väntar förstås korrektur­läsningen på en fortsättning.

Tänk om jag kunde vara bättre på att delegera och säga nej. Suck. 😦

av

28.4 – Hektiskt

Jag har bakat(!), förberett föredrag, kreerat i morgonrock, städat, tjänstgjort och nedkommit med en förkylning.

Bakat(!)
I måndags skedde ett under. Jag bakade bullar till kvällens evenemang. Det har jag inte gjort sen 90-talet så det var minst sagt spännande att se om dom gamla takterna satt i.

Det gjorde dom faktiskt, men av nån anledning jäste bullarna inte i ugnen riktigt som dom skulle, vilket innebar att man gott kunde använda dom som mordvapen – dom blev ganska platta och nog så ”krispiga” på ytan.

Smaken var det för all del inget fel på. Och alla som smakade var vänliga nog att tycka att dom var fullt ätbara så jag lät mig övertygas, men jag har inga planer på att upprepa bedriften dom närmaste tio åren!

Förberett föredrag
Försedd med mina nybakta bullar låste jag upp föredragslokalen ganska exakt 17:00 i sällskap av en styrelse­medlem. Övriga i styrelsen anslöt strax efter. Dragsfjärds hembygdsförenings första före­drag i serien Kimito-ön vid sekelskiftet 1500-1600 skulle gå av stapeln en timme senare så det gällde att möblera och fixa kaffe, respektive te till åhörarna.

Vi blev glatt överraskade över antalet personer som dök upp – drygt ett 20-tal. Det hade vi inte väntat oss så det får vi beteckna som succé. Förhoppningsvis kommer minst lika många till nästa föredrag den 8.5!

Kreerat i morgonrock
På tisdagen ”hann” jag inte klä på mig. Vid lunchtid dök El-Tigerns fru upp i ett ärende och tackade intet ont anande ja till kaffe och en av mina bullar. Hon överlevde.

När hon hade gått satte jag mig vid datorn med ett nytt uppdrag och blev himla överraskad när det knackade på dörren igen klockan två. Ändå hade Grisen/Tvillingen långt tidigare aviserat sin an­komst. Jisses, vad tiden hade gått fort!

Hon fann sig utan knot i min något udda arbetsklädsel, så satte vi i gång att kreera till­sammans några timmar. Efter det satte oss vid köksbordet för att få välförtjänt eftermiddagskaffe och ‑te. Och var sin bulle förstås. Hon överlevde också. 😉

Städat
Onsdagen hade jag vikt för städning. Det var ett bra tag sen senast och huset såg ut därefter. Innan jag ens kom i gång ringde Husse och talade om att han var på väg från stan så jag satte i en högre växel för att hinna med så mycket som möjligt innan han kom.

Jag var ingalunda klar när han dök upp men fick ett trevligt avbrott innan jag fortsatte. Att det råkade vara bastudag passade perfekt, det kunde jag behöva efter att ha umgåtts med alla dammråttor och allt annat smått och gott.

Tjänstgjort och nedkommit med en förkylning
Sent igår eftermiddag höll väglagsstyrelsen möte hos ordföranden. Det innebar att jag tjänstgjorde som sekreterare medan Husses närvaro krävdes på ett årsmöte på annat håll. Det är som bekant hektiskt att var pensionär.

Till råga på allt har Husse lyckats smitta mig med en förkylning som just nu har slagit ut i full blom. Huv’et känns ”tjockt”, det värker i kroppen, kinderna hettar och näsan rinner i ett. Men i bästa fall är kulmen nådd och det börjar gå åt rätt håll.

av

22.4 – Nästan full rulle

Jag har uppvaktat, ”samfiskat”, torkat ute, besökt Nöjis och krafsat i rabatterna. Idag aprilväder och jubileum igen.

Uppvaktat
I måndags var det väglagsordförandens tur att fira jämna år. Jag hade i uppdrag att uppvakta å väg­lags­styrelsens vägnar och infann mig tillsammans med f d bonuspappan som också har varit ord­fö­ran­de i väglaget på sin tid.

På distans uppvaktade jag Råttan/Väduren som fyllde år hon också. Hon fick nöja sig med digitala blommor och en dito grattiskram.

”Samfiskat”
På tisdag kväll beslöt vi pröva en ny plats för fiska­fänget. Jag fick äran att lägga ut nätet den här gången. Och si, fiskelyckan höll i sig – tre gäddor i varierande storlek hade fastnat konstaterade vi på onsdag morgon.

Torkat ute
Medan Husse och Mia hjälptes åt att rensa och filea fisken, hängde jag ut tvätten på tork. Det var premiär för i år och som vanligt ett sant nöje. Solen sken och vinden var lagom torkvänlig.

Besökt Nöjis
Att hembygdsföreningens hus ligger på en stenåldersboplats visste jag, men jag hade ingen aning om att det finns en till lite längre bort. Men det visste Husse som tog mig dit på tisdag eftermiddag.

Av boplatsen syntes inte längre några spår av förståeliga skäl, men Museiverkets informationstavla upp­lyste om vad man upptäckt vid utgrävningarna 1984-89. Baserat på lämningar och radio­kol­da­te­ring har man kommit fram till att platsen var bebodd 4700-3000 f. Kr. Ganska länge före Udden således. 🙂

Krafsat i rabatterna
Igår eftermidddag hade vi trädgårdsjobb på var sin tomt. Vädret var idealiskt om man bortser från vindilen som plötsligt for i väg med löv‑ och gräshögarna ur skottkärran.

Faktiskt var det så varmt i solen att långkalsongerna under arbetsbyxorna kändes överflödiga och händerna svettades i handskarna. Men hellre det än att frysa.

Aprilväder
Dagens snabba väderomkast har verkligen gjort skäl för namnet aprilväder! Allt från sol till vatten och snö har ”förgyllt” vår dag. Vi har därmed avstått från trädgårdsarbete och i stället roat oss med lör­dags­besök, bastu och en god middag i Tallmo.

Jubileum igen
På middagsbordet stod en härlig rosenbukett när jag steg in i Tallmo. Den var till mig från Husse (som anlänt tidigare) med anledning av dagens halvårsjubileum. En hjärtevärmande hågkomst. 🙂

Den 15 april hade vi förresten också jubileum. Då var det exakt ett år sen vi sågs första gången och skakade hand på hembygdsföreningens möte. Det känns som om det var länge sen… Mycket vatten har flutit under broarna sen dess. ♥

av

16.4 – Påskveckan på Udden

Uppdraget misslyckades, en skruv är lös och vi har haft ett udda påskfirande.

Misslyckat uppdrag
Precis som jag trodde, misslyckades tisdagens uppdrag (se inlägg 10.4). Den trådlösa förbindelsen mellan mode­met och projektorn saknades och var inget jag kunde åtgärda.

En skruv lös
Tidvis har jag många skruvar lösa, men den här gången gällde det hammocken. Efter den senaste stormen hade takkonstruktionen fått slagsida, vilket visade sig bero på att muttern hade skruvat upp sig och ramlat av.

Jag letade förhoppningsfullt på marken runt omkring, men muttern fanns inte att uppbringa. I mina gömmor finns massvis med skruvar och ett antal brickor, men bara en endaste mutter. Den var tyvärr för stor, så jag är fortfarande kort på en mutter. Men Husse tror att han har en som passar så det ordnar sig säkert.

Udda påskfirande
Skärtorsdagen gick åt till proviantering, frissan och besök hos en konvalescent. Långfredagen inled­des med vedkörning tack vare att herr grannen junior ställde upp på sitt påsklov och fortsatte med ytter­li­gare vårstädning på tomten.

Som ett brev på posten förivrade jag mig så pass att ryggen inte ville vara med längre, men igår, på påskafton, höll vi en arbetsfri dag. Vi hann dock med både ett par besök i Tallmo och ett födel­se­dags­kalas. Före detta bonuspappan firade sin 89-års dag och önskade sig som vanligt många gäster.

Han fick som han önskade – 30 gäster blev det totalt under eftermiddagen. På kvällen blev det några till enligt uppgift så han var säkert belåten.

Idag fortsatte vedkörningen tills all ved var uppstaplad på Silverpilens parkeringsplats. En rejäl hög som Husse har fått till!

Innan vi gick in för att få ”förmiddagskaffe” (efter lunch) gjorde han sex hål i räcket till bersån. Herr grannen lånade vänligt nog ut lämpliga borrar för ändamålet.

Vid ankomsten i tisdags hade Husse nämligen med sig en överraskning: Ett halvdussin soldrivna lam­por som ska ge mysbelysning efter att solen gått ner. 🙂

Så småningom blir det lamm till middag med memma som dessert. Vi är redan inne på tredje rivan. I morgon uppvaktas väglagets ordförande som fyller jämnt och sen är ju påsken förbi.

Jämfört med till exempel påsken 2012 har den här varit nog så udda. Men bor man på Udden är allting möjligt. 😀

av

10.4 – Det enda beständiga är förändring (Herakleitos)

Det har stormat på Udden, jag har solodiskat, fått ett uppdrag och ska ändra stil. Mia är ”gosnödig”.

Storm på Udden
När vi steg upp i morse sken solen och fåglarna kvittrade av hjärtans lust. Temperaturen lovade en varm dag, som gjord för utearbete. Men så blev det nu inte.

Efter hand tilltog vinden och solen gömdes bakom molnen. Det blåste storm och gick grov sjö på Dragsfjärden. Utearbetet fick vänta.

Solodisk
För att ändå göra lite praktisk nytta tog jag i tu med disken. Sen ett tag tillbaka är jag van vid samdisk men en solodisk borde jag väl fortfarande klara av kom jag fram till.

Det gick utmärkt även om det tog lite längre tid. Nu är alla kärl befriade från blodfläckar, fisklukt och fjäll efter våra ”fiskorgier”.

Fått ett uppdrag
Idag fick jag ett uppdrag som troligen går bet på. En styrelsemedlem i en annan förening har pro­blem med trådlös anslutning till datorprojektorn. Jag frågade om det gällde Bluetooth, men det var det inte så jag förstår inte riktigt vad det då är frågan om?

Jag påpekade att jag inte är någon tekniker, men han ville ändå att jag skulle ta en titt så jag lovade dyka upp i morgon eftermiddag.

Ska ändra stil
Den här gången gäller det inte heller min privata stil, även om jag kanske borde ändra den också? I samband med publiceringen av hembygdsföreningens sajt igår uppstod en del frågor rörande utseendet.

Som administratör har man tillgång till en ”Stilbyggare” på varje sida men eftersom jag inte visste hur den fungerar, lät jag bli att tafsa på den. Lyckligtvis hittade jag en instruktion för hur den används, så när jag har studerat den kan jag förhoppningsvis uppfylla mina önskemål.

Mia är ”gosnödig”
Med ojämna mellanrum tränger Mia i hop sig på skrivbordet och vill prompt ha närkontakt medan jag jobbar vid datorn. Helst vill hon ligga och sova med tassarna på min hand eller arm, men det går också bra att ligga på tangentbordet. 😀

av

8.4 – Fulltecknat

Min kokkonst har utökats, båten är sjösatt, fiskafänget har varit fenomenalt, kalasen har avlöst varandra, varvade med möten.

Utökad kokkonst
Förra fredagen utökades min kokkonst. Innan Husse åkte till stan nämnde jag att jag var sugen på får i kål och när han återvände hade han med sig lammkött. Frågan var bara hur man ”tillverkar” rätten?

Jag hittade ett recept på nätet som kändes lagom för min kocknivå och följde an­vis­nin­gar­na nästan till punkt och pricka. Resultatet blev fullt ätbart, så det kan jag tänka mig en repris på nåt tag framöver. Fiskrätter är jag däremot fortsatt dålig på, se längre fram.

Båten sjösatt
I måndags föreslog Husse att vi skulle sjösätta båten och lägga ut nät. Jag undrade om han hade fått solsting – isen låg fortfarande kvar i vår vik, det var bara öppet strax utanför bryggan?!

Men han fick som han ville. Innan vi åkte på uppköp var den sjösatt och på kvällen la vi ut mitt enda ägandes nät. Tack vare ett (gammalt) muntligt lov från vattenägaren begick vi inget brott.

Fenomenalt fiskafänge
Jag trodde aldrig i min vildaste fantasi att fiskarna skulle röra sig så nära land, men oj vad fel jag hade! När Husse nästa morgon tog upp nätet hade han den första gäddan och en sutare i nätet.

Det innebar förstås blodad tand efter hand som isen försvann… Under tre dagars fiske bestod fångsten sammanlagt av nio gäddor, allt från drygt ett kilo upp till 12,8 kg.

Den största är utan tvivel största fisken jag nånsin sett i vår sjö! Ett par gäddor i åtta kilos klassen ingick också, förutom ett antal braxnar.

I onsdags beslöt vi smaka på en del av fångsten. Jag letade recept och beslöt att jag borde klara ugnsstekt gädda och sutare. Betyget blev nätt och jämnt godkänt. Trots panering kändes fisken torr, även om smaken var OK. Där har jag en hel del utvecklingspotential kan jag konstatera.

Det betyder givetvis att Udden har fungerat mer eller mindre som fiskfabrik dom senaste dagarna. Husse har rensat och filéat, jag har försökt ta rätt på det mesta som gått att använda. Förutom fin rom och koncentrerad fisk­buljong ligger ett antal fiskbitar i frysen.

Vi har förstås också delat med oss. Både vattenägare, grannar, släkt och goda vänner har försetts med fisk. Dessutom har måsarna fått fina skrovmål av en del av renset så alla torde vara nöjda.

Kalas, möten och besök
Det har varit en hektisk vecka. Förra lördagen firades Husses systerdotters födelsedag i Tallmo, på måndagen hade vi matgäster och på tisdagen fyllde Husses morbror jämnt.

På onsdag kväll höll föreningens arbetsgrupp möte på Udden, på torsdag fick vi kaffe med tilltugg hos goda vänner och på kvällen hölls föreningens sty­rel­se­möte, också det på Udden.

Igår hade vi som omväxling en helt obokad dag. Det uppskattade jag verkligen! Den tillbringades bland annat med en del föreningsärenden och att koka fiskbuljong.

Eftersom Vik Husse var ledig från Udden-besök förra lördagen, tog vi igen det idag. Det blev av naturliga skäl rätt mycket fisk‑ och fiskesnack, förutom dagsaktuella ämnen. Tack igen för besöket! 🙂

av

30.3 – Från osäkerhet till bevisfört

Jag har fått rapport, Silverpilen rullar vidare, jag har bytt upp/ner? mig och dukat med vårfärg.

Rapport
I gårdagens post låg en rapport från STUK (Strålsäkerhetscentralen). Under tiden 17.1-14.3 mätte jag nämligen radon­halten i sovrummet. Enligt rapporten uppgick radonhalten till 37 Bq/m3 med en fel­mar­gi­nal på ±9 och kräver inga åtgärder, så det var ju bra.

Sen läste jag om resultatets osäkerhet: ”Den osäkerhet som anknyter till resultatet anges som ut­vidgad osäkerhet som har räknats med täckningsfaktorn k=2. Detta motsvarar en konfidensgrad på cirka 95 %.” Bra att veta eller…?

Hade det inte räckt med att konstatera att resultatet är tillförlitligt till 95 %? Vad är en täckningsfaktor??

På STUKs webbsajt hittar jag en förklaring till täckningsfaktor: ” Faktor, med vilken osäkerheten multipliceras för att få utvidgad osäkerhet.” Jaha. Klart som korvspad. 😦

Faktorn används för att beräkna konfidensnivån läser jag vidare: ”Täckningsfaktorn anger konfidens­nivån: faktor 1 = konfidensnivå 68 %, faktor 2 = konfidensnivå 95 %.” Så vad är då en konfidensnivå undrar jag?

Jo, det är: ”Sannolikhet, med vilken det rätta värdet för storheten som mäts är inom fel­margi­na­ler­na.” Konfidensnivån för att jag ska begripa är därmed 0. Men tack och lov är det ju ingen som kräver det.

Silverpilen rullar vidare
Efter lunch igår lämnade jag in Silverpilen på service enligt besiktningskillens önske­mål. Dessutom skulle vinterdäcken av. Knappt två timmar senare var den klar att ”söka” som det heter på finlandssvenska. (I Sverige hade man högst antag­ligen uppfattat det så att dom tappat bort fordonet.) 😀

Enligt Husses förslag åkte jag sen raka spåret till Kimito för ombesiktning. Numera kan den lyckligtvis göras var som helst och utan tidsbokning. Förutom det tidigare besiktningsintyget visade jag också upp kvittot på reparationen. Det fick besiktningskillen att utbrista att jag åtminstone hade fått betala för åtgärden, men nu skulle han ta sig en titt.

Nere i smörjgropen konstaterade han att felen var åtgärdade och skrev ut ett nytt intyg, så nu rullar Silverpilen gladeligen vidare igen ett tag.

Bytt upp/ner? mig
Idag fattade jag ett revolutionerande beslut. Jag som ogillar att läsa på skärmen och alltid har hävdat att jag vill känna doften av trycksvärta och höra prassel när jag vänder sida i tidningen… Från och med nu läser jag ÅU enbart i digital form.

Största skälet till beslutet var priset. Ett årsabonnemang på den digitala upplagan skiljer i pris med 166,60 € jämfört med pappersversionen. Om jag mot förmodan blir välsituerad eller vill ändra mig kan jag ju alltid göra ett nytt val.

Dukat i vårfärg
Medan jag väntade på att få ”söka” bilen igår fördrev jag tiden bl a med att shoppa. Hos Wahlstens hittade jag bordstabletter i en mild vårgrön färg som passar utmärkt till mattorna i köket så jag slog till med ett köp.

I eftermiddags invigde jag dom i samband med att jag fick rå om Grisen/Tvillingen ett par timmar. Vi har bara setts som hastigast en gång sen strax före jul så det var verkligen länge sen. Följaktligen uppstod inga långa tystnader på grund av brist på samtalsämnen.

Fast dom nya bordstabletterna kommenterade hon inte eftersom hon ju inte kunde veta att dom var nya. Hon såg i stället buketten med videkissar som prydde bordet och tyckte att jag hade gjort påsk­fint.

Snart kommer Husse hem. Undrar om han märker nåt? 😀

av

28.3 – Inledning på veckan

Jag har fått ett spjäll, påbörjat vårstädningen, instruerat, haft utbildning och putsat lite mera. Mia undrar vart isen tagit vägen.

Fått ett spjäll
Medan jag satt hos verksamhetsgranskaren i söndags, besökte Husse Lingongrannen som för ett tag sen nämnde att han hade ett gammalt spjäll som kanske passade till köksspisen, så Husse tog sig en titt.

För att kolla bredden ringde han upp mig. ”38 cm” svarade jag utan att tveka. En kort stund senare ringde han igen och påpekade att måttet omöjligen kunde stämma!? ”Mät på nytt” tyckte han, vilket jag gjorde.

Den här gången blev bredden 18,3 cm, vilket verkade klart rimligare. När han kom hem hade han spjället med sig. Om man kapar ca 4 mm på vardera sidan ska det passa perfekt och vi slipper elda för kråkorna. 🙂

Påbörjat vårstädningen
Innan gårdagens besökare anlände, beslöt jag skära bort nervissnade blomplantor. Husse bistod med att kratta löv. Det blev en märkbar skillnad, förutsatt att man kom i håg hur det hade sett ut innan.

Instruerat
När besökarna dök upp inledde vi med kaffe, sen fick ”gubbarna” sätta sig i södra sa­lon­gen medan jag och föreningens kassör ägnade oss åt hennes nya bokföringsmodell som Husse fixat.

Om man är van att bokföra med penna och papper är övergången till ett kalkylprogram rätt svår, men förhoppningsvis överstiger nyttan det ovana arbetssättet. Fast om det känns helt omöjligt kan man ju alltid återgå till tidigare metod.

Utbildning
I eftermiddags hade jag nöjet att välkomna en tidigare kund som nyligen skaffat ny dator med Windows 10 och behövde en genomgång. Den märkbara skillnaden mellan Windows 7 och 10 är ju inte så stor, men det finns en hel del som är nytt och annorlunda.

Vi tog samtidigt en snabbtitt på Office 365 som blir hans arbetsverktyg i fortsättningen. När man väl startat res­pek­ti­ve program kände man väl igen sig så det fixar han utan problem.

Putsat lite mera
Innan jag hade hunnit byta om till lämplig klädsel för utomhusarbete kom Husse hem. Med sig hade han sin ny­vässade lövhacka så vi beslöt oss för en stunds ”utejobb” före middagen. Husse höll till i stranden och jag närmast huset.

Efter nån timme var vi hungriga och gjorde kväll. Nu är det dags för kvällsbrasorna och teve-nyheterna.

Mia undrar
Härom dagen såg Mia ut som om hon undrade vart isen har tagit vägen. 🙂

av

25.3 – Veckorapport

Vi har haft en rätt jäktig vecka.

Måndag
I måndags gjorde Husse mera ved och snickrade vidare på en kalkylmodell till kassören innan vi infann oss till hem­bygds­före­nin­gens extra ordinarie årsmöte som gick av stapeln kl 18:00. Vi hade bara en punkt på föredragningslistan, så mötet var överstökat på fem minuter. Men efter det skulle protokollet förstås skrivas och lämnas vidare till protokollgranskarna.

Tisdag
Efter lunch hade vi avtalat möte med föreningens kassör för att presentera ett digitalt alternativ till den manuella bokföringen. Det visade sig dess värre att Libre Office Calc inte kunde hantera Excels formatering på rätt sätt, men hon fick i alla fall en uppfattning om hur hon går till väga. Sen drack vi kaffe och pratade om helt andra saker.

Onsdag
Enda dagen utan hålltider. Husse fortsatte med vedhanteringen innan vi åkte i väg för att uträtta en del ärenden och proviantera i Kimito eftersom vi ändå hade ärende dit. Efter det tog vi det lugnt och avslutade dagen med att dricka skumvin i sängen för att fira vår 5-månaders samvaro.

Torsdag
Igen en mötesdag. Den här gången med styrelsen för väglaget, så Husse var befriad. Jag skrev genast protokoll, dels för att inte glömma det och dels för att förhindra att nåt annat kom emellan.

Fredag
Igår eftermiddag var vi bjudna till Husses vänner i Dalsbruk. Det blev en lång visit. Värdinnan nöjde sig nämligen inte med ett dignande kaffebord utan serverade också en varm måltid innan vi äntligen pallrade oss i väg hem.

Lördag
I förmiddags kom herr grannen junior som avtalat för att köra upp blivande köksved som Husse fixat. På ett par timmar hade flera högar förflyttats till Silverpilens parkeringsplats, men det återstår en hel del så junior lovade komma igen nästa lördag.

På eftermiddagen var det dags för sedvanlig bastu. Mina vistelser i hettan har förlängts successivt så snart kan jag kalla mig bastubadare på allvar.

Söndag
I morgon har jag avtalat tid med väglagets verksamhetsgranskare, men om det vill sig väl hinner jag också kratta bort gräs och löv runt scillan som står i knopp vid södra hus­ga­veln. Vädret ska visst bli behag­ligt har väderspåarna lovat. 🙂 Och så är det dags för den onödiga klockomställningen igen då vi ”får” en hel timme till.

Och så är det dags för en ny vecka som inleds med nya hålltider. Tänk att det kan vara så jäktigt att vara pensionär!?